Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Åke | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Åke

Visa träffar från alla bloggar

Vardagliga inköp på systembolaget

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 22 maj 2013 klockan 07:39,

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…

Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.

Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller :) Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.

Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.

Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.

Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.

Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det :) ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.

Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.

Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort :)

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Maria Lundmark Hällsten mamma stan arbetskompis celler brun Assar morbror Italienare Elvis Presley datorkörkort Systembolaget systemkasse systempåse Camilla granne Åke kvarting

Jag har lämnat rapport

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 21 maj 2013 klockan 07:29,

Vilka dagar vi haft, satt ute igår och hade det bara gott. Helena och hennes yngsta son, kom förbi och vi grillade korv till lunch. Winstone fick en lekkompis och blev helt galen i sonens leksakshund.

Winstone som förövrigt bara mår bra, han tuggar gräs som en kanin, och ibland ser han bara för rolig ut, då han bökar runt med nosen, man ropar på honom, han tittar upp och det sticker ut en näve torkat gräs ur käften på honom. Man frågar vad han håller på med och han tittar på en…puffar till och gräset åker ut.

Igår hittade han på att börja gräva ett hål i gruset, bakom bilen… han är påhittig som sjutton.

Jag åkte på strömpilen efter middagen, tyckte inte att det kändes så lockande att sätta sig i en kokhet bil, mitt på dagen. På vägen dit, då jag passerat rondellen vid lasarettet, noterade jag en större plasthink som låg vid sidan av vägen, hur länge tror ni den låg kvar där?

*Pang* så satte den igång att snurra ut på vägen, och jag hade verkligen inget annat val än att köra rätt över den, jag kunde ju inte ta räcket på höger sida, inte heller välja att krascha in i bilen vid min vänstra sida, sååå… det blev ett j-vla liv då den fastnade under bilen, inte nog med att Buicken i sig, har ett rätt så högt ljud.

Och vad gör man då. Mjo jag körde och hoppades att den skulle lossna, vilket den gjorde efter någon kilometer, då den flög ut trodde jag den skulle komma ut som flisbitar, men den såg bara hel ut, förutom en spricka tvärsöver.

Nicco tog Winstone på den sista promenaden igår kväll och kommer tillbaka och ropar att hon ser en igelkott och vill att Åke ska hålla Winstone. Men Winstone hoppar efter, glad i hågen, han hinner fram till kotten men gör inget speciellt, kotten har redan rullat ihop sig till en boll.

Nu hade jag hört att igelkottarna skulle inventeras på nåt sätt, så jag googlade och visst är det så. Detta stod i Expressen:

- Vi har fått en massa spridda rapporter om att igelkotten har minskat i antal och det finns även en utbredd känsla för det. Men läget är okänt och vi vill ta reda på hur det ser ut, säger Per Bengtson, projektledare och biolog på Naturskyddsföreningen.

Föreningen bjuder nu in allmänheten att, via en enkät på föreningens webbsida, rapportera igelkottar de träffat på, levande eller döda. Uppgifterna ska sedan sammanställas och skickas till Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

- Utifrån underlaget kan SLU ta ställning till om arten ska klassas som hotad eller inte. Det kan ju vara så att arten bara har förändrat sin utbredning i landet. Slutcitat

Så nu har jag varit in där och lämnat rapport om när och vart, den sågs.

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Winstone Helena son Nicco Åke igelkott strömpilen Buicken. plasthink gräs gräva gruset

The Ducks...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 11 maj 2013 klockan 13:33,

Före min tid med Åke, så hängde han en sommar med sin polare Tex, en man som då var i sina bästa år, lite skäggig, läder/skinnklädd och motorcykelburen. Så även Åke.

Vid just detta tillfälle hade dom tagit sikte på Strömsund där dom landade mitt i stan, en man kom fram och var som imponerad av åken och av förarna, ville veta vilken klubb, hårdingarna, tillhörde.

Näää, sa Tex med whiskeyröst, vi tillhör ingen klubb. Jamen ni då, vad heter ni, alltså eran tvåmansklubb? The Ducks, svarade Tex och såg gravallvarlig ut, moahahaa…jojo.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Tex The Ducks motorcykel Strömsund

Han hängde på kofångaren

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 maj 2013 klockan 08:47,

Apropå runda Konsum och numera kyrkan vi har utanför vårt köksfönster. Så pratade vi just om den igår, jag sa till Åke att det var 1977, det blev en kyrka av hela alltet. Det kommer han mycket väl ihåg. Det blev nämligen en översvämning där, året före, och vägen blev underminerad.

Åke hade följt med en kompis som körde bussen till Holmsund och var inte tillbaka hemma förrän mitt i natten, då han kom och gick efter vägen ser han en taxibil som åkt ner i vägbanan, med framdäcken.

Det kom mer och mer folk som samlades runt omkring och medan dom stod där kunde dom formligen se hur bilen började stå mer och mer på arslet (om man nu får uttrycka sig så), och blev till slut hängandes på kofångaren. Vilken chock det skulle vara, att sitta där helt fredligt och köra och plötsligt åker hjulen ner i asfalten.

Kom ju ihåg hur det såg ut vid vår infart för 2 år sedan, där höll det ju också på undermineras. Kan det vara för att vi bor på ett sunkigt ställe, eller, det är väl som dom säger, västerslätt är uppbyggt på en sjöbotten.

Det blev ingen hämtning av Buicken igår, men det var enbart en försäkringsfråga, eftersom jag inte hade haft den helförsäkrad, fick jag heller inte ha en avställningsförsäkring, och har man inte det så blir den inte automatiskt försäkrad då man ställer på den. Och försäkringsbolaget hade helgstängt… så jag får ringa dit idag.

Ska även hem en sväng till Tina och sedan upp på begravningsbyrån i eftermiddag, och se vad dom har att erbjuda i gravstensväg. Sen får vi då alltså se om det blir en sväng till Sunnanå och hämta bilen. Det är ju utflykt med Nailheads på torsdag, då vi åker i samlad trupp, till antik affären i Rödåsel, och till dess hade vi tänkt få fram den.

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Runda Konsum kyrkan Västerslätt Åke Maria Lundmark Hällsten taxibil infart underminerad chock Buicken Nailheads antikaffären Rödåsel

Han är en stökig sak

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 maj 2013 klockan 08:27,

Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet :)

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Emma mamma Sivert Maria Lundmark Hällsten pappa gravsten Winstone Tova Brälla Lena Hanno Fjuppe Åke DKW:n Buicken Malå

Antingen blodad tand eller så...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 04 maj 2013 klockan 08:35,

Jag var på myrorna och Mio igår, letar efter ett typ av sminkbord, till Nicco, men det ska inte vara någon spegel på det. Med andra ord ett smalt, avlångt bord, men inte så stort, och med någon låda under. Hittade ett jättesnyggt på Mio, men 5500:- tänkte jag inte betala. Nu var inte det ett sminkbord, men precis en sån modell jag tänkt mig.

Jaja, det är väl bara att leta vidare, en vacker dag så hittar man det man söker. Ikea har ett men där tänker jag inte heller betala 500:- i frakt, fattar inte hur det kan kosta så mycket, för det är ju knappast ihop monterat, ett platt paket, mm.

Fikade med Anna nere på strömpilen, och som vanligt, flyger tiden iväg och man tycker inte man suttit speciellt länge. Hann hem och dammsuga, medan middagen blev klar och sedan var det bara att åka ut på flyget och hämta Nicco.

Dom hade haft det jättebra och nu tyckte hon att hon kunde börja spara, så hon kan åka fler gånger. Det är väl så man säger, har man väl åkt en gång, så får man antingen blodad tand, och vill resa mer, eller så fick man avsmak för hela grejen och håller sig inom Sveriges gränser, hädanefter.

Åke fick sig en ny snusnäsduk av Nicco och Theresé, införskaffad på Hard Rock Café, och jag fick en pins till jackan eller vart man nu vill ha den, och en paprika krydda, paprika var tydligen en jättegrej i Budapest, fanns till och med affärer som hette Paprika:

Får se vad det blir idag, har än så länge inga planer, men solen skiner i alla fall och då tar man kaffet och sätter sig utomhus…tror jag. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Anna strömpilen. Maria Lundmark Hällsten paprika Theresé Åke snusnäsduk Hard Rock Café Budapest pin lördag

Vad nyfiken jag blev

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 03 maj 2013 klockan 08:25,

I vinter har dom skottat upp snö, i en stor hög på Nolia fältet, snopen blev jag för någon månad sedan eller mer, då jag gick förbi och dom höll på skotta över snöhögen med bark, flis eller vad det nu är:

Enligt Åke gör man så om man vill spara på snön, men nu blev man ju nyfiken... spara till vadå???

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Nolia fältet snöhög

Jag ryser...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 02 maj 2013 klockan 06:20,

Ett vårtecken, som vi alla nog vet, och förutom grönskan man ser och blommor som knoppas, är ju motorcyklarna. Jag gillar absolut ljudet, på många av dom, och jag vet hur svårt det förmodligen är, att låta bli att gasa.

Men det absolut värsta jag vet, då det gäller våren och premiärturen dom gör, är ljudet av när dom verkligen ger järnet… jag ryser och av någon anledning väntar jag det värsta. Man hör dånet/mullret då dom drar iväg och sedan väntar jag bara på en stor smäll, och jag hoppas innerligt att jag ska slippa se själva kraschen.

Jag var inte så, tidigare, och jag kan inte heller säga vad det nu beror på, att jag fått dessa tankar, kan ha att göra med då Åke kraschade med Camaron, jag stod ju där, jag hann ju se hur han for iväg, två bilar knäppte han och Camaron är absolut inte, ljudlös… det var hemskt, och jag trodde ju då, att han fått en hjärtinfarkt och dött.

Men alla ni som läser min blogg vet ju idag att så var inte fallet, gasen hade hängt sig så det var bara för Åke att försöka hindra en katastrof, han bromsade det han hade, men vad hjälpte det då första smällen gjorde så att styrningen lade av också.

Nå… där kan vi då ha en anledning…ljudet… och smällen, och farhågorna.

Winstone har då fått testa på att höra ljudet från en burnout, som någon mindre begåvad utövade här på Blomstervägen i förrgår. Jag vet hur kul det kan vara, men att göra en sån sak mitt i ett villaområde, tycker jag inte var så vidare genomtänkt.

Winstone var då inte brydd för fem öre… kanske han ändå är ett dragracing ämne då :) Det är bara traktorer och släpvagnar som är hans största farhågor, och ibland kan det ju, till och med dyka upp en traktor med släp…jösses.

Idag ska han i alla fall följa med Åke i lastbilen, jag jobbar och Nicco kommer hem först imorgon kväll. Hon stortrivs i Budapest, och har ingen hemlängtan överhuvudtaget, men det är ju bra. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten motorcyklar Camaro Åke Nicco Winstone lastbil traktor krasch muller hjärtinfarkt

Det ni!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 april 2013 klockan 08:30,

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till :)

Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.

På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.

Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.

Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.

Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.

Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.

På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.

Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Arlanda Theresé budapest hundralappen Maria Lundmark Hällsten bastu Bosse Hasses bilservice Buicken Åke Tex Kittelfjäll köttbullar i brunsås potatismos grillen

Vann vi kosing, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 28 april 2013 klockan 07:41,

Vi påbörjade vårstädning av gården igår…tre dagar tidigare än ifjol, faktiskt. Krattade lite, jag vände eller rörde om lite i all jord i rabatten, och rensade bort gamla löv och barr från smultronen, Åke tyckte att det genast började bli grönare då man gjort det.

Plockade upp gräsklippare, mossrivare och krattor från källaren och tog fram utemöblerna, så nu står även dom på plats, nyputsade och röda.

Dagen till ära grillade jag entrecote, och hade ren skär tur att jag hittade av att göra det mellan regnet och haglet.

Sedan tog jag fram en lott jag köpt för säkert över 2 veckor sedan som bara legat och väntat på att jag skulle komma ihåg den, kosing heter den och ser ut så här:

Notera det nedre fältet, där det står, vip rummet, skrapa fram 21 och man vinner. Jag har nämligen köpt en sån här lott förut, och då skrapade vi den markerade mörka rutan, och fick fram 3 tärningar, det blev inte 21.

Men kolla nu vår lott vi skrapade igår, och då gjorde vi exakt som förra gången, skrapade det mörka fältet men sedan blev jag lite nyfiken och skrapade ännu mer och vips, så blev det 5 tärningar som skulle blottas.

Vi vann inte men man kan ju bli lite sur över den dåliga informationen. En 21 lott man köper på tivoli, brukar vara 3 luckor man ska öppna, så därför trodde nog jag att det var likadant nu. Vem vet, vi kanske hade vunnit storkosingen på förra lotten om vi skrapat fram all 5 tärningar, men det får vi nu aldrig veta.

Nicco ska på kurs idag också, 4 timmar och sen är teorin avklarad, förutom provet då, och kvar återstår, körning, men det klarar hon säkert utan problem. Nu ska jag upp och hämta Winstone, lika spännande varje gång, om vi ska klara trappan ner, han går nämligen inte själv, härinne, han tycker nog trappstegen är för halkiga, och han är så ivrig på att få komma ner så det är som att hålla i en blöt tvål, som dessutom ska upp i ansiktet vartannat trappsteg.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lott kosing skrapa tärningar kratta vårstäda utemöbler Winstone Nicco Åke kurs Maria Lundmark Hällsten gräsklippare mossrivare rabatt smultronen entrecote grillade

Är man då gammal, eller vad?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 april 2013 klockan 07:44,

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.

Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.

Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.

Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt :)

Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!

Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!

Kommentarer: 0 Etiketter: hjärtinfarkt gammal soffan. Winstone Eloise Maria Lundmark Hällsten veterinären Camaro Nicco Mazda Jeep Åke

Spännande, spännande

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 09:40,

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.

Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.

Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.

När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar :)

Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.

Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.

Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.

Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.

Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bastu Kertsim Birgitta triss Maria Lundmark Hällsten Nicco Åke Winstone muffins middag lunchlåda spännande el stol chefen vatten Ålidhem centrum

Den perfekta renvarnaren

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 15 april 2013 klockan 06:18,

Vi satt ute igår, förmiddag det var hur varmt som helst, här vid husknuten. Grillade en korv till lunch men sedan blåste det upp och var inte längre så där varmt och skönt som innan, vad fort det kan vända. Och se idag… regn, eller det har då regnat, det hade jag inte trott.

Idag är det lastbilsdag, för både Winstone och Nicco. Nicco gör ju sin prao hos Åke, och jag jobbar förmiddag så då måste även hunden med. Det går säkert bra.

Hunden jag hade, en gång i tiden, det var som bekant, en chow-chow, en bestämd liten dam med blå tunga. Hon gillade att åka bil, satt alltid nere vid mammas fötter, när vi skulle upp till Malå. Ja, hon rymdes ju ingen annanstans.

Men där var hon den perfekta renvarnaren, om dom körde med luftintaget öppet så kunde hon, på 2 kilometers avstånd, känna doften av ren, då satte hon sig upp och körde in nosen i ventilen, då visste pappa att det var renar på gång.

Men sen undrar man ju hur det är med dofterna då hon ena stunden rullar runt i surströmmings spadet, som kom från en exploderande burk uppe i stugan, och där struttade hon runt och trodde att hon luktade gott, för att sedan, alltid då jag tvättade håret eller duschade, blev som galen av schampo lukten och kunde ta ner en på golvet, slita av handduken från håret och sedan rulla sig i den, mm, divigt eller vad?

Vi får väl se hur det blir med en Winstone, än så länge verkar han ju inte vara speciellt nyfiken på dofter, utan hans största intresse är att tugga på saker, och är det inte Nicco så är det, allt annat som kommer i hans väg… som en get, typ.

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Maria Lundmark Hällsten Nicco Åke lastbil chow-chow surströmming. schampo handduk lukt doft grilla sol regn

Vad var det för fel???

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 april 2013 klockan 06:17,

Med alla skriverier det nu varit, om dom ”nya” busskorten och tillhörande betalapparat så undrar jag vad sjutton det var för fel på dom gamla, hederliga plingkorten???

Dom funkade väl för tusan, lika bra som dessa plastkort, du kunde köpa dom vart som helst, övergången stod med, och du kunde heller inte misstag dig på hur många resor du hade kvar.

Jag har skrivit detta tidigare men det kan tålas att göra en gång till. Nicco har periodkort, detta kan bara laddas nere på vasaplan, lasarettet och på ett till ställe, men inte där vi bor. Om hon nu inte får skjuts till skolan, dagen efter periodkortet är slut, för att sedan gå ner på stan och fylla på, så måste hon fylla på kortet den sista dagen, och går därmed miste om en dag, eller hur man nu ska se på det.

Och det beror enbart på att hon inte kan fylla på det där vi bor… inte heller på bussen. Om dom nu ska envisas med att ha plastkort och detta system, varför kunde man då inte koppla kortet till sin bank, och fylla på det, hemifrån? Bara en tanke, så här på tisdagsmorgonen.

Idag ska Winstone följa med Åke i lastbilen. Jag jobbar nämligen dag, och hunden kan ju inte lämnas hemma ensam så länge, så då blir det lastbil som gäller. Går säkert bra, och det är ju tur att det ändå inte behöver bli varje dag eller varje vecka.

Mamma blev inlagd på akutmedicin igår, vi var på coop och hon kände sig inte ok, efter många om och men så skjutsade jag henne till lasarettet där hon hade en inbokad tid hos en läkare, som i son tur skrev en remiss till akuten. Så det var bara för henne att gå ner dit, och inlagd blev hon.

Nu ska dom kolla upp hennes mediciner och hur det står till med dom. Något som säkert fler än hon bör få göra. Har verkligen läkarna koll på allt, hur tabletterna funkar ihop med annat, njae, tillåt mig tvivla. Det är ju ett svårt jobb om man kommer upp i ett större antal tabletter som ska tas varje dag.

Nu måste jag skynda på lite, ska mata Winstone, äta frukost, gå ut med hunden, få upp Nicco. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten bussen busskort plingkort periodkort Nicco skolan. vasaplan Winstone hunden Åke lastbil jobbet

Ett JÄTTE ben

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 april 2013 klockan 06:25,

Nicco smsade igår, klockan två, innan jag gått ut genom dörren på jobbet, att hon tagit en kölapp på pass expeditionen, så jag fick ge järnet. När jag stod vid rödljuset för att köra ut på ÖK ringde jag upp och frågade hur många som var före i kön… 4 stycken sa hon, så jag snabbade på, ännu mer.

Då jag kom dit upp var hon inte där, jag ringde men det var mobilsvar, jag smsade, ingenting, men så, efter 5 minuter, tittade hon ut i korridoren, då var dom klar och det enda jag behövde var att fylla i ett papper och sedan legitimera mig.

Vi hade, för att ligga ett steg före, fyllt i ett papper hemma, sånt som vårdnadshavare måste göra då det är en minderårig som söker pass, denna gång fyllde både Åke och jag i, även om jag är ensam vårdnare, bara för att… men se, den gubben gick inte.

Här står det, sa hon som satt bakom skärmen, att du är ensam vårdnadshavare och då är det bara du som ska fylla i papperet, därför var jag tvungen att göra en ny.

Efter middagen, åkte jag och Nicco till ÖoB för att inhandla lite schampo, deo, och såna saker, men vi kom också hem med ett JÄTTE ben, till Winstone, hahaa… exakt ett sånt som jag fantiserat om att han skulle haft, kolla in hur först Eloise, kommer och sniffar, sedan kommer Enya och undrar vad som ligger på golvet:

Sedan släpper vi in Winstone och han är livrädd, för benet. Han skäller och gömmer sig under bordet, gör tjurrusningar fram emot benet i tron om att det ska anfalla, fortsätter skälla och rusa runt som jag vet inte vad:

Men så till slut, får han i en liten bit och då är han såld, han ligger så förnöjt och gnager och efter en stund får jag ta av honom det, meningen är att det ska bli som ett lördags godis, som han får njuta av då det är lite mer högtidligt… vi får se hur det blir med det :)

Annars måste ju detta ben vara värsta bästa varningen till eventuella inbrottstjuvar, inte går du väl in i ett hus om detta ben ligger på bron… i så fall är man nog bra korkad :)

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco smsade Maria Lundmark Hällsten pass vårdnadshavare Åke papper ÖoB ben Winstone inbrotts tjuv bron korkad

Igår, idag och imorgon

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 april 2013 klockan 08:43,

Igår var vi bara hemmavid, satt ute med Winstone en stund, Åke var mer ihärdig och han har ju kanske anledning… rökningen, i och med den så går han ju ut med jämna mellanrum och Winstone får haka på.

Tigern var förbi en sväng, han gick på Bräntis med mig och var, på den tiden, ihop med min bästa kompis. Han är nog idag, den enda från skoltiden som jag har kontakt med.

Det roliga var att när han kom hit fick han ju träffa Winstone, nån han inte visste om att vi skulle skaffa, och han berättade att även dom skaffat sig en hund, en Jack Russell, deras hund är en vecka äldre än vår. Kanske framtida polare :)

Imorgon ska Winstone få ta sprutan och sedan är det fritt fram att träffa andra hundar, och torsdagen bokade jag in Eloise på en liten hälsocheck. Men jag ska ringa dit imorgon och fråga om jag kan ta bägge två samtidigt, jag tror nämligen att jag bytt mitt pass på torsdagen och då kan jag ju inte.

Hon föreslog först att jag skulle ta bägge två, men jag fattade inte hur jag skulle fixa det, en katt i buren som inte är världens lättaste och sedan en liten vilde på det, utan bur, hur skulle det sett ut. Men jag tänkte ju inte så långt at Nicco har ju påsklov så hon får följa med och hålla reda på hunden.

På kvällen tog Nicco hunden med sig till dungen, där hon skulle träffa en gammal klasskompis, och vi bänkade oss framför tv:n för att se det inspelade programmet, mästarnas mästare, innan nästa avsnitt skulle visas.

I förrgår bokade jag resor åt Niccolina. Hon och Theresé drar till Budapest i slutet av april, och blir där i 5 dagar. Jag bokade resan härifrån till Arlanda och returen då dom kommer hem. Resan till Budapest ska vi (läs Theresé), boka idag, så det är klart.

Sen är det nog bäst att vi fixar ett pass, även om många säger att det inte är nödvändigt, är ju dumt att chansa.

Idag får vi se vad det blir… antagligen lugnt, men det är ju inte helt fel. Jag har så ont i ryggen och undersida låren, så jag undrar om det inte kan vara ischias nerven som hamnat i kläm. Nå, jag önskar er alla en fin annandag påsk.

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Åke Maria Lundmark Hällsten Tigern Theresé Nicco Budapest resor Arlanda april Jack Russell hund polare Eloise

Penisattrapp/önsch önsch

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 31 mars 2013 klockan 08:40,

Vilket väder vi haft, vi satt ute med Winstone igår, någon timme och det var ju riktigt varmt i solen. Theresé kom sig hem, hela vägen utan konstigheter och hela dagen flöt bara på.

Vi var ju bjudna till ”Kul-Janne” och Ingegerd så vi gick dit vid sextiden och vi var ju inte dom enda som var bjudna, utan även ”eldfängds-Janne” och Kerstin var där. Vart nu Jan B fått sitt nya smeknamn ifrån, kan jag ju inte avslöja här, men det har med eld att göra :)

Det var som vanligt trevligt, god mat bjöds det på och till efterrätt var det pannacotta med tillhörande cognac eller likör.

Många historier berättades runt bordet, det var inte bara dynamit, tändhattar, stubintråd och toaletter utan plötsligt gled vi in på uttrycket önsch önsch. Vi skulle förklara för ”Kul-Janne”, vad det betyder, och det är ju typ, att något ligger utanpå/bredvid något annat…han googlade på ordet och hur han nu bokstaverade så fick han fram något om en penisattrapp, hahaa…

Ja jäklar, så dom som nu bor efter Näckrosvägen 4-12, bor alltså i ett penisattrapphus, för att ta ett exempel :)

Nå, han hade stavat fel, men vi vet nu inte om det ens finns en korrekt stavning för det är förmodligen ett påhittat ord. Jag hittar bara utländska sidor på min stavning, sååå…

Att man har svårt att förstå olika dialekter är inte så ovanligt, och jag kom ihåg en sak som Tex, (Åkes gamla kompis) berättade om en jobbarkompis till honom. Då var båda två nere i Göteborg i arbete, och den andra killen var från Danmark, han skulle köpa sig ett paket röda Prince, och berättade för Tex att detta var omöjligt att göra i Göteborg, han hade nämligen provat förut, men han fick bara en gul Blend, hela tiden.

Och mycket riktigt, han stod i kioskluckan och bad om en röd Prince och en gul Blend var vad som lades fram. Hur han än viftade med armarna och pekade på paketet och skulle förklara så kom dom aldrig längre än så… ja, så kan det gå, om man inte lyssnar ordentligt eller får fram rätt uttal :)

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: penisattrapp hus Kerstin "Eldfängs-Janne" "Kul-Janne" Ingegerd pannacotta efterrätt cognac likör Maria Lundmark Hällsten Åke Tex gul Blend röd Prince önsch önsch Winstone

Spritproblem

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 mars 2013 klockan 08:33,

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar :)

Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???

Så här ser flaskan ut idag:

Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.

Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).

Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.

Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.

Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.

Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten vinflaska Theresé mormor Åke påskpresent körsbärsrom döskallar spritproblem korken Amarula gräddlikör "gammgården" grannar middag tåg 6 timmar

Vilket jobb dom gör, egentligen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 mars 2013 klockan 07:58,

Är det någon som känner igen eller kommer ihåg lektanterna? Theresé pratade just om Prussiluskan i Pippi Långstrump böckerna, som nu råkade vara just en lektant. Åke har pratat om lektanterna som dom hade här på Västerslätt då han var liten.

Jag, däremot har inget minne av någon lektant, utan dom försvann förmodligen någon gång i slutet på 60 talet eller så fanns dom inte på alla områden i stan. Detta ska då ha varit ”tanter” som via kommunen, hade i uppdrag att vistas på lekplatserna, kanske dom ansvarade för något lekförråd eller dylikt, jag vet inte riktigt.

Men ganska coolt egentligen, men jag undrar jag, det skulle förmodligen inte fungera idag, det är ju knappt några barn ute på lekplasterna längre, förut hade man som inget annat att välja på, inte hade vi datorer…mobiler…ja, ni vet, utan vi var ju ute tills det var dags för Bolibompa.

Sedan gick samtalet över till alla dom som jobbar på förskolorna, vilket jobb dom gör egentligen. Barn i alla ära, men man vill ju också ha vuxenkontakt. Jag vet, ju lite om vad det handlar om att vara på en förskola, jag började ju min praktik där, men fick mitt nya jobb innan den första veckan var avklarad.

Jag saknade nog att kunna föra ett ”vanligt” samtal med en vuxen människa. Men samtidigt har dom ju ett, på sitt sätt, spännande jobb, där alla barn är under utveckling, det händer saker hela tiden, och dom får vara med på allt det. Ja, jag tycker då dom gör det bra och vilken tur att det finns dom som ger sin tid till att vara med på den resan, med våra barn, medan vi gör andra arbeten.

Önskar er alla en fin skärtorsdag… hm, är det idag månntro, det kan dyka upp påskkärringar, och ska man ladda för det?

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten pippi långstrump Prussiluskan Theresé Åke Bolibompa lektant område förskola barn

Missanpassade... nå hemskt

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 25 mars 2013 klockan 10:21,

Jag tror jag stod på benen i åtta timmar totalt igår, av tio arbetstimmar, det känns, kan jag säga. Min rygg är ur led och fötterna något ihop plattade, men nu, mina vänner har jag varit och tränat... och int´ i fasen kändes det nåt bättre.

Det är ytterst sällan jag måste gå och lägga mig efter jobbet, men igår var det en sån gång. En halvtimme i sängen bara för att avlasta en stund, och hade jag varit schemalagd att jobba idag, hade det varit tvärnit. Tur att jag har tre dagar ledigt nu då.. eller ledigt och ledigt, det var ju ett skämt, det med.

Jag ska till tandläkaren om en timme, och det absolut värsta man gör hos en tandläkare är att sitta i deras missanpassade stolar. Jag måste preparera med nån typ av smärtlindring innan jag åker dit… men nä, ingen alkohol, det får bli nåt i tablett form istället, som börjar på I och slutar på N.

Deras stolar måste ju vara byggda för folk över 1.70, dom säger ju alltid att man ska hasa sig upp så huvudet kommer på kudden, men då jag gör det så får jag svanken 10-15 cm ovanför glipan där ryggen egentligen ska börja, och hur skönt är det då, på en skala.

Och då stämmer inte heller armstöden, dom hamnar för långt bort, vad stackarn ska man då hålla i för att man ska låtsas vara oberörd :)

Nå, efter det besöket har jag bara Winstone att bry mig om. Imorgon börjar dagen med tandläkaren igen, hur dum kunde man vara som accepterade det då… fy. Men då är det ju en himlans tur att tiderna där inte är så långa och när man är klar så kan man känna sig nöjd.

I lördags då jag åkte hem från jobbet tyckte jag att jag satt i obalans i Jeep stolen. Jag provade att vicka lite hit och dit och fram och tillbaka, men bestämde mig för att jag förmodligen inbillade mig. Igår, var det samma känsla fast hundra resor värre. Jag fick hålla i ratten i rondellerna i tron att sätet skulle lossna.

Åke fick i uppdrag att kolla in det då jag kom hem och det var ett litet fel, minsann, inte bara i mitt huvud :) Två skruvar var lös under sätet, jamen jisses, vad säger man, skrev hon och skakade på skallen.

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: benen Maria Lundmark Hällsten huvud skruvar träna Winstone tandläkaren stolen jisses skallen Åke uppdrag rondellerna

Jag måste vara den enda...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 22 mars 2013 klockan 07:58,

Jag måste ju vara den enda människan i världen som kan få musiken i bilen att utesluta vissa bakgrundskörer. Jag har spelat, under en lång tid, låten: California dreaming, en bra låt, tycker jag. Men allteftersom så försvann vissa ljudeffekter och sedan saknade jag som skrivet, doakörens olika nynnande.

Jag fattade absolut ingenting, ett tag trodde jag att jag spelade låten från en annan cd skiva och att det var ett plagiat som inte lät som originalet, men det stämde ändå inte, jag hade ju dom andra låtarna där, som skulle vara där.

Men så, kom dagen då vi satt i bilen, både Åke, jag, Nicco och Rickard, och så började Åke fippla med stereon, han mumlade nåt om varför jag ändrat inställningarna, blablabla… och plötsligt, låter ju låten exakt som den skulle, ha… jag som inte ens visste att man kunde ställa om ljudet på det sättet.

Här har alltså jag suttit flera dagar, jag till och med veckor, och trott att jag kanske fått ett hörselfel, unikt i hela världen, och bara vissa ljudeffekter i den låten, var det enda jag inte längre kunde höra, hm…

Men den är rolig, den där stereon. När jag ska höja volymen så kan den ibland bli helt knäpp och fortsätta höja så det blir järnet och det går då heller inte att sänka, så jag får kasta mig på avstängningsknappen istället, för att inte bli döv på riktigt. Varje gång jag försöker sänka, så blir det högre… jaja, nu brukar jag många gånger stänga av stereon innan jag stänger bilen, så får jag inga överraskningar då jag startar, haha… jag är ju smart jag, skrev hon och log lite lätt klurigt, så där.

Idag ska jag hem till Tina och dricka lite kaffe, hade vi bestämt, och sen får vi se vart det barkar av. Måste ju i vilket fall som helst, ta hand om hunden samt vara hemma då Folkbladet kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten California dreaming Folkbladet Nicco Åke stereon Rickard hunden Tina kaffe

Ujujuj...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 mars 2013 klockan 17:23,

Ja ujuj, kan man lugnt säga, det är först nu, jag börjar på att känna mig normal igen… det betyder att gårdagskvällen var mycket trevlig, fast intaget av flytande dricka överskreds litegrann, skulle nog inte ha tagit det där sista man oftast gör, precis innan man ska gå i säng :)

Att stå på skalle då man ska ta av och på skorna har inte varit något jag rekommenderat idag, fast jag gjort det ett antal gånger i och med att hunden ska ut, och varje gång jag ställt mig upp har jag ångrat mitt tilltag, nå, man kan inte skylla på någon annan än en själv, så jag ska inte gnälla utan vara tacksam för att det går över och att det nu dröjer ett tag innan nästa gång.

Jag fick en bukett tulpaner av Helena och Mats, samt en fin liten uggla med oranga vingar av Camilla och Tord, och den platsade ju direkt in på hyllan i hallen:

Krassen i gult och orange, köpte jag på Maxi och nu vet jag att det är en krasse för när jag kom hem i torsdags och kollade på kvittot så stod det orange krasse 99:- och jag undrade vad f-n jag hade betalat för nåt. Vadå krasse, krasse är för mig en grönsak som dessutom, rimligtvis borde vara billig och något sånt hade jag inte köpt… det visste jag, men jag insåg efter en stund att det faktiskt var blomman som kostat 99:- och naturligtvis, då jag såg den, påmindes jag om att det faktiskt finns en blomma med det namnet, däremot visste jag inte att detta var just en sån.

Vi poppade musik och mindes våra unga glada dagar, jag berättade att Åke satte på Judas Priest, i fredags och dom var ju otroligt bra, både på den tiden det begav sig och dom håller lika bra än.

Men jag undrar just vad dagens 15 åringar tycker om själva dunket, vi tyckte ju att dom lät hård och frän, men idag kanske dom skulle knuffas in i knätofs facket om en tonåring fick bestämma, och om man jämför med den musik som finns idag.

Ikväll blir det dock inget dunka dunka här, det känns som överkurs. Ska väl snart fixa en middag, och det blir nåt så enkelt som kalvsylta, kokt skinka, ett kokt ägg och potatis, inga krusiduller. Hoppas ni haft en bra dag och att kvällen fortsätter på samma sätt!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camilla Tord Åke Helena Mats Judas Priest poppade musik hunden uggla hyllan hallen

Usch då...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 mars 2013 klockan 14:55,

Åke fick aftonbladet på Statoil och jag snabb bläddrade i den. Läste följande skräckhistoria, att en kvinna, boendes i husvagn i England, blivit brutalt uppväckt i lördags av en kraftig smäll.

Det var en isklump som kom brakandes ner genom husvagns taket där den skapade ett hål med en halvmeters diameter i omkrets, och sedan fortsatte den genom golvet.

Gissa vad isklumpen bestod av.

Männsikoavföring och kiss, klumpen hade ramlat av från ett flygplan, och detta mina vänner, är inte första gången men flygbolaget svär sig fri, det har hänt 5 gånger på 40 år att en människa blivit träffade av en isklump/bajskiss klump, så ingen kan tydligen hållas skyldig för det inträffade.

Lite halvknepigt kan jag tycka... man kan väl inte enbart räkna på oddsen då man ska förutspå vad som kan hända? Utan man borde väl rimligtvis åtgärda felen tills man tro sig vara hundra säker på att det kan undvikas, trodde då jag i alla fall.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Statoil Åke Aftonbladet kiss bajs isklump husvagn

Rå effektiv söndag!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 18 februari 2013 klockan 06:11,

Vi låg inte på latsidan igår, även om startsträckan var lång. Jag hängde upp små tavlor, sydde gardinerna (för hand), gjorde en lite tavla (säljes dyrt :) ) tvättade, hängde upp tavla hos Nicco, bar ner saker i källaren, dammsög, klädde om en pall, sen gjorde jag en sak jag sagt att jag aldrig ska göra om, men…

Jag fixade en lasagne åt Nicco, till middag, biff stroganoff till Åke och kött och wokgrönsaker till mig, samtidigt som jag rustade för att göra vegetariska vårrullar, samt kanelskorpor gjorda av mandel och kokosmjöl. Det blev lite halv jäktigt där, puh!!!

Så här blev i alla fall det jag pysslade på med:

Åke han rev ut innehållet i denna radiobänk och byggde in vår skivspelare i den, som förövrigt stått undangömd och oinkopplad i garderoben, men nu kan man spela på den:

Så det blev en effektiv söndag och idag hoppas vi på en effektiv målare som kan göra hallarna färdiga.

Jag önskar er alla en trevlig måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Effektiv Maria Lundmark Hällsten dammsög tavlor Nicco Åke skivspelare garderob gardiner pall dyrt vårrullar kanelskorpor mandelmjöl kokosmjöl

Förvånad blev jag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 februari 2013 klockan 08:47,

Det gick bra igår… jobbigt, visst, men nu finns det ju en plats att gå till och man har fått göra ett avslut. Efteråt for vi på café Victoria, där mamma skulle köpa med sig fikabröd till oss, och jag som nu inte fikar sånt där men hade en belöningsdag i antågande, valde då att ta den igår, och det blev den där citronkladdkakan.

Döm nu om min förvåning då den inte alls var något att stå efter, jag åt upp den, men hade faktiskt, lika gärna ha kunnat vara utan, bra, då vet jag att just den, ska jag inte välja nästa gång :)

Nu ska jag passa på att gratulera en viss person, som jag råkar veta fyller år idag, apropå go´fika och sånt där, utan att avslöja några namn men det börjar på T, slutar på A och mitt emellan dom två kommer det in ett ord på två bostäver som är motsatsen till ut, haha…lös den ni som kan. Hoppas du får en bra dag och en och annan fin present, du ska få en av mig sedan, och jag vet precis vad, men det talar jag ju inte om.

På kvällskvisten dök Brälla och Lena upp, dom var ute på en kvällspromenad med Tova, så dom kom in och pratade ett tag och styrkte sig med något som är lite starkare än kaffe. Dessförinnan hade jag städat ur en byrå vi haft härnere och som Nicco ville ha upp till sig och den byrån innehöll en hög, större än ni kan tänka er, med kort, kort och åter kort.

Ett av dom, är faktiskt tagit härutanför, och vi har fått fundera länge för att få det att stämma, men Åke kunde berätta hur det låg till:

Vi, först var det jag och Theresé, trodde att tegelhuset var vårat hus, men på det finns ju ingen balkong... och det beror på att det inte är vårt hus, utan grannens.

Huset vi bor i skymtar längst ut i vänsterhörnet, med en husvagns bakdel, på den tiden var ju detta ett trähus och då hade inte heller tallarna hunnit växa upp, som idag täcker insynen till grannhuset.

Ett annat kort på Clark Gable som jag gissar är ett typ av samlarkort, låg också i högen:

Och på baksidan har Åkes mamma plitat dit sitt namn och telefonnummer, hm…

Och ett kort, förmodligen på Åkes pappa och farbror, som någon sen har ritat av, ja… det finns som sagt lite av varje i detta hus, och det ser aldrig ut att ta slut heller.

Idag vet jag inte vad det blir, det får dagen och tiden utvisa, önskar er alla en fin sådan.

Kommentarer: 0 Etiketter: fyller år Maria Lundmark Hällsten café Victoria citron kladdkaka belöning present dag Brälla Lena Tova Clark Gable Åke mamma hus kort

Kan man ta vad man inte har?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 11 februari 2013 klockan 09:15,

Vi såg på nyheterna igår om en robot, som fixar att köra en bil via GPS. Dom testkör nu uppe i Malå, och där sitter en kille i bilen som enbart sköter om hastighet och växlar. Än så länge skulle den inte klara av att köra på vägarna, och det tror väl fasen det.

Med tanke på hur dessa GPS: ar kan hänvisa dig åt ett helt annat håll än du tänkt dig. En konstant uppdatering skulle ju vara nödvändig. Tänk att du sitter i bilen på E4:an, du matchar en hastighet på 110km/timmen och plötsligt meddelar GPS: en att det ska ske en U-sväng…HÅLL I HATTEN!!!

Lite svårt också att låta bli att hålla i ratten då du kör, och ändå kunna anpassa hastigheten efter kurvtagningar etc. måste kännas läskigt. Nu är det väl inte tal om att den ska köras på vägarna… inte än i alla fall, utan den ska användas till andra tester, av däck till exempel, och det var väl för väl.

Vi åkte upp på K-Rauta igår, och köpte dörrtrösklar, dit upp och givtevis hittade jag den perfekta lampan till Niccos hall, tadaaa…

Visst är den cool?

Åke höll mest till på övervåningen igår och hamrade, sågade och spikade, jag skötte marktjänsten jag, med matlagning, diskning, dammsugning och tvätt. En liten sväng i omgivningarna gjorde jag också, innan kvälls kaffet.

Jag satt och drack kaffe nu på morgonen, med Nicco som gjort sig klar för skolan, hon kom ihåg en gång uppe i stugan, hon var förmodligen inte så gammal och vi hade inte så stort urval i kylskåpet, då hon skulle ha sig en frukost macka.

Jag hade då sagt till henne att då får vi göra en ”man tager vad man haver macka” och det gjorde vi också. Det blev en salig blandning av ägg och korv, och bostongurka, och annat skoj, sedan hade hon stolt sprungit upp till mormor och meddelat att hon minsann hade käkat en ”man tager vad man haver macka”, och tyckte att mormor skulle bli impad. Om hon blev det, fick jag inte veta, däremot tycker inte Nicco om detta uttalande.

Det är väl klart som sjutton, sa hon, att man tar vad man har… vad annars???

Hm, sa jag, men man skulle ju kunna döpa om den då och säga, jag ska göra en ”jag tager vad jag INTE haver macka”, sen går man över till grannen och länsar dennes kylskåp, fast med stor fara att grannsämjan inte blev så långvarig. Moahahaa… och med detta lilla inlägg önskar jag er nu en trevlig måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: K-Rauta bil robot GPS Maria Lundmark Hällsten Malå Nicco kaffe Åke lampa tadaaa... man tager vad man haver kylskåp mormor man tager vad man INTE haver grannsämja

Jag stack till Malå

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 10 februari 2013 klockan 09:01,

Nu har jag varit en sväng till Malå… med Camaron, jojomensan, det är ju vidunderligt när drömmar kan ge en, resor på det där sättet. Jag skulle av någon outgrundlig anledning köra Camaron dit upp och Åke skulle komma med bussen sedan.

Jag satt full munderad med hjälm och hela rasket, till saken kan också tilläggas att den bilen INTE, är utrustad med någon speciellt skön komfort, bullrig och stel, så det var ingen drömresa precis. Väl framme i Malå, så stannade jag av bilen en stund, och när jag skulle starta var det tji i någonting att få igång den.

Då kom mamma förbi och sa: Men ring pappa, han kan komma och hämta dig. Nej, sa jag, jag vill ju ha dit bilen också. Fick äntligen igång den men när jag skulle svänga in på kokträskvägen, då vi har drygt en mil kvar till stugan, så var den avstängd, man skulle måsta köra över Storuman, för att ta sig dit, och det kan jag tala om för er, är inte närmaste vägen :)

Och helt plötsligt var jag och Tina på Victorias konditori och skulle köpa en citronkladdkaka, hon som jobbade där stod och höll på med en franska av något slag, jag frågade vad det var och hon svarade att det var ett GI bröd, du kanske vill köpa det, sa hon. Javisst, det kan jag göra, sa jag. Men du ska veta att det är jättedåligt, sa hon… för det är glutenfritt, usch…menar du, fortsatte hon, att du äter pedagogisk mat? Ja… nu vaknade jag och då undrar man ju vart man fått allt ifrån.

Vi har snackat mycket om att vara just pedagogisk, och ibland är ju det nödvändigt. Camaron ska vi ha ut från garaget eftersom Åke ska ner i garagekällaren och ta fram en spark som han lovat bort till syrran, Malå, däremot, vet jag inte om det varit uppe på tapeten, däremot Victorias, för där har nämligen jag och Tina bokat in oss, på en citronkladdkaka, på min belöningsdag om en vecka, drygt, haha…

Åke påbörjade snickeriet däruppe i hallen igår, och fick upp dörrfodret, själv hade jag storstädning på toaletten, och utrens av sånt där som inte blivit använt på nåt år, nagellack som torkat, och som vanligt ger det ena det andra så jag fick fortsätta med alla smycken som låg därinne, puh!!! Men det blev bra i alla fall och det var huvudsaken.

Jo, jag gick en promenad i snålblåsten, bort till ÖoB också, egentligen för att köpa tösalt och det var det enda jag INTE hade med mig hem :) Men inte för att jag glömt bort det utan för att jag inte hittade det. En ny sophink till toan blev det, en röd och med en storlek större än den vi hade, godis till Åke och Nicco, och godis till katterna. Det var lördagen det. Hoppas ni får en fin söndag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Camaron pappa bilen Åke bussen ÖoB tösalt godis Nicco katterna

Det ena ger det andra, ger det tredje

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 februari 2013 klockan 07:30,

Jag skjutsade upp mamma på lasarettet igår och medan hon var där så hade jag bjudit in mig själv på en kaffe hos Ullis, som så påpassligt bor alldeles i närheten där. Vi hann prata en del, och hon har som vanligt så mycket klokt att säga att man egentligen skulle ha med sig ett anteckningsblock :)

Vi är nog inne på samma linjer, för det mesta, men vi uttrycker oss kanske lite annorlunda, men det är kul då man kommer fram till samma sak, och medan en berättar en sak så öppnas ögonen på den andre, och så kan man fortsätta i evigheter. Tänk, en vecka tillsammans och då hade VI, löst världsfreden, jojo.

Nicco smsade och undrade om jag kunde plocka upp henne efter skolan så då gjorde jag det och vi åkte direkt till Nordsjö design, istället för hem, och beställde tapeter och färg, dit upp till Niccos hall. Den har ju blivit ett långtgående projekt då den legat på is, i omgångar. Pappa gjorde ju nya dörrfoder och dom har nu legat på golvet i köket däruppe, sedan vi hämtade hem dom, i augusti.

Och nu, med en hund i antågande så tyckte jag att det kanske var dags att avsluta det vi påbörjat. Och inte nog med det nu då. Mamma skickade en mask med mig hem, för 2 veckor sedan. Och undrade om det kunde vara något för Nicco. Hon i sin tur tyckte om masken men inte färgen, och jag tyckte naturligtvis om färgerna jag, men inte nödvändigtvis maskens utseende.

Sedan har den legat på hallbyrån och jag har gått runt med den för att se vart dem kunde passa in, och sååå… för 3 dagar sedan så hade jag tänkt klart. Det skulle upp nya gardiner i vårt lilla hallfönster och masken ska hänga bredvid. Men att hitta ett tyg i dom färgerna var inte lätt, men på nätet efter en del surfande så fanns det plötsligt där.

Så här ser masken ut:

Och det här är tyget:

Men jag stoppade inte där jag, nu ville jag ha en fondtapet i hallen också, för att lyfta fönstret lite, så dom hittade vi också igår, och beställde. Min bild av dom tapeterna, som jag fått i huvudet, fanns dock inte att uppbringa, och jag frågade Camilla (en brorsdotter som nu råkar jobba där) om hon verkligen menade att jag beställt mitt gardintyg helt i onödan. Men vi hittade till slut en tapet som kommer att bli perfekt, Nicco föll för den, och jag fick ge mig, det blir ingen fondvägg som är röd, orange, gul och svart (utan blommor) det blir något annat. Och slutresultatet lär ni nog få se, sedan.

Så här ser tapeten ut, som Nicco ska ha däruppe, men inte i den färgen, utan det blir lila, och som fondvägg, ävriga väggar ska då målas:

Jag köpte en påse tuggummin för några dagar sedan, och dom här var verkligen tårdrypande starka:

Sa till Åke att ta ett igår, varför då, frågade han, jamen därför dom är ju ny, ser du ju. Ja, det är väl tur att dom är ny, svarade han, hade ju varit förjäkligt om dom sålt begagnade tuggummin. Moahaha… han tyckte förövrigt också, att dom var snäppet starkare än man förväntat sig. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten mamma. lasarettet Ullis världsfreden Nicco tapeter hall fondvägg Nordsjö design dörrfoder pappa tuggummi Åke

Hur var det nu egentligen?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 februari 2013 klockan 07:44,

Det går nerför… men på ett positivt sätt :) 7.5kg är det nu, på 10 dagar, och det bästa av allt, jag tycker det är spännande, ”ohungrigt”, suget är borta och man vill bara mer.

Åke har som ni vet, fått diabetes, och i och med så har han ju så man kan testa sitt blodsocker, jag gjorde det igår, efter lunchen, vilket man inte ska göra, utan sockret testar man på fastande mage, med andra ord på morgonen, men jag gjorde det i alla fall och se…4.9 stannade mätaren på, kan väl inte vara bättre.

Och enbart därför, ville jag ju testa nu på morgonen igen. Utan att ha ätit något och då var det givetvis lägre, 4.4, och jag är så nöjd. Inte för att jag någonsin haft högt blodsocker, men med tanke på riskgruppen, och hur övriga släkten ser ut så har jag nog haft en tumme med någon däruppe, som sluppit åka dit på detta gissel. Och där har man ju ännu en motivation, till att vilja lyckas.

Jag hade en trevlig lunch med Anna igår, vi köpte oss en sallad på ”gamla” stjärnhallen, och åkte hit och käkade, drack kaffe och surrade på om ditt och datt. Hon tyckte att våra katter var stora, hon har själv både katt och hund, och jag vet, även om jag nu kan tycka att dom borde vara lite större, så när jag ser en annans katt, så är min standard fråga (med lite daddaröst: Är det en kattunge? Men för det mesta får man höra att det är en ”gammkatta”, ja, då är det väl ett bevis på att våra katter är stor.

När jag skjutsat hem Anna så var jag och tränade, fast jag sa till henne att egentligen är det verkligen överkurs, när jag kan åka hem och skotta istället, men jag gjorde faktiskt både och, även om jag inte skottade hela gården så tog jag undan halva, åtminstone, och det kändes.

När vi sedan skulle kvälla låg jag och funderade på detta om rönnbären, hur var det nu? Mycket rönnbär, lite snö, och detta skulle då bero på att om det är mycket rönnbär och det skulle komma mycket snö, så knäcks grenarna.

Sedan har jag hört tvärtom, mycket rönnbär, mycket snö, för då kommer ju fåglarna att måsta äta upp sig inför en tuff vinter. Ja, jag vet då egentligen bara att det var väldigt mycket rönnbär, och ingen kan ju säga att vi har lite snö, fast på dessa 3 eller om det är 4 år, med samma snömängd, så har det ändå varit variation på rönnbären, så jag undrar om man ens kan förutspå snödjupet med hjälp av mängden rönnbär? Önskar er all en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten nerför vikt kg diabetes socker morgon fastande Åke lunch stjärnhallen träna skotta snö rönnbär snömängd

Hunden skällde fast det var...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 februari 2013 klockan 08:59,

Kommer ni ihåg då jag skrev om den stackars pojken som råkade passera här utanför då Åke i samma veva kliver ut på bron och nyser, och pojken sätter upp handen mot sin bröstkorg och säger: Eran hund skrämde mig!!! Han trodde att nysningen var ett hundskall, vi tyckte ju det var hysteriskt roligt.

Igår ringer så min ingifte morbror Sam. Vi pratar en stund jag reser mig ur tv rums soffan och går ut i köket, då… nyser Åke, ,och han ligger därinne i soffan, och Sam säger plötsligt: Va… har ni skaffat hund?

Jag tror ju givetvis att han hört att vi ska köpa en hund och säger att vi ska hämta hem den om 4 veckor…nämen säger han, jag hörde ju hur den skällde. Ja, då brast det hos Maria. Jag började asgarva och skulle försöka förklara att det var Åke som nös, och detta är inte första gången han låter som en hund, hahaa…

Vidare undrade han hur det var och så där, och jag sa att jag håller ju på vara på bättringsvägen, men att jag varit förkyld under en längre tid. Aha… säger han, du har haft (och nu säger han ett ord jag inte hört och jag kommer förmodligen ihåg fel, men…) krimmen. Va, säger jag, vad är det då? Jaaa, har du aldrig hört det, säger han och jag tror nu att han ska berätta att den förkylningen jag haft, har ett namn, men så var inte fallet, utan det betyder rätt och slätt, en ”låååångdragen förkylnigen”, no more, no less. Ja, säger jag, då är det, det, jag haft.

Vi gjorde inte så mycket igår, tog en sväng på stan och kikade lite på snöskulpturerna, tänk vad man kan göra med lite snö, rätt otroligt faktiskt. Sen bänkade vi oss framför tv:n. Där visar dom nu en reklamsnutt, jag vet inte ens vad den handlar om men det står en gubbe på en båt och han pratar med en annan herre. Ha, säger jag till Åke, vad olik sig han är, jag syftar då på han som står i båten.

Ja, säger Åke… en Harald… Treutiger. Vad, säger jag och skrattar, jag trodde det var Claes af Geijerstam, kanske inte så konstigt då att han inte var sig lik :) Undrar hur jag fick till det där egentligen??? Nå, kanske bäst att inte gräva vidare i det. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: hund Åke nyser bron pojken . Sam skäller reklamsnutt Harald Treutiger Claes af Geijerstam söndag snöskulpturer

Nu har jag försmäktat...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 februari 2013 klockan 08:03,

Ja nu har jag i dagarna 4, (femte dagen, blir det idag) försmäktat i denna kalla värld, utan en enda Läkerol… jösses vilket drama. Men jag har överlevt, och jag har dessutom enbart ätit mina tre mål mat om dagen, inga eller väldigt få, kolhydrater, och jag kan inte påstå att jag har varit speciellt sugen på någonting, förutom frukt. Ingen hunger, överhuvudtaget, så detta kan ju inte vara helt fel. Jag ser med spänning fram emot hur man tycker och känner om en månad.

Tina, min vän, skjutsade ut mig på jobbet igår, hon hade andra ärenden åt det hållet (jädrans tur för mig :) Så jag behövde inte gå hemifrån en timme tidigare. Och Åke hämtade hem mig med Jeepen, då jag slutade klockan nio.

Nu är den fixad, inget mer sjung där bakifrån, men det kan jag ju berätta att det blev ett stort hål i plånboken efter det verkstadsbesöket, så nu kan vi aldrig sälja den bilen. Fast å andra sidan, nu vet vi ju vad vi har, och det är en väldigt bra vinterbil, det hjälps inte.

Det blev lite dramatik på jobbet igår, då vi var ute och gick, av hänsyn till min chef så kan jag av naturliga skäl, inte avslöja vad, men jag vill tacka dom som var runt omkring och som kom till vår hjälp, jag hade aldrig fixat detta ensam, och nu ska det bli ändring på torpet, så detta aldrig mer kan inträffa. Tack, ni snälla människor som ställer upp för dom som behöver det!

Jag ska tillägga här, för att avdramatisera lite, på vägen hem, så skrattade vi gott åt allt som hände och skämtade vilt om hur det hade kunnat gå, så… värre än så var det inte. Och det var väl för väl.

Nu ska jag göra mig en frukost omelett, och sedan knatar jag iväg på träningen, känns ju nästan över ambitiöst då man ställer väckarklockan för att komma sig iväg och träna, men…ska jag få in detta med mitt schema så är jag så illa tvungen, men å andra sidan, så gjorde det inte speciellt ont att stiga upp heller :) Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: försmäktat Läkerol Maria Lundmark Hällsten Jeepen mat Åke jobbet chefen verkstaden plånboken vinterbil omelett träna

Kommer ni ihåg?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 31 januari 2013 klockan 08:46,

Kommer ni ihåg dom olika biograferna som fanns här i Umeå, förut? Spegeln, Odeon, Saga och Sandrew 123, det är dom jag har minnen av, sen fanns det säkert fler. Lite tråkigt ändå att allt nu är samlat under ett och samma tak, Filmstaden. Fast det är säkert något positivt med det också.

Jag jobbade en gång i tiden på en affär som hette Butica Sport, och ingången till butiken var där filmstaden ligger idag. Ett litet lager hade vi på nedersidan, med utsikt mot älven, och många gånger sa jag, tänk, här skulle det ha varit en liten restaurang.

Det blev ju aldrig då, men nu är det väl ett fik därnere, om dom inte lagt ner, det var så längesedan jag gick nerför den backen. Pratade om mitt lilla jobb där, och jag berättade för Nicco att jag fick ha ett alldeles eget krypin där, det hängde tygdraperier för, och därinne fick jag sitta och blossa på mina cigaretter och texta skyltar.

Helt otroligt om man nu tänker på det, röka i en affär, aldrig var det någon som opponerade sig då, men tänk om det hade varit idag… jojo. En av gubbarna som jobbat där tidigare, brukade komma ner och hälsa på, och han hade alltid med sig sin hund, ännu en sak att häpna över idag, djur tar man ju knappast med sig in, om det nu inte råkar vara en djuraffär.

Undrar vad detta berodde på, okunskap eller nonchalans? Jag gissar på det första, man visste inte bättre.

Jag gjorde en liten rockad på våra tavlor för några dagar sedan, plockade ner några nya alster från garderoben, och däribland hittade jag denna lilla tavla:

Den föreställer dom som jobbade på Saga, någon gång under 60 talet, gissar jag, längst ut till vänster, hittar vi faktiskt Åkes moster, Gunilla, med hennes man Bertil som på den tiden kunde titulera sig som vaktmästare. Åkes mamma finns även hon med här, men jag är osäker på vem av dom här två, som föreställer henne:

Mannen med portföljen var ägare till Saga biografen. Sedermera hamnade ju svärmora på Handelsbanken, så vi har bägge två jobbat i samma hus, fast jag därnere och hon däruppe. Lite lustigt var det också att jag i den vevan, träffade Åke, och när han berättade för mig att hans mamma jobbade på banken så bara visste jag, vem det var som var hans mamma.

Jag hade ju fått gå upp dit vid otaliga tillfällen för att växla pengar, och det var nog oftast hon som satt där. Och någoting måste väl Åke släkta på sin mamma, då jag kunde ta igen henne.

Igår fick vi lämna in Jeepen på Van service, och den ska väl då kunna hämtas ut ikväll. Så jag får se hur jag tar mig på jobbet idag, antingen får jag testa bussförbindelserna eller så kanske Tina hade vägarna dit upp och erbjöd sig att skjutsa, vi får se vad det lider, det är några timmar kvar. Härifrån kan jag då inte ta bussen, för den går bara en gång i timmen och jag åker knappast 1½ timme innan jag börjar, det kan fetglömmas.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Saga Spegeln Sandrew 123 Filmstaden Odeon Handelsbanken Butica Sport Maria Lundmark Hällsten Moster Gunilla Bertil Åke Jeepen Van service jobbet bussförbindelserna

Det bidde nåt heeelt annat...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 januari 2013 klockan 07:16,

Nu ska jag testa något nytt, från och med idag skippar jag eller stryper ordentligt på intaget av kolhydrater, jag hoppar med andra ord, bröd, pasta, potatis, ris och såna där utfyllnader. Jag har köpt kokosfett att steka i, kokosfett som energi samt kokosmjöl som fibertillsats, ska bli så kul att se vad som blir av detta.

Nå, gårdagen till ära och min ”sista” måltid med sånt jag ska undvika, skulle då bli tjockpannkaka med fläsk och otämjd hallonsylt.

Tar fram mjölk, mjöl och ska gå efter äggen då jag till min förskräckelse ser att det bara finns tre ägg, jamen jösses, snabb omräkning, Nicco skulle inte äta hemma, ok, jag gör en pannkaka på tre ägg istället då, det spelar ju ingen roll…och ja, jag gör en fläskpannkaka, och det var väl tur att jag bestämde mig för det. För då ska ju fläsket stekas först.

Tar fram biten jag köpt för några dagar sedan med utgångsdatum 4/2, öppnar paktetet och det luktar F-N. Jag får kasta bort hela alltet, och göra ännu en omplanering av middagen. Det bidde ingen pannkaka, det bidde ugnstekt falukorv med potatis.

Jag sa till Åke då vi satt och skulle äta, att detta faktiskt är fläskpannkaka… och han tyckte det var tur att jag sa det, för han tyckte att det såg ut som och luktade falukorv. Jaja, så kan det gå, och det smakade inte illa i alla fall.

Hörde att dom sa på tv igår och det är många svenskar som har sömnproblem och efter forskning har dom kommit fram till att en av orsakerna är tät näsa… ha, sa jag, det hade dom inte behövt forska om, det hade dom kunnat ringa till mig och frågat om så hade jag kunnat tala om det.

Har för fasen varit vaken hur många gånger som helst den sista månaden tack vare tät näsa, lite hosta på det och ont i hals, samt torr i mun. Jojo!!!

Idag har jag bokat in en tid hos läkaren, jag har nämligen fått en liten fläck på benet som han ska få titta på… bara så där utan vidare, kanske han kan säga vad det är för nåt också, vi får se. Och när jag liks är där kan han få titta i munnen också och tala om varför min tunga inte känns som den ska och vad jag kan göra åt det. Tänk, han kanske till och med har fått röntgensvaren på mina hand och handledsbilder så jag kan få veta nåt om det… snacka om att slå två flugor i en smäll.

Sen ska jag träffa Tina och Anneli, vi ska lunchdejta på Nybro och sen ska jag hämta upp Ullis, för vi ska på ett litet uppdrag. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke pannkaka fläsk otämjd hallonsylt falukorv potatis kokosfett kokosmjöl fiber läkare fläck röntgen Tina Anneli Nybro

Bastugänget vann 1 miljon x tio

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 januari 2013 klockan 06:16,

God morgon, världen och alla med den. Jaja, jag har minsann varit vaken ett tag redan men har gjort lite annat innan jag tog mig hit. Lite kul blev det igår efter bloggandet om stickning och virkning och jag kommer ut på jobbet där jag fick träffa chefens nya assistent, och hon tillhör en av stickarnas häxmästare.

Hon kan inte bara sticka utan håller även i ett stickcafé, ute på Böleäng. Jag fick se ett av hennes alster som hon hade i väskan och man kunde ju som inte låta bli att köpa den, då det är detta mönster på, eller hur?

Och oh nej, mössan är inte till mig, men kanske att den passar Sally, vi hoppas på det.

Ett tag var det ju så poppis med dom där små virkade mössorna och svärmora var inte sen att vilja bidra med en sån till Nicco. Problemet var att hur än hon bar sig åt så blev det bara grytlappar, då tog hon helt sonika virkningen till grannen som hjälpte henne att få det till en mössa… inte bara en gång, utan två :) Men en mössa blev det ju, oavsett vem som egentligen gjorde den.

Idag blir det en lättsammare dag hos chefen vi ska ut på ärenden och vi blir upp plockade av färdtjänst. Så det känns helt ok och ikväll mina vänner, går startskottet för bastukväll med triss skrap, hahaa…

Vi bestämde förra gången, då vi kom in på detta med lotter och trav, att varför kan inte vi införa ett litet triss skrap tillsammans, ni ser ju rubrikerna framför er, eller hur? Bastugänget skrapade in storkovan, typ 1 miljon x tio… och sen väckte Åke mig. Nå, vi tar i alla fall med varsin lott, skrapar och delar på det som blir. Är man inte där eller har lämnat in en lott så är man inte med, enkelt va? Och detta gör vi varannan gång, man ska ju inte vara överambitiös.

Näpp, frukost kanske man skulle tagit sig innan det bär iväg. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Sally häxmästare stick Café Böleäng mössa triss lott bastukväll rubrikerna vänner Åke

Varför sån hets och brådska?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 januari 2013 klockan 08:31,

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.

Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.

Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.

Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.

Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?

Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke semlor Janne B Kerstin Bertil Gunilla moster mamma Nicco Rickard semmeldag fredagsmys påskmust jul brådska hets julafton efterrätt fira fredag grogg

Meriter... eller nä!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 januari 2013 klockan 06:17,

Jag och mamma var på Coop igår, efter lunch och sedan tillbringade hon hela kvällen hos oss. Vi såg bland annat på det där Guinness world records, och ja, man måste ju få fundera hur vissa människor är funtade, men roligt att se på, var det väl ändå, till viss del.

En del av alla rekord kanske inte är så konstiga att dom har just rekord i, ingen annan har ju gjort samma sak, det är då bara att komma på en sån korkad sak som möjligt så vips, så kanske man står med där. Men inte vet jag om det är någon merit att stoltsera med att man knäck 43 valnötter med arslet… typ.

I huset, där vi nu bor, finns det gömmor med olika saker, bland annat ligger det glasögon lite överallt, vad tror ni en optiker skulle säga om jag kom dit med dessa snygga saker och säger att jag själv, undrar om det kan vara dags att göra ett byte:

Eller vad tycks om dessa, Åkes farfars solglasögon, dom kan väl inte ha varit så vanliga:

Vad jag inte fattar är skalmarna, hallå, dom är ju hur obekväm som helst och skär ju in bakom öronen, i vissa fall får vi vara glad att utvecklingen går framåt, eller hur?

Idag jobbar jag, Åke tar en extra sjukdag och ser om han känner sig bättre i eftermiddag, jag är absolut inte frisk… vare sig i huvudet eller annars, men man får väl offra sig ibland. Jag är ju ledig igen, imorgon. Det blev som en envis förkylning det här och sedan mitt lilla bakåtfall, gör ju att man inte känner sig fräsch då man ska ställa sig upp eller böja sig fram, hm… kanske ska undvika att göra dessa saker då, och ligga på rygg, det går inte heller.

Nå, jag klarar mig säkert, hoppas ni alla får en bra måndag, jag ska nog allt se till att den blir bra för mig med.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Guinness worlds records mamma retro gamla solglasögon Coop kvällen tv glasögon optiker fräsch Åke sjukdag

Är vi fattiga, or what???

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 januari 2013 klockan 09:51,

Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.

Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.

Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.

Sen tipsade Maria om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.

Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.

Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!

Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.

Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.

Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.

Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.

När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.

Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.

Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall :)

Tur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passargerardörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Chevrolet Caprice Maria Lundmark Hällsten Jeepen läkare julafton Åke bildörr brinna Nicco skor Converse tygskor plånbok. skitbil seriös

Flera avhandlingar

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 03 januari 2013 klockan 09:19,

Dom pratar just nu med en läkare som tydligen ska bli ”den arge doktorn” på tv. Han har varit på tv förut och hade då upptäckt hur skitigt det är på lasaretten och städning som är under all kritik. Så är det ju än idag, det vet alla som suttit på en lasaretts sal och tittat runt golven.

Men jag tror mig också kunna tala om varför det ser ut som det gör, åtminstone till viss del. Tid… det handlar om tid som ”sanitetsteknikerna” får för att utföra sitt arbete. Jag har ju nämligen en gång i tiden jobbat som städerska och vet, by fact, att det var så, även då.

Jag hade 40 kontor, 2 matsalar, 13 toaletter, 2 omklädningsrum och jag kommer inte ens ihåg hur många korridorer, som skulle städas och det skulle göras på 4 timmar. När jag varit där några månader skulle städet utökas till ytterligare ett omklädningsrum, 2 toaletter, en korridor och 2 kontor, och min tid skulle minska med 20 minuter…räkna på det ni som bestämmer hur det ska se ut.

Jag vet att jag frågade hur stackarn dom hade tänkt att jag skulle kunna fixa detta, och fick till svar, det du inte hinner får du strunta i att ta. Och hur kul är det, på en skala? Vem får skulden för att det inte är städat och snyggt, ja inte är det kontorsfolket eller städfirman heller, utan fotfolket, som går med skurhinken. Jag är glad idag, att jag inte har ett sånt jobb, även fast jag vet att utan dom, så skulle ingenting fungera, och därför är det ju också skrämmande att dom inte ska få den tid som behövs för att hålla det rent.

Så, det var morgonens lilla avhandling om städning, som det för övrigt ser ut som det är dags att ta itu med här också, *suck*. Tur att man har en snabeldrake, som tar det mesta och kanske man skulle börja plocka med sig lite julsaker också, varje gång man går ner i källaren, så blir man av med julen lite pö om pö.

Jag hade även en liten avhandling på café Nybro igår, med Tina, vi blev sittande där i timmar, hade mycket att prata om och tiden bara flög iväg. Hade även hunnit med några ärenden med mamma på förmiddagen.

När jag kom hem var det plogat här utanför, Åke har tumme med en traktorägare som offrade en stund på att hjälpa oss att bli av med den tunga blötsnön. Senare på kvällen kom väghyveln, kan in gissa vart det slasket hamnade… jomen hos oss förstås.

Då hade Åke sån tur att Rickard var här så han tog snösläden och ordnade bort värsta strängen ut mot vägen det går ju bra om man får ta det med en gång. Men nu räckte ju inte allt det heller. Den där väghyveln har tydligen passerat flera gånger för det ligger saker därute nu också, så j-kla slött när dom inte kan ta bort skiten dom lägger upp… åtminstone någon gång. Nu är ju det där dessutom fastfryset. Inte underligt att man får tankar om att smälla en spade i skallen på nån.

Men men, vi får väl ta cykel och gångbanan ut då, funkar också, och blir det böter skickar vi den till Umeå kommun. Skrev hon med en ondskefull min, men vet innerst inne, att det aldrig skulle gå, det heller. När någon gång på en skala, skulle dom erkänna fel och stå för det.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten arge doktorn sanitetstekniker städerska lasarettet salar korridorer matsalar kontor fotfolk cykel väghyveln Åke

Ingenting kan stoppa dom...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 januari 2013 klockan 08:11,

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.

Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.

Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då :)

Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.

Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.

Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.

Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.

Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.

Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.

Aliens... nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Anders Sally förkyld Åke soffan Avatar Alien monster katter Coca-cola tunnan Eloise

Körde med en skata på rutan

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 december 2012 klockan 06:13,

Vad kul det känns, att det snudd på regnar ute… i december, jodå, jättenaturligt. Visst är det såna gånger man borde få krypa ner under täcket och somna in igen… tycker jag, men ack vad jag bedrog mig, jobbar man, så jobbar man.

När jag skulle från jobbet igår, så sopade jag först av bilen, tar tag i vindrutetorkaren (som jag alltid gör) och smällde den i rutan för att få bort snömoddet och isen, och vad händer då, jomen det är väl ändå självskrivet, den lossnar ju, den rackaren.

Och jag som inte vet hur man får fast en sån där grej. Jag testade, bökade, knäppte och stökade, hoppade in i bilen och satte igång torkarna och tjopp så hängde den upp och ner. Jag gav upp, och tog bort torkaren, tackade snällt någon däruppe att torkaren satt på passargerarsidan, och plockade fram min fingervante.

Min svart och vitrandiga fingervante…som jag sedan snodde fast runt torkarpinnen, enbart för att jag visste att jag skulle måsta använda torkaren, och vill ju inte repa bilrutan. Så jag körde hem på det sättet, och jag kan ju säga att det såg ut som om jag klippt en skata… typ.

Åkte in på Preem och investerade i ett par nya torkare, innan jag kom hem, så Åke fick det eminenta uppdraget att sätta fast dom, och det är jag glad för också, för dom lär behövas idag med.

Jag var så trött igår kväll att jag gav upp vid halvtio, och inte vet jag om man kände sig nå piggare idag… det är väl förkylningen som tar ut sin rätt. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten vindrutetorkare jobbet regn Åke Preem

Årets absolut mest, onödiga köp...ever

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 26 december 2012 klockan 09:27,

Nu så här i slutet av året ska jag berätta om årets absoluta mest, onödigaste köp, ever. Jag har köpt en del klappar på tradera, där kan man ju hitta en hel del olika saker till rätt så vettiga priser. Nu råkade Maria, i värsta julstressen klicka in mig på sista minuten sidorna, och då…

Ni vet, där går det undan, vissa saker är det så bråttom med så du hinner bara klicka in dig på annonsen så är den redan borta, jojomensan.

Nu låg, där överst en strömbrytare a´la ”gammal”, och jag tänkte med en gång på Theresé och Anders, dom har en viss dragning till det som är gammeldags, och det flög genom huvudet att en sån där skulle dom ju kanske kunna behöva i ladugården eller på nåt annat ställe där dom håller på bygga sitt nya hus, så Maria tog kommandot över auktionen och tjopptjopp så var hon ägare till en strömbrytare för 30 svenska riksdaler.

Men genast då hon vunnit den, började hon fundera vad sjutton hon nu hade gjort… herre jösses, vad ska dom med EN strömbrytare till, vad hade hon tänkt egentligen.

Och inte nog nu med detta, då den damp ner i brevlådan och hon öppnade paketet blev hon varse en liten trasig kant också, hon gick in på annonsen, läste den mer noggrant den här gången och där stod det faktiskt att den var naggad. Så det var bara att gilla läget.

Hon lade den vid mikron och när hennes man, Åke ni vet, kom hem och upptäckte den så undrade han vad tusan det där var för nåt, vart har du hittat den där, frågade han… för du har väl hittat den…va? Jag ska berätta sa jag och gjorde det.

Han skrattade men sa sedan, det är ju en sån där strömbrytare vi har nere i tvättstugan, och den är ju trasig, den klickar inte då man ska tända lampan så man får finjustera lite, varje gång. Jamen hallå… då var det ju inte helt, bortkastat då :) Fast just för stunden hade det ju känts som årets onödigaste och dummaste köp.

Åke fixade lampan i hallen igår, den blev fin därute:

Och Theresé, Sally och Nicco satsade ju på Ohlssons tyger men det vart bortkastat, dom hade inte öppet. Själv gjorde jag 7 timmar på jobbet och är nu återigen ledig i dagarna 3, sen har jag helgen innan nyårsafton. Önskar er alla en fin annandag jul!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lampa strömbrytare tradera sista minuten årets köp ever Åke min man Theresé Sally Nicco jobbet Anders nyår

Det var det, det...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 25 december 2012 klockan 06:17,

Det var den julaftonen det, mycket mat och många klappar. Vi hade ingen tomte men väl en tomtenissa, och det funkade lika bra. Så här såg hon ut:

Och hon talade med bred norrländska och Sally köpte det paketet :)

Vi gav henne en kundvagn, och gissa om hon körde med den resten av kvällen, fullpackad med saker:

Jag fick örhänge och halsband av Nicco:

Smycken av min käre make, Åke:

(Nej Tina, det var inte den med dom rosa hornen, men ändock en döskalle :))

Och en ny lampa, som jag vill ha i hallen plus en termos, av Theresé och Anders:

Anders föräldrar, hade även dom skickat med en sak till barhyllan, tydligen ett måste till julen, och en Aladin ask:

Sedan han Tina åka förbi, även hon med en sak till hyllan, men som hon skrev, inget man blir på fyllan… av :)

Även Rickard gav oss en julklapp, en dörrmatta som får pryda sin plats i hallen:

Idag jobbar jag, därav den tidiga timmen, och nu är det frukost som väntar innan avfärd. Theresé, Nicco och Sally, skulle nog ner på stan och se om Ohlssons har öppet, Nicco fick en symaskin i julklapp och ska väl nu få sig lite tygbitar att sy loss på.

Åke hade planer på att ta bort plogkanten, han, och det kan också behövas, den blir ju så packad och hård när plogbilen kör förbi. Önskar er alla en fin juldag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten julafton tomtenissa Sally min käre make Åke Theresé Anders Nicco tomte örhängen termos lampa halsband symaskin

Vad gör människan, tror ni?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 december 2012 klockan 08:31,

Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.

Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet :)

Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.

Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.

Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om :)

Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.

Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???

Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här :)

Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.

Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:

Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.

Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:

Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Maria Lundmark Hällsten fondue köttbitar grytan olja kola saffransskorpor deg recept tv rum Maria

Jag beklagar...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 11 december 2012 klockan 07:24,

Ska nu börja med att beklaga… att ingen av er läsare var snabba nog att ge mig ett skambud för Jeepen igår, tänker jag, för det var inte så stort fel på den som jag trodde, då jag höll på få psykbryt på den, då nyckeln fastnat i låset.

Jag väntade tills Åke kom hem och talade om varför Jeepen nu stod parkerad därutanför garaget, men du vågar inte gå dit och bara dra ut nyckeln, sa jag, för det är ju så det brukar vara, och då får man som aldrig veta vad felet var och därmed heller aldrig, vara säker på att problemet inte uppstår igen.

Han gick ut… satte in sig på sätet, bökade och kollade under några sekunder, och drog ut nyckeln… du hade inte lagt ur växeln, sa han och höll upp nyckeln framför fejan på mig. *Suck* och *stön*, ja, visst är det som Tina sa (hon stod nämligen därute, hon också), det var ju tur att det inte var något annat, större fel, och så är det ju, vad jag inte begriper är att jag helt plötsligt gör något som jag, mig veterligen aldrig har gjort under dom 28 år jag haft körkort, stannar av bilen med en växel i… ojoj.

Jag sa till Åke att jag snart måste skriva en checklista och lägga in i handskfacket. Samma problem, kan nämligen uppstå då rattlåset sätter in, och då ska man jucka på ratten, och det var ju det enda jag visste kunde hända igår, så jag höll väl förmodligen på slita lös hela rattstången och alltihop, bara för att… och nu ska man väl komma ihåg att kolla det där också, om det händer igen, att man inte lyckats stanna av bilen utan att lägga in parkeringen.

Konstigt är det ju trots allt, att man inte ska kunna dra ut nyckeln, bara för det … och i Camaron kan man minsann, precis som man kunde i Capricen, strunta helt i att använda nyckeln, jojominsann. Detta var väl en liten historia med en tvist på slutet, precis som dom marknadsför den vegetariska skinkan… utan knorr, moahahaa…

Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Jeepen Camaron Capricen nyckel växel rattstång skinkan

Passa er för den ni!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 10 december 2012 klockan 08:08,

Vi skulle ut med Jeepen för några dagar sedan, jag har en nyckel och Åke den andra. Man öppnar ju dörren genom att larma av och sedan används själva nyckeln till att starta bilen med. Min nyckel funkade inte… gissade på att batteriet tagit slut så jag gick in efter Åkes nyckel och den funkade.

Han provade sedan att byta ut batterierna i hans nyckel och satte i min, men den fungerade inte ändå. Så han provade att bryta lite därinne och se, då funkade den igen.

Skulle så iväg i fredags, och hade nu Åkes nyckel i fickan, kom ut och ställde mig bredvid Jeepen och tryckte på knappen… ingenting.. tryckte igen, inget, och efter tio tryck och ingen signal, sprang jag in och hämtade min nyckel, och den funkade.

Efter tre timmar, fungerade Åkes nyckel igen. Alltså vad är det där, vad handlar det om egentligen? Nu kan jag ju också tycka att det är skitkorkat, detta med våra nycklar och larmet, för om jag står i ödemarken, med 20 mil till närmaste bebyggelse, och batteriet lägger av, så är man strandad, för själva nyckenl kan man ändå inte öppna dörren med.

Och har man inte låst, så stängs all verksamhet ner ändå, efter 5 minuter och då måste man larma av igen för att kunna starta bilen. Nu törs man ju inte åka någonstans utan att ha bägge nycklarna med sig.

Någonting annat jag oroas över är Nygårda julmust… har ni sett reklamen? Herreminje, har man hund så får han renhorn, sitter du utan skägg så växer det ut ett tomteskägg och ska du äta en finare middag så får du gröt istället, hm… nä, jag ska nog passa mig för den julmusten.

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke nyckel Jeepen larmet Nygårda julmust reklam skägg hund

Nu ska ni få veta...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 09 december 2012 klockan 08:59,

Vi var ut igår och jagade en brödrost, tanken var väl att kanske investera i en ny sådan, och med plats för 4 skivor istället för två, men vi hittade ingen som kändes vara den rätta. Vet hur rosten uppe i stugan ser ut, nåt liknande en sån här, där man bara lutar mackorna mot ett rödglödgat galler:

Där blev mackorna goda, men det krävdes en del passning. Hittade nåt som måste vara en liknande modell på El-Giganten, den ser ut så här:

Och med följande text: Effektiv och användarvänlig brödrost från OBH Nordica.

Hm…jag undrar över ordet användarvänlig… för man måste ju dit med fingrarna, och helst låta bli att stoppa in dom i gallret.

Dom påminner också om en strålvärmare eller vad man nu ska kalla det, som var en typ av kupévärmare fast tre gånger så stor, och som man inte skulle ha i bilen utan i kalla rum. En sån fanns i storstugan uppe i Malå och då vi var där på vintrarna fick den där stå och gå i sovrummet.

Den var av blå metall, utvändigt och därinne lyste två eller tre rör, alldeles rött och hett. Och den var varm och fick absolut inte komma i kontakt med något brännbart. Om än något farlig och en sån skulle väl aldrig säljas idag, så var den rå effektiv.

I jakten på brödrosten passerade vi Mats-Åke på Teg, och denna husvagn, kunde ju inte låta bli att ta ett kort på den, ser ju aningens rolig ut:

Klisterdekalen har jag fått fast på bilen också, och den passar alldeles utmärkt där:

Samt denna dekal som ska upp på… tadaaa, brevlådan, och tänk goda tanke, om någon läste på den och lämnade ett frivilligt bidrag :)

Åke bjöd mig på en fika… någonstans i stan igår, detta är utsikten därifrån, kan ni gissa vart vi var?

Nu ska ni i alla fall få veta vad jag gjort för utsmyckning i tv rums fönstret, kolla att det lyser under fönsterbrädan, hahaa… jag har tejpat fast en ljusslinga därunder och nu skulle jag egentligen ha velat haft en typ av hologram bård eller annat, därunder, men vet inte om det finns?

Och med detta lilla inlägg avslutar jag dagens blogg med att önska er alla en fin andra advent!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke brödrost Mats-Åke på Teg husvagn strålvärmare Malå tv rums fönstret hologram bård ljusslinga andra advent

Hahaa...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 december 2012 klockan 16:32,

Fick just dagens skratt, Åke skulle på HP:s (Ica) han hade en sak han skulle handla, till att börja med, och det var en ask räkost. Med tanke på hur mycket räkost han faktiskt äter så tipsade jag honom att köpa två askar istället och kanske en ask skinkost också, för att varva lite.

Något mer, frågade han, mja sa jag, om dom har julpapper, men då ska det vara mer än bara två meter/rulle. Inga crêpes, frågade han… ja det gör du som du vill, svarade jag, vill du ha crêpes så köper du det. Ok, sa han och vandrade iväg.

Frågade nyss om han köpt julpapper…nä sa han, och skrattade lätt, det glömde han bort totalt… det blev nog för mycket då jag stod i crêpes facket, för det blev inga crêpes heller sa han. Då dom bara hade med skinka.

Nämen hallå, det är ju precis vad du brukar äta, skink-crêpes, sa jag och höjde på ögonbrynen. Nähä sa han, jag trodde att det var räk-crêpes jag brukade äta.

Hahaa… ja det kanske håller på snurra till sig, när man ätit samma sak i 28 års tid, och nu var det ju räkost som det var prat om.

Nu går han iväg igen… ska bli spännande att se vad han kommer hem med. Nu ska han köpa julpapper, skink-crêpes, kinapåse och bordsdricka :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Maria Lundmark Hällsten räkost skinkost julpapper HP:s

Schysst service, eller... inte

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 december 2012 klockan 09:06,

Jag fick ringa till Coop i tisdags, angående pappas konto, som han stod skriven för men som mamma hade ett kort kopplat till. Vi förde över 10 000kr på det kontot, och när pappa sedan dog, så gjordes en utbetalning på 13 500kr. För det första stod det inte vem som gjort utbetalningen, men vi fattade efter ett tag att det kom från Coop.

Men han hade mer pengar där, på medlemskontot ska det finnas mellan 9-10 000kr, och dom pengarna ska väl också utbetalas?

Nu funkade inte längre mammas kort utan hon fick lov att beställa ett nytt, samt, att hon från början blev lovad att medlemskapet skulle skrivas över på henne. Ett kort kom, men ingen kod, och nu skulle hon inte heller få skrivas över utan hon skulle betala för det.

På Coop, fattade hon inte vad jag pratade om… först sa hon att man INTE skulle blanda ihop medlemskontot med kortkontot, nä, ok, så långt var jag med, alltså bör ju utbetalningen gälla kortkontot, men då saknas det fortfarande pengar sa jag. Och där begrep hon ingenting. Sedan har det inte skickats ett kontoutdrag heller på två månader, och det förklarade hon med att det blivit handlat för lite, men då jag påpekade att det saknades pengar så sa hon att då måste ju mamma ha handlat upp dom slantarna…hm, först har hon alltså handlat för lite och sedan ska hon alltså ha handlat upp för flera tusen, jodå.

Sedan sa jag, har hon fortfarande inte fått någon kod, och nu blev det tvärnit. Det där kan jag inte tala med dig om, då måste jag prata med kontoinnehavaren. Ja, sa jag, varsågod, hon sitter här, så gav jag mamma luren. Och det där retar mig så fruktansvärt, HUR kan den människan veta att det är kontoinnehavaren dom pratar med???

Nå, dom skulle skicka kontoutdrag till henne och koden kunde ta flera veckor innan den kom. Att medlemskapet skulle skrivas över var INGET, någon kunde ha lovat från deras sida (alltså hittade mamma på en liten lögn, eller vad menar hon), och dom 9-10 000 kronorna som fortfarande saknas, fick vi inte veta mer om. Schysst service… eller inte.

Jag pimpade tv rummet igår kväll, haha… inte ens Nicco såg det, hon som ser alla detaljer. Ser ni?

Önskar er alla en fin lördag!

En liten fråga bara, kan det kallas talang då Åke kan nysa då han står ute i köket och få ljus i tv rummet att fladdra? Inte konstigt då att den stackars pojken som stod härutanför då han öppnade dörren och nös, samtidigt, blev rädd för hunden, som han trodde att vi hade moahahaa…

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Coop mamma pappa kort medlemskort medlemskonto pengar kontoinnehavaren Nicco Åke detaljer

Pjurtigt, nå hemskt!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 december 2012 klockan 08:31,

Ja usch usch, så var det fullt av snö, och som vanligt… ingen måtta på det heller. Jag har inte fått dekalen jag beställt till Jeepen än, men den kommer i veckan, moahahaa…

Jag och Åke for ner på stan igår där han hämtade ut sina glasögon, sen gick vi upp på Classes och köpte videoband, jo, ni läste rätt, vi har ju en sån där kombinerad VHS och DVD spelare, och man vet att det är som dags att införskaffa nya band, då 75% av dom man har, hackar, flimrar och sedan spottas dom ut ur videobandspelaren.

Julpyntet är nu också färdigt men det var problem att få tag i en toppstjärna till granen. Vi kollade överallt där vi var in, men det finns bara såna där pjurtiga saker som knappt lyser av sig, så då gav vi upp letandet efter en big one, och köpte en vanlig julstjärna istället och den passade bra däruppe.

Efter lunch hämtade Brälla och Lena upp oss för vidare färd ut på Nybro där vi tog en fika. Det var som dags tror jag, då Lena aldrig satt sin fot där, förut.

Sedan fortsatte jag att julpimpa huset:

Och kolla… någon har tagit över bussen också :)

Annars kändes det som bara skönt att slippa gå ut genom ytterdörren nåt mer igår kväll, fy vilket väder, då är man glad att man har tak över huvudet. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten. Nybro Åke stan. Brälla och Lena julpynta huset snö. väder bussen

2, snart avslutade projekt, jodå.

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 29 november 2012 klockan 07:11,

Det blev en trevlig liten utflykt igår, till slöjdarnas hus, där jag hittade något som Sally ska få ha på fötterna, och sedan investerade jag i två lotter a´5:- och vann… ja, jag vann, en tändsticksask med ett litet broderat hjärta på, jojomensan :) Även Ingegerd drog en vinst… samma sak fast hon nöjde sig med en lott.

Sedan fortsatte vi allihop över älven där vi gick in på returmarknaden och där fyndade jag två stycken ljushållare, och dom kostade hela 5:- styck, inget större hemmansköp, med andra ord, även Kerstin och Birgitta hittade varsin liknande hållare.

Vi avslutade utflykten med kaffe hemma här på 1:an. Lime och citron pajen var inte dålig ni, här ska ni få receptet på den… bara för att:

Citronpaj med lime

En bit citronpaj med lime serverad med vispgrädde

Ingredienser:

Pajskal:

•3 dl vetemjöl

•2 msk strösocker

•125 g smör eller margarin

•1 äggula eller 2-3 msk vatten

Fyllning:

•3 ägg

•2 dl strösocker

•2 msk vetemjöl

•2 tsk vaniljsocker

•2 dl vispgrädde

•1 lime

•1 citron

Garnering:

•1 lime

•florsocker

Servering:

•3 dl vispgrädde

Gör så här:

Gör pajskalet. Låt smöret/margarinet bli rumsvarmt. Rör ihop smör/margarin, socker och mjöl till en grynig massa, gärna med elvisp. Tillsätt äggulan eller vattnet och arbeta ihop till en deg.

Tryck ut degen i en pajform ca 24 cm i diameter. Ställ in i kylen ca 30 minuter eller frysen ca 10 minuter.

Gör fyllningen: Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner vetemjöl, vaniljsocker och grädden (som ej behöver vispas).

Riv skalet på lime och citron och pressa ur saften. Tillsätt saft och skal till smeten och rör till en jämn smet. Häll smeten i pajskalet. Grädda i nedre delen av ugnen i 200°C i ca 30 minuter.

Låt pajen svalna. Sikta över florsocker och skiva lime och garnera med.

Servera pajen lite ljummen eller kall med vispad grädde.

Pajen kan förvaras färdiggräddad i kylskåp två dagar innan servering.

Inte så krångligt alls och den gick alldeles ypperligt bra, att äta kall.

På kvällen avslutade jag och Åke projekt trapphusbonad, som nu pågått i över 1 år, jepp, borde alltså firas med något storartat… typ… champagne, fast vi inte dricker det :)

Så här blev det:

Och jag kan ju tala om att det inte bara var tvärgjort, nån ska ju stå på stegen, det ska måttas och skruvas och fås fast, men nu sitter den där.

Idag är det ett annat projekt som ska avslutas… projekt hissåkning med Tina, hehee… ja, har man inte något att göra så hittar man på nåt, eller hur. Vi ska även ta en promenad i omgivningarna runt lasarettet och ta en kaffe uppe på Ullas på tågstationen, kul med omväxling och något annat annorlunda och nytt att se på. Önskar er alla en toppen torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten slöjdarnas hus Sally Kerstin Birgitta Ingegerd lott tändsticksask ljushållare fika 1:an Åke projekt lasarettet hissåkning Ullas tågstation

Byxvarm blodpudding...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 18 november 2012 klockan 08:33,

Inte blev det mycket gjort igår inte… inget vackert väder heller, så vi var bara hemma. Skrapade varsin dubbeltriss till kaffet men det blev det gamla vanliga… ingen vinst x 2. Åke hade köpt en Harry och vann väl tillbaka insatsen, typ.

Klockan sju dök gänget upp, Ingegerd hade med sig ett ljus som skulle skifta färg men under den tiden dom var här ändrade det sig inte en enda gång, så dom tog tillbaka ljuset och ska reklamera det, och det tycker jag, har man betalat för att det ska göra en sak så är det ju bra om det gör det också.

Vi tog en liten starkare sak till kaffet och utökade sedan, surrade som vanligt om allt möjligt, bland annat blodpudding, kan ni tänka er. Jag råkar ju känna till att en släkting till mig, inga namn nämnda, äter eller åt då han var liten, blodpuddingen rå, som den är. Låter inte speciellt lockande tycker jag men jag vet att man kan göra det, blodpuddingen är ju redan tillagad.

Då berättade ”Kul-Janne”, att en f.d. arbetskompis till honom, värmde upp blodpuddingen på sitt egna lilla sätt, han sprang och hade den i bakfickan så den blev så där lämpligt byxvarm, innan lunchen….hahaha…huvva, nä, jag föredrar nog att steka den, dom få gånger vi faktiskt äter det.

Jan B har opererat ögonen och nu tycker han att synen är perfekt, han har syn som en falk, och med andra ord har han nu fått ett nytt smeknamn…”Falk-Janne”, jojomensan.

Kerstin och ”Falk-Janne” undrade givetvis hur Jan A, kunnat få smeknamnet ”Kul-Janne”, men hade dom nu följt med i och läst bloggen in och ut så hade dom ju vetat vad alla ni resten, redan vet, att Janne vann varenda j-vla kul då vi spelade Chicago, uppe i Malå, och hur… kul, på en skala var det….”Kul-Janne”, jodå, så var det och kommer så att förbli (och NEJ, ”Falk-Janne”, det hade ingenting med Jannes egna kulor att göra), det är bara något du fått för dig, om nu inte Sören får in en fot någonstans och kan bjuda på något nytt, från Eksjö, som vi inte fått höra än, rörandes Jan A… eller Ingegerd… för alla del. Vi väntar med spänning :)

Direkt rapport kan lämnas som kommentar hos mig, japp.

Jo, en sak gjorde vi ju faktiskt, jag letade upp en till stringhylla som vi hade liggandes och Åke satt upp den under den andra hyllan vi har i tv rummet, så nu har vi en dubbelstring där, och då kunde jag inte låta bli att fylla en hylla med lite döskallar, back in business igen, eller vad man ska säga. Nu har dom legat i en kartong i källaren i över 1½ år, och förtjänar lite luftombyte.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke stringhylla Jan A Jan B Kerstin Ingegerd "Kul-Janne" "Falk-Janne" Sören Eksjö blodpudding byxvarm bakfickan lunch

Det regnade popcorn...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 13 november 2012 klockan 07:06,

Åke satt vid middagen igår och pratade om Cornelis Vreeswijks son…och något han gjort, sen undrade han om vi hade sett filmen om Cornelis, ja, svarade jag, det var ju då som hmhm hällde ut popcorn bägaren över snubben framför. Hahaa…

Jag skriver nu hmhm, för jag är inte så säker på att h*n vill nämnas med namn, även fast den bästa kan göra bort sig ibland, och det var faktiskt ganska roligt, kanske inte för snubben som fick det över sig, men för oss i den bakre raden :)

H*n hade nu köpt en stor bägare popcorn, vi spanade in en bra plats, h*n gick in före mig och sedan kom jag och Åke och fyllde ut platserna. Då h*n skulle sätta sig ner, så blev det samma effekt som när du håller ett glas vatten i handen, och det råkar vara samma hand där du har klockan på armen och någon frågar vad klockan är… givetvis, om man nu inte tänker sig för så spiller man ut vattnet då man vrider på handen.

Exakt så blev det då h*n böjde sig fram för att fälla ner sin sittplats, *rassel*, så hade h*n tömt halva bägaren över killen som satt i raden nedanför. Ja ni, om inte annat blev han överraskad då han fick ett popcornasregn över sig, och h*n visste inte riktigt vad h*n skulle säga eller göra. Ja, visst, h*n bad ju om ursäkt och försökte borsta av honom det värsta, hur lätt det nu är då man står en trappa upp. Jaja, vi fick oss ett gott skratt i alla fall, även om det säkert kändes något kymigt också.

Igår var det bastukväll, och vi var fulltaliga, även om vi nu, inte är lika många som vi en gång var. Vi pratar som vanligt om livet, vad vi gör på dagarna, vad som komma skall och om drömmar, sånt som varit och sånt som kan bli, om det går som planerat, vill säga.

Och idag, ska jag först med Nicco på ett möte och sedan ska jag följa med mamma på Coop, hon hade några ärenden dit, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: h*n bio Åke sittplats popcorn bägare snubben killen regn kymigt Nicco mamma Coop

Inget är förgäves

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 november 2012 klockan 08:21,

Det var snudd på fullsatt i kyrkan igår, många som kommit långväga ifrån, vissa man aldrig sett förut och andra som fanns i pappas närhet, släkt och vänner. Det var ett fint farväl trots att en begravning aldrig är lättsam, allting blir så påtagligt… han kommer aldrig tillbaka, och det är bara att acceptera.

På minnesstunden, efteråt, var vi ungefär 60 personer, det var trevligt, ett jämnt sorl från alla som satt och pratade, och då slog det mig, vad tråkigt att han inte fick vara med på detta. Varför ska det nästan alltid behöva hända något för att man ska samlas?

Precis som detta med alla blommor, vem har glädje av dom idag… varför inte ge blomman medan man lever och kan ha glädje av den. Prästen sa i alla fall något tänkvärt… ja, hon sa väl massor, men just en sak, som fastnade. Att någons död inte är förgäves, och det är ju olika men vi hade valt en fond som heter VI-skogen, och där planteras skog, där den skövlats, främst i regnskogen men även på andra ställen runt jorden, där dom gått fram på ett hänsynslöst sätt.

Så genom pappas bortgång så har det ändå gett liv någon annanstans på jorden, och detta är ju även det, ett sätt att leva kvar, och att inget var förgäves, om än olyckligt.

Annars gjorde vi inget speciellt igår kväll, vi var nog allihop, rätt så trötta, och det är väl inte så konstigt, så vi gjorde en rätt så tidig kväll.

Sen vaknade jag vid två tiden… kikade på klockan men den var svart. Tittade på Åkes klocka, den var lika svart. Klev upp, kylskåpet var svart… ja alltihop. Tittade ut men där lyste minsann lyktstolparna så inte var det strömavbrott på Västerslätt utan det var tydligen den omskrivna Bermuda triangeln, där det blev strömlöst så där lokalt, just i hela vårt hus.

Väckte upp Åke som gjorde felsökning, han gick ner i källaren och kollade elskåpet, slog igång strömmen, men säkringarna utlöste lika snabbt. Han kom upp igen och då kom jag på en liten sak, som kunde vara den felande länken. När jag kom hem igår, så lade jag inte bort sladd dosan som jag använder till motorvärmaren, utan den låg helt öppet ute, nedanför bron, och med tanke på snön som kom igår kväll… kanske det inte var så smart att ha den liggandes där.

Han gick ut och drog ut kontakten, ner i källaren igen och mycket riktigt, där var felet, och nu fungerade strömmen igen. Japp, nu fanns det ju ett svar på problemet, men även detta kan skyllas på…tadaaa… Maria ”Bermuda” Hällsten.

Idag har vi tänkt oss en sväng till antikaffären i Rödåsel, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pappa farväl prästen VI-skogen skog träd samlas Maria "Bermuda" Hällsten Åke strömlöst

Vilket mörker!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 07 november 2012 klockan 08:11,

Man kan ju undra vad dom håller på med… seriöst. Ni kommer ihåg att jag skrev att dom kapat av björkarna som planterats här utanför… ja, ren stympning alltså. Och igår fick jag ett mejl från en undrande ”Kul-Janne” vad som nu försiggick med björkarna. Jag kan tyvärr inte skryta med att jag noterat det (kan bero på mitt förvirrade tillstånd), men hör och häpna (och kolla in korten jag tog), nu har dom plockat upp björkarna och ställt dom i högar runt på området:

Ehhh…ok, har dom ångrat sig eller vad? Passar också på att tacka Janne och Ingegerd för kaffet igår, tack tack!

Kolla nu in vart vi bor, huset till höger alltså, vilket mörker:

Det finns ingen lyktstolpe på cykel/gångbanan utanför oss, och kommer man hem på kvällssidan så är det ju totalt mörker som råder, så länge vi inte tänt brolampan, man kan ju tro att vi bor i ödemarken.

Här är ett kort taget i vårt grindhål, till höger, och sen vänder man sig om och fotar andra hållet –OJ, vad ljust och fint det är, (skrev hon lätt ironiskt).

Jag undrar jag, om dom på kommunen låtit en lyktstolpe ramla mellan stolarna (i detta fall, kanske i en vallgrav). Det ser ju ut som dom haft planer på att plantera en stolpe här, för detta finns fem meter ut från vår grindstolpe:

Ser ju definitivt ut som ett hål, lagom till en stolpe, och kabeln sticker upp ur hålet… men så där har det sett ut i snart två år nu, så det kanske vore dags att åtgärda hålet… eller stolpen eller vad dom nu har tänkt sig. Det är då inte speciellt kul varken för dom gående eller cyklisterna som färdas här i mörkret och inte heller för vår del, då man ska backa in på gården i totalt mörker och det kommer folk som varken har reflexer eller lampor tända.

Jag träffade ju Anna igår, vi åkte på Victoria och tog en macka där, då hon tyckte att ett glas vatten på ”Donken”, lät för billigt. Det var trevligt, om än tiden blev aningens för kort. Sedan åkte jag upp till mamma en stund innan jag fortsatte ner på Dressman, där jag köpte både skjorta, slips, och byxor till Åke. Jodå, ska det vara så ska det vara.

Hittade en tröja till mig själv, som jag tänkte ha på begravningen, jag noterade lite glitter på framsidan, men tänkte inte mer på det. Provade den där och jag tyckte den blev perfekt, när jag sen kom hem och provade den igen så får jag se vad det är för glitter… stjärnor. Alltså, till er som kanske missat det, så har jag skrivit att just stjärnor, får mig att tänka på pappa. Han var intresserad av stjärnor, och det är till och med så att han pratade om en viss stjärnbild då dom var här i augusti, han vänder sig till mig och frågar om jag vet vilken det är, och nu ska ni veta att jag kan absolut, ingenting om stjärnor, förutom Karlavagnen, den kan jag ta igen.

Och jag säger Cassiopeja, och det är just den han var ute efter. Vart jag fick det namnet ifrån den gången, har jag inte den minsta aningen om, men det gör att jag kanske ännu mer, förknippar just stjärnorna med honom. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten "Kul-Janne" Ingegerd lyktstolpe Umeå kommun björkar Dressman Åke byxor skjorta slips stjärnor. pappa stjärnbild

Självtestare

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 31 oktober 2012 klockan 06:35,

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…

Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.

Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.

Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.

Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan, trodde säkert att jag skojade med henne :)

Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.

Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten insulin Åke spruta diabetes potatistestare Annica köksredskap sticka väska morbror Lions cykel halkigt Ålidhem Procurator

HALLLÅÅÅ!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 30 oktober 2012 klockan 06:21,

Det tar ett tag att lära sig sin nya mobil… jag hade slagit av volymen då vi satt på begravningsbyrån igår, och givetvis, precis som vanligt, så glömde jag bort att sätta på ljudet igen.

Då jag sedan stod och höll på med maten som bäst såg jag att det lyste på mobilen, frågade Åke som stod bredvid den om han kunde se om det var ett sms på inkommande. Nä, det ringer sa han och gav mig luren samtidigt som han sa att han svarat, jag såg bara att det stod meddelande så jag tvivlade på att det var någon där, men sa ändå HALLLÅÅÅÅ!!!

Och inte trodde jag att jag skulle få något svar, men det fick jag. En röst som sa att han sökte Maria Lundmark Hällsten och denna röst trodde jag tillhörde min lillebror, ja, det lät exakt som honom. Jaha, svarade jag, det är ju jag det. Mhum, sa rösten, så du är Maria Hällsten? Ja, sa jag och lät säkert lite små spydig, vi har ju träffats vid förut… angående er dotter Niccolina, fortsatte mannen, och då gick det upp ett ljus, ojdå, det var inte min lillebror, utan en läkare.

Hahaa… jag var tvungen att förklara för honom vem jag trodde att det var och att jag inte kunde begripa vad brorsan höll på med, han lät ju drogad då han inte verkade fatta vem han talade med, jojo, så kan det gå :)

Det väntade även några blommor då jag kom hem, och det var från ”Kul-Janne” och Ingegerd, jättefina, och jag som älskar dom där blå sakerna, jag vet inte vad dom heter, men har alltid tyckt att dom ser så fina ut… och så fick vi en sån, kunde ju inte bli bättre, tack för dom!

Nu är då datum bestämt för begravningen, det blir fredagen den 9/11, och vi ska vara i Maria kyrkan. Nekrologen eller minnesrunan har jag skrivit färdig och skickat in, och nu återstår det att se om jag får tillbaka den med bannor om att jag skrivit fel någonstans.

Mamma och Emma upptäckte då två fel, då jag först skrev att min pappa träffat sin andra, äkta hälft, och det kunde tolkas som om han hunnit med en fru innan mamma, och det stämmer ju inte riktigt, och jag tänkte nog att det skulle låta som om han var halv innan han träffade henne… nå, sen hade han inte hunnit ta lastbilskörkortet klart, men det var påbörjat, jaja, såna där små saker. Men nu ska det väl inte vara nåt annat… tror jag.

Och med det avslutar jag dagens bloggande då jag måste hinna äta frukost innan jobbet. Önskar er alla en fin tisdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: mobilen begravningsbyrån Åke Nicco läkare Maria Lundmark Hällsten blommor "Kul-Janne" Ingegerd nekrolog minnesruna mamma pappa

Inget trams.... ville jag ha

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 28 oktober 2012 klockan 08:20,

I fredags for jag på El-Giganten och snabbköpte två nya mobiler, en till Åke (som har en jobbmobil men det är ju inte så kul att ha den på dom han är ledig) och en till mig, eftersom min bara funkade då det passade den.

Jag ville ha en enkel mobil, inget trams, man ska kunna sms och ringa, billig skulle den vara också, och det fick jag. Två billiga, sugiga mobiler, och när jag kom hem och öppnade den ena kartongen så blev jag smärtsamt medveten om att en kamera inte är standard i alla mobiler.

Men så mycket dumt, jag som till och med tänkt att en kamera skulle jag nu ha, då jag VET, hur många gånger man önskat att man haft en med sig då man varit ute.

*Suck* och *stön*. Men så kom jag på den utmärkta idén att gömma bort den oöppnade mobilen så Åke inte skulle riva upp den, så kunde jag ju åka och lämna igen den och få en bättre. Och det var precis vad jag gjorde igår. Nu har jag en kombinerad mobil med pekskärm och vanliga knappar... typ.

Fast egentligen vill jag inte ha pekskärm överhuvudtaget. Jag höll på en halvtimme igår kväll innan jag fick kontaktlistan att rubba sig, jag ville skicka sidan åt fel håll. Och menyerna är ju bara för jobbiga, men jag vet också att allt handlar om vana, det kommer att ge sig och man kommer att lära sig den här precis innan den pajar och man måste ha en ny :)

Jag gjorde inte bara det igår, utan jag bakade även den tvådegiga äppelpajen med mandelmjöl, råsocker och nötter, sedan kom mamma, Emma, Johan, Sivert (brorsan), Eva-Britt (svägerskan) och deras son Jonathan, hem till oss och fikade.

Åke klippte häcken och städade undan trädgårdsredskapen, jag städade lite och tvättade, jodå något fick man allt gjort trots att det var lördag och helg.

Efter AFV och pensionärsjävlar fick vi så äntligen se på filmen jag beställt, ”Vi hade då tur med vädret”, och den var ju bara så rolig som man kom ihåg den, och vi skrattade hela tiden.

Sedan fick man då veta om den tragiska olyckan i Malå och det lade verkligen sorti på stämningen, så fruktansvärt hemskt, för alla inblandade, och man ställer sig återigen frågan som man aldrig får svar på…VARFÖR??? Vi sänder våra tankar till anhöriga och berörda, och hoppas innerligt att ingen fler får sätta livet till.

Önskar er alla en bra dag… så bra den nu kan bli!

Kommentarer: 0 Etiketter: El-giganten mobil Åke pekskärm kamera äppelpaj mandelmjöl råsocker mamma kaffe städa Malå Maria Lundmark Hällsten AFV pensionärsjävlar

Häck/häckar

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 22 oktober 2012 klockan 07:32,

Det blev snack om häckar igår, ja, inte häckar som ni kanske tänker på, utan sådana som vissa har runt tomten, eller som vi har, en rak sak på baksidan av huset, som gränsar till grannen.

Våra andra grannar, på kortsidan av huset och på andra sidan gatan, dom har en hög häck på två sidor och i slutet av sommaren skulle denna häck klippas ner en bit. Grannen hade plockat fram stege och den elektriska häcksaxen och var med andra ord, väl förberedd.

Vi satt här ute och fikade, mamma och pappa var här och hälsade på och vi surrade på och hade grannen i ögonvrån. När han så hade arbetata sig fram till hörnet och försvann på andra sidan, kom en annan granne gående med hunden, han ville minsann spela den häckklippande grannen ett spratt. Han smög fram till sladd dosan och slet ut sladden.

Väntade så där lagom länge till grannen var på väg ner från stegen innan han satte tillbaka den igen. Och så där höll han på, säkert en tio gånger, och grannen började ropa på frun och ville ha hjälp med den våldsamt dåliga häcksaxen. Hahaa… vi fick oss ett gott skratt och även han, då han upptäckte vem som stört honom i hans arbete.

På tal om arbete så skulle jag enligt gamla schemat, ha jobbat idag, men nu är det ändrat så det blir imorgon istället, rätt så bra, då har man ju en helg som blir en dag längre.

Åke fixade dit glaset på Niccos balkongdörr igår, och det var ju tur, med tanke på vad som nu ligger på backen. Han städade även ur garaget, för titta vad som stod under presenningen härute:

Jojomensan en bil till. Så nu ska både Camaron och DKW:n få husera därinne i vinter. Ikväll ska jag få vinterdäcken på Jeepen, känns som om det är dags för det.

Jag och Nicco ska snart iväg på ett möte, sedan blir det att åka upp på lasarettet och hälsa på pappa. Jag drömde om honom igår natt, vi stod allihop runt hans sjukhussäng och tittade ner i den då han dök upp bakom ryggen på oss och kikade fram och frågade med ett leende på läpparna: Hur går det här då? Jag tittade bakåt, på honom och sa: så där kan du väl inte säga, vad då hur går det???

Sen vaknade jag och tänkte ändå att själva uttrycket och leendet, var precis han, lite typiskt pappa, om man så säger.

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: häck grannen stege sladd dosa mamma pappa Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco balkongdörr Jeepen Camaro DKW garaget lasarettet sjukhussäng går det

Han försvann i garderoben

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 21 oktober 2012 klockan 09:20,

Det var så trevligt igår att det blev en liten, men ändock en sovmorgon. Vi började med lite banankaka med grädde, till det kaffe och en whiskeylikör, och sen… valfritt från stephyllan, hahaa… men trots antalet personer så är det idag inga större luckor på hyllorna, den rymmer mer än man tror, med andra ord :)

Åke kom inte ut ur garderoben utan han försvann snarare in i den och bökade runt ett bra tag, innan han dök upp med ett par gamla album. Så gamla att ingen vet vem som är med på korten, någon har skrivit att detta är min kusin, detta är min moster etc., men vem denna jag är, förtäljer inte texten.

Ett skolkort, taget på Hedlunda, fanns liggandes löst i ett av albumen, något hopknycklat så jag tror vi ska be Theresé, skanna in och fixa till bilden lite, så man tydligare kan se vilka som är med där. Det är i alla fall Åkes storebrors klass, som stoltserar på kortet.

Brälla och Lena hade med sig Tova (hunden) och hon låg här ute på gården, och det brukar hon kunna göra utan att vandra vidare, men igår blev hon tydligen sugen på lite äventyr så plötsligt var hon borta. Till saken hör att hon brukar ha varit hos Öhman (längre ner på gatan) då dom har behövt hundvakt, och vi noterade att han passerade med bilen.

Så det är inte omöjligt att hon plötsligt blev korvsugen och kände igen bilen, för det var nedför gatan som Lena återfann henne. Och efter det fick hon vara härinne istället. Det gick ju bra då katterna var förpassade ner i källaren.

Sen pratades det om musik och jag sa att jag skulle lägga ut en av låtarna här… men tror någon att jag kommer ihåg vad det var för melodi…näpp, icket, det försvann men kommer förmodligen at dyka upp från tomma intet, då jag minst anar det. Önskar er alla en fin och stillsam söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: trevligt Maria Lundmark Hällsten Åke banankaka grädde whiskeylikör stephylla låtar musik Tova korv kort hedlunda

Det kopplade inte riktigt

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 oktober 2012 klockan 06:08,

Idag fyller chefen år, så jag gissar att det blir en lite lättsammare dag, förmodligen med fika och andra bestyr. Känns ju helt ok. Tråkigt med vädret bara, men jag har skrivit det förut om åren och jag vidhåller fortfarande, det är bättre att det regnar, för så länge det gör det är det plusgrader och det snöar då i alla fall inte.

Nu vet jag, vis av erfarenhet att jag inte får medhåll av alla, det finns ju dom som längtar efter snön för den lyser upp omgivningarna, och det stämmer väl det också, men det lyser inte upp tillvaron då man ska skotta sig ut eller då man ska börja med morgonen med att sopa osv. Nä, vi får nog packa ihop och flytta till… tadaaa, Bahamas.

Igår skulle jag värma upp Åkes kaffetermos som han har med sig till jobbet, när jag spillt upp vattnet så var jag på väg att ställa in den i kylskåpet… hur tänkte jag där? Sen gjorde jag i ordning en saftflaska (steviasockrad) som han skulle ha med, och jag vände mig till Nicco så hon fick känna på den färdigblandade flaskan.

Jag hade hällt i varmvatten… jamen vilken tur då att jag lägger in den i kylskåpet och att den ska ligga där under natten, så den hinner kylas av. Jag vet inte vad jag sysslade med igår, det ville inte riktigt koppla där :)

Annars på västerslättsfronten, intet nytt, nu ska jag slå in en liten present till chefen och ta mig frukost innan det bär iväg. Ha en fin dag allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke termos saft kylskåpet chefen fyller år snö regn Bahamas

Nu vet jag minsann...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 07 oktober 2012 klockan 08:21,

Inga större förändringar här inte, bussen står där den står… den åker minsann ingenstans. Vädret är lika grått som igår, löven ser inte ut att ha ändrat färg, och våra fönster är lika otvättade idag, som dom var igår. Hm… fattar inte det.

Men bussen kommer att omplaceras, en utav dagarna, löven kommer att skifta ännu mer eller rent bara falla av och fönsterputsaren ska vi ringa så han får pallra sig hit och göra dom ren, för vet ni vad, och det här har jag skrivit förut. För 500:-, vilket det kostar med RUT avdraget, tvättar inte jag dom här fönstren, inne, ute och emellan, och däruppe på övervåningen, finns inte en chans.

Vi var hos pappa igår och fick träffa läkaren igen, han bad återigen om ursäkt för allt, han sa att pappa tyvärr hamnat mellan två stolar, och vad vi fick veta om hur det ligger till för honom nu, hade dom kunnat tala om för två veckor sedan, enligt honom.

Han fick ligga för länge på IVA och ingen ville riktigt ta tag i allt runt omkring. Nu hade det inte spelat någon roll för pappas hälsa, han hade fortfarande haft alla skador han har, inget har försämrats på grund av deras missar, däremot hade dom kanske kunnat påbörja det dom nu gör, lite fortare.

Ja, det är lika hemskt, vilket som, och hur det än är måste vi ju lita på att dom som jobbar på lasarettet och andra inrättningar, vet vad dom gör. Det ska inte vi behöva tala om för dom.

När jag kom hem ertappade jag Åke, nu vet jag minsann vad han gör då jag är borta:

Ligger och sover med barnkanalen på i bakgrunden, jojo.

Efter middagen testkörde vi den nya länken, från Kvantum och upp på Ersboda, fin jämn väg, men den kändes lång, ändå. Men allt sånt där tar väl ett tag att vänja sig vid.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fönsterputsaren Åke länken pappa läkaren IVA stolar Maria Lundmark Hällsten RUT avdrag barnkanalen

Vi tror, jag tror, skulle tro det...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 oktober 2012 klockan 07:11,

En räkmacka på Ullas är inte att förakta och det var precis vad vi åt till lunch igår, kunde ju behövas med tanke på missödet med bussbesiktingen… och vårt lilla firande som egentligen då, skulle ha varit idag.

Lite bullar blev det också men inga ”andra”, utan bara helt vanliga saker. Ja, ni vet… nu ska ni få se på andra bullar, moahaha…

På eftermiddagen hittade jag på att vi kunde åka och tömma släpvagnen på återvinnigen och på väg hem kunde vi köpa en torktumlare och en frys, men det gick åt skogen precis. Återvinningen hade stängt så släpen fick följa med hem igen, med samma skräp på flaket.

Men vi gjorde då i alla fall en avstickare till verkstaden där Jeepen fått sin service och den var faktiskt precis klar, han åkte ut med den då vi kom, bara för att testa om allt var ok, antar jag, och fem minuter senare var han tillbaka.

Servad och klar, och förhoppningsvis ska den nu gå igenom besiktningen som jag ska åka på, vid tolv tiden. En sak som vi retat oss på i evigheter är ett felmeddelande som piper en gång i kvarten, med följande text: Coolant sensor bad. Och vad ska nu detta betyda?

Vi var ju inne på kylarvätska, och den är ju kollad hundra gånger… men då skulle det heller inte stå sensor eller bad, utan förmodligen low, istället, om det var för lite, alltså. Jag googlade igår och se, förmodligen poppade svaret upp, det är sensorn i själva tanken som kan få sig en knäpp och ska därför skakas om lite så den begriper att den har fel, och sen ska problemet vara löst.

Nu har vi inte hunnit kolla det, men tydligt är i alla fall att vi inte är ensamma om att få det meddelandet. Hmph…moderna grejer vet ni, det är inte att leka med. Eller ja, modern och modern, så ny är väl inte bilen, den är ju i faktiskt i 15 årsåldern men ändå den nyaste bilen vi någonsin ägt, och förmodligen kommer det så att förbli, tror jag.

En gammal (yngre) kompis till mig ringde igår, en Susanne från Täfteå, och vi surrade i en timme… lätt. Det blir så då det är långt mellan gångerna man pratar med varandra, man kommer inte ens ihåg vart man avslutade förra gången, vad man berättat eller inte. Och just nu är då allt så snurrigt så jag kommer väl knappt ihåg, vad jag sagt och gjort under den sista timmen.

Man får vara glad att man kommer ihåg vilken sida av sängen man sover på så man inte försöker kliva upp på den andra sidan. Och jag har aldrig i hela mitt liv fått höra ordet tro/tror, så mycket som under dom sista 3 veckorna.

Och vadå tro, tänker jag, jag tror inte på tomten jag, men lik förbenat dyker han upp en gång om år. Undrar just vad man ska ha för teori om den, ni :)

Näpp, nu ska jag avsluta mitt inlägg med samma önskan som alltid, att ni får en bra och innehållsrik fredag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke räkmacka Ullas fira Jeepen frys torktumlare släp återvinning kompis Täfteå tror tro tomten

Inget kunde väl bli värre...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 oktober 2012 klockan 11:30,

När man trodde att inget kunde bli värre, så… blev det så i alla fall. Åke kommer in och säger att han startat upp bussen, står utanför och väntar på lufttrycket och då… mina vänner, så är det helt plötsligt klart, dörren slås igen och då den är stängd, så är den stängd.

Nu hade vi återigen tur, för uppe på busstaket finns ju en taklucka, och den takluckan var inte spärrad inifrån så han fick helt sonika klättra dit upp för att ta sig in i bussen.

10.45 var besiktningen, 10.37 stod bussen i grindhålet men handbromsen har fortfarande inte släppt så grabbarna på besiktningen fick ta sig en kaffe istället.

Kul-Janne tipsar om en hemsida som handlar om kanelbullar, dagen till ära, där kan ni också vara med och tävla, om ni inte hunnit baka än,vill säga,varsågod: http://www.kanelbullensdag.se

Jag däremot, har redan hunnit lägga mina på plåten och om en kvart åker dom in och dom ser rätt normala ut... tror jag...

Kommentarer: 0 Etiketter: bullar kanelbullar Kul-Janne Åke bussen

En varning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 oktober 2012 klockan 08:17,

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.

Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!

Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?

Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.

Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.

Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Malå bussen Åke Maria Lundmark Hällsten Anna strömpilen lunch kanelbullens dag tändstift servas besiktning oljebyte Ullas

Kul-Janne

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 oktober 2012 klockan 06:09,

God morgon världen! Vi är hemma igen, välbehållna och intakta. Resan till Malå gick smärtfritt, vi tog oss hemifrån, fem minuter senare än planerat men det tror jag var det närmaste den tiden vi någonsin sagt förut, så det var nästan värt en guldstjärna i kanten.

Väl framme i Malå, stannade vi och käkade lunch på Byblos, Malås pizzeria, men ingen av oss tog pizza, utan vi testade andra saker. Vädret var grått och småruggigt hela vägen upp och fortsatte så att vara.

Ner till stugan och på med ett element vi hade med oss och i väntan på lite värme tog vi oss en promenad längst ut på udden och tillbaka igen. Noterade med en gång att det inte var någon värme att prata om, eftersom elementet av någon outgrundlig anledning hade stannat av. På med kaffepannan och felsökning på elementet.

Efter en lååång stund började vi inse att felet inte bara var elementet utan kaffet tog ju evigheter och lamporna i taket glödde bara, förmodligen en fas som gått. Och nu började felsökning på riktigt och flytt upp till storstugan där vi då hade ”riktig” vattenburen värme… synd bara att det även där, var fel, och det insåg vi också då lampan i kylskåpet feglyste och värmen hade stått på i 2-3 timmar men fortfarande var det bara 12.5 grader varmt.

Och till råga på allt la vattenpumpen av och då var det färdigspolat på toaletten.

Vi började även undra om vi skulle få äta ljummen potatisgratäng med regnvattensmarinerat kött (vi grillade ju också och det regnade dessutom).

Kul-Janne (ja, Jan A heter numer så) och Åke, gick från stolpe till stolpe och kollade elskåpen och säkringar till förbannelse, men till slut, där vid sextiden, så hittade dom den felande säkringen, som första gången, inte hade löst ut ordentligt, men nu kunde Åke se att den var trasig och äntligen började gratängen få färg och värmen stiga i huset… det kändes som att vinna på lotteri.

Senare på kvällen plockades kortleken fram och där showade Jan med att vinna kulen i Chicago, gång på gång och hur kul är det på en skala, undrade vi och döpte om honom till Kul-Janne. *Eksjöreglerna försökte jag mig på då jag ville lägga en klöver femma under klöver sjuan, men där blev det minsann protester så det var bara att backa, annars hade det ju varit hur ”kul” som helst då Kul-Janne hade suttit med sitt sista kort på handen och inte vetat vart han skulle lägga sin klöver sexa, hahaa…

Nu ska ni få en förklaring till varför Åke ligger under bordet i bussen (på kortet jag lade ut igår)… han skulle nämligen köra fram bussen en bit då vi packat ihop och skulle åka hem, men glömde kontrollen innan körning, där man checkar av att ingenting står uppe på bänken, och där stod naturligtvis en dunk med vatten som hoppade ner, locket flög upp och ut rann vattnet, jodå.

Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag jobba och såg i kalendern att bastukvällen börjat igen, så jag vet vart kvällen tillbringas.

*Eksjö regler innebär att man själv, under kortspelens gång kan justera lite på vad som gäller… man hitt som på nåt som förmodligen gynnar en själv litegrann, men det är inte alltid dom reglerna kan träda i kraft, det beror väl på hur mycket man är villig att diskutera och lägga ner tid på, (moahahaa…).

Kommentarer: 0 Etiketter: Malå Byblos Maria Lundmark Hällsten udden element fas kaffepannan kortlek vattenpumpen Åke Kul-Janne Chicago Eksjö regler bastukväll kortspel

Åke ligger risigt till

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 27 september 2012 klockan 07:35,

Jag tror att jag skrev detta förut men jag har av någon outgrundlig anledning, ensam vårdnad om Theresé (nu är ju hon vuxen så den vårdnaden är väl passé för längesedan) och sedan har jag ju det, om Niccolina, ensam vårdnad alltså.

För andra runt omkring oss låter detta märkligt och jag har ju förstått att då man har det så handlar det för det mesta om att ena föräldern är högst olämplig att ha som vårdnadshavare.

Men för vår del var det faktiskt efter tips från socialtjänsten, som vi skrev under papperen så det blev som det är. Jag var nyss fyllda 18 år och Åke skulle skriva under faderskapet. Vi satt däruppe på sociala och hade en liten genomgång och då blev det förklarat så att om jag stod som ensam vårdnadshavare, så skulle saker och ting bli mer lättskötta.

Då behövs bara en underskrift om det är något sånt som ska göras och vi var ju ändå överens om allt så det var så det fick bli. Och när Nicco kom, varför skulle det då vara någon skillnad, vi körde på som vi gjort.

Det enda jag vet är att ”bara” för att man har ensam vårdnad, innebär inte det att pappan inte får komma i närheten, vid en skilsmässa så har man ändå samma rättigheter som den andre föräldern, det är vad som sas, och det är då vad jag trott. Om det sedan stämmer, ska jag ha osagt.

Nå, vi är inte skilda och tänker inte genomgå något sådant heller, men jag blev så förvånad igår då jag gluttade i Hemmets journal och där var det en fråga om just detta med vårdnaden, en mamma som ville ha ensam vårdnad för pappan misskötte sig och ville inte ha med barnet att göra.

Hon fick till svar att det skulle bli jättesvårt att få det, det ska till MYCKET innan någon får bli ensam vårdnadshavare. Ojdå, tänkte jag, nu ligger Åke risigt till. Och vad ska folk runt omkring tro, egentligen, när man nämner det? Jag har ju sagt till om det på skolan, och alla där höjde på ögonbrynen tills jag förkarat att jag levt ihop med Niccos pappa i 28 år, vi är gifta och bor under samma tak.

Samma sak har det faktiskt varit då jag uträttat bankärenden för Niccos del, där har det knusslats då jag sagt att jag har rätten att skriva under, flytta eller föra över pengar, utan Åkes medgivande, sådeså.

Jaja, snart har vi eller rättare sagt jag, även förbrukat mitt vårdande om Nicco också, 3½ år kvar och sedan får hon vårda sig själv, i alla fall i den meningen att hon kan göra sina egna underskrifter.

Igår sattes den där matknappen in på pappa, och respiratorn kopplades ur, så han andas utan hjälp. Och det är ju bra, detta innebär också att han snart, kan komma att flyttas från IVA och in på någon annan avdelning. Det har bestämts att dom inte ska operera hans två övriga brott på ryggraden, dom ska läkas ihop själv, och det skulle ta upp till tre månader.

En operation skulle vara fruktansvärt krävande och det är ett stort ingrepp på en så sargad och utsatt kropp. Han har varit med om tillräckligt, på ett tag nu, och det förstår man ju när man tänker på alla skador han fick. Det var inte bara ryggen som tog smällen. Bröstbenet och alla revben var också av, så bägge lungorna var punkterade, usch…man ryser då man tänker på det, och vilket under att han fortfarande finns kvar hos oss.

Han kämpar på, och det gör vi med, och vart vi hamnar i slutändan är fortfarande oskrivet, om framtiden vet vi ingenting… på gott och ont. Önskar er alla en fin torsdag, regnar gör det, men vad gör det om hundra år.

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdnaden Åke Maria Lundmark Hällsten gifta Theresé Niccolina Nicco 18 år socialtjänsten sociala ensam ingrepp pappa matknapp ryggrad bröstben revben skador ett under kämpar på oskrivet framtiden hundra år

Ingen ska gå på tå

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 september 2012 klockan 06:13,

Det var den helgen det, och inte blev det så mycket uträttat heller, inte för mig i alla fall. Jag gjorde en äppelpaj av en del äpplen jag fått av Emma, den blev jättegod och Brälla och Lena fick också smaka av den då jag bjöd över dom på eftermiddagskaffe igår.

Åke har bytt ett fönster i vår balkongdörr och nu ska han göra samma sak på Niccos balkongdörr, glasen har spruckit, kanhända har det att göra med för mycket användande av våld då dörren pressas upp och det ligger för mycket snö bakom… mjo, kan ju vara så. Niccos dörr går dessutom jättetrögt så den skulle ha varit slipad till lite.

Vi gjorde oss också en sväng upp på k-rauta och köpte två lampor som ska sitta ovanför garagedörrarna, vi har inte haft någon belysning där och det kan ju behövas. Ska även fixa dit en sån flasch lampa som tänds då någon rör sig där, jojo, överraskad kan dom då bli, dom som eventuellt tänkt ta sig en titt i omgivningarna.

Ännu roligare hade det varit med en ljudeffekt också… typ Indiana Jones, man hör bara något stort som kommer i rullning utefter taket, hahaa… det hade ju varit humor.

Jag och en sköterska stod och pratade igår vid pappas säng. Och han undrade lite om hur allt gått till. Jag berättade det jag visste och sa sedan att det som känns jobbigt då det är en olycka, är ju att en sådan hade kunnat undvikas. Det höll han med om, men sa samtidigt att en olycka kan å andra sidan inte förutspås. Nej, det kan den inte heller, och det höll jag med om, dessutom sa jag, kan vi heller inte leva våra liv, trippandes på tå.

Visst kan man riskbedömma saker och vara försiktig då man vet att det kan gå galet, men det hjälper inte alltid, och som sagt, vissa saker händer ändå, och då kan man bara hoppas att ingen gör om samma sak.

Vår pappa har tre brott på ryggraden, ännu en liten del av alla skador han fick vid olyckan. En av dom brotten ska opereras idag, är det tänkt, och vi hoppas att det kommer att gå bra, så är ännu en sak ur världen.

Jag önskar er alla en fin måndag, nu är det faktiskt dags för frukost, innan jobbet tar vid. Tur att jag är ledig imorgon igen, känns som att det skulle behövas.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke balkongdörr Brälla Lena äppelpaj Emma äpplen jättegod pappa sköterska ryggrad operera olyckan gå på tå

Håller det på gå utför?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 22 september 2012 klockan 09:15,

Håller det på gå utför eller vad? Jag har varit fruktansvärt disträ på sistone, inte så konstigt kanske, med tanke på allt som pågår just nu men jag kan nog inte skylla allt på nuet.

Jag satte undan en del pengar, ifjol, spred ut och låste fast osv. Åke frågade för ett tag sedan hur vi placerat pengarna och summan av det hela. Jag svarade ju givetvis utifrån vad jag tog för givet, sen damp det ner ett brev i förrgår, ojdå, jag hade totalt glömt bort dom pengarna, och det blev ju en trevlig överraskning :)

Annat var det igår, då jag satt på jobbet på morgonkvisten och skulle mata hunden. Han tycker inte om kulorna han får, utan äter bara lite då och då. Jag tog en skopa och hällde ner i hans skål. Slog upp kaffe till jag och chefen, satte mig ner och vände mig om för att kolla om han åt, och döm om min förvåning då skålen var tom.

What??? Jag kunde ju inte tro mina ögon och hann säga högt: Va… hur är det… sen såg jag hur det stod till. Jag hade öst ner all mat i hans vattenskål istället. Hahaa… jaja, ingen fara skedd, det var ju bara att tömma över det till matskålen så fick han lite blötmat istället för dom hårda kulorna.

Eller som jag gjorde för några dagar sedan då jag fixat baconinlindade löksoppebiffar med potatis och sedan hade jag kostat på att göra en gräddsås till. Vet ni vart den såsen hamnade? I slasken… jag hade ju ställt kastrullen på diskbänken och jag brukar ha för vana att diska undan dom större sakerna innan jag sätter mig till bords, så jag greppade ju kastrullen och vände den upp och ner *suck*.

Nåja, man kan ju skratta åt det och vad bra egentligen, att man kan roa sig själv, har man inget att skratta åt så fixar man ju det :)

Jag blev bjuden på en riktigt god smörgåstårta igår, efter jobbet, och inte bara det, utan det ingick ett hallon wienerbröd också, vilken lunch alltså. Det var Tina från jobbet som bjudit hem mig till dom. Dom bor i en jättefin lägenhet ute på Teg, kul att se hur andra bor, och hur lägenheterna/husen är byggda. Vi surrade så tiden flög iväg och sen var det bara att gasa iväg på affären och skaka fram en middag och hem och laga till den.

Jag och mamma åkte sedan upp till pappa, dom har nu åtgärdat en av alla hans skador, en öppen fraktur han haft på armbågen, skönt tycker jag, då är det en sak mindre att tänka på. Vi satt där en timme och sedan gjorde vi helg.

Och apropå att vara disträ, så besitter även Åke den talangen. Jag bad honom att gå på affären och köpa en ost samt flora/milda. Det var det enda jag skulle ha. Sedan började han prata om en Kinapåse så det blev alltså tre saker.

När jag skjutsade hem mamma så fick jag ett sms, jaha sa, det är säkert Åke, och nu undrar han vad det var han skulle köpa. Nähä, sa mamma och skrattade lite. Jag öppnade mobilen och såg ju att det var från Åke, mamma satt nyfiket kvar och ville veta vad han skrev, och jag läste: Vad var det mer än ost? Kom ihåg tills jag gick. Hahaa… känner jag min man or what?

Hoppas ni får en underbar lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten disträ pengar Åke brev smörgåstårta wienerbröd Teg lägenhet hus mamma pappa milda ost mobil

"Rå" effektiv, eller va?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 17 september 2012 klockan 09:24,

Man har ju hört så många gånger att om man bara vill… så kan man. Man ska aldrig ge upp och sedan sitta där och ångra att man aldrig tog chansen. Det här satt jag och grunnade på igår, givtevis på grund av min pappa och hur han har varit fram tills i måndags, då allt ändrades på någon sekund.

Han, vår pappa, har nog alltid varit lite av en äventyrare, han ville flyga drake, ja en sån där som man hänger under, själv. Jag kommer till och med ihåg, hans dröm om att flyga, och det har nog funnits där länge länge. Och till slut så bestämde han sig, han tog certifikatet och köpte sig en egen vinge, drömmen uppfylld, åtminstone till viss del. Han hade gärna kastat sig ut från Tjamstan i Malå men hans lillebror stoppade honom, vis av erfarenheter han har som helikoptermekaniker och hans kännedom om luften, termiken och hur det fungerar. Men han har i alla fall varit däruppe…själv.

I våras ville han ta lastbilskortet…och även det gjorde han, 66 år gammal, och lastbilen hade han köpt redan innan kortet var klart. Men han visste att han skulle fixa det och med tron kommer man långt, så är det bara.

Sen tänker jag då på hur ”galen” jag egentligen var som tog dragracing licensen, vi köpte Camaron från staterna, köpte ny buss och hela alltet, och allt detta bara för att jag fick en liten sån där känsla, ja ni vet… tänk om…vad häftigt… det skulle jag vilja. Och så vart det, 40 år gammal, men inget kunde vi direkt om själva bilsporten, det har vi fått lära oss på vägen och mycket har vi säkert kvar att lära också. Men det är ju också så, att det man tycker är roligt, blir ju heller aldrig en belastning, det lär man sig för att man vill.

När Theresé var här, förra veckan, så skulle jag vispa ihop en tjockpannkaka, och kolla vad som hamnade i skålen då jag knäckte äggen:

Fem ägg och tio gulor, jadu sa jag till Theresé, med sån tur behöver jag ju knappast köpa någon trisslott, va? Fast jag vet inte jag, svarade hon, det hade ju inte varit speciellt stor tur om du nu skulle ha haft äggen till en maräng :) Så sant som det var sagt.

Idag kommer min farbror och faster hit, och jag har gjort en kycklingsallad på morgonen, men jag fick starta dagen med att åka upp på Åkes jobb, han hade glömt jobbar mobilen hemma, och här gör den knappast nytta. Sen har jag dammsugit och bakat en sockerkaka, jojomensan, effektiv kan man också vara… om man vill. Nu ska jag åka upp på Mariehem med salladen och sedan ska vi till pappa igen. Jag önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten drake Malå Tjamstan helikoptermekaniker pappa flyga camaro vår pappa certifikat dragracing licens 66 år 40 år Åke effektiv farbror faster sallad sockerkaka dammsugit

Ett problem mindre

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 16 september 2012 klockan 08:38,

Igår då jag och mamma satt vid pappas sida så skulle sköterskan lysa i hans ögon, precis då hon skulle börja frågade jag om dom noterat att han har ett brunt och ett blått öga. Hon tittade på mig och såg smårolig ut (hon hörde nog inte riktigt vad jag sa, utan trodde att jag sagt nåt skämtsamt) så jag upprepade frågan och avslutade med, att han faktiskt har det.

Hon öppnade ett i taget, vände sig till oss och sa, jamen han har ju det, det här är blått och det där var brunaktigt. Ingen av dom hade sett det förut, eller tänkt på det, dom koncentrerar sig väl på pupillerna. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag var ju alltid så nyfiken på hans ögon då jag var liten och undrade alltid hur det var att se genom ett brunt och vad skillnaden blev genom det blåa.

Vi pratade om det här på jobbet också, och jag frågade, har ni någon gång tänkt, att vi kanske inte alls ser färger som alla andra, vi har vuxit upp och blivit lärda att gräset är grönt och himlen är blå, ja, det är ju namnet på färgen, men tänk om mina ögon ser gräset i rosa och himlen i brunt, vem vet att vi alla ser samma sak?

Ja….JA, jag vet, jag ska inte tänka så mycket…. Men jag kan ju inte låta bli :)

Igår, kom det stora bakslaget vi gissade skulle komma, då det gäller pappa. Men… vi har inte kastat in handduken än utan så länge det finns minsta lilla tänkbara hopp, så kommer vi att gå efter det. Men som jag skrev i hans lilla bok, så kommer jag att acceptera om hans kropp beslutar att den fått tillräckligt med stryk och inte orkar kämpa längre, men som sagt, det tar vi då, om det kommer.

Åke for och ställde bort Buicken igår och tog hem Mazdan, ett bekymmer mindre, med andra ord och jag får då köra Jeepen istället. Den känns ju lite säkrare, men nu, bara för jag skrev det så kommer väl den att haverera….skrev hon och ryckte på axlarna.

I måndags, ni vet, då vi fick ta en taxi för att komma oss fram, så satt taxi chauffören och skrattade hela vägen till vår slutdestination. Han garvade åt alla våra bil och bussproblem som jag berättade om. Jag kom ju också på, då vi satt i taxin att jag hade ju kunnat ta Camaron, fast hade jag det?

Buicken stod ju parkerad framför garaget och lyset funkar bara ibland, oftast i samband med att vindrutetorkaren slår på, och det gör den bara då den känner för det. Ja, jag tror att det får bli en felsökning där med, nästa år… eller då andan faller på, för mekanikern.

Nu önskar jag er en fin söndag, jag har ju noterat att solen skiner och vi behöver nog alla lite ljus och värme, känns det som, så det ser ju lovande ut i alla fall.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten . ögon brunt blått sköterskan pappa bakslag hoppet acceptera kropp kämpar Åke Buicken. taxi buss Mazda Camaro garaget

Har man tur, har man en...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 04 september 2012 klockan 06:07,

Det var inte tvärenkelt att åka på jobbet igår, när jag hade en bil som inte ville starta. Vad gör man då? Har man tur har man en man som man kan ringa, jag ringde Åke och frågade hur långt han hade kommit, han var redan uppe på sitt jobb men fick ta Jeepen och komma hem igen, kabla igång Buicken och sedan gjorde vi ett bilbyte, då han kan ha bilen på laddning under dagen vilket inte jag kan.

Jag blev bara 7 minuter sen, så det var ju ändå ganska snyggt jobbat tycker jag. Men jag har också funderat på hur jag ska göra den dagen bilen vägrar. Bussen går härifrån, en gång i timmen…och den åker tio minuter innan jag far på jobbet.

Taxi blir dyrt, är det på eftermiddagen jag jobbar kan man ju ha tur att hitta av och ringa till någon gammal granne som kan ha bilen startklar… men det gör jag inte kvart i sju på morgonen. Jaja, vi får hoppas att det inte händer igen.

Gårdagens arbete blev då lättsamt, då jag åkte från jobbet klockan elva för lunch ute på Scandic syd. Där fick vi lära känna våra arbetsgivare lite mer, och det small bara till så var klockan två. Hann hem 1½ timme och sedan var det bara att åka ut på jobbet igen för vidare promenad upp på centrum där vi gästade den lokala pizzerian som hade mer än bara pizza att bjuda på.

Men valet mellan entrecote, oxfilé, lasagne, sallader eller pastarätter, kändes inte lika lockande som en het, nybakad pizza. För hur ofta får man annars tillfälle att äta den så där, direkt från ugnen… inte ofta om du frågar mig. Det är hämtpizza som hunnit kallna rejält innan man är hemma och det är inte riktigt samma sak.

Lite rolig läsning var det i menyn också, där en av pizzorna innehöll hot sås, hm…ja sa jag då mina ögon föll på den, undrar just vad som hotar med den såsen. Ja, vi vet, man ska inte blanda engelska och svenska så där, det kan lätt missuppfattas, naturligtvis skulle det ha stått, hot sauce eller het sås, eller hur :)

Vi var klara vid halvsex så det gick ändå en hel dag till allt detta, så det är ju tur att man slutar två idag då. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: man Åke Maria Lundmark Hällsten Jeepen Buicken jobbet scandic syd hem centrum pizzeria oxfilé pastarätter hot sås het sås hot sauce ögon

Tjopptjopp så var den gjord!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 september 2012 klockan 06:16,

Det var den helgen det…tjopptjopp så var den gjord. Igår kom Jan A och Ingegerd hit, dom hade ett uppdrag. En el cykel som behövde en liten pinal för att gå som den skulle. Och det fixade Åke och Jan i garaget. Sedan blev det kaffe och nybakesockerkakan och en oäcklig kaka, inköpt på HP:s, jojo, här kostar vi på.

Åke fixade med dragstern och fick in den i bussen, för att rydda lite plats i garaget, sen påbörjade han lite mekande med bussen, den ska ju in på besiktning om en månad, och vi har väl tänkt rega om den för kula.

På kvällen kom mina föräldrar hit med två kassar älgkött, inte alls dumt, så nu är frysen fylld därnere, och sockerkakan tog slut, hm…

Idag blir det en lättsam dag på jobbet, skulle jag tippa, eftersom jag bara ska var där till elva och sedan ska jag ju iväg på den där lunchen med assistansbolaget vi är anställda av. Och det stoppade ju inte där, vi ska ju även ut på middag med dom ikväll.

Så den här dagen kommer att försvinna dubbelt så fort som helgen gjorde, och det är nog fakta och inget antagande. Nu kommer också en liten påminnelse till er som har en bil som ni skulle vilja ha ut och lufta.

Personen (Åke) och bilen på bilderna har inget med texten att göra :)

På lördagen är det den årliga skogscruisingen med Nailheads i spetsen, kolla in deras hemsida för vidare information. http://nailheads.nu/

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Maria Lundmark Hällsten helgen dragstern Jan A Ingegerd sockerkaka kaffe el cykel bussen jobbet föräldrar

Jag offrade mitellan

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 02 september 2012 klockan 08:32,

Det är inte speciellt kul att köra en något äldre bil då det är regn och rusk ute, förstår inte det, men dom har en tendens att imma igen och det gå baske mig inte att få bort imman heller, annat än att man sitter där och torkar vartefter det kommer mera.

Då jag var på strömpilen den där omskrivna dagen då jag fick min onda tå (som förövrigt gör ännu ondare idag) så fick jag offra mitellan från första hjälpen väskan som låg i skuffen, så jag skulle ha något att torka med.

Där satt jag och skulle ut från parkeringen samtidigt som jag sakta gled framåt och torkade samtidigt, jag stannade och släppte snällt in en annan bil som vill ta sig ut och jag vinkade med den handen jag inte höll i ratten med, men mitellan hade jag där, haha… såg säkert lite knepigt ut, precis som- Hallå…åk ni, jag har precis tagit av mig mitellan och ska bara rätta till armen lite först :)

Jaja, jag tror jag ska lägga in en trasa i Buicken istället och lite papper så har jag till nästa gång det immar igen, det är nästan ett måste.

Vi provade att åka ut på Jula igår och hade väl inte en tanke på den där lååånga kön med bilar som stod på E4:an, och där hamnade vi förstås. Samtidigt skickade jag ett sms till Kerstin o Janne, Fred o Birgitta samt Jan A och Ingegerd, och frågade om vi skulle ses ute på Nybro fiket på en kaffe.

Janne kunde inte för Kerstin var borta, Fred o Birgitta hade precis insupit en kaffe i Hörnefors, men Jan A och Ingegerd hakade på, så när vi äntligen kom oss ut vid den stora rondellen, gjorde vi bara en högersväng och körde ök ner igen. Hämtade upp dom och åkte iväg och fikade.

Efter det följde dom med ut på Ersboda (den här gången tog vi INTE E4:an) Åke shoppade på Jula och vi på Willys. Sen hade vi turen att bli bjudna på räkmacka med tillbehör, så där på kvällskvisten hos Jan A och Ingegerd, så någon middagslagning behövde jag inte ge mig på.

Där tillbringade vi sedan kvällen, spelade kort, men inte med Eksjö regler den här gången heller, men vi kom på att man lätt skulle kunna införa en sån regel, om man hade tänkt lära någon annan ett nytt spel, hehee…fast med stor risk att motståndaren skulle förlora stort :)

Sören från Eksjö ringde också, men bara för att tala om att dom hade typ…25 grader varmt därnere och sprang omkring i short, och just se´pass linne, men vi trodde inte riktigt på dom. Klockan var dessutom runt 21 på kvällen så…men det låter ju bra :)

Jag önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Buicken strömpilen mittela imma Janne o Kerstin Fred o Birgitta Jan A o Ingegerd Jula Willys Nybro Åke Maria Lundmark Hällsten trasa räkmacka tillbehör Eksjö regler Sören

Cool va?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 30 augusti 2012 klockan 08:40,

Jag köpte en matta igår, till Nicco, fast jag hade kunnat få behålla den själv, för jag sa att om hon inte ville ha den så skulle jag ta den, men se, det gick inte, hon tog den, rakt av. Så här ser den ut:

Cool va? Dom har ju även haft en soffa gjord i samma stuk och nu väntar jag dessutom på bilder från Theresé, som håller på att göra nya överdrag till DKW:n som hon har, och det skulle hon göra i gammalt jeanstyg, jojo.

Här får ni en bild eller två, som hon skickat på bilen och Sally förstås:

Bilderna är tagna utanför deras byggprojekt med namnet:

Det var tydligen säsongsavslutning för bilfikat på Gammlia igår, men vi åkte inte dit, utan istället hämtade vi igen ”gammbussen” som stod och väntade på oss på besiktningen. Den gick nästan, men bara nästan igenom. Fast nu kan ju killen som ville byta till sig bussen, köra hem den till Stockholm, och sedan har han en månad på sig att åtgärda felen.

Ett var en backspegel som har en spricka som den ALLTID har haft men som vi aldrig har bytt och det har ju tydligen gått igenom ändå, så… och det andra felet var att bromsarna hade ojämn verkan men det trodde även besiktningskillen skulle gå till av sig själv, inte konstigt om något hänger sig efter att ha stått oanvänt i 1½ år.

Värre än så var det inte, så Åke kunde ju egentligen ha sovit gott men det är precis som med polisen, man ser dom och tror att man gjort nåt dumt, besiktar man bilen tror man att nu jäklar åker man dit på nåt galet, men det brukar ju sällan hända och jag har skrivit det förr men kan göra det igen, besiktningen i sig är ju bra, du får ju veta vad som är fel och det är ju det som är meningen.

Jag vet ju inte, men jag tror ju till exempel, att när det smäller i husvagnar och bussar, för att det blivit en gasol läcka, så beror det förmodligen på att det är någon som haft husvagnen eller bussen stående i flera år, ni vet, dom berömda långliggarna, och använder dom inte grejerna efter vägen så behöver dom ju inte heller besikta dom.

Vad jag hört så ska alla slangar egentligen bytas ut, efter 5 år, eftersom dom torkar, och gör man inte det så riskerar man att det blir läckage någonstans, och det vill du inte ha när det handlar om gasol.

Nå, nu har vi bara Jeepen och den andra bussen kvar, som ska besiktas i år, sen kan vi luta oss tillbaka. Camaron och Buicken ska ju in först om två år.

Idag jobbar jag eftermiddag, men innan dess ska jag ha kaffebesök, jojmensan, så nu ska jag bädda sängen och diska undan :) Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen Gammlia Nicco Åke matta Maria Lundmark Hällsten slangar gasol sängen diska Jeepen Buicken Camaron

En grillkorv, en bräckt skinka...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 27 augusti 2012 klockan 06:02,

Vi gjorde ett middags stopp i Harmånger i lördags, jag beställde åt oss allihop och så här sa jag: En grillkorv, två kebabtallrikar och en bräckt skinka. Inget konstigt med det, tyckte jag.

Vi kommer fram till kassan och killen ser lite frågande ut och säger något som jag först inte hör och avslutar med grillkorv. Jaa, säger jag, en grilkorv. Jag tror att han frågar om jag vill ha kokt korv eller grillad… typ.

Vi går och sätter oss och jag börjar tänka att det där kommer att bli nåt skumt. Nu får jag väl bara en grillkorv, och inte två, som man brukar få… kanske en grillad med bröd :) sa jag och log lite lätt.

Beställningen är klar, Rickard hämtar en bräckt skinka till Åke, och varsin kebabatallrik till han och Nicco.. min grillkorv är inte klar än. Hm… vad är det nu då, vad kan bli fel med världens mest enklaste beställning, och så, dyker min tallrik upp på disken och det är…tadaaaa, en enda grillkorv med pommes och sallad.

Hahaa… jaja, jag ids inte bråka, verkligen, utan tänker att det räcker säkert ändå och det gör det, det blir alldeles lagom, men jag undrar ju varför Åke fick mer än en bräckt skinka på sin tallrik, jag sa ju en bräckt skinka då jag beställde, men han fick flera stycken :)

Åke kollar kvittot och jag fick faktiskt en barnportion, jojomensan, det visste jag inte heller att man fick beställa, som vuxen alltså, det brukar ju finnas restriktioner på det. Nå, jag ska inte klaga, det blev ju som sagt var bra ändå, trots vissa språkförbistringar.

Idag är det arbete, därav detta tidiga blogginlägg, tur att det inte regnar längre och konstigt ändå, jag som läst om varning för högt vattenflöde, men jag kollade väl inte så noga vart det gällde. Önskar er alla en fin måndag, pissvädret till trots :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten grillkorv bräckt skinka kebabtallrik Harmånger Nicco Rickard Åke barnportion

Vi valde det tredje alternativet

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 19 augusti 2012 klockan 08:34,

Så fick vi se att det stämmer, det här med åskan. Är det kallt och det åskar, så kommer värmen, är det varmt så far värmen med åskan. Och nog var det varmt alltid, igår, inte alls samma som idag, trots den enda lilla smällen vi hörde. Jaja, det kan ju vara skönt med lite kyla också, någon dag eller två.

Jag var ju på Momentum i förrgår, för det där lagret vi skulle ha till dragstern… dom fick klia sig i huvudet och tre olika personer mätte in och utsida och fick inget att stämma. Det måttet vi har på lagret, finns inte.

Vi har alltså två alternativ… eller rättare sagt, vi hade två alternativ men vi tog det tredje. Antingen köper vi ett lager med ett mindre invändigt mått (vilket jag gjorde), sedan slipas insidan på lagret en liten liten aning och sedan ska det pressas på axeln.

Eller så tar vi axeln och slipar ner den så det mindre lagret passar, det är som att välja mellan pest och kolera, sa en av killarna där borta, och vi ska göra nåt av dom två sakerna, men för att hinna till Tierp, och för att allt ska funka så köpte vi en ny motor, den får vi idag med specialleverans från Maltträsk.

Motorn fanns i Lycksele, och fick följa med Brällas stuggranne till Maltträsk där Brälla och Lena befinner sig, så det var ju lyckat. Den gamla motorn ska givetvis göras i ordning så vi har en i reserv.

Mamma ringde igår morse och sa att det var en kändis i VK, så Åke fick gå över på HP:s och införskaffa tidningen. Och mycket riktigt, där var ett större reportage om Åkes farbror, Jean Ragnar Lundmark. Han har målat ett antal tavlor och Sveriges National museum köpte in, en av hans tavlor, då han var 14 år, och det måste ju säga en del om hans talanger.

Vi blev tvärt lurade att han skulle fylla år igår och lade in ett besök, i våra dagsplaner, hos honom på eftermiddagen, men som vi pratade och läste reportaget igen så stod det att han var 88 år idag, inte att han fyllde 88 idag. Jag kollade upp det på nätet och han hade redan fyllt år, i juni. Så vi får besöka honom en annan dag då vi hade fullt upp ändå.

Vi lossade Camaron, Åke klippte gräset, vi var en sväng på strömpilen och sedan bjöd Emma och Johan på middag, ute i Hissjö. Trots regnandet så kunde vi ta kaffet på altanen, det slutade ju efter ett tag och det var ju fortfarande skönt ute. Dom har en jättefin trädgård, med både surkörsbär, två sorters äpplen, röda krusbär, svarta och röda vinbär och andra spännande buskar och blommor.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke VK tidningen Jean Ragnar Lundmark konstnär Sveriges National Museum. tavlor dragster Momentum lager motor Tierp Lycksele. Maltträsk Brälla Lena

Deras timmar, är räknade

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 16 augusti 2012 klockan 08:26,

Ja, överskriften är sann, men jag skrev ju inte vilka som nu ligger risigt till :) Jag gick nämligen över till ”gammgården” igår och fick sällskap av Laila och Birgitta. Vid förra fikat vi hade så frågade jag om mina rosbuskar och vad det kunde vara för kryp som huserade där…lus, sa då Kerstin och Laila i munnen på varandra.

Så nu erbjöd sig Laila att gå upp till sig och mixtra ihop en kockelimox blandning som ska ta död på dom…omgående, och det medlet tog jag tacksamt emot och ska nu bara fixa en blomspruta så jag kan fördela lössens sista måltid, jämt över invånarna…moahaha, jag känner mig aldrig mordlysten på nåt sätt.

Vi pratade även om mina silverekar som lever och frodas för andra året i rad. Nu blommar dom ju dessutom och Kerstin sa att hon aldrig sett en sådan blomma, förutom i utlandet, jojo, jag kanske inte bara har ett grönt finger, jag kanske har magiska händer :)

Fast nu har jag surfat lite på nätet och där hittade jag följande information:

Placering: Växten kan placeras i de flesta, lägen såväl sol som halvskugga och skugga. Den är mycket tålig och klarar torka, regn och blåst väl. Vanlig planteringsjord fungerar utmärkt till växten. Silvereken kan övervintra under milda vintrar i varma lägen. Den blommar då med gula, oansenliga blommor under det andra året för att sedan dö.

Hm…deras tid är alltså också räknad, men jag har då inte tänkt plocka bort dom, jag ska svepa med trollkäppen över dom och se om dom inte klarar en vinter till, sådeså.

Jag ska nu passa på att gratulera äldsta dottern, som fyller hela 27 år idag, Grattis, presenterna kommer nästa vecka, via buss…och kan hämtas ut på Tierp Arena. Hoppas du får fina paket idag och får äta en go´tårta.

Theresé längst ut till vänster och vi var alla...några år yngre än idag :)

Igår hade Åke halvdag, jag skjutsade upp honom på ögon där han skulle fotografera ögonbottnarna, nåt dom gör då man har diabetes, han gjorde sig tydligen bra på kort, inga fel hittades, förutom att han har ett födelsemärke… i ögat. Men det ska dom också hålla koll på, inget som brukar vara någon fara med, sa dom.

Jag åkte ut på jobbet då jag skjutsat upp honom, dom var mitt uppe i ett möte så jag hann vara med på det mesta. Idag ska arbetsplatsen flyttas… så när jag går på, klockan 14, så blir det på en ny adress, och där ska vi vara under 5 veckor, ungefär. Ska faktiskt bli riktigt kul att få se andra väggar och annan utsikt ett tag. Att bo mitt i en arbetsplats (husen håller på att renoveras där vi varit) är inte kul, dammigt, bullrigt och stökigt.

Nä, nu ska jag äta frukost så jag önskar er alla en fin dag, och fortsätter med mitt.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Tierp Arena Birgitta Laila Kerstin silverke löss lus kockelimox mordlysten medlet blommor magiska händer Åke ögon möte ny adress

Lite lurigt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 augusti 2012 klockan 07:28,

Jag fixade några presenter igår, till Theresé, och bland annat kollade jag på en gjutjärnspanna, som jag vet att hon vill ha. Nä, Theresé, jag har INTE köpt den, du får något annat istället. Men i alla fall, nu var en av grytorna nedsatt, från 1699:- till 1199:-, ja, det var ju en bra rabatt, tyckte jag, och gjorde en runda i butiken, gick tillbaka och lyfte i grytan och hade nog tänkt att jag köper den… men så tittar jag på hyllan där resten av grytorna står, och då…

Upptäcker jag att dom på den hyllan ser större ut, jag lyfter i kartongerna, och ser att det ordinariepriset på dom är detsamma, jamen då måste det vara min synskärpa som inte stämmer tänker jag, och rycker en kartong, men så börjar jag läsa på den och ser att dom faktiskt är större, det skiljer en hel liter mellan dom.

Nae, då blir Maria misstänksam och struntar i grytan. Jag går och frågar i kassan, vart felet är, hur kan en gryta med 1 liters skillnad, ha samma ordinarie pris? Nä, men det kan inte stämma, säger expediten, och börjar knappa på datorn. Det tycker inte jag heller, säger jag, nog borde den större vara dyrare eller tvärtom. Men se… hon kommer fram till att det är samma ordinariepris på dom två olika grytorna, jaha säger jag, då blir det ingen affär, för hade den större grytan haft samma rabatt som den mindre, då hade jag köpt den, men inte nu.

Lite lurigt tänker jag att det är… klart det syns bättre med 400:- rabatt, för hade det ordinarie priset varit mindre på den lilla grytan (vilket borde vara det rimliga) så hade rabatten inte blivit lika stor.

Nicco och Rickard for ut i bärskogen och kom hem med en 2 kilo blåbär, ungefär, sen bakade dom en blåbärspaj och bjöd på, sådär på kvällskvisten, inte alls dumt. Dom som förövrigt har ett årsdag idag, grattis! Själv plockade jag en påse krusbär, lite svarta vinbär, smultron och några hallon (här hemifrån), tur att vi har resurser :)

Så har grejerna kommit till dragstern, en Mats Jonsson dök förbi för att kolla in dom och dom upptäcker att det saknas en liten pillevitt sak som heter x kil, och som är ett måste. Åke ringer till Kurtan som skickat grejerna, för att höra om han har en sån kil, men tyvärr… och dom är nästan omöjlig att få tag i.

Nu sa han att man kan göra en själv, och det ser ju ut som att det får bli så. Åke provade även att ringa en kille i Östersund som erbjudit oss en kamaxel i Kubbe, och se, han hade en x kil, men den satt fast, han fick icket loss den, inte annat än att han i så fall skulle sabotera vevaxeln, och det är ju dumt… för hans del.

Jag ska jobba tre timmar idag, mellan 14-17, det är ju överkomligt, jag var inte alls sugen på att jobba överhuvudtaget, inte som jag känner mig, hes och eländig, med lätt hosta. Men, å andra sidan, tre timmar går fort och jag får väl snart gå ut och sätta mig på altanen och insupa lite värme så hinner man ladda lite. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé presenter Nicco Rickard blåbärspaj krusbär gryta svarta vinbär smultron hyllan expediten Åke Mats Jonsson x kil dragstern. Östersund Kurtan

Inbrottstjuvar...katterna...eller

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 augusti 2012 klockan 07:22,

Jag skrev ju att jag roade mig igår… ja, jag roade mig idag också, med att stiga upp halvsju fast jag har sovmorgon, mm, det är roligt det, *nickar* men ler inte riktigt sådär hjärteglatt.

Jag är ibland, väldigt lättväckt, kan ligga kvar och hoppas på att somna om, men så brukar jag tänka, äsch, det är lika bra att kliva upp, jag kan ju gå och lägga mig igen, om jag vill, men hur ofta händer det, på en skala… aldrig.

Jaja, nu sitter jag här i alla fall och ska berätta om uppvaknandet igår natt, så där vid tre-fyra tiden. Det skrapade och dunsade, sedan ett lätt klirr eller krasch ljud. Jag spärrade upp ögonen, ni vet, man är ju inte säker på om man drömt eller om det var på riktigt. Sedan ska ni inte fråga mig varför man spärrar upp ögonen, man ser ju lik förbenat ingenting och inte hör man bättre för det heller.

Nå, så låg jag där och skulle försöka lista ut vad det var, första tanken var faktiskt att katterna nu hade sparkat ut kattluckan och när jag sedan skulle iväg på jobbet så skulle bägge två sitta därute i hallen och se så glada och nöjda ut.

Andra tanken, var fortfarande att det skulle vara katterna, men nu tänkte jag att dom försökt ta sig förbi den självutlösande fy sprayen, misslyckats igen (för hundrade gången) blivit rädd och fått med sig nån kartong och glasflaska som står i trappen, då dom gjorde reträtt.

Sista tanken var lite mer nervpirrande… någon kanske höll på göra inbrott, och hade slagit sönder rutan i källardörren, och därför lyssnar man väl lite extra, efter mer ljud. Ponera att det varit en tjuv, då hade han gjort samma misstag som katterna, och utlöst fy sprayen, och det borde jag ju i så fall ha hört, men det var bara en stor tystnad.

Jag släppte tanken en kort minut och somnade om. Då jag smög upp strax efter fem på morgonen så hade jag totalt glömt bort nattens ljud och tankar. Tills jag kom hem från jobbet och Åke frågade om jag sett vad som låg på altanen. Näää, sa jag, jag hade inte sett någonting alls.

En taktegelpanna hade lossnat uppe vid skorstenen och fallit utefter taket och sedan kraschat nere på altanen, haaha… ja det var ju svaret på mina nattliga funderingar. Men du sa jag, vilken tur att man inte satt där. Jag brukar dra ut stolen och ha den ganska så precis där pannan hade landat. Jamen säger man ju, då hade man ju hört det och hunnit rädda sig själv.

Mjaeee, tillåt mig tvivla, för hade jag suttit på stolen och hört ett ljud däruppifrån, så skulle jag säkert bara vänt blicken uppåt och sedan fått den där saken rätt i fejjan. Kanske att man hunnit sätta upp en hand för att skydda sig. Lite annars hade det nog varit om man stått upp, då hade man hunnit backa undan.

Så, för att vara på den säkra sidan, ska man varje gång man hör ett konstigt ljud, slänga sig ur stolen, om man nu sitter ute, och helst rulla ett eller två varv för att undkomma det som eventuellt kommer att landa där du suttit… eller, hm, var det så smart då, undrar just vad folk ska säga som ser detta beteende och ingenting kommer flygandes, det kanske bara var en Åselesläp som passerade eller brevbäraren som slängde igen brevlådan. Jodå, det skulle ju dessutom vara en syn för gudarna.

Vi får väl se hur man gör om det händer igen, har vi tur så kommer ingenting mer flygandes från himlen.

Önskar er alla en toppen måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten drömde katterna inbrottstjuv Åselesläp Åke altanen tankar fyspray rutan källardörren flygandes

Jag har kört DKW Cab, jag :)

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 09 augusti 2012 klockan 08:34,

Jag har minsann varit ute och kört DKW Cab jag… i natt. Jag fixade det trots vissa tvivel fån mig själv, det enda problemet var att cabskyddet lossnade och var svårt att få dit igen. Ja… jag har drömt, förstås, vad annars. DKW:n står i ett förråd och har så gjort i ett x antal år, men snart så… kanske den kommer fram från gömmorna.

Kan ha att göra med att jag pratade med Theresé igår och hon håller på att sy en ny bilklädsel till sin DKW, i jeanstyg, jojomensan.

Inte alla som kan gå ut och fixa en kopp med smultron till frukosten på en minut, men det var precis vad jag gjorde igår morse, det räckte både till frukosten och till en blåbärspaj med en touch av smultron, mm.

Jag träffade morsan på Rusta igår sen bjöd hon på kaffe på COOP, var in en sväng och köpte lunch, Åke är fortfarande hemma och sjuk, envis förkylning det där. Jag klippte gräset, tvättade och dammsög, och inte bara det, mina vänner, jag lyckades också montera ihop den där lampan jag köpte på IKEA, alldeles själv :) Fast den sitter inte uppe än, det får Åke fixa. Nu fick dessutom Nicco se hur den ser ut och hon vill ha den uppe i hennes hall, så det är där den kommer att sitta.

Jag mejlade till Tierp och frågade hur långt i förväg man får avboka tävlingen och kan få igen pengarna…svar: senast måndagen före men man får inte igen alla sina pengar, bara 80%. Ja, nu har Åke i alla fall pratat med en Kurtan i Östervåla, och han hörs kunna ha en kamaxel, kedja, luftfilter och rem, så då bör ju det lösa sig.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten DKW Cab morsan Rusta COOP kaffe lunch Åke kamaxel dammsög smultron Theresé Tierp jeanstyg

Satt och spånade...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 08 augusti 2012 klockan 07:53,

Detta är en balaklava:

De vill säga en huva som till exempel Niccolina bär under tävlingarna, dock inte att förväxla med baklava:

Vilket är en typ av bakverk.

Nå, nu vet ni vad en balaklava är för något… och tittar man i socklådan kan man minsann hitta några balaklavasockar om man inte noterat det stora hålet i hälen innan man lade in sockarna där.

Jag hittade nämligen ett par sådana i buss garderoben då man satt i Kubbe och frös om fötterna…hm, och kunde inte låta bli att göra kopplingen mellan huvan och sockarna, vadå, hålet är ju detsamma :)

Vidare satt jag och spånade (därnere i Kubbe) på detta med soloresor. Det är ju när man får köra en repa själv. Och då får man faktiskt göra i princip vad som helst, huvudsaken är att man tar sig över startlinjen och att man inte korsar banan.

Hm...*klurade*, om jag får en soloresa, sa jag till Nicco och Rickard, DÅÅÅ…ska jag burna…köra 100 meter, tvärnita, veva ner rutan och vifta med armen, burna igen och göra så, fyra gånger, sedan kör jag själv ner på retursträckan, och fortsätter göra samma sak, där borta i skogen, med ett tillägg, jag kliver ut ur bilen och vrålar och tjoar lite också, moahaha…

Vad tror ni om det upplägget… får jag åka plingplong taxi till psykdoktorn då, eller?

Ja, nu har man då varit tillbaka i vardagen igen, under två dagar, och jag kan inte låta bli att tycka att det är skönt att bli ledig i tre dagar nu, låter ju otroligt lyxigt, men det finns saker att göra här med. Som att städa till exempel, känns som om det har kommit i skymundan.

Åke är fortfarande hemma och är sjuk, låter som ett ånglok då han andas och hostar så det räcker och blir över. Jag har då klarat mig (ta i trä) men Nicco säger att hon inte har någon röst, på morgonen hade jag nu tänkt skriva, men det kan jag ju inte göra då hon inte kliver upp förrän vid lunch, nå…ni fattar.

Han har då lyckats demolera och plockat bort kamaxeln på dragstern och det är den som gått sönder. Så idag får han ringa och kolla om någon har en sådan i gömmorna. Fredag är ju sista dagen att anmäla sig till Tierp och jag tänker inte betala 3300:-, vilket det kostar att tävla där, om vi inte kommer att åka. Men det ordnar sig säkert… tror jag då.

Hoppas ni alla får en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten spånade Kubbe balaklava baklava bakverk Nicco hjälmen tävling. dragster sockar soloresa Tierp 3300:- kamaxel Åke demolera

Kör så det ryker... typ

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 augusti 2012 klockan 06:15,

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.

Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)

Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten

Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.

Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.

Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:

Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.

För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).

Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb----- killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.

Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.

Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:

Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.

Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig... men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco Dragster Camaro Åke Rickard räddningspersonal sladd slira gatbilar Kubbem depåvärdar regn

Hemma igen...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 augusti 2012 klockan 22:29,

2012-08-04, kl. 11.15:26, för att vara exakt, beslutades det att vår datamängd vi hade laddat pinnen med, var förbrukad, därav den uteblivna uppdateringen, från Kubbe raceway… men den kommer ju nu :)

På lördagen regnade det, regnade mer och öste ner, ingen blåst och ingen direkt värme heller, som gjorde att det var ytterst svårtorkat. Jag roade mig med att klä ut våra döskallar som brukar hänga med på bussturerna, den nya skallen fick låna hörselkåporna (han är ju inte van vid ljudet än) och det gamla invanda huvudet fick simglasögon istället, det var bara snorkeln som saknades, måste tas med till nästa tävling (noteras i kom ihåg blocket).

Klockan tre klubbades det att lördagens körning skulle ställas in, mycket tråkigt men bra att ändå få veta, då kan man ju roa sig med annat än att gå och vänta… och hoppas.

Jag byggde också ihop en liten bro för att kunna komma sig in i bussen något så när torrskodd:

Camaron gick igenom besiktningen, men dom tycktes ha lagt märke till en eller två droppar olja på ett ytterst svåråtkomligt ställe som dom ville att vi skulle hålla koll på. Så vi lyste, torkade med dom medel vi har (blev lite lite svart på papperet) men något läckage handlar det då inte om. Åke har ju däremot tvättat motorn och då kan ju såna där droppar dyka upp, som inte hunnit rulla av.

Junioraren gick också igenom, inga problem, vad som kan tyckas lite retfullt är mångas brist på intresse att vi har rätt sorts klädsel på oss. Dom bläddrade bara igenom Niccos klädgalge och sen var det klart. Men visst, och återigen, det är vi, som förare, som först och främst ska se till att vi har dom grejer som krävs för att ha ett fullgott skydd, om en olycka skulle vara framme. Och all tävlan och dom kläder samt utrustning vars fabrikat vi väljer att använda, har vi själva godtagit och dom andra svärs sig då fria från vad som eventuellt kan inträffa.

Som det till exempel står i våra handskar och jag citerar:WARNING This article is sold without warranty, expressed or implied, no warranty or representation is made as to this product´s ability to protect the user from any injury or death. The user assumes that risk. Slutcitat.

Mja, med andra ord, vi har valt dessa handskar utifrån säljarens rekommendation, vi måste ha flamsäkra saker på oss, men… om jag trots det får brännskador så kan jag inte säga ett smack om det, ingen hålls skyldig utan jag får allt vackert ta den smällen själv, jojo.

Men så är det väl med dom flesta saker vi köper, det har ju till och med suttit varningslappar: ej lämplig till barn under tre år… på skallror, jamen vilken treåring leker med skallror då??? Nåt vi kan klura vidare på :)

Åke kände sig ur gängorna så vi firade vår 28 årsdag med en fanta och lite godis, en gratis rundvandring i depån och vila… jojomensan. Vi iddes inte heller gå till hangarpuben utan satt under markisen och småhuttrade, tills vi gav upp och gick i säng.

Fortsättning följer imorgon… god natt!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Åke 28 årsdag markis torrskodd regn Kubbe

Ett hål i huvudet

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 01 augusti 2012 klockan 06:13,

Då ska jag börja med att gratulera svärämnet, Anders Söderberg, som fyller sina modiga…3+ år idag, Grattis, från oss alla till dig!

Det är verkligen konstigt men när jag sitter här, har jag inte en blekaste om vad jag ska skriva om… no nothing, nada, tomt, och ändå vet jag att jag hade en massa saker igår, som jag tänkte att det där… det där du ska jag minsann ta upp, men det försvann någonstans på vägen eller under natten, eller vad det nu var som hände.

Nå, jag provar mig på att skiva några rader ändå :)

Just nu, i Buicken, så är det E.L.O som snurrar i cd spelaren. Jag lyssnade på Evil women igår och även fast man kan sjunga med och har hört den låten sååå många gånger så har jag aldrig reflekterat över meningen: Therés a hole in my head were the rain comes in…

Ehhh, japp, en meningsfull, djup mening som jag absolut förstår mig på… eller hur var det nu. Nä, hur jag än försöker så kan jag inte riktigt greppa hur dom tänkte när dom lade in den lilla meningen, men det kan ju vara ett uttryck dom haft, en sak som alla sprang runt och sa då dom menade en viss sak eller så är det precis som det brukar vara med låttexter, ibland fattar man ingenting om man ska analysera texterna… men det kan vara kul :)

Det ser i alla fall inte ut som det ska regna idag och något hål i huvudet lider jag heller inte av, så jag klarar mig nog fint. Nu tycker jag väl ändå att vi kan få ha några fina dagar utan blöta, och speciellt viktigt är det nu under helgen, vi får ju inte tävla om det så kommer den minsta lilla droppe regn så det klarar vi oss utan.

Jag har en fyra dagars vecka och blev ledig på fredag och det passar ju alldeles utmärkt, då får jag planera och fixa maten innan vi åker till Kubbe. Dom har nämligen ingen ström där så man får tänka till lite på vad man ska äta. Fast elverk får man köra så vi står inte på backen om det skulle vara så.

Nu klev Åke upp, han säger att han skruvat hela natten… i Camaron. Blev det bra då, sa jag… nja, det visste han inte. Han drömde alltså att han skruvat i den. Det är som när man drömmer att man är på jobbet, hur kul är det då på en skala då man sedan vaknar upp och ska bege sig till just jobbet, då känns det ju som om man redan har gjort sina timmar, men någon glädje, penningmässigt, hade man inte för det, så dom drömmarna ska man passa sig för :)

Hoppas ni alla får en bra dag och kanske speciellt Anders då, därnere i Järlåsa.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Evil women E.L.O Åke Camaro Kubbe tävla regn Anders Järlåsa timmar

Tur att jag besinnade mig

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 31 juli 2012 klockan 06:09,

Svängde upp på parkeringen på jobbet igår och ser att en person just håller på att ställa sig på ”min” parkeringsplats. Jag glider fram, vevar ner rutan och frågar, med en viss, bister uppsyn, om personen ifråga känner hon som betalar för den rutan.

Kvinnan hör inte vad jag säger utan kommer fram med ett glatt leende och jag upprepar min fråga samtidigt som jag blir lur på att vi kanske ska på samma ställe, och mycket riktigt, det ska hon. Så igår fick jag en lättare start på jobbet då vi fick vara två om att göra sysslorna. Och vilken tur att jag besinnade mig, tycker inte om när folk ”stjäl” andras p-platser som dom betalat för :)

Åke skulle visa mig en sak i ett reklamblad igår, och mina ögon föll på denna annons:

Vad menar dom nu med detta??? Att håret försvinner med upp till 50%, hm… innebär det då att om man använder den en gång till, så försvinner allt, alternativt 50% av dom 50% som du hade kvar, eller… tar den bara halva sidan?

Sedan undrar jag, när dom nu skriver såna här saker, är det bara för att fylla upp reklamplatsen som dom betalat för, och det kommer dom på i sista minuten och därför kan ibland (eller väldigt ofta) själva informationen bli fruktansvärt kryptisk och svårförstådd, om man nu läser det som står där, ja, fundera på det ni :)

Jag tänker då fixa min frukost nu så jag lägger mina grubblerier åt sidan och hoppas att ni får en produktiv och bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten jobbet parkering p-plats dubbelt Åke reklamblad 50% annons

Han bodde på toaletten

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 29 juli 2012 klockan 08:37,

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.

Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.

Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.

Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.

Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.

Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.

Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt :) Tyckte förmodligen att det blev trångbott.

Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.

Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten semester buss helg lillebror lägenhet hus Stockholm Malå föräldrar toalett kaffe Åke stolpar

Mera fusk

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 27 juli 2012 klockan 08:11,

Apropå byggfusket jag skrev om igår så lyckades dom även med konststycket att försöka sätta ihop två rör under handfatet (även det uppe hos Nicco) fast grejerna inte passade riktigt, med den följden att när jag var däruppe och spolade (kraftigare än Nicco brukar göra) så blev det översvämning i handfatet.

Jag öppnade skåpet som hon har under och det rann vatten från ett av rören direkt ner i skåpet. Jag trodde att det var för att det blivit tätt där, men Åke, som inte bara får agera mekaniker utan även kan få hoppa in som rörmokare, såg genast att dom skruvat fast röret så det satt snett, istället för att ta bort och sätta dit ett kortare rör.

Snacka om att detta måste ha varit en rörmokare som inte lägger sina pussel på det traditionella sättet utan han använder förmodligen en hammare och bankar ner dom bitar som inte passar.

Nå, jag mejlade ju dom igår men fick det returnerat idag, adressen funkade inte, men jag grävde fram andra adresser så nu borde dom ha fått det. Väntar med spänning på deras svar.

Vi var ute och gled med Buicken igår, Åke ställde in tändningen och blåste ren förgasaren och bilen har aldrig gått så bra som den gör nu, härligt!

Idag får vi fikabesök, hoppas vi får sitta ute, och ikväll kommer det andra besökande… som inte ska fika, vi ska dricka annat än kaffe vi :) Och vi hoppas även här att det är varmt och skönt ute så vi får sitta ute åtminstone ett tag, och kanske grilla oss en korv, det vore ju inte alls så tokigt.

Önskar er alla en underbar fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: byggfusk rörmokare mejladress Maria Lundmark Hällsten Nicco handfat rör Åke mekaniker besök Buicken

Spökskiten

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 juli 2012 klockan 08:05,

Dagarna flyger fram, svårt att tänka sig att vi varit här sedan i torsdags och detta blir sedan sista natten innan hemfärd. Vi hann inte komma på vad vi skulle göra för nåt idag, kanske det blir Ikea eller om Theresé har nåt bättre förslag. Åke har i alla fall planerat att fixa och dona med DKW:n, och Anders har ju redan haft sin semester så han är på jobbet.

Igår eftermiddag åkte vi, jag, Theresé, Nicco och Rickard till Sala. Där dom har en rätt rejäl antikaffär och loppis. Det var roligt att gå där och mycket saker hade dom. Nicco drog öronen åt sig redan i dörren, och sa att hon minsann inte skulle gå in där:

Inga kyrkligheter tyckte hon att det skulle vara och dom skulle inte försöka pådyvla henne om att det finns någon däruppe. Men… hon gick in ändå, om än något motvilligt :)

Många fina porslins saker, men jag köpte inget sånt, porslin har vi så vi kan använda dom som engångssaker, däremot hittade jag en annan sak, och jag kunde inte låta bli:

Plus en tavla jag ska sätta på buss toadörren, ”toalettencyklopedin”, och här ska ni få en av dom 10 alternativa skitarna.

1. Spökskiten.

Du vet att du skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas den för torpedskiten av de som hört plasket.

Jag gick och höll tavlan krampaktigt i handen och skrattade så folk där trodde väl att det brunnit någonstans, vilken tur att man kan roa sig, va?

Efter middagen fixade Åke och Rickard med Rickards nyinskaffade pocketbike och han såg mäkta glad ut då han äntligen fick igång den:

Och Nicco gjorde sig klar för deras utflykt med vespan:

Så var den dagen slut och nu har en ny börjat, så jag hoppas att ni alla får en bra sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco Rickard Sally Theresé Anders Sala antik loppis spökskit

Tur man kan roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 juli 2012 klockan 10:43,

Kolla vad Theresé och Åke hittade på i förrgår:

Dom skulle ut med Theresé DKW ur ladan för Åke ska byta topp på den, och för att slippa handputta bilen runt så bogserade Åke den med EU moppen...jodå, det gick, men han lär inte göra om det :)

Det var en vanskligt vinglig färd runt, och EU moppen är nog inte byggd för dylika uppdrag.

Kommentarer: 0 Etiketter: DKW Theresé Åke ladan EU moppen

Vattenpölarnas häxmästare

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 juli 2012 klockan 07:55,

Igår vart det Bahco i Enköping, jag ville ha en sax och Åke investerade i ett nytt bälte och några verktyg (fråga mig inte vad dom heter). Billigt var det, betydligt billigare än ute i andra affärer, men rätt så osynligt, kanske inte många som vet av det där stället.

När vi kommer ut från Bahco, ser Sally den minsta vattenpölen i Enköping… gör en tjurrusning dit och hoppar i den så det stänker om fötterna. Vad är det med barn och vattenpölar?

Jag, Theresé och Sally rullade vidare till Maxi medan Åke och Anders skulle besöka Bo-Lage, jo, det finns såna gubbar här också :) In på parkeringen rullar en inte så snygg raggarbil, med två yngre killar i samt en något äldre… herre. Ölburken lämnas framme på instrumentbrädan och dom går till uttagsautomaten.

Och vem tror ni uppmärksammar bilen, jomen Sally förstås. –En gaggabil!!! Säger hon, ger mamma ”shoppingvagnsnyckeln” och hoppar glatt iväg och ska kolla in gaggabilen. Näää, stopp, säger Theresé, jag tror inte dom är så sugna på att prata bilar med dig Sally, vi åker hem istället och ser om Bompanina är vaken, och det går hon med på.

Sedan blir det lunch, Nicco och Rickard åker in till Uppsala, vi dricker kaffe ute vid huset och ställer iordning bord, ljus, etc, Sally ramlar utför den tillfälliga trappan och lyckas hitta av en ännu mindre vattenpöl, så hon blir blöt på hela benet, hon hoppar upp och hinner göra tre hopp i den pölen också, bara för att. Sen åker tillbaka och fixar till oss och sedan ut dit igen.

Efter det kommer en efter en dit ut, grillen är i full gång och det är även Theresé som sköter grillandet. Maten var jättegod och även jordgubbspajen som värmdes på ute på grillens eftervärme. Det serverades välkomstdrink, öl i kvadrat, whiskey för dom hugade och päroncognac (några såna slinker ju lätt ner). Vi började dra oss till bussen vid halvtolv tiden, då var vi trötta, men festen fortsatte och vi vet inte än, hur länge.

Nu är det kaffe ute i solen, jag har kokat en kanna och Åke har precis spillt upp termosen. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Enköping Bahco Theresé Åke Sally Bompanina Rickard Anders Nicco vattenpöl päroncognac whiskey öl jordgubbspaj grill

Överraska mig, sa jag, och...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 21 juli 2012 klockan 07:39,

Innan vi åkte hit… och jag hade hållit på att springa med saker ut i bussen, fram och tillbaka, så sa jag till Åke att det var hans tur att fixa frukost till mig, en macka vill jag ha… du får göra den hur du vill… surprise me, sa jag, och han gick in.

Jag trodde nog att jag skulle få en macka med räkost och ost på, men inte, det bidde med ett pålägg, räkost. Nå, inget fel på den och det är minsann inte ofta han gör mina mackor.

Till saken hör nu att vi under tävlingar och på resande fot, har så enkla saker med oss som möjligt, till exempel sån där färdighyvlad ost, ja jag vet, dyrt och lätt fördummande (som om man inte klarade av en osthyvel), men i det här fallet gäller det också att planera efter diskmöjligheter.

I alla fall, så blev vi bjudna på te på torsdagskvällen, jag plockade med mig den färdighyvlade osten och vi satt och rostade, bredde och doppade mackor, då Åke plötsligt tog tag i osten och sa att när jag skulle göra den där mackan till dig… så hittade jag ett sånt här paket och hade precis tänkt öppna det men såg i sista stund att det inte alls var ost, det var något annat, så därför blev det bara räkost.

*garv*, jag vet vad det var jag… färska lasagneplattor. Men du sa jag, du skulle banne mig ha lagt det på mackan, jag sa ju att du skulle överraska mig och jag lovar… jag hade blivit överraskad :)

Vi gjorde en utflykt igår till ett slott…Wiks, tror jag att det heter, och jag , fick veta hur brännässlor ser ut, jag har aldrig sett en och aldrig heller bränt mig på någon… förrän igår, då jag stoppade ner handen i en buske för att plocka en blomma, akta dig sa Åke, så du inte bränner dig, men det var försent. Fast jag överlevde, kändes väl som ett getingstick, typ.

Sen fortsatte vi till Iittalas och avslutade på Coop i Stenhagen. Då hade det satt igång att regna och rätt så rejält också, har även regnat i natt men ser ut att kunna lätta upp nu idag. Vi ska då åka till Enköping om två timmar, på en Bacho outlet… samt införskaffa det där sista som brukar saknas, inför kvällen, bland annat jordgubbar. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lasagneplattor Åke macka frukost Wik. slott brännässlor Iittala Bacho outlet Enköping Coop

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 juli 2012 klockan 10:04,

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.

Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.

Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.

Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*

Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara :)

Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.

Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir :) Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco klass dragster Rickard Åke retursträcka brandman regn *psykbryt* elimineringarna final för fort Kubbe burnout Norran tidning Lars Emma Johan break out

Mycket grymt... jag vet, men håller inte med

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 12 juli 2012 klockan 08:59,

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.

Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.

Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.

Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.

Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.

Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: sol Arvidsjaur Nicco bada sjön mygg knott broms Åke Rickard morfar Maria Lundmark Hällsten Fällfors stugan Järlåsa klippa gräs inomhus vampyrer

Camaron gav upp...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 11 juli 2012 klockan 08:46,

Alltid nya äventyr… vi åkte in till Malå igår då vi kom på att vi skulle köpa oss en grästrimmer, man kommer ju inte åt att klippa runt broar och närmast stugorna med den åkbara saken.

Nå, vi passade förstås på att kolla in Galejan (loppis) och en kaffe på Dungers. Jag tyckte att bensinpumpen började låta slö, den ville inte gå ordentligt och jag sa det till Åke som noterade att bensintrycket var väldigt dåligt. Vad göra???

Vi satt och dividerade på vägen tillbaka till stugan om att ringa någon i Arvidsjaur, dit vi ska idag bara för att kolla in Dollarstore, och höra om vi kunde få tag i en ny bensinpump. Trycket var snudd på lika med noll, hela tiden, eller ja… fram till bron, halvvägs till stugan, då gav den upp.

In på parkeringsrutan, ut ur bilen, jag gick dit bak och öppnade tanklocket och det var tryck därinne, med andra ord, mina vänner, inget fel på bensinpumpen men mängden bensin i tanken. En så kallad soppatorsk, in the middle of nowhere!

Nu till det extremt dåliga, Åke ställde sig för att lifta till stugan, ta med en liten bensindunk tillbaka, på vespan. Och det funkade, me det var först den sjätte bilen som stannade. Så mycket trafik är det inte efter den här vägen, hur tjuvaktiga tror dom att vi är när huven ligger på taket och Nicco är med oss, ett barn? Ja säger jag, sånt där brukar straffa sig och nästa gång är det förmodligen ni som står där. Eller trodde dom att han skulle lämna oss där och lifta tio mil och därför plockade dom inte upp honom för dom skulle inte så långt… sällan.

En herre stannade då i alla fall, och han var så juste att han skjutsade Åke ända fram till maskinhallen fast han själv skulle ha fortsatt rakt fram, heders åt såna människor, det är så man ska vara.

Efter ifyllande av fem liter drog pumpen igång, inga konstigheter alls, så det var bara att fortsätta till stugan. Vad skönt att det ”bara” var soppatorsk och inget annat, jag såg ju Fällfors tävlingen ryka, för min del.

Sedan gick resterande tid av dagen åt till att köra runt och samla upp gräs, fy, men nu är det gjort. Sen invigde vi en grill som vi helt oförhappandes fick i Piteå. Det var ett team från Norge som stod framför oss, dom satte ihop en grill, använde den en kväll. Dom spräckte blocket i bilen så redan på lördagen började dom packa ihop. Jag såg jag en kille stå och klia sig i skallen och jag undrade vart tusan dom skulle packa med sig den där (dom hade ingen buss dom).

När vi sedan skulle börja packa ihop junioraren så stod grillen parkerad utanför vår dörr, haha, dom fick med andra ord inte med sig den och överlämnade den i vår ägo, tack tack, nu har vi fått användning av den med.

Idag åker vi som sagt var till Arvidsjaur, inte med Camaron utan vi tar storbussen vi. Det är 2.6 mil vägomläggning, inte alls kul och helt omöjligt att köra med vår Camaro så… en resa på ca 7 mil, inte så långt, och något annat att se, vi har inte regn men det är aningens mulet här, till skillnad från gårdagens sol, även fast det inte var speciellt varmt. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Camaro Malå Dungers Galejan loppis bron stugan Åke liftade maskinhall bensindunk vespa bensinpump Fällfors Dollarstore Arvidsjaur

Tjänare tjänare...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 03 juli 2012 klockan 23:22,

Jomenhejsan så här nästan mitt i natten. Det ska ju vara bloggstopp imorgon mellan 8-12 så det är väl bäst man skriver sitt lilla inlägg nu då, så var det gjort.

Dagen har förlöpt…rätt så hyggligt, mycket småplock och tänkande, tankande och pusslande, men nu, är vi snart klar. Camaron är lastad i bussen, och Åke har dessutom gjort ett litet rövarlass till dragstern:

Jag skulle ut en sväng vid halvett snåret, backar ut jeepen och noterar ett STORT SVART moln av någonting flygande… getingar gissade jag på. Visslade på Åke som fick hurven då han insåg att det inte var en flugskock han stod mitt i, utan något större och mer surrande.

När jag kom tillbaka trodde jag ju att dom skulle ha försvunnit men inte då, nu har dom klumpat ihop sig i tallen, och där sitter dom och krälar på varandra:

Nu har jag kollat på goggle och förmodligen är det bin, som antingen är på rymmen eller på jakt efter ett nytt boende. Jag ska se om jag får tag i en biodlare imorgon, för då kan dom tydligen komma och ta rätt på dom innan dom hittat sig ett nytt ställe att sätta bo på… typ i en skorsten eller dylikt. Jag är inte så säker på att jag vill ha dom i närheten.

Fick ett mejl från Jan A som informerade om att vår grästuva har ett namn, Styltstarr eller Rulltuva, vår tuva har dessutom fått en inneboende, jojomensan, kolla här bara:

Ja ni, nu får vi se hur lång tid det kommer att ta innan jag skriver igen, hm… ska in på Sigge imorgon och fixa mobilt bredband, så det kanske bara blir några timmars frånvaro, vem vet… mig slipper ni inte i första taget. Ha det så gott allesammans, vi syns, hörs eller störs, framöver. Over and out!

Kommentarer: 0 Etiketter: Camaro buss bin svärm Maria Lundmark Hällsten Åke Jeepen Sigges bredband biodlare Jan A

Vi har oåkt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 03 juli 2012 klockan 08:32,

God morgon! Vad roligt det är att stiga upp då solen skiner, som Sally brukar säga, att den skiner alltså, med den skillnaden att hon även kan säga det då det är mulet :)

Vi blir kvar en dag till i Umeå, Åke har satt in en vattenpump i Camaron och flyttat generatorn, och detta tog hela gårdagen i anspråk, vi var inte ens säkra på att han skulle hinna klart ändå. Ni vet, när det blir så där att helt plötsligt är något borta, för kort eller går sönder, som nu då bensinslangen blev för kort och vi var tvungna att ta en sväng förbi stilservice och införskaffa en meter eller två, som det faktiskt blev.

Allting tar sin tid, det hjälps inte, men å andra sidan klagar vi inte heller, gissar till och med på att vi har det varmare här än uppe i stugan och dit kommer vi så småningom i alla fall.

Själv hann jag med att tanka Jeepen, en blixtvisit på arbetskontoret på stan, in på Åhléns och köpte ett diskställ som passar till stugan (det ska vara avlångt, smalt och ha en bricka under sig), handla på Maxi, fixa lunch… hahaa, fast den var nog enklast, det blev en räkmacka från Ullas :)

Fortsatte med att göra bussen klar, skaffa dit täcken, dammsuga, torka golvet, bära över lite kläder, börja fylla på frys och kylskåp, klippte gräsmattan och satt och njöt i solen emellanåt. Så idag har vi kvar att tanka upp bussen, lasta bilen och Niccos dragster, samt bära över resten av kläderna. Allt tar sin tid, det är ohjälpligt.

Nu ska jag joina Åke på altanen för en påtår, skrev jag så kom han in... nå ni får ha en bra och fin tisdag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: God morgon! Camaro vattenpump Åke generatorn bussen Maxi Åhléns Preem Jeepen Maria Lundmark Hällsten Nicco dragster räkmacka Ullas klippa gräset altanen

Första semesterdagen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 02 juli 2012 klockan 08:29,

Första semesterdagen, jojomensan, och jag kan ju inte påstå att det gör speciellt ont :) Vi ska väl greja på lite härhemma, Åke fixar med buss, juniorare och Camaron, själv ska jag nog köra en tvättmaskin, åka ner på stan och fylla i en tidrapport för lönen, röja upp lite och städa upp i bussen så den är klar för att nyttjas imorgon.

För då bär det iväg till Malå. Där vi kommer att vara till på torsdag, sen är det Piteå midnight sun tävlingen, tillbaka till stugan, hinner vara där i fyra dagar till och sen är det tävling i Fällfors, tillbaka återigen till stugan för 2-3 dagar och sen piper vi av hemåt, stuvar om och åker ner till Järlåsa där det är planerat att ha taklagsfest den 21/7. Det ni!!!

Sally kom knatandes i Niccos skor igår… jamen dom där är väl lite för stora, sa mormor (läs jag), näää, svarade Sally och hasade vidare:

Och igår kväll var det någon som tyckte att Sallys fåtölj var alldeles lagom att ligga och mysa i, fast själv tycker jag nog att det ser aningens obekvämt ut… faktiskt, den är inte för stor utan snarare tvärtom:

Jag tror att hela gårdags kvällen gick åt till anmäla oss till tävlingarna, man var tvungen att skapa nya användare på bägge sidorna och nu är det ju inte bara jag som ska ha en användare heller, fast nu är det gjort och förhoppningsvis ska man inte behöva göra om det en gång till.

Tvärkikade in på Niccos sida där hon lagt ut roliga saker, gå in och titta på den första grejen där, hahaa… jag kan inte sluta skratta då jag ser den: http://datgurl.blogg.se/

Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally buss semesterdagen Åke Juniorare Camaro buss städa tidrapport Piteå midnight sun. Fällfors Järlåsa taklagsfest Enya fåtölj användare Malå Maria Lundmark Hällsten

Så skulle man kunna göra

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 26 juni 2012 klockan 14:01,

Vi satt ju på Droskan igår, och i och med att det var varmt ute så satt vi därute, på altanen då vi åt middag.

Tänkte lite på upplägget dom har där. Man bestämmer vad man vill ha, betalar och får en tallrik och glas, sedan får man äta ur buffén och fylla på dricka, hur mycket man vill, helt ok. Och det går ju bra så länge dom har ärliga människor där.

Där vi satt, finns det en trappa ner till gatan, jaha ok, tänkte jag, då kan vi ju äta upp, snabbdiska tallriken med servett, ställa oss därnere och sälja en buffé tallrik för 100 spänn, varsågoda!!!

Nu tror jag inte att det är någon som gör så, men man skulle kunna. Man skulle också kunna ta med sig en egen tallrik och när dom försöker stoppa en och säger hallå, du måste betala för att få en tallrik, så snäser man bara tillbaka –Jag har en egen tallrik med mig… sådeså. Fast det går nog inte hem :)

Nu sitter vi och väntar på att Sally ska vakna så vi får åka upp till ”gammelmormor” och fika. Kan ju passa bra nu då det blev sånt här väder.

By the way så påminde Theresé mig om att jag faktiskt klippt henne också, apropå mitt första blogginlägg idag, luggen fixade jag, tills jag insåg att det skulle sluta med en pottkantsklippning, luggen gick längre och längre bak, mot öronen, så då slutade jag klippa, och DÅ, lade jag frisör karriären på hyllan :)

Fast nu ljög jag igen, jag brukar ju klippa Åke, men då blir det med trimmern och inget annat. Jodåsåatt…

Kommentarer: 0 Etiketter: Droskan tallrik buffé Sally "gammelmormor" Maria Lundmark Hällsten Theresé klipa luggen Åke trimmern

Hur gör man... och varför???

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 26 juni 2012 klockan 07:14,

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!

Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?

Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.

Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.

Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:

Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss :)

Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar :)

Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: slätten trafiken Droskan grillbuffé jag Maria Lundmark Hällsten Åke Nicco Theresé Anders Sally Mats Jonsson Helena Frida Brälla Lena Hanna Albin Brändström/Franck Vivan moster Gunilla kusin dotter lucka ladugård

Maltträsk i helgen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 25 juni 2012 klockan 05:55,

Idag kan jag ju inte börja bloggen med annat än att gratulera min käre make, Åke, som har sin födelsedag idag, Grattis, paket får du senare under dagen, och middag blir det på restaurang, bjuden av Theresé och Anders, jojomensan :) Och vi avslutar med ”fluff” tårta här hemma.

Vi har nu varit i Maltträsk och roat oss, lördag till söndag. På lördagen hade dom ordnat en liten aktivitet kallad ved och spis (tror jag, i alla fall något liknande). Vi delade upp oss familjevis och fick väga ved, kasta ved i vedspis, spika spik och kasta boll. Kan inte skryta om att vi vann, men vi blev inte sist och egentligen har det ingen betydelse, det är alltid kul med något man kan göra allihop, tillsammans.

Sen var det grilldags, vi satt ute, och varmt var det hela dagen, fram till dess solen gick ner, och då kom kylan istället, så vi vandrade upp till pub, Fairlane Saloon, och intog kaffe och annat flytande… ja… det är ju en pub ju :)

Dom andra höll igång till mitt i natten och tidigt på morgonen, med badtunnebad och allsång, men vi gav upp vid tolvtiden, det tar på att vara ute hela dagarna, fast å andra sidan så var jag och Åke uppe först av alla, och drack kaffe på verandan redan kvart i åtta, i solgasset, igår morse. Någon ska vara först.