Lite random så där…

Av , , 6 kommentarer 10

 

Telefonköer är väl inget man gillar, och egentligen, när du ringer till, låt oss säga, Telia, eller Försäkringskassan, T3 eller kanske Bredbandsbolaget (bara för att nämna några), och dom säger att det är 200 före i kön, låter det då speciellt seriöst? Jag menar, har man så många som behöver hjälp och support, måste dom ju ha allvarliga problem.
Och inte nog med det, vi ska slösa bort våran tid på att sitta och vänta, på grund av fel som är orsakade av en produkt eller tjänst som vi har betalat för. Varför blir man då inte kompenserad för den tiden? Det vore väl sjangtilt. En liten bonus skulle man väl allt kunna tänka sig, och tacka för.
Eller, tänk vad roligt om alla dom där företagen ringde runt till folk, bara så där random, för att höra att allt är bra och funkar som det ska, det vore service det, på hög nivå. Fast kanske med risk för att man skulle bli irriterad för att någon ringer, bara för att 🙂
Men om jag inte missminner så gjorde faktiskt T3 det, då vi gick över till dom, dom ringde för att kolla om allt var ok, men nu ska jag inte höja dom till skyarna, för dom är absolut inte felfria heller. Jag kan då inte ringa till dom från hemtelefonen, av någon outgrundlig anledning, även fast vi har dom som teleoperatörer, kanske funkar idag, det ska jag ha osagt, men det funkade inte ifjol, då jag ville ha tag i dom. Jag fick använda mobiltelefonen för att komma fram.
Och idag, mina vänner, kan jag bara nås ibland… lite random så där, då min mobil tycker att det ska gå bra. Sms som folk skickar kan jag få dagen efter, telefonsamtal kommer inte fram, men vissa fixar det, så idag åker Maria och köper en ny mobil, nu är jag less på den här mobilen, men den har faktiskt hängt med några år så det kanske är på tiden att man köper sig en ny.
Det ringde ett blomsterbud igår, dom skulle komma och lämna blommor men eftersom jag jobbade så fick jag ju inte veta vem dom var ifrån, så jag smsade till Åke och frågade… inget svar. Jag hade tänkt skicka igen och fråga om han inte hört mobilen, men jag fick annat att göra, men så fick jag då höra då jag ringde till honom, att han fotat buketten och skickat, men inte hade jag fått det inte, inte ens idag har det kommit, men nu vet jag vem dom var ifrån och hur dom ser ut:
Bastugänget har gått ihop och skickat en jättefin höst/vinterbukett, så det tackar jag varmt för, dom pryder sin plats i tv rummet.
Jag fick även en bukett i samma färger från mina kollegor på jobbet, jag älskar färgen orange, på blommor och den färgen ligger väl i tiden, just nu. Med tanke på Halloween och det där. Men det är ju också en riktigt glödande höstfärg.
Och med dom orden önskar jag er alla en trivsam fredag!
 
 

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur 🙂
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka 🙂 Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

En mindre tragedi

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nicco letar efter en cool mask att använda till Halloween, så vi har letat lite på nätet och vi ramlade över dessa fula tänder som man kan ha och skrämma någon med… om man så önskar.
Jag läste instruktionerna och den ser ut så här (kolla speciellt in dom markerade fälten):
Läskiga vampyrtänder som formar sig efter din egen gom!
 Hur gör man?
 •Lägg tänderna i ett glas hett vatten (cirka 82 grader) och vänta till termoplasten (det vita inuti tänderna) blir genomskinligt.
 •Ta upp tänderna med en sked, låt svalna så pass så att du kan sätta dem i munnen.
 •Placera tänderna över dina egna tänder och tryck tills du når det yttre höljet.
 •Vänta några sekunder (men låt dem inte stelna helt) och ta försiktigt ut tänderna ur munnen.
 •Nu kan du forma till överskjutande termoplast med en sax.
 •Klipp bort överflödigt material.
 •Låt tänderna sedan svalna och stelna.
 
OBS! Använd inte tänder över tandställningen, kronor och liknande.
Och tänk nu, hemska tanke, om dessa tänder faktiskt skulle fastna ovanpå dina egna… för varför är det annars så viktigt att snabbt få ut dom ur munnen innan dom stelnat, och tänk på alla stackare som kanske inte ägnar all sin tid åt att läsa färdigt instruktionerna och inte tänker på sin tandställning eller kronor, usch då, kan ju sluta i en mindre tragedi. Om än det låter som en scen från en komedi, lite tokroligt, så där.
Annars har jag som inget att förtälja just nu, dagen igår kändes som en evighet och jag var verkligen så trött att jag hade kunnat gå i säng redan klockan sju, men det gör man ju inte, utan man härdar ut så att man vet att man kan sova hela natten istället, vilket jag gjorde.
Jag är ledig i dag, och det känns tacksamt, jag ska följa med Nicco på provtagning nu på morgonen och sen ska jag plocka upp en mapp på begravningsbyrån så vi kan planera lite, inför vad som komma skall.
Jag önskar er alla en fin onsdag!
 

Hej då… pappa!

Av , , 30 kommentarer 32

 

Saknaden är stor… och sorgen, givetvis, men det är också en lättnad att väntan är över. Vi visste ju sedan en liten tid tillbaka att det bara fanns en utväg för vår pappa, och för hans skull, kom den här dagen som en befrielse. Och det kommer det att bli för oss också, då man fått smälta alltihop och då man inser att han inte längre finns hos oss.
Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.
Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma.
Han kommer alltid att finnas kvar i allas våra hjärtan och jag kommer att minnas honom som den glada, positiva, hjälpsamma människa han var. Och jag är säker på att han satt avtryck på många människor i hans omgivning, som inte heller kommer att glömma bort honom. Hej då pappa… vi ses sedan! //Kram Maria

Trots och straff

Av , , Bli först att kommentera 13

 

När jag skulle iväg på jobbet, i förra veckan, och satt därute i bilen strax före sju på morgonen, så kikade jag in genom köksfönstret och rätt var det var så såg jag en del rörelser därinne.
Det tog en nanosekund innan jag fattade att det var Enya som var uppe på diskbänken, och svansade omkring. Hon vet så väl, att diskbänken, köksbordet och spisen, är förbjudna områden, och när vi är hemma, är hon aldrig där, men nu passade hon minsann på, osynlig som hon trodde att hon var.
Så igår, då vi lämnade Blomstervägen, riggade jag upp den självutlösande fy sprayen, bakom några flaskor på diskbänken och precis som jag trodde, hon var där… igen. För när vi kom hem så noterades omkullvälta flaskor och termosar. Så kan det gå om man trotsar tillsägelser och gör som man vill, jojo. Här snackar vi trots och straff, och konsekvenser av att man inte lyssnar och lär.
Bildbevis ett, arkiveras till åtal väcks.
Jag fick också se vinterns första snöängel… med dit ritat ansikte, det var Nicco som slängde sig ner på altanen och passade på at göra ett bomärke därute innan snön var borta igen.
Annars inga nyheter, jag hämtade upp en kollega på jobbet igår och bjöd hem henne på kaffe, hon jobbade heldag men hade ledigt två timmar mitt på hållet och hon bor inte här i Umeå så därför tyckte jag att det kunde passa, det var trevligt och två timmar bara flög iväg.
Själv jobbar jag idag, därav denna tidiga timme, och nu är det som vanligt dags för frukost, om jag ska hinna. Önskar er alla en fin tisdag!
 

Häck/häckar

Av , , 4 kommentarer 10

 

Det blev snack om häckar igår, ja, inte häckar som ni kanske tänker på, utan sådana som vissa har runt tomten, eller som vi har, en rak sak på baksidan av huset, som gränsar till grannen.
Våra andra grannar, på kortsidan av huset och på andra sidan gatan, dom har en hög häck på två sidor och i slutet av sommaren skulle denna häck klippas ner en bit. Grannen hade plockat fram stege och den elektriska häcksaxen och var med andra ord, väl förberedd.
Vi satt här ute och fikade, mamma och pappa var här och hälsade på och vi surrade på och hade grannen i ögonvrån. När han så hade arbetata sig fram till hörnet och försvann på andra sidan, kom en annan granne gående med hunden, han ville minsann spela den häckklippande grannen ett spratt. Han smög fram till sladd dosan och slet ut sladden.
Väntade så där lagom länge till grannen var på väg ner från stegen innan han satte tillbaka den igen. Och så där höll han på, säkert en tio gånger, och grannen började ropa på frun och ville ha hjälp med den våldsamt dåliga häcksaxen. Hahaa… vi fick oss ett gott skratt och även han, då han upptäckte vem som stört honom i hans arbete.
På tal om arbete så skulle jag enligt gamla schemat, ha jobbat idag, men nu är det ändrat så det blir imorgon istället, rätt så bra, då har man ju en helg som blir en dag längre.
Åke fixade dit glaset på Niccos balkongdörr igår, och det var ju tur, med tanke på vad som nu ligger på backen. Han städade även ur garaget, för titta vad som stod under presenningen härute:
Jojomensan en bil till. Så nu ska både Camaron och DKW:n få husera därinne i vinter. Ikväll ska jag få vinterdäcken på Jeepen, känns som om det är dags för det.
Jag och Nicco ska snart iväg på ett möte, sedan blir det att åka upp på lasarettet och hälsa på pappa. Jag drömde om honom igår natt, vi stod allihop runt hans sjukhussäng och tittade ner i den då han dök upp bakom ryggen på oss och kikade fram och frågade med ett leende på läpparna: Hur går det här då? Jag tittade bakåt, på honom och sa: så där kan du väl inte säga, vad då hur går det???
Sen vaknade jag och tänkte ändå att själva uttrycket och leendet, var precis han, lite typiskt pappa, om man så säger.
Önskar er alla en fin måndag!

En liten dementi

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jag ska dementera lite av det jag skrev i fredags, om dissad och osynlig, det var inte tre år sedan, det var ifjol, ja ni ser där vad man kan snurra till det. Här är texten jag skrev då:
Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska 🙂
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen, hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Men hallå, vilken tur att man bloggar, när man glömmer bort hur det egentligen var så är det ju bara att kolla arkivet och vips, så hittade man svaret 🙂

Han försvann i garderoben

Av , , 2 kommentarer 10

 

Det var så trevligt igår att det blev en liten, men ändock en sovmorgon. Vi började med lite banankaka med grädde, till det kaffe och en whiskeylikör, och sen… valfritt från stephyllan, hahaa… men trots antalet personer så är det idag inga större luckor på hyllorna, den rymmer mer än man tror, med andra ord 🙂
Åke kom inte ut ur garderoben utan han försvann snarare in i den och bökade runt ett bra tag, innan han dök upp med ett par gamla album. Så gamla att ingen vet vem som är med på korten, någon har skrivit att detta är min kusin, detta är min moster etc., men vem denna jag är, förtäljer inte texten.
Ett skolkort, taget på Hedlunda, fanns liggandes löst i ett av albumen, något hopknycklat så jag tror vi ska be Theresé, skanna in och fixa till bilden lite, så man tydligare kan se vilka som är med där. Det är i alla fall Åkes storebrors klass, som stoltserar på kortet.
Brälla och Lena hade med sig Tova (hunden) och hon låg här ute på gården, och det brukar hon kunna göra utan att vandra vidare, men igår blev hon tydligen sugen på lite äventyr så plötsligt var hon borta. Till saken hör att hon brukar ha varit hos Öhman (längre ner på gatan) då dom har behövt hundvakt, och vi noterade att han passerade med bilen.
Så det är inte omöjligt att hon plötsligt blev korvsugen och kände igen bilen, för det var nedför gatan som Lena återfann henne. Och efter det fick hon vara härinne istället. Det gick ju bra då katterna var förpassade ner i källaren.
Sen pratades det om musik och jag sa att jag skulle lägga ut en av låtarna här… men tror någon att jag kommer ihåg vad det var för melodi…näpp, icket, det försvann men kommer förmodligen at dyka upp från tomma intet, då jag minst anar det. Önskar er alla en fin och stillsam söndag!
 
Maria Lundmark Hällsten