Finns det någon vänlig själ…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 juni 2017 kl 08:31, Bli först att kommentera

Efter många om och men…så gjorde vi slag i saken igår, och la ut en vädjan på FB, en efterlysning, om det kan finnas någon i Umeå med omnejd, som kan tänkas ha förbarmande över en av våra katter…Eloise. Så här skrev jag, och jag citerar mig själv:

”Vår Eloise, norsk skogskatt, född 10/2-2005, skulle behöva komma till ett nytt hem. Hon är en renodlad innekatt, chippad och steriliserad, är social, och vill gärna ligga och chilla i soffan och bli ompysslad.

Vi har även hennes syster från samma kull, och det är på grund av det, som det nu blivit problem, efter drygt 12 år tillsammans. Enya mår inte bra längre, hon vill inte hänga med Eloise, hon tvättar bort sin päls från frambenen, går inte på lådan, utan gör hennes behov utanför, och ser allmänt hängig ut. Så detta är ett sista halmstrå, om vi kan hitta ett nytt hem till Eloise, så kanske Enya får den paus hon behöver, från sin syster, för att kunna kurera sig själv.

Eloise har forl, en vanlig tandsjukdom hos katter, men dom tänder som varit dåliga är borttagna, och hon har även smält av sina 2 korsband i ena knäet, men det är opererat, för drygt 3 år sedan. Det gör dock att hon inte vill hoppa ner från så höga höjder, längre.

Om något skulle hända, att hon insjuknar och avlivning blir aktuellt, inom 1 år, från det att hon får ny ägare, så betalar jag för den. Men inget annat, ingen behandling eller undersökningar. Vi vill inte ha några pengar för Eloise, men ett bra hem där hon kan få den uppmärksamhet hon förtjänar. Och givetvis…skulle det av någon anledning inte fungera för er eller katten, i ett nytt hem, så tar vi tillbaka henne och testar i så fall på annat håll. Tack på för hand! ps, Eloise och vi, finns i Umeå ds.” Slutcitat

Ja, vad gör man…det är under en längre tid som Enya blivit som hon är idag. Om hon ligger i soffan och Eloise kommer in i rummet, så drar hon ibland, en lång suck, ställer sig upp och går härifrån. Dom ryker ihop, titt som tätt, och det kan väl vara så, djuren är, men det kan också vara att visa vem som härskar, om någom är i sämre skick, så ska dom ju inte visa det, för då är dom ju odugliga. Jaja, vi får se vad som händer, dom är ju gamla, men katter kan ju komma upp i höga åldrar, så vem vet hur gamla dom här kan bli.

Och givetvis, om det finns någon här, som läser min blogg och känner sig manad, så hör gärna av er, min mejl är [email protected] eller kanske ni känner någon som skulle kunna tänkas vilja ha nån att klia på magen, tipsa gärna…tack!

Här, lite bilder på Eloise!

Idag har jag tid för återbesök efter operationen, 1 år…fast dom ligger nog lite efter, i september blir det 2 år 😀 Nå, det må så vara, jag struntar i vilket, jag får då veta hur mina provsvar ser ut, och det kan vara bra att checka av det.

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Snusade lite…ajdå

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juni 2017 kl 07:32, Bli först att kommentera

Jag beställde 2 Vanheden sticks (Vicks), med Tina då hon var i Spanien. Dom finns inte att köpa här i Sverige, längre.

Varför vet jag inte, utan om man googlar får man upp lite av varje, snillen spekulerar, det kanske innehåller nåt som inte blev godkänt här…typ.

Nå, jag är ingen större användare av denna pinne, men jag ville bara ha en, kommer ju ihåg doften och den är ju rätt smidig att ta med i väskan, om det någon gång, skulle slå tvärlock i näsan och det blev ett måste att få in lite menthol i näsan 😀

Nu råkade jag, av ren nyfikenhet, testa att snusa lite på pinnen, då jag fått hem den…skulle jag inte ha gjort. Jag var ju inte tät i näsan, och då kändes det som om jag drog in nåt frätande, starkt så in i hel…och det gick inte över heller, på fem minuter, utan jag gick runt i en halvtimme och det kändes som om det rann vätska från näsan, hela tiden, fast det gjorde det inte. Ojoj, men då borde den ju vara effektiv, om man verkligen är tät. Jag ska inte prova, förrän jag är där.

Vi satt ute, precis hela dagen igår, och till er som vistades i Umeå med omnejd, kan inte ha undgått, blåsten, här snackar vi kulingvarning. Sidorna på växthuset sitter då inte kvar där dom ska, kan jag tala om. Åke får försöka fixa nåt att sätta fast dom med, igen. Ser dessvärre inte ut att blåsa mindre idag, fy vad tråkigt, man kommer knappt ihåg hur det känns då det är vindstilla. Fast jag har nåt vagt minne, om att det inte heller, är så där jättekul…inte då det är varmt, och myggrikt, hm…nä, man är aldrig riktigt nöjd.

På inbjudan jag skickade ut till mitt 50 års firande, så avslutade jag med dessa ord, och jag citerar: ”Skyll aldrig saker på andra människor. Bra människor ger dig lycka, dåliga människor ger dig erfarenheter, dom värsta människorna ger dig en läxa, och dom bästa människorna ger dig fina minnen.” slutcitat och på FB, finns en massa snabbtester, och visdomsord, det här fick jag:

Ganska likt, va 😀

Avrundar med att önska Nicco ett lycka till, hon har fått sig ett sommarjobb på Volvo, och åkte nyss iväg. Själv ska jag ordna nån middag åt Åke, sedan tror jag att jag och Winstone går ut på gården, det är bara att passa på, medan det är torrt och fint. Önskar er alla andra en fin dag!

Aldrig mer!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juni 2017 kl 07:57, Bli först att kommentera

En skvätt med regn igår, men värme i luften och vi hann sitta ute ändå, ett bra tag. Jag åkte på plantagen för att fixa lite jord, måste ju börja fylla växthuset och en sväng in på djuraffären för hundmats inköp.

Sen gick ju den dagen i ett svep, och tjopp så var det dags för bussfärd ner på stan, där det var bokat bord på Balder:

Inga klagomål på maten, buffén kändes fräsch, och det fanns olika alternativ att välja mellan. Däremot, kommer jag aldrig mer…att köpa nåt drickbart till kaffet, typ en Baileys, vilket jag råkade göra…kolla kvittot:

Jag kunde alltså ha köpt en alldeles egen flaska hos Bo-Lage, för det priset. Jag kunde inte låta bli att säga det till tjejen bakom disken, och plötsligt fick vi varsin 8 centiliters Bailey istället för en 6:a…men jag hade föredragit en 6:a till minst, halva det priset. Men det är ju bra, då vet man till nästa gång, och man fattar vad det är dom drar in pengar på.

Jag fick en jättefin bukett med blommor av bastugänget med respektive, så när vi åkte hem kunde säkert folk tro att jag varit och gift mig 😀

När vi klev av bussen här, så var klockan bara barnet, så vi frågade om inte Kerstin, Jan B, Monika och Björn, skulle hänga med oss hem, vilket dom gjorde, så det blev mer prat, skratt och surr, innan läggdags. Trevlig kväll, med andra ord!

Nu ut i solen, och jag önskar er alla en fin söndag!

Den kom med en förmanelse!

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 juni 2017 kl 10:16, Bli först att kommentera

Jo, jag fick ju en liten plunta av Annika också, samt lite tilltugg:

Detta med en förmanelse…att aldrig dricka mer än vad pluntan rymmer, och helst, en gång/år, inte mer. Så gissa vem som ringde igår kväll, direkt efter att jag lagt ut den här bilden, på en blåbärssoppeshot…

Jamen Annika, förstås 😀 Haha…nej, det var i ett annat ärende men ändock, lite kul att retas så där 😀

Och av Åke fick jag inte bara halsbandet och ringen, utan även, en alldeles egen tavla av Jean Ragnar (hans farbror):

Det var inte illa…vilka fina presenter jag fick, av er allihop, och av Ulla, inte att förglömma, ett presentkort på en hemsida, där jag kan välja själv, vad som kan passa. Jag har kollat runt lite där, men inte bestämt mig än…kan bli en döskalle…eller en trädgårdsprydnad…eller…

Vi satt ute hela eftermiddagen igår, vilken värme. Till och med katten verkar tycka att det är svalare i hallen, Eloise pressade in sig i skohyllan. I hallen brukar annars Winstone ligga, det är rätt golv kallt där på stengolvet.

Ikväll blir det utgång med gammgrannarna, vi ska ut och käka på Balder, blir säkert jätte trevligt, och förhoppningsvis, gott 😀

Önskar er alla en trevlig lördag!

12 tummar upp av 10…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juni 2017 kl 08:35, Bli först att kommentera

I onsdags var det Gammlia för andra gången i år, första för vår del. Och vi tog med så vi åt middagen däruppe, enda chansen om man vill stå på ett bra ställe, är ju att vara ute i god tid, så vi var där, redan klockan 5, vi var inte först och absolut inte sist. Det rullade in bilar hela tiden. Börjar med Jittes Ford, och sen, ja, se själva:

Och titta här, Fager har köpt sig en trehjuling…ursäkta, trike, det låter lite bättre 😀 och en killarna som kom fram och pratade med Fager, sa att han tyckte att han var variabel, många fordon, och lite annorlunda saker, ja, hm…kanske ett nytt smeknamn…Fager Variabel!

Och som vanligt, linslusen, och här kom även jag med på bild, i glasögonen:

På kvällen kom Adam tillbaka hit, efter 3 arbetsdagar hemma i Vallentuna, och nu för att vara med på Niccos student, som var igår. Innan vi åkte iväg till Vännäs så grejade Åke med mitt lilla växthus, och se, där på kvällskvisten var det äntligen klart. Han tyckte att detta var värre än den värsta prylen att sätta ihop, från Ikea fast nu står det där:

Jag invigde min slow cocker, la ner en skivad rödlök, lite större bitar fläskfilé, rörde ihop vatten, soya, chilisås och 1 buljongtärning, slog över och satte igång timern. 4 timmar senare hade vi en färdig, god middag, och den här kommer jag att använda rätt så frekvent, nice!

Vilket kanonväder vi hade igår, och då det var dags för student fika, för några släktingar, så hade vi turen att få sitta ute:

Summering av 4 dagars festande, under 6 dagar totalt…så… av tio tummen upp, blir det nog fasen…12 😀 Och här, en påse jag fick av Theresé, med lite klurigheter:

Med påsen följde givetvis med ett litet tal, om då hon var liten och dessa lappar som ständigt florerade på julaftnar och födelsedagar, presenter som skulle komma…ja, så var det nog allt 😀 Och rubiks kub, kan man sitta och klura på lääänge, jag gjorde ett rutmönster, sedan tog Theresé över och nu kommer den aldrig att bli sig lik.

Önskar er alla en fin fredag, med en ny kryddpåse!

Har inte tid…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juni 2017 kl 14:06, Bli först att kommentera

För hon har tagit studenten…för hon har tagit studenten…Grattis Nicco!!!

Har inte haft tid med bloggen idag och har inte tid nu heller. Kaffet är kokat, min slow cocker står och arbetar, solen skiner ute och det är varmt som sjutton, med andra ord, skamligt att sitta inne. Så, här är två presenter som jag fick då jag fyllde år, en brödrost av brorsan med familj (kan behövas, då den vi har, är nära slutet):

Samt döskalle shotglas av syrran med sambo…fina 😀

Och inte att förglömma, den årliga buketten från min man, med liljekonvaljer <3

Slukhål och svarta hål…

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 juni 2017 kl 08:22, 4 kommentarer

Jaha, ännu en vattenläcka efter Skolgatan, enligt vk.se:

Ni kommer väl ihåg, för inte så längesedan, då det plötsligt blev ett slukhål, som dom kallade det, en bit därifrån. Som vi höll på köra ner i…jojo.

Jag kan informera Umeå kommun, vägar och parker eller vem det nu är som jobbar med dessa bekymmer, att förutom ett enda farthinder, utmed Kungsgatan i stan, så är ALLA andra farthinder, i så fruktansvärt dåligt skick, att jag skulle vilja döpa om dom, till just slukhinder/hål.

Ja jag vet, det hålls på lite överallt och det där kommer att åtgärdas, men jag fattar inte varför man väntar i 3 år…minst, innan man gör nåt, några av dom där hindren har varit i uruselt skick, jättelänge.

Och nu tänker jag på Tina, som planerat att komma hit, nån dag, med deras plåtis (läs husbil), fast hon har länge sagt att hon kanske inte törs, för hela vår tomt, kan ju vara ett slukhål…ja, vem vet, jag kommer ju ihåg att det blev ett sådant, då vi nyss hade flyttat in här, vi höll inte på kunna köra in och ut med bilarna, hålet var precis vid vägkanten vid vår in och utfart…

Så glider jag nu över till nåt annat…apropå hål, haha, en av presenterna från Annika, var denna tygpåse:

Innehållandes en jädrans massa kryddpåsar med citat på.

Det var dessa, jag kommer att avsluta mina inlägg med, en och en, dom var ju jättekul 😀

Av Tina fick jag en blandpåse, med smått och gott, och en massa rim:

Och titta, vad är det som hänger där, så schakrutigt och fint, i mitten:

Ja precis, ett förkläde, jag är 50 år, och har under alla dessa år, aldrig ägt eller haft ett förkläde, förutom det som jag köpte för 2-3 år sedan och slarvade bort innan jag hann börja använda det. Men nu så…där hänger det bra, och det bästa av allt, jag kommer ihåg att ta på det, vid spillrisker. Tack Tina! Jättefina och braiga saker!

Och den sista för idag…världens finaste blombukett samt blomvas, från mina arbetskollegor, visst är dom vackra:

Önskar er alla en underbar dag, vi lär ju åka upp på Gammlia och inta vår middag där, ikväll, för solen har lovat att bestå, hela dagen.

Det tar inte slut här…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 juni 2017 kl 08:01, Bli först att kommentera

Min gammboss…Annika, har ringt några gånger. För ett tag sedan handlade det om vad jag kunde tänkas önska mig, i present. Det där med fred på jorden, kan man ju lägga ner, verkar inte vara nåt som kan slå in, så jag föreslog en säck med björkved…då blev hon tyst i luren, och jag förstod med en gång att jag satt igång nåt större, än ”bara” en säck, och jag hade rätt.

Så fick jag nästa samtal, och där frågades det om jag skulle vara hemma på måndagen, alltså igår, och vilken tid som skulle kunna passa…och sedan ett skratt, sånt där så att man visste att det var nåt utöver det ”vanliga”, som kanske skulle komma, med henne.

Igår ringde hon igen, för att försäkra sig om att jag var hemma…och här sa jag, lite lätt oroad att jag kanske, kanske, skulle bort, jag var inte säker på att jag skulle komma hem på flera veckor, typ…mera skratt, och jag visste, med hundra procent säkerhet, att hon skulle minsann se till att jag skulle få det jag önskat, med råge.

Först kom Ingegerd, Kerstin och Jan B, och jag fick fina blommor och presentkort:

Samt denna skalle av Jan A och Ingegerd (fast Ingegerd var inte så impad över deras gåva) men jag tyckte den var cool, och absolut den största i min samling. Gjord i lera och handmålad, dessutom kan man sätta in en lampa i den, om man känner för det, den bortre skallen är bara med för att man ska få en aning om hur stor den är:

Sen dök Helena med en av sina söner in, och av dom fick jag en orange blomma i döskalle förpackning….me like it! 😀

Och efter dom..Annika…nu spelas Beethovens femte symfoni i bakgrunden (bara så ni ska få in stämningen i rummet, och tadaa…hon lämnade fram denna lilla trälåda:

Hm…undrar just vad den kan innehålla:

Ja, det skulle komma mer, närmare bestämt 1,2 ton björkved i en större säck:

Annika är en quinna som gör saker ordentligt, när hon liks är igång 😀

Jag fick mer av henne, men det kommer senare, det var så fränt att jag kanske måste lägga ut en sak/dag, så man får läsa och begrunda, varje liten pryl, en hint…jag behöver inte åka på kryddsafari till Dubai i alla fall, jag har så det räcker, här hemma 😀

Tack alla, för igår, tårta blev det och lite surr, så där.

Ser ut att bli en fin dag, med lite blåst, som vanligt, så jag tänker röja undan lite här, gå ut med vovven och sedan bara sitta och ladda upp mina alldeles egna solceller…för att avrunda dagen med ett arbetspass. Önskar er alla en trevlig tisdag!

T som i Tårtdagen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 juni 2017 kl 10:39, 4 kommentarer

Lite tema över 50 års festen var ju givetvis döskallar, eller Gavos, som Sally sa då hon var yngre. Skallar på bordet, och i tälttaket, men sen även som presenter 😀 Me love it!!! Den här fick jag av min kära kusin Anna och hennes man Ingvar:

Sen denna blåtands högtalare av Nicco, samt snapsglasen (inte döskallar men ändock jättefina):

Och apropå glas, fick dessa fina av Niccos kille, Adam:

Dont mind plåstret på min tumme, såna saker händer då man är 50, och sånt lär nog fortsätta hända. Jag råkade slå sönder en glasskål i lördags, mitt på dagen, helt opåverkad av alkohol, stoppar ner skålsplittret i soppåsen, sen kastar jag skräp och kör ner hela handen i påsen…tjopptjopp så var olyckan ett faktum, så onödigt…
Kolla in smyckena jag fick av min älskade man Åke, Rock by Sweden…and he rocks too 😀

Och dagens sista presentvisning, en jättefin, stor ros av mina kusiner André och Robin, som kom långväga ifrån för att vara med på festen. André från Malå men numer boende i Malmberget, och sedan plockade han upp storebror Robin i Skellefteå.

Idag är det ju egentligen D dagen eller F, som i femtio, och hade min pappa levt hade han sagt, som alltid, att då jag föddes så lyste solen och det brukar den göra varje gång jag fyller år, men det verkar inte stämma just den här gången, nä, man får inte alltid som man vill (uppenbarligen).

Nå, vid 13.30-14 tiden idag så finns det tårta här på Ettan, för alla er som känner er hugade, gammgrannar, vänner och alla andra, jag lämnar det helt öppet, och vill man ta det senare så kan 19 vara en bra tid, tårta finns så länge det räcker, typ…och kommer ingen så får vi käka tårta tills det sticker ut ur öronen.

Önskar er alla en fin måndag!

Märkt för livet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juni 2017 kl 11:23, 9 kommentarer

Vet inte vart jag ska börja…Nicco och jag drog iväg där vid 9.30 igår. Parkera på Åhlens taket sa hon och jag följde order. Vi gick ner mot kajen, över vägen och där…säger hon stopp, här ska vi in. Jag förstod med en gång vad nu presenten/överraskningen var, en tatuering. Det stod nämligen Red Dragon Tattoo på skylten.

Jag har ju en gång sagt att jag aldrig skulle göra en tatuering, det är inget som lockat och jag ville tillhöra den lilla skaran otatuerade människorna men…så sa ju Nicco vid nåt tillfälle att man ska prova att göra allt, en gång i livet (med viss modifikation, ALLT tror jag inte men…), så jag svarade henne att om jag skulle få en tatuering, javisst, då gör jag den, men jag skulle aldrig betala för en. Ja, och se hur det gick!

Och jag kan nu säga att jag gjort det, 2 gånger, första och sista det blir ingen fler 😀 Och den presenten fick jag av Nicco och Theresé, danke!

Sen var det hem, stök och bök, planera, ställa i ordning, bära, och allt sånt där, och jag är evigt tacksam för all hjälp, det där vet jag inte om jag velat göra själv. Malin, Chrille och Helena, arbetskollegor till mig, dök in med en present…en stor slowcooker, härligt, den ska jag nu testköra så får man beta av lite allt möjligt i den, tack så mycket!

Nu ska jag dela upp vad jag fått i kommande inlägg, lite varje dag, annars blir det too much. Strax efter 17 kom det in en hel skara människor på gården och sjöng så fint…det var, Brälla, Lena, Mats och Helena, Jitte och Ina, Mats och Hafdis, Thord, Camilla och Ebba, Mats ”Masken”, och gissa vad, det var dom som köpt växthuset och det slutade inte där, jag fick även en tomatplanta, gurkplantor, physalis, paprika och chili, så nu blir det nog till att montera ihop huset. Tack så mycket!

Med sången avslutad så bjöd vi på fördrink och en renklämmebit till, och sen blev det Taco dinner för oss. Här avslutar jag dagens inlägg med en visdom sagd av Sally, tidigare under dagen, då jag och hon pratade om nåt och jag sa, ”Allt kanske inte blir som man tänkt sig” och hon sa…och håll i er: ”Ja, 1+1 blir inte alltid 2, lägg ihop 2 grushögar får du se!”