Hur längesedan var det du…

 

Fikabesöket igår, uteblev, det hade dykt upp något oväntat, så jag sms:ade till Birgitta och frågade om vi kunde bjuda dom på fika, men fick till svar att det så kallade trädgårdssällskapet skulle till soldatmuseet och fika, men att vi kunde hänga på, om vi ville. Och det gjorde vi.
Trädgårdssällskapet som förövrigt grundades av Laila, som alltid var ute och påtade i landet, hon var inte med, och det roliga är att det inte är någon annan som pysslar med planteringar eller andra odlingar, men vi titulerar oss ändå 🙂
Annars satt vi nog mest ute, jag städade lite, passade på innan jag släppte upp katterna på morgonen, så man fick ha utedörren öppen, det är varmt härinne på dagarna. Plockade lite i smultronen (det formligen hänger bär där), åkte en sväng på COOP och sedan var vi upp på K-rauta.
Efter middagen kom Jan A och Ingegerd med hund, hit, dom är hundvakter dom. Vi satt ute någon timme och sedan gick vi in. Jan visade ett mms han fått från Eksjö Sören, en bild på en fläkt och med texten: En sån här behöver ni inte i Umeå! Kan man ana viss *ironi* där, han tycker inte att vi har någon värme häruppe och man kan nog inte vara mer än böjd, att hålla med. Solen är varm som tusan, men inte är det just nå mer.
Vi pratade om gamla Umeå, husen som stått i stan och olika ställen som inte finns längre. Ingegerd som jobbat på något som hette Kaskad, en typ av restaurang med bowlingbana, och på Fina Karlssons har hon också varit. Ja Finas finns ju än, men inte Kaskad.
Jag nämnde att mina föräldrar plockat fram ett handskrivet papper som min morfars pappa, börjat skriva, om hans föräldrar och syskon, sedan har min morfar uppdaterat och nu kan min mamma fortsätta fylla i. Med fanns också bouppteckningen efter hans fru, som dog vid 44 årsålder, och visst är det konstigt att man tog upp, till exempel sänglinnen, 5 kr, en klocka 40kr etc.
Även om det idag skulle vara så arvsskatten kom tillbaka, så inti fasen tog dom väl upp lakan och örngott som något av värde. Vad tiderna har förändrats och där ser man ju tydligt det här med slit och släng, för att inte nämna kvalité. Då höll nog grejerna längre än vad dom gör idag, också ett stort resursslöseri, minsann. Hur längesedan var det DU, såg någon stoppa en socka? Jodå.
Vi avslutade sedan kvällen med att gå ut och grilla en korv… eller två, inte alls så tokigt 🙂
Nä, nu tackar jag för mig, på en stund, ska ut och ta en kaffe med min man, önskar er alla en fin dag!
Etiketter: , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Just vad gäller sockor så stoppar jag dem inte.. fast jag kanske skulle om jag kunde 😀 Jag dyrkar ju yllesockor vintertid. *kärlek* Så ja.. vissa saker VAR kanske lite bättre förr. I alla fall detta med slit o släng.

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2012-07-28 08:57)
    Jag kommer ju ihåg mina första jeans… och dom var inte billiga och dom fick man inte vara vårdslös med… men dom höll, länge länge, idag kan man få dom att gå sönder efter någon månad, men mycket beror väl på att det inte längre är 100% jeanstyg. Inte heller håller lakanen samma kvalité heller, vissa är ju genomskinliga innan man ens hunnit börja nöta på dom, dåligt!

Lämna ett svar till Maria Lundmark Hällsten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten