Dagarna går och vi med dom

 

Vi har varit upp till pappa två gånger om dagen, vi tittar till honom men sen sitter vi ju också och pratar om vad som är nu och hur det kan komma att bli. En hel del praktiskt som ska lösas och det ska vi väl sätta igång med till veckan.
Boken vi skriver i kommer förmodligen att bli mer än en, med tanke på att alla skriver och Theresé har även tipsat andra, som inte finns här, att skriva ner nåt och skicka så kan vi klistra in det… smart idé (hörs ju att det är min dotter :)
När det gäller jag och mitt skrivande tyckte hon att det kunde räcka med att lämna länken till bloggen, hahaa… men det var mer menat som ett skämt, men hade varit skönt, jag känner ju vad dålig man är på att skriva med penna… det är ju skrämmande, jag får jätteont i handleden efter några meningar, inte kan jag skriva snyggt längre, heller.
Efter första besöket igår, åkte jag hem till en gammal kompis, och hon sa så mycket kloka ord att jag önskar att jag kunde få ner dom på pränt. Det var som så naturligt det hon sa och det var nästan som om jag tänkte, jamen det är ju exakt så det är, inga krumelurer eller konstigheter alls.
Hon har själv förlorat sin mamma, pappa och hennes son har varit svårt sjuk under några år, så kanske man kan vara krass och säga att hon fått vissa erfarenheter från det vi går igenom. Vilka tankegångar man har och litegrann, varför man gör som man gör. Nej, det kändes skönt att höra och jag får se om jag får till hennes kloka ord, något modifierade av mitt egna skrivande, på ett papper eller rättare sagt här, men det blir inte idag.
Vi hanterar ju också saker på olika sätt, jag vill väldigt gärna tro det bästa och jag har ställt in mig på det, medan jag vet att andra gärna tänker det värsta, för då kan det ju inte bli värre än så, men förhoppningsvis bättre. Fast det straffar sig själv, eftersom man kan få må dåligt innan man vet hur det blir, och i vissa fall kan det ju dessutom dröja länge innan man vet nåt.
Vi vet väl alla nu, att vi får se på framtiden med tillförsikt, även fast, att veta och att göra, är två skilda saker.
Önskar er alla en fin lördag!
 
Etiketter: , , , , , , , , , ,

5 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Vi lever egentligen förhållandevis kort tid så vi borde reflektera mer över vår existens än vad vi gör.

    Att glädjas över de små sakerna, att bekräfta varandra oftare och tala om hur mycket vi tycker om och bryr oss om våra nära och kära.

    Hoppas att han kommer tillbaks på alla sätt så att du får möjlighet att berätta för honom.

    *håller tummarna* hårt för att det ska gå bra!

    Lunch onsdag? Kram

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2012-09-15 09:59)
    Visst är det så, och detta vet nog alla, men alla gör det inte… många tror att det kommer man att hinna, men sen sitter man där.

    Vi kan säga onsdag, det låter fint. Jag mejlar dig.

  3. Pingback: Varför ids man träta över skit saker? | Maria Lundmark Hällsten, Umeå

  4. Helena Nilsson Springare

    Åh.. just ja!! Det var ju då.. Tänk att det gått hela tre år?!

    Tiden går så snabbt ibland.. Och nu blev jag sugen på att kolla samma dag i min blogg :-)

    Kram och håller tummarna för dig för morgondagen!! Kraaaam

Lämna ett svar till Helena Nilsson Springare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>