Nu är det f-n i mig, snart dags…

Winstone är en roligt typ…eller hund rättare sagt. Han bryr sig inte värst mycket om bilar då vi varit på dragracing, och det ljud dom kan åstadkomma. Men jäklar om du ringer på dörrklockan eller låter mikron pipa… då ska det skällas så man flyger rätt upp.

Ja, ok, han kanske vill visa att nu kommer det minsann någon som vill hälsa på, men då undrar jag vad han tänker då han står ute på bron, även jag och Nicco, sen öppnar jag ytterdörren och trycker på ringklockan… samma reaktion, men hallå, vi står ju ute, ingen annan i sikte heller, men skällas ska det, och han blir väldigt misstänksam.

Samma med mikron i bussen, det var ett evigt plingande och skällande om vartannat då plättarma skulle värmas en och en 🙂 Haha…

En annan sak han reagerar rätt så kraftfullt på, det är då Åke pratar med lite högre röst, till exempel då det går förbi nån granne och han ropar ett hej eller ställer en fråga. Då rusar Winstone upp och sätter igång att gaffla, det är precis som när gonggongen ljuder i en boxningsmatch, och Winstone tänker att det är bråk på gång och han ska rädda Åke.

Tänk er då vi sitter och åker bussen, och man måste ibland prata lite högre för att höras…och vad händer, jo Winstone gör en tjurrusning, skäller och tittar sig omkring och undrar vart fan bråket ska börja, om det kommit in någon i  bussen när vi ligger och kör 90 efter E4:an (ja jag vet, 90 funkar inte med bussen idag, men det har gått förut).

Jaja, huvudsaken han är fin och för det mesta bra att ha att göra med, men vi ska väl komma på nåt sätt att få honom att sluta skälla också, fast man kan ju undra hur.

En sak som jag verkligen hatar, det är då folk säger en sak, men gör en annan… utan förklaring eller ursäkt. Vi är ett gäng (ska inte avslöja vilka) som blivit tillfrågad om vi ville att det skulle slås på den stora trumman, eller så fick vi välja den lilla trumman och då skulle det dröja 3 månader, ungefär innan det skulle hända saker.

Nu har det snart gått 1 år… det har inte ens blåsts i en flöjt och nu är det f-n i mig dags att kalla in det tunga artilleriet. Låter kryptiskt, jag vet, men varför lovar man saker man inte kan hålla, när man dessutom har vissa skyldigheter, i just detta fall. Snart är det dom som får passa sig, så inte VI, tar fram det stora trumslagarsetet, för då kommer det inte att väsnas lite… jag lovar.

Och med dom små orden och med det lilla tipset att aldrig lova mer än man kan hålla, så önskar jag er alla en fin torsdag!