Värre än svartpepparn
Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!
Senaste kommentarerna