Strömförande…

Mammas särbo, Bosse, är ju elektriker, så även, Niccos Adam. Så dök denna lilla roliga sak upp på FB, och kan man annat än skratta, barn, dom kan, dom 😀
Nu skriver jag ut den och ska ge den till Bosse, så kan han hänga upp den på kylskåpet 😀

16299212_10154921911099362_1880229633358674314_nMen visst ligger det en viss sanning i dessa ord, det man är van att göra, och har lärt sig från början är ju inget man tycker är svårt. Fast en som aldrig gjort det förut, kan vara lätt avis, på dennes kunskaper, och tänka att dom måtte ha kämpat hårt, för att komma sig dit.

Å andra sidan, många har nog kämpat hårt också, vi lär oss på olika sätt, en har lättare än andra, att ta till sig dom skrivna orden, andra lär sig bäst by doing (som jag). Andra grejer sitter i ryggraden och det har du lärt dig som liten, medan andra fått annat med sig hemifrån, som kanske inte är relevant i just deras arbete.

Ett är väl säkert, utan intresset för just det där du vill hålla på med, så lär man sig knappast nåt, då går det in, ena vägen och ut, den andra. Tror det var jag och Tina som pratade om elever och hur man var i skolan.

Hon gissade rätt på mig, jag gick mina egna vägar, ingen skulle minsann sätta mig på plats. Kommer ihåg historia, geografi och sånt där tjafs. Jag var totalt ointresserad, kunde för mitt liv, inte begripa, varför just jag, skulle slösa bort min tid på något som jag aldrig i hela livet, skulle arbeta med.

Och som jag visste, enbart skulle läsas in, göras prov på, och sedan skulle det vara borta och glömt, för min del. Så, istället för det dom höll på med, så gjorde jag en uppsats om hur man deklarerar. Och jag gjorde det med bravur, dock utan betygsättning eftersom det inte ingick i läroplanen…ojoj. Kommer ihåg känslan över att jag tyckte jag var så duktig, och vilket jobb jag la ner  det där 😀 Min lärare i SO, var stolt, men ändå med en viss uppgivenhet, hahaa…ja, jag förstår honom. Fast det var aldrig lönt att försöka resonera med en tjurskalle 😀

16299310_10154938021436585_9166401567020736234_nOch jag förstår alla andra som håller på med det lärande yrket, som måste vara otacksamt många gånger. Elever som inte vill, som mopsar sig och som förmodligen inte ens begriper, att ni är där, för deras skull, och ingen annans.

Jaja, nu är det i alla fall fredag, jag mår gott, och hoppas att även ni gör det.

16422953_10154938021701585_4637953790741188761_o

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. tina

    Den elev jag tänkte på mopsade sig verkligen inte! Hon var härlig, men tyckte det var svårt att ta sig an de uppgifter som skulle leda fram till nästa steg t ex inom engelska, matte, idrott.
    Jag upplevde det mer som att hon skyddade sig själv med att bestämt göra något annat.
    Ett skydd, för att hon slet med olika funderingar och svårigheter, utan att för den skull ha en diagnos. Hur har eleven det hemma, vad är det som upptar alla tankar, vad blockerar intresset att ta sig an detta att inhämta kunskap, i olika ämnen.

    Det var ingen betygssättning, så det handlade inte om känslan/en protest att ”bara” lära, inför prov.
    Jag hade individuell studieplan i mina klasser, redan från 6 års ålder. Självklart för mig, då vi inte kan lära oss samma sak samtidigt, allt är individuellt.
    Men bland alla arbetsuppgifter och arbetsstationer som fanns, flera hade jag skapat med hjälp av slöjdlärare eller inplastningsmaskinen och som eleverna tog sig an efter sin egna studieplan,
    men också med mycket grupparbete och att jobba i par- där kom denna kreativa elev, utanför.

    Själv var jag intresserad av min skolgång, fläckvis och kan inte klaga på betygen…Men i efterhand önskar jag ändå att högre krav hade ställts från skola och familj tillsammans, för att klara mer och bättre.

    Denna känsla tog jag med mig och krävde mycket av mina egna barns skolgång och av deras lärare. Lite svårt dock, om läraren är halvt utbränd, eller inte kan tex engelska men är lärare i engelska :-0 Eller då det i några år inga lärare fanns, endast 20-åriga gitarrspelande kroginkastare, som vikarierade som högstadielärare…SUCK!

    Det är dyrt att läsa in gymnasiekompetens i vuxen ålder. Det är ju konstigt att sådant inte går att få in, i ungdomars huvud. Vi är nog de enda på denna planet som själva måste lära, av egna misstag. 🙂

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Fast jag tror att många är sådär, att mopsa sig, är bara ett uttryck för att vara någon som går mot strömmen och vill göra andra saker, inte nödvändigtvis att dom blir jobbiga eller svär och smäller i dörrar. Det gjorde, by the way, inte jag heller, men jag var en tjurskalle, och ja, det är jag väl än idag, om du frågar rätt personer 😀 Tänker ändå att just ett skolyrke är eller kan vara otacksamt, på många sätt, men säkert helt underbart om man tänker på att en enda elev, kanske går hur långt som helst och just du, har varit den som hjälpt till, på vägen dit.

Lämna ett svar till tina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten