Inte är det spriten det beror på…

Lite sen blogg idag, men det beror inte på whiskey eller ölen jag blev bjuden på igår, av ”gammbossen” på hennes middagsbjudning, nej nej, jag hade sovmorgon idag, sen chillade jag lite, gick ut med Winstone, skjutsade Nicco till skolan och åkte vidare till Maxi då jag liks satt i bilen.

Och nu har jag stekt löksoppebiffar, kokat potatis och gjort en god sås, så Åke har middagen räddad.

Annika (”gammbossen”), hade gjort julfint i sitt supersnygga, nya kök, och vi fick börja med en provsmakning av årets glögg, tror det var choklad och chili, jag är inget glögg fan, men den där gick an, faktiskt.

Vi var 7 stycken som satt runt det runda bordet, och förrätten bestod av en stekt macka med getost, valnöt och honung, samt nåt grönt till, hur gott var nu inte detta, mm… sedan bjöd hon på sin specialgjorda chili con carne med bröd och avslutningsvis, en hemmagjord saffransglass med en pepparkaka till hur gott som helst.

Intressanta kvinnor var det också, med många olika syner på saker och ting. Vi gled in på ämnet hur människor behandlas på lasaretten, för en del, i livets slutskede, och hur vill vi själva ha det den dagen vi ligger där?

Jag vet ju hur det kändes då pappa var i den situationen, och hur vi resonerade om att han ALDRIG skulle ha velat ligga så där… men så tyckte då några att vad vet vi egentligen då man väl är där? Det får vi ju aldrig veta, seriöst. Det sjuka blir väl om någon annan ska bestämma över ditt liv och hur du ska sluta det, om du nu själv inte har någon talan.

Varför inte införa, precis som vi får välja om organdonation, ett papper där vi skriver under på hur just vi vil ha det. Med några olika alternativ. Och detta kan sedan bokföras/skrivas in, och tryckas upp på ett plastkort, som vi bär med oss.

Sedan behöver ju inte detta beslut du tagit, vara skrivet i sten, utan man kan ändra sig och göra om valet om man så önskar. Förmodligen inte lika lätt att göra som det ser ut som, byråkratin kan måste få vändas några varv och man stöter säkert på patrull, men det kanske skulle vara värt det, jag vet inte?

Emma Hällsten, vår lillsyrra, får avsluta dagens blogg, med en bild hon målat/ritat av vår pappa, som hyllning till honom. Ha en fin dag, allihop!