Historien upprepar sig
Kampen mot bananisarna kommer att fortsätta, jag hittade inte något på Maxi igår, men jag kan ha missat det. Nu vet jag ju att dom kommer att försvinna, och att dom trivs i varma hus, klart dom trivs här, vi har ju 24 plus inne…även fast det varit kallare dagar nu…så det här är väl rena paradiset förutom att dom inte får någon mat.
Vattnet i byttan, framför kattluckan, blev en succé, men ja, jag vet, egentligen alldeles för tidigt att uttala sig om, jag VET, vad våra katter är kapabla till. En potentiell fara är att dom får ut byttan från dörren och över översta trappsteget, sedan är ”katta”strofen ett faktum, vatten i hela trappen…jaja, vi får se.
För två år sedan, lade jag ut ett blogginlägg om MIO möbler och att jag hade en kupong till skänks, 300 kronor i rabatt om man handlade för 600, bra deal, men jag behövde den inte. Ingen hörde av sig…då, men ett år senare, och då var det ju alldeles försent, kupongen gäller bara i 2-3 veckor.
Nå, hon som då kommenterade och ville ha kupongen hade tur, vi hade precis fått en ny kupong så hon fick ta den, och inte nog med att hon fick göra sig ett billigt köp, hon fick jobb på just MIO också, vad kul 🙂
Ja i alla fall, så fick vi en sån kupong i onsdags, jag lade den åt sidan och tänkte att vi nog inte behöver nåt den här gången heller, men jag skulle i alla fall kolla katalogen. Dagen efter får jag en kommentar i blogginlägget från ifjol, en som väldigt gärna ville ha rabatten…men här blev det ju exakt samma sak, och vad är oddsen för det? 😀
Inlägget hon svarade på var för ett år sedan och den bongen finns inte kvar, men en ny, så nu får hon ta den istället och idag fick jag ännu en förfrågan, ja, hon får nog prova om ett år då, om vi nu får en till sådan 😀
Idag åker vi till Malå, med ett stopp i Norsjö, först, men jag tänker inte avslöja vad vi ska dit och göra…det får ni höra om sedan. Önskar er alla en fin söndag!
Jag deklarerar KRIG mot…bananflugorna!
Jag vet att man inte ska hata…hat är tärande och kan säkert i längden, orsaka en depression eller annat elände, men alltså…jag hatar BANANFLUGOR!!!
Jag har inte bjudit in dom till vårt hus, jag har inte ens bananer hemma, har inte haft det under dom sista 6 veckorna, vad tusan gör dom här??? Dom är snabbare är silverfiskar (inget vi har men jag vet vad det är) syns inte förrän du kommer tillräckligt nära, och ser inte alls roliga ut med sina röddruckna ögon:
Jag vet att dom gärna håller till i köket, vid diskbänken och jag förklarade krig mot dom, i onsdags, och idag borde vi ha det renaste kaklet i stan, jag blir så förbenad på dom att jag sprutar fast dom mot väggen och sedan tar jag bort dom med en trasa, hehee…men det är tidskrävande.
Så damp ViiVilla tidningen ner i brevlådan och se, det finns ett botmedel:
Jag blandade genast till en liten välkomstdrink till dom små gästerna, hade inget rödtjut, men tog det andra i alla fall, hällde allt i ett glas och hey…dom var nyfikna, satt som ett gäng indianer runt lägerleden då jag kollade, men ingen, hade tagit sig ett dopp, dom satt ju bara på glaset, hm…*tänkatänkatänka*
Jag klurade ut hur jag skulle göra en burk med lite silvertejpklister och jag hittade en liten flarra vitt, som jag fått då jag fyllde 40, nu öppnade jag den 🙂
Snygg va…eller, mja, inget någon skulle betala för, och vet ni vad, den funkade inte alls. Inte en enda gäst, dom var inte ens nyfiken, asch, gjorde ny drink och nu i en flaska, eftersom jag läst att det skulle vara så effektivt, och sedan sätter man på korken med jämna mellanrum och skakar om så drunknar dom, idag, finns 2 flugor i flaskan, alla andra sitter ovanpå, där korken ska skruvas fast…dom där fattar ju ingenting, dom ska ju ner.
Nu kommer jag att söka efter den där bananflugefällan, kanske finns på Granngården eller på nåt annat trädgårdsställe, ingen av er som vet? Tror på det där med klister, så dom fastnar…
Här är lite fakta från Wikipedia:
Bananflugan förökar sig snabbt, och eftersom den trivs i rumstemperatur och klarar sig bra på matrester och dylikt som föda ses den ofta som ett skadedjur. Den som önskar bli av med dem i bostaden eller liknande kan med fördel blanda till ett glas med en del vatten, några droppar diskmedel, en del vinäger och två delar honung. Flugorna dras till blandningen och drunknar i den. Det enklaste sättet att bekämpa dem är dock att se till att de inte kan föröka sig, genom att inte ha gammal frukt eller dylikt tillgängligt. Slutcitat
Theresé skickade en länk igår, Sally och svärämnet Anders är med i Arbetsbladet…från Tierp Arena. Anders kör i klassen Superstreet och han har kvalat in på en åttonde plats, av 14, roligt också att Brälla som inte kört på flera år (han körde Supergas) fick ta över sin son, Albin Franks dragster, enbart för i helgen, och tävlar nu i helgen i klassen Super Comp, där kör man en sekund snabbare än han är van vid samt sitter ju på ett helt annat sätt än i en ”vanlig” bil, han ligger idag på 15:de plats av 19, kör 8.9483 och tiden han ska sätta är exakt, 8.9000, så han är väldigt nära, det diffar ”bara” +0,0465 😀
Önskar er alla en bra, trivsam, banaflugefri dag!
Blötdjur eller blöta djur
Visst är det sånt här väder, man kallar hundväder? Winstone tycks dock inte vara så vidare förtjust i regnet, han skuttar glatt fram och vill sätta på selen, ut genom dörren men sen…njaee, måste vi? Ja, vi måste, sen får man dra honom, bitvis, för att komma sig en bit bort från huset. Inget blötdjur, med andra ord.
Jag for en sväng på ÖoB, skulle köpa kattsand och hittar den perfekta baljan, vet ni vad som ska in i den? Vatten…men inte med katten i:
Fast det återstår att se, jag har köpt den efter tips från Annika Collén, ska fylla vatten i den och ställa den bakom källardörren då det är god natt för kissarna, då kommer dom inte åt att klösa loss kattluckan, utan att stå i vattnet förstås, ska bli intressant att testa 🙂 Eller vad tror du, Eloise?
Jodå…
Så har man äntligen fått sina ord på pränt 😀
Det var ”Kul-Janne” som skickade mig bilden, vi har ju inte VK själv, utan läser på datorn, tur man har uppmärksamma kamrater, annars hade det gått mig helt obemärkt förbi 🙂
Jag är så lustig ibland, hittar på miljoner saker jag ska blogga om, men då jag sätter mig ner, slår igång datorn, så är allt som bortblåst. Ibland är jag nitisk och tar upp mobilen för att skriva några stödord, då kommer man ihåg, men annars är det som förgjort.
Nå, en grej var ju nu på resan söderut, med inte bara man, dotter och hund, utan även 2 katter som inte gillar bussresor nå vidare värst. Första natten hoppade katterna upp till Nicco och hennes loftsäng, det gick bara en stund så ville Winstone dit upp, han med.
Vi lyfte upp honom och det blev en mindre cirkus. Det finns ju små fack, uppe vid taket, precis som i husvagnar, och Nicco öppnade en lucka…Eloise var den första att klämma sig in, den stora katten i det lilla hålet, men hon gav sig inte, en andra lucka öppnades och Enya tog sig in…nice 🙂 Fast dom blev inte där så länge.
På morgonen, tror till och med att det varit så, snudd på alla mornar under semestern, förutom vid tävling, att Åke stigit upp först, och det är ju av den anledningen att han vill ut och ta sin första cigg. Han går bara iväg, tänker inte på Winstone, som hänger ut nosen under gardinkappan, jag ligger ju nedanför och ser honom genom ett nyvaket, inte helt öppet, öga.
Och då Åke stänger dörren börjar Winstone grina. Det är sällan han ger ljud ifrån sig, och att grina/gnälla, är då ännu mer sällan. Så det var den sovmorgonen för mig, det var bara att stiga upp, och lyfta ner honom, så jag fick släppa ut vovven till kompisen som glömde honom.
Katterna har också varit ett störningsmoment, dom har värsta autobahn, från loftet, ner på dynan bredvid min skalle och sedan ner på golvet, varje gång dom hoppade upp så lät det i gardinen, som sitter i sån där kirschstång, metall och plast som låter rätt mycket.
Näää, vadå, vi lever väl aldrig om (ser oskyldiga ut)???
Annars går det rätt bra att ha med sig alla djuren, tråkigt dock, att man inte kan ha bussdörren öppen, för att släppa in friskluft, då katterna är med. Då är det takluckorna som gäller istället.
Jag fick gjort det jag skulle igår, har bokat in en tid hos naprapat, läkare och ska sedan göra samma hos en sjukgymnast. Vi skippar Malå resan ikväll, utan tar det på söndag istället, en sån där tur och retur, samma dag. Vi har ju ingen värme i stugan och det skulle inte vara så många plusgrader, och det kändes inte så lockande att åka dit och sova över, men det går ju bra med en söndagsutflykt.
Hoppas på en bra dag, för er allihop!
En mugg och en röst
Har aldrig sett detta förut, otroligt duktig!
En cooling!!!
Theresé visade en häftig goja då vi var nere i Järlåsa, sedan blev det prat om papegojor då jag var till Tina, dom har en i Torre (vild alltså) som snackar spanska. Vem har inte velat haft en sån fågel…men man backar då man vet hur mycket tid som man måste lägga ner på fågeln, för att den ska må bra…OCH då man vet hur gammal dom kan bli. Men man är lätt avis på dom som kan ta hand om en papegoja och ge dom ett bra liv, det hjälps inte.
Den här gojan är då en tuff sådan 😀
Dom skulle prova på, själva…
Ska tacka även här för alla hälsningar och ”krya på dig” jag fått via sms, FB, samtal och kommentarer, Tack, det värmer!
Nu, apropå värme, något som man hade kunnat hoppas på att politikerna hade brunnit för, men det verkar knappast så…sjukvården. Jag hamnade i samma rum som en kvinna och igår, började vi på prata lite smått med varandra.
Vi låg ju inte på hjärtavdelningen, utan på Medicin 2 (njure), och detta beror ju givetvis på att det inte finns plats. Hon skulle själv på hud, och väntade bara på att få åka dit. Det här känner jag så väl igen då det var samma sak för pappa, inskriven på en avdelning, ligger på en annan och hamnar på en tredje, nästan så att man knappt skulle vara säker på vart han fanns överhuvudtaget.
Problemet blir ju då en patient med ett speciellt behov, kommer där det inte finns professionell hjälp att tillgå. Min rumskamrat berättade att hon varit inlagd tidigare, på just hud, sedan blev hon akut opererad, då hennes tarm sprack av all medicin. Hon fick en stomipåse inopererad.
Inte nog då med detta trauma, då allt händer innan man själv hunnit svälja allt, så placeras hon tillbaka på den avdelning där hon låg från början. Dom inte kunde lära henne på ett proffsigt sätt, hur hon skulle sköta om denna stomipåse, hon sa att hon låg och grät…hon upplevde inte att hon fick det stöd hon hade behövt och i efterhand har dom sagt att inte ens dom var riktigt säker på varför dom hade propsat på att hon skulle dit, hon ”tillhörde” den avdelning hon blivit inskriven på, från början, oavsett vad som sedan inträffade.
Hon tycker att dom som bestämt att det ska se ut så här, själva skulle få prova på att vara inlagd och jag håller med, dessutom tycker jag att dom sedan ska få arbeta ett tag på en avdelning efteråt, för att verkligen få veta hur det ser ut och vilka resurser det finns att tillhandahålla, kanske dom inte tyckte att det är tillräckligt då, eller? Sen är det ju inte personalen, som jag tycker gör fel, dom springer ju skjortan av sig för att göra ett bra jobb, så det är inte dom, det hänger på, utan tiden dom har och antalet anställda.
Det här med att ”prova” på, gäller även andra saker. Hur lätt är det inte för en arbetsterapeut att tala om vad man kan använda för hjälpmedel på en arbetsplats, men det, utan att själv ha provat på hur patienten fungerar, vilket utrymme det finns eller om det ens funkar på just den personen. Om du inte varit där och testat, så kan du inte veta, så är det bara. Jaja, nog om detta, tror att många redan vet att det är så här det ser ut och ännu fler vill ha en förändring.
Min ”gammboss”, Annika Collén, kände sig nödbedd att komma förbi igår, hon ville se med egna ögon att jag var vid liv 😀 Även fast Tina redan lagt ut en bild där jag sitter med en kaffekopp som bevis på att jag var utskriven. Och nu är hon på väg söderut, till Ullared där det ska vara en tävling som hon ska delta i, och vi håller allt vi har på att hon lyckas gå vidare och vinna hela alltet.
Idag ska det ringas och bokas tider, jag ska också köpa hundmat, planera lite för imorgon kväll, då jag och Åke tänkte dra till Malå med en ny fönsterruta, så den kommer på plats innan vintern. Vi åker bara fredag till lördag, i det här kallvädret är det inte så mycket att göra där heller.
Hoppas på en bra dag, för er allihop!
Utryckning och inläggning
Det bidde en spännande dag igår med två saker att prova på som jag aldrig gjort förut. Vi hade ett möte på jobbet…från ingenstans hugger det tag runt min bröstkorg och det stramar åt. Jag sitter och känner efter, höger överarm domnar bort och jag försöker skaka lite liv i den, det lyckas inte.
Jag hör inte så mycket av vad som diskuteras, utan filurar på hur jag ska framföra att jag börjar misstänka att jag kanske har en hjärtinfarkt på G. Men kan som inte i mitt huvud, förstå hur jag ska kunna göra det utan att alla där kanske panikar, jag ser framför mig hur jag trycks ner på golvet, och blir fasthållen för att jag ska ligga blickstilla tills hjälp anländer, ett mindre tumult kommer att utbryta.
Efter en kvart blir smärtan olidlig, jag reser mig upp och säger att jag måste ringa sjukvårdsupplysningen, jag mår inte bra, sen går jag iväg…och gör just det, ringer, och där får jag rådet att ringa 112, det gör jag också.
Förklarar läget och medan vi pratar klingar allting av och jag blir som vanligt igen (frisk ska jag ha osagt, det är man väl aldrig, med den här hjärnan :D), killen kopplar mig vidare till en sjuksköterska som säger att dom ska skicka en ambulans, och det gör dom.
(bild från google)
Blir påkopplad sladdar och annat, EKG ska tas, en febertopp har jag innan vi åker iväg, men annars tycker jag, och säger, att det känns lite fjantigt, faktiskt, jag har ju inte ont längre. Men man ska ju alltid ta det säkra före det osäkra.
Sen tas det prover, mer prover, jag ligger på den hårdaste, ogästvänligaste britsen som kan uppbringas, från 15.00-22.30. Efter 2 timmar får jag lov att larma och säga att jag måste få sätta mig, min rygg fixar inte att ligga längre, hon hjälper mig med sladdhärvan och jag får slänga över fötterna.
Efter ytterligare 3 timmar så tjorvar jag ihop sladdarna själv, så jag kan komma mig upp på fötterna. Dom tar prover för att se om det kan vara gallsten, alla prover är bra och jag tar ju för givet att jag ska få åka hem. Då kommer läkaren in och säger att dom vill att jag ska läggas in för att dom ska få utesluta en hjärtinfarkt, det trodde ju jag att dom redan gjort i ambulansen, men hon sa att dom sällan kan visa det, så där nära inpå.
Dessutom vill dom röntga mina lungor, för att utesluta att det gått ett hål på en av dom, vilket tydligen kan hända, om man har otur.
Så jag får böja mig och gå med på att läggas in. Jag är jättetrött och tänker att när jag får komma upp på avdelningen kommer jag att få lägga mig i en underbart skön säng med dubbla madrasser och ett fluffigt svalt täcke…jo kyss mig.
23.30 fick jag en kopp kaffe efter eget önskemål, sängen hade en endaste madrass, inte av det tjockare slaget, en filt utan påslakan och en kudde, hal som sjutton, så i natt har det inte varit många timmars sömn, och jag känner mig i sämre skick nu, än innan natten.
Men vad gör väl det om hundra år, jag hade ingen infarkt, inga blodproppar, inget hål i lungan och inte heller gallsten, utan det var mitt bröstben, som ville spöka till det. Så nu ska jag ringa läkare och kiropraktiker så får vi se vad dom kan hjälpa mig med. Jag har ju ont i ryggen och nacken, så det kan ju vara läge att rätta till det.
Så vad var det nu jag fick göra för första gången…jo åka ambulans, och bli rullad i rullstol, så då kan jag kryssa av det i saker som är gjorda och inte göra om det en gång till 😀
Det värsta med allt detta är att jag VET, att nästa gång, om det blir en till gång, så kommer jag INTE att ringa, utan jag kommer att tjuras och tro att det kommer att gå över, så jag hoppas att jag kommer ihåg just den här smärtan och om det skulle bli något allvarligare en annan gång, så kanske det känns lite annorlunda, förhoppningsvis.
Ha det gott, allihop, och var rädda om er!
Sundsvall Raceway
Hade en del bilder från helgens tävling i min mobil, här kommer dom, varsågod!
Lite spänning på väg upp till banan också, 22% lutning i backen, vilket innebär en höjdökning på 22 meter varje 100 meter, med en tung buss börjar det på suga redan efter dom första 50 metrarna 😀 Vet en som fick soppatorsk mitt i backen…okul!!!
Och avslutningsvis…Nicco i burnout gropen:
Senaste kommentarerna