Dom som hatar…

Läste om detta med näthat… och vad människor kan ta sig till då dom inte får sin vilja igenom eller då det inte går åt det håll, som dom vill.

Jag hamnade själv, mitt i elden för ett tag sedan, helt, totalt oförskyllt, och jag vet än idag inte varför, däremot kan jag förstå, eftersom människan som var en stor del i hur allt började, mår inte bra… och efter en hel del snack med den personen, både via telefonsamtal, och på FB samt med meddelande funktionen dom hade på den sidan, så förstod jag att detta handlar om en människa som i grund och botten är fruktansvärt olycklig.

Söker hela tiden bekräftelse och vill vara navet i alla hjul, i hela världen. H*n blev mer och mer på, ville att man skulle visa, ständigt och jämnt att man fanns där och att man lyssnade, råkade man, gud förbjude, glömma att svara på en fråga som man sagt att man skulle göra, då var man inte vatten värt.

Det börjades kasta skit och till slut kändes det som om man var tvungen att börja med att buga, bocka, niga och tacka, helst också be om förlåtelse för nåt man inte visste att man varit inblandad i… ja vad säger man???

Detta urartade totalt, och jag sa ifrån att nu fick det vara bra, jag var less på allt skit och där trodde då jag att det skulle vara färdigt… men icket. H*n fortsätter än, som jag har förstått det, och det även efter att jag sagt upp min användare på den sidan, allt för dennes person skull (faktiskt), men nej, det ska fortsättas att nötas och jag antar att det beror på att denna människa inte vill att det ska komma ut, vem det var som satte igång allt, och vem det var som höll i alla trådarna.

Jag förstod också rätt snart varför h*n var så orolig över att jag skulle prata med andra medlemmar, om våra samtal… men varför då??? Jag fattade först inte varför h*n sa det till mig från början, jag tyckte ju att det vi pratar om på tu man hand, det stannar ju mellan oss. Det reagerade h*n över, lät förvånad… precis som om det vore kutym att snacka vidare med andra.

Men som sagt, idag vet jag svaret på det, h*n hade snackat med dom andra, och hittat på historier den ena värre än den andra. H*n hade också mage att skylla på flera andra personer, att det var dom som startat ett krig mot mig… jamen snälla, jag trodde inte en sekund på det och det gör jag inte idag heller. Och det som satte spiken i den kistan var att minuter efter att h*n skrev på FB om att vi skulle fortsätta vara vänner så plockar h*n bort mig och dagen efter skriver h*n skit om mig, på andras kommentarsfält.

Dessförinnan hann hon också kasta ur sig att JAG, hade valt gäng… ehhh ok, och sedan ett varsågod, så i din värld får inte jag välja mina vänner, med andra ord, och man kan alltså INTE, vara vän med alla, var bland det sista jag skrev till h*n.

Nå, detta lilla så kallade krig, sätter inga spår hos mig, jag är ledsen (om du nu läser detta) men som jag skrev, jag är fel människa att bråka med, jag står stadigt med bägge fötterna på jorden och det ska mer till, än en liten råtta att få mig att vackla.

Jag vet ju nämligen vad sanningen är, sedan är jag stark i min tro på mina ”äkta” vänner, och dom finns här, och jag vet att dom tror på mig. Sånt beteende som var därinne hittar man i sandlådan, kastar hinkar och spadar och hot om att man inte ska leka tillsammans, någonsin, hahaa… jaja, så var det faktiskt 🙂

Men om nu detta hade handlat om en tonåring/ar… ja, då vet jag idag, vad näthat är, och att några inte fixar det, och vad grymma vissa människor kan vara… bara för att dom kan. Skillnaden i detta fall är att jag, även där, precis som här i vk bloggen, står med mitt riktiga namn, och det tycker jag borde säga en hel del. Och med det sagt menar jag nu inte heller att man inte får vara anonym, men visst är det ju lättare som anonym att vräka ur sig saker som man sedan kommer undan med, ingen vet ju vem du är.

Jag hittade en fin text på FB som jag kopierat, tyckte den var huvudet på spiken:

Men sen fick jag faktiskt ett brev också, från en annan sann vän, med dessa rader:

Dom stämmer ju också in. Sen diskuterade jag och den vännen om just detta med kloka ord, det är svårt att säga någonting som stämmer in på alla, det går inte, men man får tolka efter sitt eget huvud och försöka se det från den bättre sidan. Alla meningar stämmer ju in, men kanske inte varje dag på året eller för all del, kanske inte heller alla ord tillsammans. Nu har jag skrivit av mig detta och kommer att lägga detta bakom mig och gå vidare… precis som vanligt 🙂

Önskar er alla en toppen fredag!