Jack jumper

 

Myror har jag sett i miljoner i sommar, hästmyror på altanen i stugan, hm… inte bra, inte bra alls, men tur att altanen sitter vid den gamla stugan och inte den nya. Små myror hade vi utanför bussen i Järlåsa, där går det en stig utanför dörren och har så gjort, under all den tid vi stått där.
Man undrar vad dom pysslar med, egentligen. Halva gänget springer till vänster och den andra till höger. Jag satt på Theresé och Anders altan och där dök det upp en stursk rackare (eller kunde han möjligtvis vara berusad), han förföljde min fot hela tiden och när jag höll den uppe i luften så ställde han upp sig på bakbenen, snacka om övermodig… eller var han bara nyfiken?
Myror är rätt häftiga ändå, jag sa till Anders som gick förbi att i Australien finns världens elakaste myror, Jack jumpers heter dom eller bulldog myran. Jag har en gång sett en dokumentär om dessa myror och dom är helt otroliga. På youtube hittade jag en bit av denna dokumentär, kolla in den här om ni har tid:

 
Jag kan heller inte låta bli att fundera vilken kompass dom styrs av eller går dom på signaler? Hur kan dom veta att vissa är födda till arbetare och andra krigare? Naturen är verkligen förunderlig även dess invånare. Nä, man ska nog inte fundera så mycket, kan ju bli överslag så här på torsdags förmiddagen.
Nu är dessutom kaffet klart och jag tänker ta vara på den solen som är idag, till skillnad från gårdagen. Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten