Byggnader – ny eller gammal

Av , , 17 kommentarer 5

Ordlös lördag, tema byggnader – ny eller gammal:

034

Fler nya, gamla, annorlunda, intressanta byggnader kan ni kolla på här: http://www.ordloslordag.se/

17 kommentarer

Snålaste luften…

Av , , 2 kommentarer 9

Jaha då satt man här igen, en lördag, och ska iväg och jobba om 40 minuter. Det kändes som snöflister luften då jag var ut och satte igång motorvärmaren. Hahaa…. När jag nu skrev snöflister, vilket kanske inte är ett ord man hittar i någon ordbok, men jag menar då det kommer nåt från luften som känns att vara blött, men man ser inte om det är snö eller om det är regn, så visar i alla fall min textredigerare att det är felstavat på något vis. Jag fick snålaste som alternativ till det ordet, men låter inte det lika konstigt då? ”Det kändes som snålaste luften…”

Besöket hos sjuk”frisk”gymnasten igår, gav kanske inte så mycket, ena benet diffar 1½cm och jag vrider höften så det blir en ännu större skillnad, egentligen. Det enda hon kunde råda till var att tänka på hållningen, hur man står och går, och att man inte ska hänga på ena benet, nä, det vet man ju, men det är fruktansvärt svårt att låta bli.

Sedan finns ju alternativet med en iläggs-klack, men det känns inte som ett alternativ som passar mig, jag har testat och det var än värre, än att gå så här. Vidare så sa hon, apropå muskeln som brast i min vad, att det nästan alltid krävs att man överdriver en rörelse för att det ska hända så jag hade rätt även där… jag trodde nog att jag hade överböjt benet då jag steg ner.

Jag ska boka in en ny tid hos läkaren men nu tror jag att jag väntar till efter jul, känns som om det finns andra saker som skulle ha varit gjort den här kommande månaden.

Jag och Winstone drog hem till Tina igår, och han fann ganska omgående en plats uppe i soffan. Han är snabb som rackaren. Hemma vill jag helst hålla honom borta på kattfilten, i soffan, mest för att han annars kan hoppa upp med blöta skitiga tassar efter att man varit ut och springa runt hela soffan innan han lägger sig, och det vill jag inte.

Foto1099

Det syns i alla fall att han är en hundras som passar alldeles ypperligt till agility, som han studsar, hoppar och springer omkring. Han är ju inte så hög, egentligen, 38 cm (knähöjd har vi blivit informerade om, fast det beror ju på vart man har sina knän, förstås), och ändå smäller det bara till att han hoppar upp i Jeepen som ändå är rätt hög. Det beror lite på vart vi står och om han får ta sats.

Lite fegare då han ska ner, men är vi inte hemma på gården så vet han ju som inte hur det ser ut nere på backen, så det är nog inte så konstigt.

Idag är det julbord på jobbet, jag vet inte riktigt hur pass allting är iordningställt, eftersom jag varit borta, jag vet heller inte vilken tid, men det lär väl visa sig. Nu ska jag göra mig färdig så jag hinner dit i tid, jag får önska er alla en trevlig lördag!

 

Tjo vad det var livat…

Av , , 4 kommentarer 7

Förra gången det stormade här, för en vecka sedan, så gick jag bort mot industriområdet, där står ett stort fint träd med enorma grenar, jag tyckte att den ena grenen såg konstig ut, som att den höll på gå av mig jag trodde att jag såg fel.

Igår, efter nattens storm, gick jag och Winstone samma sväng, på cykelbanan ligger ett helt träd, trodde jag först, men det var den där grenen från trädet som gått av, jäkla tur att man inte stod därunder då den föll.

Foto1091 Foto1092

Vi fortsatte ner genom björkallén (den så kallade hundtoan), och där fick jag en liten visa i huvudet: Tjo vad det var livet i holken i lördags! Inte så konstigt kanske, om ni sett vad jag fick se :)

Foto1094 Foto1095 Foto1096

Inte ens fåglarnas små hus fick sitta kvar i stormen, 3 stycken förstörda holkar på 10 meter, hm…

Jag hade med mig en kasch, som jag plockade kottar i (avis Theresé?), det är tallkottar, långa smala i jättefint skick, tänkte testa att spraya dom i silver… och kanske hänga i granen, jag vet inte, har inte bestämt mig än.

Jag började med julpyntandet igår, eftersom jag jobbar i helgen så lär det inte bli så mycket gjort då man kommer hem och på söndags kvällen vill jag allt tända stjärnan i fönstret och julgranen, jag är inte klar än, med allt, men det är påbörjat. Jag har bytt gardiner i matrum och tv rum, kanske granen kommer upp ikväll, om andan faller på.

Åke borrade upp en tavellist i matrummet också, så nu kan man byta ut tavlorna lite lättare, och jag kanske ställer något ljus där, nu i jul, fint blev det i alla fall.

Apropå pynt och sånt där, jag var in på Ohlssons tyger förra veckan, och tittade på såna där mönsterark man kan klistra fast på glas, jag skulle nämligen kunna tänka mig att sätta nåt sånt på dörren in till tv rummet. Anna följde med mig in där och vi stod och konfererade om vilket som skulle kunna passa och vilka mått man hade att välja bland.

Dom var för smal, tyckte jag, men tog med en broschyr. Så kom jag osökt att tänka på en specialfärg, som mina föräldrar köpt i Finland, och detta var i slutet av 60 talet eller början av 70. Färgen eller vad man nu ska kalla den, var genomskinlig, man strök den på glaset, och det blev mönster, fina som snöflingor, frostade sådana, då färgen/vätskan satte sig efter ytspänningen på glaset. Dom målade deras tv rums dörrar med denna vätska. Undrar varför sånt inte finns att köpa idag? Inget fönster blev ju heller det andra likt.

Jag har en tid hos sjukgymnasten nu på förmiddagen, hon ska mäta skillnaden på mina ben, och se hur mycket det egentligen är, och kanske diskutera mina armbågar och lite annat. Nu började jag tänka på ordet sjukgymnast… det klingar väl lite fel i öronen, vadå sjuk – gymnast, borde det inte heta friskgymnast istället, det låter väl lite bättre och positivare, eller hur?

Önskar er alla en trevlig fredag… eller hur… Winstone!!!

Foto1074

 

 

 

Min son…

Av , , 2 kommentarer 12

Nu ska jag börja med att göra ett tillägg… en förklaring till min blogg igår. Jag kan fortfarande inte skriva om den specifika situationen jag syftade på, men det kan ju gälla så mycket.

Ponera att min son (jag har ingen son men vi kan ju låtsas), han har en diagnos, men det är inget vi sprungit runt och delgett andra. Nu har vi fått lära oss att hantera hans mående på ett sätt som funkar för honom och oss.

Rätt vad det är så händer det något… ehhh, låt oss säga att han börjar röka, den lilla spjuvern. Detta ses med oblida ögon, både från oss och omgivningen. Dom som vi nu luftar detta problem med, lyssnar och säger sedan: Ja, men det är ju bara att säga åt honom att sluta *färdigdiskuterat*.

Detta var ju lätt för dom att säga, dom vet ju inte hur han mår i övrigt, eller hur vi får tassa på tå för att inte hans värld ska braka samman.

Å andra sidan, ska man kanske själv, tänka sig för innan man då säger vissa saker, på nåt sätt hör det säkert till vår natur, att vilja komma med råd och lösningar. Har även hört någonstans att detta är mer vanligt bland oss av det kvinnliga könet, till exempel om våra män/killar berättar saker för oss enbart för att vilja delge och göra oss medveten om vad som pågår, så ska vi, snudd på alltjämt, komma med en lösning.

Jag vet… jag är precis likadan själv, jag lyssnar, och säger, men varför gör du inte så eller varför säger du inte bara det? Mm, väldigt lätt att säga, och ibland får man medhåll, det var en bra idé, men jag gjorde ju inte så… typ.

Ett annat exempel, i min bekantskapskrets (återigen ett påhittat exempel) så finns det en kvinna som blivit misshandlad under flera år, både verbalt och psykiskt. Hon berättar detta för sina närmaste vänner och givetvis säger alla: Men lämna honom då!!!

Återigen, väldigt lätt att säga, men av någon andledning har hon ju inte gjort det… än, och den anledningen vet vi inget om. Dessutom finns en stor risk att den som berättar detta, slår ner sig själv i skorna… tycker att hon är dålig (precis som hennes man talat om för henne) eftersom hon inte ens duger till att lämna honom.

Så, det var nåt i den stilen jag menade med goda råd och att man ska tänka sig för, jag menade inte dom här små goda råden man får av sina vänner och bekanta om hur man bäst lagar till en äppelkaka, vilken färg som passar till den röda tröjan eller vad dom anser om skolan idag. Men för den skull, innebär det heller inte att man inte ska kunna sitta och byta erfarenheter, men det blir ju som nalta eljest, då ger man och tar, man kan lyssna och man kan konfirmera att man hört.

Det var lite större tyngre saker jag syftade på, så fortsätt att ge råd i all välmening, det kan ju vara just du, som säger den utlösande faktorn som gör att personen bestämmer sig för att gå vidare och göra ett annat val för att lösa sina problem… vem vet :)

Nu mina vänner ska jag gå ut med Winstone, sedan ska jag baka Tinabröd, och förbereda kvällens middag, som blir lasagne… önskar er alla en fortsatt trevlig torsdag!

Glaskrossarens häxmästare

Av , , 8 kommentarer 11

Tänkte litegrann, bara så där helt apropå, om hur lätt det är för andra att tala om hur och vad man ska göra för att till exempel lösa ett problem.

Hur kan dom egentligen VETA, vad det rätta är? Och detta gäller ju oavsett vad det än handlar om, ens barn… jobbsituationer, förhållande eller bara en väns vän, som undrar över ditt eller datt.

Man kan alltid referera till egna upplevelser, men dom är ju dina egna… och beroende på vem du var med eller vilka som var inblandade, så är din upplevelse inte lik någon annans. Saker jag uppfattar, kanske du inte ser, men du ser, vad jag inte såg. Men uppfattades det hela på ett korrekt sätt?

Ta ett exempel, om detta handlar om ens barn, så här skulle jag göra eller ha gjort, men kan jag säga detta vidare till en annan som har barn i samma ålder? Det barnet, har annan uppväxt, andra värderingar och det finns ju inte, som det så vackert sägs, en mall som passar alla. Det går inte, därför mår man också bättre om man låter vissa saker bero, man ska heller inte ta åt sig av vad andra nu säger eller tycker, man har rätt till sina åsikter, men som sagt, ingen som inte varit där, på plats, vet vad det egentligen handlar om.

Hm… ännu ett kryptiskt blogginlägg, men det blir så då man inte kan skriva i klartext, vad man tänkte på, egentligen.

Nå, nu har jag skrivit av mig det och kan gå vidare. Kolla vilket erbjudande Cervera erbjuder sina kunder:

Vi ger 2 års otursgaranti på glas från Kosta Boda och Orrefors* till dig som är klubbmedlem. Om ett glas, från Kosta Boda eller Orrefors går sönder, ta bara med ditt kvitto och foten till det trasiga glaset till en av våra butiker. Då får du ett nytt utan kostnad. *Gäller ej glas ur serien Pulse och More.

Herrejösses, visste dom inte vem dom skickade ut detta till??? Glaskrossarens häxmästare nummer ett. Jag kan ju förbruka 24 glas på en månad om det vill sig illa :) Nä, jag törs inte köpa deras glas enbart för detta erbjudande, jag tror nämligen att det finns en klausul i villkoren där det kommer att stå med minimal text: Gäller dock inte Maria Lundmark Hällsten. Hahaa…

Avslutar med en bild på vår nya kompis, renen Lennart, visst är han fin?

008

Önskar er alla en fin onsdag!

 

Hon ser verkligen ut som ett UFO

Av , , 4 kommentarer 10

Jag fick börja slå in julklappar igår kväll, känns bra att ha kommit igång med det. Jag är ju annars hopplöst disträ och kan glömma bort vart jag har lagt sakerna, vem som skulle ha vad och varför.

009

Tänkte att vi kanske skulle kunna dra ner på klapparna i år, och hålla ner hysterin lite. Huvudsaken att barnen får en fin jul, och barn i detta fall är väl egentligen Sally, Nicco håller förmodligen inte med, men om man ena dagen vill vara ”vuxen” och bara vara barn på julafton, så köper jag inte det, sorry :)

Grejer har vi i överflöd, och tänker man efter så behövs nog inget mer heller, även om det är kul att byta ut, och se nåt nytt ibland.

Apropå nytt så intog jag frukosten på ett nytt ställe i morse… nämligen hemma hos en bloggkompis, Helena. Det var ett tag sedan vi sågs och vad kunde då passa bättre än frukost hemma hos henne, perfekt!

Inte bara mackor serverades utan även blåbärssaft som hennes svärmor kokat ihop och när jag drack den så kastades jag över 40 år tillbaka i tiden, jag ligger på lasarettet och det efter en hjärnskakning orsakad av ett kastbyte av cykel, jag fick testa en med ballongdäck, och med facit i hand var dom däcken och cykeln inget att leka med, jag åkte rätt in i kantstenen och blev liggandes där till en granne kom utspringandes och bar hem mig för vidare skjuts på lassa.

Där fick vi blåbärssaft… vet inte om jag druckit det sedan dess.. . gott var det i alla fall och jag VET, att jag tyckte att maten som vi fick på lasarettet, den gången, var underbart god, den också :)

Kommer inte ihåg vilken maträtt det var, kunde ha varit lasagne, tjejen som delade rum med mig var en ynklig tös, som råkade ligga och sova då lunchen bars in. Jag åt maten och njöt av den, och nu ville jag ju ha mer, men visste inte hur jag skulle fixa det.

Sneglar på granntjejens tallrik, där allt det goda ligger alldeles orört, och jag gör (även där) ett snabbt kastbyte, hon får min tomma tallrik och jag tar hennes, hihi…

Sedan kom sköterskan in, ställer sig vid tjejens säng och ser ut som ett UFO, hon undrar vart maten tagit vägen? Ja, sa jag, som den naturligaste saken i världen, den har ju hon ätit upp.

Sköterskan tror nu inte på mig, men vad jag vill minnas så tyckte hon nog bara att jag var lite rolig, och jag förstår ju varför. . tjejen låg inte bara och sov just då, utan hon är förlamad och kan inte äta själv, så därför trodde inte sköterskan på min lilla utsaga (lögn) :)

Annars har jag inte gjort så mycket, känner mig betydligt bättre i benet, fast det värker uppe i låret, men det beror nog på att jag felbelastat benet för att undvika att det ska göra ont. Jag provade också att galoppera över vägen för en stund sedan (jag missbedömde farten på en bil som kom) och det kändes inte alls så skönt bak på vaden, men man lär sig av sina misstag, jag ska sluta galoppera och jag ska sluta med step up brädan, däremot har jag istället tänkt börja springa upp och ner i trappen.

Mm, berättade det för ”min” läkare, Tina, och hon vill vara säker på att kunna bli insläppt här då jag ligger med gipsade armar och ben, haha… ja, jag borde ju kunna förutspå, vad som kommer att hända om jag gör detta… jag kommer antagligen att falla utför trappen, i 120, göra en dubbel + en halv saltomortal och landa på skallen, men hey, man ska aldrig ta ut nåt i förskott och man ska heller aldrig leva i skydda verkstad, det kan bli tråkigt då :)

Hoppas ni alla hade en underbar tisdag och att kvällen fortsätter på ett ännu bättre sätt!

 

Man ryser in i benmärgen

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag läser att dom kommit fram till att vissa viner innehåller gifter och det ska eventuellt vara av den anledningen man får baksmälla… haha, tror f-n det, och nu fick man belöningen för att man håller sig ifrån vin överhuvudtaget :)

Jag ryser ju in i benmärgen, enbart av doften, nackhåren reser sig och en lätt, dov huvudvärk, kan anas, om man känner efter ordentligt. Hm, och då kanske det inte var vinet i sig man började må pyton av, utan av innehållet, ja där ser man.

Fast det går väl bara några dagar nu så kommer någon med motsatsen, det är väl det vanligaste, och i slutändan vet du inte vem som sagt vad och vad som egentligen stämmer. Nä, då är det bättre att dricka saker rent, och nu har el doctore Maria, talat. Sprit kan ju också användas i rent förebyggande syfte… mot ormbett till exempel (ja jag luras bara, jag vet).

Tänk att det var skyltsöndag igår… hade jag totalt missat, men det gör inget, jag hade inte gått ner på stan för det, inte så länge skyltsöndagen ser ut som den gör idag… en vanlig ordinär dag, med allt som är öppet och enbart trängsel överallt, eventuellt en tomte som går runt och säger god jul och kanske någon som sjunger, nä, jag är inte impad.

Stämningen och mystiken har försvunnit, det var ju mer spännande då skyltfönstren täcktes för och dom arbetade febrilt där bakom, för att ställa i ordning och dekorera inför visningen på skyltsöndagen, och inte var det öppet heller, man fick gå runt där och kika in genom skyltfönstren och drömma sig bort. Hade man tur fick man en godispåse av tomten, med en clementin, pepparkaka och kanske en skumtome i, det var grejer det :)

Och tänk alla julgransplundrings fester som anordnades på företagen, för hela familjen förstås, och där visades det film, man hade fiskdamm och annat roligt, men idag är det knappast någon som har tid att hålla i nåt sånt där… det kräver ju sin man/kvinna. Svärmora fixade och ordnade såna fester på Handelsbanken, så några såna har Theresé hunnit få vara med på.

Och då jag var liten fick jag och storebror, följa med morbror Börje på Astra, där dom hade en minst lika fin fest med diverse roliga saker som skulle göras… det var tider det. Men man ska väl inte säga att det är sämre idag heller… tiderna ändras, det hjälps inte och man vänjer sig vid det nya… och när man gjort det så ändras det igen… en ständig rundgång.

Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Minne

Av , , 16 kommentarer 6

Fototrissens tema idag är minne. Och minnen kan ju vara så oändligt mycket, smaker, bilder, musik och samtal med vänner.

Många minnen bär vi med oss, dom finns bara där, och andra får man bli påmind om.

Jag har köpt en ljusslinga i kulörta färger, och när jag kom hem från affären igår så hade min man Åke satt upp den på bron, och för mig väcktes minnen av att bara se alla dessa färger.

Foto1066

Som barn firades alla jular hemma hos farmor och farfar, uppe i Lainejaur/Malå, och där, utanför deras hus, hade dom varje jul en liten gran med just kulörta lampor i, inga ljusslingor, visserligen, men färger :) Och julen blev alltid så där bra som man hoppats på.

Vi gick ju ut igår kväll och tog oss nåt drickbart på Bus stop, där kom Jeppe fram, en gammal kompis till Åke, och dom började prata just minnen.

Åke berättade att han och Jeppe hade tagit sina skidor och begett sig upp på rödberget (bara en bit härifrån), och den backen är inte att leka med, inte så lång, men duktigt brant.

Åke for iväg först och klarade sig helskinnad ner, sedan var det Jeppes tur… och Åke väntade, och väntade, men ingen Jeppe kom. Han ropade men fick inget svar. Så han kände sig tvungen att maka sig uppför den branta backen igen för att se vad som hänt.

Ingen Jeppe där, men när han tittade utför och långt åt sidan, såg han skymten av lille Jeppe, stakandes i förtvivlan, på väg hemåt.

Senare på dagen eller om det blev nästa dag, så stötte dom på varandra igen och Åke undrade vart sjutton han tagit vägen då han skulle komma åkandes nerför backen. –Mamma, ropade, svarade Jeppe, hahaa… fast ska vi vara seriösa så hade han förmodligen inte hört henne om hon ropat, inte ens om hon haft en mikrofon.

Så det var nog så att han hittade på en ursäkt, för att slippa åka utför… och enligt Åke så myntade Jeppe uttrycket: Mamma ropade! Därför har jag nu letat i gömmorna och hittat ett kort på min mamma, min storebror och jag, och med familjen har man ju givetvis, många minnen:

003

Avslutningsvis får det bli en bild på lille Winstone, som idag inte alls är i närheten av att vara så här liten, som han var för 10 månader sedan, och vilken tur att man fotade honom, annars hade man aldrig trott att han en gång sett ut så här:

DSC01086

 

Flera minnen kan ni kolla in om ni klickar på den här länken:http://fototriss.blogspot.se/

 

 

16 kommentarer
Etiketter: , , ,

Bredkäftade typer

Av , , 4 kommentarer 7

På middagen hos ”gammbossen” pratades det också om gamla bestick… och att man inte ska ha dom liggandes i lådorna utan använda dom. Ja, det är väl sant, vi har en hel uppsättning med olika sorters bestick i lådorna här, kan ni tänka, men jag blir ju fundersam då man tittar på dom, hur fasen var folk skapta, förr i tiden?

Kolla in matskedarna:

013

Den längst till vänster, är dom som vi använder idag, och den längst till höger får man ju för fasen inte ens in i munnen, och ja, det är en matsked och inget slevaktigt. Haha… bredkäftade måste dom då ha varit.

Gafflarna var inte heller att leka med :)

Sen tänkte jag å det här med plastbestick/engångs prylar. På returmarknaderna kan man köpa riktiga bestick för 1:-/styck… ja och det innebär faktiskt att det är billigare att köpa såna än dom man kastar bort efter användning.

Men det gör man väl ändå inte? Jag skulle ha jätteproblem med att hiva dom besticken efter en måltid, men man kan ju ändå undra varför man är villig att betala mer, för nåt som slängs i soppåsen. Och ok, man kunde ju göra som Tina sa, då vi pratade om detta, man kan ju skänka tillbaka dom då, efter användning, men då sak dom ju vara diskade och där försvann grejen med att göra det väldigt enkelt för sig.

Nu brukar vi undvika i det längsta, plastbestick, dom är inte speciellt roliga att äta med, utan det är ju mer då man är ute med bussen och inte har samma möjligheter att diska, och vill man vara lite mer miljömedveten så finns det ju faktiskt träbestick att köpa också, tror det är Lagerhaus som har dom, kan ju inte göra nåt heller om man skulle råka tappa en sån gaffel ute på gräsmattan.

Vi for ut en sväng igår kväll, SHRA Umeå hade haft middag på Bus stop och sedan fortsatte kvällen där bakom låsta dörrar. Vi åkte ner och fick oss en öl och cider.

Foto1068 Foto1070 Foto1072

Inte så många som var kvar då vi kom men det blev alldeles lagom, och vi stannade inte så länge, sovmorgon blev det också, härligt!

Önskar er alla en trivsam söndag och hoppas att solen även skiner på era huvuden!