Roligt eller mindre kul, beror på

Det finns ju hur många ”roliga” klipp som helst, roliga inom citationstecken, för allt kan ju inte ha varit speciellt kul för just den personen i den stunden. På tv visas det dagligen dags och ibland sitter man bara och gapar.

Men jag undrar som allra mest, vad stackaren dessa människor tänkte??? Varför utsätter man sig för alla dessa risker…fast ja, hade dom inte gjort det, så hade man inte fått tillfället att skratta åt det heller 😀

Och lite lustigt är det att just skratt, kan vara så smittande, såg en snutt i förrgår, två personer som visar olika sätt att garva på, och jag kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser dom 😀

Jag och Anna pratade om detta då man halkar omkull, fort som attan är man uppe på benen igen, inget medlidande söker man efter där, inte. Nä, man är snabb som tusan för man vill inte att någon ska upptäcka ens belägenhet. Man borstar skyndsamt av sig gatudammet eller snön, för att ta bort alla bevis om vad som nyss hänt.

Och värst är det väl då man fortsätter gatan fram med lättare steg än innan, fast man egentligen…har så ont i knäet att man övervägde att ringa efter skjuts hem…typ.

Vi satt här ute i höstas och det kommer en cyklist susande i 140, över vägen och där får han plötsligt sladd och tippar, hela han glider med cykeln några meter och jag hinner ju säga nåt i stil med: Aouch, han föll…det där gick inte bra!

Tror knappt Åke hann vända på huvudet och lokalisera vart det hänt, innan killen var uppe, checkade av cykeln och drog iväg i samma hastighet, men jag VET, att han hade ont, det kan jag sätta en tusing på.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla! Och hey, kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, vet dock inte hur det funkar att frikoppla om man är ute på promenad 😀

009

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Caanita

    För några år sedan, på examens dagen morgon, kom en ung kille, helt klädd i vitt, cyklandes i en hiskelig fart. I en utförsbacke fick han sladd på cykeln och åkte kana långt in på en gräsmatta.
    Jag har många gånger tänkt på pojkstackarn.

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Huvva, ja det är ju aldrig kul för den det drabbar…kanske några år senare, då man sitter och byter historier med varandra, då kanske det är nåt men berättar och skrattar åt, men inte i stunden. Ha det gott, Caanita!

Lämna ett svar till Caanita Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten