We are back!!!

Oj, nu är man hemma igen och vilken känsla att sitta vid sin egna dator och ingen padda, hahaa…jag sa till Tina igår, att jag skriver, skriver och fortsätter skriva, lägger ut inlägget går in och kollar hur det ser ut och då har man lyckats få till, 2 stycken typ…ingenting :)

Ja, Spanien, Torrevieja, en upplevelse och jag är glad att jag fick dela den med Tina.

Här åker vi iväg, onsdagen den 7/5:

006 007 008 010

Paris by night:

020

Och detta var vad som mötte mig/oss då vi gick in i deras hus där dom har sin tak/terrassvåning:

079 080 081 077 082 083 076 074

Vilken inomhus miljö va?

Sedan finns det mycket tokigt där borta, att jag ens stod på benen HELA tiden, är ett under, fast Nicco förklarade det med att hela du, mamma, är ju sned, därför funkar det att du går på ställen där det lutar, men på plan yta, tippar du ju då, förstås, hm…mja, en teori som kan stämma.

Hur förklarar ni annars att jag inte ramlade på dessa kakelsatta trottoarer, som rätt var det är, lutar utåt gatan, för att i nästa stund, gå utför, och sedan uppför, smala så man inte kan mötas och med trottoarkanter så man måste ha benmuskler som heter duga, för att ta sig upp på, och halkiga är dessa trottoarer också, och inte blir dom bättre då dom är blöt.

Foto1592 Foto1616

040

Jag frågade Tina om denna skylt betyder att rullstolar är förbjudna:

Foto1660

Och om hon svarat ja, hade jag faktiskt förstått det, men den betyder att platsen är vikt, åt rullstolsburna, jag tyckte lite eller ingenting, var anpassat för en som sitter i rullstol eller som på annat sätt, har svårt att ta sig fram…jo, dom hade i vissa hörn, på trottoarerna, en upp och nedfart, men inte på alla ställen, så man får nog välja sina vägar, om man vill ta sig fram.

Här är en ramp, som jag nog skulle undvika, men det finns värre ramper än så där:

Foto1633 Foto1632

Nå, det var lite om Spanien, mer lär det bli. Hemresan gick bra, men det var den absolut värsta inbromsningen jag varit med om, han trodde att landningsbanan var typ, 200 meter, han bromsade det han hade, och sedan ännu mer, jag fick tvärt sätta upp handen mot framförvarande säte för att inte nocka in skallen i det, jojo.

Men jag kan ändå inte låta bli att sitta däruppe, under flygturen och förundras, över att man ens kan ta sig dit upp och ner, så många människor, så mycket teknik, helt otroligt.

109 113 116

Sedan väntade vi in väskorna, och givetvis, jag lämnade inte efter mig ett kakspår, som Hans och Greta, där jag gick och drog en av resväskorna, nejdå, det var ett spår av alkohol, en flaska hade gått sönder, i hanteringen eller inbromsningen, vem vet, och en ölburk, var halvfull, jojo, tur att det finns tvättmaskin , och att det var en billig Consum flaska som rök :) Några fick jag ju hem ändå.

132

Nu måste jag få upp Nicco, käka frukost och sedan blir det väl promenad med vovven, som förövrigt sprang runt bilen och mig med nedfällda öron, slickade mig i ansiktet och var så glad, då jag kom hem. Nicco bjöd på hembakad kladdkaka och kaffe, hon hade också städat upp härnere, och Åke har fixat inredningen i Buicken, det blev jättebra det där, inte så dumt, med andra ord, att åka bort ibland :D Ha det gott, allihop!