Jag slapp se, höra och göra, tack!

Nicco fick göra/lära sig om, HLR (hjärt och lungräddning) igår på skolan. Och väl hemma så satt vi och pratade om hur man skulle göra om en sån situation skulle uppstå, där man blev tvungen att utöva sina nyss, inlärda konster. Hjärtstartaren, till exempel, som ingen kan misslyckas med…säger dom.

hjartstartare-slide-3HÄR finns den bilden och information

But how about this scenario! Hjärtstataren säger ju vad du ska göra, hela tiden, och vid ett tillfälle, säger den att du ska ta av kläderna…hm…som upplagt för misstag, om du själv börjar klä av dig, hahaa…. Nja, ok, då, risken kanske inte är så stor för det misstaget :D

Spa slutkörd

Jag började fundera på det här att man faktiskt, kan få igång ens hjärta som slutat slå…så fantastiskt, egentligen, och hur kom man ens på tanken? Hur vet man, när det är dags att ge upp…

I och med pappas olycka, så satt jag och googlade en hel del, jag kunde inte riktigt greppa vad dom hade gjort. Vad jag läst och som jag förstått det, så håller man inte på med återupplivningsförsök, mer än 13-14 minuter. Min pappa hade hjärtstillestånd i sammanlagt 45 minuter…då kanske ni förstår varför man undrar.

Å andra sidan kan jag också förstå att den som håller på att försöka rädda någons liv, har svårt för att släppa taget. Usch, man kan ju bara föreställa sig paniken att vara med om något sådant, man får verkligen hoppas att man slipper.

Nu kom jag osökt ihåg en händelse som inträffade rätt framför mina ögon. Jag vet nu att jag skrivit om det förut, men det var nog längesedan, så jag kan ta det igen :D
Jag hade följt med Nicco till skolan eller om det var förskolan, och var på väg hem. Vi bodde då på Näckrosvägen, och huset närmast HP:s och Vännäsvägen, höll på att fixas till. Det var byggnationer på taket. Och detta var ungefär denna årstid, kallt och frostigt, kan ha varit lite snö närmast husen.

Jag tittar uppåt  en kille som är och vandrar mitt uppe på taknocken och plötsligt ramlar han på ändan och börjar glida utför. PANIK!!!

Kazan's_Panic_in_the_Street_trailer_screenshot_(8)HÄR hittade jag den bilden

Han har ingen sele på sig, han kämpar och sätter ut både armar och ben för att försöka bromsa, men det hjälper inte. Allt går som i slow motion, och jag hinner tänka tusen tankar…vad ska JAG göra? Vad händer då han landar i backen? Ska jag börja springa nu eller…ska jag ropa på nån, kommer han att klara sig…

Så kommer han fram till kanten, och får ner foten i stuprännan, och där stannar han…PUH!!!

När jag skriver det här nu så ilar det i mina ben, bara genom att gå tänka hela händelsen igen, vilken färd, och jag undrar idag, vad han kände. Köpte han en trisslott, drömmer han mardrömmar, blev han religiös, sökte han ett annat jobb, på markplan? Jag antar i alla fall att om han fortsatte jobba med sitt yrke, så kom nog selen på, efter detta. Och jag var så glad, att jag inte behövde göra någonting överhuvudtaget…jag slapp se, höra och göra. Tack så mycket!

IMG_5774-300x291Önskar er alla en trivsam onsdag!

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer

  1. Åke

    Stuprännan vilken tur!!! Fy så otäkt att bevittna glidande på taket… jag tror han inte behövde köpa någon lott den dagen, han hade förbrukat sin tur redan… HLR det är fantastiskt ???? Jag har själv gått den kursen… kanske dags för en ny. Behöver friska upp det för att kunna hantera det bättre liksom. Maskinen ger superbra hjälp liksom. Att vara två eller tre på platsen är väl det ultimata också… Jag tror vi har 4 st på arbetsplatsen nu… Jag letade ett gammalt inlägg… då såg jag du kommenterat så jag vart bara så intresserad om du bloggade ännu? Kul ????

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Haha…ja det har du ju rätt i, han hade nog förbrukat sin tur… Jag skulle också behöva en sån kurs, även om jag fått göra en sådan för inte så längesedan men via webben, och det är aldrig samma sak, som att få göra den rent praktiskt. Och oh ja, jag fortsätter mitt bloggande, kan som inte låta bli, det har blivit som ett gift :D

  2. Åke

    Jag kom på att jag gjorde ett reportage/inlägg från min kurs, och strax före på en återvinnings station som tillhör oss hade dom räddat livet på en åkare som hamnat i hjörtstillestånd. Jag mins att ambulanspersonalen gav dem mycket bra betyg för rådigt ingripande. HLR utbildning se här http://nacka144.se/?p=19499

  3. Helena

    Så hemskt! För några veckor sen mötte jag en lastbil på E4:an, ser att den den kommer o kör som vanligt och som i slowmotion, precis som du säger, så ser jag hur släpet skär ner på sidan av vägen och är på väg att tippa ner i diket, det är bara ogjort! Just efter är det en parkeringsficka och det måste vara det som räddat honom för han kommer upp med bilen där, han styr rakt ut i vägen, mot mig, och jag saktar ner o svänger in mot kanten o när släpet kommer upp på vägen är det på väg att tippa över åt andra hållet! Jag ser framför mig (i fantasin) hur den tippar o kasar efter vägen och chauffören skadas o det flyger grejer o hinner jag undan? Han återfår kontrollen på släpet o bilen efter lite vingel och fortsätter köra rakt fram som om inget hänt. Herregud! Han blev nog tvungen att byta byxor efter det där ;) själv ser jag det framför mig varje dag när jag passerar där.

    • Maria Lundmark Hällsten (inläggsförfattare)

      Usch vilken mardröm!!! Och just det där att man ser hur det kunde ha slutat…innan, och sen att allt ändå går bra, fy…vilken pärs, och sen att komma undan med livet i behåll. Jag förstår ju att du ser allt, om och om igen, jag med, så man kan ju undra vad dom tänker och ser, då dom passerar platsen, dom som kunde ha blivit offer. Huvva!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>