Dom går som fjärilar flyger…typ

Min mobil lever än, men jag trodde den var körd igår då skärmen plötsligt började vitna i kanterna och det bara fortsatte, men så… plötsligt, klarnade den upp och ser ut som vanligt igen.

Gick ut med Winstone igår, första svängen och noterar snabbt att det inte var bra att måla staket i förrgår… dom plankorna som blev målade ser ut som fruktansvärt taskigt förarbete, färgen rann fläckvis av, i skyfallet. Jag som vet att jag första gången när jag vaknade låg och räknade hur många timmar som gått från det jag målade sista planken, till jag vaknade av regnet och tänkte, jamen det är ju lugnt, det har gått över 6 timmar, men tji fick jag, fast det kan ju dessutom ha börjat regna tidigare, det vet jag ju inte.

Tur då att jag inte hunnit måla så mycket, färgen är tyvärr inte gratis och arbetet i sig är inte heller direkt älskvärt, det gör ju ont för tusan. Att hålla i en pensel och stå som en böj då man tar understa plankan.

Jag gjorde mig en sväng ner på stan igår och konstaterade att jag inte gillar att gå där, visst, mycket att se, men stan… nä, en massa folk som går ungefär som fjärilarna flyger… (ja inte alla, men många) så där helt okontrollerbart, dom vet inte vart dom ska, sen kan dom tvärstanna mitt i steget så man nästan ska gå in i ryggen på dom. Jaja, tur där också, att jag faktiskt inte behöver vara därnere heller, mer än nödvändigt.

Hittade en sån där trätavla igår, som Åkes farbror, Jean Ragnar (Helge) gjorde då han var i tonåren, så här ser den ut:

002

Och kolla, då jag vände på den så sitter där en tipsrad, fastklistrad, törs jag visa den för dig, sa jag till Åke, jag vet nämligen att Nicke, svärfar, hade en rad han spelade varje vecka, stående, i flera flera år, och det är förmodligen den här raden:

003

Han sa dessutom att han inte kunde sluta spela heller, eftersom han nu kunde den utantill och det vore ju försmädligt om han struntade i att spela en vecka och raden skulle gå in.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg och önskar er alla en fin onsdag, för mig innebär den, den sista dagen på semestern, imorgon återupptas dom gamla rutinerna igen.

Etiketter: , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Anna H

    Ånej… DET var ju ingen rolig konsekvens av skyfallet!!! Hoppas ni blir klar och att det får torka utan tossigt väder! Gillar skarpt benämningen på folk på stan som tvärnitar i stegen… Som fjärilar som flyger… :-) //a

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Fast det var inte mer än väntat… här snackar vi familjen Lundmark-Hällsten :) Visst har jag rätt, fjärilar har absolut noll koll, dom fladdrar bara på och hamnar där dom hamnar, precis som vissa människor :)

  2. Marja Granqvist

    Jag blir också så himla irriterad på folk som går ‘i vägen’ för mig på stan. Helst då de som går och strosar och stannar upp emellanåt när jag har bråttom till bussen ex. och trampar dem på hälarna.
    Den där tipsraden är kanske guld värd. :) Kram

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Mm jag undrar just jag, om vi ska ta och skriva en tipsrad, typ på vår bröllopsdag som förövrigt, ockskå var både svärfar och svärmos födelsedag :)

Lämna ett svar till Anna H Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>