Kommer ni ihåg?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Kommer ni ihåg dom olika biograferna som fanns här i Umeå, förut? Spegeln, Odeon, Saga och Sandrew 123, det är dom jag har minnen av, sen fanns det säkert fler. Lite tråkigt ändå att allt nu är samlat under ett och samma tak, Filmstaden. Fast det är säkert något positivt med det också.
Jag jobbade en gång i tiden på en affär som hette Butica Sport, och ingången till butiken var där filmstaden ligger idag. Ett litet lager hade vi på nedersidan, med utsikt mot älven, och många gånger sa jag, tänk, här skulle det ha varit en liten restaurang.
Det blev ju aldrig då, men nu är det väl ett fik därnere, om dom inte lagt ner, det var så längesedan jag gick nerför den backen. Pratade om mitt lilla jobb där, och jag berättade för Nicco att jag fick ha ett alldeles eget krypin där, det hängde tygdraperier för, och därinne fick jag sitta och blossa på mina cigaretter och texta skyltar.
Helt otroligt om man nu tänker på det, röka i en affär, aldrig var det någon som opponerade sig då, men tänk om det hade varit idag… jojo. En av gubbarna som jobbat där tidigare, brukade komma ner och hälsa på, och han hade alltid med sig sin hund, ännu en sak att häpna över idag, djur tar man ju knappast med sig in, om det nu inte råkar vara en djuraffär.
Undrar vad detta berodde på, okunskap eller nonchalans? Jag gissar på det första, man visste inte bättre.
Jag gjorde en liten rockad på våra tavlor för några dagar sedan, plockade ner några nya alster från garderoben, och däribland hittade jag denna lilla tavla:
Den föreställer dom som jobbade på Saga, någon gång under 60 talet, gissar jag, längst ut till vänster, hittar vi faktiskt Åkes moster, Gunilla, med hennes man Bertil som på den tiden kunde titulera sig som vaktmästare. Åkes mamma finns även hon med här, men jag är osäker på vem av dom här två, som föreställer henne:
Mannen med portföljen var ägare till Saga biografen. Sedermera hamnade ju svärmora på Handelsbanken, så vi har bägge två jobbat i samma hus, fast jag därnere och hon däruppe. Lite lustigt var det också att jag i den vevan, träffade Åke, och när han berättade för mig att hans mamma jobbade på banken så bara visste jag, vem det var som var hans mamma.
Jag hade ju fått gå upp dit vid otaliga tillfällen för att växla pengar, och det var nog oftast hon som satt där. Och någoting måste väl Åke släkta på sin mamma, då jag kunde ta igen henne.
Igår fick vi lämna in Jeepen på Van service, och den ska väl då kunna hämtas ut ikväll. Så jag får se hur jag tar mig på jobbet idag, antingen får jag testa bussförbindelserna eller så kanske Tina hade vägarna dit upp och erbjöd sig att skjutsa, vi får se vad det lider, det är några timmar kvar. Härifrån kan jag då inte ta bussen, för den går bara en gång i timmen och jag åker knappast 1½ timme innan jag börjar, det kan fetglömmas.
Önskar er alla en fin torsdag!

Memorera detta, tack!

Av , , 2 kommentarer 11

Fick en jättebra bild och beskrivning av Theresé, då det gäller rondellkörning, och jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt körde så här tidigare, men sedan hon öppnat mina ögon, för x antal månader sedan har jag idkat detta heeela tiden, och det skulle ju funka utomordentligt bra, om alla gjorde likadant, eller hur? Mitt problem var, när, man ska byta fil då man ska ut ur rondellen, och här syns ju det, klart och tydligt. 

Det värsta är nu då den människan (som här får symbolisera den svarta linjen) inte bara har tänkt sig rakt fram utan ska göra en så kallad vänstersväng, precis som jag, och vi ligger jämnsides… då blir det problem, en av oss får gasa på om det inte är tvåfiligt en längre bit, då man svänger av.

Sen blir jag verkligen SKIT förbannad, på alla som genar i rondellen, hände senast igår, jag var den blå linjen, och jag hade en svart linje bredvid, vi kör ut samtidigt och den svarta (korkskallen) linjen, genar och vi är så nära att åka ihop, vad f-n, håll koll på sidorna också och ta dig ur tunnelseendet, annars ska du inte ha körkort.

Detta är tyvärr inte alls ovanligt, ett litet tips, kör du yttersväng, håll dig så långt ut i kanten som du kan, hela vägen, och samma sak för dom som kör inre svängen, håll in till rondell mitten, så långt du kan,

Over and out!

Vad är du?

Av , , 4 kommentarer 10

 

Det blev lite jäktigt igår då jag skulle iväg och träna, var inte bara sent ute utan hade även en tid att passa, klockan elva, men jag hann, bägge delarna, om än det blev en snabb rusch nerför trappen då klockan var just elva.
Tina kom sedan förbi…hehe, med en liten leverans av något som jag inte talar om vad det är… bara för att. Och vi drack en kaffe och satt och pratade och kom osökt in på ämnet introvert/extroverta människor. Rätt så intressant faktiskt, jag kopierade följande text från denna sida http://www.introvert.se/  för att ni ska få en enkel förklaring på vad det handlar om:
Introverta människor är de som vänder sin energi mer inåt, föredrar ensamhet eller mindre sällskap, har större behov av lugn och ro på egen hand.
-   Tänker först och handlar sen, eller nöjer sig med att tänka
-    trivs i ensamhet
-    relationerna är få men djupa
-     sociala aktiviteter tar energi, även de roliga
-     lugn och säker på ytan
Extroverta vänder tvärtom sin energi utåt, föredrar att umgås oftare med människor och gärna fler på en gång.
-   vill ha mycket att göra
-   gillar förändring
-   känner många, anser sig ha många vänner
-  gillar småprat om vädret
-  handlar först och tänker sen, handlar ibland utan att
tänka
-   tänker genom att prata
Vi är få som är rent introverta, de flesta av oss är både och, men vi föredrar den ena sidan. Vilket skulle du välja om du blev tvingad att välja? Slutkopierat
Ja, skulle man välja idag, så blev det nog en blandning av både och, men skulle jag fått frågan för 10-15 år sedan, så hade jag listat mig på den introvertas plats. Vet egentligen inte varför, men det känns bara så.
Hur gör ni till exempel, eller rättare sagt, gör ni som vi, jag och Åke. Vi sitter ju alltid i samma rum på kvällarna, men vi behöver inte nödvändigtvis prata för det, vi har alltså varandras sällskap, även om det är tystlåtet. Kan också bero på att vi på något sätt vet vad den andre tänker, ofta tar vi orden ur munnen på varandra då vi ska kommentera något vi hör eller om man pratar om en specifik sak.
Ibland är det ju till och med skrämmande, då vi kanske säger exakt samma sak, på exakt samma sekund och vi har inte nämnt detta på 5 år, då kan man undra hur människan egentligen fungerar. Vi är nog många som besitter egenskaper som vi aldrig utnyttjar, vi kan, men vi vet inte att vi kan.
Att vara enbart extrovert, torde kräva en hel del energi, vem orkar hålla igång hela tiden? Känns också som aningens småytlig, om man läser vad en extrovert människa har för egenskaper, medan man säkert upplever den personen som positiv och framåt. Samtidigt som jag får en bild av en som ofta gör överilade saker, inte så genomtänkt.
Nä, när man läser om dom både grupperna får man vara nöjd och glad att man är både och, det bästa ur dom bägge två, med andra ord, kunde ju inte bli bättre :)
Önskar er alla en fin onsdag!

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt :)  Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall :)
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Anneli hittade denna på fejjan…och det här kan man ju verkligen fundera på:

Bli först att kommentera

Det bidde nåt heeelt annat…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Nu ska jag testa något nytt, från och med idag skippar jag eller stryper ordentligt på intaget av kolhydrater, jag hoppar med andra ord, bröd, pasta, potatis, ris och såna där utfyllnader. Jag har köpt kokosfett att steka i, kokosfett som energi samt kokosmjöl som fibertillsats, ska bli så kul att se vad som blir av detta.
Nå, gårdagen till ära och min ”sista” måltid med sånt jag ska undvika, skulle då bli tjockpannkaka med fläsk och otämjd hallonsylt.
Tar fram mjölk, mjöl och ska gå efter äggen då jag till min förskräckelse ser att det bara finns tre ägg, jamen jösses, snabb omräkning, Nicco skulle inte äta hemma, ok, jag gör en pannkaka på tre ägg istället då, det spelar ju ingen roll…och ja, jag gör en fläskpannkaka, och det var väl tur att jag bestämde mig för det. För då ska ju fläsket stekas först.
Tar fram biten jag köpt för några dagar sedan med utgångsdatum 4/2, öppnar paktetet och det luktar F-N. Jag får kasta bort hela alltet, och göra ännu en omplanering av middagen. Det bidde ingen pannkaka, det bidde ugnstekt falukorv med potatis.
Jag sa till Åke då vi satt och skulle äta, att detta faktiskt är fläskpannkaka… och han tyckte det var tur att jag sa det, för han tyckte att det såg ut som och luktade falukorv. Jaja, så kan det gå, och det smakade inte illa i alla fall.
Hörde att dom sa på tv igår och det är många svenskar som har sömnproblem och efter forskning har dom kommit fram till att en av orsakerna är tät näsa… ha, sa jag, det hade dom inte behövt forska om, det hade dom kunnat ringa till mig och frågat om så hade jag kunnat tala om det.
Har för fasen varit vaken hur många gånger som helst den sista månaden tack vare tät näsa, lite hosta på det och ont i hals, samt torr i mun. Jojo!!!
Idag har jag bokat in en tid hos läkaren, jag har nämligen fått en liten fläck på benet som han ska få titta på… bara så där utan vidare, kanske han kan säga vad det är för nåt också, vi får se. Och när jag liks är där kan han få titta i munnen också och tala om varför min tunga inte känns som den ska och vad jag kan göra åt det. Tänk, han kanske till och med har fått röntgensvaren på mina hand och handledsbilder så jag kan få veta nåt om det… snacka om att slå två flugor i en smäll.
Sen ska jag träffa Tina och Anneli, vi ska lunchdejta på Nybro och sen ska jag hämta upp Ullis, för vi ska på ett litet uppdrag. Önskar er alla en fin måndag!

Hm… vart ligger det?

Av , , Bli först att kommentera 9

Inte ofta man får se felstavningar i rubriken men detta lät onekligen lite roligt, om man tar bort själva olyckan. Man kunde tro att det var brevbäraren i farserna dom nu visat på tv, han som inte kan säga R.

"Trafikolycka utanför Stouman"

Bli först att kommentera

Åh inte visste jag vad det var

Av , , 6 kommentarer 13

 

Blev en rätt så trivsam dag på jobbet igår. Förutom dom vanliga sysslorna så tog vi en promenad upp på centrum och gjorde ett besök på Finas. Jag kostade på mig (fast det är en lögn med modifikation, eftersom personliga assistenter får sånt där gratis), en krokantrulle, min absoluta favorit bland kakor och annat, sedan kollade jag in listan över kaffedrinkar, något jag aldrig brukar ta, och frågade vad en norrländsk latte var för någonting.
Svar: som en vanlig latte fast med hjortronsylt. Hm… detta sa nu Maria absolut ingenting eftersom jag inte har en aning om vad en latte är för nåt heller, men ok, sa jag, jag tar en sån jag. Och den satt inte fel, den heller. Men någon lattedrickare blir jag nog aldrig ändå, tacka vet jag vanligt, kokekaffe.
Nicco kom ut vid tre tiden och tog hunden med sig ut på en långpromenad, lite övning så där på vad som komma skall. Nu är den här hunden på jobbet, inte så drillad i lydnad och övrigt, dessutom är han jättelydig… i tio sekunder, sedan är man tillbaka på ruta ett igen. Precis som om han glömmer bort vad han blivit tillsagd. Men dom fick nog lite övning, bägge två, och det gick ju bara bra.
Och nu Tina… ska här avslöjas vad vi valde till middag, dom där superäckliga baconburgarna på Sibyllas, usch, dom var lika dåliga som sist :) Moahahaa…
Så hade den lördagen passerat och nu sitter man här, söndag… snart kommer kyrkklockorna att sätta igång, jag ska ner i källaren och slänga in badrumsmattan i torktumlaren, och efter lunchen ska jag hälsa på en Ullis, jojomensan. Önskar er alla en fin söndag!
 
 

Sött

Av , , 24 kommentarer 11

Fototrissen idag, med tema sött, hm… finns ju mycket som är sött, godis, små miniatyrer, söta bakverk, men det söta idag får bli barnbarnet Sally som både är söt och försöker sig på , något sött.

Här är vi på Tierp arena, och Sally som älskar skor, i alla de olika former och storlekar, har fått syn på Niccos fina röda:

Och med tillräckligt lirkande med skosnörena har hon plötsligt fått Nicco att ta av sig dom så hon fick prova:

Och här kan man se den sanna lyckan och glädjen, över ett par röda, nötta skor (alternativt lyckan över att vara på dragracing, och bara njuta av livets, goda, söta…)

Fler söta saker finner ni här: http://fototriss.blogspot.se/

24 kommentarer

Skrik och rop

Av , , 2 kommentarer 12

 

Nicco undrade igår, vid middagsbordet, varför dom flesta som är arg, skriker eller höjer rösten. Är det precis som djuren, som ryter för att skrämmas eller visa sin pondus? Man är så arg och vill göra sin röst hörd, dels för att man tycker man har rätt, man vill överrösta den andre, och hävda sin ståndpunkt.
Inte helt otroligt, det enda galna är att ju mer du höjer rösten, desto mer höjer din ”motståndare” rösten, och risken är stor att du till slut står och skriker till en som skriker lika högt och ingen av dom hör ett endaste dugg.
Ja jag vet inte, men antar att det är på det sättet. Sen finns det ju ett otal olika situationer, som man får ta i beaktning. Man kan ju skrika på en person, av rädsla, ett barn som springer ut mot vägen, visst fasen är risken stor att man höjer rösten, någon håller på att göra något dumt, som du vill förhindra, och återigen får man ett högre röstläge.
Ni har väl knappast undgå att se och höra om det där som någon lade ut på nätet, en påhittad historia med bilder, och 200 ungdomar ger sig iväg för att hämnas på den personen dom tror är den skyldige.
Dom visade en del av det på efterlyst sist, och man har svårt att greppa vad som driver en sån mobb, att ta hand om en ung tjej, vad är dom rädda för? Hur skulle den tjejen ens ha en chans att försvara sig, då hjälper inte skrik och rop. Nu var hon dessutom oskyldig, men det spelar ju ingen roll, 200 mot 1, är inte genomtänkt, överhuvudtaget.
Men man skräms ju också då man inser vad som driver människor och vad som kan hända, en puttar omkull en tjej som dom alla tror är den skyldiga, och alla hurrar, höjer rösterna och blir exalterade… men varför? Dom eggar upp varandra och slutar tänka på konsekvenserna.
Det är det som är skrämmande och hur många i den mobben, känner tjejen som alla trodde var den skyldige? Förmodligen inte många, och ändå riskerar dom att åka dit för misshandel eller dråp, över vad som skrivits på nätet. Ja, ibland behövs inga höjda röster för att skrämmas, utan bara tanken på vad som faktiskt kan dras igång, med några klick på tangentbordet därhemma.
Nu ska jag se farmen från igår och förfasas över hur dumma människor som finns där och som frivilligt går med på att visa upp sina mindre begåvade påhitt. Och sen ni, åker jag iväg på jobbet, ha en fin dag, allihop!