Dumförklaring

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 maj 2012 klockan 07:20,

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.

Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.

Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.

Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv

Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.

Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?