Inget är förgäves

 

Det var snudd på fullsatt i kyrkan igår, många som kommit långväga ifrån, vissa man aldrig sett förut och andra som fanns i pappas närhet, släkt och vänner. Det var ett fint farväl trots att en begravning aldrig är lättsam, allting blir så påtagligt… han kommer aldrig tillbaka, och det är bara att acceptera.
På minnesstunden, efteråt, var vi ungefär 60 personer, det var trevligt, ett jämnt sorl från alla som satt och pratade, och då slog det mig, vad tråkigt att han inte fick vara med på detta. Varför ska det nästan alltid behöva hända något för att man ska samlas?
Precis som detta med alla blommor, vem har glädje av dom idag… varför inte ge blomman medan man lever och kan ha glädje av den. Prästen sa i alla fall något tänkvärt… ja, hon sa väl massor, men just en sak, som fastnade. Att någons död inte är förgäves, och det är ju olika men vi hade valt en fond som heter VI-skogen, och där planteras skog, där den skövlats, främst i regnskogen men även på andra ställen runt jorden, där dom gått fram på ett hänsynslöst sätt.
Så genom pappas bortgång så har det ändå gett liv någon annanstans på jorden, och detta är ju även det, ett sätt att leva kvar, och att inget var förgäves, om än olyckligt.
Annars gjorde vi inget speciellt igår kväll, vi var nog allihop, rätt så trötta, och det är väl inte så konstigt, så vi gjorde en rätt så tidig kväll.
Sen vaknade jag vid två tiden… kikade på klockan men den var svart. Tittade på Åkes klocka, den var lika svart. Klev upp, kylskåpet var svart… ja alltihop. Tittade ut men där lyste minsann lyktstolparna så inte var det strömavbrott på Västerslätt utan det var tydligen den omskrivna Bermuda triangeln, där det blev strömlöst så där lokalt, just i hela vårt hus.
Väckte upp Åke som gjorde felsökning, han gick ner i källaren och kollade elskåpet, slog igång strömmen, men säkringarna utlöste lika snabbt. Han kom upp igen och då kom jag på en liten sak, som kunde vara den felande länken. När jag kom hem igår, så lade jag inte bort sladd dosan som jag använder till motorvärmaren, utan den låg helt öppet ute, nedanför bron, och med tanke på snön som kom igår kväll… kanske det inte var så smart att ha den liggandes där.
Han gick ut och drog ut kontakten, ner i källaren igen och mycket riktigt, där var felet, och nu fungerade strömmen igen. Japp, nu fanns det ju ett svar på problemet, men även detta kan skyllas på…tadaaa… Maria ”Bermuda” Hällsten.
Idag har vi tänkt oss en sväng till antikaffären i Rödåsel, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!
Etiketter: , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Anne-Marie Mäkelä

    Ju äldre man blir, och den föregående generationen blir, så träffas man mer och mer sällan. Man bor en bra bit från varandra och orkar inte köra fram och tillbaka längre. Då blir det begravningarna som blir de tillfällen man träffas. Det är så roligt att träffas, men ack så synd att det är vid så sorgliga tillfällen. Så bra att det blev en fin ceremoni.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>