Det är imponerande!

Det var ju inte mycket till värme gårdagen bjöd på, man blev återigen lurad då man kikade ut genom fönstret och solen sken, som aldrig förr. Bättre idag då, fast natten verkar ha varit kall. Jag och Winstone har redan hunnit vara ute på långpromenaden, 45 minuter tog det, i början ångrade jag att fingervantarna lämnades hemma, med efter ett tag hade man fått upp ångan och då klarade man sig utan.

Jag slog på stort igår och bakade en kanelbullekladdkaka, jojomensan, och sedan kom mamma, Bosse, lillsyrran Emma och hennes sambo Johan hit och fikade. Den var inte alls så tokig, nu hade jag modifierat recept, och bytt ut vetemjöl, mot hasselnötsmjöl och mandelmjöl, ahh sa mamma, du gjorde den nyttigare.

Mja, det är ju så man säger, men det låter ju galet ändå, för kakan i sig är ju inte nyttig alls, och hur kan den då bli, nyttigare? Mindre onyttig, kanske man hellre skulle säga 😀 Sedan hade man säkert kunna piffa till den ännu mer med inte bara kanel, utan även kardemumma, tyckte Nicco, och det hade säkert blivit snäppet godare.

Jag fick en blomma av Emma, en Agave, och jag var ju tvungen att googla på den sedan, och det är ju en imponerande blomma, som efter 40 till 60 år, kan skjuta iväg en blomstängel, tio meter upp i luften, haha, fast tyvärr hinner nog inte jag eller Åke uppleva det, om den, mot alla odds skulle överleva i vårt hem, vill säga.

Foto1939

Och efter all dom åren, och den äntligen blommar, så är det väldigt kortvarigt och sedan dör blomman, snacka om tragiskt, fast roten kan producera en ny blomma, så småningom.

Idag tänkte jag hinna med lite saker innan jag ska iväg på jobbet, så jag tror jag ska börja nu, med att diska bort högen av porslin, som blev efter fikat igår, och sedan drar jag iväg till ÖoB, för handling av tvättmedel, sköljmedel, sophink och tadaa…ketchup. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Maria Lundmark Hällsten