Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Maria
Inlägg - RSS 2.0Moder jord
.JPG)
Ordlös lördag, mera tolkningar på moder jord finns här: http://ordloslordag.blogspot.se/
Dessutom är det idag en tävling också så jag länkar till en sida: guld.moderskeppet.se/
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Skrivs av
Vanliga etiketter
» Visa alla etiketterMest kommenterat
Visar inlägg från juni 2012
Upp pimpad
Niccos dragster pimpades upp med lite dekaler från Villes Eco Reklam & Repro:
Fullt upp och fullt hus
Det blev en något hektisk dag i Barbapappas tecken. Efter jobbet gasade jag iväg till Expo, jag investerade i några nya glas, Theresé hade redan fixat plasttallrikar och plastskedar. Jag kände att nu håller det på vara färdigdiskat, inte nog med det man haft på jobbet så kommer man hem till mera disk och igår hade vi ju även middagsgäster, och mera tårtgäster efteråt.
När jag var på väg mot kassan så ringde Ville från Eco Reklam & Repro, han var klar med dekalerna jag beställt till Niccos dragster och bussen, så jag brände dit och hämtade upp dom, det blev förövrigt jättebra och kort på hennes dragster kommer inom kort.
Hem och roade Sally ett tag med Barbapappa filmsnuttar, Theresé fixade tårta och började med maten. Jag dukade klart, diskade undan, klippte vaxduk osv, och till kvart över fem stod allting färdigt.
När Sally rundade middagsbordet stod det en kompis där:
Efter middagen kom Helena, Emelie, Hanna, och Lena, och det blev många paket för Sally att öppna och nästan alla paket hade genomgående tema… kan ni gissa? Jomen en Bajjahappa förstås, och en Brio tågbana, samt hammocken jag köpte åt henne, men den fick hon för några dagar sedan så hon skulle hinna provsitta den lite, och av Emma och Johan en släp till hennes sparkbil:
Det blev en fullspäckad dag, med andra ord, och idag lär det väl bli aningens mer, för dom som ska ut på Noliafältet. Jag är inte direkt avundsjuk, med tanke på vädret, det är ju så synd att det ska bli så här, den enda dagen på 365 som man skulle ha önskat sol, nå, jag har fått det ärofyllda uppdraget att passa Sally, så vi kan nog hålla oss torrskodda :)
Sen får vi se om det blir att ta fram Camaron en sväng ikväll eller om den får fortsätta att stå torrt till. Önskar er alla en fin lördag och hey… håll en tumme för att det blir bättre och att molnen lättar inom kort.
Knäppt, knäppare, knäppast
Theresé visade en rolig skylt, i förrgår, och jag googlade på det igår. Den hittade jag inte, men några andra knäppa skyltar:
Och inte bara det, mitt i raddan fanns den här bilden, på min Camaro???
.jpg)
Jag fick verkligen fundera av vilken anledning den låg där men läste sedan texten under bilden (som förövrigt Theresé har tagit uppe i Fällfors) där det framkom att just Theresé ”knäppt” bilden, inte knäpp som i knäppa skyltar utan knäppt som i hållit i kameran, alltså :)
Och nu då, apropå knäppa saker, återigen damp det ner ett mejl i inboxen, och jag fattar inte riktigt vad dom är ute efter, dom måste ju i alla fall ”tro” att jag är knäpp, om jag skulle mejla dom och erbjuda mitt övertagande av denna stiftelse, vad annars kan det vara?
Jag är fru Ellen.M. Mer, en hängiven tjänare av Gud. Jag har en stiftelse / Estate ofullbordade {värderas till $ 2,142,728.00 US dollar} och du måste hjälpa mig avsluta det på grund av min hälsa, allt är tillgängligt Kontakta mig via e-post:
Avslutar med ett STOOORT GRATTIS till Sally på 2 årsdagen, GRATTIS, tårta blir det ikväll och presenter förstås.
Theresé, Anders, Sally och gammelmormor samt gammelmorfar har tillbringat natten på hotell i Lycksele, dom var på djurparken igår. Jag sms:ade och frågade om det var blötdjur dom sett där (eftersom det öste ner här under ett tag) men det enda blöta djuret dom sett var sälarna, så det var ju tur. Önskar er alla en mycket trevlig fredag, glöm inte Wheels imorgon och YEEES, efter dagens arbetspass börjar våran 4 veckors semester, härligt!!!
Gaggabilar
När vi var till Åkes moster så hittade Åke dom här möblerna i ladugården, han frågade mostra om hon skulle sälja dom till honom, men hon skulle inte ha något för dom, han fick ta dom som tack för hjälpen med luckorna som dom fixade på kortsidorna av ladugården. Ingen dum betalning, tur att jag har kvar färgen från dom andra möblerna, och brädorna på bordet får nog bytas ut, men sen så.
Sally har fått sig en konstig ko… med konstiga små horn och när hon tror att ingen ser…
Vi satt ute en stund igår, fast det blåste som 17, men Sally ville gunga, så då fick hon göra det.
Och naturligtvis, kom jag ihåg då Nicco var liten. Hon bad om att få stanna ute själv, på gården, när vi kommit hem från affären. Ja, sa jag, det går bra om du lovar att vara inne på gården och du får ABSOLUT INTE, kliva ner i babygungan, för den tar du dig inte upp ifrån. Nejdå, jag lovar sa hon, och jag gick upp till lägenheten.
Efter fem minuter tittar jag ut genom fönstret och vem sitter då i babygungan, med huvudet nedböjt och fötterna dinglande, jomen en Nicco, vem annars :) Det är lite som när man ser en skylt med nymålat, man ska dit och prova om det verkligen kan stämma, man ska testa själv, går det så går det. Och just den där gången gick det inte.
Vi åkte upp på Gammlia efter middagen, det var inte speciellt kallt även om solen lyste med sin frånvaro, och mycket folk var det där, som vanligt:
Sally var impad över alla gaggabilar som fanns där. När jag kom hem från jobbet i måndags, stod hon bakom dörren, jag öppnade, hon tittade ut och fick se Buicken bakom min rygg -STOOOOR GAGGABIL, sa hon :) Momos gaggabil! Även Camaron är momos gaggabil, enligt Sally.
Kolla in skattemärket Theresé hittade i vår fotolåda:
Önskar er alla en fin torsdag!
.JPG)
Dum, dummare eller smart och klokare
Wheels på lördag… och cruising på kvällen för dom som känner sig hugade, jojomensan. Och nu står det,, på vk.se, att polisen tänker ingripa om man inte håller sig på mattan, eller rättare sagt i bilen.
Har kollat in kommentarerna och ibland kan man inte annat än skaka på huvudet, det finns dumt folk och det finns ännu dummare, tyvärr, och givetvis väldigt smarta och ännu klokare människor också. Nu har ju alla sin rätt till en åsikt, så det är inte för det, och man ska inte lägga ner så mycket energi på att bry sig om dom riktigt korkade kommentarerna/åsikterna, låt det stå för dom som skrivit dom.
Själv tycker jag inte att det är fel av polisen att ingripa, om folk hänger utanför bilarna, varför skulle det vara annars bara för att det är cruising? Olyckor händer och det kan gå riktigt illa. Sen kan dom väl ingripa på olika sätt, vart står det att dom ska slänga ner människorna från bilarna och skriva ut böter till dom? Det kan ju faktiskt vara så att dom först blir tillsagda och beroende på vilket sätt dom sedan bemöts med, så blir efterföljden olika.
Visst går trafiken genom stan fruktansvärt långsamt, och detta är ju säkert en av anledningarna till varför folk ställer sig upp, sedan tänker dom förmodligen inte på att det inte behöver gå speciellt fort, man glider fram, men ponera att ett barn springer ut framför bilen, chauffören tvärnitar och därbak står några stycken upp med händerna fulla av drickbara saker, vad tror ni händer? Inte så himla troligt att dom hinner tänka och parera inbromsningen och då är det bara att hoppas på att dom faller åt rätt håll.
Nå, jag tänker inte fördjupa mig mer i mina åsikter, däremot hoppas jag verkligen att det blir fint väder, en bra dag och en trevlig kväll, på lördagen. Jo, jag hoppas ju också, förstås, att molnen lättar till ikväll, det är ju Gammlia, och lite trevligare är det ju om man slipper att bli blöt då man är däruppe :)
Önskar er alla en trevlig onsdag!
Så skulle man kunna göra
Vi satt ju på Droskan igår, och i och med att det var varmt ute så satt vi därute, på altanen då vi åt middag.
Tänkte lite på upplägget dom har där. Man bestämmer vad man vill ha, betalar och får en tallrik och glas, sedan får man äta ur buffén och fylla på dricka, hur mycket man vill, helt ok. Och det går ju bra så länge dom har ärliga människor där.
Där vi satt, finns det en trappa ner till gatan, jaha ok, tänkte jag, då kan vi ju äta upp, snabbdiska tallriken med servett, ställa oss därnere och sälja en buffé tallrik för 100 spänn, varsågoda!!!
Nu tror jag inte att det är någon som gör så, men man skulle kunna. Man skulle också kunna ta med sig en egen tallrik och när dom försöker stoppa en och säger hallå, du måste betala för att få en tallrik, så snäser man bara tillbaka –Jag har en egen tallrik med mig… sådeså. Fast det går nog inte hem :)
Nu sitter vi och väntar på att Sally ska vakna så vi får åka upp till ”gammelmormor” och fika. Kan ju passa bra nu då det blev sånt här väder.
By the way så påminde Theresé mig om att jag faktiskt klippt henne också, apropå mitt första blogginlägg idag, luggen fixade jag, tills jag insåg att det skulle sluta med en pottkantsklippning, luggen gick längre och längre bak, mot öronen, så då slutade jag klippa, och DÅ, lade jag frisör karriären på hyllan :)
Fast nu ljög jag igen, jag brukar ju klippa Åke, men då blir det med trimmern och inget annat. Jodåsåatt…
En väldigt kort karriär
Nicco ville klippa till sitt löshår, men tyckte att det blev för jämnt, då kom hennes mamma, Maria Lundmark Hällsten, ni vet, att utsökt tänka på när hon själv var i 14-15 års åldern. Med hår, tjockt som en hästsvans, frissan hon då gick till, tyckte att det var jätte jobbigt att klippa håret, då det var så mycket.
Nå, jag och en kompis kom på att man kunde klippa håret själv, typ med etapper som det så vackert hette, på den tiden. Man böjde sig, helt sonika framåt, tog allt hår och satte fast en snodd mitt uppe på skallen, sedan klippte man rakt av och då man släppte ut håret så var det toppat och klart. Jättebra, tyckte vi. Men så vet vi ju allihop också att man ska ge sig någon gång och inte fortsätta och tro att det bara blir bättre, för då kan allting helt plötsligt ta en annorlunda vändning.
Det hände aldrig mig, men jag tyckte nog kanske att jag hade en framtid som hårfrisörska… kanske, eller vad jag nu trodde. En kompis uppe i stugan fick väl höra (säkert av mig) hur duktig jag var på att klippa och nu ville hon själv sätta sig under saxen med mig som ”huvud”ansvarig (ha, där fick jag till).
Jag var ju inte sen att ställa upp och nu hade jag hört talas om en helt ny, klippteknik, man skulle klippa som en spets eller rättare sagt som en pilspets, för att få tydliga synliga etapper. Men det blev inte sååå bra, det såg ärligt talat väldigt konstigt ut, och jag försökte nog släta över det på något sätt och kom undan med det också, men sen klippte jag aldrig någon eller mig själv, nån fler gång. En kort karriär som hårfrisörska, med andra ord :)
Hur gör man... och varför???
Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss :)
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar :)
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!
Småkryp
Söndagens fototriss, fast det är måndag nu, och temat är småkryp, hm... jag gillar ju inte småkryp så där jättemycket så jag fick gräva i arkiven och jag lyckades skrapa ihop tre bilder. Först upp, blir bilden på detta kryp, en snigel i Järlåsa, och den vill man inte ha på ögat:
Ett annat småkryp var denna lilla fluga som hakade på när vi var ute och körde, vid 70km/timmen gav den upp... stackarn:
.JPG)
Och sist, men absolut inte minst. är dessa förvuxna småkryp som sitter på vårt plank:
.JPG)
Är ni sugna på flera småkryp går ni in här: http://fototriss.blogspot.se/
Maltträsk i helgen
Idag kan jag ju inte börja bloggen med annat än att gratulera min käre make, Åke, som har sin födelsedag idag, Grattis, paket får du senare under dagen, och middag blir det på restaurang, bjuden av Theresé och Anders, jojomensan :) Och vi avslutar med ”fluff” tårta här hemma.
Vi har nu varit i Maltträsk och roat oss, lördag till söndag. På lördagen hade dom ordnat en liten aktivitet kallad ved och spis (tror jag, i alla fall något liknande). Vi delade upp oss familjevis och fick väga ved, kasta ved i vedspis, spika spik och kasta boll. Kan inte skryta om att vi vann, men vi blev inte sist och egentligen har det ingen betydelse, det är alltid kul med något man kan göra allihop, tillsammans.
Sen var det grilldags, vi satt ute, och varmt var det hela dagen, fram till dess solen gick ner, och då kom kylan istället, så vi vandrade upp till pub, Fairlane Saloon, och intog kaffe och annat flytande… ja… det är ju en pub ju :)
Dom andra höll igång till mitt i natten och tidigt på morgonen, med badtunnebad och allsång, men vi gav upp vid tolvtiden, det tar på att vara ute hela dagarna, fast å andra sidan så var jag och Åke uppe först av alla, och drack kaffe på verandan redan kvart i åtta, i solgasset, igår morse. Någon ska vara först.
Vad har bussarna gemensamt?
Förutom att dom alla är av märket Volvo, så är det ju alla flaggor förstås :)
Idag är det jobb, kalas och sånt på schemat, önskar er alla en fin måndag!
Härlig midsommarafton!
Vi tog det verkligen lugnt igår, först dök Theresé, Anders och Sally upp, lagom till lunch, så jag hade fixat en lasagne som stod klar, sedan tog vi fruktsallad och kaffe till efterrätt. Presenter hade dom med sig, jag fick en fågelholk till våra vänner… dom små fåglarna och se, även dom får bo på ettan:
Sedan har Theresé gjort dom här glasen till oss, jag fick två och Åke två och dom passade alldeles ypperligt till både en öl och en grogg, så här på midsommarafton:
En sån där timern med magnet under, som man sätter på kylskåpet fick jag av Sally, precis vad jag ville ha och det har bara varit ogjort att jag hade köpt en :)
Åke, han ska sitta under eken på äldre dar och lukta på blommorna, för en ek, var precis vad han fick:
Problemet var ju vart vi skulle sätta den, men tillslut så, och nu är den på plats:
Nu följde det med även ett litet blåbärsris så den fick ta plats mellan våra blåbärsbuskar… hahaa… kan ju bli värsta hybriden, kanske mördarblåbär eller nåt liknande :)
Vi körde ut Camaron och åkte upp på Gammlia med en kaffetermos och några stolar, och satt där i värmen innan det var dags för middagen. Vi intog även den, ute, och radion fick luftas så vi kunde poppa lite musik, medan vi kollade på när Nicco och Rickard tvättade Jeepen:
Ser ju ut att bli lika fint väder idag, vi har planerat att ta oss härifrån vid elva tiden, så det är väl bara att sätta igång att bära över mat, och dylikt, som ska med upp till Maltträsk. Ikväll är det ju grillning som gäller och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!
Ett önskemål... uppfyllt
På önskan av Åke... och ja jag har haft den ute förut men den är ju bara för bra.
Kommentarer: 0
Kategorier:
Låtar på Youtube
Bajjahappatårta
Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.
Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan... Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.
Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)
Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.
Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!
Nu ni...
Nu ska jag ge bilbesiktningen en stjärna i kanten... hade nämligen tid där idag, och nu slapp jag ju givetvis vänta. Buicken blev underkänd, men ingen ombesiktning krävs...HÄRLIGT!!!
Han som utförde själva kontrollen sa att något plus måste man ju få då man kör runt med en sån gammal dyrgrip, och han påpekade också att dom nya killarna gärna var sugna på att få skriva upp saker (visst, det kan man också förstå, det är ju deras jobb, och alla är ny i början).
Nu ska sakerna åtgärdas i vilket fall som helst, man vill väl ha en felfri bil, men nu kom vi ju undan med kostnaden och tiden att måsta åka dit igen, och det tackar vi allra ödmjukast för, tack, tack!!!
Lååång väntetid
Jo hej och hå, vet ni vad jag gjorde igår, vavava… jo jag for och ombesiktigade Camaron och jag skrev inget om mina planer för då… hade jag väl inte fått den godkänd den gången heller, men nu så.
Fast det var inte så tvärenkelt som att åka dit och få det gjort och åka hem igen. Nejdå, beräknad väntetid 4 timmar *suck*. Men Maria är ihärdig och tänkte att hon åker icket därifrån, sist stod det väntetid 1 timme och 40 minuter och jag fick komma in efter en kvart så…
Men nu var det sämre, människor kom dit, gick in och kom ut och drog därifrån, vissa högljudda och arga för att dom blivit tillsagda att det finns ingen chans idag, att få komma in. När jag suttit och retat upp mig på att jag fått vänta i två och en halvtimme för att dom ska kolla något som tar fem minuter, så blev det äntligen min tur. Och fem minuter senare var den godkänd.
Egentligen hade jag god lust att slita bort ändmunstyckena som nu satt där, direkt efter att jag fått papperet, och sedan hoppa på dom, slänga mig i bilen och dra därifrån. För så löjligt är det ju, ljudet kan jag ju ändra hur jag vill, när den väl gått igenom.
För att det där ska likna något så skulle en mätare användas VARJE gång, och den skulle det utgås ifrån. Som det är nu så kan jag få godkänt, åka ut från besiktningen, stöta på polisen som gör en flygande besiktning och dom kan i sin tur skicka tillbaka mig och inte godkänna ljudet… och det utifrån deras egen hörsel och inga mätapparater. Löjligt!!!
Lite löjligt är det också att dom har en sms tjänst på besiktningen, om man vill få ett sms när det håller på vara din tur. Jättebra, tänkte jag förra gången och knappade in mitt mobilnummer, hade tänkt åka hem och koka mig nåt kaffe men ändrade mig. Inte fick jag något sms, och som sagt, den gången tog det en kvart.
Gjorde samma sak igår, inte för att jag hade tänkt åka hem utan enbart för att jag kanske skulle somna i väntan på att få komma in… inte fick jag ett sms den här gången heller och inte står det hur lång tid man eventuellt skulle få på sig att ta sig dit om man inte är på plats. Vore ju fint att veta om man har fem minuter på sig eller en kvart. Annars är ju idén inte så tokig, men kan man lita på den?
Jag jobbar förmiddag idag, minsann, och det är enda anledningen till varför jag sitter här just nu. Önskar er alla en fin torsdag!
Vet ni?
Vi är nästan nyss hemkomna från Gammlia... Nicco och Rickard kom förbi på en fika och Rickard undrade om vi visste varför fåglarna ibland står på ett ben, vet ni?
Jo, den har lyft det andra benet, moahaha...
Nu är det dags...
Nu är det nog dags att damma av takfläkten i sovrummet, det håller på vara varmt därinne på kvällar, nätter och morgnar. Och jag tänker inte göra samma misstag som när vi bodde i lägenheten, och det blev varmt där, i sovrummet.
Vi skulle bort någonstans, och man hade duschat och tagit på sig bästa gåborts kläderna (typ), och naturligtvis, vad annars, så springer man runt så där i sista minuten, känner att det håller på vara varmt där man blåser fram, trycker igång fläkten får att få lite svalka och i samma ögonblick som fläkten startar, givetvis i högsta läget dessutom, så kommer du ihåg att du inte rengjort bladen, och dina tankar, du och rummet fylls av vita små dammtussar som faller som värsta snöflingorna på julafton… tack för den du, televerket.
Och inte lyckas man slå av fläkten heller, på en sekund, utan man ska hinna gapa lite också, och tänka ut vad fasen man nu ska göra. Men det kanske var bra, för det har aldrig hänt efter denna incident så förhoppningsvis har man lärt sig något.
Nicco kom hem igår, utan större problem, det var flyget som var försenat och sedan tyckte hon väl att mamma var försenad fast jag utgick ju bara efter vad som stod på hemsidan, och när dom hade lyft från Arlanda. Hon har shoppat kläder på någon outlet dom hade där och sedan var det nåt annat klädställe dom hittat med billigare saker, så hon är nog nöjd med det.
Idag vet jag inte vad jag ska göra… inte än i alla fall, men som vanligt kommer dagen att fyllas av diverse göromål, det vet jag, och den kommer att ta slut också. Känns knepigt att det är midsommar om två dagar, och i år kommer jag att jobba just den eftermiddagen, tyvärr, men vad gör man, jo, man gillar läget och gör dagen så bra man kan ändå. Önskar er alla en fin onsdag!
Kändisar och kossor
Jag har beställt en bok… den där jag skulle få av min förra arbetsgivare i födelsedags present, och det blev Robert Gustavssons bok, från vaggan till deadline. I beskrivningen av boken står bland annat följande, och jag citerar: Det är en historia om dödsångest, relationsproblem och om hur en bild på ett koarsle blev en vändpunkt i hans liv.
Nu kan jag ju inte låta bli att reagera då jag läser koarsle. Ni vet, jag läste ju Jokkmokks Jockes självbiografi för chefen, och i den boken finns en historia om just en ko. Dom klädde ut sig till en då dom skulle smuggla in lite alkohol och dylikt från Finland, men blev upptäckta av en tjur, jojomensan.
Och nu är vi i slutspurten på Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, och även han, hör och häpna, skriver om en ko… som han färglade i skolan, det var en tävling och han vann en raketost.
Vart kommer alla kor in i människors liv… och framför allt, varför? Nåt att klura vidare på, så här på tisdags förmiddagen, om man inte har nåt annat att göra, förstås :)
Kaffe, decibel och goda nyheter
Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.
Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.
När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)
På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.
Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.
Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)
Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.
Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!
Det borde vissla då han pinkar...
Jag undrar över en sak… det här med hanhundar, och varför dom ska måsta skvätta överallt, varför? Jag kan förstå att det handlar om ett revirtänkande, men det är ju sällan dom lever i flock, idag, utan vanligast är väl att dom är ensam.
Har dom då ensam tänkt muta in områden som är större än Umeå om man jämför med våra tomter vi äger och har, och sedan försöka upprätthålla sin makt över dessa revir? Det är ju omöjligt, med tanke på alla hundar som finns idag och som rör sig i samma områden, dom får ju förbaske mig inte göra annat än att skvätta.
Min chef har nämligen en hund, och ja, det är en hane. Hon fick den som valp ifjol, och från början verkar det ju inte som om detta med revir och småskvättande finns i deras beteenden, men sedan… då dom lärt sig att lyfta på benet.
Jisses, ibland tycker jag att det ska vara så tomt i urinblåsan så det skulle vissla då han försökte sig på en märkning. Och varenda liten planta i skogen som är högre än hans bakben, ska besprutas, och det är inte bara 2-3 stycken, det är en djungel därute.
Och varför gör inte honorna på samma sätt? När det gäller katter så är honorna mer revirtänkande än hanarna. Men ändå är det hanarna som skvätter. Och varför en hona kan vara mer aggressiv är just därför att det är ju hon som får ungarna.
Sen tänkte jag på detta med att det ligger i generna, för ingen har lärt denna hund att pinka så där. Men är inte det samma sak som med vissa saker man ärver, att i efterhand kan detta försvinna eftersom dom egentligen inte har någon användning av det? En vildhare eller vildkanin äter ju inte potatisblasten eftersom den är giftig, men en tamkanin, kan göra det, för dom vet inte bättre.
Nå, det är ju tur att detta inte gäller vi människor, vilken syn om killar/män sprang in på varenda toa i stan, varenda dag dom var ute bara för att märka upp sitt revir :) Jodå, jag vet, dom skulle förmodligen inte använda sig av toaletterna utan pinka där det behagades, usch då ba`. Och med detta pinkinlägg lämnar jag er och önskar er alla en fin måndag!
Träd
Träd ska det vara i dagens fototriss, så träd får det bli. Börjar med ett pilträd med en besökare i, det är Nicco som hänger och slänger där:
.JPG)
Fortsätter med en av våra tallar, hurven, kallt, snöigt och blött ser det ut:
.jpg)
Och avslutningsvis, en av våra andra tallar som vi sågade ner i april, för att få in mer ljus på gården samt att slippa liiite av allt barr det blir på höstkanten:
.jpg)
Mera träd hittar ni här: http://fototriss.blogspot.se/
Herreguu´se modigt
Här är stjärnorna som vågar visa sig utan smink, det var överskriften på msn.se och en av deras kändisnyheter, eller vad man ska kalla det, och sedan kunde man kolla in vilka som "vågade" vara sig själv.
Men se töntigt... ursäkta språket! Vadå våga??? Oj så modig du är då som törs vara utan mascara idag, är det så man ska säga till dom som är utan, eller jösses människa, vilken stursk typ du är som inte har läppstift på dig idag.
För mig låter det som om man inte ser riktigt klok ut, utan allt smink och därför är man modig som törs vara utan. Är det inte bättre att dom som vill måla sig får göra det och vill man vara utan så är man det... helt valfritt, med andra ord, och modig är man väl oavsett, för hur du än är sminkad så finns det säkert många därute som tycker det är fult, för mycket, fel färg etc.
Det blir väder, var så säkra!
Nicco tog sig iväg igår morse och hamnade rätt dessutom, på Arlanda, där Theresé hämtade upp henne för vidare färd till Tierp arena där dom skulle kolla in lite dragracing. Första meddelandet jag fick var: Dom har toaletter med vatten här!!! :o
Ja, det är man inte bortskämd med häruppe på tävlingarna, det finns varken spolande toaletter eller vatten att tvätta sig med efteråt, tur då att man har buss med tillgång till vatten :)
Sedan frågade jag henne om det var bra väder där och om dom fått köra lite ännu. Fick till svar, från 10-11, har vi fått se tre motorcyklar (detta var klockan tolv) så med andra ord regnade det, och dom fick inte se mer heller. Men dom med biljetter skulle få gå in idag också. Så dom kanske skulle dit igen, beroende på vädret då, förstås.
Såg på vk.se att väder får vi räkna med till midsommar, det låter inte alls som en varm utesittarkväll, utan kallt och regnigt, men jag kan inte låta bli att undra varför dom ska behöva tala om det NU??? Vädret verkar ju vara lika lättpåverkat som… blodtrycket, det kan ändra på någon dag, och varför ska man då gå runt och tycka att det kommer att bli sk-t om man inte får sitta ute, eller man går och ser fram emot en varm helg som sedan visar sig bli helt tvärtom.
Det lär man ju få se då den dagen kommer, man kommer ju inte flytta till Bahamas bara för att det stänker på midsommarafton eller för att det inte kommer att komma snö förrän på julafton. Varför har alla blivit så begeistrade av vädret, man kan ju ändå inte påverka det, förutom möjligtvis, planera för att sitta inne?
Nå, nog om vatten och blöta, vi får se det från den ljusa sidan, idag behöver jag inte vattna blommorna här ute, inte heller behöver någon bränna sig i solen. Jag jobbar, därav den tidiga timmen då jag sitter här, usch, jag har inte alls sovit bra, var jättetrött klockan tio igår kväll så jag gick i säng, men somnade ändå inte förrän tolv och har vaknat varenda timme *suck*, men en annan är ju ledig tre dagar efter den här helgen så det känns ändå bra. Önskar er alla en fin söndag!
Avlånga blåbär?
Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan :)
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag :)
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!
Grästuvan bär på bär
Tomtar på loftet har jag hört talas om, även individer som kan vara något mossiga, men aldrig har jag sett åkerbär växa på en sån här grästuva vi har på tomten:
.JPG)
Ska vi hoppas på ett eller två bär däruppe, någon större skörd kan vi nog inte räkna med :)
Det sa bara *slask*, hon skrek...
Nu är Buicken friskförklarad… (sånt man aldrig ska skriva eller säga, jag vet, så jag viskar), Åke bytte slang och öppnade upp den där andra returledningen som var strypt, och vid provsvängen igår, tjuvstannade den inte.
Camaron däremot, är inte utskriven och godkänd än *suck*, lampinställningen var fortfarande för låg och ljudet… ljudet var för högt. Men hallå, sa jag, det ska ju låta. Jaja, vi får väl köpa oss en snäll ljuddämpare då, och sätta dit den så den går igenom, lätt som en plätt, men irriterande då man ska måsta ut med 200:- till, bara för nåt som han inte godkände men aldrig heller mätte upp, det var vad hans öron sa.
Sedan lyckades Maria rasera inne i garaget då hon skulle (notera att jag skriver om en andra person, det var inte jag, hehe) köra ut bileländet. Jag ringde Åke och frågade om jag skulle lägga ut några brädor framför bilen, det är nämligen en rätt stor kant vid garagedörrarna, ja stor i förhållande till höjden under Camaron, ja sa Åke, lägg ut brädor.
Så jag gjorde det, lade in driven och det blev tvärnit, den tog i under, då framdäcken passerat kanten. Jag backade tillbaka och fyllde på med nå brädbitar inne i garaget också, sen gasade jag *pang* så åkte hela j-kla listen ut och några betongbitar, men ut kom jag, fast jag kunde inte stänga igen dörrarna sedan. Nå, det är fixat nu i alla fall, tur man har en händig karl :)
Jag satte ute med kaffekoppen i hand och skickade upp ett sms till Nicco och frågade om inte hon skulle komma ut i solen också, jag hade tänkt skriva att härute finns det då inga ormar, men jag gjorde det inte. Hon kom ut, satte sig på bänken med datorn i knäet… efter 4 minuter sa det bara *slask*, hon skrek och viftade ner datorn på altangolvet och studsade upp från bänken.
Kan ni gissa vad som kom flygandes från himlen? Mjo, en mask, en daggmask, och den landade på hennes arm (paniken). Jag kunde ju inte annat än skratta, och hur stor är oddsen på att det ska hända då? Antingen var det en kamikaze mask som häckat uppe i tallen och inväntat rätt tillfälle, såg Nicco sitta där och, –Haiiijjja!!!, så hoppade den eller så var det ett offer för någon fågel som tappade greppet. Jag gissar ju på det sista alternativet.
Önskar er alla en fin fredag!
Den fräste och väste hotfullt
Nicco och Rickard var på Nydala igår, hon ringde hem i panik... dom låg däruppe bredvid Umelagun, hade legat ett tag och när Nicco sätter sig upp ligger det en svart orm en en halvmeter ifrån henne, och den var inte glad... den fräste och höjde på skallen.
Jag har letat på nätet för att se om jag kunde komma fram till vad det kunde vara för någon orm, det finns tydligen två alternativ, snok eller huggorm. Huggormen är lite mer kaxig än snoken, och den svarta typen är tydligen vanlig vid kusten, mja, kanske det var en huggorm då.
Jag blev ju lite avis eftersom jag aldrig sett en orm ute i naturen, men att dom skulle vara på Nydala, hade jag ingen aning om, hur mycket var man inte där, som barn och ungdom. Jaja, Nicco däremot var inte alls glad över upptäckten, hon gillar inte ormar.
Kunde ha gått illa...
Jag var en sväng till mamma igår, vi satt ute på deras gård och drack kaffe, kolla in jättetulpanerna som växer där:
Mitt i alltihop kommer Karin, mamman till min bästa kompis då vi gick i skolan, Annica, som blev mamma själv, för första gången ifjol, och det räckte inte med ett barn utan det blev två pojkar. Så hon har det hon gör på dagarna. Nå, Karin visade bilder på pojkarna och vi pratade om ditt och datt.
Hon var nyss hemkommen från Stockholm, där hon hälsat på sina barnbarn och dom hade varit ut och gungat osv. Och givetvis, apropå att gunga, så dök det upp ett litet minne hos mig som har med en gunga att göra.
Det var dessutom jag och Annica som var inblandade i den lilla happeningen på Mariehem, jag gissar att vi var runt 9-10 år, och vi hade förmodligen lite att göra, så vi parkerade oss i babygungan, ni vet dom där med dubbla däck, sedan pressade vi upp farten allt vad vi kunde och då det svängde som bäst, gick ena kedjan av, mitt ben fastnade i gungan så jag hängde kvar och Annica flög som en projektil och hamnade under en stock dom hade satt framför gungställningen.
Det hade ju kunnat sluta illa, men vi klarade oss fint och skrattade hela vägen till vaktmästaren, men där blev vi nog mer nervös, då vi skulle tala om vad vi lyckats göra. Nu var det ingen elaking till vaktmästare, men han muttrade någoting om att gungan var för småbarn och inte till oss… bara så vi skulle veta det.
När jag kom hem från M-hem så startade jag upp gräsklipparen och tog några varv med den, tur att vi inte har så mycket gräsmatta här. Däremot har vi många många bilar, så där vid fyratiden, då är det snudd på tjätt, ute på Vännäs vägen och i dom båda rondellerna. Det tog fem minuter för en bil att ta sig från vår infart och ut på Vännäs vägen… 200 meter bort (fågelvägen).
Sen håller kön i sig i ungefär 30-40 minuter och sedan blir det som vanligt igen. Vi har ju tur att dom flesta ändå fattar då man kommer körandes och stannar vid infarten att vi ska in här, så dom lämnar en lucka, så det värsta är ju när det då kommer folk som hittar på att dom ska gå över där, då blir det problem, ska man stå kvar och blockera trafiken eller ska man köra emot dom tills dom fattar att dom ska flytta på sig? Mjoå, jag vet då vad jag brukar göra, och det funkar i dom flesta fallen :)
Efter middagen rensade jag runt smultronbuskarna och tog rabatten runt hörnet också… Maria som inte vet vad som är ogräs eller inte, men jag rev upp lite saker så det kommer ner lite ljus där. Lena var lite förvånad då hon fick höra att jag satt silverek, ifjol, och den sitter där i år också, samma plantor, hon trodde nämligen att dom var ettåriga, och ska jag vara ärlig så trodde inte jag något annat heller, men dom lever och frodas i alla fall. Har man grön fingertopp eller har man :)
Och Åke kunde man hitta här:
Han tömde och plockade ner tanken (synd att jag precis fyllt tanken för 1200kr), och där upptäckte han i alla fall att någon strypt ett av returrören och nu var det återstående röret snudd på tätt. Han ska göra klart det ikväll. Han höll på ända till efter halvtolv igår kväll. Men nu ska det väl ändå bli bra då han får sakerna på plats igen.
Idag ska jag ta och ombesikta Camaron och hoppas att dom nöjer sig med vad Åke gjort med den, det svåraste är väl att få till ljudet så det duger i deras öron samt CO halten. Jaja, vi får se vad dom säger. Önskar er alla en fin torsdag!
Ok... !!!???
På väg från Liljaskolan och ut mot Vännäsvägen finns denna skyltning:
Och nu... mina vänner, skulle jag vilja veta vad den betyder, någon, hallå!!!
50 + 30= 80, eller valfritt, antingen 50 eller 30 eller 50 - 30 = 20, hm...
Ojojoj, och jag som trodde...
Ojojoj, jag som trodde att Liljaskolan var en rätt så liten verksamhet men ack vad jag bedrog mig då. Inte var det ”bara” 2-3 klasser som tog studenten igår inte, det var ju 19 klasser, då fattar ni hur mycket bilar och människor det var där borta :)
Sedan hann vi till klockarbäcken innan det började vräka ner vatten från skyn, det dånade i bilen så man hörde knappt vad man sa, så studenterna i Vännäs hade tur med vädret, sämre var det för dom som åkte skrinda, här i Umeå, kan jag tänka.
Jag skjutsade Nicco och Rickard, upp på Berghem och sedan gjorde jag klar ”min” tårta. Det vart en redig sådan, med både marsánkräm, chokladfluff och jordgubbsfluff, jordgubbssylt och mosad banan. Hallon och JÄTTE blåbär ovanpå, samt riven blåbärschoklad, jodå, och den var god, jag lovar.
Åke, min man ni vet, kom hem med en bukett liljekonvaljer, jo Kerstin, dom fanns, men kanske inte överallt, och stora var blommorna också. Jag fick inte bara blommorna utan även två paket, minsann, med två jättefina armband i, som jag nu har på mig.
Av Nicco och Rickard fick jag örhängen som matchar mitt Bagge halsband med döskallar och av Emma och mamma, en STOR bukett med jättefina rosor.
Även Brälla och Lena dök upp då dom var förvisade hemifrån, dom har ju en som tog studenten igår också och som anordnat en mindre fest (eller säkert rätt så stor) hemma på Lundalogén, därav husförvisningen. Dom hade med sig en ananas, ja sa Brälla, säkert den enda blomma du fått idag som du kan äta, och det stämmer ju :)
Jag fick också ett brev, hm… trodde först att det var från Theresé och säkert ett kort på Sally, tänkte jag då jag öppnade upp det, men det var det inte, utan ett grattis från min förra arbetsgivare, ok??? Jag trodde jag var utraderad från deras rullar men hej… titta på mitt care face, en bok fick jag som jag kan beställa från nätet, inte alls dåligt, så det tackar vi för.
Idag är det skolavslutning för Nicco, men dom har en kort sådan och ingen kyrka blir det, dit får dom gå först när nian är avklarad, vädret ser då lovande ut, och tiden dom får på skolan idag blir kort… sedan har hon ett långt sommarlov framför sig, inte illa. Det är ju en sån här gång man saknar skolan :)
Önskar er alla en fin onsdag och tack allihop för födelsedags hälsningar, via mejl, sms, i kommentarer och telefon.
Är ni hugade eller sugna...
Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)
Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.
Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.
När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.
Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.
Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.
Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.
Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.
Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!
Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:
Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:
Affärerna går lysande
När man åker från Piteå dragway, passerar man denna lada, och jag förmodar att syftet med texten på den, är att man säljer gräsmattor. Och har jag rätt, så borde affärerna gå lysande, för det finns inte ett grässtrå i närheten :) Alternativt, så efterlyses en gräsmatta.
Vår gräsmatta är för tillfället full med maskrosor, och då kanske det är dags att klippa, även fast jag egentligen tycker att det inte är något fel på själva blomman förutom att den skräpar en hel del. Fick höra eller läsa, ifjol, att man inte ska klippa gräsmattan för hårt, alltså det är bättre att bara toppa lite än att klippa väldigt kort, och orsaken är att om man klipper kort så hinner det inte bildas tillräckligt med rötter och då tar mossan över, jojomensan, nu fick ni lära er nåt nytt, om ni inte redan visste det förstås.
Att lära sig nya saker kan vara svårt, speciellt om det inte finns ett tillräckligt stort intresse. Jag fick boka flygbiljett igår, till min pappa. Han har dator och internet hemma, men har väl aldrig direkt köpt något över nätet.
Det var smidigt och tog inte lång stund innan det var gjort. Det tog inte heller lång stund innan han ringde upp och undrade vad dom menade i mejlet dom skickat… dont replay, läste han på knacklig engelska, så han fick bokstavera innan jag förstod vad han sa. Och sedan stod det något om valid, och not.
Nä, jag åkte dit istället och se… han hade fått två mejl, men bara öppnat det första, det på engelska, och sedan ville han skriva ut det, och sen skulle vi kolla om pengarna dragits och när jag var på väg hem kom han på att mamma har ett bankkort som inte var aktiverat, så vi gjorde en liten uppdatering på alla saker så nu ska det funka, men jag lovar, nästa gång kommer han att behöva hjälp i alla fall.
Men det är ju inte så konstigt, sitter man inte vid datorn tillräckligt ofta så glömmer man bort, och man kommer väl ihåg hur det var i början, man trodde ju att man kunde radera alltihop på en dator med ett klick, men så funkar det ju inte riktigt. Fast om jag nu ska vara riktigt ärlig, så skulle säkert jag lyckas med det :)
Önskar er alla en fin måndag!
Lugn & ro
Återigen dags för en fototriss och temat är lugn och ro, hm...
För mig är det rofullt, i dubbelbemärkelse (man kan ju ro en båt fast i det här fallet heter det ju att paddla) att sitta i en kanot eller båt, mitt ute på en sjö och bara höra årtagen eller paddlarna som åker ner i vattnet med jämna mellanrum. Här är det Melissa och Nicco som är ute på en tur uppe i stugan i Malå:
.JPG)
Sen har vi ju min man Åke som här mekar med bussen, men gör han verkligen det??? Eller har han helt sonika tagit en paus från allt elände och sökt sin tillflykt under fordonet och där funnit lugn och ro:
.jpg)
Och slutligen en rätt så liknande bild på Eloise, vad gör hon därinne i lekröret, ser ju onekligen ut som om även hon tar det lugnt och chillar därinne:
Hur andra tolkar fototrissens lugn och ro, kan ni kolla in här: http://fototriss.blogspot.se/
Termosmuggar efter vägen
Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss :)
Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.
Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:
.JPG)
Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars :)
Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.
Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!
Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:
Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!
Röra
Ordlös lördag, med temat röra:
.JPG)
Fler röriga bilder... och hur man tolkar ordet, finns här: http://ordloslordag.blogspot.se/
Inte bara vi som häckar här
Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.
Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.
När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.
Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.
En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.
Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.
Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.
Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!
Nej och Ja
Tummarna ni eventuellt höll för att Camaron skulle gå igenom... funkade inte. Det blev ombesiktning, visserligen inga större fel, en lampa som lyste för lågt, som han försökte skruva till, på plats, men det gick inte. CO halten var för hög, viss justering krävs, en mutter skulle dras åt och så var det vevhusventilationen som inte var rätt ansluten (hade gått igenom om bilen varit ett år äldre, och till sist... ljudet.
*suck*, det ska ju låta ju, har dom inte begripit det än, nå, rätt så lättsamma saker att åtgärda i alla fall, så vi överlever.
Desto mer måste ni ju ha hållit era tummar för Theresé, nu är hon inte långt från mållinjen, så just nu hänger det bara på en sak, och det kommer säkert att gå vägen :)
Hörs!
Jag gillar inte ovetskap...tydligen :)
Nu kom jag på det… det var inte så invecklat som jag trott. Det är nämligen så här, att varje gång jag ska in och besikta ett fordon, så kan jag inte låta bli att vara aningens nervös, och hade ni frågat mig för en timme sedan, så hade jag inte vetat varför, men nu vet jag :)
Det handlar inte om nervositet över vad dom ska hitta eller inte hitta, inte heller att köra dit eller tillbaka eller att inte veta hur man anmäler sig etc. Nä, det är därför att när man står där och väntar, och väntar och väntar, så vet man först och främst aldrig, när det blir dina regsiffror som poppar upp på tavlan, därför måste man hela tiden hålla viss koll på den, och sedan, då det äntligen är din tur, så vet du aldrig innan, vilken hall du ska in i, och jag tror att jag är en sån som vill veta… innan, vart jag ska.
Dessutom, har det hittills, 4 gånger av 5, fallit sig så att jag fått köra runt hela j-kla området för att komma till den hall där dom vill att jag ska in…varför??? Är det bara för att dom ser att det är jag och nu vill dom roa sig lite, eller är det precis som vanligt, enbart för att det är jag, och ingen annan :)
Likadant är det ju faktiskt då man möter en polisbil, oavsett fast jag VET, att jag inte gjort något galet, så börjar det genast kännas lite nervigt, varför? Det kan ju också handla om ovetskapen, man vet aldrig om dom faktiskt tänker stoppa dig, bara för att kolla körkort, eller bälten eller vad det nu kan vara, och det vet man inte förrän det händer, alltså helt okontrollerbart. Ja, så fick jag veta lite mer om mig själv då, behövdes ju faktiskt inte så lång stund när man väl började grunna på saken. Seee Yaaa!
Håll en tumme idag... och imorgon.
Vi har uppdaterat Niccos utrustning inför sommarens dragracingtävlingar. Underställ, balaklava, skor och handskar (även till mig). Vi åker nämligen till Piteå dragway imorgon, dom har sin dag på strippen där, med gatbilar, men Nicco ska få sin chassibesiktning gjord och kanske… kanske, kanske, att hon skulle få provköra en runda, men han tordes inte lova det. Fast vi måste ju då vara förberedd i alla fall, om det blir av.
En annan besiktning ska jag på, idag, då är det dags för Camaron att gås igenom, få se om dom lyfter på huven den här gången och kollar skuffen, där batteriet sitter, det gjordes aldrig förra gången, hm… konstigt, undrar just varför? Dom kanske tyckte att det såg krångligt ut. Skruvmejsel krävs för att öppna skuffen, och huven lyfter man ju upp på taket, nå, vi får se hur dom bär sig åt.
Jag fick mig en kaffe igår, hos Helena, då ringde mamma och sa att hon och ”tant” Bibbi, från min barndomsgård, skulle gå och ta en lunch på vaniljdrömmen, så då hakade jag och Helena på. Det var också en granne till Bibbi som följde med så vi täckte upp ett bord inne på stället. Mycket trevligt!
Sen jobbade jag, och varenda gång vi stack ut huvudet utanför dörren för att göra något så regnade det… måste ha varit otroligt lokala skurar över våra huvuden. Chefen ville ha en lime cheesecake, så det ordnade jag, sen small det bara till så var det dags att åka hem igen.
Nu ska jag käka frukost, har nämligen lovat Nicco skjuts till skolan idag, dom ska ha ett uppträdande där och har tränat hela veckan inför detta, och börjar dessutom tidigare än vanligt. Önskar er alla en fin fredag!
Jo just det ja, vi ska också hålla en tumme för Theresé... hon ska göra en sak idag och om det lyckas så ska jag tala om vad det var... jojomensan!
Kort ägglektion
Vi pratade nämligen om ägg igår, då vi satt ute i snålblåsten och drack kaffe. Jag är nämligen lite skeptisk till ÖoB:s äggförsäljning (som dom ibland har) då ägg, normalt brukar ligga i kyldiskarna, men det gör dom ju inte då ÖoB säljer dom.
Letade nu på nätet om just förvaring av ägg och fann detta:
Konsten att förvara ägg
Ägg är ett känsligt livsmedel som helst skall förvaras i kylskåpet. Eftersom skalet är poröst kan ägget suga åt sig lukt, smak och värsta fall bakterier. Bakterierna kan t ex komma från andra livsmedel eller smutsiga köksredskap och därför är alltid god hygien i köket av största vikt. Starkt luktande livsmedel som tex korv, fisk eller ost bör förvaras i burkar med lock. Kontentan blir alltså att det går bra att ha dom i rumstemperatur, men inte hur länge som helst, och därför kommer jag att fortsätta köpa ägg som finns i kyldiskarna. Over and out!
I rumstemperatur försämras äggkvaliten fortare än i kyl och bakterier kan lättare få fäste. Med normal hygien, rätt förvaring och tillagningsmetoder är det dock inga problem. Kronäggskartongerna är försedda med bästföre-datum, men i kylskåp håller ett prima ägg som regel betydligt längre. Hårdkokta ägg ska också förvaras i kylskåpet och förbrukas inom en vecka (odelade). Är du osäker på om ägget är färskt kan du göra ett enkelt test. Lägg ägget i rikligt med vatten. Pinfärska ägg ligger kvar på botten och riktigt gamla ägg "står upp" i vattnet med den trubbiga ändan.
När du väl knäcker ett ägg kan du också se om det är färskt. Gulan ska vara hög, vitan klar, seg och tjock runt gulan och lite mer lättflytande mot kanterna.
En skräckfylld upplevelse
Jag satt på ”gammgården” i tisdags, med några av grannarna vi hade förut. Bland annat Ingrid, som har sin rullator som stöd på sina promenader samt ett väldigt behändigt fordon att få hem saker i.
Nå, då hon gick iväg, kändes hon sig lite instabil och hon uttalade då en önskan om en hund, det hade varit något för henne. Nu fick hon inte riktigt medhåll, då vi alla vet hur en hund kan rycka och dra.
Nä, sa Jan A, en vandrade pinne kan du ha, den gör inte så mycket väsen av sig och drar nog inte omkull dig heller. Vilken syn hade inte det varit :) Om man fått tag i en bauta stor vandrande pinne som fått sitta fram i korgen.
Nä, usch, jag tyckte ju inte om spindlar förut och dom där är snubblande nära att påminna om en sådan. Min gamle kompis Urban, som jag alltid hängde med förut, hade just vandrade pinnar, och jag gillade dom inte speciellt, nämnbart mycket. Han försökte nog vara snäll och ville ge mig en drös med ägg i tron om att jag skulle vilja ha ett gäng, men inte då, dom fick vara.
En av hans pinnar var rätt så stor (fråga mig inte heller vad man egentligen har dom till) och han satt och hade den på handen. Jag höll mig på stort avstånd, sen satte han ner den på sin säng och gissa vem som vände sig om mot mig, där jag stod, precis som om det inte räckte med att jag var i samma rum, sen stegrade han, upp på sina bakersta ben och det såg ut som om han hade tänkt hoppa, och det var det, då åkte han in i glasburen igen annars hade Maria gått hem :)
Och det, mina vänner, var en skräckinjagande upplevelse!
Vi hade Jan A, Ingegerd, Birgitta och Fred, här på kaffe igår, vi hann innan regnet, så vi satt ute. Men kallt blev det i snålblåsten. Efter middagen åkte vi upp på Gammlia som hade sin första träff, så här är några bilder på det:
Och den här bilen, var så liten att även fast vi bara satt en liten bit ifrån och jag hade zoomat in det jag kunde på kameran, så rymdes hela bilen i rutan, otroligt :)
Och som om det inte räckte med fordon, så var det också stadsrally igår och en del bilar passerade utanför oss:
Tråkigt innehållslöst liv, eller?
Med allt som hänt under sista halvåret har jag nog ett uppslag som skulle täcka en stor tjock bok, mycket att skriva med andra ord. Men tyvärr så kan jag nog inte göra det, det finns inblandade som förmodligen vill förbli anonyma och då får det ju vara så. Men man håller på vara rätt så trött och ibland frågar man sig hur mycket man egentligen fixar att ta?
Har man verkligen en outtömlig källa med, tips, idéer, medkänsla, förståelse, öron att fortsätta lyssna med och mun att föra sin egen och andras talan, hm… ja, jag vet inte, just nu verkar det som det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Någon gång kanske det kommer att ta slut.
Fast å andra sidan… det sa jag igår, till en av dom som nu blivit inblandad, man kan då inte annat än tycka att det på något sätt är spännande, ingen dag är den andra lik och det händer saker HELA tiden. Och då kan det ju vara så, hade inte allt detta varit, så kanske man haft ett rätt så tråkigt och innehållslöst liv :)
Ett tråkigt liv och något som saknas däruppe i skallen, måste ju människan ha som tände eld på katten uppe på Ersboda (går att läsa på vk.se, http://www.vk.se/644827/hittade-en-ihjalbrand-katt), hur är man funtad som kan göra något sådant??? Jag som kan tycka att det är hemskt att dräpa en insekt.
Kommer ihåg en sommar då vi i vanlig ordning stod och kastade pil, denna gång råkade vi få syn på en nattfjäril som satt i närheten av piltavlan, och givetvis blev denna bruna nattfjäril målet för våra övningar på pricksäkerhet.
Och inte helt oväntat får jag in en träff… bulls eye, och jag rös över hela kroppen och tyckte det var så fruktansvärt hemskt, hur kunde jag vara så vidrigt dum. Mja, jag får skylla på att jag inte var så gammal och då tänker man väl sällan på konsekvenserna av sitt handlande, dessutom trodde jag förmodligen aldrig att jag skulle träffa eller att fjärilen skulle till flykten, innan dess.
Men inte, den gick sitt öde till mötes denna ödesdigra sommardag, och jag var den skyldige till detta, nå, men jag tycker nog att en katt är betydligt värre att ge sig på. Hoppas den som gjorde det, berättar det och får komma till någon som kan hjälpa till att få den att förstå sitt handlande så han/hon har en chans att avbryta såna här saker så det inte eskalerar till större och ännu värre saker, det kan ju bli hur galet som helst.
Önskar er alla en fin nationaldag, och nej, jag tänker inte vifta på någon flagga och sjunga nationalsången, jag ska bespara våra grannar detta och göra något helt annat :)
Säng säng säng, sova sova sova
Nu har jag fått lite tips om Stevia, sötningsmedel, men på deras hemsida finns inte just stevia strösocker, vilket är det som jag har köpt på Ica. Och här är en dl, just en dl, och därmed lite enklare att göra saker av, då det funkar precis som med vanligt strösocker. Sedan ser det också ut som vanligt strösocker. Och vad jag har förstått, så är det just detta sötningsmedel som Ica av någon outgrundlig anledning skulle plocka bort från hyllorna… jaja, vi får väl se om dom gör det.
Det blev prat om sängar igår, på jobbet, eller rättare sagt sängramar, och då kom jag osökt att tänka på den sängramen som jag och Åke köpte, då vi bodde i lägenheten.
Fin nå hemskt, antikvit, stor sak med tillhörande sängbord, riktigt pampig, tyckte vi. Betalade, åkte hem, såg bara glada ut, och påbörjade hopsättningen.
När den väl var på plats, insåg vi att det var med nöd och näppe vi kunde stänga sovrumsdörren… ja, sängen var ju stor, skrev jag :) Och sedan skulle våra Dux sängar ner i ramen, tjopp tjopp så låg dom nere på golvet.
Och vi såg ut som två levandes frågetecken. Vi mätte alltihop och blev varse att våra Dux sängar var något antika, och med andra ord inte med standardmåtten, 90x200, utan 87x195, *suck*.
Ja, vad gör man, jo, som vi väldigt ofta gör, skrattar, kommer på en lösning som i detta fall innebar att benen på sängarna sattes dit igen och sedan fick sängarna stå nere i ramen, och se fina ut, och dom som då inte visste nåt, såg inte heller att det var något mystiskt med våran säng.
Idag står en del av ramen nere i syrrans stuga, och där passar den ypperligt. Inga fler sängramar här inte, och dessutom, om vi hade tänkt över saken ordentligt (vilket vi sällan gör), så hade vi nog insett att en sån där stor sängram hade gjort sig bäst i ett stort rum då man fått blicka över hela härligheten, och inte som nu, stått inklämd bakom en dörr.
Är inte detta precis som med inköpet av Buicken… inte räknade vi med att den inte skulle rymmas i garaget, nejdå, det insåg vi sedan :) Önskar er alla en fin tisdag!
Något med stuns i
För längesedan, då jag jobbade i köket på dagis, tillsammans med Sussie som var ordinarie kokerska, så sa hon vid nåt tillfälle då vi gjort en gryta av något slag och den avsmakades, att vi behövde lite vitpeppar, för stunsen skull. Det där har sedan dess suttit rotat i min skalle.
Så fort jag tillagar något som saknar stuns, så är det första jag lägger till, vitpeppar, men detta kan ju även gälla andra saker, om man till exempel glömt att salta gröten, då är den stunslös, och väldig fadd i smaken.
Nu är det så att min Åke, hade ett litet fel då han gjorde hälsoundersökningen, han har fått diabetes. Och detta innebär ju, som dom flesta vet att man ska undvika saker med kolhydrater i, med andra ord socker, och givetvis att äta på något så när, jämna tider. Vilket i hans yrke, inte alltid är så lätt.
Nå, nu finns det ett sötningsmedel som heter Stevia, och som inte är blodsockerhöjande, och innehåller väldigt få kalorier. Problem nummer ett, mamma sa, då jag talade om för henne om det nya sötningsmedelet, att Ica sagt att dom ska dra in det, men av vilken anledning minns hon inte. Är det någon här som vet? Jag kan då inte hitta nåt på nätet om det, konstigt.
Nummer två, jag vet också att det finns sötningsmedel man ska undvika, vilka är det, dom med aspartam i eller? Nummer tre, vad kallar man nu en sockerkaka, som man använt stevia i, istället för socker? Steviakaka, sötningsmedelskaka, osockrad sockerkaka, eller vad?
Hahaa… jo jag testade nämligen att göra just en sockerkaka, som det stod recept på, bakom stevia påsen, jo, där kallade dom den för sockerkaka, men den blev väldigt stunslös, och det, förmodligen i avsaknad av vaniljsocker, det gissar jag då, för det söta finns ju i stevian.
Sen får man väl vara glad att vi inte använder så mycket ”socker” här, det är till tekoppen, en gång i veckan eller filtallriken, som äts ännu mer sällan, för priset på en påse stevia, är inte att leka med, 42:- för 300 gram, jojomensan, nog vet ni att det är någon därute som gör sig rejäla slantar, men det kanske dom är värda att göra också, jag vet ju inte vad en sån planta kan kosta att driva upp och exportera och göra om till sötningsmedel.
Idag ska jag jobba igen, känner mig skapligt bra i ryggen så jag hoppas det ska gå bra. Önskar er alla en fin måndag!
Gammal
Då gör vi ett försök med dagens fototriss med temat gammal. Jag börjar med en gammal bil, fångad i kameran uppe på Gammlia i somras:
.JPG)
Sedan fortsätter jag med en tavla, ritad av Åkes kusin Staffan Lundmark, föreställandes Åkes gamla morfar:
.JPG)
Och jag avslutar med ett annat gammalt fordon, dock inte en motordriven sådan:
.JPG)
Vill ni se mer gamla saker klickar ni på den här länken: http://fototriss.blogspot.se/
Vi hann, men inte just nå mer...
Vi hann sätta ner buskarna men det var inte mer heller, innan störtregnet. Här är Oskar:
Och här är amerikanen:
Och här… är en planterare:
På stubben mellan tallarna har vi en snubbe som blickar ut över vår tomt:
och på den andra stubben… hm???
Jag var på blomsterlandet och köpte mer barkmull som hela planteringen skulle avslutas med och sedan var det bara att hålla sig inomhus.
Jag lurade Nicco och Rickard, då vi skulle till Rödåsel och satt inne i Buicken för att slippa bli blöt. Jag grävde fram det här bandet och frågade om dom visste hur bandspelaren sett ut som tog emot den där kassetten:
Dom såg mycket fundersamma ut, vred, vände och bände, och Nicco ifrågasatte hur bandet ens skulle kunna spelas, haahaa… nä det går ju inte, det var ju bara ett fodral:
Nu ska jag leta fram tre saker som går under temat gammal i dagens fototriss, får se vad jag kan tänkas hitta på. Önskar er alla en fin söndag!
Ugnsstekta sköldpaddor
Det var överskriften på mejl jag får från dagens middagstips. Usch tänkte jag, vad äckligt, och vart och vem säljer små sköldpaddor?
Nå, jag gick in och kollade, det var inte så farligt som det låter, så här ser dom ut, dom små ugnstekta sköldpaddorna:
Fast för min del får dom nog vara, inte tyckte jag att dom såg så aptitretande ut, men å andra sidan, hm... om man vill gå ner i vikt så är ju denna mat, i så fall alldeles ypperlig (hurven) :)
Apropå sköldpaddor så hittade Rickard, Niccos kille, en gång en sköldpadda som var vilse i Robertsfors. han tog hand om den, tidningen kom dit och fotade, och det var en liten uppståndelse kring det hela.
Då... kom glassbilen, och gissa vad den gjorde... den backade över sköldpaddan och så var det slut med den. Rickard fick en glass av glassbils chauffören, som plåster på såren. Hm...tragiskt or what?
Kravallstaket kan behövas
Mina föräldrar var på ett årsmöte med HSB och där hade dom bjudit in Umeva för information om vattnet. Dom fick frågan om dom visste ur mycket vi betalar för vattnet i kranen, min pappa gissade på 4 öre/liter, och det var nästan rätt, 3 öre kostar det… nu i alla fall, sen kommer det ju att höjas, om jag förstått det rätt.
Nå, tänk er då hur stora förtjänster dom gör sig, dom som säljer vatten på flaskor i olika storlekar och smak, det är otroligt. Vilken smart affärsidé dom kommit på.
Mer förunderligt kan jag tycka, är att någon ska få göra sig en förtjänst på det som finns i vår natur. Vatten, ok i kran och toalett, det kostar ju någonting att rengöra och distribuera, men mineralvatten som dom påstår kommer från olika kallkällor, hm… Och detta gäller ju även dessa företag som tar hit bärplockare för att dom ska plocka bären och säljas till dom som gör sig en rejäl slant på bären som växer vilt. Jag förstår det inte riktigt, men det är ju så det är, man kan ju alltid få undra i alla fall.
Någonting bra, kom då från att jag fick ett pris på vattnet, nu snålar jag mer, för jag kan inte låta bli att försöka räkna i huvudet då kranen är på, hur många ören just det vattnet kommer att kosta oss :)
Idag ska blåbärsbuskarna få komma i jorden, det har varit så mycket annat i vägen. Men dom klarar sig ju fint i krukan, någon dag extra, men nu så.
Ja, jag kanske skulle kunna sälja lite vatten härute i sommar… om jag häller upp vatten i tillbringare och låter dom stå väldigt nära buskarna så kan jag ju också säga att det är vatten, med en hint av blåbär, eller hur :)
Eller så kanske vi måste bygga kravallstaket runt buskarna, vem vet, det kan ju komma en bärplockare och tro att det är fritt fram, här också.
Näpp, nu ska jag göra nåt nyttigt… eller…. Nja, vi får se. Önskar er en fin lördag!
.JPG)
Hysteriskt, galet, tycker jag
Satt och bläddrade i tidningen ViiVilla, och fick se en rätt så stor grill, den ser ut så här:
Fast jag såg i tidningen, är känd som världens dyraste grill och är helt klädd i 24 karats guld (*suck*). Den tillverkades ursprungligen till en bostadsmässa i Sydney som ”the ultimate backyard bling”.
Företaget säger att den är till för människor som vill göra avtryck och som har pengar att bränna (håller definitivt med). Den kostar ungefär 165 000 dollar.
Vill jag ha en? Ehhh, näpp, då gav jag hellre bort pengarna till bättre behövande, faktiskt.
Ett tips i alla enkelhet!
Nu ska ni få ett tips, ni som hatar måndagar
… och gillar lasagne.
Jag har rationaliserat bort vitsåsen, béchamelsås, som det så vackert heter. Jag gör allt i ett, lika gott, och mycket mycket enklare.
Jag steker köttfärsen, kryddar med det jag vill, Dolmio är ett måste i det här huset :) Rör ner en hel del mjöl och reder till lagom konsistens. Varvar plattor med såsen och ost, tadaa… in i ugnen och klart på 40 minuter, typ. Lätt va? Och inte bara det, det blir en kastrull mindre att diska.
Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?
Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.
Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.
Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.
Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man :)
På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…
Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.
På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.
Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.
Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta :)
Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än :)
Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.
Önskar er alla en fin fredag!
.jpg){kind=small}
.jpg)
