Ingen småspik, eller…utan

Vilket jädrans väder det var igår, jag såg ju att det regnade, då jag skulle ut med Winstone, men blåsten…jag kunde gå 100 meter sedan var det bara att vika ihop paraflaxet och streta mot vind och regn i det fria. Här snackar vi inte att det regnar småspik heller, vad sägs om 3 tums trådspik.

Vi passerade Vallmovägen på väg hem, jag hör plötsligt ett FRRRrrrr ljud, vänder mig om och ser en soptunna komma körandes ner efter vägen i 50km i timmen…spännande!

Mamma följde med mig på stan, jag hade ett ärende dit, och hon skulle in på Åkerbloms. I kön började en äldre kvinna tala och bad om ursäkt för att hon såg ut som hon gjorde. Hm…blåsten sa jag då mamma berättade, nä, kvinnan berättade att hon fått ett träd över sig och hade inte hämtat sig från chocken än. Ja där ser man, vad fort det kan gå.

Sedan bjöd mamma på lunch inne på Rhodos, och deras Rhodos tallrik kan jag varmt rekommendera, överdrivet mycket pommes bara, men det verkar vara med regler än undantag, på alla ställen.

Ut med hunden igen, lätt stressad, då jag har saker jag ska hinna göra innan en viss tid, går över på HP:s…eller hur var det nu, Ica Nära, heter det, numer, och när jag är som längst in, så fräser det till uppe i taket och allt blir kol svart…nice!!!

Jaja, det går några minuter så sprakar det till igen och strömmen är tillbaka. Fixa middag åt Nicco och Åke och sedan drog jag iväg till ”The pizzadinner” hemma hos ”gammbossen”.

Det var en salig blandning av pizza slices, bara att välja och vraka, vi var 12 personer runt det runda bordet, och det pratades om än det ena och än det andra. Bland annat var det en som tog upp detta med att vissa människor säger att dom är gamla…och sjuka, eller bara gamla, fast dom inte ens gått i pension.

Men sa jag, om dom säger att dom är gammal, så är det förmodligen för att dom känner sig så, kanske trött, lite lätt ryggont, orken tryter, själv skulle jag nog inte säga gammal om mig själv, fortsatte jag, det är bara då man tittar sig i spegel eller ser ett kort som man ryggar tillbaka och undrar, vad sjutton det var som hände, sedan ruskar man av sig bilden och fortsätter med det man höll på med 😀

Det var en trevlig middag, kan lätt göras om…Annika!!!

Idag vet i tusan, om man bara skulle gå och lägga sig igen, känns ju som en plan, fast då var det där med att kunna, vilja och göra, jag vet ju nämligen att det aldrig kommer att hända. Jag har jätte problem med att somna på dagen eller bara ligga still, så jag får nog allt lov börja med att göra nåt istället. Hoppas på en bra dag för er allihopa, vädret till trots!