Ett glas vatten…tack!

 

Jag har så fruktansvärt ont i halsen så det känns som om jag svalt en kaktus… tack för den du, televerket! Och då är det ju jätteenkelt att ligga och sova, eller var det en sanning med viss modifikation. Tvi vale, säger jag!
Förra gången jag hade så här fruktansvärt ont i halsen blev jag lurad, av reklamen förstås, att köpa såna där tabletter man ska suga på, så ger dom en viss bedövning, jaha säger jag, vart då… i stortån eller? Jag upplever ingen effekt överhuvudtaget annat än att tabletten i sig är dålig. Bedövning för mig är att det ska bli, åtminstone hälften så ont eller att man inte känner något alls, men inte då.
Eventuellt, kanske, om man känner efter ordentligt, så kan jag uppleva en viss skillnad, men inte i halsen utan i tungan, och hallå, det är inte den som svider och gör ont. Jaja, jag behöver ju inte köpa fler såna tabletter, utan jag kan dricka te med honung eller äta en iskall glass, jodå.
Igår var vi ner en sväng på stan sedan bjöd mamma på lunch så vi åkte upp till henne, jag, Theresé och Sally. Och efter det besöket tog vi den nya vägen upp på Kvantum, där det införskaffades ”gass”, på Sallys begäran, och ok, på min med då. Och ”gass” betyder nu glass, om ni  nu inte förstod det 🙂
Jag jobbade ju en gång i tiden i ett kök på dagis, jag gick utanpå ordinarie personal, i detta fall en gammal skolkompis, Sussie, som var min handledare eller vad man ska kalla det. Nu var detta på den tiden då barnen var tillåtna i köket, och in kom en utländska som jobbad på en av avdelningarna, och med sig hade hon en unghop på 5-6 stycken.
Några av barnen var upprörda över något så det var lite gnäll och tandagnissel, då säger fröken med hög röst: Men ni kanske vill ha en GLAAASSS… och där hinner alla barnen börja på hoppa och skriker JAAAA, sen fortsätter hon meningen… med vatten. Och där tog glädjen slut. Ett glas med vatten, var vad hon erbjöd, men en glass, var vad dom trodde att dom skulle få. Här var det lite språkförbistringar, och barnen fick lära sig den hårda vägen, skillnaden på glas och glass…kanske 🙂
Så var det fredag igen och egentligen min arbetarhelg, men imorgon är jag ledig, tack vare att Theresé och Sally skulle komma, men på söndag jobbar jag… om jag nu står på benen, vill säga. Men jag tycker också att det borde börja på vända nu, jag kände ju av förkylningen redan i måndags, och sedan har det bara gått utför. Nåja, nu önskar jag er en fin fredag och hoppas att jag får en likadan.
Maria Lundmark Hällsten