Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Maria
Inlägg - RSS 2.0Beroende
Det finns hur mycket som helst man kan be en roende om, eller hur? Kanske lite "beroende" på vem som ror också, förstås :)
Be - roende
Kommentarer: 0
Kategorier:
Marias ordbok
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Skrivs av
Vanliga etiketter
» Visa alla etiketterMest kommenterat
Visar inlägg från January 2012
Kommentarer: 0
Kategorier:
Marias ordbok
Intrigerna tätnar
Jag sms:ade till Birgitta igår, vid lunchtid, och frågade om vi skulle gå på en promenad under koporten. Det tyckte hon var en utmärkt idé och vi gick inte bara genom en koport utan genom bägge. Det tog ungefär 55 minuter, fast då kan man räkna bort några minuter egentligen, för vi gick för långt och missade avfarten till den bortre koporten. Jag har själv, aldrig gått igenom den, men nu så… hittar nog även jag :)
Sedan bjöd jag på kaffe och Fred dök upp lagom till fikat. Vi satt och pratade någon timme så där. Birgitta berättade att hon köpt två väskor på tradera och då kunde jag inte låta bli att haja till, vet du vad jag har gjort då, sa jag. Jag köpte två väskor… på tradera igår jag, hur stor var sannolikheten för det då? Inte bara det, utan en av hennes väskor skickas hit från Kina, och hör och häpna, även en av mina, förmodligen samma säljare.
När dom gick tittade jag lite mer på svenska hjärtan och vad förvånad jag blev då jarl Borssén och Gunilla Åkesson gjorde entré, dom hade jag totalt glömt bort att dom var med.
Jarl som en tystlåten liten gubbe som gör allt vad frun hans ber om, och Gunilla Åkesson, värsta tanten, som styr och ställer, inte bara över hennes man utan i hela kvarteret. Intrigerna tätnar, med andra ord, och även fast jag inte tycker att serien nu, var en sådan hit som jag tyckte förut, så kan man inte låta bli att fundera på vad som ska hända härnäst.
Idag ska jag upp till mamma en sväng, sen vet jag inte vad mer som ska ske, jag tar det som det kommer, det brukar vara bäst så. Ha en fin tisdag, allihop!
Inte riktigt pantad, tror jag
Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut :-)
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!
Less is more
Söndagens fototriss och temat är less is more, tolka det som ni vill :-)
Mer av det mindre hittar ni här: fototriss.blogspot.com/
Det gick utför
När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag :-) Ni får ha en fin dag!
Du vet aldrig vad du får
Jag hämtade upp mamma igår och vi var på myrorna, plantagen och handlade på Willys, innan vi åkte hem till henne och drack kaffe. På myrorna hittade jag fyra ”Mamma mu” böcker, som jag genast lade beslag på, tänkte ju givetvis på Sally, då jag såg dom. Hon diggar Mamma mu, men även boken jag gav till Anders, förra julen. Med Sveriges fulaste skivomslag, den håller hon tydligen på nöta upp :)
Barn är konstiga ibland… eller så är det så att dom upptäcker och tänker på ett annat sätt än vad vi gör, då vi ser på saker. Nicco, absolut älskade reklam, då hon var liten, det kan man förstå, då reklamen oftast är snabb och det är speciell musik till den.
Men hon älskade också Martin Timells byggprogram, då satt hon som klistrad framför tv:n samt olika typer av farser eller lustspel, ja, man kunde inte annat än skratta åt det. Morsan brukade också ringa för att tipsa om det skulle komma något sånt på tv, så vi kunde visa Nicco det.
Idag tycker hon helt annorlunda… knepigt :)
Jag håller snart på att ha sett hela serien Svenska hjärtan och jag måste ju säga att jag faktiskt inte begriper hur jag kunde tycka att den var SÅ bra, snacka om att allt går i moll, deprimerade människor som är otrogen till höger och vänster och sedan ska låtsas som om allt är som det ska, nå, nu vet jag ju det och behöver inte se den på trettio år till.
Har ni sett dom här kryddorna någon gång:
Man ska egentligen använda dom till popcorn och dom finns i massor av olika smaker. Jag gjorde mig en ”nyttig” dipp igår. Först tog jag filmjölk som jag hällde genom kaffefilter och lät stå 2-3 timmar, hällde bort allt vatten som blev i byttan och kryddade enbart med nacho cheddar, det blir kanongott.
Sedan kan man tydligen också använda vissa av dessa kryddor till potatis eller nudlar, joda, många användningsområden.
Nu ni, ska jag göra mig redo för en tio timmars arbetsdag, whish me luck! Eller nja, det behöver ni inte, pang så sitter jag här igen. Vi vet ju alla hur fort tiden brukar gå, oavsett vad man gör nu för tiden. Och att jobba som personlig assistent är omväxlande och överraskande… precis som en choklad ask, you never know, what you gonna get! Ha en fin lördag!
VAD vet dom???
Jag och mamma har varit på plantagen, jag köpte dessa fina tulpanlökar:
Men kolla vad som står under försörjning:
Ställ krukan blablabla i VARDAGSRUM eller KÖKET. Vaddå, dom kan väl inte veta om vi har ett ljust och svalt kök eller vardagsrum, pyttsan, jag ställde in den i "matrummet" jag, tji fick dom, jag är allt lite tvärtemot jag :)
Snacka om att sitta fast... överallt
Jag och Nicco var ute på turné igår, ett möte hade vi med tre personer och då detta möte var över ställer jag mig upp och tar med mig stolen då jag ska gå iväg. Snöret på jackan hade lindat sig runt armstödet. Jo, detta har jag ju varit med om förut, inne på MIO, då jag gick och gick och aldrig kom fram till dörren för jag satt fast i en soffa.
Sedan kommer vi ut på parkeringen och vi skulle hem igen, så hoppade vi in i Jeepen, jag hinner sätta in mig och stänga dörren så ropar Nicco, -MAMMA!!! Jag vänder på huvudet och där sitter hon i framsätet och ryggstödet åker sakta men säkert nedåt så hon slutar i liggande läge.
Jag hinner tänka att nu har alla ledningar brunnit i bilen och det elektriska har tagit över, men vi inser ganska snabbt att Niccos jacka, nu fastnat i spaken som sitter på sidan av sätet och när ryggstödet åker bakåt och hon följer med så drar ju även snöret mer i spaken, hahaa…
Detta har även hänt under tävling, jag satt fastspänd i Camaron, redo att rulla fram till burnout gropen, jag kommer av misstag åt bältet på sidan OCH, om man nu spänt fast sig och inte kollat vart remmen går så kan den fastna runt ryggstödsspaken, vilket den hade gjort denna gången, så ryggstödet åkte bakåt två snäpp…kulkul.
Som tur var hann jag påkalla Åkes uppmärksamhet så han kom till undsättning, och tänk vilken syn för gudarna om detta skulle hänt då man gasade iväg, *tjopp* så försvann föraren ner i sovläge *gapskratt*. Nå nu vet vi ju vad som kan hända och därför gör jag alltid en dubbelcheck innan jag knäpper fast mig. Sen åker det ju inte ner mer än ett eller två hack, men det blir ju uppenbarligen ett störningsmoment.
Fastnat i kundvagnar har jag också gjort, vid tre tillfällen. Ojojoj, vad man kan ställa till det. Alla dom gångerna har det varit armbanden jag haft på mig som trillat ner och kilat fast sig i handtaget, det är väl också en syn, man ska släppa taget om handtaget för att greppa en vara men man kommer inte loss. Hittills har jag då inte behövt kalla på någon hjälp men man ska aldrig säga aldrig :) -Jo hallå, ursäkta, kan du hjälpa mig, jag sitter fast i kundvagnen?
Idag ska nog jag och mamma hitta på något, vi får se vad det blir. Imorgon jobbar jag, och även på söndag, så helgen i sig blir nog lugn och skötsam. Önskar er alla en fin fredag!
Projekt... våvvullav
Eller så hette det vårrullar :) Jag har stått och gjort vårrullar, supergott, jag lovar:
Börjar med innehållet, älgfärs, morötter, lök, vitkål, paprika och glasnudlar. Kryddar med lite salt, cirka en dl sweet chilisås och en buljongtärning. Sen plockar jag fram degen:
Tror inte att den finns att köpas överallt men denna har jag då införskaffat på Ålidhemscentrum, samma ingång som till pizzerian Charlies, men tag sedan dörren till vänster.
Lägg önskad mängd på en degplatta:
Nyp över degen i framkant på färsen och dra tillbaka lite, sedan är det bara att rulla ihop och fös in sidokanterna:
Gissa vad jag och Nicco ska käka till middag, jo just det, vårrullar. Dom steker man sedan i stekpanna med lite olja... jag längtar!
Åke är nog mer tveksam till sån här mat men han kan bli serverad annat. Vårrullarna som blir kvar kan med fördel frysa in, även degplattorna. Jag använde dom, aningens upptinade.
Kommentarer: 6
Etiketter:
vårrullar
älgfärs
vitkål. morötter
paprika
lök
Hon heter... Annika, nää...förresten
Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.
Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!
Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.
Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi :)
När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.
Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.
Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.
Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!
Huvudsaken
Ordlös onsdag, tema, huvudsaken... klura på den ni!
Intresserad av mera huvudsaker, kolla här: zerowordsphoto.wordpress.com/
Men se tråkigt, eller?
Jag hörde på nyheterna igår, att Umeå hade så många kända sångare och band, och detta skulle bero på att Umeå är en tråkig stad. Och då undrar jag vad det egentligen är vad som avgör om en stad är tråkig eller ej?
Snackar vi om nöjessidan, eller hur staden är placerad, husbyggena eller vad? Nu skulle säkert många säga att fanns det ett äventyrsbadet, så höjdes statusen och nöjeslivet två snäpp, men betyder det då att om detta äventyrsbad redan hade funnits, ja då kunde vi plocka bort två av alla våra kända band, för då hade dom hängt på badet istället.
Eller hade vi haft fler krogar (för det är också ofta uppe på tapeten) så hade vi fått ett liknande händelseförlopp. Mindre sångare och band, för då hade dom suttit på krogen istället. Är det inte lite som man brukar säga: Det blir aldrig roligare än man gör sig!
Ja, jag vet då inte, men jag kan då inte peka på någonting som jag saknat under min uppväxt, seriöst, fast å andra sidan, då är jag ingen sångerska heller, kan det bero på det :)
Det enda jag med säkerhet vet, skulle vara uppskattat, är ett ställe för ungdomarna att träffas på, så dom slipper sitta på MC Donalds och surra, fast det är ju samma sak där, varför skulle det hindra dom till att bli kändisar, om dom nu skulle tycka att deras hak var ett lyft?
Nä, jag tror inte riktigt på den där teorin, och för att bilda ett band och utifrån det växa till att bli kändisar, krävs nog ett gediget intresse redan från början, äventyrsbad, krogar eller skidbackar till trots.
Idag ska jag prova på att jobba, det bästa är att det bara blir en dag, sedan får jag vara ledig i två, innan helgen. Och på lördag ska jag få en inskolning så då är vi två som gör arbetet, inte dumt alls. Önskar er alla en fin onsdag!
Jodå
Sidvisningar på bloggen: 666
Woe to You Oh Earth and Sea
for the Devil sends the beast with wrath
because he knows the time is short
Let him who have understanding
reckon the number of the beast
for it is a human number
its number is six hundred and sixty six.
Iron Maiden
Moahahaha...
Kommentarer: 2
Kategorier:
Låtar på Youtube
Det sket sig... fatalt
God morgon! Ja, idag hade Nicco tänkt sig till skolan men det sket sig ju... fatalt. Det är på hennes skola det är vattenläckage, så hon får stanna hemma. Inte för att jag kan påstå att hon sitter och grinar över det, hm… undrar just varför???
Själv är jag också hemma idag, känns bättre i nacken men jag tänker inte förta mig, utan jag provar jobba imorgon stället, så får vi se hur det går. Jag fick förresten en länk av Jan A, svt.se/2.18739/skarmslackare till olika övningar man kan göra för att hålla nacken i trim, inte så dumt faktiskt, och jag har redan hunnit gå igenom dom nu på morgonen. Någonting man med all sannolikhet kan göra varje dag för att förebygga trassel med nacke, så det ska jag göra. Tack för tipset!
Igår kväll var det bastun igen, men vi tillbringade bara en halvtimme därnere, Marianne fyllde nämligen år, och hon ville bjuda på tårta, så vi travade upp till henne. Och där blev vi sittandes, nästan till nio på kvällen. Mycket prat, som vanligt och trevligt.
Ikväll är det mot alla odds, jag såg första avsnittet och det verkar helt ok. Många frågar sig varför, en som är handikappad, ger sig ut på såna äventyr, men dom är väl inte sämre eller mer annorlunda än alla som söker sig till Robinsson, eller andra såna där utmaningsprogram. Dom vill ju testa vad dom klarar av, och det blir ju förmodligen ett minne för livet.
En skillnad här är väl att det inte är en inbördes tävlan, utan alla ska ta sig fram till mål… förhoppningsvis. Och det är väl det vi får se om dom gör. Jag sa till mamma, då vi pratade om det här programmet, att inte skulle då jag vilja stå, öga mot öga med en elefanthjord, fy tusan, dom är inte att lita på, inte heller krokodiler och flodhästar, men det här gänget gör det, men för all del, inte utan viss pulsförhöjning.
Näpp, nu ska jag gå och släppa ut katterna, så dom får komma upp en våning, hoppas ni får en trevlig dag, allihop!
One way ticket!
En helg som kom och gick utan att göra nåt speciellt stort väsen av sig. Vi åkte ut en liten sväng igår, Åke skulle köpa salt för att tina fram så garagedörren skulle gå att få upp utan att dra sönder dörren. Passerade stadskärnan på väg hem och jag fick syn på något som heter Linas Tur och Retur, hm…
Jag tycktes känna igen namnet, tror att någon nämnt det då vi pratat om loppisar, och jag sa namnet högt och undrade om Åke hört talas om det förut. Det är en loppis sa jag…tror jag. Nää, svarade han, det är ju en resebyrå.
Nämen aldrig sa jag, det där är en loppis, det var ju en massa saker i fönstret, men nu lät jag lite tveksam. Jag var ju inte helt säker. Men du, sa jag, apropå resebyråer, jag tror att jag ska öppna en, den ska heta: Marias enkelresor. Och där ska jag sälja enbart enkelresor, vill man hem får man banne mig fixa det själv, därifrån man är, hehee… One way ticket, får bli vårat slagord.
Nå, nu har jag i alla fall kollat upp saken och Linas Tur och Retur är en loppis, så dit får man väl lov att bege sig vid tillfälle, alltid kul med nya ställen.
Jag är hemma idag, enbart för att jag behöver min nacke i arbetet och med tanke på vad som inträffade i lördags så vill jag inte utsätta mig för den belastningen på nacken. Känns lite bättre idag, jag har smort in med ormsalva (liniment) men det är fortfarande svårt att vrida huvudet till höger och det gör ont ända ner till vänstra skulderbladet.
Jag undrar egentligen vad som hände då jag stod där och väntade på våra ägg, jag har aldrig varit med om något liknande och vill inte vara det en gång till heller. Hur kan något dyka upp så plötsligt och snudd på förlama en i det man gör??? Alla muskler man har därbak i nacken och skuldror måste ha gjort uppror och slagit knut på varandra, så kändes det, och varje andetag gjorde att knutarna stramades åt ännu hårdare, fy fasen. Tur att just den upplevesen försvagdes allt eftersom, annars hade jag nog inte suttit här nu.
Niccolina är även hon hemma en dag till, hon åkte ju på en förkylning som satte sig i näsa och hals, samt med en hög blåsor i munnen. Och hostan fick hon på köpet.
Förutom allt detta så är allt bra, jag fick flera kort av Theresé igår, via mejlen och kan ju inte låta bli att visa upp trollungen på sin nya bob, nog ser hon ut att njuta av den alltid:
Ha en bra dag, allihop!
Passa er...önskningar kan slå in
Ett brottstycke ur Niccolinas blogg:
Men jag kommer ihåg när vi var i Järlåsa (utanför Uppsala) hos Theresé och Anders, med bussen såklart.
Och jag satt på övervåningen vid datorn.
Dom har ett loft, så när alla där nere pratade så hör jag ju fortfarande vad dom pratar om.
Då började dom prata om att Sally måste ju absolut åka till High Chaparall när hon blir lite äldre osv.
Då ställde jag mig upp och sa att jag hade minsann inte fått åka till High Chaparall!
Hahahaha...
Nästa dag åkte vi ner till High Chaparall!
Det var skittråkigt, helt ärligt.
Slutciterat
Lärdom: Man ska passa sig för vad man önskar, önskningarna kan slå in :-)
Ränderna går aldrig ur
Så var fototrissen tillbaka och denna gång är temat just vad överskriften skvallrar om, hm... först sa jag till min man, Åke, att jag kunde lagt ut ett kort på honom :) men jag ändrade mig. Bild nummer ett, Camaron, och här går dom ränderna inte ur, inte så länge bilen finns i vår ägo:
Bild nummer två, en randig vas/tillbringare och dom ränderna går heller inte att diska bort eller nöta ut:
Slutligen, vår soffa i matrummet, och här blev det mycket ränder, helt plötsligt, inte bara tyget, utan ryggstödet och elementet där bakom:
.JPG)
Mera bilder med ränder som aldrig går ur, finns här:fototriss.blogspot.com/
Hjärtinfarkt, hann jag tänka...
Camaron fick stå ute ett tag igår så Jeepen hann tina fram inne i garaget, den såg lite malplacerad ut, därute i snön:
Gjorde inte mycket igår heller, jag stod och väntade på att våra frukostägg skulle bli klar och plötsligt klämmer det åt bak i nacken så jag kan inte ens ta ett djupt andetag. Det var det värsta jag varit med om. Hann till och med tänka att nu är det en hjärtinfarkt, inte för att det gjorde ont i hjärtat men på andra sidan och för att man blivit upplyst om att vi av det kvinnliga släktet, kanske känner av det först i armar och dylikt.
Jag kunde inte titta uppåt, inte heller åt sidorna, och det tog väl någon timme innan det värsta hade släppt, nu sitter jag här med nackspärra. Vet inte om det kommer sig från att jag nu, både i morse och igår morse, vaknade med bägge armarna, totalt avdomnade? Vem vet, annars brukar ju dessutom nackspärr dyka upp på morgonsidan, och mest troligt för att man sovit på ett konstigt sätt. Jaja, vi får se vart det barkar.
Vi såg på roliga klipp igår… är ni förvånade? Och visst är det konstigt att när någon blir skrämd och skriker, så verkar det sedan som dom skriker en eller två gånger till, för att dom blir rädda för sitt eget skrik, eller sin egen reaktion. Kanske är det ännu konstigare att vi sedan, kan sitta här och tycka att det är roligt att se folk som blir skrämda, hm…
Fast inte alla gånger, jag tycker inte om när vuxna människor skrämmer barn, och inte så mycket då själva skrämseltaktiken är att skrika själv. Roligt var det däremot att se brandmännen i deras lunchrum, när dom öppnade skåpet och ut flög en pälsbit och dom trodde givetvis att det var en spindel eller råtta som angrep dom, då blev det liv i luckan.
Eller den runda kvinnan som smugit upp på natten för att hitta sig något gott i kylskåpet och blir överraskad av (möjligtvis) hennes dotter, som filmar henne och sedan säger med hög röst: Vad gör du för någonting? Och kvinnan skriker till, får med sig ett juicepaket ut genom dörren som hon spiller ut och skriker ännu mer sedan vänder hon sig om och får syn på kameran och skriker en tredje gång. Det såg faktiskt väldigt lustigt ut, det hjälps inte :)
Önskar er alla en fin söndag, nu ska jag kolla in Jeep länken jag fick igår, och bli medlem där, ha det!
Förkyld...fräser i pannan
Vi satt och käkade lunch, Nicco var hemma igår då hon är förkyld och hon hade precis berättat att hon vaknat i natt på grund av att hon inte kunde andas, hon var så tät i näsan.
Och med det sagt så gled samtalet över till att handla om korsord och i skolan hade dom fått testa på ett. Nicco körde fast på: fräser i pannan.
Say what... vad då fräser i pannan, snyter sig och drar upp det i pannan eller vad??? Fröken kom och skulle hjälpa henne. Men säger inte dom orden, dig någonting, frågade fröken. Näää, sa Nicco, jag fattar ingenting???
Hm, så du har aldrig tänkt på vad man gör i en panna.... steker något kanske.
Ja, där fick hon ju veta men där ser man också hur vilseledd man kan bli av samtalet man för innan. Jag begrep inte heller vad fasen dom var ute då hon berättade det, men sa jag, hade vi inte pratat om förkylning innan och jag hade haft korsordet framför mig, då hade jag nog vetat. Tror jag :)
Titta i den magiska spåkulan...jo pyttsan
Jag gjorde inte ett enda förbaskade dugg igår, fram till jag skulle börja jobba. Hade ingen lust med någonting… jo förresten, jag lade fast fyra bitar i Åkes andra, pusselprojekt.
Och nu är han klar. Det här pusslet köpte jag till honom för två jular sedan, kolla in omslaget:
Och se på resultatet:
.JPG)
Inte är man mycket behjälpt av att stirra på det locket, inte. Titta i den magiska spåkulan om du vill ha hjälp… står det på omslaget och med dom orden trodde jag att man någonstans skulle kunna hitta en ledtråd, men inte då, det där står skrivet bara för att låta mystiskt, nå, han fick då ihop det och jag fick äran att lägga i den absolut sista biten, igår då jag kom hem från jobbet.
Och ja, jag kom hem också, trots att jag fick lämna Jeepen på parkeringen, när jag kom till jobbet, med påslagen belysning, den ville inte slockna. Och när jag kom dit efter mina sju timmar så var bilen svart, på gott och ont, hade den nu stått med belysningen på hela tiden så var den ju svart för att strömmen var slut, eller så hade den slagit av sig själv, och det hade den, vilken tur.
Så idag ska Camaron få i sig glykol och sedan ska den ut ur garaget för lite luftande, och Jeepen får ta plats därinne så den får tina fram. Sen får vi se om min käre make, Åke ni vet, kan hitta kabeln som går till belysningen och ta bort den, eller vad han nu har tänkt. Det kan ju också vara så att det kommit is någonstans i dörrlåset och därför tror den att dörren är öppen, och av den anledningen tänds belysningen.
På hemvägen igår var den då precis som vanligt, inget blinkande eller varnande, det enda knepiga nu var, att då jag klev ur bilen så tändes inte ens belysningen, jodå.
Önskar er alla en fin lördag!
Ambulerande discobil
Det var verkligen cirkus igår, med Jeepen… eller man kanske skulle kunna kalla det för ambulerande disco. Bilen indikerar att bakdörren är öppen, fast den inte är det och det hjälper inte heller att jag säger det till bilen. –LÄGG NER NU, dörren är stängd. Men inte då, den blinkar och har sig.
Jag hade då tur att den höll sig mörklagd under tiden jag jobbade, och jag hann faktiskt tänka att den kanske gett sig för den här gången då jag åkte hem, men när jag passerat under E4:a bron, så satte den igång. Undrar just vad mötande och bakomliggande bilar tänkte… att jag satt och lekte med inne belysningsknappen, eller? Den flaschade, blinkade och pep, jätteroligt!
Och ingen kan ju ha gått miste om all snö vi fått, men egentligen, kolla in höjden på vårt staket:
Gör man det så inser man att det faktiskt inte är så jättemycket, men det ser mycket ut då dom inte kör undan drivorna utan bara puttar upp snön så långt dom kan, och snart kan dom inte det längre, för det kommer att rasa ner på vägen igen.
Chefen skulle upp på centrum igår eftermiddag, det var också spännande. Det första vi gjorde var att köra ner elstolen i en grop (brunnen ligger därunder), och det vart absolut tvärnit. Sedan körde vi fast i uppförsbacken, och slutligen, två meter innan ingången till centrum där vi körde fast för tredje gången och då var det tur att det kom förbi en tjej som hjälpte till att putta lös stolen, den slirade bara och satt fast som gjuten i cement.
På vägen hem, höll ”stortraktorn” på att ploga, när vi närmade oss den, så stannade han av, öppnade dörren och frågade vilket nummer vi skulle på, så skulle han röja väg till oss, det var ju otroligt snällt av honom, och detta trots att han var tre timmar sen, sa han. Nu behövde han inte hjälpa oss, vi hade ju tagit oss ut därifrån, så nog klarade vi oss tillbaka, men tanken var ju god.
Nu kan jag inte annat än längta till ikväll, då man kommit sig hem och får njuta av helgen, hoppas att det klarnar upp till imorgon så man slipper det här snöandet, och kanske återigen kan skymta någonting blått däruppe. Önskar er alla en fin fredag!
Men så nödvändigt då!!!
Vad skulle detta vara bra för??? Något man säger varje gång snön vräker ner och vi redan har alldeles tillräckligt av den varan. Vad tror vi egentligen, att någon däruppe ska lyssna och sluta släppa ner snön, eller?
Nähä ni, vädergudarna är precis som katter, totalt laglösa och gör precis vad som faller dom in, ha…
Litegrann som jag, faktiskt :) Jag har sladdat ut och in från gården 8 gånger hittills idag, och inte har det blivit mindre snö vid infarten för det, nejdå, men tydliga sladd spår syns där. Jag tar bara sats, någonting ger sig till slut.
Förmodligen känner Jeepen det också, för nu vägrar den stänga av belysningen inne i bilen, kul kul, sen indikerar den att bakdörren är öppen fast den inte är det…jädrans knäppbil. Just för tillfället är den mörk, så jag smyger bara förbi den, säger ingenting, tittar inte ens på den, så kanske den förblir släckt tills jag ska iväg på jobbet, jag vill ju inte vara strömlös då. Önska mig lycka till…tack!
Kommentarer: 4
Etiketter:
snö
vräker
vädergudar
katter
laglösa
Jeepen
strömlös
Lååånga ledningar
Jag hade en trevlig lunch igår, med Helena, där det avhandlades både det ena och det andra. Intressant att lära känna en annan person, så här, öga mot öga. Vi har alla en historia att berätta, saker man gjorde som ung, vad man arbetat med, intressen osv. Ps. Helena, på tal om dåligt minne och lätt förvirrad, jag hade köpt salladsost, speciellt till oss, men vart tror du den tog vägen, mjo, den står kvar därinne i kylskåpet den :) ds.
Jag talade om för henne att vi fått en faktura, igår… ett krav, från T3:
Notera att gårdagens datum var den artonde, och vilket datum kravet skulle vara betalt:
Dessutom, fanns inget fog för kravet, den fakturan hade jag redan betalat, om än, aningens försent. Så jag ringde dit och undrade HUR långa ledningar det är mellan banken och deras fakturahantering, samt HUR dom kunde skicka ut ett krav med detta betalningsdatum.
Jag betalade fakturan den 5/1, dom fick in pengarna den 9/1, sedan hörde jag inte vad hon sa, men kravet måste ju ha gått ut den 9… och sedan får vi alltså skylla på posten, jojo, lika säkert ni, som man får fakturan från Radiotjänst, sådeså. För det tog då i alla fall nio dagar för det brevet att nå oss, hm, kanske dom inte hittar hit på slätten?
Jag ska nu hämta Nicco på skolan om 1½ timme, hon ska till tandläkaren den här gången, sedan jobbar jag eftermiddag. Så ska jag hinna få något gjort innan dess så bör jag kanske sätta fart. Önskar er alla en fin dag i den vita härligt fluffiga snö som kommit och fortfarande faller ner (skrev hon ironiskt, men en trevlig dag kan man ha i alla fall, snön till trots).
Kommentarer: 4
Etiketter:
Helena
lunch
salladsost
T3
faktura
banken
långa ledningar
krav
Radiotjänst
Ostvindar
Hm... kan ni gissa min tankegång kring detta ord som jag hörde för en timme sedan på nyheterna?
Ja åtminstone jag, tänkte att det är då vinden ligger rakt emot dig från osttillverknings fabriken, hehehe...
Ost - vindar
Miniatyr(er)
Ordlös onsdag, med tema: miniatyr(er)
Och fler bilder med samma tema hittar ni här: zerowordsphoto.wordpress.com/
Värre än svartpepparn
Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken :)
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!
Fy... på oss
För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.
Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.
Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:
Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.
Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.
Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju :)
Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.
Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.
Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.
Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.
Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!
Jag... en get
Klickade på en länk som lämnats i en kommentar, och hamnade på en sida om horoskop. Där fick jag minsann veta att jag är en get... enligt kinesiska horoskopet, annars är jag född i tvillingens tecken. Och detta ska då vara speciellt för geten:
Geten
Geten
Elegant och optimistisk, snäll och lättsam, beskriver en Gets personlighet. De kan även vara spekulerande och missnöjda, redo att kasta in handduken så fort det blir problem. De kan vara charmerande utan att avslöja sina egentliga känslor. Geten är både talangfull och fantasifull och har god hand med allt som rör kreativitet.
Positiva egenskaper: Empatisk, förstående, lyckosam, för sig väl
Negativa egenskaper: Pessimistisk, konflikträdd, känslig, opraktisk
Motto: ”Jag beror
Mja, en hel del stämmer nog in, men att jag skulle vara konflikträdd vet jag inte om jag håller med om, däremot har jag blivit kallad för "diplomaten" och det tar jag som en komplimang :)
Kommentarer: 2
Etiketter:
Horoskop
get
diplomat
tvillingens
Ett ställe att "bara" hänga på...
Apropå skjulet, fjortisarnas mötesplats, som jag bloggade om igår, så hade vi, på Mariehem, också en möteplats, fast inte riktigt lika öppen och offentlig. Det är nämligen så att det uppe vid vattentornet, finns ett skyddsrum… en liten rund kula under en kulle.
Det där stället hade jag vetat om lääänge länge, som barn hade man alltid funderat vad som kunde gömma sig bakom den fyrkantiga, armerade dörren i kullen. Och nu, just den där dagen då jag och en kompis passerade, så stod dörren på glänt.
Och givtevis… ni behöver inte fundera, så kröp vi in där. Det var en smal liten gång, kanske en meter i takhöjd, och efter ca två meter kom man fram till en större öppning, och där var det runt som en kula med träbänkar runt om, därnere.
Det var vatten på botten och luktade rätt så skarpt, vi hade en snabb överläggning och sedan gav vi järnet hem och hämtade städgrejer och hinkar och slutligen ett lås (vilken tur att detta nu är preskriberat).
Vi fixade till stället rätt så snyggt, bjöd in speciellt utvalda till vår lilla kula och när vi på kvällen gick hem så låstes pansardörren… med vårt lås. Detta pågick väl under några veckor, men fick ett abrupt slut då vi kom dit en dag och låset var utbytt, hm…
Nå, jag begriper ju idag att detta var ingen lekplats, än mindre ett tillhåll för tjuvrökande fjortisar, och förmodligen var det någon med tillstånd, som varit där från början med uppdrag att göra något där och sedan mötts av en låst dörr, ja jag vet ju inte, men jag gissar på något sådant. Vad man kan hitta på, med lite fantasi. Men där ser vi också vilket behov det egentligen finns för ungdomar att ha en mötesplats, där man ”bara” kan hänga, utan att betala för det.
Jag fick byta arbetspass idag så jag jobbar förmiddag, och det är den enda anledningen till varför jag sitter här nu, annars hade jag faktiskt legat och sovit. Önskar er alla en fin dag… i regnet, jo, för det regnar just nu, enligt säkra källor, Åke har varit ut på trappen och rökt.
Hemlig mötesplats... i skjulet!
Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd :) Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!
Perfekta bröst...???
När jag kom hem igår låg det ett brev, adresserat till mig i brevlådan:
.JPG)
Jag såg inte poststämpeln först och trodde att det var en inbjudan av något slag, med tanke på den sirliga texten. Men där bedrog jag mig, kolla vad som låg inuti:
.JPG)
Det var från Eilert, som kommenterade mitt inlägg för några dagar sedan, om att skriva spegelvänt. Måste ju säga att han verkligen har talang, inte har han bara lärt sig att göra det ”bara för att”, utan han kan även göra det med bägge händerna. Dessutom skriver han ju jättesnyggt, inte så vanligt för en kille.
Han undrar om vi kan skriva till varandra, spegelvänt och jag får väl försöka mig på det, inte för att det är svårt, men det gäller väl att hitta den där tiden att göra det. Jag skriver sällan, numer, för hand, man gör ju allt med datorn. Så Eilert, om du läser det här, ett brev kommer, men det kan dröja några dagar.
Jag fick mig ett nytt batteri till Jeepen igår, Åke var och shoppade två stötdämpare till Mazdan och batteriet till Jeepen. Jag har fått ladda det ibland och det känns som osäkert då man ska iväg tidigt på morgonen, för vad gör man om man inte får igång bilen och har en kvart på sig, och bilen får för sig att inte starta, mja, då sitter man nog där.
Inte skulle jag hinna med någon buss och inte ens en taxi skulle köra så fort. Men med ett nytt batteri borde den ju rimligtvis bli lite piggare.
Åke zappade precis förbi en kanal där dom gör reklam för bh:ar, den har ni säkert inte missat. Ja, ni kanske inte har kollat in hela, vem ids göra det? Jag har i alla fall haft hört den reklamen så pass att jag hörde att människan sa att man skulle få dom perfekta brösten om man köpte deras bh.
Hm… och med tanke på att dom vill att alla ska ha en sån där borde det betyda att ingen faktiskt har perfekta bröst och vem i hela världen har då hittat på hur dom perfekta brösten ska se ut. Usch då ba, nu blev det mycket att fundera på :)
Önskar er alla en fin lördag!
Stambyte
Mm, det är precis vad det låter som, när en människa från en stam, kräver utträde eller ledsnar och byter på egen hand, stam, till en annan. Det kan man kalla stambyte det :)
Kommentarer: 2
Kategorier:
Marias ordbok
Något makabert, eller?
Efter tandläkarbesöket igår så for jag och mamma ut en sväng, kollade in Ohlssons tyger och sedan åkte vi på vaniljdrömmen, Marieberg, och fikade. Mamma cyklade så hon drog iväg lite före mig, när vi kom fram berättade hon att det ramlat ner en fågel där hon knatade uppför den branta backen nedanför Mariebergs kyrkan. Den bara damp ner där och såg allmänt förvirrad ut.
Frågan blev ju hur stackarn den lyckats med det konststycket, för något fönster hade den då inte kört in i. Hm… undrar just om en fågel som sitter på ett tak eller en gren, kan halka, precis som vi gör på isen? Har jag då aldrig någonsin sett, och då borde dom rimligtvis hinna fälla ut sina vingar, men kanske inte om den från början är utmattad av hunger eller annat, nå, vi lär förmodligen inte få veta vad den sysslade med.
Sedan åkte jag ner på strömpilen och handlade, så skulle jag slippa göra det idag. Jag köpte bland annat gravljus:
Och marschaller, kan ni tänka. Men kolla in hur lång brinntid det är på gravljusen och VARFÖR i all världen kan dom inte göra marshaller med samma brinntid och framför allt med samma pris? Gravljusen är ju jättebilliga om man räknar på tiden dom brinner. Men nej, där har vi ju också en sån där grej vi betalar men tänker kanske inte alla gånger på vad vi betalar för. Och här skulle det ju egentligen stå, istället för styckpris… ett pris vi betalar/brinntimme.
För att köpa och ställa ut gravljus runt gården kanske skulle se något makabert ut, eller hur?
Dom här tofflorna köpte jag till Nicco, sist jag handlade på Maxi:
Och igår hittade jag ett par till mig med, inne på KappAhl och jag ångrar inte en sekund, inköpet, guu´vad skön och varm dom är, jag hasade runt i dom heeela dagen igår.
Jag hade ett par duntofflor jag köpt på Expo för hundralappen, men dom åkte i soptunnan igår kväll, hur kul är det då dessa dunpinnar sticker ut ur tofflorna och sticker en i fötterna med jämna mellanrum, näpp, dom tofflorna var verkligen ett nerköp, men dessa rekommenderas varmt.Nu vankas det frukost och sedan 7 timmars arbete, önskar er alla en fin dag!
Lika säkert som...
Gick och tänkte på att man säger att saker kommer som ett brev på posten. Men ett brev på posten kan ju ibland dröja flera år, så därför är ju detta uttalande lite flexibelt och skulle kunna tolkas på olika sätt.
En sak som jag vet, 100 % säkert, är att räkningen från Radiotjänst i Kiruna ALDRIG, och då menar jag verkligen aldrig, har missat vår brevlåda. Så man kanske skulle säga istället för lika säkert som ett brev på posten, lika säkert som räkningen från Radiotjänst.
Hm, nu är det visserligen posten som delar ut dessa räkningar men likväl, har ett sånt brev, aldrig behövts efterlysas eller att vi fått en påminnelse om det. Alternativt, med dagens användande av datorer, så skulle detta brev istället kunna vara ett mejl i mejlboxen, det är nog till och med väldigt svårt att misslyckas med det om man nu inte råkar skriva fel mejladress.
Så slutsats: istället för uttalandet: ”Lika säkert som ett brev på posten”, kommer jag hädanefter att säga: ”Lika säkert som räkningen från Radiotjänst” eller ”Lika säkert som ett mejl i mejlboxen”.
Sen har jag inte gått och funderat på så mycket mera :) Jag blev ledig idag, i alla fall, så jag har ett att göra, 10,15, sedan får jag göra vad jag vill, härligt. Och se, imorgon har vi fredag, igen, bara så där. Ska packa ner julgranen i helgen, julsakerna från köket och tv rummet är bortplockat redan. Så kan man säga att allt återgått till det ”vanliga” igen.
Önskar er alla en fin dag och… ett nytt blogginlägg kommer, det kan ni vara lika säkra på, som att fakturan från Radiotjänst, ena dagen dimper ner i brevlådan!
Kommentarer: 6
Etiketter:
Posten
brev
Radiotjänst
mejl
mejlbox
räkningen
brevlådan
Om ni vill vara lite eljest
Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.
Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.
Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.
Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke :)
Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.
Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.
Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest :) Moahaha…
Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.
Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!
Fasta skruvar...
Det var vad chefen ville ha till middag idag... fasta skruvar,med ostsås. Då såg Maria aningens konfunderad ut och frågade: Fasta skruvar??? Ja, svarade chefen, med ostsås.
Då klickade det till, aha... du menar pasta skruvar med ostsås, det var en viss skillnad.
Så kan det gå om man står i andra tankar eller kanske om man känner sig utslut...bägge två är tänkbara anledningar :) Zzzz!!!!
Kommentarer: 4
Kategorier:
Felhörningar
Tänk om man för en liten summa...
Tänk om man kunde betala en liten liten summa pengar och bara få stänga av alarmet på morgonen och somna om, det skulle ju vara helt underbart, men rent praktiskt, ej genomförbart, synd! Annars hade jag nog utnyttjat den tjänsten idag.
Satt ju för tusan i soffan igår kväll, vid åtta, och höll på somna, det är inte riktigt likt mig. En av assisterna är dessutom hemma i veckan så jag får inte mina två dagars ledighet, imorgon och på torsdag, men lite sovmorgon blir det i alla fall då jag har vissa planerade möten på morgonen, bägge dagarna.
Idag ska chefen och jag på biblioteket och höra om vi får fortsätta låna boken, åtminstone två-tre veckor till, vi har väl ca 120 sidor kvar, och det tar sin lilla tid att läsa. Det ska ju passa in, jag bör vara på jobbet (vilket jag är tre dagar i veckan) och sedan går det inte lika snabbt då man kör med högläsning.
Och nu håller jag dessutom på vara sugen på att läsa GW Perssons bok som jag köpte långt före jul. Den ligger här uppe på hyllan och lockar men jag har lovat chefen att jag ska läsa den för henne så jag får fortsätta vara sugen ett tag till. Jag tänker då baske mig inte läsa den två gånger på raken.
Annars har jag inget planerat idag, kanske åker direkt hem och går i säng, vem vet, då kanske man återfår lite energi. Näpp, nu är det dags för frukost, så jag åtminstone har klarat av dagens första uppgift. Ha det gott, allihop!
Kommentarer: 4
Etiketter:
summa pengar
alarmet
veckan
GW Persson
jul
chefen
biblioteket
Grymt bra :-)
Fick en liten historia av Theresé, läs och begrunda :)
Åh, jag vet inte, vad sägs om att det inte finns någon Gud, himmel, helvete eller liv efter döden?" sa ateisten med ett finurligt leende.
"OK", sa flickan. "Det skulle vara intressant att prata om det, men låt mig ställa en fråga först: En häst, en ko och ett rådjur äter alla gräs. Varför bajsar då hästen klumpar, kossan stora blöta blajor och rådjuren små hårda kulor?"
Ateisten, uppenbart förvånad över den lilla flickans intelligens, tänker ett tag och säger: "Hmm, ingen aning!"
Flickan sade: "Känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera om Gud, himmel och helvete och livet efter döden om du inte vet ett skit?"
Och så återvände hon till sin bok.
Hjärnsläpp eller?
Så fick man läsa om pappan som lämnade sin son för att få gå hem, 7 mil, för att han inte presterat tillräckligt bra på innebandy matchen, och man ryser in på bara skinnet.
Det första som slår mig är i alla fall att hade nu detta varit en ”bra” pappa, som ställt upp för sin son och engagerat sig i sonens intressen, så hade han aldrig gjort på detta viset, annat än om han möjligtvis ramlat i trappen och slagit skallen, helt plötsligt blivit utbränd och faktiskt inte ens vetat vad han gjorde, eller bara fått hjärnsläpp, utan närmare förklaring.
För inte kan väl en ”normalt” funtad människa göra så här annars??? Jag hoppas nu att dom kollar upp det här in och ut, och ser hur pojken har det hemma, och givetvis, så hoppas jag innerligt att det visar sig att han inte tidigare blivit utsatt för liknade behandling… hoppas kan man ju alltid.
Theresé spelade ju fotboll då hon var yngre och jag minns så väl en match dom hade uppe i Sävar, dom var gissningsvis i 10-11 årsåldern och vi stod där och hejade på laget. I högen av föräldrar står en pappa som helt plötsligt börjar gapa och skrika om hur dålig hans dotter är, är hon är så jävla dum osv… man bara häpnar.
Vad säger man, vad gör man, vad tänker man. Usch vilken människa, och hur tror en sån förälder att barnen sedan ska tycka att det är roligt att hålla på med fotboll, eller vad det nu kan handla om för sport?
Det kan ju inte bli annat än motsatt effekt, ingen längtar väl då till matcher och cuper, om det enda dom får höra är hur dålig dom är. Jag undrar också vart det där ”roliga” prova på, tog vägen? Det ska vara så mycket prestige i allt och alla ska vara bäst.
Ja usch vilket roligt blogginlägg det här blev då, så här på måndags morgonen, man får hoppas och önska att dagen blir desto roligare. Jag jobbar då i alla fall, men slutar klockan två, och det är sista dagen på jullovet så man kanske skulle ha koll på att Nicco tar sig upp något så när under morgontimmarna, försöka kan man ju alltid. Önskar er alla en fin dag!
Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.
Köpa eller inte, lurad eller inte...
Jag återkommer nu om detta med reklamfilm, jag undrar just hur många som egentligen köper något enbart för att dom sett det på tv? Kan verkligen företagen märka skillnad och hur gör dom det, i så fall?
Jag menar, om jag verkligen behöver en sak… ja då köper jag ju den, oavsett om jag sett en reklamsnutt eller inte. Och ser jag en reklamfilm om något och åker och köper den bara för det, ja, då behövde jag ju den inte och har egentligen blivit ”lurad” att göra ett onödigt inköp, och det kan ju bara vara såna gånger som företagen tjänat på sin reklamsnutt… och dom är inte billiga.
Och inte vet jag, jag kanske har en hjärna som inte liknar någon annans, men för att ta ett exempel, Icas reklam, jag tycker den är bra och rolig, men fråga mig inte VAD dom gjort reklam för, det har jag ingen aaaaning om. Jag kollar bara på vad människor i reklamen, hittat på. Inte vilka varor det är extrapriser på.
Över till något helt annat… gårdagen. På eftermiddagen tog vi bilen och for på Expo, dom hade billiga dubbellakan där så jag passade på att köpa två stycken, sedan köpte jag även kuddfodral, en sak vi inte har så många av och det är inte alltid jag hittar paret, hm, konstigt :)
Fortsatte till den där nya möbelfirman, svenska hem, tror jag minsann att dom heter. Inte för att vi är ute efter något, vi kollade bara in vad dom hade. Kan det vara Barnens Hus som ska in på deras övervåning, någon som vet? Jag har bara hört ryktas om att dom ska flytta men inte direkt vart, men det skulle kunna vara dit.
Sen tände vi ett ljus på graven, åkte på Preem och tankade Jeepen, vilket inte var tvärenkelt då låset på tanklocket hade frusit, men med en påse varmvatten gav den till slut upp. Sedan hade jag ett paket att hämta ut, från cdon.com.
Jag var nämligen in på Ica Hedlunda förra veckan och i en sån ”billiglåda” skymtade jag en dvd pack med svenska hjärtan, och jag blev så sugen att se den igen, men dom hade bara säsong fyra så jag kollade om den fanns att köpa från säsong ett och det gjorde den ju, billigt var det också, 39:-/ säsong, så det blev alla fyra. Så nu vet jag vad jag kan göra en regnig/snöig/ledig dag.
Idag får vi se vad det blir, kanske jag plockar undan nån julsak… eller så struntar jag i det :) Ha en fin dag, allihop!
Nu så...
Idag, närmare bestämt vid 13 tiden, så lade Åke, vad han trodde var den sista biten till pusslet. Du hade rätt, ropade han, det saknas en bit.
Men, vid närmare koll så hittade han biten ovanpå det färdiglagda pusslet och med andra ord hade jag fel, pusslet var inte skevt och inga bitar var borta, ha, så tokigt. Nu får han leta fram ett annat pussel att roa sig med, eller så får han vänta till nästa jul.
Kommentarer: 6
Etiketter:
pussel
Åke
jul
en bit
Räkna med bråk!!!
Vi hade vissa diskussioner igår, på jobbet, om matematik. Jag suger verkligen i det ämnet (kanske har skrivit det förut men ändå), och när dom började blanda in bokstäver i uträkningarna då gav Maria upp. Jag förstod inte då och begriper inte heller idag vad det skulle vara bra för.
När min chefs f.d. gick i skolan och dom hade börjat med bokstäverna så frågade han varför och fick till svar att det var för att kunna räkna med det okända, då hade han sagt, att alla jag har att göra med, vänner och bekanta, dom känner jag ju och jag kommer därför inte att behöva räkna med det okända. Men han slapp inte lektionerna för det.
Nu är ju matematik mer än att bara räkna ut tal med siffror… det handlar ju också om att kunna räkna ut konsekvenser av sitt handlande, kunna bygga ihop saker, planera etc., och därför är ju matte något vi använder dagligen dags.
Men jag och uträkningar, hm… när Nicco gick i trean och behövde min hjälp fick jag ta med boken till skolan, stå där med huvudet under armen och förklara för läraren att jag för mitt liv inte kunde begripa vad talkamrater var för något. Hon förklarade och jag förstod, men fråga mig idag och det är som bortblåst. Kan det kanske bero på mitt totala ointresse av matte? Ja, jag tror det :)
Kan inte heller skryta om att jag brukade ta hem läxor inför prov och sånt, jag läste det jag behövde precis innan lektion, gick in och tömde skallen, fick godkänt och sedan var det borta igen… haha, vilken tur att jag inte är hjärnkirurg :)
Fast å andra sidan, det är ju saker vi är intresserade av som vi tycker det är kul att lära oss om, och såna saker finns ju kvar i minnet, och kan dessutom utökas med nya fakta. Jag tror att jag är lite mer allmänvetande, kan lite om mycket men inte mycket om en sak… typ.
Och med det lämnar jag er för ett tag… kanske några timmar eller till imorgon, hoppas ni får en fin lördag!
Kommentarer: 0
Etiketter:
Maria
räkna
matematik
lektioner
läxa
hjärnkirurg
minnet
Reklam
Har ni sett den där reklamfilmen som går nu, från specsavers? Killen sitter i biosalongen och blir rädd... före alla andra, för hans glasögon gör så att han ser allt, fyra sekunder innan alla andra, hahaa... den är ju bara för bra.
Skulle vara roligt att hålla på med reklamfilmer eller åtminstone att sitta och bolla ideér med andra om hur nästa film skulle se ut. Kunde ju bli hur galet som helst :)
Strömlöst, jajamensan!
Igår skulle jag ju åka och kolla in hur Helena Springare, bor, jo, det var hon som skulle bjuda mig på lunch. Nu höll det inte på att bli någon lunchbjudning för min del då jag startade Jeepen, gick ut till vägen för att sparka lite på snövallen för att kolla mjukheten och om jag skulle kunna köra över den, vänder mig och går tillbaka till bilen och då har den dött… bara så där, helt apropå.
Sätter mig i den och försöker starta den igen men den varnar bara att batteriet bör kollas *STORSUCK*. Vi hade nog blivit omtalade, då vi köpte bilen, att den ibland laddade ur, utan någon speciell anledning, men nu beror det nog mest på all småkörning, fram och tillbaka på jobbet blir för lite kört för att den ska hinna ladda ordentligt.
Sen innehåller den en hel del elektroniska saker och det kan ju hända att den ”tjuvdrar” ström, från nåt ställe. Nå, fram med laddaren och fick instruktioner via mobilen hur jag skulle koppla, lite spännande var det då det inte står + eller – på batteriet, men jag, som ibland är ett riktigt ljushuvud, räknade snabbt ut att den röda sladden, rimligtvis borde kopplas till den röda grejen på batteriet, samt den svarta till den svarta, där ser ni barn, det kan vara nyttigt att gå i skolan :)
Så efter en halvtimme var jag på väg. Jag fick parkera under deras skärmtak och hade då tillgång till mer ström och fick ladda upp den ytterligare.
Dom bor i en jättefin lägenhet, verkligen, och med fin utsikt. Vi surrade, drack kaffe, pratade mer och sedan blev det lunch a´la Helena, jättegott! Det kan vi göra om :)
På jobbet blev det sedan färdtjänst ner på strömpilen där vi hann med både apotek, Maxi, Kappahl, Lindex på en timme, och sedan blev vi hämtade. Väl hemma igen så skulle det smördegs inbakas en fläskfilé och göras hasselbacks potatis, det gick som en dans.
Tyvärr kom man sedan in i andra andningen då jag kom hem så jag somnade nog först efter 12 slaget, det känns som om man sovit någon timme för lite, men hej… nu är det ju fredag och efter dagspasset har man en helg att se fram emot. Önskar er alla en toppen dag!
Full fart..spar tid!
God morgon världen! En annan har ju varit vaken en stund och hunnit med att laga jackfickorna som slitits upp av snösläden (fråga mig inte vilka talanger jag besitter) och sedan har jag kokat köttsoppa så Åke har något stärkande att äta då han kommer hem, samt betalat såna där oförutsedda utgifter såsom el, vatten och ja, ni vet.
Jag har också turen att ha blivit bortbjuden på lunch idag, hos en annan VK bloggare, det ni :) så jag ska snart bege mig ditåt och se om jag hittar, jag tror det men detta med lokalsinnet är ju en annan talang jag har… och då handlar det inte om att hitta rätt, utan tvärtom.
Sedan jobbar jag ju eftermiddagen, chefen hördes vara sugen på att åka ner på strömpilen så det lutar åt det hållet. Jag skulle egentligen ha jobbat imorgon eftermiddag också, men jag blev tillfrågad om att byta arbetspass så jag jobbar 7-14 istället och det är ju lite roligare att vara ledig en fredagskväll än en dag, det sämsta med bytet är att man kommer hem kvart över nio på kvällen och ska upp igen tjugo över fem… men det är ju inte alltid det händer så det fixar man.
Nä nu ska jag sätta fart, katterna vill upp ur källaren, köttsoppan ska ställas på kylning, jag ska fixa till mig själv och det och sånt. Önskar er alla en fin dag!
Vet ni det, vavava???
Kolla vad jag gav till Åke i julklapp… eller förlovningspresent skulle man också kunna kalla den:
En döskalle flaska, just nu, fylld med julsnaps. Nu en fråga, kära läsare, att det heter kork, i det här fallet, är ju inte så svårt att gissa, korken är ju gjord av kork, men varför kallar man andra ”lock” för kapsyler och varför säger man kork om plast”locken” som sitter på cola/Fanta/sprite flaskorna, vavava?`Sånt där onödigt vetande men irriterande att inte veta, i alla fall om man heter Maria :)
Är det då skottår i år, eller?
Som det ser ut just nu så betvivlar jag inte alls att det är skottår i år, jag är redan less… efter några dagars snöande, och jag vet att jag inte är ensam om att vara det :)
Kan någon förklara för mig varför mitt hår blir lockigt, ibland till och med med korkskruvar i, när det snöar och jag, givtevis, är ute, eller om jag vistas ute i regn och låter håret självtorka? Och varför blir det inte så då jag duschar hemma, och låter det självtorka. Snö och regnvatten är väl inte helt rent och fint, det är väl en massa nedfall och konstigheter i det, eller är jag ute och cyklar?
Jag och mamma for då ut en sväng igår, började först på Piias, en loppis som ligger ute på Ersboda, vid en husvagnsfirma, jag gjorde ett fynd som Sally ska få ta… sedan. Och efter det stoppet fortsatte vi till myrorna. När vi klev ur bilen (Jeepen) sa killen som var på väg in i sin bil, att vi hade den rätta bilen för det där vädret, och jag kunde inte annat än att hålla med om det. Inne på myrorna kollade vi bara runt, ingenting lockade även fast det finns en del roliga saker att titta på.
Väl hemma igen fick jag ta snösläden en sväng, så Åke skulle få in bilen då han kom hem, samt skotta undan en stor s-t-ns snöklump som någon (undrar vem), hade lämnat mitt i den andra infarten. Nu kan man ju också undra vem som egentligen ska hålla upp utfarten till vägen, det kan ju inte ligga an på oss eftersom folk går över där, eller?
Vi har ju våra grindstolpar och där är det vårat ansvar, sedan kommer en cykel och gångbana, och den ska ju traktorn ta, och efter dom två metrarna kommer ju utfarten till vägen och den borde ju rimligtvis ligga på traktorförarens ansvar att skotta, och det var det dom gjorde i förrgår, men inte igår, vilket innebär att vi får tre plogkanter att ta ner… fy fasen.
Eller så gör vi som Åke föreslog om dom nu inte kommer att hålla undan den tarmen, då kör vi ut på cykelbanan, det funkar det med.
Vi såg en stund på Jönsson ligan igår och kunde inte annat än sända en tanke till chefen, hon brukar nämligen använda sig av en viss Ragnar, som hon luktar på. Ni kan ju tänka er vad jag fick fundera första gången hon sa att hon ville ha lite Ragnar. Say what??? Ja, det var ju sån där vicks ”luktpinne” som Vanheden alltid går runt och stoppar i näsan, därav namnet Ragnar :)
Idag är det jobb i vanlig ordning, får se vad chefen kan tänkas hitta på att göra i detta väder, middagen till Nicco och Åke fixade jag igår, så jag behöver egentligen inte… göra ett förbannade dugg idag, fram till halv två, sådeså. Och jag tror inte att jag ska göra det heller. Önskar er alla en fin dag, all snö till trots.
Deras hus dukade under
Jag fick ett mms från Theresé, det var ett kort på deras pepparkakshus som numer bara består av taket, det hade också dukat under av översvämningarna som varit söderut. Och enligt Theresé sitter skumtomten fastkilad under takfoten, detta ska nu bero på att hennes kära sambo, Anders, inte tätat spiskanalen så när det är nollgradigt ute och dom lagar mat så regnar det in.
Hm... ett fall för den elake snickaren, eller? Moahaha!!!
Aajajaj!!!
Ojojoj, vilken tur att jag var ledig idag då… jag vaknade i natt och funderade hur stackarn jag kunde ha så ont i axlarna och överarmarna för men kom snabbt på vad det kunde bero på, snöskottningen igår, förstås!
Jag stod ju här i fönstret och kollade in snöfallet och hur gårdsplanen krympte eller rättare sagt, höjdes under all snömängd och vid ett svagt ögonblick skickade jag ett sms till Åke och frågade vart han parkerat snösläden.
Fick till svar att jag inte skulle behöva skotta gården utan han skulle ta det med snöslungan då han kom hem, men snäll som man är så tänkte jag att jag åtminstone kunde ta där han skulle ställa bilen, jojo, sen vet ni ju hur det är, då tar man en sträng där och ser hur djupt det var och då fortsätter man och efter en timme har man tagit hela skiten… och det var inte nå små lätta flingor som föll heller, usch!
Vi hade då sån tur att det kom en traktor och tog bort snövallen närmast vägen, den hade jag nog inte fixat efter att väghyveln passerat tre gånger och packat ihop en fin sträng, vid första infarten.
Sen åkte jag till mamma som bjöd på kaffe, och passade på att gå in på Ica och köpa några mjölkpaket innan jag åkte hem igen. Åke frågade igår kväll om jag ville att han skulle visa hur snöslungan fungerar… Nej tack, så mycket, svarade jag, du visade en gång i tiden, närmare bestämt för snart 28 år sedan, hur tvättmaskinen fungerade, det räcker. Och med det sagt tror jag att dom flesta begriper vad jag menade med det :) Här snackar vi om arbetsfördelning!
Snart ska man börja packa undan julen igen, fy, tänk om det vore lika roligt att göra det, som det är när man drar fram alltihop. Fast man skulle ju kunna ta ett rum i taget, så man inte dräper sig. Men jag VET… det är exakt samma sak som att säga att man ”bara” ska skotta fram parkeringsplatsen, sen gör man allt ändå.
Önskar er alla en fin dag!
Lurad!!!
Så blev bensinen dyrare... igen, konstigt egentligen, att dom ens går ut med det, varför ändrar dom inte bara bensinpumparna istället så man får 1/4 dl mindre/liter, precis som dom smyghöjer alla andra grejer utan att skylta om det? Det man inte vet mår man inte dåligt av :)
Nä, skämt å sidor,man ska heller inte lura någon men det vet vi ju alla att lurad blir vi ändå, om inte av bensinbolagen så är det av andra.
Kunde inte låta bli
Kolla vad coolt, detta är bloggtoppen, Sveriges tusen mest lästa bloggarna och titta vart jag hamnade då jag var in och kollade för en stund sedan:
Och här ser jag med en gång att ett förstoringsglas vore på sin plats men det står faktiskt placering 1...fast ska jag nu vara riktigt ärlig så hamnade jag nog mitt i en skarv då det skulle uppdateras.
Theresé, Anders och Sally har nu passerat Gävle och det har då bara gått bra fast hon skrev att det regnat heeela vägen och var snudd på översvämning därnere. Inte underligt att dom har problem i Övik då.
Den lilla irriterande...
Så var nyårshelgen över, allt (nästan) återställt i vanlig ordning, familjen Söderberg-Hällsten på väg hem till Järlåsa, Åke på jobbet fast Nicco är ju hemma, jullovet är ju inte slut än. Själv är jag ledig till onsdag eftermiddag och det känns välbehövligt, skulle vara alla förunnat.
Gårdagen såsade vi bort, jag diskade i säkert över en timme, mina föräldrar kom förbi på en kaffe på eftermiddagen och sedan for Theresé och Anders ut och käkade med Brällas, medan jag tog hand om Sally och Åke ordnade bort lite ute på gården.
Theresé påpekade för några dagar sedan, hur Anders uttalar vissa ord… Järlåsabor vet ni. Till exempel böt, som nu betyder att byta något eller bögg, som ska betyda bygga. Aha sa jag, så om man är i den branschen kan man alltså kalla sig för böggare. Hahaa… låter inte helt ok, men men.
Om man hänger med i samtal från början, så är det ju lättare att förstå vad folk pratar om men att bara dimpa rätt ner och försöka fatta någoting då det är dialekter med i samtalet, kan vara betydligt svårare.
Nu över till något helt annat. Detta klipp från youtube med crazy frog, har flera år på nacken, men man kan ändå inte låta bli att le. Första gången vi fick se detta var uppe på campingen i Angsjön, Theresé hade laddat ner den på sin dator, vi satt därute och njöt av det varma vädret, inmullrande på campingen, kommer att antal stora motorcyklar med några ”värstingar” på sadlarna, då kommer Theresé ut och visar upp den ”lilla irriterande grodan”, varsågod till er som inte sett den förut:
Och härmed avslutar jag dagens lilla blogg om absolut ingenting. Ha en fin dag!
Det blev ett nytt år i år också
Inte kunde man tro att det skulle gå så snabbt innan det blev ett nytt år… igen, men det gjorde det och förmodligen kommer detta år att gå lika fort om inte ännu snabbare.
Gårdagen bestod mest i förberedelser, framplockande, matlagning, bak, städning och sedan kom allihop. Fördrinken stod familjen Jonsson för, och här blandas det för fullt:
Sedan hade Lena fixat en förrätt som heter duga, det var en räkblandning i tunnbrödskorgar och det var hur gott som helst. Middagen ordnade jag och det var helstekt fläskytterfilé med en potatisgratäng och löksås eller alternativt bearnaisesås till, sallad hade Thord och Camilla ordnat. Avslutade sedan hela måltiden med Theresé hembakade choklad/kola kaka, jättegod, och givetvis kaffe till den.
Sedan klämde vi in oss i tv rummet för bildvisning a´la Brändström, och när den var klar var det bara att klä på sig och gå ut för fyrverkerier, och korvgrillning. Korven stod Jitte och Mats Karlsson för. Och det var riktigt skönt att ha grillen att värma händerna på:
Här ligger en kallgrillad korv.
Inne i värmen igen så hade Åke en liten filmvisning från 50 års firandet i Maltträsk för dom som ville och andra satt i det andra rummet och pratade. Sedan plockades skivspelaren fram och det poppades musik för fulla muggar Ebba, Camilla och Thords 7 åriga dotter, dansade bäst av hela högen och drog upp tempot för dom andra som kände sig hugade.
Och dom sista kvarvarande, rock och dans entusiasterna höll igång oavbrutet till Åke släckte ner vid tre tiden och vi fick krypa i säng. En mycket trevlig kväll och ni kan ju gissa att det syns idag :)
Med andra ord vet jag också vad jag nu ska göra… börja stöka undan lite. Önskar er alla en mycket god fortsättning på det nya året.
.jpg){kind=small}
.jpg)
