Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet :)

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

Det går ju hel del frågesports program på tv:n och jag anser mig själv vara något allmänbildad, kan lite om allt möjligt. Tyvärr, kanske mindre om det mesta, men ändock :)

Ibland hänger man på ”vem vill bli miljonär” en bit på vägen och svaren är givna, och ibland vet jag att om det hade varit jag som suttit där så hade jag förmodligen använt alla livlinor innan jag kommit upp i 5000:-.

Det är inte för att jag inte kan lära mig, utan jag gissar på, för min del, att det är ett stort bristande intresse, jag har inget större önskan att lära mig vissa saker, tycks inte ha så mycket användning av det. Däremot kan andra saker som poppar upp, vara så intressant att man tar reda på det man kan om det, stoppar in i det i skallen någonstans, sedan ligger det där lite latent och kan plockas fram någon gång då man vill skryta lite över sina kunskaper :)

Ta bara detta med NUS… vad är nu NUS för något? Det har varit en massa skriverier om detta, på sista tiden, och jag har förstått att det är lasarettet det handlar om, men jag har hela tiden trott att det varit en avdelning, och herreminje, vad mycket folk det varit som ska just på den där avdelningen, inte underligt att det inte finns resurser att ta hand om alla människor… har jag tänkt.

Tills en kväll, då dom visade ett reportage om NUS, och stod och filmade skylten samtidigt och Maria lade ihop ett plus ett, aha… N som i Norrlands, U som i Universitet och S som i Sjukhus, *suck* vad enkelt saker kan vara ibland. Och egentligen skulle jag väl inte avslöja just detta men hey, jag bjuder på mig själv, tycker till och med att det var lite småroligt :)

Just nu sitter vi och värmer upp oss med dagens första kaffekopp, sedan ska vi ju göra oss klara för träffen utanför maskinkylare för vidare färd till Rödåsel, så det lär väl komma några bilder på det sedan.

Brälla, Lena och Hanna var här på middag igår, det var riktigt trevligt och som vanligt, då man har det bra så susar tiden förbi. Nu önskar jag er alla en trevlig kristi himmelsfärdsdag och till er i eller från Norge, en trevlig nationaldag.
..

Inte trodde jag då att jag skulle kliva upp 6… en lördagsmorgon, där går ju gränsen till galenskap. Men vad gör man då man tror man håller på att kvävas och ena ögat har beckat igen så man skulle kunna trott att någon varit framme med superlim? Jo, man kliver upp och ser glad ut och tänker att det är då en jäkla tur att man inte jobbar idag.

Nä, det blev ingen körning i helgen, solen, värmen och vinden, lyste med sin frånvaro och det hann aldrig bli torrt innan nästa regnfall.

Vi fick istället som avslutning (vi som inte lastat bilarna) göra en liten burnout och gasa ner efter banan, allt för den betalande publiken.

Nu jobbar jag tre dagar till innan operationen, men innan den ska vi även klämma in en liten tripp till Maltträsk, där Brälla ordnat ihop till årets fest. Han fyllde ju sina modiga 50 år i Mars men har sparat på det stora firandet tills nu.

Theresé, Anders och Sally kommer också upp, och jag gissar på att vi blir rätt så många däruppe. Vi ska även få anvjuta Wolfman Jack, live, och det är minsann inte dåligt.

Ser ut att bli en blöt dag idag, tror jag ska inviga regnponchon jag fick i Kubbe. Apropå Kubbe så lägger jag ut lite bilder därifrån, senare idag, kameran ligger nämligen kvar ute i bussen och jag hade ingen lust att gå ut...just nu.

Ni får ha en bra dag!

Så var vi framme på antikhuset i Rödåsel.

Den första vi mötte då vi klev ner mot huset var Öhman, tuggandes på en varmkorv. Inne i butiken var vi ensamma, men det berodde ju givetvis på att alla började med kaffe, korv och fika, innan dom gick in för att shoppa och titta runt. Vi gjorde tvärtom.

Det här var väl ett fränt och annolrlunda bord?

Jag köpte en liten albyl burk, som passar min albyl väska, i den ska jag ha mina läkerol, den passar nog alldeles utmärkt för det ändamålet. Sen gick vi ut för att ta oss en kaffe.

Gräddhyllan :-) kan ni skåda här uppe.

Sedan gick vi ett varv till och stötte på...Öhman, fortfarande utanför huset, nu tuggandes på en macka.

Efter detta besök så packade vi ihop och drog hemåt...trodde vi...hade vi tänkt oss, men då ropade Brälla och frågade om vi inte skulle åka till Blå eld i Tavelsjö, för att kolla in hans utomhus prylar, nej svarade vi, snåltarmar ropade han tillbaka, så...nu är det Brälla vi kan skylla på, för att vi köpte denna sak, just på blå eld:

Ett fågelbad till våra vänner, fåglarna. Sen såg jag ju vad jag skulle vilja ha i vår trädgård, kolla in den här:

Dom hade jättefina saker på blå eld, så en färd dit ut, rekomenderas också.

Nå, sen har vi faktiskt gjort ett till inköp idag...men det tänker jag inte avslöja nu, vad det är, det får ni se och veta imorgon, moahahah...

Öhman gjorde ett påpekande igår, det var nu inte han som myntat uttrycket ettan, utan det var Brälla, som tyckte att Blomstrevägen från det här hållet, blir ju ett, fast den i själva verket börjar längst ner efter vägen och inte med nummer ett, utan elva med elva. Ha, precis som på Näckrosvägen, där finns ingen etta, men där var det tydligen meningen, en gång i tiden, att det skulle ha blivit en förskola, och då hade den fått nummer ett.

Det blev en lugn valborg för oss, vi satt ute mest hela dagen, fick kaffefrämmande från Kittelfjäll, sen dök mina föräldrar upp med några bekantingar som ville kika in och se hur vi bodde. Vi hann också med två svängar med Camaron, och när jag satt och tittade på den, när vi parkerat den här på gräsmattan, så kunde jag inte annat än kläcka ur mig - Med den storleken som det nu är på hjälmen, så inti fasen behövs det då något nack och halsskydd, jag får ju vara glad om huvudet går in mellan framrutan och ryggstödet på förarstolen :-)

Och i vanlig ordning, sittandes härute, så var det många som höll på hamna i olycka men dom klarade sig. Några bilar provade på att gena i korsningen och det kan ju sluta med en ände av förskräckelse. Andra knepiga bilister struntar i att det faktiskt är ett trafiklyse och stannar ändå, med en viss risk att andra inte uppfattar det utan stirrar sig blinda på lyset. En hel del "fin" bilar har nu också tinat fram och det känns som rena uppvisningen då vi sitter här och kan kolla in dom.

Nu önskar jag er en lugn och fin söndag!

Då var vi hemma från promenaden. Jag har aldrig haft så tjockt hår, någonsin, som då jag kom innanför dörren. All snö som letat sig in och tjorvat till håret, det var bara att knäböja vid badkarskanten och tvätta det.

Vi mötte en cyklist vid granngården. Han cyklade på sidan, närmast granngården, på den smala trottoaren där knappt två cyklister kan mötas, sommartid, nu var det dessutom inte skottat så ni kan ju tänka er hur det såg ut. Och jag undrar vad han tänkte på... eller med.

Han hann nämligen inte långt förrän framhjulet for över kanten och han halkade ner på vägen där tre bilar kom åkandes. Tur för honom, denna gång, att dom inte höll speciellt hög hastighet utan den första bilen hann bromsa in så han tog sig upp på trottoaren igen. Men som bilist, hade jag blivit sk-t sur, faktiskt. För vems hade felet varit om bilisten hade kört över cyklisten? Jag vet vad jag tycker, men om det är rätt, ska  jag ha osagt.

Så ta det lugnt, både bilister, cyklister och gående, det är väl bättre att ni kommer fram dit ni är på väg, än att ni bara kommer er halvvägs?

Efter promenaden gick jag och sopade av cheven samt skottade runt omkring, nog för att jag säkert måste göra om samma sak om tre timmar, då jag ska iväg på jobbet, men jag tänkte som Åke och Brälla brukar göra : Det som är gjort, är ju gjort! Och det jag nu har sopat bort, bör vara det mindre, när jag kommer ut igen. Ha det gott!

(¯`'•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•'´¯)

Nu är vi hemkomna från en mycket trevlig midsommarhelg i Maltträsk. Vi tog oss dit på torsdags kvällen och kom fram utan större problem, det var bara katten som sket i trappen, navkapseln som susade förbi oss då vi svängde av vägen vid Åmsele basen och en skruv som rallade upp ovanför dörren så det skramlade och levde om dom sista kilometrarna, men fram kom vi.

Hämtade mina sulor igår, jag for dit direkt på morgonen i tron om att det skulle vara lite folk ute då och att jag skulle kunna parkera i närheten. Två platser fanns ledig på akutparkeringen. Jag svängde in på en av dom, stängde av bilen, men fick dåligt samvete och tänkte att även om mitt ärende bara tar fem minuter så kan det ju faktiskt komma någon som är i behov av att stå där, dessutom vet jag att om jag sett någon ställa sig där och sedan gå iväg åt ett annat håll, så hade jag tyckt att det hade varit för j-vligt.

Jag anmälde mig till Kubbe igår, Brälla har kommit hem från staterna med våran styrsnäcka så Åke gick ut i gårkväll för att byta den, allt såg bara bra ut. Då han helt plötsligt insåg att armen på snäckan, passar inte i hålet, den är en ½ mm för liten.

Nu har Brälla lackat skärmen så det återstår att sätta fast den. Den blev mycket bra, lite ljusare i färgen men det var inte så lätt att blanda ihop rätt nyans. Den är helt ok och han har gjort ett gediget jobb med att få till bucklorna som blir då man blästrar en skärm. Det gick åt en del spackel, om man säger så.

Vi gjorde bort våra ärenden igår, Jula, Stilservice och sist var vi förbi Brälla och lämnade skärmen. Vi har ju sån tur att han ska fixa den med spackling och lackering. Ännu mer tur hade vi då Lena sa, precis innan vi skulle åka hemåt, att dom hade en älgfilé som dom tänkt grilla och undrade om vi kunde tänka oss att komma dit och äta middag med dom. Ett erbjudande man inte kan tacka nej till.

Nicco blev uppvaktad av en mås igår, då hon låg på gräsmattan. Måsen kom närmare och närmare och ett tag såg det nästan ut som om den tänkt sig ända fram till huvudet på henne:

Och apropå fåglar, när vi var i Maltträsk till första maj så gick jag ut på bron och fick höra ett jätte skumt läte. Jag fattade inte vad det kunde vara, det lät ungefär som en humla som blivit instängd i en plåtburk.

Jag gick in och frågade vad stackarn det kunde vara, orrar eller? Efter en stund, då Brälla varit ute och kom in igen så sa han att han nu visste vad jag hade hört, det var en storspov. Snacka om konstiga läten. Följ den här länken, där finns det en hel del ljud från olika fåglar, lyssna till storlommens ödsliga skrik, ganska fränt, faktiskt. www.hyber.org/birds/index.html

Jag har fått, av en som vill vara anonym för allmänheten, en donation på 5000:- som ska gå till reparationen av Camaron. Finns det underbara människor eller vad? Personen i fråga är en otrolig människa som många gånger sätter andra före sig själv men som också precis som jag, tror att det man gör för andra får man också tillbaka. Jag accepterar summan pengar för jag vet att hon inte skulle godta ett nej samtidigt som jag givetvis kommer att hjälpa henne om det skulle vara nödvändigt någon gång i framtiden.

Detta citat är påhittat av, en åtminstone för mig  okänd kille som rör sig i Åke och hans vänners omgivningar. Och det är ett citat som både Brälla och Åke nyttjar lite då och nu:

Det du inte gör idag, behöver du inte göra om imorgon.

Ps, vill också påminna om café kvällen i föreningslokalen, med start klockan 18,00. Ikväll är det Kerstin i Preem huset som håller i fikat ds.

Vi ses där!

Brälla tyckte sig se vissa likheter mellan dessa två fordon, ser ni dom också?

Kan den sista bilden vara en föregångare till Fagers nyförvärv? Visst finns det en hel del likheter, det kan man inte missa. 1937 sattes detta tåg i trafik och Fagers bil tillverkades 1949. Mm...

Gårdags kvällen gick i lugnets tecken. Vi började med att avnjuta handskalade räkor, rostade mackor, sallad, dill majonnäs och dylika tillbehör, även något drickbart till allt detta. Sedan var det dags för maj-brasa nere vid sjökanten. Åke hade kostat på sig några raketer och den här gången fick han iväg dom åt rätt håll :-) men vissa av dom kan man ju fundera om man inte skulle ha fått reklamera, dåligt med fjus, just sepass att dom lyfte från backen.

Vet inte varför denna lilla historia poppade upp i skallen, nu på morgonen, men det gjorde den. Den gick att läsa i Hemmets Journal för några år sedan och var skriven av en av deras krönikörer.

Jag gjorde en sväng ner på stan i fredags, förutom ett besök på Åkerbloms så tog jag en tur inne på Hemmakväll, vis om att det var fredag och vilken dynga som visas på tv:n en sådan kväll så hyrde jag tre filmer.

Så här såg jag ut då jag var liten:

Och detta är Åke, då han låg på BB:

En kompis till Nicco stod och tittade på dessa bilder som vi har stående i bokhyllan, hon har stått och tittat på dom vid två olika tillfällen och varit lika förvånad och undrat över vid vilket sekel korten har varit ifrån. Speciellt det med Åke då, att dom hade munskydd och så, det kunde hon inte riktigt smälta.

Det var lite annorlunda tider då, jämfört med idag, då du helst ska ut genom dörren och åka hem så fort du bara kan efter födseln, ingen pardon.

Pratade med Theresé igår och hon berättade om alla kurser man kan gå, inför att man ska bli förälder. Är det inte profylax så är det försäkringar, amning, livet efter födseln osv. Det enda jag kände igen var profylaxkursen som inte gav ett dugg…inte för mig i alla fall. Jag sa till Theresé att det där med andningen, det löser sig nog när du väl ligger där. Hon berättade dessutom att just profylaxen kunde man gå på privat och betala 2000:- för, men aldrig säger jag, att man skulle betala för det. Men tydligen finns det dom som är desperat och faller till föga.

Huvudsaken och det viktigaste av allt är väl att man själv vet vad eller hur man vill ha det. Visst är det svårt när man ska föda första gången, då har du inget att relatera till annat än till andras historier som nästan aldrig kan jämföras med ens egna, alla är vi ju olika. Det enda man vet helt säkert är att man inte kommer att missa när det är dags, för det känner man otvivelaktigt, men man vet också av vilken anledning det gör ont. Och det är alltid en tröst, plus att man vet att det faktiskt, bara, är under en kortare period. Nog om detta.

Börjar med en bild på saker jag burit ner i tvättstugan och jag tänke fylla på med mer saker vartefter det försvinner, varsågoda, alla grannar, ta för er!

Vi åkte ut till Teg för att byta till sommardäck, Brälla hittade en nyutslagen nässelfjäril som fick komma ut från kallförrådet och ut i solen:

Sedan tog han ut sin Edsel för fotografering inför en eventuell försäljning:

Tova såg så där måttligt road ut:

Och sist, en bild på tulpanerna som skjutit upp vid en ingång på Vallmovägen, det är verkligen vår i luften:

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.

Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.

Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.

Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.

När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.

När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm...kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?

Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.vk.se/tezzii

Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron...nice!

Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än....ovanligt!

Det bidde ingen gravöl fast då det gäller mina rader på V75 så skulle jag nästan ha fått något tröstpris, två rätt var det enda jag fick. Åkes bång, som jag köpte, gav fem rätt men då är det tio andelar så vinsten blir bara 5-10 kronor.

Vi köpte ett par elektroniska trumpinnar till Niccolina för kanske 3-4 år sedan. Jag hade läst om dessa och tyckte att det skulle var den perfekta presenten, pinnarna går på batteri och hon skulle kunna springa runt och trumma på både det ena och det andra, sen kan man dessutom ändra ljudet på dom.

Vi var bjuden på fika hos Lena och Brälla igår och Lena sa att dom fått en present av Hanna, deras dotter som är i staterna som en typ av utbytesstudent, då hon läste bloggen om förbannelsen som Niccolina skulle kasta så tänkte hon att Niccolina skulle ha haft den presenten till hands. Det är nämligen en sån här:

En woo-doo docka (eller hur man nu stavar det), med medföljande instruktioner. Kanske något hon kan önska sig när hon nu fyller år. Jag kan ju se henne framför mig, springandes med en docka i högsta hugg, och med diverse förbannelser över hennes läppar, lärarna, däremot, kanske inte skulle tycka att det var så underhållande :-)

Jaha, då får man börja öva sig i att skriva -10 istället för -09 nu då. Nytt år, nya utmaningar, förhoppningar och framtidsutsikter. Kommer garanterat att gå lika fort som det förra året så det är bara att hålla i hatten.

Vi tog inte skranan igår utan vi lastade in pick och pack i cheven så skjutsade Åke oss till Lundavägen och sen körde han hem bilen igen medans vi började lägga upp förrätten som bestod i uppslantade baguetteskivor, en med räkröra på och den andra med en egen kryddad ost, en melonbit och en liten köttbit fick också ligga med på tallriken. Till det hade Anders och Theresé inhandlat ölet, Corona som skulle drickas med en limeklyfta i.

Men innan dess så bjöd Christer "Gitte" Bjuhr, på en fördrink, jag törs inte säga vad den innehöll förutom hjortronlikör och något annat starkt, men god var den. Gitte skymtas här i bakgrunden.

Till huvudrätten hade Lena tillagat en älgstek med hasselbackspotatis med tillhörande svampsås och en annan sås. Till detta serverades också en stor god sallad som jag tror att Tord med frun Camilla bistod med. Dryck till allt detta var vin, cider eller vad man behagade.

Efter middagen blev det lite lätt motionerande då vi fick trava ner i källaren där Brälla ställt upp en gammal kassett bandspelare som han köpt från staterna. Jag är inte helt hemma på detta men jag tror att banden kallas för stereo 8. Det spelades bland mycket annat, Supertramp och Cliff. "Järlåsa" Anders bjöd på en mycket välsmakande päronlikör att avnjutas till musiken.

Sedan var det dags för efterrätten som Mats och Helena Jonsson stod för. En suveränt god men något besvärlig tårta. Med besvärlig menar jag att botten inte riktigt ville skäras i bitar utan man fick nästan hugga lös bitarna, men som sagt, det var värt jobbet. Här ser ni Mats Jonsson i förgrunden. Nämnas bör att hatten inte tillhör honom utan det var bara ett tillfälligt lån.

Efter all god mat med tillhörande diverse drycker så plockades det fram en citat bok. Där Brälla läste citaten, gav oss ledtrådar och vi skulle givetvis gissa vem som sagt vad. Det var nu inte det enklaste men Åke körde med en raffinerad metod då han sa samma namn till alla citat och därmed lyckades han till slut få rätt.

Jag testade också ett citat som går så här: Jag stiger inte upp förrän jag har vaknat!

Detta har Åke kommit med och är något han brukar säga, bland annat till Brälla då dom ska bestämma en tid att träffas på. Jag har dessutom lagt till några egna ord som går så här, och om han kommer och inte har vaknat, så väck honom eller skicka hem honom igen.

Egentligen, och det sa jag också, så skulle man ha skrivit ner alla kommentarer som blev sagda då vi fick veta vem som sagt vad, ibland kan man verkligen fundera vad som kan hoppa ur munnen på folk eller vad dom tänkte med.

Sedan var det dags att klä på sig och gå ut där det skulle eldas, inte bara fyrverkerier utan också i grillen. En grillad korv så här på det nya året satt inte heller helt fel. Jag, Åke och Jennifer, var dom första att lämna sällskapet och vi var hemma vid halv två tiden.

Vi tackar härmed alla som var närvarande igår och även den första timmen på detta året. Dom vi firade in det nya året med var dom som följer: Anders "Brälla" Brändström, Lena Franck, Albin Franck, Anders Söderberg, Theresé Hällsten, Mats "masken" Karlsson, Christer "Gitte" Bjuhr, David, Mats & Helena Jonsson, Tord, Camilla & Ebba Sjöström, samt Jennifer, Åke och Jag.

Har jag tur så kanske jag får låna några bilder av Theresé, att sätta ut här, hon invigde sin nyinköpta kamera igår och fotade en hel del, men hon är inte uppe än så vi får se vad hon säger sedan.

Over and out!

Jennifer vill ha designade ostskivor på sin macka. Med designade menas att dom ska anpassas till hur mackan ser ut. är den rundad uppe i ena hörnet ska osten skäras runt på den sidan och är hela smörgåsen rund så ska hon ha två rundade skivor, hm...vilket påhitt.

Hon frågade igår, vart ordet smörgås kommer ifrån, det låter ju lite halv knäppt om man delar upp ordet, smör-gås, vart kommer gåsen in i bilden?

Idag ska jag ragga upp någon som skulle vilja adoptera en Herman. Herman är egentligen en surdeg som ska bli en sockerkaka efter tio dagar. Man tar hand om smeten och efter 10 dagar ger man bort två delar till någon som ska börja om från början. En del är redan bortlovad till Birgitta så jag har en del kvar. Får se om någon i grannhuset kan tänkas vilja ha en Herman. Våran del, eller egentligen Jennifers, för det var hon som kom dragandes med den, ska idag bli en kanelkaka.

Imorgon är det arbetsdag igen, i alla fall för många, mitt jullov fortsätter till den 4/1-10, då jag ska skrivas in på arbetsförmedlingen. Theresé och Anders kommer upp på onsdag, från Järlåsa så då får det väl bli julklappsutdelning igen. Två julaftnar/år är inte fy skam. Hon ringde igår och undrade om det skulle bli same procedure as last year, och med det var frågan om vi ska fira nyår på Lundalogén i vanlig ordning. Lundalogén är hemma hos Brälla och Lena och dom har väl mer eller mindre blivit påtvingade att ha nyår för oss alla, då det blivit mer eller mindre tradition att vara där och ingen planerar för något annat. Åke får nog fråga vad dom tänkt sig i år.

Ni får ha en bra dag!