Inget hände och väntan blev lååång

Av , , 4 kommentarer 12

 

Jag fick hämta igen Jeepen igår… obehandlad, dom plockade ner det väsentliga, kollade felet, sen meddelande dom att det inte bara var ett lager utan någon större grej som var på vippen att fara och den så kallade grejen hade dom inte hemma.
Så då fick dom plocka ihop bilen igen, jag hämtade den med förhållningsorder om att ta det lugnt och inte köra så långt, för dom hade även upptäckt att det var på väg att gå sönder på andra sidan, men hinner dom byta det här så kan det klara sig, och det vore väl för väl om det gör det, det är ju inte några små slantar det kostar.
Så någon gång under nästa vecka blir det operation ”rädda Jeepen”, men det tar bara en dag så det är ju ok. Kan ju alltid hoppas att det blir på ”rätt” dag, såna där saker har ju en tendens att inträffa då man har annat inbokat.
När vi åt middag för någon dag sedan så hittade Nicco ett majskorn som var något färgad, aha, sa hon skämtsamt, kanske en som tänkt bli ett popcorn. Så kom vi då helt osökt in på ämnet popcorn.
Jag tror mig ha skrivit detta tidigare, men i alla fall så har min mamma berättat när dom dör allra första gången kom i kontakt med popcorn. Detta var någon gång på slutet av 60 talet och mina föräldrar hade blivit bjudna på popcorn av några bekanta, och det var ju så gott, och hur kunde det bli såna där vita puffiga saker?
Jätteenkelt att laga till, fick mamma höra av vännen, det är bara att lägga dom in en kastrull och lägga på locket, vänta ett tag så är dom klara. Och mamma gjorde precis som hon blivit tillsagd att göra (varför krångla till det?). I med popcornen i kastrullen, som stod på bordet, på med locket och börja vänta.
Och nu till er alla som vet vad som krävs för att det ska hända någonting, så fattar ni ju att väntan blev lång… ja den kunde ju till och med ha blivit evig, eftersom inget händer utan värme. Och det fick hon ju veta sedan, vad hon gjort för fel.
Nicco skrattade och tyckte nog allt att hon borde ha begripit detta, men varför skulle hon ha gjort det då, egentligen? Har du aldrig handskats med just en grej förut, och bara får dom enkla beskrivningarna på vad som behövdes göras, så var det nog inte så lätt. Däremot kanske hon borde ha frågat varför det behövdes just en kastrull för det skulle ju annars ha kunnat räcka med en vanlig skål med lock 🙂
Vi kör nu oftast med mikropopcorn, men dom kan nog aldrig jämföras med rykande färska poppande hoppande korn från kastrullen, nysaltade med lite smörsmak, mm… får nog poppa en kastrull ikväll. Önskar er alla en fin fredag!

12:- på 10 minuter

Av , , 4 kommentarer 14

Köpte en fin ny kattleksak igår. Fixade snöre och hängde upp den i dörrgångjärnet, sedan släppte jag leksaken fri att lekas med, och Enya var först ut på banan:

sedan kom Eloise lufsande:

Hon studerar upphängningen:

Ger den en omgång och slänger omkull sig för att kolla in närmare, hur den funkar:

Enya gör en tjurrusning runt dörren, in med klorna i bollen och fem minuter efter upphängnigen ser den fina bollen ut så här:

Några få minuter efter denna bilden är tagen ramlar det ut en plastboll och kvar är bara garnet:

Men jädrar vad Enya gasade på med plastbollen som kom ut, till och med Eloise chockade med att göra en ordentlig rivare ute i hallen och sladdade in i köket, men sen blev det magläge för hennes del.

Sen kan man ju undra vad tillverkaren av denna kattleksak trodde att katter var för något… små minihamstrar utan tänder och klor, eller? 10 minuter inte en sekund längre, sen var det fina slut, tror jag ska köpa ett gäng pingisbollar nästa gång, dom kan då inte klösas sönder 🙂

Den är JÄTTEFUL, vill du ha den?

Av , , 4 kommentarer 16

 

4 timmars avhandlande igår, kändes som 2, jag och Tina gjorde strömpilen och avslutade på returbutiken. Hon hittade en ljuslykta, höll upp den, funderade en sekund, skakade på huvudet och sa: Nä, det var ju synd, den är ful… vill du ha den? Hahaa… nä, jag vill inte ha den, svarade jag och pekar på en stor blå/grön garnvinda, ser ut som ett spektakel och säger: men den här då, Tina, den är jätteful, vill du ha den?
Kom att tänka på hur man säger saker, det är ju många grejer man tycker är ful, men för den sakens skull, betyder det inte att man tycker den är ful på någon annan, eller hemma hos någon. Man utgår ju ifrån sig själv och sin smak, hur man själv har det hemma eller hur man ser ut och vad man tror sig passa i.
Jag kommer så väl ihåg då det var inne med leggings, blommiga, mönstrade saker. Ja, jag vet, det är ju inne nu också, men det här var någon gång på 90 talet. Jag tycker verkligen inte om blommiga byxor, och skulle aldrig i hela mitt liv, sätta på mig något sådant, sa det till min kompis och hon låter lite små putt, men jag har ju såna på mig, säger hon, och ja, det hade hon ju, men på henne var det en helt annan sak, jag hade inte ens reflekterat över vad hon hade på sig, hon passade ju i dom.
Men det låter ju onekligen lite uppkäftigt om man helt seriöst, skulle säga till någon, men du, den här är ju jätteful, den skulle ju passa hemma hos er. Haha, nä, då var man nog inte kompisar så länge till, eller vad tror ni?
Jag hittade i alla fall en liten sak som jag köpte med mig hem, men nu ska jag i rättvisans namn säga att det inte var jag som betalade den, det gjorde Tina, och av den anledningen att Maria inte hade mer än 2 kronor i börsen, grejen kostade 15 kronor och dom accepterar inte kort på varor under 50, så, så låg det till med det. Billigt och bra 🙂
Och där får han nog sitta, döskallen i båten, på barhyllan och se allmänt uttråkad ut.
Åke for på Van-service efter jobbet igår och förhörde sig om dom hade tid att titta på Jeepen, och det skulle dom göra idag, så vi åkte dit och lämnade den därute, igår kväll. Det är ju nåt lager i bakaxeln som gör att det sjunger därbak, så det ska dom få byta ut innan vi åker ner till Uppsala och hämtar hem vovven, vi vill ju minimera risken att bli ståendes någonstans efter vägen, då vi ska dit och hem.
Så idag blir jag hemma… billös som jag blev. Kanske går jag ut en sväng och rör mig i omgivningarna, om inte annat ska jag då gå och hämta igen Jeepen, då den är klar. Önskar er alla en fin torsdag!

Jag tänkte…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Tänkte på det där med ”krya-på-dig-rabatt”, är inte det en bra affärsidé? Vi får ju visa fram vårt Coop kort då vi handlar receptfria mediciner på apoteket, då bör ju Coop ha koll på vilka som faktiskt är där och shoppar, och kanske flertalet, typ 95%, faktiskt köper läkemedel för åkommor och då kunde ju Coop skicka ut rabatter på specifika varor, som till exempel, hm…hälsoyoghurt, frukt & grönt, teer, ja allt som tillhör den nyttigare sidan, det var väl inget dumt förslag, tycker jag. Varsågod Coop, jag bjuder på den!
Dom pratade nyss på nyhetsmorgon om dystra prognoser om framtida arbeten, fler kommer att bli arbetslösa osv. Så var det i mitten av 90 talet också. Och jag hamnade i stämpel karusellen, man hade jobb ett tag, blev utan, fick stämpla, fick jobb igen, blev utan, tillbaka till stämplingen.
En av somrarna var jag arbetslös och semestern stod för dörren. Ärlig som jag är så ville jag inte stämpla och åka iväg på semester, jag fixade det inte, utan jag skrev helt sonika semester på stämplekorten, och tog följderna av det, man blev ju utan pengar.
Det var många som tyckte jag var dum, jag hade ju lätt kunnat stämpla och plockat ut dom där pengarna, och ja, med facit i hand så hade jag kunnat det, det var ingen som ringde och sökte efter mig, men jag tror att man klarar sig längst på att vara ärlig.
Sommaren därpå var det likadant, semestern dök helt oförhappandes upp och jag var mitt emellan två arbeten, nu ville jag inte bli utan pengar, men jag ville fortfarande inte ljuga, så jag ringde på arbetsförmedlingen och frågade vad jag kunde göra, vi skulle ju upp till stugan, som vanligt.
Det fanns faktiskt ett alternativ, man kunde gå in på arbetsförmedlingen där man var, och anmäla sig som arbetssökande där, och få fortsätta stämpla, så då gjorde Maria det, och hur stora tror ni oddsen var att jag skulle få ett arbete uppe i Malå som just då hade högst arbetslöshet i hela Sverige… förmodligen obefintligt. Så jag kunde ha min semester, få mina pengar och jag hade varit ärlig… vad härligt!
Annars på Västerslätt intet nytt, min röst har inte återvänt, men kanske att den låter aningens bättre. Och nu är jag som sagt ledig i tre dagar, ska träffa Tina idag, får se vad vi hittar på, känns skönt att inte ha några måsten. Hoppas ni alla får en bra dag!

Dödsångest

Av , , 4 kommentarer 16

 

Vilken dag det blev igår, vi skulle ju ta färdtjänsten upp till ett ställe där chefen bokat en tid, klockan tio, hämtning skulle ske tolv. Kommer fram, vi blir avsläppta, vi går in och hon vi ska träffa är inte där, hon kommer strax, säger hennes kollega.
 
Efter tio minuter ringer kollegan upp hon vi ska träffa och chefen får prata med henne… hon har i sin bok, skrivit att mötet skulle vara den 21/2 och inte 21/1, och i chefens almanacka står det 21/1 klockan tio. Någon har skrivit fel, och vem det är får vi aldrig veta, det enda jag vet är att det inte är jag, eftersom det inte var jag som bokade tiden.
Och nu slänger sig Maria på telefonen och ringer och frågar allra ödmjukast om det finns chans att kunna få boka om färdtjänsten, och vilken tur vi har, det går och han kommer halv elva och hämtar oss så vi får åka tillbaka. Sådär ja, då hade vi varit ute och raggat med färdtjänst en timme utan att få något gjort, men vi satt ju inte i sjön, däremot hade vi varit strandsatta där om vi inte blivit hämtade eftersom det farit ett kullager på chefens stol så den drar du inte runt i onödan.
När jag kommer hem och tar in posten ser jag följande text, på reklamen:
Tänker givetvis att nu har dom verkligen stenkoll på sina kunder, hur fasen kan dom veta att jag är sjuk, krya på dig rabatt, tänkte ju jag att det stod, men när jag tittar dit igen och läser hela erbjudandet så står det något helt annat:
Sen var det bastu, efter middagen, och några rubriker för att vi vann 30:- lär det ju inte bli… men lugn… det kommer, jag är helt övertygad om det 🙂
Jag vaknade nu i natt av värsta hostattacken, kliver upp för att få åt mig andan och går in på toaletten. Håller upp armen mot munnen och den blir blodfärgad med en gång och jag tänker ju givetvis att nu är det kört för Maria, nu blöder lungorna sönder eller nåt sånt. Vid varje hostning kommer det nytt blod, tittar mig i spegeln och ser till min lättnad att det är näsan som blöder och inget annat. Men jag har aldrig i mitt liv, blött näsblod förut, så inte var det så konstigt att man hann fundera på döden innan man såg vad det var.
Jag jobbar idag, men sen ni, går jag på tre dagars ledighet och vem tackar nej till något sånt 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!
 
 

Bastugänget vann 1 miljon x tio

Av , , 4 kommentarer 12

 

God morgon, världen och alla med den. Jaja, jag har minsann varit vaken ett tag redan men har gjort lite annat innan jag tog mig hit. Lite kul blev det igår efter bloggandet om stickning och virkning och jag kommer ut på jobbet där jag fick träffa chefens nya assistent, och hon tillhör en av stickarnas häxmästare.
Hon kan inte bara sticka utan håller även i ett stickcafé, ute på Böleäng. Jag fick se ett av hennes alster som hon hade i väskan och man kunde ju som inte låta bli att köpa den, då det är detta mönster på, eller hur?
Och oh nej, mössan är inte till mig, men kanske att den passar Sally, vi hoppas på det.
Ett tag var det ju så poppis med dom där små virkade mössorna och svärmora var inte sen att vilja bidra med en sån till Nicco. Problemet var att hur än hon bar sig åt så blev det bara grytlappar, då tog hon helt sonika virkningen till grannen som hjälpte henne att få det till en mössa… inte bara en gång, utan två 🙂 Men en mössa blev det ju, oavsett vem som egentligen gjorde den.
Idag blir det en lättsammare dag hos chefen vi ska ut på ärenden och vi blir upp plockade av färdtjänst. Så det känns helt ok och ikväll mina vänner, går startskottet för bastukväll med triss skrap, hahaa…
Vi bestämde förra gången, då vi kom in på detta med lotter och trav, att varför kan inte vi införa ett litet triss skrap tillsammans, ni ser ju rubrikerna framför er, eller hur? Bastugänget skrapade in storkovan, typ 1 miljon x tio… och sen väckte Åke mig. Nå, vi tar i alla fall med varsin lott, skrapar och delar på det som blir. Är man inte där eller har lämnat in en lott så är man inte med, enkelt va? Och detta gör vi varannan gång, man ska ju inte vara överambitiös.
Näpp, frukost kanske man skulle tagit sig innan det bär iväg. Önskar er alla en fin måndag!
Maria Lundmark Hällsten