Humhum förgyllde gårdagen
Vilket väder det var igår… precis som man hade velat ha det hela sommaren, och det var så dags nu då. Vi åkte då ut till smultronstället och visst har dom plantor och saker där, men nu håller det mesta på vara utblommat. Vi tog då en fika där och Emma köpte ett gäng med blommor som hon kanske ska försöka sig på att övervintra. Det ska funka om man tar in dom på rätt tid och har ett någorlunda kallt ställe att förvara dom på.
Sedan åkte vi en väg, jag kan inte avslöja vart den är, vet inte om personen som bor där vill ha så mycket trafik dit ut. Men hon är i alla fall konstnär, och har smyckat hela vägen ut till hennes hus, med figurer hon plockat från naturen och målat på fantasifullt sätt. Riktigt kul att se och hur mycket som helst, finns det där.
Sen behöver man ju inte köra bilen, man kan ju lämna den och gå, då blir det ju annars. Tydligen brukar dom fara dit från dagis för att gå den där vägen och jag förstår ju att dom tycker det är jätte spännande. Nu visste min mamma om den där vägen för hon känner konstnärens mamma, och det var hon som tipsat henne om det.
Sen samordnade jag bastugänget så vi hade en träff bakom huset på gammgården, alla var där utom Monika (som tyvärr jobbade), det var riktigt trevligt, Laila bjöd på bål med hallon i, och kaffe drack vi. Satt därute i nästan två timmar.
Nu berättade en av dom en så knäpp sak, jag kan ju inte låta bli att berätta den här, men jag behöver ju inte avslöja vem det handlade om 🙂
Humhum skulle cykla ner på stan för någon dag sedan, det kanske till och med var igår, hon tog på sig sina solglasögon och tyckte genast att det var något som inte kändes rätt, det var något med håret och med näsan… nå, hon svischade iväg ner och landade på torget.
Hon besökte ståndet med klockförsäljaren där hon hade tänkt kolla in ett nytt klockarmband. Killen tittade på humhum och sa: Ursäkta… men du har satt dina solglasögon, upp och ner. Hahaa… oj vad vi skrattade, vilken grej.
Kan ju heller inte låta bli att tänka på min stackars mormor som satte på sig sin peruk, avig, det var också en syn för gudarna, och hon åkte ju buss ner till Malå för att storshoppa, och upptäckte fadäsen, först då hon kom hem.
Jaja, vad vore världen och livet utan skratt och misstag, vi skrattade ju med humhum och inte åt henne, det är skillnad det.
Önskar er nu alla en riktigt fin tisdag. Själv håller jag på att åka på en ordentligt förkylning, Åke kan väl inte misstänkas för att ha smittat ner mig…eller?
Senaste kommentarerna