Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett "gammbossen"
Visa träffar från alla bloggar

”aha… jag förstod det” , upplevelse

 

Årets sista måndag… och vi är, varje dag, en dag närmare jul… jojomensan. Och det är inte enbart om man tror på profeter, utan det är dagens sanning det.
Min ”gammboss”, Annika ni vet, skickade ett sms igår då jag var på jobbet och skrev att hon hade en present till mig som jag kunde inhämta om jag var ute och körde, så jag svängde förbi efter jobbet och kolla vad hon hittat till mig som hon tyckte att jag skulle ha nu ikväll:
Ja, sa hon, när jag hittade den där så stod det återigen Maria, skrivet över den… ni vet, jag fick ju det där döskalle halsbandet av henne för nåt år sedan, med samma motivering, och den här väskan matchar ju perfekt, och tillsammans med örhänget från Nicco så måste det bli en fulländad matchning.
Sen vet jag inte om jag ska ta det som en komplimang, att hon förknippar döskallar med mig :)
Theresé hittade något som hon tyckte skulle passa vår buss, då vi var på Expo, hon pekade ut den och klart som fasen, då jag såg den så var det ju kört… bara att hala upp plånkan och betala den. Men visst passar den på tävlingarna?
Kanske plockar ur batterierna ur dom översta klockorna, en får ha tiden för förarmötet, och den andra för första start och den sista måste ju visa en rätt tid. Jodå!
Ikväll blir det nyårsfest två hus bort, perfekt avstånd, jag ska nog se om jag kan fixa fördrinkarna härhemma och bara gå över med dom på en bricka… tror ni jag klarar av det konststycket eller kommer det att bli en sån där ”aha… jag förstod det” (men ändå gjorde jag det) upplevelse. Nja, jag kan ju halvfylla glasen och ta det sista då vi kommer dit, så det är nog lugnt (notera ordet nog).
Avslutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!
 

Liks-tid/flugtid

 

Visst är det konstigt att när större fordon, typ lastbilar, passerar på vägen här utanför så kan man känna av det i soffan, och då kan ni tänka er hur det kändes då denna grävmaskin, stod och dompade ner armen i backen, flera gånger igår:
Man studsade ju på soffan. Men tydligen så gör såna där mindre jordbävningar ingen skada på husen. Med tanke på hur dom höll på ifjol, med det nya vägbygget här ute och med alla maskiner dom då använde, så sattes ju även en apparat fast på vår husvägg, för att kunna mäta och sedan se om huset blivit skadat på nåt sätt, men det hade det inte.
Killen som kom med beskedet sa att det däremot hade kunnat bli katastrof om vi alla som bor efter den här sträckan, hade satt nytt kakel i badrummen, då hade allt det varit förstört. Det tar nämligen x antal år innan kaklet satt sig och följer med i husets naturliga rörelser, därför hade det inte gått om det hade varit nykaklat. Vilken tur för dom då, att vi valde våtrumstapet och inget annat :)
Jag och mamma snurrade runt och gjorde en del ärenden igår och sedan pep jag förbi hos födelsedags… kvinnan. Och inte blev det bara att slänga in en liten present inte, hon skulle bjuda på kaffe och mer främmande fick hon så jag blev då kvar där i timmarna två.
Jag vet inte vad vi pratade om men hon sa att det finns en tid som hon kallar för liks-tid. Liks-tid är den tiden du spenderar på att göra annat med, då du liks håller på med en sak. Och ja, nu kom jag ihåg vad vi pratade om, att jag kokade två olika sorts kolor och bakade samtidigt, då jag ”liks” höll på.
Liks-tid är också något som vi kvinnor, utnyttjar mer än männen, fråga mig inte varför men det kan vara att dom har svårare att göra två saker och mer, samtidigt, och detta är förmodligen på gott och ont.
Ibland är det ju bättre att göra en sak åt gången och få det gjort, och dessutom på ett bra sätt, än att hålla tio bollar i luften samtidigt och tro, att man ska få allt gjort lika bra.
Men jag håller med om att detta är en tid som faktiskt existerar och som vi utnyttjar också, i alla fall jag, jag gör en sak och en annan samtidigt, precis som man brukar säga att man slår två flugor i en smäll, hm… skulle med andra ord också kunna kallas flugtid, då med :)
Önskar er alla en fin fredag!
 

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

 

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.
 
Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.
 
Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.
 
Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man :)
 
På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…
 
Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.
 
På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.
 
Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.
 
Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta :)
 
Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än :)
 
Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.
 
Önskar er alla en fin fredag!

Någon jag känner, jojomensan!

Nominerad till Bästa Affärsplan

Venture Cup Nord 2012

fotograf. Eric Åström

 

Annika Collén, entreprenör, innovatör och skogsägare samt ägare av företaget NaturligtVis Natural Way AB deltar i Venture Cup med en affärsplan grundad på en immateriellt skyddad metod.
 
Metoden är avsedd att effektivisera underhållet och fördubbla levnadstiden för en av världens, och vår tids, viktigaste infrastrukturlösningar. Metoden medför stora differentierande samhällsbesparingar, exempelvis när det gäller kostnader ner till en tiondel av dagens.
 
Nämen, det är ju "gammbossen", kan ni tänka er. Jag önskar henne lycka till och hoppas på vinst.

Jag låg och funderade...

 

Vaknade 25 över 6, av att Åke startade upp, Mazdan trodde ju jag, men den lät som ett stort elverk. Jag låg och funderade om bilen skurit ihop totalt eller vad han höll på med, jag kände mig nödbedd att gå upp och kolla. Det var snöslungan, och då noterade jag all snö som vräkt ner.
Han hade alltså tänkt göra en liten väg ut från gården så han skulle kunna köra ut utan att fastna. Jag vände om till sovrummet och hade tänkt hoppa i säng igen men vad tusan… jag hade inte hjärta att göra det, utan stoppade ner mina barfota fötter i kängorna, drog upp jackan över hakan och gick ut i snöblåsten.
Började med att sopa av hans bil och skrapa fram rutorna, när han åkte iväg fortsatte jag i 45 minuter med att styra undan snö med skyffeln, det kan man kalla ett morgonpass i styrketräning, ändå blev jag inte helt klar med gården, men jag är på god väg i alla fall.
Slog igång datorn och läste att det fallit mycket snö vid kusten, ja, jag såg det, och att mer skulle det bli, men hallå… har dom inget roligare att skriva om så kan dom hålla truten. . typ . Men nu har då halva februari passerat och så jädrans mycket mer snö, bör det ju inte komma, tycker jag, men jag har haft fel förut, jag vet :)
Jag hälsade på ”gammbossen” igår, vi tog en promenad med hennes hund Messi, en King Charles cavalier. När vi hade gått halvvägs så sprang Messi fram och gjorde en rivare framför våra fötter, vände sig om och tittade på oss, upprepade samma sak igen och då talade Annika om vad han ville… det var godisdags, ju. Haha… ok, tänk om vi skulle försöka oss på samma sak, med stor stor risk att dom som såg det, skulle ringa någon som kom och stoppade undan oss någonstans där solen inte lyser.
Nu har jag, apropå ingenting, sett alla avsnitten av svenska hjärtan och slutet var inte som jag kom ihåg det, men vad gör väl det, då kändes det ju som något nytt. Undrar hur många liter cognac dom förbrukade innan serien var klar :) Ja, jag vet, det är inte vad man tror i glasen, men om det hade varit det, så.
Jag har nu lämnat över boxarna till mina föräldrar, så får dom roa sig med att titta på serien. Vi, jag, Nicco och Rickard, åkte upp till dom igår kväll, mamma bjöd på kaffe och glass, alla hjärtans dagen till ära.
Och nu, apropå hjärtan så fick jag ett par örhängen av min käre make, Åke, igår, med hjärtan på, och han hade även köpt ett annat par till Niccolina, även dom med små hjärtan. Inte alls illa och inget jag hade förväntat mig, det är så det ska vara, eller hur.
Önskar er alla en fin onsdag!

Jag kan flyga, jag kan flyga...

 

Jag fick ett mejl från ”gammbossen”, och det innehöll bland många andra, den här bilden:
Då kom jag osökt att tänka på en dokumentär, jag såg på för något år sedan , eller två. Det var en kille i Amerika som tagit hand om en kungsörn.
Denna örn kunde inte längre flyga (jag kommer inte ihåg varför) och killen tyckte givetvis synd om den. Själv höll han på med hängflygning och visste vilka vyer man hade däruppifrån.
Han gjorde därför en special sele där örnen passade in, som sedan hängdes fast under magen på killen. Dom filmade därefter, örnens jungfruresa i selen.
Blicken sökte fälten därnere och vinden smekte hans fjädrar, han såg faktiskt ut att njuta i fulla drag, och varför skulle han inte det? Luften är ju dess rätta element och utan den där killens engagemang hade den fått leva resten av sitt liv på backen.
Idag ska jag jobba, det går säkert bra… hoppas jag. Känns ändå skönt att det bara blir en dag och sedan har vi helg igen. Önskar er alla en fin dag!

Vilken merit!!!

 

Ska börja med att gratulera, världens bästa Annika, ”gammbossen”, som fyller år idag. Grattis grattis, jag ska se om du är hemma senare idag, isf kommer jag kanske förbi en sväng.
Lucia, hm… det var en speciell dag då man var yngre, idag vet jag inte om jag bryr mig så mycket. Nicco ska i alla fall göra ett dans uppträdande i tegskyrkan ikväll, det vet jag, men inte handlar det om Lucia. Hon brukar vara lite förtegen om sina uppvisningar, kan det vara för att hon inte vill att vi ska komma och titta :-)
Vi hade ju alltid ett luciatåg på gården, när jag var liten. Och det var oftast jättemånga som kom på dom där julfesterna. Det skulle tränas flera dagar innan uppvisning och när det drog ihop sig skulle man också klä på sig i sina klänningar och glitter, så man visste precis hur det skulle se ut.
Man sprang över gården i sin utstyrsel och hade graningekängor eller dom omåttligt populära skoterskorna på fötterna. En av dom som bodde där hade en liten projektor och vi fick se på tecknade filmer eller egenhändigt inspelade snuttar, efter vi haft vår uppvisning, sedan fick man ju det sedvanliga fikat, mycket trevligt.
Undrar om det är någon idag, som håller på med såna där, lokala julfester på gårdarna? Jag tror inte det… folk har inte tid och någon måste ju engagera sig och hålla i alla trådar, man har nog med sitt, och det är ju lite tråkigt.
Min numer avlidne morbror, jobbade på Astra och där hade dom julgransplundringar som hette duga. Eftersom han själv inte hade några barn så fick jag och Storebror hänga med honom dit. Där var det fika, dans, och fiskdamm.
Svärmora jobbade ju på Handelsbanken och hon var ju en av dom som höll i deras julgransplundringar, Theresé och lillsyrran har fått vara med på några stycken, men Nicco däremot, hm… jag undrar om hon ens vet vad julgransplundring är?
Några såna fester har jag aldrig hållit i, däremot fiskdamms påsar, kan ni tänka er. Jag jobbade nämligen på ett litet företag som hette Tola AB, och där kunde man beställa dessa påsar ifrån, som jag då, i min tur fick sitta och knåpa ihop, det visste ni allt inte… Maria Lundmark Hällsten, 1:e fiskdammspåsetillverkare, jojomensan, ännu en merit att lägga till listan :-)
Nu ska jag göra mig anständig, så jag önskar er alla en fin dag!

Hjärtstartare

På begäran av "gammbossen" lägger jag här ut en länk som hon tycker är jätteviktig och med orden: Alla har ett hjärta som dom vill ska slå!

www.nobleshape.se/

Någon har det värst

 

Nu sitter man här igen, enögd och monsterliknande. Det började med två små vaglar i ögat och fortsatte med en ögoninflammation, så man ser inte riktigt klok ut. Nu medicinerar jag så jag hoppas det är på övergående, jag höll på bli galen igår, och i förrgårkväll satt jag och såg på tv med solglasögon på mig, ljuset skär i ögonen.
Och igår höll det på sluta i en ände av förskräckelse då jag var ner i källaren och lade in bröd i frysen, på väg upp så missar jag ett trappsteg (inte alls så ovanligt) och ramlar framåt och tar givetvis emot mig med den opererade handen, då höll Maria på skrika, men behärskade sig, ställde sig upp och fortsatte uppåt, rörde lite försiktigt på handen och böjde fram och tillbaka, det gick nog bra, det känns inte nåt värre idag än det gjorde igår morse.
Jag var och hälsade på ”gammbossen” igår, hon har alltid något på gång, men hon råkar också ut för både det ena och det andra. Nu hade hon köpt sig en älgpulka, att dra hem älgen med, om hon skulle få skjuta en, den hann hon aldrig använda, någon stal den.
Hon var till utlandet för några veckor sedan, Grekland, tror jag att det var, och där hade hon, mitt i semesterveckan, klämt in en föreläsning som hon skulle hålla för ett gäng människor. Hon har med sig mobiltelefonen som är laddad med 2000 kontakter (där har ni en kvinna som träffar folk, hela tiden), sin bärbara dator, plånboken och givetvis ett usb minne med tre års arbete, inlagd på den.
Så kommer då en mc körande och sliter tag i hennes väska med alla dyrgripar i och därmed har hon blivit av stulen hela rasket i ett enda svep, hon hinner bara nypa tag i väskan så hon får ett stort blåmärke på insidan av handleden och ringen hon har på fingret slits av, så hon har väl tur i oturen, det hade kunnat gå värre.
Och det är väl så man tänker då något händer, det är alltid någon som har det värre (stackars den som har det värst i hela världen), det hade alltid kunnat gå värre och slutat i katastrof, och man har alltid, på ett eller annat sätt tur, för något annat hade ju kunnat hända, och man målar upp värsta scenariot.
Nå, idag ska väl inget speciellt otrevligt inträffa, hoppas jag, önskar er en stillsam och bra dag.

Fullspäckad dag...igår

 

Ja jösses vilken dag det var igår. Vi hade några ärenden och jag ville göra bort dom så fort som möjligt med tanke på den värme som var. Så vi pep iväg strax efter tio, började på Laitis som inte hade öppet, tog sedan husvagnsfirman, även dom hade oöppet, Autoparts, där Åke köpte en 24V laddare, och sedan in till Bo Lage, ni vet, han som bor bredvid Coop Forum. Vi träffade på Kerstin och Janne där utanför så vi surrade en stund. Medan Åke, sedan fixade betalningen så gick jag in och handlade lite tilltugg till kvällen.
Efter det gjorde vi ett stopp hos ”gammbossen” där vi hämtade mitt dataskrivbord som stått där i några år och sedan åkte vi hem. Vid lunchtid frågade jag Åke om vi skulle ringa till Janne B och fråga om dom hade nå kaffe därnere i Åheden, att bjuda på. Gjorde så och givetvis hade dom det. Vevade ner rutorna på Buicken och drog iväg.
Där sken solen om än värre, än här hemma och det spelade egentligen ingen roll att det blåste lite…vi pratade bort en stund och sedan ville jag hem och duscha och ställa iordning lite. Vi väntade nämligen lite bekantingar till kvällen.
Jag ställde ihop borden härute, lade ut dynor, ställde ut glas, en granne som gick förbi hejade och nickade mot borden och sa att det där såg trevligt ut, ja sa jag, det ska bli trevligt här :-) Sedan dök Ricky upp i sin Cadillac, det var evigheter sedan vi sett honom. Han hade haft fullt upp med jobb och dylikt men var nu hemma ett tag. Han fick sig en kopp kaffe och redan där, tycktes jag höra att det mullrade någonstans, men ingen annan hörde nåt.
Sen kom Jan A (som förövrigt fyllde jämt i förrgår, jämt fast siffrorna var så ojämna dom kan bli förutom nollan), Inge-Gerd, Gun-Britt, Sören och en kompis till dom, Anders, gående med paraplyer i händerna. Det var bekantingarna som vi bjudit hit. Jag frågade än en gång om ingen hörde mullrandet men icket, jag började på tro att det måste vara en hel karavan av Åsele släpar ute på vägarna då, men jag tvivlade lite.
Vi hann sätta oss ner, spilla upp i glasen och då…kom regnet. Det var bara att greppa sakerna och gå in. Men vad gjorde väl det, med så trevligt sällskap så sprang tiden iväg, vi fick höra den ena historien efter den andra och ni kommer säkert att få ta del av någon sedan, jag måste bara få sortera lite först :-)
Det var gårdagen det, fullspäckad, varm, blöt, blixtrande och högljudd, men trevlig. Ni får ha en bra dag, allihop, hos oss kommer den nog att gå lite långsammare framåt, tror jag.
 
 

Lugn söndag, nästan iaf

 

Det blev en relativt lugn dag igår, vi var ut och skulle starta upp Cheven, men batteriet hade tagit stryk så det blev till att gå och hämta Mazdan, sen kom Åke på att kablarna inte skulle räcka så vi åkte tillbaka till huset och hämtade ett batteri, sen var det bara att stå och gnugga. Tydligen låg choken på och den hade surat ner sig. Men när den äntligen gick igång så var problemen ur vägen.
 
Vi tog en liten rundvandring i huset och jag tog en massa bilder. Måste ju dokumentera detta bygge så vi kommer ihåg hur det en gång såg ut, i all röra. Åke har tagit bort en garderob som stått i hörnet på det som kommer att bli vårat tv rum. Bakom garderoben gömde sig en gammal tapet:
Theresé! Visst påminner den lite om lampan du tipsade om?
 
På övervåningen, i det som kommer att bli Niccos filmrum samt gästrum då vi får ”bekantingar” på besök, så finns idag denna rysliga tapet:
 
Han som ska tapetsera tyckte det var synd att ta bort den, han gick och strök över väggen och sa flera gånger, nä, ha kvar den här tapeten…bara som fond då. Näpp, svarade jag, du får väl klösa ner tapeten, rulla ihop och ta hem den då, men här ska den inte sitta. Visst kanske den hade passat som fond, i ett annat rum, kanske där vi ska ha matsalsmöblerna, men nu sitter den inte där, och Nicco har redan sett ut sina värsting tapeter som hon vill ha i det där rummet.
 
Idag är det jobb, sedan ska jag lämna uppslagsböckerna till ”gammbossen”, som ville ha dom, och ikväll ska det vara bastukväll, men jag vet inte hur många som kommer att vara där. Kerstin ska i alla fall hoppa den här gången. Jag får väl ringa en av grannarna när jag kommer hem, så jag vet vad som gäller. Önskar er en trivsam måndag!
 
 

"Ny chefen" och "gammbossen"

 

Det bör väl vara en typisk arbetsskada då man kliver upp strax efter klockan sju…en lördagsmorgon och man har inget jobb som väntar? Men, man får se det fån den ljusa sidan, dagen blir längre och man hinner förhoppningsvis göra lite mer.
 
Igår ville ”ny chefen” åka och hälsa på sin syster, så vi tog en liten busstripp dit, var tillbaka först efter halvsex så fredagen blev kort och intensiv.
 
När jag kom hem så kollade jag mejlen och hade fått ett klipp från ”gammbossen”, hon hade haft en föreläsning i glashuset igår och det var en inspelning från denna. Skickade ett sms till henne och frågade om jag fick lägga ut det på bloggen…det tog två röda, så ringde hon upp och skrek: NEJ NEJ NEJ!!! Det fick inte visas upp. Haha, sa jag, vilket fint utpressningsmedel, bloggen plötsligt blev, hm..ska tänka ut vad man skulle kunna tänkas vilja ha i julklapp :-)
 
Nä, du kan vara lugn Annika, jag kan visserligen vara knepig ibland men så dum skulle jag aldrig vara. Men du hade i alla fall åhörare, Nicco var en av dom, hon kände igen din röst då hon passerade och tvärnitade för att kolla in om det var samma person som hon misstänkte att det var, och se, det var det.
 
Idag ska vi åka till Norum och parkera om bussen, den blev inte ställd på plätten där den skulle stå över vintern, farsan höll nämligen på med ett litet projekt just där, han ska bygga nåt fler förvaringsutrymme precis där vi brukar stå, men nu var han färdig för i vinter så då kan vi flytta på den och slänga över en pressening. Så nu är det bara att hålla en tumme för att bussen startar utan problem.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Pannan är 50 centimter hög...

 

Nu börjar vi på känna igen oss igen, det har ju gått ett tag sedan något gick sönder här hemma men igår kväll var det dags.
 
Jag kokade lite potatis i mikron, jag brukar göra det då det bara är en två-tre stycken som Åke ska ha i matdosan. Jag hade ställt den på femton minuter, vi satt i teverummet och pratade då mikron indikerade att det var klart. Jag satt kvar en stund då vi var mitt uppe i pratet och se…efter tre minuter sätter mikron igång igen.
 
Hur är det möjligt, säger jag och går in i köket. På displayen står det: end, alltså att den är klar, men den snurrar på och väsnas. Jag trycker på stoppknappen, inte bara en gång utan två och tre, men den stannar inte annat än att jag öppnar luckan. Hm…och så fort jag stänger luckan så startar den upp igen. Ja, vad säger man *suck*.
 
Sen var jag ju på ÖoB, där köpte jag en hallspegel som jag funderat på i över ett år, nu fanns det en kvar och då slog jag till, snabbt som en hök. Den är över en meter hög men inte så bred, jag hade tänkt att vi skulle ha den bredvid toadörren, där nu Åke satte fast den igår kväll.
 
Nicco hann inte mer än innanför ytterdörren då hon ropade –MAMMA!!!, Vad har ni gjort, vad är det här, hur kan min panna vara 50 centimeter hög??? KOM OCH KOLLA!
 
Vi gick dit och mycket riktigt, när man står ända borta vid ytterdörren så ser det ut som att man är i lustiga huset….eller spegelhuset hette det nog. Där man kunde se ut lite hur som helst då man kollade i olika speglar. Den här spegeln har någonting däruppe som gör att den inte är riktigt som andra speglar, men vaddå, vi är inte heller riktigt som alla andra så det får vara som det är. Man kan ju stå nära spegeln :-)
 
Inte hade dom regnkläder heller, på ÖoB, jag hittade en låda full med stövlar, storlek 33 och storlek 45, inte vad jag tänkt mig, och regnkläderna som fanns var för barn så jag får leta vidare.
 
Idag ska jag en sväng till ”gammbossen” Annika, hon ringde nämligen igår och sa att jag fått kaffe, direkt från odlingen i Tanzania (tror jag att det är), hon känner en kille som är därifrån och han har nu varit hem och shoppat lite och då tyckte han att jag skulle få lite av det välsmakande kaffet. Jag har tidigare fått en typ av nescafé av honom som är därifrån och det var supergott, så det ska bli roligt och se hur det här smakar.
 
Nu önskar jag er alla en bra fredag, regnet till trots.
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag