Klart vi har det yttersta ansvaret, men…

Det blev lite hektiskt igår men jag fick ihop det ändå. Direkt hem från jobbet, middag, koka kaffe och ordna det sista innan alla dök in här för att fira Nicco. Så med det gjort,  laddar vi nu inför lördagens firande, ujuj 😀 Hur ska detta sluta?

Winstone åker lastbil idag så jag fick promenera till träningen, nu på morgonen. Kändes uppfriskande, tur att det tinat fram såpass att man inte behövde halka omkring.

Nicco skickade en länk till mig för några dagar sedan, om djurambulansen, som dom skulle vilja ha, här i Umeå. HÄR kan ni läsa om det.

Jag kan inte låta bli att fundera på den frågan som ställs i slutet av reportaget, om vi behöver en djurambulans, och det finns 2 svarsalternativ: Ja, djur har rätt till snabb vård, och den har fått 63%, samt Nej, transport är djurägarens ansvar, som hittills fått 37% av rösterna.

Det är väl självklart att djurägaren har yttersta ansvaret för sina djur, men…som vi vet, kan livet förändras i ett slag, och plötsligt står man där på bar backe.

Förutsättningarna man hade, kanske inte finns där, en dag. Och då ska man straffas för det, och sedan ska dina djur, också få straffet, för tänk, djuren försvinner ju inte bara för att ditt hus brann ner, du gjorde en personlig konkurs, någon sålde smöret och tappade pengarna, du blev arbetslös, utstämplad och fattig. Eller vad det nu kan vara, som gör att man inte har kvar dom resurser man en dag hade.

Så nog tänker jag att det vore juste med en djurambulans här också. Det är ju inte för att man ska utnyttja det, om man kan fixa det själv, utan bara om utifall att.
Vi har en viss erfarenhet av detta…att inte ha råd. Vi hade ju en katt, för x antal år sedan. Och han fick urinsten, blev felbehandlad, och när han sedan fick rätt behandling, så bet inte detta. Vi fick alternativet att operera, och det skulle kosta 17 000:- eller så återstod frågan om vi skulle ta bort honom. För oss var inte 17 000 ett alternativ…då.

Jag sa att vi aldrig skulle skaffa ett djur till, om vi inte hade råd att ha dom försäkrade, för jag skulle aldrig mer utsätta mig själv för att stå där och välja mellan liv och död. Det var fruktansvärt.

Nu har ju inte detta med djurambulansen att göra, men jag kan nog tänka mig att det finns dom som inte kan ta sig till en veterinär, dom kan ha svårt att ta sig fram själv, och då blir ju djuret lidande i onödan.

Nå, det är vad jag anser, och vad andra tycker och tänker om saken, får ju stå för dom.

Nu, mina vänner, ska jag diska undan, och sedan göra mig klar för en jobbardag. Önskar er alla en fin onsdag!