”aha… jag förstod det” , upplevelse

Av , , 8 kommentarer 10

 

Årets sista måndag… och vi är, varje dag, en dag närmare jul… jojomensan. Och det är inte enbart om man tror på profeter, utan det är dagens sanning det.
Min ”gammboss”, Annika ni vet, skickade ett sms igår då jag var på jobbet och skrev att hon hade en present till mig som jag kunde inhämta om jag var ute och körde, så jag svängde förbi efter jobbet och kolla vad hon hittat till mig som hon tyckte att jag skulle ha nu ikväll:
Ja, sa hon, när jag hittade den där så stod det återigen Maria, skrivet över den… ni vet, jag fick ju det där döskalle halsbandet av henne för nåt år sedan, med samma motivering, och den här väskan matchar ju perfekt, och tillsammans med örhänget från Nicco så måste det bli en fulländad matchning.
Sen vet jag inte om jag ska ta det som en komplimang, att hon förknippar döskallar med mig :)
Theresé hittade något som hon tyckte skulle passa vår buss, då vi var på Expo, hon pekade ut den och klart som fasen, då jag såg den så var det ju kört… bara att hala upp plånkan och betala den. Men visst passar den på tävlingarna?
Kanske plockar ur batterierna ur dom översta klockorna, en får ha tiden för förarmötet, och den andra för första start och den sista måste ju visa en rätt tid. Jodå!
Ikväll blir det nyårsfest två hus bort, perfekt avstånd, jag ska nog se om jag kan fixa fördrinkarna härhemma och bara gå över med dom på en bricka… tror ni jag klarar av det konststycket eller kommer det att bli en sån där ”aha… jag förstod det” (men ändå gjorde jag det) upplevelse. Nja, jag kan ju halvfylla glasen och ta det sista då vi kommer dit, så det är nog lugnt (notera ordet nog).
Avslutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!
 

Blixt (halk) rapport

Av , , 4 kommentarer 12

Nu har vi varit ute och sladdat med elstolen, jätte spännande att gå utför en backe och det inte finns en tillstymmelse till grusbit på vägen. Till och med hunden gick alldeles intill stolen och glodde på mig, precis som om det var jag som orsakade hans flättande kors och tvärs över gångbanan.

Det otäcka med elstolen är ju att den drar hela tiden, och börjar det gå utför och lite snabbare så vill man automatiskt bromsa med fötterna, men vad hjälper det då det bara är is… ingenting, det enda som händer är att man tolkar efter stolen istället, ujuj vilken syn!!!

Jaja, nu har vi då gjort bort dagens utesaker, så nu får vi hålla oss inne, och det känns som tryggare. Klart, jag ska ju hem sedan,men då sitter jag åtminstone i bilen och står inte på fötterna.

Over and out, från Ålidhem.

4 kommentarer

Körde med en skata på rutan

Av , , 2 kommentarer 10

 

Vad kul det känns, att det snudd på regnar ute… i december, jodå, jättenaturligt. Visst är det såna gånger man borde få krypa ner under täcket och somna in igen… tycker jag, men ack vad jag bedrog mig, jobbar man, så jobbar man.
När jag skulle från jobbet igår, så sopade jag först av bilen, tar tag i vindrutetorkaren (som jag alltid gör) och smällde den i rutan för att få bort snömoddet och isen, och vad händer då, jomen det är väl ändå självskrivet, den lossnar ju, den rackaren.
Och jag som inte vet hur man får fast en sån där grej. Jag testade, bökade, knäppte och stökade, hoppade in i bilen och satte igång torkarna och tjopp så hängde den upp och ner. Jag gav upp, och tog bort torkaren, tackade snällt någon däruppe att torkaren satt på passargerarsidan, och plockade fram min fingervante.
Min svart och vitrandiga fingervante…som jag sedan snodde fast runt torkarpinnen, enbart för att jag visste att jag skulle måsta använda torkaren, och vill ju inte repa bilrutan. Så jag körde hem på det sättet, och jag kan ju säga att det såg ut som om jag klippt en skata… typ.
Åkte in på Preem och investerade i ett par nya torkare, innan jag kom hem, så Åke fick det eminenta uppdraget att sätta fast dom, och det är jag glad för också, för dom lär behövas idag med.
Jag var så trött igår kväll att jag gav upp vid halvtio, och inte vet jag om man kände sig nå piggare idag… det är väl förkylningen som tar ut sin rätt. Önskar er alla en fin söndag!

Så enkelt var det

Av , , 2 kommentarer 10

Har en liten brejk på jobbet just nu, skönt, jag har så ont så det känns som om jag svalt ett vedträ och det har satt sig på tvären.

Chefen undrade hur det var med lillan (hon menar Sally) och jag sa att med småbarn hos sig så blir man varse varför det finns en inre klocka som tickar och det inte riktigt är meningen att man ska få barn då man blir äldre :)

Sally satt vid frukostbordet igår morse och plockade upp varenda frukt i fruktfatet och sa…varje gång: Den här är inte kall! Den här är inte kall! Den här är inte kall! När hon sa det för tionde gången sa jag, -Du är allt en riktig surrakus´du. Då plockade hon upp citronen som låg i fatet och sa, den här är sur!

Jojo, så var det med det :)

2 kommentarer

Flera var på spåret… igår.

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Det var inte bara på spåret igår… på tv:n, som var på spåret, utan även Anders, svärämnet, som kom lejandes ett tåg igår kväll. Själv hade jag gått och lagt mig innan dess, en annan är ju som ålagd att arbeta idag. Och det känns inte roligt, jag har fruktansvärt ont i bröstkorgen, förkylningen sitter djupt rotad, fy.
Vi var i alla fall på Expo igår, Emma och Johan hakade på, och där köpte jag plastglas till fördrinken, och drinkpinnar, ska även komma ihåg att börja göra is, ikväll, så det finns. Just innan jag somnade kom jag på att jag har svarta vinbär i frysen, och tänker frysa in dom i isbitarna, eftersom drinkens stomme består av vodka kurant, så kan ju det passa.
Jag har ju inte talat om att vi är bjudna till Camilla och Tord, två hus bort, på gatan, på nyårsafton, det blir det sedvanliga gänget, men i år poppar det nog inte upp några ”barn”, dom så kallade barnen är ju inte det längre, utan dom är vuxna och firar på annat håll. Vilken lyx… att bara behöva gå dit bort, och ha allt serverat, och ett stort plus i kanten att det är så nära.
Vi har en del större planer för det kommande året, och vi har suttit och kollat på nätet och letat fakta och annat. Jag ska inte avslöja, riktigt än, vad det handlar om, men det är något som kommer att förändra vår familjesituation en del. Och även om jag känner mig aningens tudelad i frågan så tycker jag nog, innerst inne att det ska bli spännande och kul. Ska ringa ett samtal efter nyår och få veta lite mer, kanhända att även ni, får veta, då också :)
Skulle ju egentligen kunna sammanfatta året som gått, men jag vet inte om jag kommer att göra det… det är ju bara att gå in i arkivet och titta. Som vanligt har det ju hänt en massa roliga saker vi kan sitta och skratta åt idag, men vi har också upplevt stora hjärtslitande förluster. Och det är inte mer än att man kan börja känna sig lite sliten. Men hej… nytt år kommer, nya framtidsutsikter och nya mål att se fram emot, jag tror att det kommer att bli bra… oavsett vad vi gått igenom, om inte annat, så satsar vi på det.
Önskar er alla en fin lördag!

Ok, jag bjuder på det :)

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.
Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.  
Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.
Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.
Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.
Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.
Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.
Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!
 

Hur kan man ta reda på detta???

Av , , 6 kommentarer 11

Ja hur ska man kunna veta det??? Det här var en julklapp jag köpte till mig själv och den luktar ju så gott… till och med Nicco brukar vara in och nalla ur flaskan, men med så mycket annat så håller doften inte i sig så länge, men den här har då i alla fall två funktioner, lite doft och lotion, japp.
Jag gav Åke en ny skalle till samlingen också, och jag menar, hallå, den här kunde jag ju bara inte låta bli att köpa, ni fattar va?
Igår gick jag, Theresé och Sally över till Åkes moster och ingifta morbror, som bor härute på Rödäng. Dom bjöd på kaffe och Sally tömde nog pepparkaksförrådet.
Sen blev det snabbfärd ut på godishuset där jag köpte en chokladask som jag gav till Emma och Johan som bjöd på julrestmiddag igår kväll, och kaffe och glögg till dom som ville.
Två ballonger skickade dom upp också, och såna har vi ju viss erfarenhet av. Min pappa hade en liten egentillverkning av dom då han var liten. Sedan visade han oss, barn, hur man skulle göra så varenda jul, uppe i Malå, plockades silkespapparet fram och vi klippte och klistrade ihop ballonger som vi sedan skickade upp.
En gång skrev vi med spritpenna på ballongen, att om någon hittade ballongen så skulle dom ringa till oss, och så skrev vi dit telefonnumret. Dagen efter ringde telefonen och en smått fundersam kvinna sa att hon hittat en mystisk ballong och på den blivit uppmanad att ringa. Den hittades ungefär 3 kilometer från stugan, så den hade tagit sig en bit.
Idag ska vi ner på stan och se om det finns några tygbitar till Nicco, som själv ligger i sängen och är superförkyld… Theresé håller också på att däcka och jag har fått lite hosta, rätt så typiskt va? Önskar er alla en fin torsdag!
 

Årets absolut mest, onödiga köp…ever

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nu så här i slutet av året ska jag berätta om årets absoluta mest, onödigaste köp, ever. Jag har köpt en del klappar på tradera, där kan man ju hitta en hel del olika saker till rätt så vettiga priser. Nu råkade Maria, i värsta julstressen klicka in mig på sista minuten sidorna, och då…
Ni vet, där går det undan, vissa saker är det så bråttom med så du hinner bara klicka in dig på annonsen så är den redan borta, jojomensan.
Nu låg, där överst en strömbrytare a´la ”gammal”, och jag tänkte med en gång på Theresé och Anders, dom har en viss dragning till det som är gammeldags, och det flög genom huvudet att en sån där skulle dom ju kanske kunna behöva i ladugården eller på nåt annat ställe där dom håller på bygga sitt nya hus, så Maria tog kommandot över auktionen och tjopptjopp så var hon ägare till en strömbrytare för 30 svenska riksdaler.
Men genast då hon vunnit den, började hon fundera vad sjutton hon nu hade gjort… herre jösses, vad ska dom med EN strömbrytare till, vad hade hon tänkt egentligen.
Och inte nog nu med detta, då den damp ner i brevlådan och hon öppnade paketet blev hon varse en liten trasig kant också, hon gick in på annonsen, läste den mer noggrant den här gången och där stod det faktiskt att den var naggad. Så det var bara att gilla läget.
Hon lade den vid mikron och när hennes man, Åke ni vet, kom hem och upptäckte den så undrade han vad tusan det där var för nåt, vart har du hittat den där, frågade han… för du har väl hittat den…va? Jag ska berätta sa jag och gjorde det.
Han skrattade men sa sedan, det är ju en sån där strömbrytare vi har nere i tvättstugan, och den är ju trasig, den klickar inte då man ska tända lampan så man får finjustera lite, varje gång. Jamen hallå… då var det ju inte helt, bortkastat då :) Fast just för stunden hade det ju känts som årets onödigaste och dummaste köp.
Åke fixade lampan i hallen igår, den blev fin därute:
Och Theresé, Sally och Nicco satsade ju på Ohlssons tyger men det vart bortkastat, dom hade inte öppet. Själv gjorde jag 7 timmar på jobbet och är nu återigen ledig i dagarna 3, sen har jag helgen innan nyårsafton. Önskar er alla en fin annandag jul!

Det var det, det…

Av , , 9 kommentarer 11

 

Det var den julaftonen det, mycket mat och många klappar. Vi hade ingen tomte men väl en tomtenissa, och det funkade lika bra. Så här såg hon ut:
 
Och hon talade med bred norrländska och Sally köpte det paketet :)
Vi gav henne en kundvagn, och gissa om hon körde med den resten av kvällen, fullpackad med saker:
Jag fick örhänge och halsband av Nicco:
Smycken av min käre make, Åke:
(Nej Tina, det var inte den med dom rosa hornen, men ändock en döskalle :) )
Och en ny lampa, som jag vill ha i hallen plus en termos, av Theresé och Anders:
Anders föräldrar, hade även dom skickat med en sak till barhyllan, tydligen ett måste till julen, och en Aladin ask:
Sedan han Tina åka förbi, även hon med en sak till hyllan, men som hon skrev, inget man blir på fyllan… av :)
Även Rickard gav oss en julklapp, en dörrmatta som får pryda sin plats i hallen:
Idag jobbar jag, därav den tidiga timmen, och nu är det frukost som väntar innan avfärd. Theresé, Nicco och Sally, skulle nog ner på stan och se om Ohlssons har öppet, Nicco fick en symaskin i julklapp och ska väl nu få sig lite tygbitar att sy loss på.
Åke hade planer på att ta bort plogkanten, han, och det kan också behövas, den blir ju så packad och hård när plogbilen kör förbi. Önskar er alla en fin juldag!

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den :)
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.