Dumförklaring

 

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.
 
Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.
 
Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.
 
Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv
 
Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.
 
Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?