Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg från maj 2012

Det blev en amerikanare, och en...

 

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.
 
Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt :) Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).
 
Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.
 
Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.
 
På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars :)
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Hon talade med en död

Nicco kan tala med de döda!

Jo, det är sant, hon ringde till sin kille för att förhöra sig om att han skulle skjutsa henne senare idag, och först svarade han inte, och när han väl gjorde det så sa hon - Jag trodde du var död? -Ja, jag är det, svarade han sömndrucken och yrvaken.

Moahaha...

Porrkliniken

 

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.
 
Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall :)
 
Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.
 
Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.
 
Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.
 
Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.
 
Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever :) Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.
 
Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Skit i ögat... jojo

 

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.
 
Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.
 
Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.
 
Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall :)
 
I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.
 
På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den... eller två:
 
1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.
 
När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.
 
Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.
 
Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.
 
Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det :) Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.
 
En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.
 
Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.
 
Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Jaja, det var det det

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Somrigt

Fototrissen idag handlar om somriga saker, och sommar kan ju vara så mycket. Bland annat den här bilden, den får mig att längta efter semester och stugliv. Bilden är tagen i Maltträsk, mellan Umeå och Malå, ett ställe vi varit ett antal gånger i, och förmodligen kommer det fler gånger också.

Ännu en bild från Maltträsk, den här gången ingen sol, men det skulle väl heller inte vara en riktig sommar utan regn, åska och småskvitter heller. På denna lilla altan har vi druckit många koppar kaffe:

Avslutningsvis, något som drar igång under sommar månaderna, dragracingen, och vad kan bli en bättre bild än den på Camaron, efter andra platsen uppe i Piteå under midnight sun championship:

Mera somriga bilder hittar ni här: http://fototriss.blogspot.com/

Och eftersom denna triss även är en tävling så får ni en länk till Coolstuff också, som har många sommarsaker i sitt sortiment, varsågoda: http://www.coolstuff.se/tag/Sommar

 

Vätskekontroll eller var det loppis, eller ...???

 

Den stora hejar dagen idag, mors mors på er alla!!! Eller visst jag, det var morsdag, och inget annat. Lite konstigt är det ju ändå att det ska behövas speciella dagar för att uppmärksamma mammor, pappor, barn etc, vi finns ju här varje dag, och alla ska vi också vara lika mycket värda, fast å andra sidan, det kan ju också vara kul att ha något att fira, även om man kan göra det till vardags med.
 
Jag har då fått ett paket från Järlåsa jag, som inte skulle få öppnas förrän idag och helst i sällskap med min mamma, så jag får väl vänta till ikväll och höra om dom är hemma, innan jag får se vad det är för något.
 
Vi satt ute heeela dagen igår, halv nio gav vi upp och gick in. Samma sak i förrgår, och då såg det verkligen roligt ut då vi flyttat ut ett bord, närmare vägen (för solens skull) klockan var runt åtta på kvällen och vi hade en kaffetermos med två kaffekoppar bredvid, två grogg glas och två snapsglas (huvva då) på bordet. Dessutom satt vi bredvid varandra på långsidan och hade fritt framåt vägen.
 
I tre av bilarna satt passageraren tryckt med näsan mot fönstret då dom passerade, och dom vände sig dessutom om och försökte titta bakåt. Det såg verkligen lustigt ut, jag började garva och sa, att förmodligen undrar dom vad som försiggår här, en loppis kanske, på upphällningen, det är bara några få glas och koppar kvar. Dom kanske tänker att vi misstaget oss på dagen för vårruset och sitter och väntar på dom… förgäves. Eller, dom kanske undrar vad dom missat för något, då det verkar vara upprättat en vätskekontroll inne på gården.
 
Ja, vi lär aldrig få veta vad som rörde sig i deras skallar, dom kan ju till och med ha trott att det brunnit… uppe i skallen på oss :)
 
Näpp, nu ska jag göra Åke sällskap, ute på gården med morgonkaffet i hand, önskar er alla en fin söndag, med ett riktigt sommarkort från Järlåsa, med Sally mitt i bilden.
 

Gammalt och nytt

Ordlös lördag: Gammalt och nytt

Mer gamla och nya saker finns här: http://ordloslordag.blogspot.se/

Dom hade verkligen gått ut!

 

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.
 
Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.
 
Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.
 
Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…
 
Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det :)
 
Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.
 
Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.
 
Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.
 
Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Haha... två gökar

Har nu fått tre av bilderna från projektkillarna men det är inte dom som ska användas, dom togs av den andre killen och det var ingen digitalkamera han hade, men...dom här hamnar nog på Jonas hemsida som ni kan kolla in här: http://www.jonasfotografie.nl/

Haha... vilka gökar va :)

Sjukt, sjukt!!!

Visst är det märkligt... jag ringer på vårdcentralen för att höra hur och när, röntgen kommer att kontakta mig, får till svar att jag bör nog ringa upp på röntgen själv, och puscha på dom.

Jag gör så och får först veta att detta kommer inte att göras innan sommaren... say what??? Jag får prata med en annan som jobbar där och jag säger att jourläkaren sagt, att detta skulle göras, så snart som möjligt, helst nu i veckan och nu får jag höra det blir först efter sommaren, hur kan det stämma?

Hon bläddrar i några papper och frågar om det går bra på tisdag, klockan tio. Jamen självklart, men vad had hänt om jag suttit här och förväntat mig att dom skulle höra av sig? Och här snackas det om att folk som är sjukskrivna, ska utredas snabbt för att få komma tillbaka till jobben, men sedan räknas en akuttid på röntgen, att ta några månader, vart tog den snabbheten vägen då?

Och som många sagt förut, och säger än idag, man får inte vara sjuk för att klara av att vara sjuk. Man ska ha ork, tid och man ska veta vart man ska vända sig, för att "bråka" och hålla ordning på alla instanser där man kan hamna... det om något, är verkligen sjukt!

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig :)
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan :)
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Honk the horn

 

Eftersom Buicken snart ska in för besiktning så har väl Åke börjat fixa lite småfel, som till exempel tuten, som lagt av… bara så där, under vintern.
 
Igår nämnde Nicco att det minsann var många som hade tutat på pappa under kvällen, hon hade suttit på sin balkong och det tutade titt som tätt.
 
Jag kopplade genast vad det hela handlade om, eftersom jag varit hemma och egentligen var det nog mest Åke själv, som orsakat tutljuden, men det visste ju inte Nicco. Och jag skrattade högt och gott åt hennes förvånade min, över alla som tycktes känna Åke.
 
Sa till honom då vi gick i säng att jag hört att det varit många som tutat åt honom på kvällen och han såg lika förvånad ut som Nicco (ett släktdrag kanske), men då jag påminde honom om vad han sysslat med under kvällen så gick det upp ett ljus för honom med.
 
Men, dagarna som det varit tutfritt här, är lätträknade, fast nu lät det väl extra högt och nära inpå varandra :)
 

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

 

Jag fick komma på vårdcentralen igår, till en jourläkare som vill skicka upp mig på röntgen, han sa att det är svårt med ryggen, eftersom det kan vara muskelfästena, det kan vara njurarna eller annat, som det onda beror på. Han jobbade verkligen effektivt, tyckte att vi skulle ligga ett steg före så jag fick gå på provtagningen med en gång, för, sa han, om dom vill göra en mer avancerad röntgen, så kan dom göra det med en gång, om du har alla prover klara.
 
Dessutom, då han satt där och pratade så skulle jag lägga upp min arm på skrivbordet, jag drog ner ärmen för armbågen och han hann notera min psoriasis som jag råkar ha på den enda fläcken. –Har du psoriasis? Har du gjort en ”blattablattanågontingnågongång”??? Näe, sa jag och såg frågande ut.
 
Vet du att psoriasis kan man få invärtes och det kan sätta sig på leder och i rygg och överallt, så vi tar ett prov för det också. Äntligen, säger jag, så händer det saker, nu återstår att se då jag får komma upp, men han ville att det skulle göras nu, i veckan, så vi hoppas på det då.
 
Nu har stackars Eloise fått flytta ner till oss, och Enya, den lilla skurken, får numer vistas i trapphuset, i köket hos Nicco och nere i källaren. Kolla vad försynt och gullig hon är, den lilla Enya som igår intog Niccos tvättkorg:
 
Vi har ju alltid tyckt att hon har varit speciell, den lilla söta dunbollen, och Eloise har blivit beskylld för allt som händer. Hon, Eloise, fick ju smeknamnet Pip Larsson, eftersom hon gick och pep på nätterna… tills den där kvällen då jag skulle kolla hennes reaktion, då jag smög upp ur sängen, höll handen på dörrhandtaget, och slet upp den då katten satt nedanför och jamade… det var ju inte Eloise, det var Enya… den boven.
 
Sen har jag ju berättat att en av katterna helt plötsligt vägrar skita på kattlådan, mm, så jag köpte varsin låda åt dom, men inte det hjälper heller, men det är inget pink på golvet, bara skit. Jaja, det är ju Eloise, resonerar vi, eftersom hon nu haft så ont i benet så kanske det har gjort ännu ondare då hon ska in och göra nummer två, så därför lämnar hon det på golvet istället.
 
Sedan har jag då, för att underlätta för henne, tagit bort den där plastdörren som sitter för ingången till lådan. Men nu visade det sig att hon än en gång fått skulden för något hon inte gjort… under tiden hon nu vistats däruppe, med kattlåda och allt, så har det fortfarande legat skit utanför lådan därnere i källaren och nu finns ingen annan att skylla på än Enya, HA… busted!!!
 
Där ser man hur skenet kan bedra, även vädergubbarna kan bedra, då dom lovar fint väder men det blir tvärtom, men nu ser det ju ut att bli bra i alla fall. Önskar er alla en fin torsdag!

The time has come...

Dom spelade den här låten på radion igår kväll, då vi gick i säng, och jag hade tidigare på kvällen fått mejl med skrämmande läsning och kunde inte låta bli att koppla en del av texten till allt jag fått veta:

Beds Are Burning - Midnight Oil

Lyrics
Out where the river broke
The bloodwood and the desert oak
Holden wrecks and boiling diesels
Steam in forty five degrees

The time has come
To say fair's fair
To pay the rent
To pay our share
The time has come
A fact's a fact
It belongs to them
Let's give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning
How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

The time has come to say fairs fair
To pay the rent, now to pay our share

Four wheels scare the cockatoos
From Kintore East to Yuendemu
The western desert lives and breathes
In forty five degrees

The time has come
To say fair's fair
To pay the rent
To pay our share
The time has come
A fact's a fact
It belongs to them
Let's give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning
How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

The time has come to say fair's fair
To pay the rent, now to pay our share
The time has come, a fact's a fact
It belongs to them, let's give it back

How can we dance when our earth is turning
How do we sleep while our beds are burning

Självskryt, jojo!!!

 

Ni vet ju hur jag skröt över min körning av Mazdan, jo kolla här vad fint jag fått in den efter kantstenen:
 
Men jag undrar hur det är med vanan att köra förhållandevis, små/korta bilar:
 
Jag måste ju ha haft en Buick i åtanke då jag backade in :)
 
Nå, gårdagen tillbringades bland annat hos Helena, och som vanligt hade vi mycket intressanta saker att tala om, och kaffe med bullar bjöds det på. Däremot skippade vi sjöutsikten på grund av diverse åkommor och jag är glad för det idag, har ännu mer ont i ryggen så jag ska ta och ringa till vårdcentralen och höra vad dom säger.
 
Åkte ner på Maxi och handlade då jag liks var åt det hållet, hade sedan ett paket att hämta ut, på Preem, med en jacka som jag beställt, som från början var svart, men jag blev uppringd av företaget och där sade dom att svart var slut, kunde jag tänka mig en grå/vit, ok, jag provar… men tror ni jag fick det? Näpp, den här är korallfärgad och kommer att få åka tillbaka med en gång, inte min färg.
 
Kommer ut och ska starta upp Buicken… tror ni det funkar då? Näpp, inte det heller, startmotorn bara surrar och det händer inte ett endaste piss (ursäkta uttrycket). Tur i oturen så befann jag ju mig på Västerslätt och hade ju inte alltför långt hem, en kasse i vardera hand med mat, tog jag och knatade hem, kan ju också vara orsaken till att jag idag inte har så bra i ryggen, det kan ju vara det som tog knäcken på den, igen.
 
Åke plockade ut startmotorn igår och det var en rejäl spricka i godset, jag undrade om det inte gick att byta ut godset från den gamla startmotorn och det var precis vad han gjorde, samt skimsade en liten snutt och nu lät den perfekt, återstår att hålla en tumme för att det ska hålla den här gången. Men hey, går den sönder, så lovar jag att jag inte kommer att bli ett dugg förvånad, sånt är livet.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Jag bad en bön!

 

Är tvärt inne för att hämta andan, det är varmt därute… ju. Och om en halvtimme drar jag vidare. Kom bara osökt att tänka på, apropå att sitta härute, det gjorde jag nämligen förra veckan också, och samma dag hade jag och Nicco ett möte vi skulle på.
 
Väl framme så börjar jag leta efter mina mobiler och hittar inte en enda av… alla två. Jag chansar på en vildgissning att dom halkat ur väskan och ligger inne i bilen.
 
Efter ett tag kommer jag på vart dom är, hemma… på bordet, på uteplatsen *suck*. Inte kan jag hämta dom, och Nicco säger att jag ska vara glad att det inte regnar, fast hade det regnat hade jag inte suttit ute och då hade dom inte legat kvar på bordet.
 
Själv hoppas jag bara att ingen ska skicka ett sms, då jag har en sms signal som SKRIKER: MEESAGE MESSAGE MESSAGE, och det blir bara högre och högre. Och givetvis ber jag också om att ingen ska ringa, min ringsignal är inte heller att leka med: Det ringer, det ringer, hör du inte att det ringer, det riiiinger, det RRRRRRIIIINGER, ÅÅÅÅÅHHHHH…RING!!! Moahaha… min bön hjälpte, ingen hade sms:at eller ringt och ingen hade heller noterat att mobilerna låg därute så dom fanns kvar :)

Med sorg i hjärtat, kan jag nu meddela...

 

Jag klarade uppkörningen precis som om jag aldrig gjort något annat, har aldrig backat in så snyggt och precis efter kantstenen hemma heller, ojojoj, vad jag klappar mig själv på axeln *stolt*, det var till och med lite roligt att gasa upp och växla så vem vet, det kan bli fler turer det.
 
Mazdan däremot, klarade inte testet, bromsrören måste bytas, men det var också det enda. Nu har vi ju tänkt ställa bort den under sommaren då vi har andra bilar att köra så jag vet inte hur Åke tänkt lägga upp det där, om han lagar den, besiktar och ställer av, eller ställer av, låter den stå, lagar den i höst och sedan ombesiktar, vi får se.
 
8/6 är det dags för Camaron och dagen innan midsommar Buicken… det är mycket nu, men sen är det gjort och med dom två bilarna får det ju gå två år mellan varven.
 
Det är med stor sorg i hjärtat jag nu kan meddela att det anrika konditoriet Dungers, efter storgatan i Malå, har begärt sig själva i konkurs. Vad tråkigt, vad blir nu en semester däruppe utan kaffet på Dungers…
 
Dom skulle aldrig ha petat på inredningen, och dom skulle aldrig ha byggt ut heller, det var precis som ett kult kondis skulle sett ut, men det är några år sedan nu. Man kunde också köpa deras bröd på Ica och Konsum, men jag tror att det försvann i samband med butikernas bakeoff eller vad det nu heter. Då dom bakar själv finns det ingen anledning att ta in från något annat ställe, och det är ju också synd.
 
Det fanns ju inget godare än deras nybakta franska eller limpa. Och tänk er en hemmagjord filmrulle/dammsugare, jojo, det var nåt att hänga i granen det.
 
Min bästa kompis under 7:an, 8:an och 9:an, var just ett barnbarn till han som grundade Dungers. Så jag har både varit hem till honom, Ulf Dunger, och blivit bjuden på glass, kan ni tänka. Och gissa om det var imponerande att få öppna frysen och välja vilken glass man ville av alla sorter som fanns i början på 80-talet, och inte behöva betala en spänn, mm, det ni :)
 
Och lånat hans lilla båt, med en 1 hästars motor som höll på sjunka då jag och Urban var ute på en liten sväng och inte hade full koll på hur man tog svängarna, hur liten båten var och hur stor vi var i förhållande till båten, *fniss*
 
Nåt som heller inte kommer att gå av för hackor är planerna för idag, bloggHelena tänker ta med en termos med kaffe som vi ska avnjuta vid en sjö, undrar just vilken sjö det kan tänkas vara, hm… börjar nog på N och slutar på A, det tror jag det. Nå, nu önskar jag er alla en fin tisdag, det tänker jag försöka mig på, i alla fall.

En varning!!!

 

Jag har fått det eminenta uppdraget att besikta Åkes Mazda…hm, på min sovmorgon, och inte bara det, kan ni gissa hur längesedan det var jag körde en manuell växellåda? Evigheter sedan, vi har haft en enda bil med manuell låda, på våra snart 28 år, och det var kanske 26 år sedan, under en kortvarig period.
 
Så det blev ett till litet uppdrag innan sängåendet igår, att testköra, men det är kanske lite som med att cykla, har man en gång gjort det så är det inget man glömmer bort. Men, jag höjer bara ett varningens finger till er som är ute i morgontrafiken: Ser ni en bil som hoppar i starten och kör lite ryckigt i början så håll avståndet, det är förmodligen jag :)
 

Ja katten också!!!

Ja katten fick följa med hem igen... hon mår under alla omständigheter, med andra ord, oförskämt bra. Det var en stor operation, sa veterinären, och den här katten är allt annat än ett offer, hon tar i så hon överanstränger sig, men det ser stabilt ut i alla fall.

Hon fick ett stort bandage runt benet som då ska göra att hon blir förhindrad att röra benet som hon vill... får se hur länge det sitter kvar, men ändock. Jag var ju lite orolig över att hon skulle ha saboterat alltihop, men så är alltså inte fallet, hon mår prima. Då vet ni, och kan släppa alla tummar :)

Urbota dum idé

Vilken dag det ser ut att bli, härligt, då kanske man kan få sitta ute en stund och ladda upp batterierna, kan ju behövas emellanåt. Jag kände mig skapligt bra igår, i ryggen, tills jag kom på den urbota dumma idén att åka till smultronstället och kolla vad dom har för fina saker därute, det tog knäcken på ryggen, när man går runt där så är det ju inget som är jämt och fint precis, så det måste berott på den lilla rundan vi gjorde där, för jag hann bara halvvägs genom djungeln så började jag känna av det onda.

 
Nå, jag har ju några dagar till att ta det lugnt på så jag hoppas på det bästa. Det gör jag även för Eloise, jag ska ta henne till veterinären idag halv tio, då ska dom plocka stygnen. Hon såg ju ut att vara riktigt pigg och alert fram till i fredags, då satte hon knappt ner tassen längre och haltade nåt hemskt.
 
Vi vet ju inte vad som hänt, men… jag hittade en del katthår uppe på bordet, så risken är ju överhängande att hon hoppat upp dit och sedan ner igen. Men hur gör man, hur kan man hålla en katt på mattan, om man inte sätter kardborrband under tassarna?
 
Dessutom brukar den här 7 kilos katten inte hoppa upp på borden, det är precis som om hon vet att hon inte fixar nerfärden, enda gången hon varit upp där är när någon glömt att styra in stolen, för då får hon ju automatiskt ett trappsteg. Däruppe har jag tippat omkull alla stolar bara så hon inte skulle få det, men det ser ju ut som om det hjälpte föga.
 
Jaja, jag hoppas då att hon inte knäckt sig igen och förstört hela operationen, detta kan ju vara något tillfälligt, håll en tumme för henne, är ni snäll.
 
Har ni tänkt på att det bara är en månad kvar till midsommar… så grymt. Det har ju knappt varit någon vår att tala om och snart ska det föreställa att vara sommar, jo man tackar. Men det ska väl snart vända tycker man, och det är väl sällan som en hel sommar bara blir sk-t. Nu önskar jag er alla en fin måndag, vet att chefen älskar måndagar och säkert fler med henne, men jag är inte böjd att hålla med, fredagarna är fortfarande mina favvodagar :)

En JÄTTEÖL, shit vad gott

Har fått denna reklam på hjärnan... hm, menas det då att reklamen egentligen kan räknas som lyckad, för jag kan knappast vara ensam om att ha fått det problemet?

Fast öl är inte en av mina favoriter så dom kan känna sig lurad ändå, eller.... vem vet, rätt var det är då jag står där på affären, vid mjölkdisken och sträcker ut min hand för att grabba tag i en lätt eller standardmjölk, så poppar låten upp i skallen och jag styr genast mina steg till drickorna och ölen istället och sjunger högt (för mig själv, tror jag) en JÄTTEÖL.... åhh shit va gott!!!

Moahaha...

Tillsammans

Fototrissens tema är tillsammans och går i cancerfondens tecken.

Jag går ut hårt, med en bild från ett av alla våra midsommarfiranden i Maltträsk och här är vi samlade för en gemensam middag:

Ännu en bild från maltträsk men denna gång firar vi en pigg 50 åring:

Sedan en bild från en av alla onsdagsträffar uppe på Gammlia där vi är många, som tillsammans har ett gemensamt intresse... bilar och att träffas för att umgås över en kaffe.

Eftersom denna triss även ska göra ett slag för cancerfonden så sätter jag in en bild som jag hittat på nätet och som får tala för sig själv:

Här är länken till fler bilder på temat, tillsammans: http://fototriss.blogspot.se/

Samt en länk till cancerfonden: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/tillsammans/

1 av 3 får cancer men alla drabbas. Tillsammans kan vi besegra cancer!

Ett möte med polisen, huvva!!!

Nu är startmotorn bytt, på Buicken och den fick nytt liv, härligt. Skaka liv i Camaron gjorde vi också igår, då vi tog en sväng runt stan, åkte hem och käkade middag, och bytte till Buicken och körde nåt varv med den med.

 
Tempot på stan kunde nästan jämföras med en cruising i Wheelstider, inte lika många fordon men samma tempo och en del folk överallt. Maria blir lätt irriterad, då man står vid ett övergångsställe och folk kommer med en jämn ström, hela tiden, och då det kommer en som går i sin egen värld, och inte ökar takten eller gör sig något större besvär att ta sig över på samma dag så börjar Maria (ja det är jag det) på att köra framåt så vi skulle hinna över innan nästa människa kom gåendes.
 
Vad Maria inte lade märke till var polisbilen som stod på andra sidan och släppte över folket. Maria var så koncentrerad att hitta en lucka så hon upptäckte dom först då hon höll på nudda hälsenorna på snigeln, och huvva då, men hon höll masken och fortsatte rakt fram och gluttade lite i backspegeln för att se om det blev någon aktivitet där borta i polisbilen… men se, det kom aldrig någon.
 
Kan det vara för att det handlar lite om ett givande och tagande vid övergångsställen? Ska man vara riktigt krass, och snällt vänta tills ingen finns inom en radie på två meter från över dessa övergångsställen så stod vi väl kvar där, än idag. Själv hade jag som gående, faktiskt, stannat och vinkat över några bilar, precis som det egentligen ska funka i trafiken, litegrann det här med blixtlåsmodellen, eller vad man nu kallade den, man tar varsin gång… typ.
 
Annars hände ingenting här, jo en Åke gick ett varv med mossrivare och uppsamlare, men jag gjorde ingenting… jag kurerade, ett måste om jag ska bli bättre lite fortare. Den hostdämpande medicinen har då gjort underverk då jag tagit den vid sänggåendet, jag har sovit som en klubbad, och vet inte alls att jag provat på att hosta. Däremot har jag haft lite flowerpower drömmar, men dom kanske man får inpå :) Önskar er alla en fin söndag!                                   

Wolfman Jacks Marlboro man

Theresé skickade mig en youtube låt med Wolfman Jack, som förövrigt uppträder ikväll, på kulturnatta, klockan 22:00 på Renmarkstorget, varsågod, lyssna och njut!

 

Katastrof!!!

Vilken katastrof, jag glömde ju bort att skicka en födelsedags hälsning till morsan/mamma/mor, som fyller hela 66 år idag:

Grattis på födelsedagen! Hoppas på en bra sådan.

 

Nu har ju jag redan firat henne då det var meningen att jag skulle jobba idag, och tydligen ska det bjudas på tårta imorgon, men jag vet inte om vi åker dit, kändes inte så då hon frågade igår, och det är inte speciellt kul och sitta och va trevlig med detta hostande, stånkande och stönande, nå, nu har jag i alla fall gratulerat... igen, så katastrofen är avvärjd :)

Sally till vänster, då hon fyllde 1 år, min pappa, fortfarande 65 men på bilden 64, och slutligen, inklämd längst ut till höger, mamma, på bilden 65 (viktigt att notera åldrarna, eller hur?):

Cockelimox och pillerknaprande

 

Jo hej! Jag ringde på vårdcentralen igår och fick lite piller att tugga på. Inte bara ett utan två, samt nåt cockelimox som skulle drickas mot hostan. Sedan ville jag att han skulle skriva ut en nässpray som jag vet att jag haft förut, som alternativ till vanlig nässpray som man lätt kan bli beroende av om man använder den för mycket, och då slutar det med att det är själva sprayen som gör dig tät i näsan.
 
Och den fick jag också, skönt, så nu ska det väl bli bot och bättring. Han pratade om nåt revben som man kunde hosta av eller muskelfäste, vilket Theresé lyckades med under hennes sista förkylning. Ont i ryggen gör det då, och nu är jag hemma, till minst, torsdag eftermiddag, eftersom jag egentligen bara skulle ha jobbat i helgen och sedan varit ledig i tre dagar.
 
Vi såg på Ola-Conny och Morgan igår, och det hjälps inte, jag tycker dom är för lustiga och vilka språkförbistringar det är, men dom klarar sig rätt hyggligt ändå. Som nu när dom var i Afrika och han skulle fråga om det fanns noshörningar där och han säger: nosehorn, a big animal, that lives in the citys of Africa. Guiden såg väldigt frågande ut, skakade på huvudet och sa att såna djur har vi inte här. Men se, på slutet av guidningen stötte dom på noshörningarna, och dom fick tillfälle att reda ut vem som sagt vad och vad som menades.
 
Annars gjorde vi ingenting, faktiskt, jag höll på somna redan vid nio och då sitter man bara och försöker hålla ögonen öppna. Nicco var ute och jag har sagt att jag inte går och lägger mig förrän hon är hemma, och så är det bara, plågsamt eller inte.
 
Nicco som förövrigt ska dansa idag (kulturnatta ni vet), med dansgruppen Roundabout, så då vet ni det också.
 
Eloise är det sämre med, hon vill inte gå speciellt mycket och vi som hade planer på att introducera henne här nere, nu i helgen, så hon och Enya skulle få nosa och känna av varandra, men nu tror jag att vi väntar till på måndag i alla fall, då ska jag ju till veterinären där dom ska ta stygnen och då får hon känna hur hennes knä känns, men det kan ju också vara så att hon var ”för” piggelin från början och nu är hon som hon egentligen skulle ha varit. Vi får se vad dom säger.
 
Åke ska byta startmotor på Buicken idag och jag sätter mig nog ute om vädret tillåter det, och bara är… inte så pjåkigt minsann. Önskar er alla en fin lördag!

Misslyckad bild

Ordlös lördag, med temat: misslyckad bild:

Fler misslyckade bilder kan ni hitta här: http://ordloslordag.blogspot.se/

Korea

Utförsäljning på slakteriet

Ko - rea

Se upp!!!

Mera ur den där lilla boken jag hittade igår.

Ålderstecken att se upp med

* Ditt personbevis är utskrivet med romerska siffror.

* Arkeologerna gräver upp saker som du minns från din barndom.

* Du går in i din fjärde barndom.

* Du ´minns en tid då du kunde laga tv apparaten genom att ge den en rejäl smäll.

* En nostalgitripp kräver att du tar en karta med dig.

* Den musik du gillar bäst finns bara på 33-varvs vinylplattor.

* Barn undrar om du hade en dinosaurie som husdjur då du var liten.

Moahaha... ja, jag är då inte riktigt där...än.

Något att grunna på, verkligen.

 

God morgon, allihop, hoppas nattsömnen varit god för er, så åtminstone någon haft en bra natt. Själv har jag legat och hostat till två och sedan sovit oroligt till larmet ringde 20 över 5, och jag har så ont i ryggen av allt evigt hostande så jag kan knappt röra mig framåt, så det ser ut att bli en rolig dag på jobbet (och här skulle det ha varit ett bakåtvänt frågetecken, ni vet, det där om ironi).
 
Det lutar kraftigt åt att kontakta vårdcentral och förhoppningsvis få några tabletter utskrivna, både mot hostan och nu mot ryggplågan. Vad kan man annars göra?
 
Jag läste nåt intressant i transporttidningen, där Håkan Salwén säger att belöningar och bonusar dödar arbetslusten. Får man pengar för att göra ett bättre jobb så blir belöningen den enda drivkraften och själva lärandet på vägen, ointressant.
 
Och detta gäller då även barn som får belöningar eller till och med beröm. Forskningen visar bland annat att dagisbarn som får beröm för sina teckningar är mindre motiverade att fortsätta rita än dom barn som inte får det. Och barn som belönas för att dom hjälper till blir också mindre hjälpsamma i fortsättningen, än barn som inte får något.
 
Knepig sits det där, för som förälder vill man ju gärna ge beröm, vad säger man annars till sitt barn som suttit och målat en ”fin” teckning och vill ha din åsikt? Eller hur kan man på andra sätt än belöningar, motivera barn att göra saker som är mindre roliga? Nu menar jag inte att dom inte ska kunna hålla efter i sina egna rum eller hjälpa till hemma utan att få något, men är det ändå inte oftast så att man erbjuder något istället?
 
Inte nödvändigtvis pengar, men det där… om du nu fixar det där så kan vi göra detta sedan, eller när du gjort dina läxor så får du vara med dina kompisar. Blir inte det också en typ av belöning? Ja, jag vet inte, men jag kan också förstå vad han menar, samtidigt som jag tycker att livet genast skulle kännas lite torftigare utan komplimanger, heja på rop, belöningar och annat att sträva efter, fast man kanske måste ändra sina upplägg något, för att det ska funka bättre. Något att fundera på, tror jag, får återkomma om jag kommer på ett bra sätt att hantera detta.
 
Hoppas på en toppen fredag för er alla!

Så sant så...

I jakten på ett papper... ramlade jag över en liten bok: Lilla skämtboken för alla grå pantrar, med text av Stuart & Linda Macfarlane, och där finns följande att läsa:

På den gamla goda tiden...

...fanns dagens antikviteter att få som nya.

...kunde man värma händerna på radion.

...var det chockerande med knän.

...var inte mannekängerna tillverkade av silikon.

...verkade gamla människor mycket äldre än de gör nu!

Jag håller nog med om... allt :)

Bilar, bilar och saker och ...

Vi rullade in på planen utanför Umeå maskinkylare strax efter halv elva och vi var inte först där:

Det tråkigaste var väl vädret för det strilade hela tiden och jag sökte till slut skydd inne i bilen:

Nicco lade beslag på min kamera och lyckades ta ett kort på sig själv och hur hon känner sig idag:

Vid elva fick vi ta täten och guida alla bilar på vägen till Rödåsel, vi vek av i Kvarnfors och körde runt Tavelsjön och sedan ut på 363:an igen:

Framme på Antikhuset i Rödåsel så var vi inte först, men nästan och snabbt fylldes platsen runt huset upp av diverse fordon:

Kalles Buick (Riviera tror vi) som han lackat om hemma i garaget, undrar om inte han kunde ta sig an vår Buick också, det vore väl någonting det:

En Fjuppe bil (Lincoln):

Samt några Mustanger:

Och annat gott och blandat:

Därutanför hölls grillen igång och det serverades hamburgare till höger och vänster:

Åke fixade en burgare till mig, a´la Åke, och Nicco tyckte nästan, men bara nästan, att han borde kunna få jobb på McDonalds:

Mja, jag vet inte jag, men den smakade alldeles ypperligt så  han fick klart godkänt, utseendet till trots (ja hamburgarens utseende, inte Åkes).

Inne på antikhuset finns som vanligt en hel del roliga saker att kolla in:

Vad det här ska föreställa vet jag inte, jag trodde först att det var en fläkt men den saknar ju vingar, Nicco gissade på en lampa och Åke på en högtalare av något slag, någon här som vet?

En klocka hittade jag som egentligen skulle passa ute på vår bro, med tanke på närheten till kyrkan och vilket ljud det skulle bli då vi fick främmande:

Men det blev inget köp, en annan cool klocka hittade jag också och den skulle jag mycket väl kunna tänka mig men eftersom det egentligen inte är något vi behöver så kollade jag inte in den mer än nödvändigt, för annars hade risken kanske varit stor, att den fått följa med hem:

Lampor i alla olika modeller kan man också hitta:

Men för vår del blev det inga affärer idag, däremot hittade Nicco en drake (som man ska få upp i luften, fråga mig inte varför hon ville ha den) och sedan föll hon för en mössa/keps som hon faktiskt passade utomordenligt bra i, så dom två saker fick vi med oss hem:

En jättetrevlig förmiddag med andra ord och vi ser fram emot nästa utflykt!

 

Ja inte visste jag det, inte...

Det går ju hel del frågesports program på tv:n och jag anser mig själv vara något allmänbildad, kan lite om allt möjligt. Tyvärr, kanske mindre om det mesta, men ändock :)

Ibland hänger man på ”vem vill bli miljonär” en bit på vägen och svaren är givna, och ibland vet jag att om det hade varit jag som suttit där så hade jag förmodligen använt alla livlinor innan jag kommit upp i 5000:-.

Det är inte för att jag inte kan lära mig, utan jag gissar på, för min del, att det är ett stort bristande intresse, jag har inget större önskan att lära mig vissa saker, tycks inte ha så mycket användning av det. Däremot kan andra saker som poppar upp, vara så intressant att man tar reda på det man kan om det, stoppar in i det i skallen någonstans, sedan ligger det där lite latent och kan plockas fram någon gång då man vill skryta lite över sina kunskaper :)

Ta bara detta med NUS… vad är nu NUS för något? Det har varit en massa skriverier om detta, på sista tiden, och jag har förstått att det är lasarettet det handlar om, men jag har hela tiden trott att det varit en avdelning, och herreminje, vad mycket folk det varit som ska just på den där avdelningen, inte underligt att det inte finns resurser att ta hand om alla människor… har jag tänkt.

Tills en kväll, då dom visade ett reportage om NUS, och stod och filmade skylten samtidigt och Maria lade ihop ett plus ett, aha… N som i Norrlands, U som i Universitet och S som i Sjukhus, *suck* vad enkelt saker kan vara ibland. Och egentligen skulle jag väl inte avslöja just detta men hey, jag bjuder på mig själv, tycker till och med att det var lite småroligt :)

Just nu sitter vi och värmer upp oss med dagens första kaffekopp, sedan ska vi ju göra oss klara för träffen utanför maskinkylare för vidare färd till Rödåsel, så det lär väl komma några bilder på det sedan.

Brälla, Lena och Hanna var här på middag igår, det var riktigt trevligt och som vanligt, då man har det bra så susar tiden förbi. Nu önskar jag er alla en trevlig kristi himmelsfärdsdag och till er i eller från Norge, en trevlig nationaldag.
..

Dumförklaring

 

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.
 
Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.
 
Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.
 
Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv
 
Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.
 
Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Ingen höjer på ögonbrynen längre

 

Jag hämtade ut mitt guldarmband igår, som dom skulle fixa lås samt sätta fast alla småsaker på, det såg alldeles nytt ut, ny putsat och blankt. Jag kommer ihåg då jag var liten, vad fascinerad jag var av just dom där småsakerna, kunde sitta och pilla på dom i evigheter, helt uppslukad av att det kunde finnas så små grejer.
 
Likadant var det väl med porslinsfigurer och såna saker, fick man en sån i hyllan då var man jätterädd om dom, idag är det en dussinvara som man kan köpa för 10:- på ÖoB, inget märkvärdigt alls, även fast själva figurer är lika små och i många fall jättefina, men dom betyder inte någonting längre. Lite tråkigt, faktiskt.
 
Nånting som INTE kostar 10:- är bensinen, och som Åke sa häromdagen, nu har man som vant sig vid att det ska kosta så här mycket, man reflekterar inte över det, även fast jag sa till mackföreståndaren då jag tankade sist, att man kunde tro att jag hade den största bensintanken i stan, med tanke på vad det kostar.
 
770:- betalade jag för att tanka upp Capricen, för första gången… det var mycket pengar det, och till och med killen som jobbade på macken kollade ut genom fönstret för att se vad jag tankat för as, idag går det lös på 11-1200:- att fylla upp Jeepen, och ingen höjer ens ögonbrynen, skrämmande.
 
Ser ut att bli lovande väder idag… men nej, jag ska inte säga mer, vi får allt se med egna ögon och känna efter vart vindarna vänder, sist jag nämnde vädret så stormade det ju i två dagar :) Önskar er alla en fin tisdag!

Utmaning!

 

Har då fått en utmaning av Inger Jessica Marie, http://lchftrollet.blogg.se/ som går ut på att svara på dessa 11 frågor och sedan ska man själv komponera ihop elva frågor och skicka vidare till 11 stycken bloggare, nå, jag testar:
Hennes 11 frågor:
1. Är du med på ngt forum?? Nej… inte vad jag kan komma ihåg.
2. Behöver du specialkost? (allergi, diet, vegetarian, muslim...) Nopp, jag klarar mig.
3. Har du barn?? Ja, jag har två döttrar, en 14 åring och en som snart blir 27.
4. Bor du på landet eller i stan?? I stan, givetvis.
5. Har du körkort?? Japp, tog kortet en månad efter min 18 årsdag, och en månad innan första dotterns födelse.
6. Tycker du om dej själv?? Haha… har inget annat att välja på.
7. Största rädsla?? Oj, den var svår… har inga rädslor förutom fjärilar, dom är läskiga, minsann. Men det skulle ju i så fall vara att det skulle hända något illa med någon i familjen, men det är inget jag går runt och är rädd för.
8. Största lycka?? Familjen, vad annars kan man svara på den, men sen är det många saker man kan var lycklig över :)
9. Hur ofta äter du ute (skilj på lunch och kväll) Hm… om man tar ett snitt per månad, under ett år så kanske det blir 1 gång/månad.
10. Vad lagar du helst för mat en vardag kväll?? Grytor eller korvrätter, kanske, det är så olika.
11. Vilken kändis skulle du helst vilja träffa?? Ska jag svara helt seriöst och ärligt på den så blir det… tadadaa… ingen. Jag skulle förmodligen inte veta vem dom var i alla fall :)
Och här kommer mina 11 frågor som jag skickar vidare till: Helena Springare http://blogg.vk.se/e-lack , Marja Granqvist http://blogg.vk.se/marja, , Theresé Hällsten http://blogg.vk.se/tezzii, Lisbet Olofsson http://blogg.vk.se/halsozam/  Grandmother http://blogg.vk.se/Grandmother/ Maria Skiddi http://blogg.vk.se/Mexan, Linneá Olsén http://blogg.vk.se/linnea-olsen-obbola, Ingemar Wahlström http://blogg.vk.se/ingosaventyr, Mormor http://www.starbear.no/mormor/, Ingalill http://www.necessities.info/?p=11365, samt Åke http://www.nacka144.se
 
1.   Vilken månad gillar du mest?
2.   Om du skulle betala för att gå på ett evenemang, vilket skulle det då vara, musik, teater, eller annat?
3.   Favoritställe/plats i Sverige?
4.   Om du fick 50 000:- att skänka bort till välgörenhet, till vem eller vilken fond, skulle det då gå till?
5.   Drömmer du i färg eller svart/vitt?
6.   Har du en dröm du kommer att förverkliga?
7.   Nämn en serie på tv du inte vill missa.
8.   Favoritdjur?
9.   Berätta något roligt som hänt i helgen.
10.Har du haft eller har du några djur?
11. Nämn en favoritaffär, vilken som helst.
 
Ha en fin måndagskväll!
 
 

Att harva runt eller....hur var det nu

Jo jag skrev ju tidigare idag att jag harvade runt igår, och det kan ju tolkas på olika sätt. Ett av dom kan vara att man går och drar fötterna efter sig,och det var väl precis vad jag gjorde då jag först... kastade ett av våra Ikea glas, rätt upp i luften, den flippade runt några gånger, jag snärtade till glaset med handen och den fick ny fart rätt upp, sen höftade jag till den och slutligen hamnade glaset med ett *klirr* rätt på köksgolvet.

Jag hatar glas som går sönder på golvet... jag dammsög och plockade och drog dammsugaren en extra gång, men vad hjälpte det då, när jag lik förbenat drar fötterna och lyckas med konstycket att få in en glasbit i främre trampdynan och nu sitter den där.

Jag känner ingenting om jag drar med nagel under trampdynan men jädrar då jag ska gå. Och då satt jag ändå med en pincett igår och gjorde en mindre utgrävning men fick tydligen inte tag i någonting, hur gör man nu då???

35 ägg/dag, jojomensan

 

Åke var ihärdig igår, vindarna och kylan till trots så nu ligger uteplasten här, men det saknas en 3-4 brädor innan den är riktigt klar, men det ska väl gå rätt så fort att ordna.
Själv harva jag mest på och gjorde egentligen ingenting… tror jag, vi köpte en ny startmotor till Buicken, den hörs inte vara riktigt normal, sen träffa jag mamma på Jysk, där vi köpte oss varsin rullgardin till sovrummen, även dom har problem med en sol som lyser upp rummet på morgonen, sen serva jag med lunch, middag och kaffe, vilket inte är att förakta.
Jag och bloggHelena pratade om vikten av att få i sig D-vitaminer, vilket är viktigt för oss som inte har sol året om, och nu har jag läst en hel del om det. Och hur svårt det är att via kosten få i sig sitt dagliga behov, kolla dom här exemplen:
1.Sola, 15-30 min i stark sol – Med gott om bar hud (utan solskydd), men utan att bränna dig såklart. Mycket effektivt: ger femdubbla dagsbehovet / minst 10 000 E. Fungerar i Sverige bara ordentligt timmarna mitt på dagen maj – augusti. Så det räcker inte hela året om du inte regelbundet åker på semester söderut. Enkel tumregel: solen måste upp minst 45 grader över horisonten (så att din skugga är kortare än du) för effektiv D-vitaminbildning. Annars filtreras nästan all UVB-strålning bort i atmosfären.
2.Ät fet fisk -Bra tillskott, men du behöver runt 350 gram fisk om dagen för 2 000 E, i bästa fall. Konserverad i burk ger mindre.
3.Ät ägg - Du behöver 35 ägg om dagen för 2 000 E.
4.Drick lättmjölk / ät margarin med tillsatt D-vitamin - Du behöver 13 liter lättmjölk eller ett knappt kilo margarin per dag för 2 000 E.
Att oroa sig för eventuell fara med D-vitamin i Sverige idag är som att törsta ihjäl i öknen medan man oroar sig för att drunkna.
När man läser det där så kan man ju lugnt överväga att införskaffa och börja knapra tabletter, vilket jag har tänkt göra men inte förrän i slutet av augusti, eftersom vi ändå är ute så pass mycket under sommaren.
Mera fakta kan ni ju läsa om själva på till exempel http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin/ intressant, faktiskt.
Nä nu ska jag ha mig lite frukost innan det bär iväg på jobbet. Önskar er alla en fin måndag!

Ny

Söndag igen och temat i fototriss är ny, hm... jag tog detta kort i natt:

Och för mig och alla andra har en ny dag anlänt.

Ny... med viss modifikation men ändock, är Buicken, den är ny på våran gård, för i år :)

och sist men inte minst och heller inte att förakta, är denna flaska med sprit... osprättad och därmed ny.

Fler nya saker kan ni kolla in här: http://fototriss.blogspot.se/

Horv och haharoner

 

YEEESS, jag har vunnit… en BMW, och jag har inte ens varit med och tävlat :-) Kolla bara mitt mejl jag fick igår, från en Marie Svensson: You have won a BMW X6 Concept Car and £750,000.00GBP. with Ticket number: 7554-1189 and Serial number:BMWP/ E-W 7217-9501Contact Mr Larry Quester, bmw Agent with Name, Country, Age,Tel,occupation
Konstigt att Marie Svensson inte skriver på svenska, men hey, hon kanske vill vara lite internationell, vad vet jag. Nä, jag förstår verkligen inte att dom ids, varför skickas det sånt här skräp, ja, givetvis för att dom på ett eller annat sätt kommer att lura av en ett nummer till visakortet eller dylikt, i slutändan, men jag är ledsen, jag går inte på det, inte idag.
Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa. Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.
Lillbrorsan tjatade om pillocka, då han var liten och inte en människa begrep vad han menade… ibland var han ytterst nära ett nervöst sammanbrott då alla stod som frågetecken och han upprepade pillocka, pillocka PILLOCKA, flertalet gånger. Tills äntligen, en dag, då mamma skulle upp på affären och han börjar återigen med sitt pillocka, och vid affären står en pojke och håller i en ishockeyklubba som han pekar på… jamen givet, det vara ju ishockey han ville spela. Hur enkelt var inte det, eller… ja.
Det som Theresé berättade att hon läst någonstans kan då inte missförstås, det var nämligen en kille som tyckte att keso (ostmassan som många äter) kan liknas med köttfärsås, hur då, tänker man ju genast, ja, det är ju färsen från ett malt mumintroll, moahaha…. Usch då, nu har Maria skrivit något grymt, över till nästa stycke.
Vi fick hem Buicken igår, men det var inte ”bara” att åka och hämta den. Först skulle den tjuras ett tag och inte gå igång, sen skulle den köras över ett våldsamt lerigt ställe och det gick fint men sen gick det hål på bensinslangen så det var också tvunget att åtgärdas, men nu så.
Vi tog en glidarsväng igår och den är verkligen skön att ratta runt. När vi kom hem, så kom Tord, Camilla och förste kattborstartjejen Ebba, gåendes. Vi stod härute och pratade och sedan fortsatte vi in i huset med lite kaffe och annat, som kunde värma upp frosten från kroppen, det var verkligen ingen värme ute i blåsten.
Ser ju betydligt bättre ut idag, men det får man väl inte skriva för då… kan det börja storma eller något sånt. Önskar er alla en fin söndag!

Vilken ljudnivå

Familjen Brändström/Frank, är ju nere i Tierp för årets första dragracing tävling. Har nyss pratat med Theresé som säger att dom ännu inte hunnit köra något för att det nödvändigtvis ska måsta droppa från himlen hela tiden. Men, dom har resurser att torka banan rätt så snabbt och tydligen håller dom på med det just nu.

Albin Frank ska köra:

Och Albin, råkade vara ett av samtalsämnena igår kväll :)

Nicco visade nämligen detta från youtube, kolla in:

 

Ifjol, satt nämligen Albin och sov i solstolen utanför deras buss, uppe i Piteå, och då Monika Öberg gasade iväg med sin Top Fuel, så skulle ni ha sett hur han reagerade, en syn för gudarna... han ruskade till med hela kroppen och höll på tippa stolen, ni kan ju tänka er in vilken ljudnivå det är på dom bilarna :)

Ljus

Temat för ordlös lördag är ljus och här hittar ni fler ljus: http://ordloslordag.blogspot.se/

*ironi* :-) :-(

 

Åke blev då utsläppt igår… inga större fel på honom med andra ord, men det är fortfarande några provsvar som ska inhämtas. Så vi gjorde inte så mycket på förmiddagen, hann upp en sväng på MediaMarkt för att köpa färg till skrivaren, hade några papper som skulle skrivas ut, samt handlade på Kvantum.
På jobbet var det någorlunda lugnt, vi gick ut på en längre promenad och sedan var det dags att börja med middagen. När avbytaren kom dit så pratade vi lite om hur man skriver saker, och allt kom från lappen jag skrivit till avbytaren som kom på morgonen.
Det är nämligen så att vi ibland skriver upp saker som ska göras som vår brukare tycker är önskvärda eller om det är något speciellt som ska handlas på affären. Nu hade jag skrivit typ… Chefen vill eventuellt köpa en coca-cola, inget annat men hon vill ha ett flygplan… ett privatplan, ett STORT plan med pilot, hon vill INTE ha någon bil.
Dom skrattade gott åt lappen och av någon outgrundlig anledning hade dom inte ordnat ett flygplan så gårdagens lapp lyder: Eftersom ni inte lyckades fixa ett flygplan så vill chefen nu ha en båt… ingen liten skorv utan en JÄTTESTOR båt, med medföljande kapten och med destination… Bahamas!!! Annars var det inget annat speciellt som önskades.
Kvällsavbytaren tyckte då att det är ju bara kul om man kan lägga in lite humor i sina texter och jag sa detta om att använda sig av smilisar, hur jag tycker att det kan vara ett bra sätt för att visa att det man skriver, görs med glimten i ögat, däremot, sa jag, är det synd att man inte kan visa ironi, och att man ibland får tydligagöra att det man skriver är just ironi.
Då, mina vänner fick jag veta att det faktiskt finns ett tecken för ironi, och man ska kunna hitta det på tangentbordet… men hur??? Så är ser i alla fall det tecknet ut:
Och på den här sidan kan ni hitta några fler tecken med förklaringar: http://www.buzzfeed.com/expresident/13-punctuation-marks-that-you-never-knew-existed
Annars på västfronten intet nytt, det är lördag, kanske kanske att det kan klarna upp till eftermiddagen, och vi får se vad dagen har att erbjuda. Önskar er alla en fin lördag!

Hon är en härskare

 

Vad förvånad jag blev då jag gick in på bloggen nu på morgonen och jag hade lagt ut ännu en bild på utflykten som ska bli den 17, jag menade inte alls att spamma, först fattade jag ingenting, hur den hade hamnat där, sedan kom jag på att jag började göra i ordning inlägget så jag skulle komma ihåg det, och förmodligen gjorde jag ett nytt inlägg och tog inte bort det gamla.
Nå ni överlevde säkert, det tråkiga var att jag hade fått en kommentar och då jag plockade bort inlägget försvann även den kommentaren, jag visste inte att den hörde till det inlägget, och jag hann aldrig se vad som stod där eller vem som skrivit :(
Jag var ju med Eloise till veterinären igen, igår morse, och hon tyckte att katten var onormalt pigg, hon struttar runt på benet som om inget hade gjorts, ja, hon gör det ju flera gånger bättre än innan operationen, så nog tror då jag att hon har goda förutsättningar för att bli bra… eller betydligt bättre i alla fall.
När jag berättade att hon kommit nerrusande för trappen så frågade veterinären om det var mattes katt, nä sa jag, den här katten brukar hänga med min man, och gärna ligga ovanpå honom. Då skrattade hon och sa, att det är egentligen är ett tecken på dominans, hon härskar över honom… ja där hör man. Kanske därför hon också brukar lägga tassen över munnen på Åke, då han ska säga något :)
När jag kom hem fick jag ett sms från en bloggHelena http://blogg.vk.se/e-lack som undrade om jag kunde tänka mig en kaffe, och det kunde jag visst det. Jag blåste iväg hem till henne och där rullar tiden på så fort så jag tyckte att man precis hunnit komma dit så var det bara att jaga hem igen, innan jag skulle på jobbet.
Idag är Åke ledig, han ska på undersökning på vårdcentralen… en sån där dom gör på alla lastbilschaufförer för att se om dom håller måttet och får behålla körkortet, och det är väl bra att dom kollar upp det. Precis som på bilbesiktningen ju… man ska ju vara glad när dom hittar fel och dom går åtgärda innan det händer något som man inte räknat med, eller hur?
Själv jobbar jag en eftermiddag till innan jag gör helg. Vädret ser ju ut att bli lämpligt bra för att hämta hem vildkatten imorgon (bilen alltså), i alla fall om man nu någon gång ska tro på vädret dom visar på tv, och jag vill ju hemskt gärna göra det… åtminstone så länge dom säger att det ska bli sol och varmt. Önskar er alla en toppen fredag!

Japp snart kör vi

Ni har väl plockat fram och putsat upp bilarna, annars är det nog på hög tid att ni gör det, för kolla här vad dom visar på nailheads hemsida: http://nailheads.nu/

Vi plockar fram Buicken i helgen, om allt går som planerat.

Räkna med felmarginal

 

Det blev en lång snurrig dag för Eloise. Först och främst hade hon smällt av bägge korsbanden i knäet, så att hon hade ont, kan man förstå. Jag hämtade hem henne vid halvtre tiden, och hon rörde inte en fena. Nu ska hon vara i lugn och ro i minst 10 dagar, tills dom tar bort stygnen, och vart hittar man lugn och ro här, ett ställe utan trapp, för det skulle hon inte heller få gå i… jo, man flyttar upp henne till Niccos kök, där bor hon nu för tillfället.
Jag var upp till henne vid halv fem tiden och då trodde jag att hon var död, hon låg med ögonen öppna men rörde inte ett endaste morrhår, inte ens fast jag strök henne över huvudet eller pratade till henne. Men till slut såg jag en liten ryckning i benet, så då gick jag ner igen.
Sen när hon var så pass vaken att hon kunde röra sig, då var det tji i ”någonting”, att hålla henne still. Hon gick runt runt, morrade föll ihop, skulle in under stolar och bord, och hon ville ut därifrån, hela tiden. Men så där är det väl med djur, då dom blir stressade. Och sist av allt, då Nicco skulle upp och lägga sig, då stod Eloise bakom dörren och hann springa hela vägen ner för trappen *suck*
Nu ska jag ta henne till veterinären en sväng till, på morgonen, dom ska ge henne en injektion smärtlindrande och sen ska vi se om hon måste få en strut över huvudet så hon inte börjar plocka stygnen. Jaja, det blir nog bra, så småningom, nu är det då gjort.
Nu ska Maria ge ett tips till er alla som konstant blir omkörda då ni är ute och kör bil, och varje gång ni blir det så säger ni högt för er själva: Vad stackarn har den där så bråttom för? Även fast ni håller hastigheten… enligt er mätare, och det gäller nu bara er som inte har en GPS. Jo, eran hastighetsmätare går förmodligen fel.
Det var exakt samma sak med Jeepen, man blev hela tiden omkörd och man kunde tro att det var en tävling någonstans, tills vi satte in GPS:en och insåg att den visar en helt annan hastighet. Dessutom har jag blivit omtalad att en GPS alltid visar exakt hastighet och det gör inte bilens mätare, eftersom den är inställd med en viss felmarginal, och sedan visar den inte samma hastighet beroende på storleken på däcken, men det spelar ingen roll om du har GPS.
Vi återlämnade bilen som stått parkerad på vår gård i två veckor (det var någon som inte ville betala parkeringen ute på flyget) och då körde Åke den bilen och jag låg bakom. När vi närmade oss flyget var jag tvungen att ringa upp honom och fråga om inte bilen var utrustad med GPS för han körde snudd på, 10km/h för sakta. Och näpp, ingen GPS och det var samma felmarginal på Volvon som i Jeepen.
Kör jag 50, enligt Jeepen, så är den riktiga hastigheten 43km/h, så det är ju rätt så stor skillnad, kanske inte så konstigt då att man blev omkörd hela tiden :) Och skillnaden blir ju större ju högre hastigheten blir. Jodå, där fick ni allt veta nåt, igen, ni som inte redan visste det, förstås.
Jag jobbar eftermiddag idag, och jag är förkyld som ini bomben, nog trodde jag väl att jag gjort bort förkylningen för i år, det var ju för tusan bara en månad sen förra gången. Ont i halsen, tät i näsan och hosta *suck* Men jag ska inte klaga, Eloise har det nog värre än jag. Ha en fin torsdag!

Frustrerande att inte få svar

 

Jag hade ju ett uppdrag igår, att ringa försäkringsbolaget, Folksam, då jag ville veta om vår djurförsäkring skulle täcka operationen av Eloise. Hon började med att fråga om det stod något om veterinär på papperet jag höll i och det gjorde det, 20 000:-, vilket innebär att dom ersätter veterinärskostnader upp till den summan…OM…
Jag skulle ringa och säga åt veterinären att faxa ner ett underlag till dom som sedan måste godkännas av deras veterinär, om dom tycker att det är värt en operation, om den är nödvändig. Jaha, sa jag, då vill jag veta vad du menar med nödvändig… om man har att välja på att operera eller ta bort katten?
Nja, dom måste faxa ner ett underlag (hon svarade alltså inte på frågan). Ja ok, kan du då skriva en notering om att detta brådskar, hon har tid för operation imorgon, sa jag till henne. Nää, det går inte, vi har flera fall och det tas i turordning. Jamen den här katten kan inte vänta, jag fick dessutom tiden för att det skulle göras med en gång, jag vill för fasen inte bli dömd för djurplågeri.
Då fnyser hon: Jag antar att du ska operera katten i vilket fall som helst? Ehhh, om operationen kostar 20 000:- så inte betalar jag det då, jag VILL VETA vad detta kommer att kosta.
Då håller Maria på att vara så less på denna människa att hon tänker att hon har väldans lust att drämma luren i bordet så det ska göra ont i örat (jag vet, jag är barnslig ibland), men jag tänker det bara. Jag behåller lugnet och säger att jag ska säga åt dom att faxa underlaget
Jag ringer till veterinären som i sin tur fixar och faxar papperet, sedan ringer hon upp på eftermiddagen, men dom har fortfarande inte hört något därifrån. Nu vet jag att operationen kostar runt 4500:- om vi blir tvungna att betala hela kalaset och det var ju inte fullt så blodigt som vad jag föreställt mig, och veterinären säger att det ska nog inte vara några problem, det enda hon kunde tänka sig är om man nytaget försäkringen, vilket jag inte gjort. Den där skaffade jag för 7 år sedan, så… idag blir det av, för Eloise, hon får en andra chans.
Jag förstår att försäkringsbolag, kanske inte kan ge svar med en gång… men man behöver inte vara snorkig, och dessutom, precis som veterinären sa, då hon ringde upp, vi kan inte vänta flera veckor på att få ett svar från dom,hon måste opereras nu, för att slippa plågas. Och där skulle det väl ändå kunna ordnas en prio ett hög, där akuta fall, tas om hand med en gång.
Önskar er alla en fin onsdag!

foto, Theresé Hällsten

Worst case scenario

Fick ett litet tips av Theresè, sjukt roligt... ursäkta min humor  :)

Någon jag känner, jojomensan!

Nominerad till Bästa Affärsplan

Venture Cup Nord 2012

fotograf. Eric Åström

 

Annika Collén, entreprenör, innovatör och skogsägare samt ägare av företaget NaturligtVis Natural Way AB deltar i Venture Cup med en affärsplan grundad på en immateriellt skyddad metod.
 
Metoden är avsedd att effektivisera underhållet och fördubbla levnadstiden för en av världens, och vår tids, viktigaste infrastrukturlösningar. Metoden medför stora differentierande samhällsbesparingar, exempelvis när det gäller kostnader ner till en tiondel av dagens.
 
Nämen, det är ju "gammbossen", kan ni tänka er. Jag önskar henne lycka till och hoppas på vinst.

Vem ska man då tacka?

 

Så var man ledig idag och då undrar jag vem man ska tacka då man vaknar kvart i fem och inser att man inte kommer att somna om… televerket kanske. Eller så struntar man i tackbrevet till dom och börjar fundera på allvar om man istället ska kosta på och köpa en mörkläggningsgardin till sovrummet, hm…
Sen är det väl detta med Eloise också, vaknar man så där så kan man inte låta bli att ligga och fundera på vad man ska göra eller hur det kommer att bli. Veterinären sa i alla fall att kattens knä, är så instabilt så det åker lite hur det vill, och det gör säkerligen jätteont.
Problemet är då att hon överkompenserar med det andra knäet och det håller också på att ryka. Med en operation stabiliserar dom knäet, men dom är ändå inte säker på hur bra det kommer att bli, Eloise kommer aldrig att bli bra, utan frågan är hur pass smärtfri dom kan få henne… och om det är värt det. Hon sa att om det hade varit hennes katt, så hade hon förmodligen inte opererat, men å andra sidan sa hon, är det jättesvårt att veta, innan.
Jag hann aldrig få tag i försäkringsbolaget igår, utan ska ringa nu på morgonen och fråga om detta nu ingår i försäkringen vi har, och vad självrisken ligger på. Rör det sig inte om så mycket pengar så tycker jag att vi provar operation, går det så går det, och funkar det inte så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.
Man undrar också vad som ska bli av Enya, om Eloise förvinner, då har hon inget sällskap längre. Men dom är inte alltid så goda vänner heller. Och vi pratade just om det igår, att sedan vi flyttade hit, så ligger dom ytterst sällan i lag, som dom kunde göra förut. Har Enya inmutat soffhörnet och Eloise kommer så hoppar Enya ner, men detta beteende kan ju också ha att göra med att hon känner att något är fel.
Enya fräste och var arg på Eloise igår, då jag kom hem med henne och hon gjorde det även då jag kom hem från jobbet, Eloise fick inte passera henne utan att få veta att hon levde. Men man vet inte vad som rör sig i deras huvuden, man kan bara gissa.
Åke han kämpade på med uteplatsen då jag kom hem och raserade en bit av kantstenen som han grävt upp och justerat till, men Maria då… fast jag gjorde exakt som jag alltid brukar göra då jag backar in på gården så den där kantstenen har nog alltid legat lite pyrt till, och när den nu kom upp till ytan så kommer detta inte att vara den enda och sista gången man kör över den. Vi får se hur vi gör med det också, kanske plockar bort dom helt, och markerar gräsmattan med något annat, för detta kommer att bli problem.
Nu är jag ledig i dagarna två, och att få dom dagarna att gå, kommer förmodligen inte heller att bli några problem :) Önskar er alla en fin tisdag!
 

Vi får se vad som händer

 

Nu är jag hemma igen… men inte Eloise. Hon skulle få lite lugnande och sedan ska hon röntgas, och gås igenom, in och ut. Veterinären tyckte att bägge hennes knän kändes instabila, så det kan bli aktuellt med operation, hon frågade om vi har en försäkring på katten, och ja, det har vi.
Sen håller hon på tappa ena tanden så den ska dras ut. Hon ser verkligen risig ut då man jämför henne och Enya. Enya som ser nyborstad ut, varje dag, som en dunboll med alla strån åt samma håll, medan Eloise påminner om en getabock, med den raggen hon har, lite tovig, mjäll och allmänt nedgången, men det blir ju så då man inte mår så bra. Nu hoppas vi väl på bättring. Jag ska hämta henne klockan ett, så får vi höra hur det blir. Då vet ni!
Enya, närmast kameran och Eloise därbak:
 

Jag heter Akrom... tydligen

 

Ja, uppenbarligen så har jag ett nytt namn, enligt Phonehouse, som skickat ett sms till mig och skriver att jag ska få en present av dom för att jag fyller år, denna månad. Visserligen gentilt, men både namn och födelsemånad är fel, sorry.
Jag har ju fått det omtalat för mig, att förmodligen har detta nummer ägts av en annan person, tidigare, men är det inte dags för denna person att avregistrera sig då? Jag har väl ändå haft detta nummer i över 3 års tid nu, och då skulle det väl vara på sin plats att ha hunnit meddela andra att man bytt nummer.
Jag får sms från vårdförbundet i Malmö, en gång i månaden, det brukar ringa några utländska människor som inte kan engelska eller svenska och söka efter en person som jag inte vet vem det är, och nu detta meddelande från Phonehouse. Så Akrom, om du av någon outgrundlig anledning får läsa detta…det finns folk som vill dig något, hör av dig till dom, och meddela ditt ”nya” nummer.
Eloise har fått tid hos veterinären idag men det kunde ha slutat med en avbokad tid. Jag var nämligen helt säker på att jag skulle jobba eftermiddag, eftersom jag tidigare, ALLTID jobbade varannan vecka förmiddag och nästa vecka eftermiddag, men denna vecka har jag ett förmiddagspass, och det var just idag, men det hade jag glömt bort.
Nu löste det sig i alla fall, jag fick byta mitt pass, så jag börjar 14 och då ska väl katten vara hemma igen, vi ska dit klockan nio. Hon ser lite bättre ut men det beror väl på medicinen vi började ge henne för några dagar sedan. Men inte rör hon sig som en katt ska. Hon går en meter sedan lägger hon sig ner, och hon använder sina framtassar för att ta sig upp på olika platser. Men nu ska väl det bli lite mer ordning på henne.
Ser ju ut att bli en fin dag, även fast det måste ha varit minusgrader i natt, nu tycker man väl att det skulle vara liiite varmare ute än det varit som senaste dagarna. Hoppas ni får en fin måndag!

Jag hakar på Maria Skiddi

Jag hakar på Maria Skiddi, och har skrivit under och tycker att även ni gör likadant, här är länken: http://www.skrivunder.com/utan_assistans_stannar_livet

Hjälp även till att sprida den vidare... tack!

Så här ser det ut där jag är

Veckans fototriss med ett tema över hur det ser ut där man är, just nu. Här på slätten har vi en liten snöhög liggandes nedanför kyrkan, som en påminnelse över hur det varit dom senaste månaderna, men snart är den nog ett minne blott:

I krusbärsbusken håller det på hända saker:

Och ett säkert vårtecken, här på ettan, är när hästkärret kommer fram på gården:

Hur det ser ut i resten av landet, kan ni se om ni klickar på den här länken: http://fototriss.blogspot.se/

Intressant körstil!

 

Skjutsade ner Nicco på stan igår, då hon skulle möta upp sin kompis. Vi hamnade bakom en buss och jag kom osökt att tänka på min sista bussresa som jag gjorde med chefen i fredags.
Det gick ett tag innan jag begrep vad som var fel. Jag satt på en utfällbar stol och därmed sitter man på sniskan/sidan, och jag fick sitta och parera med mina fötter, hela vägen från Vasaplan upp på Marieberg. Busschauffören gasade på och släppte sedan gasen, drog på, och släppte, HELA tiden, han gasade i tio sekunder och sedan släppte han, snacka om ryckig bussfärd.
Jag talade om för Nicco vad jag upplevt och visade med Jeepen, hur han gasat, jag hann inte ens prata klart, då hon avbröt mig och sa att hon visste exakt vem det var, hon hade också åkt med den snubben, och det var på 7:an, sa hon.
Ja, vi åkte också 7:an, och samma kille körde då vi skulle tillbaka, men den här gången satte jag mig inte ner, det var mindre smärtsamt att stå upp och parera med armstyrkan istället.
Intressanta körstilar… finns det gott om :)
Bild lånad från google.se

En okänd Disneyfilm

 

Brukar se på vem vill bli miljonär, då det råkar vara på tv och man zappar förbi där, igår tyckte jag att dom hade en rätt så konstig fråga, och enligt mig, borde den inte ha godkänts. Men svaret blev ju ändå korrekt så det spelar väl ingen roll.
Frågan var och jag citerar: Vilken av följande filmer är inte en KÄND Disneyfilm? Aristocats, Djungelboken, Askungen eller Gökboet.
Han svarade naturligtvis Gökboet, skulle jag också ha gjort, men frågan ställs på ett sätt så att dom egentligen menar att även den filmen är en Disneyfilm, dock inte så känd som dom andra, vilket den inte är, så vitt jag vet. Har jag rätt eller har jag rätt :)
Apropå rätt… kan ni gissa vem som hade 7 rätt på V75 igår? Jomen en Åke, igen. Tyvärr ska ju vinsten delas på tio och utdelningen var inte speciellt stor, men en vinst är det trots allt.
Jag gjorde mig en sväng på Expo igår, jag vill ha tag i en till krok, till ljuskronan, så den kommer ner en liten bit, och jag vet att dom har haft det, men givetvis inte nu, då jag var där och visste precis vart jag skulle leta. Men jag hittade en sak som jag inte kunde låta bli att köpa, jag diggar testbilder jag, kolla in klockan som Nicco ska få ha i hallen då den är klar, passar nog alldeles ypperligt på muren :)
Idag vet jag inte vad det blir, Nicco har en kompis här, från Övik och hon ska med tåget hem, i eftermiddag. Åke ska väl dona på här utanför, nu när det inte regnar och är blött, själv får jag väl gnussa på med nåt annat, alltid finns det något att göra.
Önskar er alla en fin söndag!

Hästbett, getingstick eller hamster...hugg?

 

Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar :)
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli :)
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.

April

Ordlös lördag, och temat är bild tagen i April:

Fler April bidrag finns här : http://ordloslordag.blogspot.se/

Eget liv, men det funkar... oftast

 

Allting verkar ha ett eget liv… runt omkring oss. Nicco sa för någon dag sedan, att hon minsann skulle ha en Chev Caprice, den dagen hon ska börja köra bil. Sedan berättade jag att vi vet vart våran gamla Caprice står, hm… varför sålde ni den, undrade hon. Jamen den hade ju ett eget liv, den körde ju vindrutetorkaren då den själv ville, och såna där saker, och då jag sagt det så undrade jag tvärt om Jeepen är så mycket bättre.
Fast jo, den är det, den startar då den ska, man tar sig fram i meterdjup snö, man åker inte rakt fram i rondellerna, man kan nog lita på den, då det gäller såna saker. Sedan får man tåla att den säger att kylarvätskan är låg fast den är full, och problemet med dom blinkande lamporna är åtgärdat, samt indikationen på att bakdörren var öppen är också löst, Åke satte fast dörren lite bättre, så den kom in några millimeter närmare bilen och då slutade den att pipa och ha sig.
Jag spelade in Desperate Housewifes i tisdags, och förberedde mig på en rolig timme framför tv:n, men bandet vägrade gå igång, jag ploppade ut bandet från videon, och det gick nästan bra, det hade fastnat och jag fick använda lite våld att få lös det, tejpen hade åkt ut och tjorvat in sig. *suck, där försvann det avsnittet… tänkte jag.
Jag brukade mer våld och slet av tejpen, sedan kom Åke och han snurrade in det som hängde ut, och jag kunde ju inte låta bli att prova vad som skulle hända om jag nu satte in det i videon igen… och se, nu funkade det, haha, har man skills eller har man :) Maria Lundmark Hällsten, förste videobands fixare. Men jag vill inte lämna en förklaring på HUR, detta kunde fungera.
Nu har Åke grävt ur gräsmattan där uteplatsen ska vara, och nu ska det väl jämnas till så bräderna hamnar på rätt plats, får se vad som hinner göras i helgen, för någon snö här i Umeå, tror vi inte på, men regn kan vi inte freda oss emot.
Önskar er alla en fin fredag!

Snudd på lurendrejerier

Tycker att det är snudd på lurendrejerier då man får ett mejl som ser ut så här... ungefär:

*Erbjudandet gäller: vid nybeställning om minst 200 kr (efter avdragen rabatt), 40% rabatt gäller på dyraste varan av kläder, skor, accessoarer, hemtextil, inomhusbelysning eller mattor ur Ellos sortiment 2012. 20% rabatt gäller på resten av beställningen av kläder, skor, accessoarer, hemtextil, inomhusbelysning eller mattor ur Ellos sortiment 2012. Fri frakt gäller vid beställning om minst fyra (4) varor och gäller fraktkostnad för normalpaket under 20 kg (värde 44,90) om du handlar idag 18/4 mellan kl 19.00 - 21.00. Erbjudandet gäller t o m 2012-22-04, så långt lagret räcker. Max en gång/hushåll.
 

Jag läste det översta, fri frakt mellan ett visst klockslag, beställde ett par jeans, tre minuter över sju, men tror ni jag fick det fraktfritt? Nopp, jag skulle ha scrollat längst ner och läst det finstilta. Erbjudandet gäller ju bara om jag beställt fyra saker.

Jag mejlade till Ellos och talade om vad jag tyckte om deras marknadsföring, samt att jag ville att dom skulle vidarebefodra det till dom som sitter och bestämmer hur det ska se ut. Och det skulle dom tydligen göra.

Ska bli spännande att se om något ser annorlunda ut, nästa gång. Då kommer jag i alla fall att lusläsa den lilla texten.

Det värsta han någonsin sett!

 

Följande finns att läsa på netdoktor.se, där det skrivits om sjukdomen MS, och jag citerar: Risken ökar om man vet att man haft sjukdomen körtelfeber.
Hm… den meningen måste ju innehålla nåt fel, för annars innebär det att OM, man faktiskt haft körtelfeber, och INTE vet om det, så blir alltså risken inte större att man kan få MS… man vet ju inte.
Samtidigt som det vore fruktansvärt konstigt om man haft körtelfeber, och inte vetat om det. Vi har nämligen viss erfarenhet av just körtelfeber, här i familjen.
Det var Theresé som åkte på den då hon var 13 år. Hon låg pall i våran tv rums soffa, i tre veckor, med hög feber. Uppe på infektion, frågade dom när vi var inne på den tredje veckan, om jag ville att hon skulle läggas in där, men själv ville hon ju inte det, så hon slapp.
Hon var på vårdcentralen, innan dess och träffade en viss läkare som sa, då han såg henne: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut! Det lustiga med det var att samme läkare, året innan, jobbade uppe på akuten, den gången hade Theresé nässelutslag, och det var inte måttligt heller, då han fick se henne då, sa han exakt samma sak: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut, med ett tillägg, han önskade att han haft en kamera för då skulle han ha fotat henne.
Theresé tyckte inte att läkaren var speciellt snäll, vadå det värsta han har sett, hmprh!!!
Ser ut att bli en relativt fin dag idag, sopbilen har precis kört förbi, ja, inte den som samlar upp skräpet från soptunnorna, utan dom som sopar vägarna, igår tog dom trottoaren, så nu kan man snart ta hit fönsterputsaren.
Jag jobbar till två, så jag vet då vad jag ska göra nu… frukost. Önskar er alla en fin torsdag!

Gör bowlingen lite roligare

Enligt mejl från Theresé finns följande saker att göra om man vill ha roligt på bowlingen.

 

1) Varje gång det är ditt slag, ropa så högt du kan "HÄR FÅR NI, ERA TRÄSKALLAR!" Fortsätt detta beteende tills du blir utkastad.
 
2) Varje gång du får en strike, och ett "X" syns på skärmen, börja skrika att det är en konspiration.
 
3) Förklara för ägaren att ditt spel är "helt åt skogen" tack vare landförskjutningar, förvirra honom sedan ytterligare genom att tala ett eget språk. Kräv kompensation.
 
4) Medtag Zippo tändarvätska, sätt eld på käglorna.
 
5) Använd golfskor.
 
6) Be till käglorna, lämna offergåvor.
 
7) Gör fräcka och målande kommentarer om dina "klot",
fungerar särskilt bra på pensionärskvinnornas afton.
 
8) Spela boccia med extra hallklot.
 
9) Försök jonglera med kloten, när du tappar dem börja skrika om landförskjutningar igen.
 
10) Spring var tionde minut utmed hela hallen medan du slår dig själv i huvudet och talar i tungor, sätt dig sedan ner som om ingenting hänt.
 
11) Medtag fiskeutrustning, fråga hur det nappar.
 
12) Täck hela klotet med dubbelhäftande tejp, klaga sedan högljutt om hur dålig din hook är.
 
13) Göm dig bakom käglorna och stick upp huvudet lite då och då och skratta hysteriskt.
 
14) Använd en curlingvikt istället för ett klot, ta med ett helt lag med sopare.
 
15) Medtag en liten guldikon, begär att motståndarna skall tillbe den
 
16) Visa att du är där genom att placera ut ljus i pentagrammönster på alla banor utom din egen.
 
17) Heja på det andra laget, ta med vimplar.
 
18) Driv med ditt eget lag, ta med salladshuvuden.
 
19) Ta med en mistlur, använd den under avgörande slag.
 
20) Även om du missar totalt, skrik så högt du orkar STEEEEERIKE.
 
21) Kasta ner skräp i klotreturen och säg till ägaren att avfallskvarnen är trasig.
.
22) Hyr alla banorna, bowla inte.
 
23) Hyr alla skor, ät dem.
 
24) Ge dig själv för lite poäng så alla ser, anklaga det andra laget för att fuska.
 
25) När motståndaren är mitt i baksvingen, spring fram och ta hans boll och stick hem.
 
26) Om ditt lag är i finalen, kasta enbart i rännan och skyll på landförskjutningar.
 
27) Fäll ALLA deltagare i motståndarlaget, fäll ditt eget lag, fäll alla.
 
28) Bär en baseballuniform, bowla som om du var en kastare i baseboll.
 
29) Limma fast visselpipor med superlim på fläktarna, lämna staden.
 
30) Gå runt och fråga folk varför de är där. Gör detta hela kvällen.
 
31) Fråga om du får låna mikrofonen. Säg att du har ett tillkännagivande att göra och tala sedan om hur syndigt det är att bowla.
 
32) Döp ditt klot till "Killer" eller något liknande. Tala högt och tydligt om för alla hur bra du är och spela sedan som en mes.
 
33) Sitt i din bana och stör alla andra med en megafon.
 
34) Ta med ett pilgevär. Var uppfinningsrik
.
35) Brottas med ditt klot (WWF stil). Be någon vara domare.
 
36) Spring omkring och sprid "magisk fe-sand" på allas klot.
 
37) Sponsra en riktigt stor Bowling Open-kväll. Ta inte ens startavgift, annonsera som en galning genom all massmedia du kan komma på, gör tredje pris till 100.000 kronor och en Porsche, andra pris 50.000 kronor och en resa till Europa och första pris en kaffemugg. Sitt sedan och se på när de börjar slåss. Gå din väg.
 
38) Dela ut broschyrer om landförskjutningar.

Kanske en ulmerkott med huggtänder?

 

Vi har ju en sån där förvaringsplats under arbetsbänken i köket. Där man kan ställa in pallen och annat som man inte vill ska synas på. Jag har inte bara pallen där, utan en stor kartong, brandsläckaren (hade stått där) och några brickor etc.
Nu hade jag använt en av dessa brickor och skulle trycka in den där under igen, men något tog emot, och varje gång jag puttade till den så fräste och väste det under bänken.
Tror ni att man blir fundersam, snudd på rädd över vad som ska komma utrusande därifrån, kanske ett murveldjur eller en ulmerkott med huggtänder. Efter fjärde försöket, så tvärtänkte jag att det måste vara brandsläckaren jag kommit åt, så jag fläkte upp draperiet och gick ner på knä för att kolla förödelsen… ingenting syntes, inte heller brandsläckaren, för den hade jag ju flyttat till ett annat ställe, veckan innan.
Jag puttade till brickan en sista gång, och återigen, samma fräsande, nu plockade jag bort sak för sak och se… där längst in mot väggen står vår gamla sodastream och givetvis, brickan hamnade ju hela tiden uppe på knappen så det var kolsyran som väste och fräste. Allting brukar ju ha en naturlig förklaring till allt som händer… i alla fall nästan alltid, kanske till och med oftast inte, hemma hos oss, men nu så :)
Igår plockade Åke bort staketet och påbörjade rengöring men gav upp, det är för dåligt för att ens kosta på något arbete och vi har ju ändå tänkt byta ut det gamla mot ett nytt, så just nu har vi inget staket längre. Jag vill ha ett enkelt sådant med två liggande brädor, inget mer, och så ska vi göra.
Han började istället göra vår uteplats, så just nu ser det ut som en byggarbetsplats här ute, men det kommer att bli bra, då det är klart. Annars är allt som vanligt, jag är ledig idag och ska nu ringa till veterinären, dom hade ju telefontid så jag missade det i måndags, så får vi höra när vi kan få komma dit. Önskar er alla en bra onsdag!

Det brann... i grillen

 

Vi fixade en egen liten majbrasa igår kväll… i grillen. Mjodå, först gick vi till Statoil, dom brukar ju sälja såna där säckar med björkved, ibland, men inte nu förstås, så vi gick hem igen med oförrättat ärende, men här hemma, finns det som vanligt andra resurser.
Nere i källaren hittade Åke en överlevnadseld, ett paket gjord utan spikar och andra saker, allt är brännbart och meningen är att man efter att ha tuttat på den ska kunna steka sig en korv i stekpanna eller koka sig en panna kaffe, vi slängde den i grillen och tuttade på, och den brann både länge och mycket. Grillkol hälldes också på och efter någon timme hade vi en perfekt grillglöd.
Då plockade vi fram grillkorven, bröden, och Jokkmokks korv, det gick inte av för hackor. Sedan kom Nicco, Rickard och två andra kompisar hit och dom var också sugna på att grilla så vi fick tända upp igen för en andra omgång. Det var riktigt skönt, här i vrån, inte alls kallt som man kunde tro.
Idag vet jag inte vad det blir… tvättning av staketet, eller påbörja byggandet av den nya altanen, eller vad man ska kalla det. Vi ska göra sittplatsen här utanför, dubbelt så stor, så vi får lite mindre gräsmatta att klippa :)
Det är mycket nu… men det kan alltid bli mer. Jag funderade också på om det finns en typ av stupränna som man kan bygga ihop till en cirkel, då kunde jag bygga en liten vallgrav runt fågelbadet, och skydda smultronen från… typ råttor, med en liten vallgrav, moahaha… eller hur det nu var.
Önskar er alla en fin 1:a maj!
 
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag