Inget trams…. ville jag ha

 

I fredags for jag på El-Giganten och snabbköpte två nya mobiler, en till Åke (som har en jobbmobil men det är ju inte så kul att ha den på dom han är ledig) och en till mig, eftersom min bara funkade då det passade den.
Jag ville ha en enkel mobil, inget trams, man ska kunna sms och ringa, billig skulle den vara också, och det fick jag. Två billiga, sugiga mobiler, och när jag kom hem och öppnade den ena kartongen så blev jag smärtsamt medveten om att en kamera inte är standard i alla mobiler.
Men så mycket dumt, jag som till och med tänkt att en kamera skulle jag nu ha, då jag VET, hur många gånger man önskat att man haft en med sig då man varit ute.
*Suck* och *stön*. Men så kom jag på den utmärkta idén att gömma bort den oöppnade mobilen så Åke inte skulle riva upp den, så kunde jag ju åka och lämna igen den och få en bättre. Och det var precis vad jag gjorde igår. Nu har jag en kombinerad mobil med pekskärm och vanliga knappar… typ.
Fast egentligen vill jag inte ha pekskärm överhuvudtaget. Jag höll på en halvtimme igår kväll innan jag fick kontaktlistan att rubba sig, jag ville skicka sidan åt fel håll. Och menyerna är ju bara för jobbiga, men jag vet också att allt handlar om vana, det kommer att ge sig och man kommer att lära sig den här precis innan den pajar och man måste ha en ny 🙂
Jag gjorde inte bara det igår, utan jag bakade även den tvådegiga äppelpajen med mandelmjöl, råsocker och nötter, sedan kom mamma, Emma, Johan, Sivert (brorsan), Eva-Britt (svägerskan) och deras son Jonathan, hem till oss och fikade.
Åke klippte häcken och städade undan trädgårdsredskapen, jag städade lite och tvättade, jodå något fick man allt gjort trots att det var lördag och helg.
Efter AFV och pensionärsjävlar fick vi så äntligen se på filmen jag beställt, ”Vi hade då tur med vädret”, och den var ju bara så rolig som man kom ihåg den, och vi skrattade hela tiden.
Sedan fick man då veta om den tragiska olyckan i Malå och det lade verkligen sorti på stämningen, så fruktansvärt hemskt, för alla inblandade, och man ställer sig återigen frågan som man aldrig får svar på…VARFÖR??? Vi sänder våra tankar till anhöriga och berörda, och hoppas innerligt att ingen fler får sätta livet till.
Önskar er alla en bra dag… så bra den nu kan bli!
Maria Lundmark Hällsten