Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från mars 2012

Smet efter olycka

Hm... grunnar lite, ja, det kan ju faktiskt vara mycket, det kan vara bensin som efterlämnar ett smetigt avtryck på asfalten, eller olja, ja ni fattar :)

Smet - efter - olycka = bensin, olja, diesel, (mindre roligt) blod, och andra vätskor

Man förstår nog, språket till trots

 

Igår gjorde vi en påskutflykt, jag och chefen. Vi åkte till Mariedal där jag bjöd henne på en fika på café Victoria, sen gick vi in på buketten, fortsatte upp på Mio, och avslutade på Kupan. Det var trevligt och dagen gick rätt så fort.
När Nicco kom hem stod hon och pratade om skolan och samtalet gled över till språk, både spanska och engelska. Och vi var överens om att om man bara vågar prata så är det knappast ett problem, det kan ju komma en utlänning och snacka knagglig svenska så tycker man ändå dom är duktiga som kan göra sig förstådda.
Kommer osökt att tänka på en snubbe som kom in på Värsåsvillan då jag jobbade där. Han ville veta lite saker om husen som vi sålde och givetvis snackade han bara engelska, hm…
Hur skulle jag enklast förklara ordet nyckelfärdig, har sagt detta till andra som genast svarat: Keyready! Ja, direktöversatt ja, men han begrep väl inte vad det i sin tur betydde. Fågelband ingick, mjo ni, a birdband is free, eller? Nå, det gick bra men ett ord, kan ta tio ord att förklara.
Jag och en killkompis (nu får ni säkert läsa nåt jag redan skrivit tidigare, men so what), liftade ju ner till Tyskland, en gång för längesedan. Jag med min skoltyska som jag läst i två futtiga år, var vi inte mycket hjälpt av, vad skulle dom begripa med dom enkla fraserna om vad man hette och vart man bodde.
I alla fall var vi på väg mot ett ställe som hette Brunnsbuttel, en bil stannar och Urban öppnar dörren och ska säga namnet på staden vi ska till, men säger fel: Bratwurst?
Gubben i bilen tittar frågande på Urban som nu upprepar ordet: Bratwurst? Jag bröt ihop totalt och börjar gapskratta samtidigt som jag ska förklara för Urban att han står och säger korv till gubben, han tror väl att du håller på svälta ihjäl, säger jag mellan skrattattackerna. Allting ordnade sig i varje fall, vi fick lift och till och med erbjudande om mat och husrum hos frun och honom, om vi inte skulle få någon mer lift den dagen, det var ju vänligt men vi tog oss till målet, språkförbistringarna till trots :)
Nu ska jag göra lite smygreklam om klubben Nailheads, som har sitt årliga swapmeet idag, klockan 9 öppnar dom portarna och dom håller till i klubblokalen på Spårvägen 6:
Önskar er alla en fin lördag!

hoppitossanmossa@hotmail.com

 

Det är några år sedan nu, då man gick datakursen och tog sig körkortet för sju delar, bland annat Word. Den enda biten jag använder mig av, idag. Det där konstiga Excel klarade jag av då, men fråga mig inte hur eller vad jag tycker om användningen av det, fy tusan, håret krullar sig på armarna bara tanken på att öppna upp ett kalkylblad. Paint, javisst, jag klarar nog av att göra en presentation… om jag får lite tid på mig.
Nå, en av sakerna vi skulle göra under den kurstiden, var att öppna ett hotmailkonto. Vi hade fått in en ny i gruppen, en tjej, gissningsvis några år ålder än jag. Hon satt sig naturligtvis bredvid mig och kunde inte alls så mycket om datorer eller internet.
Men det må ju så vara, alla är vi ny i början och man ska ju läras av någon. Nu hann hon berätta för mig att hon skulle söka jobb på polisstationen (ingenting jag hade gissat på, men vad vet man, och man ska ju inte ha förutfattade meningar) och i och med att hon nu skulle få sig ett hotmailkonto kunde hon ju sköta viss kontakt via det.
Ett av fälten man måste fylla i är ju att komma på ett namn på kontot, och vanligtvis är ju att använda sig av för och efternamn och några krumelurer, eller ett smeknamn… ja ni vet ju säkert hur det går till. Hon skulle absolut ha den knepigaste mejladressen, typ…hoppitossanmossa@hotmail.com *suck*.
Vad tänkte hon på där??? Skulle hon använda den adressen då hon skulle söka jobb och hur seriöst ser det ut, eller är det bara jag som är fin i kanten?
Jag undrar idag hur det gick för henne…fick hon sig jobbet hon sökte eller hamnade hon i några rullar någon annanstans, ja, det lär man aldrig få veta, så det kan man nog sluta grubbla på.
Jag har idag, på en vecka, tappat, förlorat, mist, 4.1kg, jojomensan, och det känns bara fint. Ännu finare att det är fredag idag, min bästa dag och snart går jag på en lite längre ledighet då Theresé och Sally kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Värre än en snigel på ögat

En brittisk kyrkoherde uppsökte läkarvård i Sheffield nyligen sedan han fått en potatis i rumpan. Mannen, som är i 50-årsåldern, hävdade att päran hamnat där av en ren olyckshändelse.

“Han förklarade för mig, med full uppriktighet, att han hängde upp gardiner i köket naken och att han ramlat bakåt på bordet och landat på potatisen”, säger en sjuksköterska enligt brittiska Metro.co.uk.

“Det är inte mitt jobb att ifrågasätta hans förklaring”, tillägger hon och berättar att de tidigare tagit emot patienter med gurkor, nejlikor och en rysk “matrjosjka” i baken.

Potatisen fick avlägsnas med kirurgiskt ingrepp.

Rotfrukten på bilden har ingenting med personen i texten att göra.

Källa: Metro

Kvorbevare av alla ställen

 

Det var jättetrevligt igår, när vi hälsade på Vivan i Sunnanå, Åkes moster ni vet. Hon hade en hel del att berätta, tyvärr så är det ju inte alltid man kommer ihåg alla namn och platser för det och man skulle ju egentligen skriva upp alltihop, men det är ju också ett jättejobb.
 
Många gånger har man ju ångrat att man inte skrivit upp dom historier som min farmor berättade, eller mormor, men man har små fragment och kan påta ihop en och annan del till en hel story.
 
Vivan har en gång i tiden bott med sin numer avlidne make, i Kvorbévare, av alla ställen i Sverige. Det är en liten by, mellan kokträsk (där man passerar då man åker till min mammas barndomshem) och Adak (där skolan finns som min mamma gick på).
 
Dom är nog mest kända för sina kaffekvarnar, Kvorbevarekvarnen, på det stället. Och Vivan är stolt ägare över en av dessa kaffekvarnar, inte illa. Dessutom hade hennes man, en son innan han träffade henne, och denne sons mamma, var Malåbo. Ja, världen är inte större än så, det får vi ju påtalat för oss varje dag, men man vill som inte tro det ändå.
 
Nu på söndag, har vi bott här i huset i ett år, då var det en sen påsk då långfredagen inföll den 22/4, då var gräsmattan bar och jag hade satt påskfjädrar på vår syrenbuske, men kolla här:
 
Det är ju inte otroligt att jag faktiskt kan göra det i år också, fast den dagen är 18 dagar tidigare än ifjol, vi har inte så mycket snö kvar nu, på gården.
 
Sen fick vi en påskhälsning i brevlådan igår, kolla in vilket kort:
 
Inte alls dåligt och en grann liten påskkärring på kortet, fast de tar emot att kalla henne kärring :)
Idag får jag lunchbesök, Helena ska komma hit, vi ska göra ÖoB och äta mina specialgjorda, vegetariska vårrullar, som jag inte själv testat än, men dom blev säkert bra, Nicco tyckte då det då hon åt av dom. Sen jobbar jag eftermiddag så nåt mer behöver jag inte planera idag, jag vet vad jag ska göra. Önskar er alla en fin torsdag!
 
 
 
 

Ålderstest

Theresé undrade om jag kunde detta, vad har dessa två saker för koppling till varandra, och en liten varning då, om ni vet det så har ni förmodligen några år på nacken. Och ja... jag vet svaret :)

 

Mitt i prick

Ordlös onsdag, mitt i prick:

Flera kort på mitt i prick, varsågod: http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Jakten på pengarna

 

Igår gjorde jag Barnens hus, dom hade kvar sin uthyrning av bilbarnsstolar så nu är det bokat, däremot med fel datum så jag får ringa dit idag och ändra på det. Sedan ringde Birgitta, då jag var på väg till Willys och sa att dom skulle bjuda mig på kaffe då jag varit ut på promenaden, och det tackade man ju inte nej till.
Vi pratade om nybakt bröd och kondis och bagerier. Min kusin Anna, bodde för x antal år sedan på Regeringsgatan i Stockholm, en trappa upp i en hörnlägenhet. Jag var där en sommar, gissar att jag var runt 13 år, och under deras lägenhet fanns det ett bageri.
På morgonen sprang vi ner och köpte nybakad franska, och guu´se  gott det var, inget man var bortskämd med på den tiden. Inte hade vi något bageri på Mariehem, jo mamma, hon bakade limpor hon, och dom var inte heller dåliga, men just det här, var något helt annat.
Fred berättade att han brukade gotta sig med ett nybakt wienerbröd, på väg till jobbet, då han bodde i Skellefteå, och då var wienerbröden nybakade och till och med varm, det har då jag aldrig varit med om. Då kommer man precis då dom är färdiga.
Nu ska ni få höra vad jag roade mig med för några dagar sedan. Jag hade varit hem till en kompis och vi gjorde upp en liten affär så jag fick 700:- som jag stoppade ner i min ficka, jag hade inte med mig börsen upp. När jag så kom hem så VET jag, att jag tog fram slantarna och hade tänkt lägga dom uppe på mikron, vilket jag nu trodde att jag gjort.
Dagen efter skulle Nicco ha sin månadspeng så jag skulle ta fram dom där slantarna, men då låg dom inte där. Aha, nu har smarta Maria varit framme igen och säkert kommit på ett superbra ställe att lägga bort pengarna på. Jag tycktes ju komma ihåg att jag tänkt: Nä, jag kan inte lägga dom på mikron för vem vet, våra katter kan ju hitta på att dom vill äta dyrt, och tuggar i sig pengarna.
Därför måste jag ju ha hittat på ett nytt ställe och lagt dom på. Sökandet utvidgades från bänken till burkar i hyllan, skåpet ovanför, bakom och under, och nej, pengarna var borta.
En och två dagar passerade och så, kom jag på att jag kanske skulle kolla i fickan på byxorna, som nu dessutom var tvättade och hängde på tork, och ohhh ja, där låg pengarna. Inte hade jag gömt bort dom någonstans, och vilken tur att jag gjort denna lilla rulle av dom, för annars vet man ju inte om dom smulats sönder av tvätten:
Idag ska jag och Åkes moster Gunilla, åka till Sunnanå, Vännäs, och hälsa på Åkes andra moster, Vivan, det är inte varje dag vi brukar träffas så det ska bli trevligt. Dessförinnan ska jag ta en promenad och städa lite här hemma, det dras ju in en hel del grus och sand, den här årstiden. Önskar er alla en fin onsdag!
 
 

Nu var det gratis

 

Jag känner mig verkligen smickrad, jag hade över 64 000 besökare i förrgår, närmare 18 000 dagen därefter, men jag tror inte riktigt på det där, faktiskt, utan VK:s statistik räknare har förmodligen fått ett frispel… eller två. Men det kan jag ju knappast göra något åt, utan jag får väl låtsas att man plötsligt blivit jättekändis och populär :)
Ännu mer smickrad blev jag då jag ställde mig på vågen i morse, 1,8 kilo mindre sen i fredags, alltså på 4 dagar, inte illa pinkat, tycker jag och klappar mig stolt på axeln.
Vågen som förövrigt är alldeles splitterny, kolla här:
Den fick jag minsann alldeles gratis, apropå gårdagens blogginlägg om gratis saker som man egentligen betalar för. Jag har nämligen varit med i något som heter GFK, där ska man en gång i månaden fylla i vad man handlar, inte mat, utan schampo, tvål, smink, kläder, hushållssaker och såna grejer.
Sedan får man poäng och dom poängen får man sedan byta in till saker man vill ha. Jag valde vågen och fyra av dessa koppar, samt en Alvar Aalto ljusskål:
Kolla in min grytlapp som jag fick av mamma igår, den som hänger där bredvid koppen. Den har hon köpt på någon marknad dom var på i helgen och jag tyckte tyget var jättefint, ingen som vet om dom sett det någon stans här i stan? Hon som gjorde grytlapparna hade köpt det i Finland, men jag tänkte att det kanske kanske, kunde finnas en liten stuvbit, även här, har man tur så :)
Förra gången jag valde mig något från GFK så tog jag kameran som jag fotar allt med i dag. Det är ju fint att man får saker för det man gör, men nu gav jag upp, jag känner inte att jag ids hålla på mer med det utan pysslar på med annat istället. Så jag tar mina gratis saker och tackar för mig, tack tack!
Jag fick sällskap en bit på min promenad igår, Ingegerd och Jan A dök uppe därnere i backen och hade ärenden åt samma håll så vi gick tillsammans en bit. Idag ska jag gå lite senare, jag ska höra med Birgitta om hon har lust att följa med, men det tar jag som sagt sen, innan dess har jag tänkt mig på barnens hus för att kolla om dom har kvar bilbarnsstols uthyrningen, vi behöver ju en stol till veckan då Sally och Theresé kommer upp. Sen går jag nog en sväng på Willys och handlar lite inför kvällens middag.
Önskar er alla en fin tisdag!
 

Gratis, tack så mycket!

 

Tänkte lite på det här med gratis… gratis är gott säger man, men när gratis egentligen kostar, fast företagen eller upphovsgivaren säger att det är gratis, då är det ju inte det, men det låter så mycket bättre. Då kan vi ju kalla det för falsk marknadsföring, eller hur?
Det började väl med det här glass jippot nere på stan i lördags, provsmakning, ät då mycket glass du vill, men först ska det köas, och sedan betalas inträde, och därefter ska du återigen köa för att få dina glassar, jag undrar, hur många glassar orkar en vanlig människa då? Jag har fått för mig att inträdet gick på 50:-, för det får du två hyggliga glassar på affären, utan att behöva köa i timmar och två glassar på raken är rätt så mycket.
Nå, hort det va, man gör ju som man vill om man är nyfiken på vad som erbjuds och om man har lust att stå och vänta på det som ska avnjutas. Det är just det där med att man ”tror” att man får någonting, fast man egentligen betalat för det, som retar mig.
Ta ett annat exempel, betala 500:- och få gratis sms i ett år. Jaha, vad är det som är gratis i det här fallet då? För inte är det då sms:en man får, man betalar ju för tusan 500:- för dom. Även om man nu gör en bra affär, för 72 000 sms är väldigt mycket, och 500:- för alla dom, är ett ok pris, men det är INTE gratis.
Nä, det finns mycket man ska passa sig för, ta bara dom här hare Krishna böckerna som dom delade ut på stan för XX antal år sedan, varsågod sa dom, och räckte fram en bok, man blev överraskad, tog emot boken som man inte visste vad det för något och sen, slog dom ner som hökar och skulle ha betalt för den också… en slant ville dom ha, ett frivilligt bidrag. Jo tack så mycket för den fina boken som jag absolut hade gått in på Åkerbloms och köpt i annat fall. Skrev hon på ett *ironiskt* sätt.
Så var den lilla ”gratis” avhandlingen gjord, jo, jag får skriva gratis, för det kostar ingenting för er att läsa mina ord… eller egentligen, för att göra det måste ni vara uppkopplade och den uppkopplingen kostar så… helt gratis blev det ju inte, om ni nu inte ”lånat” datorn hos någon, förstås :)
Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Utsikt

Så var det åter dags för fototriss och som överskriften skvallrar om så handlar det om utsikter.

Börjar med ett kort på ett par som nyfiket tittar på utsikten från ett tåg, på väg till Övik:

Fortsätter med luftballongen som tyst svepte förbi vårt hus en sensommar kväll, och där uppifrån lär dom nog ha utsikt så det räcker:

Sen avrundar jag med en bild jag tog på en parkeringsplats, söder om Sundsvall, fin utsikt över ett litet paradis därute på vattnet:

Fler bilder med spännande utsikter hittar ni här: http://fototriss.blogspot.se/

Vad muntert då!!!

 

Ja nu är det ju jätte muntert att jobba då man ställer om klockan… eller ljög jag nu? Man kliver upp tjugo över fem och dom närmaste dagarna kommer man hela tiden att tänka, jamen nu skulle ju klockan egentligen ha varit… ja, som i morse, tjugo över fyra, om det hade varit igår, Zzzzzz.
Vi fick dessutom främmande, en gammal klasskompis till mig, ”Tigern”, och hans fru, han var en gång i tiden tillsammans med min dåvarande, bästa kompis, han var två år äldre och är väl i dag, den enda jag har kontakt med från skoltiden.
Vi satt och surrade och skrattade så innan jag somnade var klockan 12, kanske även det hjälper till att man känner sig halvtrött nu… mm förmodligen.
Vi umgicks en hel del då Theresé var liten och vi gjorde så mycket dumt, och hittade på både det ena och det andra, så man skulle kunna fylla en bok om alla dumheter vi hittade på tillsammans, och det är väl en väldans tur att det var sånt som vi kan skratta åt idag :)
Som den gången jag skrivit om förut, då väghyveln skulle dra upp folkabussen, men den fastnade och traktorn kom för att ta väghyveln och folkabussen men även den fastnade så den ”stora” traktorn fick komma och då… fick han loss alla fordon från smeten.
Eller då dom leasat in en häst under sommaren och Tigern skulle ta en liten prov ridning och Åke påpekade att sadeln såg ut att sitta lite löst, nä för sjutton sa Tigern och blåste iväg i 120, då han kommer tillbaka mot huset svänger hästen men inte sadeln och Tigern utan den snurrar runt magen på hästen, ja jösses, det kunde ha slutat illa, men det gjorde det inte, nä, det gjorde det aldrig.
Nu ska jag fixa frukost och sedan mina vänner, drar jag iväg för en ny arbetsdag. Att baka en banankaka står på schemat, Åke och Nicco får allt roa sig själva dom, och det gjorde dom kungligt igår, då dom gick över på Ullas för en fika. Jodå, jag föreslog till Åke att han kanske skulle ta fram bagarmössan idag och så kunde dom baka bullar tillsammans men där gick nog gränsen för att var huslig :) Och det vore nog en syn för gudarna. Ha en fin söndag, allihop!
 

En liten fundering

 

Träskmyrflugan är ett påhittat djur i en av mina drömmar och har ännu inte lämnat min hjärna. http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2010/08/14/traskmyrflugan-183391
Någon gång ut emellan poppar ordet upp i min skalle och i och med att drömmen handlade om Ipren, så kanske jag för all framtid kommer att tänka på den stackars konstiga flugan, varje gång dom tabletterna kommer till tals.
Nu till en liten fundering så här, tidigt på lördagsmorgonen och det knappt är någon fler än jag vaken. Jag skulle köpa Ipren på HP:s i förrgår, jag sa att jag ville ha Ipren 400mg, ok sa killen, och tog fram ett paket, ehhh… sa han, visst var det dom vanliga du skulle ha?
Hm…kliar mig i skallen, jag svarade givetvis ja, och fick mitt paket, men jag undrar vad ovanliga Ipren är, om jag nu fick dom vanliga, och hade han verkligen inte blivit förvirrad om jag bett om att få dom ovanliga pillren, hade han vetat vad det hade varit då :)
Idag åker Kerstin och Janne till… utlandet någonstans, inte Mallorca, det vet jag, men kanske Gran Canaria, hm, nä jag kommer inte ihåg vilket ställe det var, men dom ska i alla fall flyga dit och det är soligt där. Själv ska jag jobba, tio timmar så någon sol, paraplydrink eller palmbladsfläktare, blir det inte för min del.
Men kanhända att vi löser melodikrysset, går och handlar på Ica eller hittar på något annat att roa oss med. Dagen kommer att gå och kom nu ihåg, allihop, ikväll petar vi fram klockan en timme så för min del, jag som även ska upp imorgon, får nog gå i säng en timme tidigare då, usch då ba! Och med dom orden lämnar jag er med en önskan om att ni får en trevlig lördag!
 

En Ipren 400mg den räcker....

 

Igår gick vi den bortre koporten, lite vatten och snösörja var det, men man kan ju inte ha det perfekt, alltjämt. När vi kom tillbaka pekade jag på ”Herr Gårman” skylten, som sitter härute och frågade om Kerstin eller Janne noterat, att det numer finns skyltar med inte bara gubbar på, utan även dom med kjol på sig, det hade dom inte… jojo, allting för jämlikheten, men hur ska dom nu kunna göra en ”hen” skylt då, hm…?
Sen dammsög jag och så damp det ner en avi, ett paket att hämta på Preem, i samma veva får jag ett sms, aha, mina jeans från Ellos har kommit, så jag tar på mig kläderna och går dit, bara för att få veta att paketet med avin, inte kommer förrän idag och när jag tar fram sms:et står det att paketet är skickat och på väg… inget annat. Så jag får gå hem med oförrättat ärende. Men en extra promenad blev det.
En kurator från skolan ringde upp och sa att Nicco hade så ont i huvudet att hon ville gå hem, vilket var ok för mig. Jag misstänker ju starkt att hon har migrän. Så det var bara att klä på sig igen och gå på HP:s för at fixa lite Ipren.
Jag vet en gång då hon var liten och gick på dagis, då ringde dom upp och sa att hon hade så ont i huvudet och var alldeles vit i ansiktet, jag hämtade hem henne, hon lade sig och somnade klockan 14.00… vid 19 tiden ringde jag till sjukvårdsupplysningen och undrade hur stackarn hon kunde sova och hon reagerade inte heller på mina tafatta försök att väcka henne varsamt.
Dom sa att det kunde vara migrän, ingen omöjlighet och vet ni vad, hon fortsatte att sova hela natten, snacka om att den där huvudvärken tog på krafterna.
Skulle berätta för Åke då han kom hem, om hennes huvudvärk, sa att jag försökt få tag i skolsköterskan för att boka in en tid hos henne så hon skulle få kolla om hon hade Ipren… jo jag sa så, men menade givetvis att hon skulle få kolla om hon hade migrän, och inget annat. Igår kväll kräktes hon, så nå bra mådde hon då inte. En liten utredning, hur dom nu gör den, kan ju vara på sin plats.
Idag ska jag hämta upp en kompis för vidare färd ner på strömpilen, sedan blir det nog en kaffe hemma hos henne. Önskar er alla en fin fredag!
 

Ett hål, rätt ner till Kina

 

Det är riktigt skönt att komma igång med promenaderna igen, kändes som åratal sedan man passerade Umestan och nog är det då säkert över ett år sedan. För ifjol, den här tiden, höll vi ju på med flytten till huset, som värst.
Janne följde också med, och på grund av ett litet missförstånd, så fick vi jaga ikapp honom på Preem, han trodde att vi hade gått då vi i själva verket stod och väntade på honom inne hos Kerstin, jojo, så kan det gå. Idag kommer dom hit så då går vi åt ett annat håll, man måste ju förnya sig och inte bara gå i gamla fotspår.
På mitt jobb, finns det ett soprum, där sorterar vi ju hushållssopor, hård papp, glas, ja, ni vet, det där vanliga skräpet. Nu är det ny ordning där, och jag har inte riktigt hängt med i den svängen så jag fattade ingenting… först. Jag kom med en soppåse och skulle slänga i den vanliga containern men då jag låste upp dörren till huset så var just den containern borta, puts väck. Jag fick ju lov att lämna påsen där, på golvet och tänkte att den kanske bara var borta, tillfälligt.
Nästa gång var det likadant, men så den tredje gången, noterade jag två saker som var placerade utanför huset, en bit bort, såg ut som två förstorade brandposter, jag hittade nu en bild på google.se och den här bilden var den närmaste jag kom:
Så ser dom ut, fast dom är mindre, runda och silverfärgade. På ena står det då hushållssopor, men jag kan fortfarande inte begripa vart skräpet åker iväg??? Den där behållaren är då för liten för att rymma sopor ens från ett hushåll, så det måste ju vara grävt ett hål i backen, men hur tömmer dom den då? Eller är det så jäkligt, att dom grävt sig ner ända till Kina?
Man öppnar luckan och lägger påsen på insidan luckan, så man kan inte titta ner, när man så släpper taget så åker påsen iväg. Nå, rätt så smart måste det ju vara i alla fall, liten plats tar den och ser inte så störande ut, men…
Nu vill jag ju inte tipsa om sånt man skulle kunna göra, men min första tanke var faktiskt att man behöver ingen nyckel för att slänga saker i den där, och då ser jag tyvärr en potentiell fara, att till exempel ungdomar, hittar på att kasta ner grejer där som inte hör hemma i det hålet. Ja för all del, det finns vuxna också som kan hitta på både det ena och det andra. Och med tanke på alla hemskheter folk kan göra, med till exempel djur, så hoppas jag att det sätts dit en låsanordning på grejen.
Nog för att det underlättar för oss att ta soporna för då kan man ju göra det då man går hem, men ändå.
Så, det var dagens lilla fundering, Åke skulle nog vilja att jag gör ett tillägg här, om all tungtrafik som susar förbi härutanför, dom måste vara otroligt dålig på att läsa skyltar, då det sitter en ute på Vännäsvägen om att lastbilstrafik/tung trafik, inte får passera här, men likförbenat kör alla ultrabussar förbi här på kvällen, då dom ska ut på garaget, och en hel del lastbilar med släp kör förbi, dagligen dags, och vi vet att dom inte alls ska in på Hp:s eller Ullas för att lossa någonting. Sådeså!
Önskar er alla en fin torsdag!

Salang är gott!

 

Jag och Nicco satt och surrade ett tag om uttal av vissa saker. JA, jag vet, jag säger ordet yoghurt fel, för jag uttalar u som a, dvs jogart. Tycker att det låter knäppt att sätta ett u efter h:et, då borde man väl säga joghurt då, typ så här jog-hurt och det låter minst lika dumt, haha…
Nå, hon sa att Rickard inte kunde säga lasagne, utan säger istället salang, dessutom har han problem med att säga dalmatiner, han säger dalmadin istället. Jodå, ge den där dalmadinen lite salang du, får vi se om det är någon som begriper vad du menar :)
Vidare tycker hon att det är roligt att trycka upp tuggummit i gommen för då läspar man lite då man talar, jamen hallå, sa jag, det var ju precis det vi sysslade med då vi var barn. Fast vi använde ju inte tuggummi till det utan gjorde våra egna tandställningar.
Smält stearin i plastfolie, lägg över plasten och tryck fast den i gommen och tadaaaa… nu har man fixat sig en sån där tandställning som alla hade förut, alla utom jag då.
Meh, sa Nicco, varför gjorde ni det? Jamen vi ville ju låta som alla andra då dom pratade, lite lätt läspande så där. Nä, det begrep hon inte. Jag tyckte vi var uppfinningsrik jag :)
Håller på koka köttsoppa just nu och tänker spola tillbaka bandet så jag får börja se på desperata husfruar, som jag spelade in i går kväll. Hörs sedan!

 

 

Nyanser av...

Ordlös onsdag, presenterar idag, nyanser av:

Flera nyanser av...finns här: http://zerowordsphoto.wordpress.com/

 

Vi har drag i det här huset med...

 

Jag har suttit och letat efter blogginlägget jag skrev… för längesedan, om draget vi hade i brevlådan, då vi bodde i lägenheten, kommer ni ihåg det? Det var ett susande ljud ute i trapphuset och öppnade vi brevlådan så fladdrade håret som om man suttit i en cab.
Nå, nu har vi har ett liknade händelseförlopp, här, i huset, men inte ute i brevlådan :) Nä, i handfatet på toaletten, jojomensan. Förklara det, den som kan.
Vi hade väl åtminstone bott här i ett halvår, utan konstigheter, men så plötsligt börjar det lukta avlopp inne på toan, och lukten kommer från handfatet. Åke har rensat, jag har hällt dit både ättika och vinäger, inget hjälper.
Så upptäckte han en dag… eller kväll, att det faktiskt blåser upp luft från handfatet. Ja jädrar, nu behövs det igen hårfön i det huset, vi kan bara ställa oss lätt framåtböjda vi handfatet, moahaha… ja ok, jag överdriver litegrann.
Men hur kan detta komma sig? *suck* Jaja, nu har jag inte tid längre, ska mata katterna och gå och hämta upp Kerstin, skriver förmodligen mer sedan. Ha en fin start på dagen!

Som florsocker på en semla

 

Måndagarna då vi har bastun har en tendens att bara rinna iväg, dagen går fort och tiden därnere dundrar på, tjopp tjopp så är det dags att gå i säng. Jag och Kerstin ska då ut och gå imorgon, så får vi se om vi får någon rätsida på när var och hur vi ska göra.
Dom åker på en utlands sväng nu på lördag men blir bara borta en vecka, och fredagarna har hon och Janne vikt åt bowlingen. Det var Janne som började med den och nu har han fått med Kerstin. Och ibland så lyckas hon så rejält att Janne får säga åt henne att dämpa sina glädjeyttringar då hon fått en strike, men det kan vara svårt, är man tävlingsmänniska så är man :)
Jag sitter och tittar upp på lampan i taket, jag tände den för en timme sedan men nu kan den lika gärna släckas, för inte blir man då behjälpt av det ljuset och tänk, det var inte längesedan man fick ha på lampan, betydligt längre än så. Härligt då man börjar känna att ljuset är på gång, dagarna blir ju då längre, känns det som, i alla fall.
Snö kom det igår också, som dom lovat, men vart snön ska komma från idag, det vet jag då inte, ser då inte ut så då man tittar ut, men man ska ju akta sig för att ta något för givet. Tisdag och onsdag var ju utlovade dagar för mera snö.
Theresé mms:ade en bild på ett grönt Järlåsa med lite flingor på gräsmattan, och undrade om jag var nöjd nu, då även dom fick lite snö… men det där var ju inte mer än lite florsocker på semlan :) Här har vi ju ännu snö i drivor, men det försvinner så sakteliga.
Nä, nu ska jag sätta fart, en jobbdag till och sedan ledig i dagarna tre… härligt! Önskar er alla en fin tisdag!

20, 30, 40, 60...

 

Jo, vi premiär körde Camaron igår, det gick bra… fast däcken är inte nå vidare värst perfekta. Det är lätt att sladda med dom, om jag säger så. Och dra nu inga förhastade slutsatser om att jag medvetet tryckte ner plattan i mattan, NEJ, men…
Jag fick faktiskt lära mig på körskolan att man skulle upp i den gällande hastigheten så fort som möjligt och det brukar jag försöka leva efter, jag tänker inte vara ett väghinder, för det finns inget värre än dom som ska ha så jädrans bråttom ut på vägen men sen dröjer det en kilometer innan dom ens kommit upp i femtio.
Undrar just vad som gäller då, apropå det här med att man kan få böter om man ligger för nära, den framförvarande bilen? Det är väl inte mitt fel om den framför, inte har någon gaspedal, menar dom då att jag också ska sakta ner farten till 20… där det egentligen är 50 eller 60 som gäller, hm… ja, jag vet då inte hur dom ska bötfälla en vid ett sånt tillfälle.
En annan sak, nu när jag liks är igång, vet ni hur många det är som ännu inte uppfattat att dom höjt hastigheten då man passerat järnvägstorget? Måste vara över 75%, som inte vet det, utan dom tragglar på i 30, tills dom passerat ÖK, *suck*. Ja, jag vet, man ska vara snäll, tillmötesgående, överseende osv i trafiken, men ibland är det svårt.
Det skylls ju alltid på lastbilschaufförerna så fort dom kapat en bro, att dom faktiskt är yrkeschaufförer och därmed ska kunna läsa skyltar in och ut, men det ska väl även vi, icke yrkeschaufförer kunna göra, och då menar jag också hastighetsskyltarna + tilläggsskyltar, ni vet, dom där mindre sakerna som sitter under en hastighetsskylt, och den visar på NÄR, man ska köra till exempel 30, och efter en viss tidpunkt är det andra hastigheter som gäller, SAMT att om det inte står med röda bokstäver och siffror längst ner, så gäller inte den utsatta hastigheten på söndagar, utan då är det förmodligen 40 som gäller om vi nu pratar om en 30 skylt. Mjodå!
Nu ska jag göra klar kålpuddingen jag håller på med, seee yaaa!!!

Japp, nu kör jag...

 

Jag skrev en gång, för ett bra tag sedan, att vi suttit och sett på tillbaka till framtiden, och att en snubbe i slutet av filmen sagt några kloka ord. Grejen är att den där filmen har vi sett så många gånger men jag har aldrig tagit till mig dom orden… precis som om dom hade varit osagda.
Nå, den där gången så både såg jag och hörde vad han sa, och det var något som liknade detta: framtiden är ett oskrivet blad och det är du som kan se till att den blir bra.
Visst är det så sant som det är sagt. Och med dom orden och den tanken, så tänker jag nu göra något åt min framtid. Jag börjar med att ge mig på min vikt, haha… och den ska jag ge vad den tål, seriöst. Sen ska jag se till att det ska göras ordentligt också. Och i och med att jag skriver det här så har jag också försett mig med en piska.
Jag tänker dessutom INTE, skriva att jag nu ska försöka… utan jag SKA, lätt va? Nä, det är inte lätt, men det är betydligt lättare när man nu vill och ger sig den på det, istället för att gå ut med något halvhjärtat, som håller ett tag och sedan ger man upp.
Så, med dom orden påbörjar jag nu mitt nya livsprojekt… önska mig lyckat till!
Tänk, jag har nu varit vaken i över en timme och tjugo minuter, och jag har inte gjort ett enda dyft, förutom att ha surfat runt här, druckit kaffe och nu skrivit detta blogginlägg. Och nu återstår bara att mata katterna, väcka Nicco och ge sig av på jobbet. Jag har en lättsam vecka, med två arbetsdagar, men sedan har jag helgen och den är ju lite tuffare, men jag hinner ju ladda upp inför den.
Önskar er alla en fin måndag!

Pastamaskin eller mangel?

 

Nu har vi avklarat en riktig söndags frukost… god men inte så nyttig, varm oboý och mackor. Någonting som är standard på frukostbordet här hemma är räkost, jag föredrar annat men Åke och Nicco ska ha räkost. Och det vet ju alla vilka problem det kan vara att få ut det där sista.
Man manglar tuben med en sked och ibland får man ta i så man tror att tummen ska börja blöda, men man ger sig inte, andra gånger spricker tuben ute i kanten och man får ett ofrivilligt läckage i ytterkanten.
Jag föreslog att vi kanske skulle investera i en pastamaskin… jojomensan, där skulle man väl kunna mangla en räkosttub, eller hey, varför inte bära upp den där elektriska mangeln som vi faktiskt har, nere i källaren, och sedan ha den fastmonterad på arbetsbänken. Det skulle allt se ut det.
Jag förstår ändå inte, varför ingen kommit på en bättre typ av tub, en som man får ut allt ifrån, utan slöseri och hårt arbete. Samma sak är det ju med dom där jädrans ketchup och senapsflaskorna. Om jag känner för att vara riktigt seriös och sparsam, så brukar jag hälla vatten i ketchup flaskan då det är så där lite kvar, skaka om och använda det till matlagningen.
Senapsflaskorna brukar jag ibland samla på hög och sedan skära upp med en kniv och skrapa ner innehållet i ett glas, man kan få ut häpnadsväckande mycket senap, om man gör på det viset, egentligen inte i snåla, men för att man vill ha det man betalat för. Det är retfullt att kasta bort en flaska där man känner på tyngden att den inte är tom.
Idag blir det kanske årets premiärtur med Camaron, vi har ju den påställd och körklar så varför inte, bara för att vi kan :)
Imorgon är det bastukväll och då ska jag höra med Kerstin om vi ska återuppta våra promenader, åtminstone en 3 gånger i veckan, till att börja med. Får höra om hon är sugen, jag tänker då ta mig i hampan och sätta igång, nu har man slöat till ordentligt och nu är jag less på det… eller på mig själv. Önskar er alla en fin söndag!

Underifrån

Fototriss idag, och korten ska illustrera, underifrån, hm...

Enya ligger på span uppe på bordet:

Kan det ha varit Eloise, som lockade henne att titta nedåt?

Och på sista bilden poserar Eloise, visst påminner hon om grinchen, han som inte gillade julen, haha... 

Här är länken till fler underifrån saker: http://fototriss.blogspot.se/

Kommentarer kan vara...

 

Så, nu har vi provat att grilla korv, härute, och vi blev rätt så uttittade, ha, är väl kanske inte så många som sitter ute på sina gårdar och grillar, den här årstiden, utan dom ska dom sitta i fjällen eller ute i skogen någonstans, men vi är inte som andra, vi :)
Pratade lite om bloggen och internet överhuvudtaget, och när man säger att ungdomar kan vara så infernaliskt dumma mot varandra, man kan skriva vad man vill utan att behöva visa vem man egentligen är, men tänker inte på hur mottagaren kan ta det. Så är det, det vet vi, men…
Nu är det inte alla gånger det är ungdomar som skriver knepiga saker åt andra människor, det gör även vuxna, och då kanske det inte är så konstigt att vi har en värld som ser ut som den gör, eller är jag helt ute och cyklar?
Om man läser kommentarer som andra bloggare får, och som är direkta personangrepp eller kommentarer om bloggarens barn etc., jag begriper det inte, vissa saker säger eller skriver man inte, bara för att. Även om det är precis det man tycker.
Om man däremot inte delar en annan människas åsikt så tycker jag att det är helt ok att skriva det, jamen att få kommentarer på det man skriver, är ju det som gör att man fortsätter att blogga, i alla fall är det så för mig. Dels är det jätte intressant att få dela andras åsikter och att få uppslag till annat man kan skriva om, men elakheter och annat sånt, betackar jag mig för. Skönt att jag sällan eller aldrig råkat ut för det, men man vet ju aldrig, rätt var det är så får man på skallen :)
Nå, ni får ha en fortsatt bra dag och hej… snart är jag och Åke miljonärer, vi har ju spelat på lotto idag med 91 miljoner i vinstkassan, jodåsåatt!!!

Jodå, så kan det gå...

 

När jag var uppe hos mamma för några dagar sedan så skulle hon in i tv rummet och hämta en sak, och… precis som om det hade varit jag, så hakar hon fast tån på tröskeln och flyger in i tv rummet med huvudet före. Hon hade enbart tur att flygningen avslutades innan hon träffade av bordet därinne, och hon klarade sig med ett uppskrapat knä.
Hon frågade Nicco om jag berättat flyghistorien för henne men det hade jag inte, då mamma började berätta så avbröt Nicco henne med orden: Meh, det är ju precis som mamma ju! Hon brukar ju ramla överallt, men hon faller aldrig, hon bara vevar med armarna. Hon föll ju inne på Maxi… eller vart det nu var, visst gjorde du?
Njae, det gjorde jag inte men väl, på många andra ställen, och just det tillfället hon nu refererade till var inne på Kicks, ni vet, ett litet snedsteg och man roterar ett kvarts varv och låtsas som om det regnar :) När vi sedan skulle upp och fika hos mamma, så halkade jag och Nicco som gick bredvid hann säga: HEJ DÅ! När jag började få upp fart, men jag klarade mig med ett litet spinn, så resan blev inte så lång som hon trott.
Nicco fick ett paket från Järlåsa igår, innehållandes både det ena och det andra, bland annat en snygg telåda, med olika teer och två marmeladburkar, den skulle ju jag till och med kunna tänka mig att ha härnere. Sedan fick jag två paket också, ett från Sally med avlånga servetter i och i det andra paketet en kniv… brödkniv gissar jag, så den får jag testa idag, och inte att förglömma påshållaren som Theresé gjort, bild kommer sedan. Tack Theresé!
Har vi nu tur och solen lyser vid lunchtid så kanske vi sätter oss ute och grillar en korv, varför inte, behändigt, gott och med solen uppe så får man nog lite värme också, plus friskluft, jodå!
Nu har vi då i alla fall snart, överlevt en vinter till och speciellt problematiskt med halkan har det ju inte heller varit, men det beror ju också på den relativt korta vintern vi fick. Nog kan det komma bakslag nu och någon månad framåt men dom blir aldrig så hemska. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

Nu ska det poppas

 

Ny dag på västerslätt… och i övriga världen. Gårdagen försvann i ett nafs, men dagarna brukar ju bli så då man har fullt upp. Tre timmar på jobbet gick ju snabbt och sedan var det middag, kaffekokande, tårttopping och dukning.
Och inte att förglömma, paketöppning, men den var ju inte speciellt ansträngande för oss, det fick ju Nicco sköta om. Hon fick nu sina efterlängtade högtalare att koppla in till datorn, och det är inte något litet skit ljud från dom inte, jag sa, när han demonstrerade dom på affären, att spelar hon järnet med dom där så blir vi vräkt… från huset :)
Men jag kommer ju ihåg hur det var då man var ung, ursäkta, yngre, jag poppade så blomkrukan morsan hade ställt på högtalaren, hoppade ner i golvet och grannen längst upp, plingade på och undrade om jag kunde tänka mig att dämpa ljudet lite… hans fru hade jobbat natten, jojo.
Idag tycker jag höga ljud är extremt irriterande, jag vill, nummer ett, kunna prata utan att skrika, nummer två, är jag ensam, vill jag kunna höra om telefonen ringer eller om någon plingar på dörren, enda gångerna jag faktiskt vrider på… och ibland ganska ordentligt, är när jag tävlar, och kommit över mållinjen, då skruvar Maria på järnet, och gärna med Hurriganes i spelaren eller alternativt ZZ Top.
Nu beror lite av volymen på att bilen låter en hel del, så för att ens kunna höra något så krävs det att man skruvar upp litegrann. Och sen är det ju så, att man stör ju ingen annan just då, så det är helt ok.
Besiktningen av huset gick bara bra, han hade ritat upp alla sprickor som fanns för två år sedan och inga nya hade tillkommit, eller blivit större, så vi kan vara lugna. Han tog god tid på sig att förklara hur och varför dom gör det här och jag som trodde att det bara var källaren han var intresserad av, blev rätt så snopen då han skulle in i alla rum och lysa efter väggarna för att kolla sprickor i tapeter etc. Även där såg det bra ut, det finns en spricka uppe i Niccos sovrum, och vi hade ju precis nytapetserat där och efter två veckor var det en spricka ovanför fönstret.
Nu hade det varit en spricka på exakt samma ställe innan och ett hus har samma rörelsemönster så det var inget som förvånade, däremot sa han att bygget här utanför, var orsaken till varför det kom så fort och därför skulle vi kunna ta detta med försäkringsbolaget, men vem ids gorma över en liten spricka och hur stor skulle den ersättningen bli, nä, för mycket jobb för för lite ersättning. Värre hade det ju varit om det rört sig om spruckna kakelplattor.
Önskar er alla en fin fredag, själv jobbar jag eftermiddag så jag vet vad jag gör ikväll.

Uppdaterad, Imponerande/omöjligt

Theresé tycker att denna bild illustrerar hur det ser ut hemma hos dom, just nu, och det tror jag säkert, hehe:

Nu skickade hon bildbevis, och ja, det är nog så:

Koka kaffe du...

Jag och Nicco satt och bläddra i ett gammalt fotoalbum igår kväll och kolla... det var mycket snö den där vintern också:

Kortet  är taget här utanför, svärföräldrarnas gamla brevlåda är framskottad, och tallarna står där men inte alls lika ståtliga som idag.

Skulle inte förvåna mig om detta var den gången Theresé (som förövrigt är med på bilden) skickade in farmora och sa: Koka kaffe du farmor, så skottar jag!

SKIT SVARA INTE

 

Då ska jag börja idag med att gratulera Nicco, som fyller 14 år, och ikväll ska vi äta tårta, som jag faktiskt smetade ihop igår, så den skulle få ligga och dra över natten, och grädde och topping lägger jag på ikväll, smart va?
Och till alla er som kanske inte har någon att fira idag men som ändå är sugen på tårta, så kan ni fira den Internationella dagen mot polisvåld, som infaller idag, jojomensan.
Det är alltså 14 år sedan, vi begav oss upp på förlossningen, så mycket kan jag tala om att det var snålblåst och snö, den kvällen. Vi körde ”vinkel Vallen” upp dit, en vit Valiant, med röda skinnsäten, och Nicco frågade senast igår, varför vi hade sålt den. Mja, det var ingen bra bil, såå… den fick vandra vidare till en annan, lycklig ägare.
Jag blev uppringd i förrgår av ett 031 nummer, jag svarade i vanlig ordning och som vanligt är det ingen där… typiskt telefonförsäljning där dom ringer upp tio stycken samtidigt och därför är det ingen där då man svarar.
Nå, nu lade jag in det numret i kontaktlistan, och skrev som namn: SKIT SVARA INTE. Jag kollade också upp vem det var som ringt och det var ett bolag som vill sälja pensionsförsäkrings tjänster. Senare på kvällen berättade Åke att han blivit uppringd… och det av samma typer, han höll inte på bli av med dom, han avslutade samtalet med att säga att han faktiskt var tvungen att arbeta för att föda sig och inte hade tid att prata med dom längre.
Igår satt jag hos morsan och drack kaffe då jag fick ett sms, haha, kunde inte annat än skratta då jag tittade på mobilen:
Det var telenor som meddelade att jag hade ett missat samtal från: SKIT SVARA INTE. Så kan det gå!
Idag jobbar jag, fast bara tre timmar, jag har bett om ledigt eftersom vi ska fira Nicco, så jag får en väldigt lättsam dag och det tackar vi för. Det ska komma hit nån snubbe vid elva tiden och besikta huset… det hade jag ingen aning om förrän han ringde igår, dom hade tydligen gjort det för två år sedan, innan dom påbörjade alla byggnationer här utanför, och nu vill dom kolla så det inte blivit sprickor i husgrunden. Mm, det ska dom få kolla upp, jag vet då av en i alla fall, som inte ser så bra ut.
Önskar er alla en fin torsdag!

Utanför

Ordlös onsdag, tema, utanför:

Fler saker....utanför finns här: http://zerowordsphoto.wordpress.com/

 

Västerslätts funderingar...

 

Såg på nyheterna igår kväll, om, ja, inte bara en, utan flera som kommer att bli tvingade att flytta då husen dom bor i kommer att renoveras och sedan höjs hyran med över 60%.
Här intervjuade dom en stackars tant som har en pension på 11 000: -, säkert mer än vad många har, hennes hyra är idag på 4800: - och ska sedan höjas till 7500: -.
Dom undrade hur hon skulle ha råd med det och hon trodde att kanske, kanske, att hon skulle fixa det, om hon gör sig av med vissa saker… ja datorn till exempel, den skulle hon klara sig utan.
Hon har alltså 3500: - kvar efter hyran, men sen har väl hon precis som alla vi andra, telefon, el, vatten, mat, kläder etc., jag förstår då inte hur hon ska fixa det, sälja innerslangarna till rullatorn, eller?
Hon stod nu i kö för en etta, men det var det många som gör, så chansen är väl inte så stor att hon får tag i en. Vad tråkigt det kan bli, ok, husen ska renoveras, och någon ska ju betala för det, det säger sig självt, men jag förstår inte varför det blir så enormt stora hyreshöjningar, har inte fastighetsägaren, genom alla tider dom haft husen, fått in mer pengar än vad det kostat, via hyreslapparna?
Och sen undrar jag, vem ska bo där sedan då? Finns det så många som har råd att bo där, knappast pensionärerna i alla fall, som inte har mer i pension än vad hon har, inte heller en student eller en ungdom, nyss utflyttad hemifrån. Jaja, det var en liten onsdagsfundering från Västerslätt.
Fick en bild från Theresé… hittad på nätet någonstans och hon tycker att vi platsar in på plats nummer 7, moahaha…ja, jag är böjd att hålla med, men vi skulle också kunna ligga där på fjärde också, med tanke på Camaron :)
Och med dom orden och den bilden önskar jag er alla en fin onsdag!

Inte samma frilla :)

Nu letade jag fram tre kort, på mig, som yngre, blev ju inspirerad av Helena... igen. Här är jag riktigt liten, i famnen på morsan med brorsan som nyfiken åskådare:

Nästa bild, tagen 16 år senare, uppstudsig som tusan och man trodde att man ägde världen:

Ytterligare ett år efter det, och jag hade träffat Åke, som förövrigt stod bakom kameran då detta kort togs:

Ja usch ba, förfallet är påtagligt, haha... men vet ni vad, thats life, det är bara att gilla läget :)

SPRING!!!!

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller :)
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.
 

Kanske borde testa :)

Theresé har hittat en rolig skylt på nätet, haha... den var ju klockren.

Kollikotta tolletotten

 

Ja igår kväll fick vi skåda norrskenet, men det var inte så vasst som det kan vara ibland. Nog trodde jag att Nicco sett det förut, men det hade hon inte. Vet att jag som barn, ofta fick se skådespelet på himlen, men kanske inte så ofta här i Umeå, men uppe i stugan i Malå, där det förövrigt, var rätt så mörkt på kvällarna, och jag minns också att man sa att om man fick se norrsken så kunde man vänta kallvädré med många minusgrader, men det tycks då inte stämma här inte.
Vi gjorde inte många knop igår, åkte till Sävar där vi köpte en elektrisk vattenpump till Camaron, Åke jagar hundradelar han, så vi får väl se nu om det blir någon skillnad. Vad mycket vatten och snö dom hade där… eller så var det för att husen såg ut att stå så tätt ihop att allt det andra så mycket ut. Det var då den enda utflykten vi gjorde, men man ska inte göra saker, hela tiden, man behöver inte det.
Apropå min bångstyriga hund, Lady, som inte ville lyssna på regler och förmaningar, så fanns det en sak som hon absolut inte, tyckte om, eller så gjorde hon det, jag vet inte riktigt. Om man tog en tidning och rullade ihop den till ett rör och sedan pratade man i det, då fick man henne att hoppa ner från sängar och andra saker som hon inte fick vara på.
Men hon syntes inte vara rädd, utan knep ihop ögonen som om hon skrattade, och svansen gick på helfart, sen var det någon, fråga mig inte vem, som började med att säga att man skulle kollikotta tolletotten, då vi pratade i tidningen, och givetvis, en utomstående trodde nog att det brunnit någonstans då vi gjorde det. Så fick också Lady sitt smeknamn… tollen, eller tolletotten.
Jag jobbar idag… en dag, sedan är jag ledig igen, har man ett bra schema eller har man :) Önskar er alla en fin måndag, och tycker ni inte om måndagar, fixa en lasagne till middag!

Testar bara

Nu har jag testat att byta bild i bloggen, ska ju villigt erkänna att det inte finns speciellt många bilder på mig, får nog lov att ta fram kameran om det ska in färskare bilder än så, men nu får det vara så här... ett tag.

Blev inspirerad att göra ett byte då jag kommenterade Helenas blogg, om just presentationsbilder, nå, nu vet jag hur man gör det också.

Ska gå och påbörja middagen, köket erbjuder idag... bräckt skinka, stekt potatis och stekt ägg, jojomensan!

Alpens Lady

 

Jag gjorde som många i dom yngre tonåren gör, då jag var just i dom yngre tonåren… tjatade på mina föräldrar om att jag ville ha en hund. Efter några års tjatande så fick jag då äntligen min vilja igenom. Kanske inte så genomtänkt av mina föräldrar, men vem kunde väl veta det.
Alpens Lady, hette hon, en chow-chow, med sin karaktäristiskt blåa tunga, lejonmanen runt nacken och knorren på svansen.
Inte en hund man valt om man hade vetat något om rasen. Detta är egentligen en ensamhund, som lyssnar på en person och inte flera. Vilket vi blev varse. Hon var svår dresserad och ville, precis som katterna, göra saker på hennes sätt och ingen annans.
Hon var duktig på att smita och hon var absolut inte det lättaste att locka tillbaka. En av gångerna som hon lade benen på ryggen, eller hon hade åtminstone tänkt det, så var min pappa snabbare än henne. Det var nämligen han som var ute med henne den gången och hon hann inte många meter innan han kastat sig över henne och knölat ihop henne… sen smet hon aldrig mer från honom, hon följde varje steg han tog och han blev den givna ledaren, inte jag… som hade fått henne.
När vi åkte upp till Malå fick hon dela fotutrymmet där fram, med min mamma. Lady låg på golvet, vid hennes fötter, och jädrar vilken nytta vi fick av henne då vi insåg att hon var världens bästa renvarnare. Hon kände lukten av renar på någon kilometers avstånd och satt sig genast upp då lukten av dom svepte in i bilen via friskluftsintaget, då visste vi att det fanns renar på vägen, en bit framöver och pappa saktade ner farten och vi började spana.
Hon var av någon anledning skotträdd, och pappas planer på att försöka få med henne på älgjakten, var bara att glömma, men så hände det sig, en gång för drygt 30 år sedan, att mina föräldrar samt Lady, åkte upp till Malå, på senhösten och nere sjön, uppe i en björk, hittade min pappa en katt, som inte var mer än skinn och ben. En så kallad sommarkatt som någon lämnat efter sig och som fastnat däruppe, och nu var så utmärglad att min pappa tyckte det var mest humanast att skjuta den.
Ja, och nu vet jag ju att det finns många som inte håller med om detta, men det är svårt att få det ogjort, och vem vet vad som egentligen var det bästa? Nå…
Lady hade ju också fått syn på katten och var lätt uppjagad över fyndet. Pappa hämtade geväret. Lady satt kvar, han laddade siktade och sköt, Lady hade allt sin koncentration på katten som föll ner i sjön då den träffades, hunden hoppade (frivilligt, hör och häpna, hon som hatade vatten) ner i sjön och hämtade upp det som nu hade blivit ett byte.
Med katten i munnen struttade hon upp till stugan, lade ner katten på gräsmattan och började gräva en grop, där hon hade tänkt lägga ner katten… förmodligen för förvaring om det någon gång i framtiden skulle bli kris på mat. Efter den händelsen var hon först att gå igång och ville följa med, så fort pappa plockade fram bössan. Förmodligen i tron om att dom skulle jaga katt men hey, en älg var ju inte heller helt fel, svårare att gräva ner bara :)
Önskar er alla en underbar söndag!

I fokus

Återigen dags för en fototriss och idag ska det vara i fokus. Jag börjar med en bild på Enya, som inte bara är i fokus utan även ser väldigt fokuserad ut:

Fortsätter med en annan vildkatt i fokus, nämligen... tadaaa, Buicken:

Och sista bilden, tagen inne på en pub i Övik, jag tyckte den var cool:

Mera bilder i fokus, finns här: http://fototriss.blogspot.com/

Hon vill ha en hamster

Fick ett mejl från Nicco, med denna bild:

Och följande text under: JAG VILL HA EN HAMSTER!

Nå, nu är detta ingen hamster men väl berguven, the one and only, som greppade mamma i håret då hon var liten, och hade tänkt ta med henne till boet, eller vart den nu skulle stoppa undan henne.

När min morfar levde så hängde den här i hans långsmala hall, och vart man än vred och vände sig så följde dessa röda ögon efter en, jag tyckte nog allt att den var lätt kuslig... faktiskt.

Nicco är, by the way, fotografen.

Asshole, nosemountain...

 

Läste just att man funderar på att byta namn på vissa byar, vars namn anses vara något stötande, såsom Snopptorp, Knarkebovägen, Rövhålet och Bögholmen, för att ta några exempel.
Jag undrar just vart namnen kommer ifrån, från början, varför man ens sa till exempel Rövhålet och sedan godkändes det som namn? Hm… men ni kommer väl ihåg 1:a april skämtet för ett antal år sedan då dom skrev att alla våra små byar runt omkring skulle få engelska namn, direkt översatt från svenskan, för att bli mer internationella.
Jo det skulle ju bli rätt så roligt faktiskt, Mensträsk = Menstruationswamp, Röbäck = Redcreek och guu´vet alla byar med knepiga namn man skulle kunna översätta, ta Kusfors, Kåtaviken, Klockträsk, Näsberg, Fårträsk, Huvträsk… ja, ni  vet ju, det finns ju en uppsjö av olika annorlunda namn.
För mig får det då heta vad det alltid har hetat, spela roll, och vill dom nu så gärna byta, men gör det då.
Åkes V75 vinst, förra helgen gav 4 400:-, jojomensan, han har ett sånt där spelkort, men nu har han glömt koden så några pengar får han inte ut :) Nåja, han tyckte att det kan ju vara gott att finna en annan gång, och så kan det ju vara också. Det är väl i värsta fall, bara att begära en ny sådan.
Idag vet jag inte vad vi gör, men vi brukar väl alltid komma på nåt, så jag är inte orolig. Det finns jämt något som borde göras, eller som önskas vore gjort, eller så struntar man i det och gör något helt annorlunda. Önskar er alla en fin lördag!

Helt naturligt...men nu med hjälp

 

Jag sa till Åke igår kväll, då vi skulle gå i säng, att jag hade tänkt säga till honom i förrgår kväll, att jag kunde slå vad med honom om att jag skulle vakna klockan 5, något jag gjort dom senaste gångerna då jag jobbar morgon. Och nu verkar det som om jag ställt in min naturliga klocka på att vakna tjugo minuter innan mobilen ringer… bara för att reta mig.
Sen ligger jag och funderar fem minuter, om jag ska idas somna om, tycker inte längre om när mobilen sätter igång så jag plockar upp den och lägger den i handen i tron om att jag ska hinna knäppa av den innan den låter. Sen ger jag upp, kvart över och kliver upp.
Gissa vem som väckte mig i morse, på sekunden klockan 5… jo en Åke, han skulle på toa. Så jag behöver inte ens den naturliga klockan, numer :)
Fredag är det i alla fall och då har vi en helg med sovmorgon framför oss, det brukar då kännas skönt att inte behöva kliva upp på en fastställd tid.
Jag träffade en kompis igår, efter jobbet och hon bjöd på en fika på Nybro konditori, det var mycket trevligt och tiden bara flög förbi. Då jag kom hem hade Åke redan hunnit spola upp diskvatten, och det mina vänner brukar inte hända varje dag… fast ibland så bevisar även han att han besitter dolda talanger :)
Jag vill fortfarande inte ha en diskmaskin, vi är tre personer, man diskar undan på fem minuter, man får behålla ett skåp i köket osv. så jag tror att det är en hel del fördelar med att göra det själv. Men jag ser inte diskningen som terapi, som jag vet att vissa andra gör, utan mer som något man väljer att göra för att ha något att äta på, vid nästa måltid.
Idag ska jag susa förbi ÖoB efter jobbet, katterna vill ha ny sand i lådorna och det ska dom få, och den kattsanden vi använder är billigast där borta. Efter sandbyte och dammsugning tänker jag göra helg. Önskar er alla en fin fredag och en trevlig helg!

En till krasch

Ja, jag skämtar inte, det har varit en till krasch i familjen, men inte med camaron, inte heller med Buicken, Jeepen eller Mazdan, däremot med Åkes lastbil: http://www.vk.se/590648/krock-i-vindeln

Jag skickade ett sms till Åke igår, för att påminna om att jag skulle vara borta till middagen, samtidigt som jag skickar iväg det så surfar jag in på vk.se och läser att det varit en trafikolycka i Vindeln, med en lastbil och personbil. Hinner tänka att nä, inte Åke, men om det är han,  så lär han väl höra av sig. Sedan glömde jag bort denna artikel, kommer hem och då säger han att han krockat under dagen, så jag hade rätt fast jag inte trodde det.

Åke klarade sig fint, och ingen blev allvarligt skadad, men mest synd blir det väl om chauffören i personbilen, som missade stopp plikten samt hade haft sitt körkort i sex månader... kul början, men där ser man också hur lätt det är och vilken änglavakt man ockskå kan ha, det hade ju kunnat vara betydligt värre.

Skämt???

 

Jag och Nicco var på Maxi i förrgår och just innanför dörrarna finns det ju smink och annat i stora berg. Passerade en hylla med något som för mina ögon såg lockande ut, jag undrade vad det var… mjo, en typ av lypsyl innehållandes collagen. Men vad är detta för skämt???
Frågade Nicco som visste vad det var, man smörjer in läpparna, det börjar svida och sedan svullnar dom upp. Det var det absolut dummaste jag hört, hur kan dom ens komma på tanken att göra något sådant? Bredvid låg burkar med body butter, samma märke och samma färg och mönster på burkarna som på stiften, kunde ju inte låta bli att tvärt tänka att det kanske innehöll collagen det med, smörj in dig och du sväller upp där du vill… kanske brösten, nä usch, hoppas ingen köper det där skräpet.
Jag var till ”bloggHelena” igår och drack kaffe och åt bulla, det var trevligt, fick även träffa hennes småpojkar, som var hemma och hade sportlov. Sedan åkte jag förbi Ålidhem och köpte degen, så nu Kerstin, finns det ett paket till dig i vår frys, 30:- svenska enkronor, så är det ditt :)
Och kvällen eller eftermiddagen avslutade jag ju på Plaza hotell, det var faktiskt riktigt roligt och intressant att diskutera i grupp, vad man tycker och tänker om vissa saker. Och det bästa av allt är ju att man dessutom får betalt för det :) Och vet ni vad… det var inget jag anmält mig till, utan ibland ringer dom på måfå och lyckas hitta folk som ställer upp, ha, vilken grej. Är det fler som är intresserad av att anmäla sig dit så kan ni ju höra av er till mig så ska jag tala om hur ni ska gå tillväga.
Strötittade på efterlyst igår kväll och hörde på ett öra om dom här som ringer upp och låtsas vara från olika företag och ställer frågor som anspelar på sex… lägg på luren, var det tips man fick, att man skulle gör om man blev utsatt för detta.
Ja, förmodligen är det så man ska göra… men jag vet vad jag skulle gjort… hämtat en visselpipa och tagit ett rejält djupt andetag, tror ni jag bli stämd sedan för att ha förstört hörsel för en ”stackars” människa? Ja vem vet, med Sveriges lagar och reglementen så skulle jag väl det trots att jag skulle tycka att människan fick skylla sig själv… sorry, du ringde till fel person, det är inte din dag idag.
Önskar er alla en fantastiskt fin torsdag!

Parallellt

Ordlös onsdag, parallellt:

Mer parallella saker finns här: http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Bättre brödlös än rådlös

 

När vi satt i bastun i måndags så var ju givetvis ett av samtalsämnena detta med vattenläckan på Västerslätt som ledde till att dom på Näckrosvägen samt Vallmovägen, blev utan vatten. Vi här borta klarade oss nog, jag var ju inte hemma så jag vet inte, men tror att det var mera lokalt där borta, som dom drabbades av vattenförlusten.
Monica blev varse att dom var utan vatten i kranen då hon tog en näve handtvål och sedan skulle sätta på kranen… men vis av erfarenhet så vet hon att vattnet i källaren är det sista som försvinner så hon begav sig dit ner, och fick således bort kletet från händerna.
Det vet man ju då man av misstag tagit dusch crème och smetat in sig med i tron att det var hudlotion, mysigt värre… åtminstone kladdigt värre :)
Laila var kaffesugen på morgonen… hon löste det problemet med att använda sitt mineralvatten till att koka eller brygga kaffet. Hon har i alla fall sagt att det var gott, men jag går inte i god för det.
Jag berättade det för Nicco igår, då hon undrade vad dom hade gjort på Vallmovägen, spåren efter vattenläckan syntes ju. Och hon trodde att nu, kanske Laila hittat på en ny trend, nu vill ALLA koka sitt kaffe med mineralvatten, kan ju bli lite nyttigare med salterna och mineralerna som det innehåller.
Och hallå, medan ni liks lägger upp ett lager av mineralvatten, plussa på några liter så har ni så ni kan spola i toaletten också…moahaha…
Nämen, man ska aldrig bli rådlös, man kan ju lösa dom flesta problemen om man tänker till litegrann, och använder lite sunt förnuft till det.
Jag ska hem till ”bloggHelena” idag, hon utlovade bullar och det låter ju gott det, sedan ska jag svänga förbi på Ålidhems centrum och införskaffa mer vårrulls- deg, mamma köpte nämligen av mig ett paket och Kerstin ville också ha ett, så då fixar jag det då jag ändå passerar.
Önskar er alla en fin onsdag!

3 minuter... 3 minuter... 3 minuter

 

Jag har som bekant, två mobiler… rätt så irriterande, ibland, faktiskt. Nu ska jag säga upp den mobilen jag har på abonnemang, och ringde dit igår, för att göra detta. Första gången sa dom: det är många som ringer nu, du har plats nummer 3. Sen svarade dom, vidarekopplade och det blev tyst som i graven. Efter 5 minuter lade jag på.
Ringde upp igen, efter middagen, samma svar, 3 minuter, dom vidarekopplade och nu fick jag svar att det var så många upptagna att dom skulle ringa upp mig istället, tror ni det hände? Näpp, inte då.
Provade nu igen… exakt samma sak, 3 minuter, jag börjar ana att detta är ett förinspelat meddelande, för hur kan det komma sig att man ringer dit flertalet gånger och alltid lyckas komma in med 3 minuters beräknad väntetid. Nå, nu fick jag svar och började genast med att fråga varför dom inte ringt upp. Det visste han inte och bad om ursäkt. Han kollade på nån data och såg helt plötsligt att allt var fixat, abonnemanget uppsagt och klart, lustigt bara att dom inte ringde upp och talade om det, men men…man ska kanske inte begära så mycket, nu är då det ur världen, kanske, förhoppningsvis, återstår ju att se då 3 månader passerat, vilket är uppsägningstiden.
Idag ska jag och Nicco upp och fika hos morsan, Nicco lade in önskemål om god macka, brieost och päron, önskemålet mottaget, fick vi till svar igår, så det är nog vad vi kan förvänta oss.
Imorgon ska jag inte bara på tur med ”bloggHelena”, utan jag ska också infinna mig på Plaza hotell, strax efter 16, för att få kaffe och en macka och sedan ska jag tydligen delta i en gruppdiskussion om hushållsvaror, under ca två timmar, sedan får jag 400:- i näven och får åka hem, jojomansan.
Jag blev nämligen uppringd i fredags om just detta… och jag var nog som ett stort frågetecken, men förmodligen… är detta något jag faktiskt har anmält mig till för bra nog länge sen, och därför glömt bort. Alltså att kunna vara med på såna här diskussioner i grupp och det ska sedan analyseras. Rätt så bra timpenning också :)
Önskar er alla en fin tisdag!
 

Mystiska spår

Min pappa har sågat itu en kokosnöt, borrat hål i sidorna och hängt upp den ute i ett träd, till fåglarna. Där har dom suttit och plockat i sig av kokosen och njutit livets glada dagar, och sedan tog det slut... på kokosen alltså.

Så han tog lite smör, vilket alla fåglar älskar, och lade ner i kokosnöten med den följden att en av fåglarna damp ner med fötterna (klorna) i smeten och satt sedan länge och väl och försökte ta bort smöret... mellan tårna.

Så, om ni nu skulle skåda en fågel som hänger upp och ner på någon kvist, så kan det vara den stackaren som inte fått bort allt det halkiga än, eller så kanske någon upptäcker oljiga spår på fönsterblecket, ja, då är det förmodligen den fågeln :) Då vet ni!

Små lurviga rackare

 

Igår testade jag att göra potatismos som jag lindade in i vårrullsdeg, nåt liknande som gjordes i programmet halv åtta hos mig. Inte alls så tokigt och något annorlunda. Mina testkaniner var mina föräldrar, och dom tyckte då att det smakade bra… och dom överlevde dessutom :)
Sedan kom Emma (syrran) och hennes sambo hit på kaffe, och jag fick äntligen ge min julklapp till henne, något försenad men vad gör man då man glömmer bort den hela tiden, och sedan lägger man undan den i skåpet, och inte kommer man ihåg den bättre för det, inte. Men nu så, var det avklarat.
Jag berättade att Theresé varit på antikmässa i lördags och där hittade hon vår gädda, som vi har på toaletten… inte en riktig, men väl en i porslin från Gustavsberg. Dom ville 3200:- för den. Men… den var förmodligen hel, vilket inte våran är längre.
Nä, sa pappa, era katter är duktiga på att förstöra saker, dom har ju gjort sönder två bröllopspresenter för er också. Det hade jag totalt glömt bort, men så är det faktiskt.
En ljusanordning med sju glaskoppar inuti, den åkte i golvet från två meters höjd, samt en glas sak med stenar och blommor som satt i en STOR blomkruka, som dom rev ner i golvet och när dom gjorde det så hoppade dessutom elementet ner från sitt fäste och där hade vi sån rackarns tur att det stannade vid det, när Åke skulle sätta tillbaka det började det rinna vatten. Det hade ju lika gärna kunnat hända då vi inte var hemma, och då hade man kommit hem till en simbassäng.
Numer håller dom sig i alla fall något lägre ner mot golvet… tror vi då i alla fall, eller ja, hatthyllan har dom ju faktiskt varit upp på, och fråga mig inte hur, men det klarar dom av, dom små lurviga skurkarna.
Från och med idag ska vi jobba efter nytt schema, vilket innebär att jag är ledig imorgon och på onsdag, istället för på onsdag och torsdag. Sedan kommer jag att jobba två dagar mindre/4 veckors period, men jag tror inte att det kommer att märkas av så speciellt mycket, det blir säkert bra.
Nu är det frukostdags, önskar er alla en fin måndag!

Hm...

Undrar just vad Theresé menade med denna bild:

Moahaha...

Prickigt

Fototrissens tema är idag prickigt. Jag gick en liten rundvandring här hemma och hittade lite saker med prickar på. Ett par Ikea glas platsar väl?

Fortsätter med några servetter jag grävde fram ur köksskåpet:

Och avslutar med vår sovrumsdörr som även den har några prickar utspridda på glaset:

Mera prickiga saker kan ni hitta här: http://fototriss.blogspot.com/

Inte alltför ofta, men ibland så...

 

Ibland… inte allt för ofta, men faktiskt någon gång emellan åt, så har vi den där berömda matjorden i fickorna. Som igår, för att ta ett exempel.
Åke hade fått nys om en vespa (EU Moppe) som han tyckte skulle passa Niccolina… om ett år, drygt, för än har hon inte åldern inne. Men han kan ju använda den själv, till och från jobbet, om han känner för det och dessutom var killen som skulle sälja den, intresserad av en båtmotor som stått härnere i källaren så dom bestämde sig för att idka en liten bytesaffär, och det var bara att koppla släpen bakom Mazdan och dra iväg norrut, en bit, för att hämta hem den.
När vi kom hem upptäckte vi en näve matjord i mina fickor, Jeepen hade jag ställt en bit utanför garaget för att inte få snön från garagetaket på bilen, men då passade det på att rasa en klump från hustaket som inte föll framåt som brukligt hade varit, nejdå, den tippade över kanten där Jeepen står men kolla in, den missade bilen med nån centimeter:
Och här en bild på EU moppen:
Efter lunch gick Åke över Sigge boy och köpte sig en andel på V75, sen åkte vi på strömpilen och handlade lite. Jag pysslade på och städade lite, ska ha matbesök ikväll så det var väl på sin plats och Åke satt klistrad framför tv:n för att kolla in hästarna, och kan ni tänka er, dom fick in 7 rätt så där hade vi en näve till med matjord. Visserligen ska summan nu fördelas på tio personer, men det blir nog drygt 4000:- när femmorna och sexorna är räknade.
Ibland så…  som jag skrev i början, men inte alltför ofta :)
Idag… just nu, så är det vasaloppet på schemat, fråga mig inte varför, men så har det varit i alla år, det är bara blåbärssoppan som saknas och möjligtvis nån kanelbulle, skidorna struntar i alla fall vi i. Önskar er alla en fin söndag!
 
 

Det kommer mera...

 

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.
Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.
En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.
I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.
Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.
Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.
Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation  :) men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.
Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen :) Önskar er alla en fin lördag!
 

1.53... sitter fastbränt

 

1.53, dom siffrorna har suttit som fastbrända under ögonlocken, hela natten. Jag vaknade nämligen då av att ett jetplan svepte förbi en centimeter ovanför taknocken för att sekunden därefter landa på taket… typ.
Det var snön som rasade från taket. Ni vet ju hur det kan låta. Jag tvärsatte mig upp och slängde ut en arm mot Åke, som tur var låg han utom räckhåll för annars hade jag väckt upp honom också. Det tog en kort stund innan jag begrep vad som faktiskt hade hänt. Jojo, så kan det gå, om man har livlig fantasi och man ligger och drömmer samtidigt som det händer något i verkliga livet.
Apropå verkliga livet så fortsatte jag att tänka på mormor och morfar, då jag skrev om dom igår. Min morfar som gillade att arbeta med händerna. Han snickrade skålar, kåsor och slevar av alla de olika slag, små sockerskedar osv. När man kom in hos honom kände man trädoften och på bordet i tv rummet hade han sina alster liggandes.
Han virkade även fiskenät, gjorde mjärdar (vi barnbarn fick varsin av mindre modell) och han stickade sockar så det stod härliga till. En rätt så händig karl, med andra ord.
Han hade diabetes, och det skötte han också om, enbart via maten han åt. När vi kom dit hade han den sedvanliga flaskan med vichyvatten på bänken. Inget jag tyckte var speciellt gott. Men han kunde trolla, han hade en saftflaska på lut i skafferiet och den blandade han med just vichyvattnet och det blev ju hur gott som helst. Och till det fick man doppa pepparkakor.
Glasen var speciella, små runda saker, och den dagen han gick bort och hans saker skulle städas ur, fick vi allihop välja något som vi ville ha kvar efter honom, jag tog dom tre små runda glasen som fanns kvar, och bara genom att titta på dom så känner jag smaken efter hans lilla specialblandning.
Lustigt, men samma sak är det med ett par grejer man kan sätta på en vanlig elvisp, som man använder för att göra äppelmos. Mamma har ett par sådana uppe i stugan och det var en gång i tiden min mormors. Hon gjorde ofta äppelmos och det luktade så gott, den doften känner jag också då jag ser dom där sakerna ligga i lådan däruppe. Vilka minnen man har, knepigt.
Jag sa vid något tillfälle, då jag pratade med en person som känner en som håller på att bli blind, och reser väldigt mycket för att hinna se så mycket som möjligt innan det är försent. Att just doftminnen vore kanske något att ta till sig. Det behövde ju inte vara något man köpte (en liten doft av Italien) i en påse, man kunde ju kanske plocka till sig något själv och lägga ner i en tygpåse och knyta igen.
Sedan plockar man fram den då man sitter och minns sina resor, och samma sak blir det ju givetvis med musik. Oftast drömmer man sig bort till saker man gjorde då man lyssnade som mest till just en låt eller ett band. Vi har ett band med Proclaimers, och just dom tvillingbrorsorna och det bandet för mig tillbaka till början av 90-talet och vi sitter i folkabussen på väg ner till Småland, jo så är det. Jag kommer till och med ihåg spöregnet då vi passerat Nordmaling.
Och med den lilla beskrivningen av en del av mina doftminnen så avslutar jag morgonens lilla blogginlägg. Ha en jättefin fredag, allihop!
 

Förtroende

Hm... *kliar mig i skallen*, kan det vara något annat är en kyrka, moské, tempel eller vad nu alla troende använder sig av.

För - troende

En 25 öres fantomenring

 

Satt och tänkte på min mormor och morfar, kanske ett udda par om man såg till storleken på dom. Morfar, lång, reslig och bred över axlarna, mormor (som jag kommer ihåg henne), liten, klen och hade barnstorlek på sina kläder.
Dom bodde i det där huset i Jokkmokk (Malå kommun), mitt ute i skogen.
Min morfar fick cancer i ryggen och detta var någon gång under 50 talet, och behandlingen var kanske inte heller så noga uträknad.
Han blev förlamad i benen efter en operation och såret läkte aldrig ihop under hans livstid, eftersom strålningen dom använde sig av, brände sönder hans förmåga att läka ihop köttet, runt såret.
Mormor skötte om honom i den mån hon klarade av det, masserade hans ben, lyfte honom till en portabel toalett, då utedass var det enda dom hade att tillgå, och när mamma berättade detta för mig så kunde jag för mitt liv inte se den bilden framför mig, hur stackarn kunde den lilla människan få honom upp från rullstolen och ner på toaletten, jag fattar det inte.
Vilken kämpe hon måste ha varit, min mormor. Morfars förlamning gick tillbaka och mormor fick ett diplom (wow) för hennes insats. Nu blev inte allt bra för det. All medicin han åt gjorde att han fick syner och psykoser, och folk var rädda för honom. Han tvångsomhändertogs, till slut och hamnade någon månad här i Umeå, på Umedalen, och sedan låg han på sjukstugan i Malå, från och till, under flera år. Varje gång vi åkte upp till stugan (varannan helg under hela min uppväxt) så vinkade jag upp mot sjukstugan då vi passerade, och sa: där bor morfar!
Min mormor och morfar skiljde sig till slut, mormor såg väl ingen framtid tillsammans med honom, och det kan man väl förstå, saker och ting var inte så tvärlätt på den tiden. Han fixade sig ett litet pensionärs boende i Malå och mormor flyttade till Koler (Piteå kommun).
Mormor flyttade tillbaka till Malå på äldre dar och berättade att hon fick celebert besök en dag. En pensionerad socialarbetare som gav henne 2000:-, för han visste hur dåligt ställt dom hade haft den en gång i tiden, och aldrig hade dom bett om hjälp. Mm, en fin gest, kan tyckas, men kanske dom hade behövt dom där slantarna bättre, då det verkligen var nöd.
Min morfar var en snäll man, han gjorde inte speciellt mycket väsen av sig. Jag sov över hos honom en gång, jag var 6 år gammal och tyckte att det skulle bli spännande. Alldeles själv skulle jag få vara där. Jag kommer så väl ihåg att vi skulle gå ner på Ica och handla. Han höll mig i handen hela vägen ner.
Utanför butiken hade dom en sån där tuggummi apparat och jag skådade en fantomenring i ena byttan och satte igång att tjata. Jag ville verkligen ha den där ringen. 25 öre kostade det och morfar muttrade på och försökte få mig på andra tankar. Det där var ju bara skräp… men han gav med sig och jag fick ringen, vilken lycka!
Nå, det var lite om mina morföräldrar, och hur dom hade det i början på sina liv, vilka livsöden det finns och tänk att vi alla upplevt sorger, tragedier, lycka och välbehag. Önskar er alla en fin torsdag!
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag