Smet efter olycka

Av , , 2 kommentarer 4

Hm… grunnar lite, ja, det kan ju faktiskt vara mycket, det kan vara bensin som efterlämnar ett smetigt avtryck på asfalten, eller olja, ja ni fattar :)

Smet – efter – olycka = bensin, olja, diesel, (mindre roligt) blod, och andra vätskor

2 kommentarer

Man förstår nog, språket till trots

 

Igår gjorde vi en påskutflykt, jag och chefen. Vi åkte till Mariedal där jag bjöd henne på en fika på café Victoria, sen gick vi in på buketten, fortsatte upp på Mio, och avslutade på Kupan. Det var trevligt och dagen gick rätt så fort.
När Nicco kom hem stod hon och pratade om skolan och samtalet gled över till språk, både spanska och engelska. Och vi var överens om att om man bara vågar prata så är det knappast ett problem, det kan ju komma en utlänning och snacka knagglig svenska så tycker man ändå dom är duktiga som kan göra sig förstådda.
Kommer osökt att tänka på en snubbe som kom in på Värsåsvillan då jag jobbade där. Han ville veta lite saker om husen som vi sålde och givetvis snackade han bara engelska, hm…
Hur skulle jag enklast förklara ordet nyckelfärdig, har sagt detta till andra som genast svarat: Keyready! Ja, direktöversatt ja, men han begrep väl inte vad det i sin tur betydde. Fågelband ingick, mjo ni, a birdband is free, eller? Nå, det gick bra men ett ord, kan ta tio ord att förklara.
Jag och en killkompis (nu får ni säkert läsa nåt jag redan skrivit tidigare, men so what), liftade ju ner till Tyskland, en gång för längesedan. Jag med min skoltyska som jag läst i två futtiga år, var vi inte mycket hjälpt av, vad skulle dom begripa med dom enkla fraserna om vad man hette och vart man bodde.
I alla fall var vi på väg mot ett ställe som hette Brunnsbuttel, en bil stannar och Urban öppnar dörren och ska säga namnet på staden vi ska till, men säger fel: Bratwurst?
Gubben i bilen tittar frågande på Urban som nu upprepar ordet: Bratwurst? Jag bröt ihop totalt och börjar gapskratta samtidigt som jag ska förklara för Urban att han står och säger korv till gubben, han tror väl att du håller på svälta ihjäl, säger jag mellan skrattattackerna. Allting ordnade sig i varje fall, vi fick lift och till och med erbjudande om mat och husrum hos frun och honom, om vi inte skulle få någon mer lift den dagen, det var ju vänligt men vi tog oss till målet, språkförbistringarna till trots :)
Nu ska jag göra lite smygreklam om klubben Nailheads, som har sitt årliga swapmeet idag, klockan 9 öppnar dom portarna och dom håller till i klubblokalen på Spårvägen 6:
Önskar er alla en fin lördag!

hoppitossanmossa@hotmail.com

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det är några år sedan nu, då man gick datakursen och tog sig körkortet för sju delar, bland annat Word. Den enda biten jag använder mig av, idag. Det där konstiga Excel klarade jag av då, men fråga mig inte hur eller vad jag tycker om användningen av det, fy tusan, håret krullar sig på armarna bara tanken på att öppna upp ett kalkylblad. Paint, javisst, jag klarar nog av att göra en presentation… om jag får lite tid på mig.
Nå, en av sakerna vi skulle göra under den kurstiden, var att öppna ett hotmailkonto. Vi hade fått in en ny i gruppen, en tjej, gissningsvis några år ålder än jag. Hon satt sig naturligtvis bredvid mig och kunde inte alls så mycket om datorer eller internet.
Men det må ju så vara, alla är vi ny i början och man ska ju läras av någon. Nu hann hon berätta för mig att hon skulle söka jobb på polisstationen (ingenting jag hade gissat på, men vad vet man, och man ska ju inte ha förutfattade meningar) och i och med att hon nu skulle få sig ett hotmailkonto kunde hon ju sköta viss kontakt via det.
Ett av fälten man måste fylla i är ju att komma på ett namn på kontot, och vanligtvis är ju att använda sig av för och efternamn och några krumelurer, eller ett smeknamn… ja ni vet ju säkert hur det går till. Hon skulle absolut ha den knepigaste mejladressen, typ…hoppitossanmossa@hotmail.com *suck*.
Vad tänkte hon på där??? Skulle hon använda den adressen då hon skulle söka jobb och hur seriöst ser det ut, eller är det bara jag som är fin i kanten?
Jag undrar idag hur det gick för henne…fick hon sig jobbet hon sökte eller hamnade hon i några rullar någon annanstans, ja, det lär man aldrig få veta, så det kan man nog sluta grubbla på.
Jag har idag, på en vecka, tappat, förlorat, mist, 4.1kg, jojomensan, och det känns bara fint. Ännu finare att det är fredag idag, min bästa dag och snart går jag på en lite längre ledighet då Theresé och Sally kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!
2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Värre än en snigel på ögat

Av , , 6 kommentarer 9

En brittisk kyrkoherde uppsökte läkarvård i Sheffield nyligen sedan han fått en potatis i rumpan. Mannen, som är i 50-årsåldern, hävdade att päran hamnat där av en ren olyckshändelse.

“Han förklarade för mig, med full uppriktighet, att han hängde upp gardiner i köket naken och att han ramlat bakåt på bordet och landat på potatisen”, säger en sjuksköterska enligt brittiska Metro.co.uk.

“Det är inte mitt jobb att ifrågasätta hans förklaring”, tillägger hon och berättar att de tidigare tagit emot patienter med gurkor, nejlikor och en rysk “matrjosjka” i baken.

Potatisen fick avlägsnas med kirurgiskt ingrepp.

Rotfrukten på bilden har ingenting med personen i texten att göra.

Källa: Metro

6 kommentarer

Kvorbevare av alla ställen

Av , , 2 kommentarer 8

 

Det var jättetrevligt igår, när vi hälsade på Vivan i Sunnanå, Åkes moster ni vet. Hon hade en hel del att berätta, tyvärr så är det ju inte alltid man kommer ihåg alla namn och platser för det och man skulle ju egentligen skriva upp alltihop, men det är ju också ett jättejobb.
 
Många gånger har man ju ångrat att man inte skrivit upp dom historier som min farmor berättade, eller mormor, men man har små fragment och kan påta ihop en och annan del till en hel story.
 
Vivan har en gång i tiden bott med sin numer avlidne make, i Kvorbévare, av alla ställen i Sverige. Det är en liten by, mellan kokträsk (där man passerar då man åker till min mammas barndomshem) och Adak (där skolan finns som min mamma gick på).
 
Dom är nog mest kända för sina kaffekvarnar, Kvorbevarekvarnen, på det stället. Och Vivan är stolt ägare över en av dessa kaffekvarnar, inte illa. Dessutom hade hennes man, en son innan han träffade henne, och denne sons mamma, var Malåbo. Ja, världen är inte större än så, det får vi ju påtalat för oss varje dag, men man vill som inte tro det ändå.
 
Nu på söndag, har vi bott här i huset i ett år, då var det en sen påsk då långfredagen inföll den 22/4, då var gräsmattan bar och jag hade satt påskfjädrar på vår syrenbuske, men kolla här:
 
Det är ju inte otroligt att jag faktiskt kan göra det i år också, fast den dagen är 18 dagar tidigare än ifjol, vi har inte så mycket snö kvar nu, på gården.
 
Sen fick vi en påskhälsning i brevlådan igår, kolla in vilket kort:
 
Inte alls dåligt och en grann liten påskkärring på kortet, fast de tar emot att kalla henne kärring :)
Idag får jag lunchbesök, Helena ska komma hit, vi ska göra ÖoB och äta mina specialgjorda, vegetariska vårrullar, som jag inte själv testat än, men dom blev säkert bra, Nicco tyckte då det då hon åt av dom. Sen jobbar jag eftermiddag så nåt mer behöver jag inte planera idag, jag vet vad jag ska göra. Önskar er alla en fin torsdag!
 
 
 
 

Ålderstest

Av , , 6 kommentarer 5

Theresé undrade om jag kunde detta, vad har dessa två saker för koppling till varandra, och en liten varning då, om ni vet det så har ni förmodligen några år på nacken. Och ja… jag vet svaret :)

 

6 kommentarer

Jakten på pengarna

Av , , 6 kommentarer 6

 

Igår gjorde jag Barnens hus, dom hade kvar sin uthyrning av bilbarnsstolar så nu är det bokat, däremot med fel datum så jag får ringa dit idag och ändra på det. Sedan ringde Birgitta, då jag var på väg till Willys och sa att dom skulle bjuda mig på kaffe då jag varit ut på promenaden, och det tackade man ju inte nej till.
Vi pratade om nybakt bröd och kondis och bagerier. Min kusin Anna, bodde för x antal år sedan på Regeringsgatan i Stockholm, en trappa upp i en hörnlägenhet. Jag var där en sommar, gissar att jag var runt 13 år, och under deras lägenhet fanns det ett bageri.
På morgonen sprang vi ner och köpte nybakad franska, och guu´se  gott det var, inget man var bortskämd med på den tiden. Inte hade vi något bageri på Mariehem, jo mamma, hon bakade limpor hon, och dom var inte heller dåliga, men just det här, var något helt annat.
Fred berättade att han brukade gotta sig med ett nybakt wienerbröd, på väg till jobbet, då han bodde i Skellefteå, och då var wienerbröden nybakade och till och med varm, det har då jag aldrig varit med om. Då kommer man precis då dom är färdiga.
Nu ska ni få höra vad jag roade mig med för några dagar sedan. Jag hade varit hem till en kompis och vi gjorde upp en liten affär så jag fick 700:- som jag stoppade ner i min ficka, jag hade inte med mig börsen upp. När jag så kom hem så VET jag, att jag tog fram slantarna och hade tänkt lägga dom uppe på mikron, vilket jag nu trodde att jag gjort.
Dagen efter skulle Nicco ha sin månadspeng så jag skulle ta fram dom där slantarna, men då låg dom inte där. Aha, nu har smarta Maria varit framme igen och säkert kommit på ett superbra ställe att lägga bort pengarna på. Jag tycktes ju komma ihåg att jag tänkt: Nä, jag kan inte lägga dom på mikron för vem vet, våra katter kan ju hitta på att dom vill äta dyrt, och tuggar i sig pengarna.
Därför måste jag ju ha hittat på ett nytt ställe och lagt dom på. Sökandet utvidgades från bänken till burkar i hyllan, skåpet ovanför, bakom och under, och nej, pengarna var borta.
En och två dagar passerade och så, kom jag på att jag kanske skulle kolla i fickan på byxorna, som nu dessutom var tvättade och hängde på tork, och ohhh ja, där låg pengarna. Inte hade jag gömt bort dom någonstans, och vilken tur att jag gjort denna lilla rulle av dom, för annars vet man ju inte om dom smulats sönder av tvätten:
Idag ska jag och Åkes moster Gunilla, åka till Sunnanå, Vännäs, och hälsa på Åkes andra moster, Vivan, det är inte varje dag vi brukar träffas så det ska bli trevligt. Dessförinnan ska jag ta en promenad och städa lite här hemma, det dras ju in en hel del grus och sand, den här årstiden. Önskar er alla en fin onsdag!
 
 

Nu var det gratis

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag känner mig verkligen smickrad, jag hade över 64 000 besökare i förrgår, närmare 18 000 dagen därefter, men jag tror inte riktigt på det där, faktiskt, utan VK:s statistik räknare har förmodligen fått ett frispel… eller två. Men det kan jag ju knappast göra något åt, utan jag får väl låtsas att man plötsligt blivit jättekändis och populär :)
Ännu mer smickrad blev jag då jag ställde mig på vågen i morse, 1,8 kilo mindre sen i fredags, alltså på 4 dagar, inte illa pinkat, tycker jag och klappar mig stolt på axeln.
Vågen som förövrigt är alldeles splitterny, kolla här:
Den fick jag minsann alldeles gratis, apropå gårdagens blogginlägg om gratis saker som man egentligen betalar för. Jag har nämligen varit med i något som heter GFK, där ska man en gång i månaden fylla i vad man handlar, inte mat, utan schampo, tvål, smink, kläder, hushållssaker och såna grejer.
Sedan får man poäng och dom poängen får man sedan byta in till saker man vill ha. Jag valde vågen och fyra av dessa koppar, samt en Alvar Aalto ljusskål:
Kolla in min grytlapp som jag fick av mamma igår, den som hänger där bredvid koppen. Den har hon köpt på någon marknad dom var på i helgen och jag tyckte tyget var jättefint, ingen som vet om dom sett det någon stans här i stan? Hon som gjorde grytlapparna hade köpt det i Finland, men jag tänkte att det kanske kanske, kunde finnas en liten stuvbit, även här, har man tur så :)
Förra gången jag valde mig något från GFK så tog jag kameran som jag fotar allt med i dag. Det är ju fint att man får saker för det man gör, men nu gav jag upp, jag känner inte att jag ids hålla på mer med det utan pysslar på med annat istället. Så jag tar mina gratis saker och tackar för mig, tack tack!
Jag fick sällskap en bit på min promenad igår, Ingegerd och Jan A dök uppe därnere i backen och hade ärenden åt samma håll så vi gick tillsammans en bit. Idag ska jag gå lite senare, jag ska höra med Birgitta om hon har lust att följa med, men det tar jag som sagt sen, innan dess har jag tänkt mig på barnens hus för att kolla om dom har kvar bilbarnsstols uthyrningen, vi behöver ju en stol till veckan då Sally och Theresé kommer upp. Sen går jag nog en sväng på Willys och handlar lite inför kvällens middag.
Önskar er alla en fin tisdag!
 

Gratis, tack så mycket!

 

Tänkte lite på det här med gratis… gratis är gott säger man, men när gratis egentligen kostar, fast företagen eller upphovsgivaren säger att det är gratis, då är det ju inte det, men det låter så mycket bättre. Då kan vi ju kalla det för falsk marknadsföring, eller hur?
Det började väl med det här glass jippot nere på stan i lördags, provsmakning, ät då mycket glass du vill, men först ska det köas, och sedan betalas inträde, och därefter ska du återigen köa för att få dina glassar, jag undrar, hur många glassar orkar en vanlig människa då? Jag har fått för mig att inträdet gick på 50:-, för det får du två hyggliga glassar på affären, utan att behöva köa i timmar och två glassar på raken är rätt så mycket.
Nå, hort det va, man gör ju som man vill om man är nyfiken på vad som erbjuds och om man har lust att stå och vänta på det som ska avnjutas. Det är just det där med att man ”tror” att man får någonting, fast man egentligen betalat för det, som retar mig.
Ta ett annat exempel, betala 500:- och få gratis sms i ett år. Jaha, vad är det som är gratis i det här fallet då? För inte är det då sms:en man får, man betalar ju för tusan 500:- för dom. Även om man nu gör en bra affär, för 72 000 sms är väldigt mycket, och 500:- för alla dom, är ett ok pris, men det är INTE gratis.
Nä, det finns mycket man ska passa sig för, ta bara dom här hare Krishna böckerna som dom delade ut på stan för XX antal år sedan, varsågod sa dom, och räckte fram en bok, man blev överraskad, tog emot boken som man inte visste vad det för något och sen, slog dom ner som hökar och skulle ha betalt för den också… en slant ville dom ha, ett frivilligt bidrag. Jo tack så mycket för den fina boken som jag absolut hade gått in på Åkerbloms och köpt i annat fall. Skrev hon på ett *ironiskt* sätt.
Så var den lilla ”gratis” avhandlingen gjord, jo, jag får skriva gratis, för det kostar ingenting för er att läsa mina ord… eller egentligen, för att göra det måste ni vara uppkopplade och den uppkopplingen kostar så… helt gratis blev det ju inte, om ni nu inte ”lånat” datorn hos någon, förstås :)
Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,