Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från augusti 2011

Alice...Sally

Chefen talade om för mig att Sally var inblandad i låten, living next door to Alice. Nä, sa jag, dom sjunger ju Alice. Nopp, svarade hon, dom sjunger faktiskt Sally, på ett ställe, och se och hör, det gör dom ju:

 

Söder om Sundsvall

Har druckit kaffe, norr om Sundsvall, där vi slog fast igår kväll och sov över på en rastplats. Nu är vi strax söder om Sundsvall och håller på att tanka upp bussen för vidare färd söderut.

Allt går bara bra...otroligt!!! Återkommer sedan, ha det gott.

Miss(hand)lad

Nu är gipset väck...

Och jag förstår också varför det känts som en nål genom handleden (blåmärket som ser ut som ett kors), förmodligen har det väl suttit en droppnål eller dylikt, där. Nå det ser väl ok ut, men det känns inte så bra...än. Men mycket kan ju hända på några dagar.

Fast det var otroligt skönt att få tvätta handen, man fattar ju hur det är för dom som har gips i flera veckor, huvva.

Dörr

Hade kommenterat Grandmothers blogg och skrivit att jag också skulle lägga ut en bild på en dörr. Denna är långt ifrån lika spännande som Birgitta J:n dörr och Grandmothers, men det är dock en dörr ändå:

Jag har haft ett kort ute på den tidigare, vid flytten hit, och berättade då att jag faktiskt hittat dörren i grovsoprummet, där vi bodde förut, och numer pryder den dörrhålet in till vårat sovrum. Snygg, tycker jag!

En parisare utan korv...

Jag satt på ”gammgården” igår och berättade för Kerstin, hur mycket vi skrattat åt henne i helgen. Ja, vi kunde ju inte annat, eftersom hon själv inte var med, för hade hon suttit med oss uppe i Piteå, hade vi inte skrattat åt henne, utan med henne.

Nå, det var när vi var hos Kerstin och Janne i Åheden som Kerstin skulle bjuda på middag, hon frågade mig om hon skulle laga till något annat till Nicco och Olivia, och jag svarade att jag inte tyckte att hon skulle skämma bort dom, dom får väl äta av det dom vill, sa jag. Men det tyckte inte Kerstin.
Hon tog ett litet middagsmöte med Nicco och Olivia och frågade om dom ville ha en parisare…utan korv. Ehhhh…ok? Svarade dom lite lätt frågande. Parisare utan korv hade dom inte hört talas om. Ja, eller så är det hamburgare, sa Kerstin, hon förklarade då att hon inte kunde skilja på dom två sakerna, därav den konstiga frågan.
När Nicco berättade detta uppe i Piteå lät det så knäppt att jag skrattade så jag fick ont i magen. På vägen hem, stannade vi, som så många andra på krysset i Skellefteå, hamburgare stod på matsedeln. Saga, som nu var med Niccolina, är vegetarian så jag kunde inte annat än säga, men du Saga, du kan ju ta en hamburgare utan kött!!! Haha...
Men nu Kerstin, vet du nog skillnaden på hamburgare och parisare, eller hur? Värre var det ju nu i helgen då du skulle bjuda på rabarberpaj med vaniljvisp (till hennes svägerska och svåger) och hon vispade så svetten lackade men det blev aldrig nåt fluff i byttan. Svägerskan tog då upp paketet från sophinken och kunde snabbt konstatera att vaniljvispen inte var något annat än mat grädde. Ja, Kerstin, det är tur att du kan roa oss alla :-) Men jag ska ju också villigt tala om att det hade lika gärna kunnat vara jag, och säkert en hel drös med andra.
Idag ska gipsskenan bort, guu´ se skönt, jag är så less på det här dyngpaketet och inte vart det vitare och fräschare efter en helg med bil och buss. Det ska bli så skönt att få tvätta av handen ordentligt och att få börja använda den på ett normalt sätt igen. Så får vi se efter någon vecka hur det börjar på att kännas. Mina fingrar ömmar fortfarande och det sliter inne i handflatan, men det kan ju gå relativt fort att det känns bättre när man fått ta bort det här.
Sen ska bussen fyllas igen, med sängkläder, lite mat, kaffe och dylikt för ikväll påbörjar vi vår resa till Järlåsa. Vi kör väl till närheten av Sundsvall och sover över längst vägen så har vi inte hela vägen kvar imorgon, Åke jobbar ju idag, och att sitta 60 mil i en buss, är inte att eftersträva, då är detta upplägget bättre.
Önskar er alla en fin dag!

Brukare sköts av personlig assistent

På en av rastplatserna som vi stannade vid, på väg till Piteå, stod det en skylt på servicehuset att denna rastplats sköts av blablabla.

Hm, jag tyckte att ordet sköts, kändes knepigt. Tänk om det skulle göras ett reportage om mig, mitt yrke och min brukare (chef). Och rubriken skulle vara:

Brukare sköts av Maria Lundmark Hällsten, personlig assistent.

Det låter inte bra, eller där kan man verkligen få till en lurig rubrik, om inte annat :-)

Piteå Dragway i ord och bild

 

Oj vilken helg, rolig, spännande och lärorik. Frida Jonsson, som haft bilen innan Nicco, fick vara hennes mentor i helgen och det är vi evigt tacksam för, vilket otroligt bra jobb hon gjorde, lugn, stabil och förklarande, Nicco sög åt sig som en svamp och det betalade sig också.
I junior dragster så är granen densamma som i ET PRO, så där visste hon nog hur det skulle se ut, däremot är ju alla bilar olika i starten så det gäller att känna sig för, när man ska stampa plattan i mattan, man kan inte vänta på grönt ljus, då får man en dålig reaktion.
Nu har i alla fall Nicco provat på det mesta, hon rödlyktade med 0.033, hon deep stagade (innebär att hon rullade liiiite för långt och därmed behövs så lite för att få en jättedålig start, hon står för nära startlinjen, eller hur man ska säga. Och hon har förbättrat sina tider med varje race hon gjort.
110km/timmen var hon uppe i, och på 200 meter så är det rätt så snabbt, och det blev hennes personbästa för helgen, 9.39. Så nu vet hon vad hon har att vänta nästa säsong, vi köpte nämligen dragstern till henne, så den finns nu i bussen :-)
Vi gratulerar Mats Karlsson som vann finalen över Rhodin, samt Emelie Jonsson som visserligen kom tvåa i Piteå, men som tog hem en av serierna, inte illa jobbat. Grattis till er bägge två!
Nu följer en radda med bilder, och ja, jag är lite jäv, det finns nog mest bilder på Nicco :-)
Eftersom dragstern går på metanol, och metanolen brinner med osynlig låga, så krävs det speciella kläder, samt att hon måste kunna ta sig ut på 8 sekunder, så denna övning var ett av kraven för att få licensen.
Peptalk innan första körning!
En radda med prova på bilar
Första start!
Victoria Paulsson som kör super comp
Emelie Jonsson
David Jonsson
Niccolina Lundmark Hällsten
Här har hon nu skrivit den tid hon tror att hon ska köra, 9.39, och ska möta Mimi Bergdahl i elimineringen. Mimi får starta en sekund före Nicco och bara det är ett störande moment eftersom granen då blir haltande, Mimis sida börjar alltså nedräkning en sekund före niccos sida. Då är det koncentration på ens egna sida som är A och O.

Tiden räckte inte, Nicco körde på 9.52 men hade hon haft aningens bättre reaktion så skulle hon ha gått vidare.

Här har vi i alla fall en glad licenstagare :-)

Mats Karlsson

Sen var det dags att packa ihop, jag med en hand behövde bara en högerhandske, men tror ni jag hittade en...njae, men väl, tre vänsterhandskar:

Lastad och klar. Nu hade vi egentligen, om vi ska hårddra det, inte behövt åka till Piteå, för vet ni vad, Bilsportförbundet hade redan skickat en licens till Nicco, innan licenstagningen och inte bara det, dom hade dessutom satt henne på en A4, B4 licens och det betyder att hon hade kunnat köra betydligt värrare bilar som hon inte ens har åldern för. Så jag ska ringa dit idag och fråga vad som hänt, grovt fel var det då, och bör kanske tas upp så det inte händer igen.

Nå, som sagt var, en händelserik och trevlig helg, synd bara att det nu ska dröja evigheter innan nästa säsong, och då, har vi inte bara en bil som ska med, utan två :-)

Önskar er alla en fin dag!

Jo Hej!

Nicco fick köra fyra rundor igår, och den sista räknades som kval så nu är hon med och tävlar.

Hennes kursledare, Ulla, sa till Nicco att ta det lugnt, första repan, kör försiktigt så att jag får se att du kan, ingen stress eller så. Mjo, Nicco blåste iväg och kom upp i 107 km/timmen på 200 meter och satte en tid på 9.4, Frida, som haft bilen tidigare, blev grymt avis, då hennes personbästa med den bilen var 9.8. Nu beror det också på vikt och Nicco är mindre än Frida. Men det känns ju kul.

Dom tre kommande rundorna körde hon på 109 km/timmen och tid, 9.5 alla gånger, jämnt och fint. Trots att hon en av rundorna fick köra med en pro gran, dvs att dom gula lamporna tänds med en gång, inte nedräknande, och en runda så satte startern igång granen direkt då hon stagat in, lite väl fort, med andra ord, men Nicco fixade det ändå.

Annars är allt bra häruppe i Piteå, dom gråa molnen har lättat och nu ska vi på förarmöte om tjugo minuter, sen är första start klockan elva. Ha en fin dag, allihop!

Fågel bilen finns på fler bloggar än min

Nu Öhman, finns din bil på fler platser än här, på min blogg, klicka på länken och kolla in Lisbets belåtna min: blogg.vk.se/halsozam

Nu har jag i alla fall bokat tid för bortplockning av gipset, på tisdag ska det ske. Men jag undrar, seriöst, varför man ska lämna sitt personnummer för snabbare hantering då man ringer till vårdcentraler och liknande inrättningar, och lik förbenat, då dom ringer upp, så ska man säga personnumret igen, vad var då meningen med att lämna det till att börja med? Hm...nåt att klura på i helgen.

Övik tur och retur

 

Till Övik bar det iväg, med sju personer, resan dit gick en ganska obemärkt förbi, inget dunkadunka, och hastigheten sas vara runt 200km/timmen, det kändes aldrig. Det enda som man faktiskt kände av, var alla nio tunnlar, då man åkte in i dom så kändes det som om öronen pressades ihop, och det slog lock.
Jan A kopplade på hans GPS och här ser ni hur den ser ut:
På hemvägen var vi upp i 195km/timmen.
Här kommer lite bilder från tåget, vägen till Övik sett från ett annat perspektiv, än E4:an:
Och här är vi i självaste staden, rätt så mysig egentligen men inget ställe jag skulle vilja bo på:
Vi gick runt i butiker, sedan blev det middag på El patron:
Han hade allt, sa ägaren eller hovmästaren, och med allt menades två spaghettirätter, sallad, pizza, filé, schnitzel eller lövbit, inget större sortiment men det räckte väl åt oss ändå. Lite öl till maten drack vi också, förutom Birgitta och Inge-Gerd som valde att vara alldeles vita.
Maten var god, det enda jag reflekterade över var dukningen. Besticken var ihop lagda på höger sida av tallriken, för mig kändes det helt avigt, jag har aldrig sett det förut, eller så har det aldrig varit så uppenbart, som igår. Nå, det spelar ju egentligen ingen roll, huvudsaken är väl att man slipper äta med händerna, men här kommer det i alla fall, lite kort, om hur man ska duka med vett och etikett:
•Knivar och skedar ska ligga höger sida om tallriken och gafflarna på vänster sida.
•Besticken placeras alltid i den ordning de kommer att användas: man går utifrån och inåt.
•Gafflar placeras med spetsarna vända uppåt och knivar ska ligga med eggen inåt.
•Om måltiden ska avlutas med en dessert eller frukt som äts med speciella knivar och gafflar bärs dessa i allmänhet in tillsammans med frukten.
Dessa regler gäller vid alla måltider vid sittande bord, oavsett hur formella eller informella de är och oavsett hur många rätter som serveras.
Med andra ord ska inte ens besticken ligga ihop, hm…det var dagens lilla lektion det :-)
Resecentrumet ligger nedanför hoppbacken, något ingen av oss visste om. Jag hade gissat att vi skulle av någonstans vid kajen, jaja, det var ju inte alltför långt bort därifrån.
Och se, en kulturfabrik har dom också, är det här, dom bygger alla berg och dalbanor, måntro:
Kul – tur – fabrik
Trippen avslutades med öl/cider/kaffe, på O ‘Learys, innan avfärd hemåt:
Och väl hemma väntade en liten promenad från station och hem. Det var en trevlig dag och det tackar vi för.
Idag ska jag upp till mamma och fika, sen är det väl läge att börja bära över sängkläder och dylikt till bussen, ikväll åker vi ju upp till Piteå. Önskar er alla en fin fredag!
 
 

Vass kniv...utan egg

 

Jag bjöd våra gamla grannar på fika igår, ute på ”gammgården”. Man får ju passa på då solen skiner, vid den här årstiden kan man aldrig vara så säker på vad som kommer att komma, nästa dag.
Inte ens idag, kan man räkna med :-) Vi ska nämligen, och med vi, menar jag Jan A, Inge-Gerd, Jan B, Kerstin, Birgitta, Fred och jag, dra till Övik, med tåg. Och nu är det ju tågresan i sig som lockar, så går inte tåget, så åker inte vi heller. Vad vi ska göra i Övik, vet vi inte än, gå på någon affär, strosa runt, vi blir inte borta så länge.
Igår kväll blev det givetvis Gammlia, vad annars, en onsdag med soligt väder:
För vår del var det nu årets sista träff däruppe, nästa onsdag är vi i Uppsala/Järlåsa. Vi åker dit på tisdagskväll.  Får ju passa på nu när man är sjukskriven, man vet aldrig hur lätt det är att ta ledigt sedan.
Åke ska fixa middagen ikväll, eftersom jag inte kommer att vara hemma förrän vid sjutiden, så det blir pizza. Nicco och jag satt och kollade in pizza listan igår och då hittade jag denna, något förvirrande pizza:
Undrar varför den heter Mango pizza, då den inte verkar innehålla något med mango. Det fick mig att tänka på en kille, inga namn nämnda, som var över till Amerika med Brälla och några andra. Dom var in på ett hamburger hak och skulle beställa, han tog till orda och beställde –One cheese burger…whitout cheese.
Mjo, så kan man också göra :-)
Hoppas ni får en bra dag, allihop, det tänker jag ha!  

Kan inte hjälpas, favorit i repris

Läste och tittade på klippet som Lisbet Olofsson lagt ut idag och blev ju ohjälpligen fast i att sitta och titta på klipp från dragracing tävlingar, här kommer en av mina absoluta favoriter...i repris, jag vet :-)  filmat och klippt ihop av dotra, Theresé. Glöm inte att skruva upp ljudet på järnet.

 

Luktfri, hm?

Dom gör reklam för en mascara, vet inte vilken, men vad jag retar mig på är att dom säger att den givetvis är parfymfri.

Ok??? Jag som inte ens visste att det fanns mascara med parfym i, eller lägger dom bara till en massa strunt för att fylla i reklamtiden, mig icke veta, knepigt är det i alla fall.

Igår, idag och...

 

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:
Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.
Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.
Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.
Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:
Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.
Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.
Önskar er alla en fin onsdag!

Krävla

Har nyss varit hem till mamma och druckit kaffe, hon berättade om min farmors mor, Hilma. Hon var skogslapp och boendes däruppe i Malå trakten. När hon på ålderns höst, hamnade på ett åldersdomshem, så vägrade hon att sitta med dom andra och äta. Min farmor, frågade av vilken anledning hon inte ville göra det.

-Isch, int´ vill i sitt ve de där krävla (med betoning på bokstaven a).

Undrar just om det är någon idag, som vet vad krävla betyder, sa mamma. Hon menade "gammfolke", men vad hon förmodligen inte tänkte på, var att hon säkert tillhörde dom som var äldst på hemmet :-)

En blind fågel

 

Åke körde på en blind fågel, förra veckan, för visst måste den ha varit blind, då den missade en stor jädrans lastbil? Den trodde sig vara oövervinnlig eller kanske den körde ett chicken race och förlorade då den flaxade rätt in i backspegeln. Nu kanske den hade turen att överleva i alla fall, för backspegeln fjädrar (ha, fick man till det där då) så det blev inte alldeles tvärnit för stackaren.
Nu tyckte inte Åke att det är så roligt att köra på djur…men vem tycker det, och vad ska man göra. Man kan ju inte köra av vägen själv och när det gäller just fåglar så poppar dom ju upp precis där dom känner för det.
Jag vet det…av egen erfarenhet. Det var x antal år sedan, på den tiden vi körde runt i en AMC Hornet. Vi var uppe i stugan och jag skulle väl in till Malå för att handla. Det är en sjuttio väg och lite gropig och kurvig. Eftersom jag nu anser mig att det är bättre att lägga pengarna på något roligare än böter, så brukar jag hålla hastighetsbestämmelserna, så även denna gång.
Men som alltid, så är det andra som tycks ha råd att betala om dom nu skulle råka på farbror polisen. Det är ju inte så troligt att stöta på dom däruppe, men man ska aldrig säga aldrig.
Nå, nu närmade jag mig Malå och givetvis får jag en bil som lägger sig i baken på mig och har väl tänkt köra om så fort tillfälle ges. Jag kommer ut genom en kurva och lite längre fram har man då en sjö på höger sida och en plaskdamm på den vänstra, man kör över en liten bro där.
Just denna dag och denna sekund då jag kommer där, så är mamma and på väg över bron, tvärsöver alltså, med sina sex-sju små andungar. Vad gör man, jag vet att jag hann slänga ett öga i backspegeln, sedan tvärnitade jag så däcken tjöt och höll ut allt jag kunde, och jag lyckades runda andfamiljen, ser återigen i backspegeln då jag passerat, att den bakomvarande bilen hunnit stanna, lite på sniskan och mamma and med sina ungar fortsätter helt oförtrutet att gå vidare, dom vände inte ens på skallen eller stannade mitt på vägen…ha, knepiga fåglar det där.
Men en sån gång, förstår man vikten av att hålla avståndet till framförvarande bil, jag kunde ju ha fått den i skuffen om inte den föraren hade varit vaken.
Nu mina vänner, är det dags att anmäla sig till Piteå dragracing, om ni inte gjort det ännu. Det är få anmälda men jag vet att tävlingen kommer att bli av ändå. Dom ska börja preppa banan idag och det kostar pengar så oavsett antal anmälda så kommer det att köras. Ja inte jag då, men Nicco ska ju göra det. Jag har suttit här och försökt anmäla henne men det går ju inte, ett fält som är obligatoriskt att fylla i är licensnummer, men ett sånt har hon ju inte än så det blir tvärnit där. Jaja, jag ska ringa till bilsportförbundet idag och höra om dom kan ge mig en siffra.
Nu återstår bara att önska er en bra och förhoppningsvis givande dag!

Rättvisa

Ja, när man sjunger en visa och man får till den, helt rätt, då är det

Rätt - visa

Lite rättvisa här då

Jan A skickade två bilder där jag råkade fastna, även Inge-Gerd, så för rättvisans skull så kommer dom här:

Oj, dom såg ju riktigt städade ut, bilderna alltså  :-) Nicco är fotograf, hon fick låna Jans kamera.

Åheden i text och bild

 

Åheden var det då, hm. Vi hämtade upp Jan A och Inge-Gerd strax efter halv tre på lördagen. Olivia, Niccos kompis hade då kommit till oss för vidare färd ut till havet. Janne har stugan längst ut efter en smal liten väg så det var tur att vi inte fick möte av plogbilen, det hade kunnat bli spännande.
Spännande var det också då han skulle parkera nere vid stugan, för det var inte bara rätt fram, utan han skulle också svänga 180 grader med stor bussen, men se, Åke fixar det mesta, och det tog inte lång stund så var vi installerad och klar, för en fika ute i det fria.
Nicco och Olivia började genast söka efter ett ställe där dom skulle sätta upp sitt nya lilla hem, tältet. Och givetvis skulle det vara så långt från oss som möjligt, ute vid stranden.
Efter kaffe, med tillhörande whiskey, alternativ likör så pratades det, en granne kom förbi och sa att hon träffat på två tjejer på stranden och hon hade frågat dom om dom var sugna på tårta, dom hade nämligen haft kalas så nu kom hon med tårta som räckte till oss allihop, fast vi sparade den till söndagen.
Sen var det plötsligt dags för middagen, det var en jättegod gryta med potatisgratäng till och sallad. Efter middagen förpassade vi oss utomhus igen, och där blev vi sittandes till mitt i natten. Det var mycket trevligt, här ser vi Jan, på en lätt censurerad bild:
Dagen efter gick lite mer i slow motion, solglasögon var tydligen ett måste :-)
Janne plockade fram en båtmotor som han ville testa för att se att den funkar som den ska, sen ska han sälja den, hade han tänkt:
Frukost fick vi och lunch, snacka om att bli bortskämda, det är inte alltid man hälsar på folk och får helpension, inte tokigt alls. Janne plockade fram sin Brasilianska hängmatta och testade stunsen i den.
Sen var den helgen förbi och vi packade ihop våra pinaler, tackade för oss och begav oss hemåt. Kvar har jag nu en bukett från Kerstins alla blommor, ståendes på bordet.
och ja, jag och Kerstin fick ju en present var av Jan A och Inge-Gerd också, tre stycken solcells lampor. Jag diggar verkligen såna lampor, dom lyser upp rätt så bra nu på kvällarna, tack för dom!
Önskar er alla en fin dag!

Påtår

Jan A, tyckte att påtår var ett knepigt ord, och varför just på - tår? Hm...sa jag, det blir ju förstås nagellack, vad annars har man på sina tår :-)

På - tår

Smarrig surströmming

 

Surströmming är inget som faller oss i smaken, men jag kunde ju inte låta bli att ta fram den där burken som jag haft stående hemma ett tag. Jag fick den i samband med Kubbe tävlingen, då man hämtade ut besiktningspapperen. Nä fy, sa jag och tog ett steg bakåt, då burken sträcktes fram, men dom var snabb att säga att det inte var fisk i burken.
Och det var väl en perfekt kväll igår, för att öppna burken, vilket Janne gjorde:
Tadaaaa…den var fylld med godis, det var väl fyndigt!
Nu är vi i alla fall hemma och det var jättetrevligt därute i Åheden, jag skriver mer om det imorgon och med lite bilder…kanske :-)

Fångad i källaren

 

Nu har vi fått se det där flygplanet som VK skrev om igår, det flög förbi här för en stund sedan. Jag upplevde att ljudet kom snäppet efter planet.
På tal om ljud så har jag tvättat mina jeans, vi satt och käkade frukost då tvättmaskinen började centrifugera. Jag har aldrig hört av den där tvättmaskinen någon gång förut men nu lät den minsann. Åke trodde att det var en HD (Harley Davidsson) som blåste förbi.
Nu vet jag varför den levde om, det var inte enbart för att göra sig märkvärdig, maskinen trodde sig kunna rymma fältet men det tog stopp vid dörren, haha…den får allt vackert stanna kvar i källaren.

 

 

Stora företags, olater, E90

 

Ja nu har vi börjat se på Slas resa genom Sverige, och han är onekligen rätt så kul, med sina kommentarer. På svtplay.se hittar ni filmen eller följ länken som jag fick av Birgitta, http://blogg.vk.se/destinationumea, i mitt förra blogginlägg.
Mats ”Tigern” Boström, kom förbi på en kaffe igår kväll och som egen företagare berättade om större företags olater då det gäller fakturor, och man kan ju smälla av. Dom använder sig av något som så vackert kallas för E90, och E90 betyder att du som utför ett arbete åt det företaget får ligga ute med dina pengar, 1 betalningsfri månad samt…90 dagar. Alltså 4 månader totalt, och nu pratar vi om stora företag som förmodligen har pengar så det räcker och blir över.
Han har råkat på ett sånt företag, jag tänker inte nämna vilket, men han har sagt ifrån sig arbetet därifrån och se, vips så gick dom med på en månads frist istället, för jobbet kunde dom inte vara utan.
Idag blir det fest…gissar vi på :-) Vi, dvs jag, Åke, Nicco, Olivia (en kompis till Nicco, Jan A och Inge-Gerd, är bjudna ner till Jan B och Kerstins stuga i Åheden, och nu snackar vi övernattning. Vi tar bussen, Nicco och Olivia ska prova på att tälta och Jan A och Inge-Gerd ska få låna Jan B:s husvagn, själv sover dom i deras stuga, och vi sover ju förstås i bussen. Det ska bli trevligt och nu hoppas vi bara att vi har en tumme med vädret.
Avslutar dagens blogg med Birgitta J:n lilla utmaning, dom viktigaste sommarattiraljerna. För mig är detta sommar:
Mina tävlingsskor, tävla gör vi bara på sommaren :-)
Uppvikta jeans, har jag haft snudd på varenda dag:
Och senaste fyra somrarna, mina egenhändigt gjorda vristlänkar. Det är mina sommarattiraljer det.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Kalles bil

Jag fotade ju denna bil i onsdags, närmare bestämt en Pontiac Bonneville:

 

Mycket snygg, tyckte jag,och ser ut som en sån där man ser i gamla reklamblad. Ägaren är "målar" Kalle. Han kom dit ner där vi satt och drack kaffe och berättade om en bekant som hade kommit förbi, med hans son. Sonen hade sagt, åhhh kolla in vilken bil...i den ryms det många kastspön.

Ja, där ser man hur olika vi ser på saker, han tyckte att storleken var det bästa och jag tycker nog om kromlisterna och alla rutor på sidan, sen är den ju välhaft.

Mystisk grop under bron

 

När vi skulle åka upp på Gammlia i onsdags och backade ut Buicken, tittade Åke till vänster och får syn på en grop, som något (förhoppningsvis) djur, har grävt under vår bro. Nu syns det inte så där jätteklart på bilden, men det är avtryck runt gropen som är ungefär 50cm i diameter.
Vi hade först en teori om att det kanske var Tova, Brälla och Lenas hund, som kunde ha gjort den, men det var längesedan hon var här och mitten av gropen ser fuktig ut, vilket borde tyda på att den är rätt så nygrävd. Skulle ha varit roligt att få se vad det kan han varit för något.
Nu blommar kaktusen:
Inte är den jättevacker, men väl, annorlunda, själva blomman är luden.
Vi råkade hamna i mitten av ett program dom visade på tv24, i tisdags, om jag inte missminner mig. Det var minnenas television med Slas resa genom Sverige. Vilken film, haha…vi fick skratta åt Slas knäppa kommentarer runt bilder och gamla filmsnuttar.
En snubbe stod mitt ute på en äng och Slas sa, ja, och man kan undra vad han gör där ute. Sedan var det en bild på en ren, tagen i renriket Arvidsjaur, berättade han, men sedan hade han fått höra att det var Arvidsjaurs enda ren, så den var verkligen sedd av många osv.osv.osv. Jag skulle gärna vilja se hela den filmsnutten. Tv play någonting fick jag tips om, av Jan A, så jag får väl leta mig fram till det, för på tv syns den inte att komma i repris, inte än på ett tag i alla fall.
Tror jag ska åka på strömpilen idag, och riktigt ta mig en funderare på vad jag kan laga för mat och äta…med en hand. Vilka i-lands problem man har. Gjorde ugnspannkaka i förrgår, det skulle ju gå bra, hade jag räknat ut, vispa kan man ju med en hand, sen blev det svårt. Fläsket kunde jag inte skära så jag inväntade Åke, och det var ju tur, för jag fick ju inte heller in pannkakan i ugnen med en hand.
Gjorde sedan iordning pannkakan på mitt lilla vis, lite smör, smeta ut hjortronsylten och slängde på fläsket, sedan satt jag där med en gaffel och undrade hur jag skulle bära mig åt för att skära den. Det gick men inte utan lite krångel.
Så igår blev det köttbullar, dom kan man dela med en gaffel, ja inte rullade jag köttbullarna själv, inte med mamma scan i faggorna, och makaronerna till, var ju lättätna. Men vad ska jag nu hitta på för mat, hm??? Nå, i värsta fall kan ju Åke skära maten åt mig, även om det känns som lite småbarnsvarning på det konceptet. Men det ordnar sig säkert.
Nu önskar jag er alla en fin dag!

Du är nu varnad, Öhman!

 

Jag gick till ”gammgården” igår, och där kom sedan hela gänget ut. Marianne bjöd på kaffe och det satt ju inte helt fel. Det var riktigt varmt därute.
Jan B, berättade om sitt gipspaket han hade haft någon gång i början på 70-talet. och nu ska alla som har ett sådant, inte, jag upprepar, inte, göra som han gjorde. Han hade brutit båtbenet, efter ett fall ut genom en lastbilshytt (det där känner vi ju igen Åke, men du föll ut därbak istället).
I alla fall, med detta handledsbrott så skulle hela armen gipsas, upp över armbågen, eftersom dom räknat ut att en vridning av armen inte skulle vara bra för läkningen. Nu bad Jan om att få armen gipsad med handflatan uppåt, för att han i sitt jobb, skulle kunna hålla i ett verktyg som dom använde sig av. Han fick sin vilja igenom.
Och det gick ju bra, sa han, tills det var sängdags och han skulle ligga och stirra in i handen och ont gjorde det också.  Nå, det rådde han bot på, och spände fast armen i skruvstädet och sågade sedan av gipsen, strax nedanför armbågen, problemet löst.
När han hade haft gipset ett tag så upplevde han att det luktade surt om handen och plötsligt blev han rädd att hela rasket höll på ruttna upp, då tog han borrmaskinen och skulle göra ett hål vid handleden, det lyckades han med men det var bara ogjort att han inte skulle ha fått stopp på maskinen och borrat sig rätt genom handen. Han tog då en finare, mindre borr och perforerade gipset så det blev luftigt och fint.
När det sedan var dags för ett återbesök återstod endast en bit av gipset, ungefär så det täckte handen och en liten bit uppåt. Läkaren tittade på armen, stirrade ner i journalen och kunde inte få det att gå ihop, är det inte ett båtben, sa han och såg uppenbarligen förvånad ut. Janne berättade sin historia och läkaren gjorde väl inga stora glädjeskutt och sa att dom nu skulle lägga om gipset, men det vägrade Janne, då tar jag bort det igen, så det är ingen idé, och han slapp hela proceduren.
Läktiden blev aningens längre men det tyckte han inte gjorde något. Han arbetade ju ändå. Jag vet att när Åke bröt båtbenet, så gipsades inte armen på det sättet, så dom kanske gjorde sig en lärdom av Janne, att man inte behövde slösa sådär med gipset, det skulle läka ändå, eller så beror det på något annat, vem vet?
Igår kväll, med det vädret vi hade, så var Gammlia ett ställe vi besökte. Och nu Öhman, måste vi höja ett varningens finger, inte var det väl så klokt att parkera just där:
Kanske bäst att du tittar en extra gång i baksätet så det inte är blött och luktar piss, folk kan ju ta miste, eller  :-)
Önskar er en fin dag!

Förbandslåda

En förbandslåda är ju tveklöst den där lådan som arrangörerna kan plocka fram då dom ska välja förband till det stora uppträdandet, i den finns då förhoppnigsvis en massa band att välja på.

Förbands - låda

Framstupa sidoläge

 

Ett litet…vitt paket…med vita snören:
Det känns som om mina fingrar blivit mosade av en ångvält, och det förstår jag inte riktigt, det är ju i handflatan dom varit och grejat, men nerverna går väl lite kors och tvärs, säkert mer på tvärsen då det gäller mig :-)
Det har i alla fall gått bra i natt, största problemet var nog hur fasen man skulle ligga bäst när nu armen skulle vara i högläge. Vaknade av att någon sa till mig att jag givetvis, skulle ligga i framstupa sidoläge.  Jag slog upp ögonen och tänkte, vadå…framstupa sidoläge, hur f-n ska jag då kunna hålla upp armen??? Jag hade förstås drömt nåt dumt…igen.
Gipset ska bort först den 30/8 och därmed kommer jag inte att kunna köra dragracingen i Piteå. Fast vi får se det från den positiva sidan, då får jag koncentrera mig på Nicco istället, hon ska ju få hyra Frida Jonssons bil och köra upp för licensen. Jag frågade snällt om dom inte kunde plocka bort gipset på fredagen istället men där blev det tvärnit, jag skulle inte få hålla i en ratt, ens en gång. Jaja, å andra sidan kanske dom inte visste att i dragracing är det bara rätt fram som gäller…inga kurvor och svängar. Men nu är det som det vart, och det är ju bra att mitt problem nu ska vara åtgärdat och förhoppningsvis ska det vara bra sen, i den handen i alla fall.
Fred och Birgitta har varit ute på en semestersväng söderöver och kolla in vilken häftig soffa dom såg efter vägen, absolut något vi skulle kunna haft ute på vår gård  :-)
Alltid skulle den reta någon!
Önskar er alla en fin dag!
 

Kanske jag gjorde bort mig?

 

Nu har jag nog gjort bort mig…operationen är avklarad, allt gick nog enligt planerna. Läkaren/kirurgen kom med intyget och vi tackade för oss, sen sa ingen nåt mer så jag tog mitt pick och pack och drog.
Nu, då jag sitter här, tänker jag att jag skulle nog ha stannat kvar där, en timme, eller nåt, och fått mig en kaffe och kanske en Alvedon eller två, men eftersom ingen nämnde det eller att han sa att jag skulle vänta på någon sköterska så for jag, hm…jaja, jag har kaffe hemma också, och säkert en Alvedon med, om jag letar, värst är det väl om dom springer runt och letar mig där. Ja, jag får nog ringa dit.
Och det har jag nu gjort och dom svarar inte, nä, vet ni vad, då struntar jag i det.

Ja, jag kommer nog ihåg

 

En dag som denna kan man inte låta bli att försöka komma ihåg vad man gjorde för 26 år sedan, hm…varför det just är 26 år sen, har sin förklaring, då föddes nämligen Theresé. Och ok, så svårt att komma ihåg vad man gjorde, har man ju faktiskt inte heller :-)
Så Theresé, från oss alla till dig, Grattis på 26 årsdagen, hoppas Anders bakar en jättegod tårta och att du får det du önskat dig. Av oss har du ju redan fått presenten, men vem vet, det kan ju bli något mer då vi kommer ner. Här sitter Theresé på hästryggen, fem år gammal, nere på high Chapparall.
Kanske jag kommer att komma ihåg just denna dag också, i framtiden. Jag ska opereras idag, närmare bestämt om ca två timmar, så förberedelserna är i full gång…det fattar ni ju, eftersom jag sitter här :-) Nu på morgonen är den heta frågan om jag kommer att komma mig ut med bilen då jag ska åka, nu ska det nämligen asfalteras på vår in och utfart. Jaja, inte värre än att jag får hålla korpgluggarna öppna och gå ut och köra undan bilen om dom skulle börja komma smygande åt det här hållet, läggaren har redan passerat.
Igår blev jag bjuden på kaffe, på ”gammgården”, av Inge-Gerd och Janne, vi var nog samma gäng som alltid, som satt ute. Dom planerade för en tågresa till Övik, nästa vecka, och vi får se, kanske jag hänger på, det beror på dagsformen det. Och som jan A sa, skulle tåget, av någon outgrundlig anledning, inte gå, just den dagen, (skrev hon lite lätt ironiskt) då skiter vi i resan, buss kan man åka när som helst.
Näpp, nu har jag inte tid att sitta här och…sitta, önskar er alla en fin dag!

Det tar sig

Jag skulle visa Theresé, min lilla gurka, som växer bakom väggen, igår. Och kolla vad jag hittade:

En till gurka, så nu har vi faktiskt tre stycken synliga, men den här är den största hittills och den har hängt sig fast i rosbusken.

Och nu på morgonen gick jag runt med vattenkannan och skulle ge våra blommor inomhus, lite vätska och titta nu vad jag hittade:

Detta är ju den blommande kaktusen som bara blommat en enda gång, sedan har den fått små knoppar men dom har bara torkat ihop av och trillat av, men nu ni. Kaktusen har Nicco fått av Birgitta och nu ska jag icket vara där och peta, jag ska inte ens andas på den, så ska ni få se vilken otrolig blomma det blir.

Sist men inte minst, kolla in mängden av röda vinbär som sitter på buskarna:

Om det fanns lika mycket lingon i skogen så skulle alla vara glada och nöjda. Här håller för fasen kvistarna på att gå av, under bärtyngden. undrar just vad man ska göra av dom? Hm...jag är inte överdrivet förtjust i dom, kanske lite gelé skulle passa. Och som Anders sa, igår, man ska alltid sätta ett A, framför ordet gelé, testa :-)

Cowboyfesten i Maltträsk

Här kommer en hel del bilder från lördagen och söndagens bravader.

Därnere skymtade man Sune och Giselas ekipage, och jag, utan mina glasögon, undrade vad fasen dom hade för skorstenspipa i förtältet.

Men det var ingen pipa, det var en del av gungställningen som stod bakom, annars hade man ju kunnat tro att det var där, all matlagning skulle ske. Sune "the head chef" var nämligen mannen som fixade käk åt alla 88 vuxna med några barn till.

Och det gjordes enligt konstens alla regler:

Maten betsod av chili con carne med sallad och bröd till, inte att förakta.

Tova var väl den enda som såg lätt uttråkad ut, och hade tagit sin tillflykt till bryggan.

Här rockades det loss till Wolfman Jack, alltjämt lika bra...eller alltid lite bättre :-)

Två ohängda personer som satt på puben, som kvällen till ära hade försökt klä upp eller ut sig.

och nu, dagen efter:

Jag var nog först uppe, kvart i åtta hoppade jag upp ur sängen och kokade dagens första kaffepanna. Sedan dök dom upp, en efter en, i solskenet. Snacka om att ha tur med vädret.

Mindre tur hade Lena, som shejkade loss på kvällstimmarna och vred knäet så förbandslådan var ett nödvändigt ont, som plockades fram, dagen efter. Brälla letade dessutom fram skaftet från en lie, det var det närmaste en krycka eller käpp, han kunde komma, och det var nog inte helt fel. Hoppas det känns bättre idag, Lena!

Sen hade vi ett uppdrag tilldelat av fru Helena Jonsson. Deras döttrar som var på väg upp till Maltträsk i lördags hade skjutit topplockspackningen (om det nu är det) på deras volvo, och blev således ståendes med bilen, strax utanför Hällnäs. Dom fick skjuts till Maltträsk men för att få bilen hem till Umeå, anlitades vi, som har resurserna att ta med en bil därbak.

Det fick kluras ett tag, och sedan hade vi inte tillräckligt med ström i vinschen, men den gick att få upp på startmotorn (vilket kan innnebära att det egentligen är något annat som farit), och det var ju tur. men en Volvo med kula, tar vi aldrig med igen. Kulan har nött ett hål på insidan av bakdörren och huven fick nog ta några stötar mot loftet. Men hem kom vi oss.

Vi tackar Brälla och alla inblandade för en toppen trevlig lördagskväll, det kan vi göra om :-)

Apropå projektet på fredagskvällen. Vi hade fått det eminenta uppdraget att frakta Brällas present från klubben, till Maltträsk, det var en 12 meters flaggstång och vi som har en markis på 13 meter, hade ju det perfekta fordonet att få med stången. Det var det vi fick hjälp med, att få upp den på markisen. Där låg den välgömd och ingen kunde gissa vart den var, förutom dom som visste om det, förstås.

Önskar er alla en fin dag!

 

 

Bilspekulanter

 

Det blev som fullt här på gården igår kväll och man kunde ju tro att vi var spekulanter på nya bilar, men så är inte läget.
 Vi hade ett litet projekt som skulle fixas och vi hade då bjudit över Tord och Camilla på en liten cider…som intogs under visst planerande om hur vi skulle gå till väga, eller ja, där överdrev jag ju litegrann, men ni förstår.
Rätt var det var så dök det upp bilar från det ena hållet och det andra och fort hade vi fyllt upp vår gård med fordon. Det var bra, själva projektet vi hade på gång var klart på fem röda, med all hjälp som dök in och nu är det ur världen.
Vad det handlar om kan jag inte avslöja…inte än, men på söndag eller måndag kanske :-)
Theresé, Anders och Sally är nu på plats, jag hämtade upp dom på flyget igår efter middagen och Sally, som egentligen var lite småtrött då dom kom, speedade på hela kvällen och fick alla att le.
Sedan var hon lätt att lägga omkull, hon somnade med en gång och förmodligen kommer denna kväll att sluta på samma sätt.
I Maltträsk med alla som ska dit, lär det vara full rulle. Ryktet säger att vi blir ca 90 stycken där och vart alla vi ska rymmas ska bli spännande att se, men det finns ju mycket yta att stå på också. Ska bli väldigt roligt i alla fall.
Nu på morgonen så är det packning och diverse planering som ska göras, vad som ska med och inte. Sen börjar vi nog på att rulla efter lunchen. Nicco ska sova hos mormor och morfar, hon var absolut inte intresserad av någon cowboy fest i vildmarken. Önskar er alla en fin lördag!

En annan camping

 

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.
Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.
Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.
Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper,  att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.
Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?
*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.
Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.
Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn :-)
Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

Sveriges torraste ställe

Vi måste ha Sveriges torraste hus, eller så är vi i alla fall på god väg. Ni vet, vi hade ju hit en besiktnigsman från Anticimex, som besiktade huset och sa att han aldrig sett ett sånt fint och torrt hus, inga fuktskador eller sånt som var på gång att bli något.

Detta, trots att det inte finns några ventilationsfönster eller köksfläktar etc, inte i hela huset. Men för att försäkringen skulle gälla så skulle det installeras pax fläktar på toaletterna, detta är gjort, och av så kallade fackmän.

Min farmor och farfar hade pax fläkt på toan och den var kopplad till lysknappen, så när man tände lampan satte den igång och vice versa.

Våra fläktar är automatiska, dom ska känna av då det är fuktigt och slå igång. Men herremin...jeee, vår fläkt härnere går ju för jämnan. Hur är det möjligt i ett hus som inte uppgetts ska innehålla någon fukt? Man behöver ju bara tänka på att öppna munnen för att borsta tänderna...så slår den igång. Sånt överskott på saliv har vi inte, jag lovar.

Eller är det bara så enkelt att dessa nya fläktar, inte suger så värst bra och därför måste stå och gå, 23 timmar av 24. Någon som vet?

Och med detta sugande så borde vårt hus snart vara torrt som fnöske :-)

Lutande stolpen på...

 

Enya är som en baby, ibland springer hon runt och jagar mig och så fort jag tittar på henne och böjer mig lätt framåt, så gör hon sig beredd att hoppa upp. Hon har än inte gjort det, förmodligen för hon känner att det kan bli fel om hon måste ta tag med klorna för att hålla sig kvar.
Nä, däremot får jag böja mig ner så pass att hon når att sätta upp tassarna kring min hals, vilket hon gör, sedan lägger jag ner handen bakom henne och då stiger hon upp med tassarna i handen och jag ställer mig då upp. Hon tar ett ordentligt tag om min hals med tassarna och borrar in huvudet under hakan på mig…sedan kan hon sitta där i två-tre minuter och sen vill hon ner igen. Vid såna tillfällen är det svårt att ta ett kort på henne, för hon kommer emot mig så fort jag sänker blicken mot henne :-)
När jag nu liks hade kameran framme igår så passade jag på att ta ett kort på den fina lyktstolpen som dom planterat eller för all del, placerat, på andra sidan vägen:
Visst har dom fått den rak och snygg (skrev hon och smålog). Nicco sa att dom stått där jättelänge med diverse fordon för att få den rak, men sedan lade dom ner och åkte därifrån. Nu har dom kopplat i strömmen i den så jag vet inte jag, men det ser ju då ut som om dom är nöjda med sin insats.
I eftermiddag ska jag nog sätta mig på bron och fota alla knäppa fotgängare, cyklister och bilister, som passerar här. Det är verkligen cirkus. Vår in och utfart är inte märkt med vare sig övergångsställe eller cykelöverfart…inte än. Men av någon ofattbar anledning ska ändå alla över, just här. Och hälften eller mer, av alla bilister stannar för at släppa över dom.
Inget ont sagt om att man kanske vill vara snäll…men dom tvingar ju dessutom mötande att agera likadant. Gå bort till dom riktiga övergångsställena istället, så det blir någon ordning. Dessutom genar jättemånga över den nyplanterade gräsmattan…varför? Ni ser bara löjliga ut där ni går och försöker undvika att skopa upp jord i sandalerna.
Jag råkade sitta ute på bron igår, då Åke kom hem från jobbet, han blinkar för vänstersväng, stannar för det kommer mötande och givetvis kommer det folk från höger och på vår infart ställer det sig två cyklister som ska över åt andra hållet…mitt i vägen. Dessutom stannar nu den mötande trafiken för att släppa över människorna, ser ni scenariot framför er? *SUCK*
Nu har jag slutat sucka, ska ordna någon typ av frukost och sedan får vi se vad jag gör. Kanske städar upp lite och sedan ringer och hör vad mamma tänkt göra idag. Önskar er alla en fin dag!
 

Vaktmästare

En riktig mästare på att vakta saker

Vakt - mästare

Vad kan ha hänt?

 

Dagen igår, blev som tajmad in i minsta detalj. Vi blev hämtade av färdtjänsten för resan ner till Norrbyn, väntade 5 minuter på att få borda färjan över till Norrbyskär. Där tog vi en promenad längst bort till kyrkan/skolan och sedan gick vi en liten bit mot läger hållet. In på muséet och gick varv där och avslutade besöket med lunch på herrgården.
Det enda jag måste slå ner på är att vi inte hittade en endaste ramp på herrgården så vi tog oss inte längre än till verandan, där åt vi lunchen och var glada att maten var god och inte en droppe regn, föll på våra huvuden.
Nästa nedslag blir således på handikapp toaletten, som är en skam för dom som hittat på den. När den inte har ett ryggstöd plus att den är högre än en ”vanlig” toalett. Annars är Norrbyskär fint, kanske ett sånt där ställe man ska åka till, bara för att ha varit där. Sedan satt vi tio minuter och väntade på färjan tillbaka så det stämde ju rätt så bra. Chefen var då mycket nöjd så hon uppskattade utflykten. Vi var tillbaka hemma hos henne, fem minuter innan jag skulle hem för dagen.
Min sista jobbardag nu och det känns skönt, jag höll inte på att få av alarmet i morse, jag fick knåda mobilen från alla håll innan Bumbibjörns låten tystnade. Men att det är aningens sämre idag beror nog på allt puttande av rullstolen igår.
Och nu, slutligen, -NEJ ÖHMAN, vart såg du att det var något fel på jeepen???
 
 
 
 
 
 
Ooooppps!   :-)
Önskar er alla en fin dag!

Jagad av skurhinken

Jag skulle skura golven igår, när jag gör det så brukar katterna få vara i källaren, enbart för att jag inte vill ha deras päls, fastkletad på dom fuktiga golven. Nå, när dammsugaren är på så är det ingen sak för dom att självmant försvinna ner i källaren, dom tycker inte om vår snabeldrake.

När jag så slog av draken skulle jag hämta skurhinken, som så påpassligt står längst upp i källartrappan. Där råkade nu Eloise ligga och lurpassade, hon flyttade sig inte en millimeter nedåt utan väntade förhoppningsfullt att jag skulle kliva ner ett steg så hon skulle kunna smita in.
Men se den gubben gick inte, jag motade henne med skurborsten men samtidigt som jag gör det så kommer jag åt hinken som med dunder och brak åker nerför trappen. Det roligaste var att Eloise tog samma väg, och hur hon lyckades komma förbi och hålla undan för hinken, det vet inte jag. Den mellanlandade inte heller utan fortsatte runt kurvan ända ner till slutet. Katten såg jag inte till då jag kom ner, hahaa…men jag skrattade gott och min förhoppning är nu att nästa gång, kanske hon masar sig ner ett steg, då jag säger till henne. Eller vad tror ni?

Campingen, del två

 

Nu kommer en liten fortsättning om campingen i Uppsala, som vi tillbringade, omringade av ett gäng högljudda individer, (om dessa kan ni läsa i tidigare blogginlägg, från i söndags, "vi äter inte lera")
Jag avslutade det blogginlägget med att skriva att allt var frid och fröjd, lugnt, tyst och mörkt, och jag och Åke var dom enda som var vakna. Även fast det säkert var nära att vi fått upp hövdingen, i husvagnen framför, genom ett oförsiktigt tilltag av Åke, som lade upp fötterna på tuten.
Nå… en kvart passerade och helt plötsligt blir det liv och rörelse borta vid infarten. Det kommer först en bil med husvagn och snäppet efter, en polisbil. Dom stannar vid grinden, som är låst eftersom timmen är sen, ur husvagnsekipaget kliver en polisman och i polisbilen kliver det sedan ut en polis till samt två, rätt så onyktra killar. Dom surrar på en stund och sedan åker polisbilen iväg och lämnar killarna samt husvagnen där utanför.
Killarna kommer in släntrande och tar sikte på vår buss, givetvis har dom väl lagt märke till att det lyste i den. En av dom tar tag i dörren och öppnar upp den på glänt men Åke är snabbt på plats och säger att dom har kommit helt fel. Dom kliar sig i huvudet och mumlar något, sedan pekar Åke på hövdingens husvagn och säger att det är dit dom ska…ooopps.
Dom lägger om kursen och går fram till husvagnen och bankar på dörren. Vi duckar ner och spejar försiktigt genom framrutan för att se vad som ska hända härnäst (visst är vi då för hyggliga :-)
Hövdingen ser tämligen sömndrucken ut där han står i dörren, vi hör inte vad som sägs men det pekas och pratas och sedan stänger han igen dörren och kvar står killarna som frågetecken. Vi har släckt och låtsas vara osynliga så hos oss är det ingen idé att dom knackar på, dom försvinner efter en stund neråt campingen och vi varken hörde eller såg aldrig till dom igen. Hahaa… så kan det gå om man ger sig i lag med dom man inte känner.
Glömde också att skriva om när vi anlände till campingen, bussen var aningens längre än vad Åke tänkte på, sen blev det en 180 graders kurva med ett utförslut som hette duga, bussen tog i staketet så vi förlorade en list där bak, sedan tvärnitade han i samband med närkontakten med den följden att våran porta potti (husvagns toalett) tippade. Vilken jädrans tur att den var tillsluten och det rejält, för inte en droppe kom ut genom den…puhhh!
Året efteråt, hade vi en ny buss och provade samma camping en gång till, men nu placerade vi oss så långt bort och undangömt som möjligt. Nicco hittade i alla fall åt dessa barn som hon lekte med, men det var aldrig riktigt bra, och jag sa till slut med en uppgiven suckande röst, – Men kan du då inte hitta några andra barn att leka med? Hon undrade varför, och jag kunde för mitt liv, inte komma på något svar, annat än att jag bara tyckte det. För egen del var det för att jag ansåg mig inte ha lust att uppfostra ännu några stycken barn, just där och då, därav den uppgivna sucken.
Nästa gång vi kom till Uppsala med en annan buss så bestämde vi tidigt att vi inte skulle campa på den campingen, vi valde en annan, utsedd av Theresé och den var väl fin, välvårdad och stillsam, tills vi skulle därifrån, men det blir ännu en annan historia som jag får skriva om sedan.
Idag ska jag ta med chefen på en liten utflykt, vi ska till Norrbyskär, det ska bli trevligt. Önskar er alla en fin dag!

Kubbe med bilder

Här kommer, som tidigare utlovat, en del bilder från Kubbe i helgen. Ska också passa på att tacka alla som är med och anordnar detta race, det är säkert massor med jobb bakom, en av sakerna jag gillar stenhårt, är klassvärdarna, dom är guld värda. Tack från oss alla, till er alla!

Här vankas det nu uppkörning för licens:

Och vad skymtar man nu, bakom vår buss, hm...

En Lindmans bil, han lovade vid ett svagt ögonblick att vi skulle få ärva bilen om han skulle kila vidare...men...han var då på benen dagen efter :-) Trots små gliringar om att vi kunde hjälpa honom på vägen.

Hemma...igen

Nä, det blev ingen körning i helgen, solen, värmen och vinden, lyste med sin frånvaro och det hann aldrig bli torrt innan nästa regnfall.

Vi fick istället som avslutning (vi som inte lastat bilarna) göra en liten burnout och gasa ner efter banan, allt för den betalande publiken.

Nu jobbar jag tre dagar till innan operationen, men innan den ska vi även klämma in en liten tripp till Maltträsk, där Brälla ordnat ihop till årets fest. Han fyllde ju sina modiga 50 år i Mars men har sparat på det stora firandet tills nu.

Theresé, Anders och Sally kommer också upp, och jag gissar på att vi blir rätt så många däruppe. Vi ska även få anvjuta Wolfman Jack, live, och det är minsann inte dåligt.

Ser ut att bli en blöt dag idag, tror jag ska inviga regnponchon jag fick i Kubbe. Apropå Kubbe så lägger jag ut lite bilder därifrån, senare idag, kameran ligger nämligen kvar ute i bussen och jag hade ingen lust att gå ut...just nu.

Ni får ha en bra dag!

 

Vi äter inte lera

 

Nä, det blev som jag gissade, inget race igår, det plaskade på och strilade om vart annat. Så mesta tiden tillbringades under markisen. Nicco anslöt dit ut efter middagen och vi började prata om tidigare bussresor och allt vi varit med om. Nu kommer en liten händelse som utspelades i Uppsala på en camping nära fyrisån.
Vi kommer fram dit och campingen ser tämligen obebodd ut så vi kör ett varv då killen i receptionen sagt att vi får välja själv, vart vi vill ställa oss. Ser ut ett bra ställe i närheten av in och utfarten och lägger beslag på den.
Allt är lugnt och stillsamt då det plötsligt och från ingenstans kommer infarandes en drös med husvagnar och bilar och *tjopptjopp* så är vi omringade av vad jag blivit upplärd att kalla, zigenare, men idag heter det ju romer. Inget ont sagt om dom men dessa hade en tendens att inte bara vara rätt så högljudda utan även dom var även lite lata av sig och gick inte mellan husvagnarna då dom skulle till varandra, antingen skrek dom eller så satt dom och åkte bil, fram och tillbaka 50 meter.
Två meter framför nosen på vår buss hade, vad jag gissade på, ”hövdingen” sin husvagn. En tämligen storvuxen kille, han gick inte in i husvagnen framåt utan sidledes. Nå det må ju nu så vara, vi satt ju där vi satt och mådde inte illa över det.
Niccolina hittade genast två kompisar, ur detta gäng. Hon var ju inte mer än några år gammal och var väl inte så svår att lura. En av tjejerna tog en sked och körde ner den i geggamojan, som var där utanför vår buss, på vägen. Sedan låtsades hon stoppa den i sin egen mun och smackade högljutt och talade om hur gott det var. Sedan skopar hon upp ännu mer lera i skeden och sträcker fram den till Nicco och säger att hon ska smaka på den goda leran.
Det hade hon nu gjort om inte mamma Maria råkade sitta därute, jag reste mig nu upp, och kom gående emot dom, lite lätt hotfullt och hade sagt med hög stämma, –NÄ, STOPP, VI ÄTER INTE SÅNT DÄR! Detta kommer Nicco ihåg, och just det minns inte jag, däremot att jag sedan sa att stoppar du den där dyngan i munnen så får vi lov att åka upp på lasarettet och det har vi inte tid med.
Hahaa..ja vi garvade rätt så länge åt det där, igår. När jag dessutom sa att vi, inte äter sånt där, så kan det ju lätt tolkas som om dom äter det, men inte vi.
Sen hände det en massa andra saker som jag inte tänker gå in på just nu, annat än att då campingen äntligen blev tyst och alla låg och sov, förutom jag och Åke, så satt vi där i vår ensamhet och spelade lite musik och surrade, Åke lutade sig bakåt och slängde upp fötterna på ratten, det skulle han ju inte ha gjort för han kom åt tuten, i nattens mörker lät det rätt så högt och jag dök ner mot golvet och skrattade hysteriskt, vi trodde ju att vi nu hade väckt upp chiefen, framför oss och väntade bara på att lyset skulle tändas i husvagnen…men det förblev lugnt därinne, åtminstone någon kvart till, innan dom brutalt väcktes upp. Men den historien kommer sen.
Nu får ni hålla alla tummar ni har på att banan, här i Kubbe ska torka upp så vi får tävla lite idag, annars känns ju den här helgen lite knepig. Det är fortfarande blött på marken och har väl regnat i natt. Tyvärr så är det ju inte heller någon speciell värme vilket gör det mer svårtorkat än normalt, samt att röten gör sitt till. Ni får i alla fall ha en bra dag och vi får göra det bästa vi kan, av den.

På Kubbe fronten...

På Kubbe fronten, intet nytt. Har regnat sedan 12 igår kväll och fortsätter att göra så. Min vilda (eller ja, vild och vild, snarare halvtama) gissning är att det blir ingen tävling idag.

Vi får hoppas på morgondagen istället även om det kommer att bli tight, med både kval, eliminering och final, men inget är omöjligt.

Jag och Åke shoppade loss istället och köpte varsin Buick t-shirt, och några tygmärken, Åke investerade i en regnponcho och jag fick mig en alldels gratis, fast det nu var Åke som betalade hela kalaset :-)

Kubbe

Här sitter vi nu, i ett regningt Kubbe, men det var ju inte helt oväntat, vi får bara be till vädermakterna att det ger med sig, någon gång.

Har nyss kokat kaffe och vi hann med att lossa Camaron och få upp markisen igår kväll så det enda som ska göras nu på morgnen är att sätta på slicksen på bilen, sen får dom komma och besikta, så är det bara att gasa så fort det torkat upp.

Japp, vi får se vad som händer, kanhända att ni får en uppdatering, senare idag. ha det gott allihop!

Egentligen skulle jag inte...

Egentligen skulle jag ju inte avslöja detta men...chefen blev tvärt sugen på en kopp te, igår kväll. Och vad hittar jag väl då i kylskåpet, ståendes på smörpaketet, jo...min saknade middag, ni vet, fläskkotletten med löksåsen.

Snacka om att stå där med låååång näsa. Jag har med andra ord tagit med surpotatisen tidgare, kanske i måndags eller förra veckan, och inte nog med det, sen har jag då glömt bort att äta middag eller lunch, just den dagen och dessutom glömt att ta med lådan hem.

Sedan plockar jag alltså fram den lådan igår och tror att jag tagit med fel låda hit, vilket inte var fallet, hm...jaja, jag ser det från den ljusa sidan, mackan igår var jättegod och idag får jag äta min fläskkotlett till lunch istället, den lådan finns här, för den tog jag aldrig med mig hem :-)

Blev jagad av en tjur

 

Nu ska ni få ett kapitel ur Jokkmokks Jokke, jag läste ur den igår, för chefen, och vi skrattade så tårarna var inte långt borta, varsågoda.
Det hände under min tid vid SJ, då motboken fortfarande existerade. En av mina kamrater som led av svår törst, ville att jag skulle följa med honom över norska gränsen för att köpa brännvin.
Jag är inte särskilt intresserad av starka drycker och var därför en aning nödbedd. Då han berättade att man kunde köpa socker och margarin betydligt billigare än i Sverige blev jag mer intresserad och beslöt mig för att följa med.
Utrustad med varsin rejäl ryggsäck gav vi oss iväg. Min kompis medförde dessutom ett stort paket. Jag ville inte visa mig nyfiken genom att fråga efter vad det innehöll.
När vi kom fram köpte jag margarin och socker och min törstige vän köpte flera flaskor än vad vi gemensamt hade tillåtelse att ta med oss över gränsen. Med fyllda ryggsäckar och fickor begav vi oss på hemväg. Kruxet var nu att utan störningar passera gränsen.
Min kompis öppnade det stora paketet. I detta fanns ett helt koskinn, med svans och allt. ”Du jokke, sa han”, nu ska du få var ko, när vi går över gränsen. Dra på dig huvudet och gå och beta, så ska jag hålla upp baken.
Vi skulle blanda oss med de i trakten, fridfullt betande korna, som inte hade förstånd på några gränser utan höll sig på båda sidor.
Det var nog ett ovanligt missfoster till ko som då passerade gränsen. Våra fyllda ryggsäckar stod upp som pucklar, därför liknade den mest en kamel. Det var inte heller lätt att låtsas beta med hela packningen på ryggen.
Men för oss, i synnerhet för min kompis med alla brännvinsflaskorna, var det blodigt allvar. Han höll hela tiden utkik genom hålet bak. Plötsligt väste han: ”Skynda dig, Jokke! Sno på!” –”Ser du nån tullare?” frågade jag. –”Nej, men det kommer en tjur. Jag kunde ha blivit enögd.
Jag satte upp farten men resultatet blev att kon delade sig i flera delar. Framdelen och bakdelen rusade bakom varsitt träd och skinnet blev liggandes kvar.
Tjuren bölade som en avgrundsande och sparkade i marken i ilskan över att ha blivit lurad på en ny fru. Det såg alltså mörkt ut ett tag, men vi klarade oss från både tjur och tullare och kom helskinnade hem, med både brännvin, socker och margarin i behåll. Slutcitat.
Hahaa…vilket äventyr! Inte nåt man hade trott om Jokkmokks Jokke, precis.
Idag jobbar jag förmiddag för att vi sedan ska kunna packa ihop och åka till Kubbe för tävling. Nu får ni verkligen hålla en tumme för att det ska vara regnfritt och jag hoppas att ni, där hemma på gammgården, kan göra en liten anti-regn dans…tack.
Vill också passa på att gratulera Kerstin, som faktiskt fyller år idag, Grattis Kerstin, hoppas du får en fin dag! Ha det gott, allihop!

Vilken middag!!!

Plockade fram middagslådan för att avnjuta fläskkotlett med löksås, men tji fick jag.

Jag hade fått med mig fel låda, i denna fanns inget man suktat efter...gammal, sur, kokt potatis som jag förmodligen sparat för att steka upp men sedan glömt bort.

Tur att chefen var sugen på en glass så vi gick till macken och där införskaffade jag en färdig kycklingmacka.

Undrar vad dom menar

 

Jag Fick ett sms från posten…i måndags. Jag kunde se att det var från posten och sedan stod det, ditt paket har…aha, alltså visste jag att jag hade fått ett paket som jag väntat på, men…då jag öppnade meddelandet såg det ut så här:
Fint va, fast jag kan inte låta bli att fundera vad dom egentligen menar?

4/8-1984...mm

 

En dag som alla andra…kanske. Jag låg på buss taket igår och löste korsord, sedan åkte jag till Café Victoria där jag stämt träff med Marja Granqvist, ni vet, VK bloggaren. Vi hade en trevlig pratstund över en kopp kaffe/te, och det var roligt att lära känna henne lite mer. Det kan vi göra om, Marja, eller som vi sa, just innan vi skiljdes åt, om vi bestämmer en tid och plats och sedan skriver vi om det så kan alla ni som vill, också ansluta, det kunde ju vara något.
Sedan gick jag upp på Barnens hus, där jag skulle se om jag hittade en lämplig bilbarnstol till Sally, som dom kan använda då dom är här, men ingen var speciellt billig och jag gick och frågade om han hade nåt tips på nån bra stol. Och se, det lönade sig, dom hyr ju för fasen ut bilbarnstolar, 100: -/vecka och det kan man ju inte säga något om. Så jag bokade en stol om två veckor, då dom kommer upp, perfekt!
Handlade lite mat och åkte hem. Efter middagen hade vi bestämt oss för att åka upp på Gammlia, där den sedvanliga bil träffen var, och vi trodde nog att det skulle spricka då regnet kom, men lagom till det var dags att åka så sken solen igen.
Sen, ska ni veta, åkte vi en liten sväng upp till Hamptjärnsstugan, jojomensan, och jag såg hela två blåbär i skogen :-) Utsikten är ju hur bra som helst däruppe och trots att det var lite grått så såg man hela stan.
Jag trodde nu att man skulle kunna köra bilen dit upp, om man har med sig en rullstol, men vi begrep inte hur dom har skyltat, enligt dom skyltarna ska man parkera därnere, men så mycket kan jag ju säga att någon rullstol drar jag inte uppför, den dåliga vägen. Däremot, då man kommit upp, så kan man faktiskt dra eller köra en rullstol.
När vi sedan var hemma igen så kunde man faktiskt tända lamporna i fönstret, kan det vara ett tecken på att det håller på vara mörkare ute nu, på kvällarna. Dom här två lamporna hittade jag här i huset, lite småknäppa men jag gillar dom, ena med grönt glas och den andra med vitt:
Det var vår dag det, fast egentligen, är det våran dag idag, min och Åkes, vi träffades nämligen den fjärde augusti, år 1984, en fin fredagskväll nere på stan, jodå. Så idag är det minsann 27 år som vi varit i lag, ganska otroligt egentligen, men så sant som det var skrivit. Jag önskar er alla en fin dag, det ska vi ha.
 
 

Vattendropps effekt

Har ni noterat reklamen för SB12, det där tuggummit som ska ta bort dålig andedräkt? Numer, och håll i er, så kan man köpa den med vattendropps effekt.

Jajamensan...fast jag undrar vad det är, egentligen. Hur stor effekt har en vattendroppe? Blir man otörstig om man tuggar på en sån? Smakar den vatten, och hur sjutton smakar den i så fall?

Nä, jag tror att nu har dom hittat på ett alldeles nytt och intetsägandes ord som ska låta proffsigt. Nu är vi så matade med superdupermega orden så då börjar dom med sånt som ska låta naturligt. Och det finns väl inget mer naturligare än vatten...men jag undrar, fortfarande vad effekten är eller blir?

Från 0-100 på...

 

Undrar just om det finns fler än jag som kan lyckas med följande. Jag skulle färga en väst, för ca två år sedan. Vi var uppe i stugan, men det var väl inget märkvärdigt med det, det finns tvättmaskin däruppe också. Givetvis skulle färgen vara svart. Jag hällde i färgen, satte igång i maskinen, den gick så lagom att den fyllde upp allt vatten och sedan dog maskinen…Tack för det, televerket!!!
Jag fick tömma maskinen på dess innehåll (inte speciellt roande) och försöka handfärga västen med det jag hade kvar i hinken. Nå, västen blev väl inte som jag hade tänkt men den fick då färg.
Igår skulle jag färga min favvo tröja, även denna svart, och fruktansvärt solblekt. Införskaffade färgen, hällde den i maskinen, satte igång eländet och gick, förväntansfullt runt och tittade på klockan med jämna mellanrum. Så hade tiden passerat, jag gick ner i källaren och vad hittar jag väl där, jo, jag har slagit igång maskinen men inte satt på vattnet. Så den har snurrat några varv, så där lagom så att färgen spridit sig på tröjan…fläckvis, och sedan har den stannat. Jag slog givetvis igång hela karusellen igen, men resultatet blev inte riktigt vad jag var ute efter…nu är den fläckig. Så fantastiskt!
Jag menar, hur många gånger på ett år färgar jag någonting överhuvudtaget…en gång, kanske, och då ska det förstås rappla med detta, hm…
Jag var över en sväng på gammgården igår, ut kom Jan A, Inge-Gerd, Kerstin, Jan B, Ingrid och Marianne, inte alla på samma gång utan i en jämn ström. Jan B, berättade en rolig historia. Här kommer den: Det var frun som var smått irriterad på sin man, som aldrig lyckades komma ihåg hennes födelsedag, och nu var måttet rågat. Hon lade in en rejäl önskan till honom om vad hon nu förväntade sig att få. Det skulle vara något som gick från 0-100 på fem sekunder…sådeså!!!
Födelsedagen kommer och hon kliver in genom dörren och där står ett paket innanför dörren, hon öppnar det och i paketet ligger…en våg. Hahaa…ja, den kunde med andra ord också gå från 0-100 på några få sekunder, förmodligen inte vad hon förväntat sig men…
Jag önskar er alla en fin dag!

Motsträvigt och taggigt besök

Chefen har haft besök av två olika katter, inne i lägenheten. Det kommer sig av att balkongdörren står öppen på grund av värmen, och hon bor ju på nedre botten.

Nå, det har ju gått bra, så fort katterna fått syn på antingen mig eller henne så har dom stuckit ut igen, men i förrgår hade dom ett mer celebert och betydligt mer motsträvigt besök...nämligen en igelkotte.

Han ville inte ut igen utan gömde sig under en byrå, en kvast togs fram och till slut fick dom ut den men inte utan besvär. Jag undrar just vad nästa besök kommer att bli...en hund...en räv tyckte chefen, men man vet aldrig, det kan ju kliva in en ren om hon har (o)tur. :-)

Hysteri

 

Tänkte på det här med Beatles hysterin, eller andra hysterier där folk blir som galna av att se en kändis…varför? Åke förklarade en gång att jag inte förstod hur stor Beatles var, eftersom jag knappt satt i sandlådan då dom var på ropet, och därför kunde jag inte förstå varför folk blev tokiga av att se dom, men jag köper inte det.
Jag var absolut överförtjust i ABBA, men jag pinkade inte i brallan bara genom att lyssna på dom, inte heller skulle jag höja ett ögonbryn (jo kanske ett ögonbryn) om dom plingade på dörren, inte för någon nu levande människa, skulle jag reagera på det sättet, finns inte på världskartan.
Jag ringde ju till och med till ABBA, för att ta ett litet snack med Agneta eller Anne-Frid, men inte var det något märkvärdigt, det heller. Nu vet ju alla ni som hängt med på min blogg att det var inte riktigt rätt telefonnummer, det var ju till ABBAS konservfabrik, men det visste ju inte jag :-)
Nu tror jag ju inte att jag är ensam om att känna eller tänka så här. Jag undrar hellre av vilken anledning, eller hur det kan komma sig att vissa reagerar så fruktansvärt. Visst kan en del bero på ”grupptrycket”, dom är ju ett antal lyssnare vid konserter, men ändå.
Jag tänker också på det här med frågan man får som barn –Vad ska du bli då du blir stor då? Jag har aldrig haft svar på den frågan. Jag har, mig veterligen aldrig heller haft ett så kallat drömyrke, som jag velat satsa allt på att få. Kan det bero på att man oftast, som barn, vill bli det ens föräldrar jobbar med, och min pappa jobbade ju i skogen och gör så fortfarande, skogstraktorer var stora och skrämmande, alltså inget jag njöt av att titta på och min mamma har varit hemmafru i snudd på, hela hennes liv. Med andra ord inget yrke i den rätta bemärkelsen.
Ja, jag vet inte jag, och gissningsvis får jag aldrig veta det heller, men man kan alltid spekulera.
Ser ut som en dag ute i solen, nu får man väl passa på, då dom lovat sämre väder, här framöver. Men ingen kan då säga att vi haft en dålig sommar. Imorgon har jag bjudit ut en ”bloggarvän” på kaffe, ska bli roligt att få träffa henne i riktiga livet, så det ser jag fram emot. Ni får ha en bra dag!

Det blev liiite fel, men...

 

Resan fram och tillbaka till Malå gick bara bra, och inte en droppe regn trots alla hotfulla moln och all blöta som låg efter vägen.
Vi lastade Eu moppen, tog in utemöblerna, och sedan skulle korkmattan skäras till och läggas in på utedasset.
Det gick ju jättebra…det måttades och kollades och sedan lade vi ut mattan och skar till den efter konstens alla regler och med stor precision. Mattan lades sedan ut och det blev perfekt…på längden men på bredden hade vi missat med en decimeter, vi skar på 69cm men det skulle ha varit 79cm. Och nu hade vi sån tur att det fanns kvar ur mattan så det räckte till ett andra försök och minsann, där fick vi till den :-)
Vi gjorde inte så mycket mer, käkade middag, tackade för oss och åkte hem, var hemma strax efter nio i går kväll.
Jag jobbar förmiddag idag, skulle egentligen ha varit min eftermiddags vecka men med personalbrist så blir det en ändring av schemat. Sedan blir det kväll på torsdag och dag på fredag, så vi får åka till Kubbe, och det var ju bra.
Tänkte på vad Anna Holgersson http://blogg.vk.se/frokenkrass kommenterade om mitt förslag på allergivänligt husdjur/dammsugare. Man skulle kunna vidare utveckla den så att den även kunde gasa iväg till en vattenskål, slurpa i sig en del vatten och sedan skura golven…haha…bra va?
Nä, nu ska jag ge mig med skrivandet, för en stund, och ta mig en kaffe och sedan frukost. Hoppas ni får en bra dag!
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag