Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!
Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!
Senaste kommentarerna