Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Chefen | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Chefen

Visa träffar från alla bloggar

Spännande, spännande

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 09:40,

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.

Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.

Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.

När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar :)

Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.

Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.

Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.

Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.

Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bastu Kertsim Birgitta triss Maria Lundmark Hällsten Nicco Åke Winstone muffins middag lunchlåda spännande el stol chefen vatten Ålidhem centrum

Så kan det gå!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 24 februari 2013 klockan 11:15,

Vi, jag och chefen skulle upp på centrum nu på förmiddagen, vi var först ute med hunden, gick hem och lämnade honom, jag gjorde ett svep inne i köket och då...

Blev det tvärnit! Min rem i jackan lindade sig ett varv runt kaveln hon har liggandes under mikron, och den högg tag i mig och tyckte att jag skulle stå kvar där.

Jaha du sa jag till chefen, som skrattade, då skulle du sett mig i morse också, då jag gick ut och satte på motorvärmaren, kommer in genom dörren, slår igen den och har då tänkt fortsätta gå, men samma sak igen, det blev tvärstopp, och denna gången berodde det på att skosnöret klämdes fast i dörren. Jojo, så kan det gå... eller stå stilla :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten chefen centrum hunden jackan skosnöret dörren kaveln

Nu har jag försmäktat...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 februari 2013 klockan 08:03,

Ja nu har jag i dagarna 4, (femte dagen, blir det idag) försmäktat i denna kalla värld, utan en enda Läkerol… jösses vilket drama. Men jag har överlevt, och jag har dessutom enbart ätit mina tre mål mat om dagen, inga eller väldigt få, kolhydrater, och jag kan inte påstå att jag har varit speciellt sugen på någonting, förutom frukt. Ingen hunger, överhuvudtaget, så detta kan ju inte vara helt fel. Jag ser med spänning fram emot hur man tycker och känner om en månad.

Tina, min vän, skjutsade ut mig på jobbet igår, hon hade andra ärenden åt det hållet (jädrans tur för mig :) Så jag behövde inte gå hemifrån en timme tidigare. Och Åke hämtade hem mig med Jeepen, då jag slutade klockan nio.

Nu är den fixad, inget mer sjung där bakifrån, men det kan jag ju berätta att det blev ett stort hål i plånboken efter det verkstadsbesöket, så nu kan vi aldrig sälja den bilen. Fast å andra sidan, nu vet vi ju vad vi har, och det är en väldigt bra vinterbil, det hjälps inte.

Det blev lite dramatik på jobbet igår, då vi var ute och gick, av hänsyn till min chef så kan jag av naturliga skäl, inte avslöja vad, men jag vill tacka dom som var runt omkring och som kom till vår hjälp, jag hade aldrig fixat detta ensam, och nu ska det bli ändring på torpet, så detta aldrig mer kan inträffa. Tack, ni snälla människor som ställer upp för dom som behöver det!

Jag ska tillägga här, för att avdramatisera lite, på vägen hem, så skrattade vi gott åt allt som hände och skämtade vilt om hur det hade kunnat gå, så… värre än så var det inte. Och det var väl för väl.

Nu ska jag göra mig en frukost omelett, och sedan knatar jag iväg på träningen, känns ju nästan över ambitiöst då man ställer väckarklockan för att komma sig iväg och träna, men…ska jag få in detta med mitt schema så är jag så illa tvungen, men å andra sidan, så gjorde det inte speciellt ont att stiga upp heller :) Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: försmäktat Läkerol Maria Lundmark Hällsten Jeepen mat Åke jobbet chefen verkstaden plånboken vinterbil omelett träna

Dödsångest

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 22 januari 2013 klockan 05:58,

Vilken dag det blev igår, vi skulle ju ta färdtjänsten upp till ett ställe där chefen bokat en tid, klockan tio, hämtning skulle ske tolv. Kommer fram, vi blir avsläppta, vi går in och hon vi ska träffa är inte där, hon kommer strax, säger hennes kollega.

Efter tio minuter ringer kollegan upp hon vi ska träffa och chefen får prata med henne… hon har i sin bok, skrivit att mötet skulle vara den 21/2 och inte 21/1, och i chefens almanacka står det 21/1 klockan tio. Någon har skrivit fel, och vem det är får vi aldrig veta, det enda jag vet är att det inte är jag, eftersom det inte var jag som bokade tiden.

Och nu slänger sig Maria på telefonen och ringer och frågar allra ödmjukast om det finns chans att kunna få boka om färdtjänsten, och vilken tur vi har, det går och han kommer halv elva och hämtar oss så vi får åka tillbaka. Sådär ja, då hade vi varit ute och raggat med färdtjänst en timme utan att få något gjort, men vi satt ju inte i sjön, däremot hade vi varit strandsatta där om vi inte blivit hämtade eftersom det farit ett kullager på chefens stol så den drar du inte runt i onödan.

När jag kommer hem och tar in posten ser jag följande text, på reklamen:

Tänker givetvis att nu har dom verkligen stenkoll på sina kunder, hur fasen kan dom veta att jag är sjuk, krya på dig rabatt, tänkte ju jag att det stod, men när jag tittar dit igen och läser hela erbjudandet så står det något helt annat:

Sen var det bastu, efter middagen, och några rubriker för att vi vann 30:- lär det ju inte bli… men lugn… det kommer, jag är helt övertygad om det :)

Jag vaknade nu i natt av värsta hostattacken, kliver upp för att få åt mig andan och går in på toaletten. Håller upp armen mot munnen och den blir blodfärgad med en gång och jag tänker ju givetvis att nu är det kört för Maria, nu blöder lungorna sönder eller nåt sånt. Vid varje hostning kommer det nytt blod, tittar mig i spegeln och ser till min lättnad att det är näsan som blöder och inget annat. Men jag har aldrig i mitt liv, blött näsblod förut, så inte var det så konstigt att man hann fundera på döden innan man såg vad det var.

Jag jobbar idag, men sen ni, går jag på tre dagars ledighet och vem tackar nej till något sånt :) Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lott bastu färdtjänst chefen raggarsväng rubriker blod hosta lungor sängen näsblod rabatt krya på dig rabatt

Lyxfika???

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 januari 2013 klockan 11:51,

Nicco bredde sig en husmans igår, med ost på och en kopp varmchoklad till, när hon gjorde det kom hon på att hennes kille, Rickard, sagt att en lyxfika.... det är en husmans det.

Hm... njaeee, sa jag, jag är inte böjd att hålla med, husmans, tsss, det åt man ju förut eftersom man inte hade något annat val, idag däremot, finns ju en uppsjö av olika typer av hårdbröd.

Med frön, havregryn, hårt, mellanhårt, frasigt, knasigt, kantigt, runt, tjockt eller tunt.

MIn pappa älskade husmans, och det stod nog dagligen dags, på hans matintagslista, samma sak med Åke... jag fattar det inte, ok, jag åt husmans i 20 år, men sen vart jag less, och idag säger jag never, finns det inget annat att välja på så är jag hellre utan.

Men visst är det konstigt det där med vanor och hur man plötsligt en dag kan bryta, för att aldrig mer återvända. Min chef har varje dag, till frukost, tagit exakt samma sak på sin frukostmacka...varenda dag, i över två års tid, fattar ni, och helt plötsligt i måndags, skulle hon ha ett annat pålägg.

Jag tvärbromsade i mina rörelser och var tvungen att vända mig mot henne och fråga vad hon sagt, och ja, jag hade hört rätt, hon skulle ha något annat, men herreminje, sa jag, vad har hänt??? Nä, det hade inte hänt nåt speciellt, och jag vet inte jag, det kanske var en engångsföretelse, för imorse var vi tillbaka till det gamla vanliga igen :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten husmans ost varm choklad Nicco Rickard chefen pålägg

SPOTTA PÅ DEN!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 01 december 2012 klockan 08:09,

Jag och Tina tog oss runt Umestan igår, det var kallt, kan jag meddela, och det tog oss drygt 50 minuter, med tre stopp, då jag var tvungen att låta blodet rinna ner till knäskålarna, men hem kom vi.

Sen åkte jag upp på jobbet, måste ju fylla i tidrapporterna trots att man är sjuk, så jag hade med mig fika som jag bjöd på och en adventsblomma till chefen. Anneli gick av sitt pass så hon fick åka med mig, och vi tog en sväng ner på strömpilen innan jag skjutsade henne till tågstationen.

Ja, det finns ju, som ni vet, en hund på jobbet, kom på en liten incident som inträffade i våras. Ibland brukar nämligen chefen ha besök av en liten tjej, som är besläktad med henne. Tjejen tycker ju naturligtvis om att hålla på med vovven och vid det här tillfället hade hennes pappa och chefens f.d. man, gått ut på gården för att roa hunden med lite pinnkastning.

Nu var det tjejens tur och hon stod och skulle peppa hunden och få honom på hugget, hon låtsades kasta och tog nytt grepp, så föreslog då hennes pappa att hon skulle spotta på den. Va, sa hon och såg ut som det största frågetecknet i världen. JA, spotta på den, upprepade pappan. Nämen det jag väl inte göra??? JOOO, säger pappan och chefens f.d. i munnen på varandra, SPOTTA, på den!!!

Ok, säger tjejen, rycker på axlarna och spottar på hunden. Hahaa… jag som ni förstår var det pinnen hon skulle spotta på men hur stackarn skulle hon kunna veta att det var just pinnen dom menade :)

Ja, ingen kan och ju ha undgått att höra, känna och se, hur mycket det blåst och fortfarande blåser, därute. Våran fläkt på toaletten låter emellanåt som på en dragracingtävling, då dom håller på varva upp, det brummar och viner och snart kommer väl bladen i fläkten att lossna, med den hastighet den snurrar.

Så igår kväll då jag gick ut till soptunnan med en kasch, så upptäckte jag att fodralet till grillen, som går lös på några hundralappar, var spårlöst borta. Jag gick in och frågade Åke om han plockat bort det, men de hade han inte. Han gick runt huset och kollade men såg ingenting, kom in och klädde på sig varma kläder och begav sig ut på fodraljakt.

Han kom sig inte längre än till Tord och Camillas hus, där hade någon satt fast fodralet på deras staket, och vi gissar att det var Tord som gjort det, därav det kryptiska inlägget igår kväll :) Så nu är ordningen återställd, fodralet hemma på 1:an igen och grillen ska nu ställas in i bussen… japp, för vet ni vad, bussen blir kvar här i vinter, den står pall där den står. *SUCK*

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Tina Umestan Maria Lundmark Hällsten kallt blåser dragracingtävling jobbet chefen hunden tjejen pinnen spotta fläkten

Nu är det *** igen, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 21 november 2012 klockan 08:15,

Jullunch…nu, ja så är det, det är jullunch på jobbet idag, i samband med ett arbetsplats möte, så jag åker väl dit och käkar innan jag ska till sjukgymnasten. Men någon julkänsla eller sånt, har man då verkligen inte. Julmaten i sig, vet jag inte heller om jag tycker är så speciell… det är som med semlor, det räcker med en/år, då är det gott, men inte fyra gånger på en månad.

Man vet ju redan nu, vis av erfarenhet, att det inte bara blir på julafton som man får den där julskinkan, rödbetssalladen, köttbullarna och kalvsyltan, det blir ju alltid över en del som ska ätas upp senare, jaja… man får väl härda då :) Det är ju inte dålig mat i alla fall.

Jag och Tina halkade runt på en promenad igår, ute på Teg, inte så njutbar med tanke på halkan, men vi tog oss runt på ett litet stråk där, och då får man vara nöjd. Jag gick ut en 25 minuters sväng, senare på kvällen, och då var fästet något bättre, om än det höll på frysa på igen.

Och vet ni vad jag gjorde innan jag gick iväg… jag knåpade ihop ett mejl till chefen på kirurgen, där jag avslutade mejlet med att skriva att om sjukintyget som jag nu ringt och begärt att få, fyra gånger och inget har hänt, inte skulle dyka upp, så skulle jag komma och parkera mig själv på kirurgen och inte gå därifrån, förrän jag fick intyget, för nu är jag less.

När jag kom tillbaka hade jag fått svar, snabba puckar, han hade fixat intyget både elektroniskt, och skickat kopior hem till mamma, så där ja, ska vi tolka det som att dom inte vill ha besök av mig där, eller… det kanske inte var så svårt att fixa fram intyget, då man hittade av rätt person att mejla till. Ja, det får jag väl aldrig veta men det behöver jag inte heller.

Vi har fått ett sånt där litet erbjudande från Kvantum, storköpsrabatt, som det så vackert heter, med 5% på nästa köp, men kolla vad som står på lappen:

Dom reserverar sig mot slutförsäljning och tryckfel, hm… jaja, tryckfel kan jag förstå, det hade ju av misstag kunnat stå 50% istället, bra för oss kunder men mindre bra för han som äger stället. Men reservera sig mot slutförsäljning är väl ändå att ta i, tror dom att någon kommer upp och tömmer hela affären innan man hinner dit och utnyttja sina 5%? Njae, tillåt mig tvivla.

Nå, jag önskar er nu alla en trevlig onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten kirurgen Tina promenad Teg halka Kvantum 5% 50% kunder slutförsäljning intyg chefen

Det kopplade inte riktigt

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 18 oktober 2012 klockan 06:08,

Idag fyller chefen år, så jag gissar att det blir en lite lättsammare dag, förmodligen med fika och andra bestyr. Känns ju helt ok. Tråkigt med vädret bara, men jag har skrivit det förut om åren och jag vidhåller fortfarande, det är bättre att det regnar, för så länge det gör det är det plusgrader och det snöar då i alla fall inte.

Nu vet jag, vis av erfarenhet att jag inte får medhåll av alla, det finns ju dom som längtar efter snön för den lyser upp omgivningarna, och det stämmer väl det också, men det lyser inte upp tillvaron då man ska skotta sig ut eller då man ska börja med morgonen med att sopa osv. Nä, vi får nog packa ihop och flytta till… tadaaa, Bahamas.

Igår skulle jag värma upp Åkes kaffetermos som han har med sig till jobbet, när jag spillt upp vattnet så var jag på väg att ställa in den i kylskåpet… hur tänkte jag där? Sen gjorde jag i ordning en saftflaska (steviasockrad) som han skulle ha med, och jag vände mig till Nicco så hon fick känna på den färdigblandade flaskan.

Jag hade hällt i varmvatten… jamen vilken tur då att jag lägger in den i kylskåpet och att den ska ligga där under natten, så den hinner kylas av. Jag vet inte vad jag sysslade med igår, det ville inte riktigt koppla där :)

Annars på västerslättsfronten, intet nytt, nu ska jag slå in en liten present till chefen och ta mig frukost innan det bär iväg. Ha en fin dag allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke termos saft kylskåpet chefen fyller år snö regn Bahamas

Halv hektiskt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 oktober 2012 klockan 06:16,

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.

Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.

Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.

Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.

Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.

Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.

Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.

Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lasarettet chefen mamma Emma kusin Anna blåser spurtar byte strömpilen bastun pappa NIVA ortopeden skador "klok-Maria" bussen

En Hällstenare :)

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 31 augusti 2012 klockan 07:50,

Jag tänkte nu skriva att en fågel kvittrat i örat och berättat en sak, men att jämföra min mamma med en fågel, vet jag inte om jag skulle göra, så…min mamma kvittrade i örat, att det i tidningen Plaza, finns en person omskriven som jag känner, så då köpte jag den tidningen och läs nu och se om ni känner igen namnet…åtminstone efternamnet va :)

Svetlana är gift med min lillebror Lars, och det var hon som jag skrev om förut, som fått ett av några uppdrag att sy upp en ny nationaldräkt, vilket hon gjorde, men vann inte den gången, men som sagt, hon är på upptåg i alla fall och det är ju jätte roligt.

Jag är ledig idag, och det hör inte till vanligheterna, det finns bara en fredag i månaden som jag är ledig men då jobbar jag alltid helgen istället, men inte den här gången. Vi hade nämligen två frågetecken på schemat, den här veckan så jag bytte ut frågetecknet igår, till mitt namn och fick därför stryka mitt namn idag, härligt med lite ombyte.

Vi har gått på semesterschemat fram till nu och det har inte bara varit en och två av dessa ?, utan flera stycken ??????????. Jag sa till chefen igår att det hade varit kul att träffa det där frågetecknet och se hur h*n ser ut, men hon skrattade bara, hm… jag fattar inte det :)

På måndag blir det också en något annorlunda dag, då jag bara ska jobba till halvelva och sedan ska jag få åka på Scandic och där bli bjuden på lunch av assistansbolaget jag är anställd av, sedan blir det möte på arbetsplatsen klockan 16 och därefter ska vi allihop bli bjuden på middag, jojo, nu kostas det på.

Vi har ju ett ensamarbete, i den meningen att vi sällan är dubbelbemannade, ensam är vi ju inte eftersom vi har chefen med oss alltjämt, men man lär inte känna dom andra så bra, vi träffas i dörren då den ena kommer och den andra ska hem, och det är ju lite tråkigt. Så såna här tillfällen skulle vi ju få mer av.

Nu umgås jag ändå med dom som slutat och ibland med dom som fortfarande jobbar också, men det kan vara tjorvigt att få tiderna att stämma… vi jobbar ju, för guds skull och går dessutom omlott, mjodå.

Idag ska jag faktiskt fika med en gammal kollega (jaja… inte så gammal i åldern), och vi har ju träffats ett antal gånger. Hennes sambo tyckte att vi måste vara väldigt duktiga på just fika, och det stämmer ju, jag skrev till henne att vi snart kunde få bli diplomerade fikare, men vi är inte riktigt där än, det saknas några kaffetimmar till :)

Jaja, så då vet jag vad jag ska göra idag, och det känns ju alldeles lagom. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Plaza mamma örat kvittrat fågel jobbet ? ?????? h*n fika diplomerade kollega chefen

ironi :-) :-(

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 12 maj 2012 klockan 07:56,

Åke blev då utsläppt igår… inga större fel på honom med andra ord, men det är fortfarande några provsvar som ska inhämtas. Så vi gjorde inte så mycket på förmiddagen, hann upp en sväng på MediaMarkt för att köpa färg till skrivaren, hade några papper som skulle skrivas ut, samt handlade på Kvantum.

På jobbet var det någorlunda lugnt, vi gick ut på en längre promenad och sedan var det dags att börja med middagen. När avbytaren kom dit så pratade vi lite om hur man skriver saker, och allt kom från lappen jag skrivit till avbytaren som kom på morgonen.

Det är nämligen så att vi ibland skriver upp saker som ska göras som vår brukare tycker är önskvärda eller om det är något speciellt som ska handlas på affären. Nu hade jag skrivit typ… Chefen vill eventuellt köpa en coca-cola, inget annat men hon vill ha ett flygplan… ett privatplan, ett STORT plan med pilot, hon vill INTE ha någon bil.

Dom skrattade gott åt lappen och av någon outgrundlig anledning hade dom inte ordnat ett flygplan så gårdagens lapp lyder: Eftersom ni inte lyckades fixa ett flygplan så vill chefen nu ha en båt… ingen liten skorv utan en JÄTTESTOR båt, med medföljande kapten och med destination… Bahamas!!! Annars var det inget annat speciellt som önskades.

Kvällsavbytaren tyckte då att det är ju bara kul om man kan lägga in lite humor i sina texter och jag sa detta om att använda sig av smilisar, hur jag tycker att det kan vara ett bra sätt för att visa att det man skriver, görs med glimten i ögat, däremot, sa jag, är det synd att man inte kan visa ironi, och att man ibland får tydligagöra att det man skriver är just ironi.

Då, mina vänner fick jag veta att det faktiskt finns ett tecken för ironi, och man ska kunna hitta det på tangentbordet… men hur??? Så är ser i alla fall det tecknet ut:

Och på den här sidan kan ni hitta några fler tecken med förklaringar: http://www.buzzfeed.com/expresident/13-punctuation-marks-that-you-never-knew-existed

Annars på västfronten intet nytt, det är lördag, kanske kanske att det kan klarna upp till eftermiddagen, och vi får se vad dagen har att erbjuda. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke utsläppt provsvar MediaMarkt Kvantum chefen ironi smilisar Maria Lundmark Hällsten kapten pilot Bahamas västfronten

Vill du ha en kuse?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 19 april 2012 klockan 07:42,

Jag hämtade ju mamma igår och vi gjorde ett första stopp på Ålidhems centrum. Jag vet ju nämligen att det finns en antik/loppis där och vi skulle kolla in vad dom hade för saker… men tji fick vi, vi var 1½ timme för tidiga, dom öppnar först tolv, så dit får vi åka en annan gång.

Nu gick vi istället in på fiket och tog oss en kaffe och macka, jag stod först i kön och sa att jag ville ha en leverpastejmacka…tjejen i kassan säger något som får mig att öppna ögonen och utbrista: Vaa, vad sa du?

Jag frågade, vad vill du ha till? Ja, det var ju inte det jag hörde, jag började garva och sa att jag tyckte att du sa: Ja, lycka till! Precis som om dom inte hade några leverpastejmackor :) Vi träffade även på chefen som var ute på shoppingrunda, innan vi drog vidare ner till strömpilen.

Där, köpte jag något så gott som heter fruktkusar… ja, namnet ska jag låta vara osagt, om det är så lockande, varför kallar man dom kusar? Jag brukar annars ha köpt frökusar, och det låter väl kanske inte bättre, det heller, men dom är också goda.

Just namnet kusar, får en ju kanske inte att tänka på bröd, kanske hästar… fast inte jag, jag tänker på något annat jag… ja, mammas hembakade flottkusar (uttalas flååtkuse), och är egentligen ett anisbröd, skuret med fyra ben och ska väl därför likna en häst, och brödet friteras, och därav flottet, antar jag. Men kuse kan ju också vara något annat som säkert inte behöver en närmare förklaring.

Idag ska jag och Kerstin ut och gå, hon ringde återbud igår, så istället för promenaden så skottade jag gården, puh… inte för att jag inte tog mig ut härifrån, utan för att slippa värsta geggan som blir då allting smälter.

Och fågelbadet som hade tinat fram är återigen översnöat, hm...

Sedan ska jag faktiskt på assistentlunch, med två av mina arbetskollegor, det är företaget vi jobbar åt som en gång i månaden bjuder dom som vill på lunch och idag är det på Invito, trevligt! Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhems centrum antik/loppis fiket macka kaffe chefen Maria Lundmark Hällsten strömpilen fruktkusar frökusar flottkusar flååtkuse hästar mamma anisbröd assistentlunch Invito

Inget skämt

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 01 april 2012 klockan 09:20,

Lurardagen och nä… jag tänker nog inte komma med någon påhittad historia, det ska till en del för att få ihop en bra sådan och jag ids inte, så det jag skriver är inget april skämt… men man får aldrig vara säker :)

När jag jobbade i fredags så skulle jag gå till sophuset med skräpet som är sorterat, papper, glas etc, men jag fick strunta i min lilla uppgift eftersom chefens nycklar var borta.

Jag smsade tre av mina arbetskamrater men ingen hade sett till dom så dom var eller är borta. Förmodligen lagd på ett sånt där ställe som man inte tänkt på, och jag kan med säkerhet säga att jag är oskyldig då jag aldrig lägger ifrån mig nyckeln utan håller den i handen tills jag är tillbaka och då åker den ner i väskan. Rätt så bra att göra så, då vet man alltid att det blir rätt. Men…

Så var vi ju ut på den där lilla utflykten i fredags, med färdtjänsten. Och för att få åka med dom så ska färdtjänstkortet visas fram, och därför hade jag nu lagt det i min ficka eftersom jag sköter betalningen och sitter närmast chauffören.

På kvällen, och vid två olika tillfällen, kommer jag på att jag har kortet i fickan och tänker att det där ska jag lägga ner i chefens börs, men nu händer det där som jag inte begriper…VARFÖR gör man inte det då, med en gång??? Man vet ju att det ska göras men inte då, man tror att man kommer att komma ihåg det tio minuter senare men icket.

Igår då jag skulle ut på morgonpromenaden, stoppar jag ner handen i fickan och se, där ligger kortet. Jag skyndar mig och ringer upp chefen och frågar om hon tänkt sig ut med färdtjänsten för i så fall måste jag ju komma med det, på en gång, men det ska hon inte och vi bestämmer att vi ska ses på Coop, vid halvelva, men där sker också ett missförstånd, för kvart över tio ringer hon och undrar vart jag tog vägen… hon satt och väntade på att jag skulle komma hem till henne, så det var bara att gasa dit istället.

När jag nu liks var där så frågar jag om vi ska prova att få in henne i Jeepen så kan dom få skjuts ena vägen i alla fall, och det gjorde vi, provade alltså, och vi lyckades dessutom, vilket jag egentligen inte trott då bilen är så hög. Nämen allting löste sig ju, hon fick igen kortet, vi tog oss allihop dit vi tänkt oss och jag fick köpa det jag planerat då jag for dit. Men lite tjorvigare blev det ju, men vem har sagt att allting ska gå som på räls?

Önskar er alla en fin söndag, och kom ihåg, allt ni hör, läser om och ser, behöver inte nödvändigtvis vara sant… men det lär ni nog också bli varse om, i så fall.

Kommentarer: 0 Etiketter: nyckel färdtjänst kortet fickan VARFÖR Coop promenad utflykt chefen chauffören

Halv åtta hos dig eller mig?

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 20 februari 2012 klockan 05:58,

Hörde att programmet halv åtta hos mig, den här veckan, är från Umeå. Det kommer då jag att sitta och se. Sa till chefen, som alltid brukar se på det här programmet, att nu kanske det är någon man känner igen.

På ett sätt vore det kul att vara med, men å andra sidan… nä, inte skulle jag vilja ha en kamera rätt i ansiktet och få en massa knäppa frågor, och sen ska ju maten vara lite extra ordinär. Mm, nä, det får vara.

Men du, sa jag till chefen, tänk om Åke är en av deltagarna, han har inte sagt att han ska var med, utan det är en överraskning, det vore nåt det. Är han duktig på att laga mat, frågade chefen. Hm, det är så sällan det händer, och när han ska bjuda på mat så blir det pizza… införskaffad på en pizzeria, men vem vet, han kanske har tjuvtränat och till och med lärt sig att det inte spelar någon roll om det är 1 ägg eller fem stycken han ska koka, det tar lika lång eller kort tid, och inte ett ägg fem minuter, och två ägg tio, moahaha…

Vi blev bjudna på kaffe på Lundalogén igår, och inte bara kaffe utan med semla till. Nu tog inte jag någon, näpp, jag ska spara mig till imorgon, då det är fettisdag, och då ska jag ha en och inget mer hädanefter. Det är fettisdag det.

Idag är det jobb på schemat och bastu till kvällen. Ska även på ett möte mitt i alltihop, men det ska gå bra det med. Och videospelare får jag ju preparera, om jag nu ska följa halv åtta hos mig, för inte är vi klar i bastun innan dess. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: halv åtta hos mig mat Åke chefen ägg kokas Lundalogén kaffe semlor fettisdag bastu möte jobb

hurven

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 11 februari 2012 klockan 08:26,

Igår var vi upp och tränade, chefen och jag. När hon satt och trampade cykel, lätt uttråkad och undrande när hon cyklat klart, så frågade jag om hon inte kände vinden i ansiktet. Mja, nästan… eller inte, sa hon.

Egentligen skulle dom ha en liten fläkt där framför, sa jag, lite ljud från bilar som passerar, fåglar som kvittrar och helt plötsligt ett bröööl från en älg, och då… får man lägga på en rem. Smart va? Hahaa… älgen fick jag nog ifrån den där trion som dom sett uppe på Carlslid, inte långt från min arbetsplats.

Vad skulle man göra om man stötte på dom, förhoppningsvis skulle dom flytta på sig, men jag tror att man skulle vara något försiktig och hålla ryggen fri.

Ja, jag vet att jag tjatar, och nu vet ni ju att jag ser på Svenska hjärtan, då jag har tid och lust. Vad jag noterat, i flertalet avsnitt, är att dom dricker en hel del cognac. Hela tiden, så fort det är något -Nämen nu tar vi en cognac, och så spiller dom upp en cognacs kupa med denna lätt brun/orangea drycken, och jag kan inte hjälpa det, jag tycker det ser så gott ut.

Igår gjorde jag slag i saken och plockade fram några små varianter av cognacskupor, och letade fram en flaska som stått här och skräpat, kokade kaffe och kände mig lätt upplyft av vad som väntade…

Nämen fy sjutton, säger jag, snacka om att dricka fotogen, och det brände hela vägen ner i magen, usch, det där gör jag inte om. Möjligtvis om det är en päroncognac, så långt kan jag sträcka mig, men det där, *hurven*

Idag vet jag inte vad som står på körschemat, en sväng på återvinningen kanske, med skräp från källaren. Ja, nog hittar vi på något alltid, och om inte så blir det en lugn dag. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen bröööl älg trio Svenska hjärtan cognac cognacskupa päroncognac *hurven*

Hon heter... Annika, nää...förresten

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 26 januari 2012 klockan 08:07,

Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.

Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!

Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.

Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi :)

När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.

Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.

Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.

Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Annika chefen stan killen människan Maria tomtebo stol bil släpvagn källaren

Tänk om man för en liten summa...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 10 januari 2012 klockan 06:10,

Tänk om man kunde betala en liten liten summa pengar och bara få stänga av alarmet på morgonen och somna om, det skulle ju vara helt underbart, men rent praktiskt, ej genomförbart, synd! Annars hade jag nog utnyttjat den tjänsten idag.

Satt ju för tusan i soffan igår kväll, vid åtta, och höll på somna, det är inte riktigt likt mig. En av assisterna är dessutom hemma i veckan så jag får inte mina två dagars ledighet, imorgon och på torsdag, men lite sovmorgon blir det i alla fall då jag har vissa planerade möten på morgonen, bägge dagarna.

Idag ska chefen och jag på biblioteket och höra om vi får fortsätta låna boken, åtminstone två-tre veckor till, vi har väl ca 120 sidor kvar, och det tar sin lilla tid att läsa. Det ska ju passa in, jag bör vara på jobbet (vilket jag är tre dagar i veckan) och sedan går det inte lika snabbt då man kör med högläsning.

Och nu håller jag dessutom på vara sugen på att läsa GW Perssons bok som jag köpte långt före jul. Den ligger här uppe på hyllan och lockar men jag har lovat chefen att jag ska läsa den för henne så jag får fortsätta vara sugen ett tag till. Jag tänker då baske mig inte läsa den två gånger på raken.

Annars har jag inget planerat idag, kanske åker direkt hem och går i säng, vem vet, då kanske man återfår lite energi. Näpp, nu är det dags för frukost, så jag åtminstone har klarat av dagens första uppgift. Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: summa pengar alarmet veckan GW Persson jul chefen biblioteket

Är det då skottår i år, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 04 januari 2012 klockan 09:03,

Som det ser ut just nu så betvivlar jag inte alls att det är skottår i år, jag är redan less… efter några dagars snöande, och jag vet att jag inte är ensam om att vara det :)

Kan någon förklara för mig varför mitt hår blir lockigt, ibland till och med med korkskruvar i, när det snöar och jag, givtevis, är ute, eller om jag vistas ute i regn och låter håret självtorka? Och varför blir det inte så då jag duschar hemma, och låter det självtorka. Snö och regnvatten är väl inte helt rent och fint, det är väl en massa nedfall och konstigheter i det, eller är jag ute och cyklar?

Jag och mamma for då ut en sväng igår, började först på Piias, en loppis som ligger ute på Ersboda, vid en husvagnsfirma, jag gjorde ett fynd som Sally ska få ta… sedan. Och efter det stoppet fortsatte vi till myrorna. När vi klev ur bilen (Jeepen) sa killen som var på väg in i sin bil, att vi hade den rätta bilen för det där vädret, och jag kunde inte annat än att hålla med om det. Inne på myrorna kollade vi bara runt, ingenting lockade även fast det finns en del roliga saker att titta på.

Väl hemma igen fick jag ta snösläden en sväng, så Åke skulle få in bilen då han kom hem, samt skotta undan en stor s-t-ns snöklump som någon (undrar vem), hade lämnat mitt i den andra infarten. Nu kan man ju också undra vem som egentligen ska hålla upp utfarten till vägen, det kan ju inte ligga an på oss eftersom folk går över där, eller?

Vi har ju våra grindstolpar och där är det vårat ansvar, sedan kommer en cykel och gångbana, och den ska ju traktorn ta, och efter dom två metrarna kommer ju utfarten till vägen och den borde ju rimligtvis ligga på traktorförarens ansvar att skotta, och det var det dom gjorde i förrgår, men inte igår, vilket innebär att vi får tre plogkanter att ta ner… fy fasen.

Eller så gör vi som Åke föreslog om dom nu inte kommer att hålla undan den tarmen, då kör vi ut på cykelbanan, det funkar det med.

Vi såg en stund på Jönsson ligan igår och kunde inte annat än sända en tanke till chefen, hon brukar nämligen använda sig av en viss Ragnar, som hon luktar på. Ni kan ju tänka er vad jag fick fundera första gången hon sa att hon ville ha lite Ragnar. Say what??? Ja, det var ju sån där vicks ”luktpinne” som Vanheden alltid går runt och stoppar i näsan, därav namnet Ragnar :)

Idag är det jobb i vanlig ordning, får se vad chefen kan tänkas hitta på att göra i detta väder, middagen till Nicco och Åke fixade jag igår, så jag behöver egentligen inte… göra ett förbannade dugg idag, fram till halv två, sådeså. Och jag tror inte att jag ska göra det heller. Önskar er alla en fin dag, all snö till trots.

Kommentarer: 0 Etiketter: skottår håret korkskruvar myrorna mamma Piias Ersboda Jeepen väder snösläde Åke Ragnar Vanheden chefen vicks Jönssonligan

En förbannelse, eller en vän?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 december 2011 klockan 06:00,

Jag skulle ringa till grannarna, Thord & Camilla, igår, och fråga om även dom ville komma och fira in det nya året med oss… och alla andra. Deras telefonnummer hade jag inte så jag gick in på Eniro för att kolla och vad såg jag väl då, jo, Thord fyller ju år idag, hehee… så Grattis Thord, hoppas du får en bra dag:

Åke undrade hur mycket han fyllde så jag skulle kolla på birthday.se men dom hade nåt fel på deras sida för denna info var allt som poppade upp,

Något har inträffat

Nu hände det något som inte skulle hända.

Prova igen om en stund!

Lite lustigt, det med, har jag aldrig varit med om förut, men nåt fel hade dom då, men det fanns andra sätt att ta reda på att det då inte var jämnt han skulle fylla utan ena siffran är väldigt ojämn och den andra jämn, jodå.

Nu har vi då summerat antal gäster vi får på nyårsafton och det blir med allihop inräknade, 18 personer, hm… undrar hur många kilo kött man då ska köpa… 4kg, kanske, om man tar i lite.

Ni vet vad jag skrev förut, om chefens försvunna benvärmare som vi sökte precis överallt innan vi hittade igen dom. Igår, skulle hon visa den avbytande assistenten hennes nya benvärmare som hon fått av mig i julklapp, hon rullade bakåt och visade stolt upp dom men nu hade hon dom inte på sig. Det är inte lätt alla gånger :) Fast jag visste vart dom var, den här gången.

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Thord Camilla grannarna nyårsafton Åke Grattis chefen benvärmare assistent

Dom fanns inte... jag lovar

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 24 december 2011 klockan 08:36,

Ja, vad säger man… nu sitter vi här, julafton (jaja, inte afton än va), och är nyuppstigna, snölösa, tomtesbefriade men förväntansfulla. Julafton är det oavsett, och inte bara det, jag och Åke har förlovningsdag idag, jodå.

Jag har legat vaken mellan 4.15-5.15, fråga mig inte varför men det snurrade frågor i huvudet, hade jag skurit upp skinkan på jobbet, skulle jag skära upp skinkan på jobbet, hade jag diskat, skulle jag jobba idag… lite borta var jag säkert eftersom jag inte ens kunde avfärda alla frågor utan var tvungen att ha dom i skallen.

Jag som skulle hålla mig sysslolös igår, städade på toaletten, torkade trappen… inomhus, stekte tunnpannkaka, gick över på HP:s och köpte lite sista minuten småtjafs, stanna på Preem och hämtade ut ett paket Nicco hade beställt innan jag åkte till mamma och drack kaffe och sedan for jag på jobbet.

På jobbet i förrgår, blev det lite småroligt, chefen vill nämligen alltid, och då menar jag alltid, ha på sig sina benvärmare, då vi ska ut. Och ut skulle vi ju. Jag vill ha mina benvärmare säger hon och jag börjar leta. Jag letade på alla ställen dom normalt brukar ligga på, jag letade på alla onormala ställen… jag letade överallt. Det var ju nästan så att chefen inte riktigt trodde på mig, men benvärmare fanns inte att uppbringa någonstans.

Då ville hon ringa till Anna assistent, som hade passet före mig, för att fråga vart sjutton hon hade trollat bort dessa benvärmare, Anna hade bara sitt mobilsvar på så chefen talade in ett meddelande: Hej, jag undrar bara vart mina benvärmare är, hej då!

Jag letar fram ett par minde omtyckta benvärmare och ska sätta på henne dom och se… vad tror ni då mitt norra öga skådar? Jo, hennes benvärmare sitter ju redan på. Hahaa… jag snabbskickar ett sms och skriver att benvärmarna är upphittade på chefen, God Jul!

Nu önskar jag er alla en riktigt fröjdefull jul!

Kommentarer: 0 Etiketter: jag och Åke förlovningsdag julafton chefen skinka diskat morsan kaffe preem Anna assistent mobilsvar Nicco

Man kommer ihåg...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 december 2011 klockan 06:04,

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.

Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.

Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.

Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.

Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.

Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt :-)

Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: plogkant spännande chefen Ålidhem centrum Theresé Sally Anders Nyår jul farmor farfar Malå Udden skoter Eva Rydberg jullovsmorgon

Bannlyst på bussarna

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 08 december 2011 klockan 09:21,

Jag blev intervjuad igår, och det är inte nu på söndag som det kommer att publiceras utan hon trodde att det skulle bli söndagsbilagan innan nyårsaftonen. Fotografen kommer hit på torsdag till veckan, jag skrev att jag hatar att bli fotad men vad gör man inte för mänskligheten… så :-)

Sedan hade vi då julbord hemma hos chefen, maten kördes ut från La Garage, och den var det inget fel på. Skinka, nåt annat kött, pastej, ägghalvor, Janssons, köttbullar, prinskorv, tre sorters sillar, gravad lax samt kokt, såser, smör med Västerbottens ost, tunnbröd, vörtbröd och ris alá Malta till efterrätt. En del av sakerna, något upphottad mot för det traditionella julbordet. Dom får en tumme upp!

En av dom som kom till julbordet är en tjej som ska jobba extra i jul, och hon har även gjort det tidigare, fast jag har aldrig träffat henne. Hon är någon vi ska passa oss för, åtminstone om man träffar på henne då vi är i närheten av vår buss.

Hon har med chefen i sitt följe, råkat ut för allt man kan, i en buss… tror jag. Dom blev överspolad med glykol, en gång då dom satt på bussen, en annan gång brann den upp, vid ett tillfälle (med en annan brukare) gick växellådan sönder vid skuleberget, på väg hem från Sundsvall och då förpassades alla passagerare tillbaka till Sundsvall (vad tänkte dom då med?), för någon månad sen var det ett annat haveri så jag tror snart att hon kommer att bannlysas från alla bussar, och vilken tur att hon inte flyger :-)

Apropå att flyga, igår då jag stod ute på gården och skulle fota till ordlös onsdag, så började det skrika i luften, kolla plogen som passerade:

Men nog måste dom här vara ute i sista stund, skulle inte dom ha lämnat landet för längesedan? Ur led är tiden.

Nu ska jag fixa frukost och komma på nåt Åke kan äta till middag. Ha en fin dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: La Garage julbord Janssons julskinka ägg pastej chefen buss bannlyst glykol växellåda flyg landet frukost

Fy f-n!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 november 2011 klockan 12:40,

Contact Details

Phone:	031 3031156
Cell:
Fax:
E-mail:	copylink@mweb.co.za
URL:
Office Address:	49 Woodford GroveSTAMFORD HILLDurban, , , South Africa

Chefens mobil ringde, och givetvis var det en försäljare. Numret börjar med 031 och då tar man ju för givet att det är någon från Göteborgs trakten som ringer.

Jag sitter bredvid chefen medan hon talar med försäljaren, hon har väldigt svårt att få fram några ord, då denna försäljare pratar oavbrutet, och det vet jag, jag hör nämligen det hon säger.

Vid tre tillfällen säger chefen nej, jag ska inte ha något, men när samtalet fortsätter och hon helt plötsligt ska lämna ut sitt namn och adress, så ber jag om att få ta över luren, vilket jag får göra. Jag presenterar mig och säger med lätt irriterad och hög röst: Nu har XXXXXXX sagt nej tack, tre gånger, men uppenbarligen begriper inte du vad det betyder. NEJ TACK, hon ska inte ha något.

Det är alldeles tyst i luren under några sekunder sedan hör jag bara ett ok...sedan knäpper jag av mobilen och bryter därmed samtalet.

Jag googlar på telefonnumret och det jag får fram är det som syns överst på denna blogg. Fy f-n säger jag för dessa oseriösa företag som inte ens kan stå med sitt namn vid telefonnumret.

Tilläggas kan också att det handlade om ett blåbärs preparat.

Kommentarer: 0 Etiketter: 031 3031156 chefen försäljare

Lite tjorvigt, men det går

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 november 2011 klockan 07:31,

Vi åkte upp på Griba möbler, chefen och jag. Det är ju rätt så stort där och en del att se på. Synd bara att dom tjorvat till det med bussarna så numer kan man ju inte åka direkt från Ålidhem och ut mot Umedalen, utan det ska bytas buss nere på stan.

Visst går det bra att åka med rullstol, men det är lite bökigt när man ska in. Använd rampen, tyckte busschauffören då vi steg på bussen på vasaplan, det är lättare då. Jovisst sa jag, men det här går fortare. Dessutom tror jag inte dom har testat att dra upp en rullstol när dom uppfann dessa ramper.

Det blir nämligen en grop i golvet (som en tröskel) då man tagit upp rampen från golvet. När du sedan ska in med rullstolen ska den vridas om så man backar den in och uppåt mot ingången på bussen och se, då har man helt plötsligt den där skarven mitt i vägen, en av gångerna då vi använde rampen blev det ju tvärnit då man kom dit upp. Nja, då föredrar jag att få slippa använda den… tyvärr.

Efter jobbet åkte jag upp och bytte musen, det gick bra, han kände med en gång att den inte var som den skulle, han fick den till att funka men sa att det förmodligen skulle haka upp sig igen, så det var lika bra att ge mig en ny.

Jag ska få främmande/bekantingar på besök nu på förmiddagen, trevligt, och sedan kanske man drar iväg till en Bo-Lage, vi ska ha matgäster till helgen och jag såg att dom lanserade årets julöl i måndags, ska se om jag kan få tag i det. Kan ju smaka bra till maten… kanske. Det är av märket piston head.

Ska nog också kontakta Umeå glas, jag var dit för några veckor sedan och beställde 6 rutor, vi ska glasa in sidorna på bron, så slipper vi få in en massa snö framför dörren. Och jag tycker att dom borde komma snart.

Återkommer senare med ordlös onsdag, önskar er alla en trevlig dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Griba möbler chefen rullstol ramper vasaplan Umeå glas Piston head julöl Bo-Lage

Move like ett arsle

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 november 2011 klockan 10:32,

I got the move like Jagger, är en låt som spelas vareviga dag. Chefen frågade mig vad Jagger, betydde.

Jag som inte lyssnar så där jättenoga på låtar som jag inte känner till, hade inte en aaaaning. Vi satt och försökte höra vad dom sjöng, och chefen sa: I got to move the jagger (jag måste flytta min Jagger). Förslagsvis skulle då detta kunna vara en Jaguar, hade hon hört.

Nja, jag var lite skeptisk till det då jag aldrig hört en liknande förkortning på detta bilmärke. Hm… jag funderade en stund och sa att det är garanterat ett slangord, och med tanke på vad allt ska handla om idag, oavsett om det är något på tv, ett uttryck eller låt, så ska det anspelas på något sexuellt, så jag gissade på ett arsle.

Jag nickade så där lite halvsmart och upprepade mitt förslag: jag måste röra på mitt arsle! Det betyder det säkert. Nu sa jag arsle, men hade det nu varit åt rätt håll så menade jag naturligtvis min bak eller mina höfter.

Vi var ganska så nöjda med uträkningen, men jag sa att jag för säkerhets skull, skulle sms:a till Nicco och fråga om hon visste. Jag gjorde det och fick omgående svar: I got the move, like Jagger (jag har rörelserna som Jagger) med Mick Jagger som den omsjungne idolen.

Ja herreminje, vad fel man kan ha, och du, sa jag till chefen, vilken tur att denna fråga inte dök upp på melodikrysset, det hade ju saboterat hela krysset :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: I got the move like Jagger chefen Nicco

Grabben uppe i trädet

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 29 oktober 2011 klockan 09:01,

Näpp, det blev ingen tårta igår, det blev en bakelse från Finas istället, och den var ju lika god som något annat. Vi gjorde inget speciellt, chefen och jag, en sväng upp på Ålidhem centrum, sedan skulle det fikas, lagas middag, jag skurade golvet och diskade. Inget mer eller mindre.

Satt och pratade i flera timmar, och hennes f.d. man berättade när han i sin ungdoms dagar, var ute med ett gäng för att palla päron. Detta ståtliga päronträd fanns på Berghem och nådde ändå upp till taket på huset. Det var mörkt ute och han och hans kumpaner i brott, hade smugit sig in på gården.

Chefens man som gillar att vara en höjdare, klättrade högst upp i trädet, så högt att han kunde lägga handen på taket, då….plötsligt, slängdes dörren upp därnere och ut rusar husägaren. Han skrämmer iväg killgänget som var därnere men han som satt längst upp, insåg snabbt att han inte skulle hinna ner, så han kröp ihop bland lövverket och bad en bön.

Gubben hade en ficklampa som han svepte runt med, utmed gräsmattan och upp i trädet, men han såg ingenting, så han sa med hög röst –Jag har ringt polisen, bara så ni vet det, och har ni tänkt komma tillbaka så är det dom ni får träffa! Sedan gick han in. Grabben längst upp i trädet tordes inte röra en fena, han satt tyst som en mus och undrade om han skulle klättra ner.

Han hinner tänka tanken så flyger dörren upp igen och gubben kommer ut och ropar –Haha…jag ser er allt, polisen kommer snart! Detta var nu bara ett skrämskott, han trodde väl att gänget bara stod och lurpassade utanför staketet, men dom hade redan dragit vidare.

Detta päronpallade slutade med att grabben satt kvar uppe i trädet till fem på morgonen, han hade i sin skräck för gubben, frusit fast däruppe och tordes inte komma ner förrän efter flera timmar. Ner kom han ju och detta blev väl straffet för pallandet.

Apropå pallande så kommer ni väl ihåg äppelträdet utanför badhuset, där skulle det alltid pallas äpplen då vi skulle på badet. Det gjorde även Åke och hans klass, på sin tid. En av gångerna så hade det gått hårt till och grenar hade rivits sönder så nu skulle trädet ersättas.

Grejen var den att Åke hade varit hemma och sjuk, just vi detta tillfälle när fröken tog upp detta i klassrummet och att alla skulle betala, så hade hon pekat (med hela handen) på Åke och sagt – Du är inte befriad utan ska också vara med och betala, för hade du varit frisk…så vet jag, att även du hade varit där. Sådeså!

Får se om vi kan fixa fram en kattlucka idag, som ska sättas på källardörren, inte så att katterna ska kunna gå ut, men komma upp hit, och att vi slipper ha dörren dit ner, öppen för jämnan. Nu när Sally kommer kan det ju vara en fördel om den dörren får vara stängd. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tårta bakelse Finas skura golv chefen diskade päronträd palla äppelträd grabben

Kommer aldrig att förglömma...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 oktober 2011 klockan 07:36,

Idag är det precis ett år sedan jag började jobba hos min nuvarande chef. Känns som man känt henne i evigheter men tidsmässigt, skulle jag ha gissat på ett halvår. Roade mig med att gå tillbaka och läsa lite i arkivet.

Jag vet nämligen att jag bara fick några få dagar på förskolan innan jag började min anställning, och att förra årets första snö, var i oktober. Nu hade jag inte skrivit det så jag har inte ett exakt datum, men minnet av den dagen lever kvar och kommer nog så att göra.

Det var nämligen en ”vanlig” utedag på förskolan. Allihop skulle ut och rätt var det är så kom då snön. Bråttom blev det för alla som var kvar inne, det jublades och var sååå roligt med all snö. Eller snö och snö, det kunde nog mer liknas vid snöglopp.

Det som började så fantastiskt roligt vände på några minuter och blev till värsta katastrofen. Vissa barn hade väl inte kläder som höll emot det blöta, vantar tappades, mera snö vräkte ner och som genom ett trollslag, så grinande vartenda barn på hela vår avdelning på förskolan, och skulle in. Snacka om kalabaliken i Bender.

Ja, huvva… det är säkert inte så långt borta, detta med snön, och nej, jag köper inte det där med att det blir så ljust, jag vill ha mörkt, helst hela vintern, jag struntar högaktningsfullt i den ljusa snön, jag hatar snö… eller, mja, det kan vara trevligt det med, nån dag, eller två, till julafton kan det passa.

Chefen utlovade tårta idag, dagen till ära, så man har alltså go ‘fika att se fram emot. Sen ska jag nog upp till mamma innan jobbet och göra en snabbvisit, säkert med kaffe inblandat :-) sen var helgen här igen. På tisdag kommer Theresé och busungen Sally hit, dom stannar några dagar så man kanske skulle ta och rydda lite här, i helgen. Jag önskar er alla en fin fredag, och för att skriva det jag skrev den 15/10 ifjol, kom ihåg, all snö som är gul är inte piss, det kan vara öl också, så varför chansa :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: ett år chefen anställning förskolan barnen snö snöglopp kalabaliken i Bender vintern ljust tårta mamma Theresé busungen Sally

En egen liten studie

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 22 oktober 2011 klockan 10:32,

Jag läste en artikel från VK igår, för chefen, denna om mobiltelefonerna och att dom nu, enligt en ny studie inte ska orsaka fler tumörer än vanligtvis…typ.

Jag sa att jag kommenterat artikeln för att jag inte förstår hur dom på 18 år, kan komma fram till att det inte skulle vara skadligt. Jag jämförde detta med rökningen. Det är ju först idag, som rökare fån 60 –talet, åker på lungcancer, inte visste dom det för 30-40 år sedan.

Sedan används ju mobilen mer flitigt idag än för tio år sedan, eller? Tänk när man var liten, inte kunde man då ha föreställt sig att man skulle bära med sig en telefon i fickan. Då hade man säkert garvat och sett en bild framför sig, med en snubbe, bärandes en bakelittelefon och en sladd hängandes efter sig.

Studier i all ära, men vem och vad ska man tro på. Det var inte så längesedan dom kom ut med något om att rökningen var helt ofarlig…meh, sånt där fattar jag inte. Jag tror nog att man måste gå till sig själv, använda sunt förnuft, gå på sin magkänsla och agera därefter. Tror jag att mobilen är ett störande moment som kan orsaka något efter flera år användande, så kanske jag väljer att stänga av den på natten, bära den i väskan och hålla den på avstånd.

Alternativt, inte skaffa en överhuvudtaget. Valet är fritt, såsom luften. Sen är det väl bra att det forskas och att saker och ting kan förbättras, det säger jag inget om.

Sen kan man ju dra detta med mobilernas vara och inte vara, ett steg längre. Kan den vara en av orsakerna till varför så många idag, blir utbrända? Att alltid vara på språng och kunna bli nådd. Varför tror man att världen skulle gå under om man missar ett samtal…sa man inte så förut, var det nåt viktigt så ringer dom väl upp igen. Mm, jag tror att det kan ligga mycket i det. ps notera att detta är min egna lilla studie :-) ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: VK chefen studie mobilerna telefon utbrända avstånd sunt förnuft

Tjo va det var livat...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 20 oktober 2011 klockan 07:26,

Chefen hade inte löst melodikrysset i lördags så vi gjorde det igår morse, istället. Första frågan var en filmmusik fråga, och den tog vi ganska så omgående det var Hajen.

Och det borde väl dom flesta veta hur den melodin går, eller hur? Något stressande och hemsk på sitt sätt. Men hade man tyckt samma sak om man inte sett eller hört tals om filmen?

Chefen sa att hon minns när hon gått hem, efter att ha sett den för första gången, hon tordes inte ens trampa i vattenpölarna efter vägen. Hahaa…jaja, själv tror jag att man satt med fötterna uppe på soffan, precis som om det hade kunnat legat en haj därunder.

Men tänk så löjligt sa jag, om dom bytt ut den filmmusiken och istället spelat Pippi Långstrump när Hajen kommer farande, eller ta fredagen den trettonde, och där skulle det spelas tjo va det var livat i holken…jag tror nog att stämningen skulle vara som förbytt och inte alls lika spännande som man önskat.

Jag kommer ihåg då man var där i 15 års åldern och gärna tittade på skräckfilmer etc. Jag hade då en liten önskan om att man hade fått se, efter filmens slut, till exempel tabbar och blunders, för att avdramatisera själva filmen. Så att man skulle fatta att det ändå ”bara” var på film.

Nu kan man ju det på många dvd filmen, se hur dom spelat in osv, men idag, ser vi aldrig såna filmer längre. Precis som vi sa igår, det enda vi tittar på är Gustafsson på tre trappor, travet på lördag och roliga klipp, samt doobidoo, sen får det vara. Nej, en sak till, jag följer ju desperate housewifes, men thats it, sen visas det ju bara kvalificerad dynga, förlåt uttrycket.

Och visst, vi är ju olika med olika tycken och smak, jag vet att det finns nog program för alla typer, och förresten, man dör ju inte heller av att inte titta på tv, det finns annat man kan göra.

Jag är i alla fall ledig idag, och ska ta en kaffe hos mamma, det är allt som är planerat, sen ska jag på ÖoB och se om jag hittar en skrapa som chefen var ute efter. Jag önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen melodikrysset Hajen filmmusik film fredagen den trettonde dvd tv Gustafsson på tre trappor

Bandet byttes ut

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 19 oktober 2011 klockan 05:54,

I söndags, då vi satt på antikhuset och drack kaffe så spelades det musik. En av ägarna sa att just den där musiksmaken gillades av kvinnor i 60 års åldern, och dom gick gärna runt och sjöng med.

Han sa också att den musik vi får lyssna på som barn, är den typ av musik vi sedan kommer att gilla. Mja, det kan ju stämma. Jag älskade ju ABBA, och dom som var på ropet då man var 10-15 år, men sedan fanns den där, 50-60-tals musiken, i bakgrunden och idag är det ju den som ligger en närmast.

Ibland undrar jag hur stackarn jag ens kan texten till vissa låtar, men dom har väl fastnat någonstans där uppe i hårddisken. När jag jobbade på Leksaks kompaniet, så skulle det ju givetvis vara musik på i affären. Bandet som satt i var något latinamerikanskt som var inne där i början på 90-talet.

Klart man ledsnade på den, att varje dag, ständigt och jämnt matas med något man egentligen inte ens tyckte var bra, så Maria tog med ett annat band, en dag, och bytte ut det som satt där. Nu spelades det Simon och Art Garfunkel, för hela slanten.

Och vad roligt det blev, att helt plötsligt få se kunder komma in och springa runt där och nynna. Sedan kom chefen…och han satte igång att sjunga med då han passerade disken. Han sa först ingenting utan fortsatte in på fikarummet, kom ut igen och visslade, sen, helt plötsligt kom han på vad han gjorde och vad som var nytt. Vad är det här, sa han, är det ett nytt band? Ja sa jag, jag tog med ett annat och bytte ett tag. Jaha, sa han, bra! Så var det med det, jag trodde först att han skulle opponera sig, men inte då.

Det är klart, musik ska ju spelas på affärer för att locka folk att lätta på plånboken, då ska det vara en musik som gör människor glada och ibland lite lätt slösaktiga, annars blir det ju ingen affär.

Jag kände mig lätt sjuk igår, och satt under täcket hela kvällen, nu har jag dessutom fått ett litet blåmärke på sidan av hakan, efter tandläkarmisshandeln i måndags. Att man kände sig sjuk kan ju lätt ha berott på ovädret som var, man vill helst bara krypa ner under täcket och hurvas lite. Känns väl lite bättre idag, fast man är trött. Tur att man får en ledig dag imorgon då, så man får återhämta sig lite.

Nu önskar jag er alla en jättefin onsdag, återkommer senare med bilden på ordlösa onsdagen, jag hinner inte nu. Seee Yaaaa!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: antikhuset ABBA 50-60-tals musik affär kunder chefen band Simon and Art Garfunkel ordlös onsdag

Mutationernas tidsepok

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 18 oktober 2011 klockan 05:52,

Detta måste vara mutationernas tidsepok…eller, det kanske bara är här, med oss som växter (och ibland djur) uppför sig konstigt.

Jag köpte två stycken cyklamen som står i köksfönstret, där har dom fått camperat i över en månad. Tacksamma blommor det där, som ständigt och jämnt kommer med nya blommor. När dom hänger så ger man dom vatten och på tio röda, står dom upp igen.

Jag tog bort några gamla blad igår och gjorde en ny upptäckt bland blomskotten, så här ser ju blomman ut:

Detta är ett ”vanligt blomskott:

Men vad sjutton är detta???

Ser ju ut som ett hjortron!!!

Idag jobbar jag trots att jag fick veta igår, efter att jag dragit ut tanden att tungt arbete och kroppsansträngning ska undvikas dom första dagarna, men jisses, det hade jag faktiskt ingen aning om. Sen bör man inte äta något med bitar i, då det kan ramla ner i hålet som blev. Feber kan man åka på osv. osv. osv. Jag som i min enfald trodde att det bara var att dra ut en tand *tjopp tjopp* så var det gjort.

Det blöder lite fortfarande men annars tycker jag att det gått över förväntan, inte jätteont, men ömt om man kommer åt kinden, men konstigt vore det väl annars.

Idag fyller chefen år, Grattis grattis, hoppas du får en bra dag….men du, jag jobbar ju idag så det får vi väl se till att du får :-)

Nu ska jag se om jag får någon frukost, innan det är dags att bege sig av. Skönt att det är varmt ute i alla fall, 9 plusgrader så ingen motorvärmare behövs. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: mutanternas cyklamen djur blommor köksfönstret tand enfald *tjopp tjopp* chefen Grattis

En smärre brand

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 15 oktober 2011 klockan 07:49,

Jag är nu stolt ägare till Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb. Inte kan man vänta i evigheter på att få läsa den så jag gjorde slag i saken då jag fick syn på den, inne på Maxi.

Sen får vi se hur vi ska göra, jag har nämligen sagt till chefen att jag inte ska läsa den själv, utan ta med den till jobbet och läsa den för henne. Men ska vi fortsätta med boken vi håller på med nu eller ska vi skippa den och ta den här i stället…det är frågan det. Jag vet inte om vi hunnit så långt än att boken är i sitt esse eller om det kommer senare, än så länge är den lite långtråkig och lite hattande. Men det blir också en annan sak då man kör med högläsning och bara tar 1-2 kapitel i taget. Man hittar inte den riktiga glöden.

Och nu, apropå glöd :-) Nej, jag har inte börjat röka igen, men kanske någon annan gjorde det igår… i baksätet på en bil.

Jag och chefen skulle nämligen göra en liten sväng ner på stan. När bussen rundar lasarettet noterar jag en bil som bromsat in, just efter rondellen, ut hoppar en kille och studsar runt på gräsmattan,

Jag hinner fundera lite på vad han sysslar med, om han har bråttom…håller på pinka på sig eller om han bara är liiite uppe i varv. Sedan kommer nästa kille ut genom dörren och han har med sig baksätet ut, slänger det på gräsmattan och sedan står dom där och hoppar på det och försöker släcka en smärre brand. Det ryker och glöder om baksätet. Mjo, så kan det gå…

Idag ska vi tömma bussen på det sista och sedan åker vi iväg med den och vildkatten, till vinterförvaringen. Brälla ska åka med så vi tar oss hem sedan. Sååå, vi vet vad vi ska göra idag, vet ni? Hoppas det går som planerat i alla fall och att ni får en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Leig GW Persson Gustavs grabb chefen stan boken röka bil baksätet

Som ett plattformspel

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 14 oktober 2011 klockan 07:26,

Nicco ville att vi skulle köpa en macka på Subway, igår, så det gjorde vi. Jag som aldrig varit in på ett sånt där ställe förut, tyckte att hela stället påminde om ett gammalt plattformspel…man såg inte vad det stod på menyn utan jag fick veta av Nicco att nummer 6, var en kycklingmacka, så jag tog en sån.

*Hupp* så skulle man bestämma vilket bröd man skulle ha, jaha, ojdå, och vart ska man kolla då??? Vad vill man ha på, allt, eller? Ska den vara roastad, dressing eller??? Mycket att välja på, alla andra som var där före oss och som kom in efteråt, hade nog varit där några gånger tidigare. Dom hade värsta utläggen om om vad dom ville ha, och hur dom skulle se ut.

Vi åkte hem och käkade mackan här, och det var inte alls ogott, så en macka där kan rekommenderas, men var väl förberedd…nä, jag bara skojar, så svårt var det väl inte.

När Nicco sedan kom tillbaka på skolan så var No:n inställd så hon fick håltimme och sedan blev musiken inställd så det blev inget mer, den skoldagen, hon hade med andra ord inte behövt åka tillbaka dit.

Jag och chefen tog det lugnt igår, vi tog en sväng upp på centrum och sedan bakade jag en lime cheese cake, hennes favvo, och efter det plockade jag lite i blommorna och gjorde sånt där som man brukar göra, disk etc.

Idag vet jag inte vad jag ska göra, nåt hittar man väl alltid på, jobbar såklart, men börjar först klockan två. Jaja, jag får önska er alla en trevlig fredag, så får vi se sedan, om det blev det.

Kommentarer: 0 Etiketter: Subway macka meny plattformspel *Hupp* Nicco skolan chefen lime cheese cake klockan

Vilken skörd!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 13 oktober 2011 klockan 07:11,

Min gurkskörd:

Åke tittade ner i byttan nu på morgonen och sa att det skulle mycket till, innan man kunde gissa att det var gurkor som låg där. Tror att jag ska byta strategi till nästa år. Kanske skulle satsa på tomater istället…med risk för att dom blev avlånga som gurkor, med smak av smultron, hm…ska fundera på saken :-)

Idag ska jag hämta upp Nicco på skolan, vi ska ner på banken och fixa id-kortet och sedan sa jag att vi kunde ta lunch på stan, annars blir hon så sen till skolans lunch. Det blir säkert bra, hon kommer att missa en timme men det ska väl gå an. Hon har ingen dag då hon slutar innan tre så vi kan inte göra det på något annat vis.

Jag tror att jag ska ta Buicken då vi åker iväg, det blir som sista svängen nu innan vi ställer undan den. Ska ta bussen och Buicken till helgen och köra bort dom för vintern. Man vet ju aldrig, rätt var det är, vaknar man en morgon till snötäckt backe.

Jag tycker att det är helt sjukt vad tiden går fort. Sa till chefen igår då det började snackas om detta med julbord, huvva…det är inte länge kvar till jul. Jo sa hon, det är det väl. Nämen inte, kontrade jag, det är snart bara två månader kvar och med tanke på hur fort en vecka rullar på så är vi snart där. Och lika fort kommer den väl att passera…det tror då jag i alla fall.

Apropå att tro, så tror chefens f.d man, att det går dåligt för länsförsäkringar, eftersom han fått en faktura från dom, gällande en bilförsäkring och den ska betalas inom 7 dagar. Jag vet inte hur det ligger till men han säger att en faktura ska man ha 30 dagar på sig att betala, och det gäller alla räkningar. Så nog kan man fundera alltid. Inga bilförsäkringar som vi har, har det varit så bråttom med att betala, jag tror faktiskt att man har en månad på sig.

Nå, nu tror i alla fall jag att jag ska surfa vidare, hoppas på en fin dag till era alla, och hej, kolla in kommentaren jag fick igår, skrivet under inlägget makalös, Per gav mig ett nytt ord där och den var verkligen bra :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke bytta gurkskörd tomater smultron jul chefen Länsförsäkringar faktura kommentar

Funkar...funkar inte...funkar

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 oktober 2011 klockan 07:30,

Vi gjorde ju om i badrummen innan vi flyttade hit, och en ny toalettspegel, investerades det i. Det är en sån här spegel med inbyggt ljus i:

Mm... jättefin och passande tyckte jag. Stod vid spegeln här en morgon och *flupp*, så slocknade bägge lamporna på samma gång. Väldigt konstigt (eller nja, men lite knepigt var det). Nå, Åke plockade ut lysrören och när jag jobbade helgen som var, så köpte han nya och bytte dom.

Så när jag kom hem så funkade bara ett lyse, på ena sidan, hm…jag funderade skarpt på att leta fram kvittot och kanske måsta kosta på en reklamationsrunda, men se, då stötte Åke på en Mikael Lundh igår, och han följde med Åke in.

Dom stod och dividerade därinne på toaletten och sedan ropade Åke på mig. Kolla in här, sa han, och då lyste först och främst bägge lamporna, han drog handen under spegeln och *flupp* (notera samma ljud som förra gången) och bägge lamporna slocknade. Dit med handen igen, och den tändes.

Meh, sa jag, varför gör den så??? Mja, sa Micke, därför ni har köpt en sån spegel. Haha…jaja, då vet vi ju det, förmodligen så kom jag åt med handen därunder då den slocknade första gången. Men hur gick det med lampan som inte lyste då, undrade jag. Ssschhh…sa Åke till Micke, han skulle inte få tala om att det var Åke som inte tryckt fast röret ordentligt, så nu har vi två extra lysrör till den dagen dom går sönder på riktigt.

Jag och Nicco åkte upp på Coop forum för att hon skulle ta kort till hennes id-kort, som hon ska få. Det var ju spännande. Hon har aldrig testat detta förut och nu har dom ju uppdaterat apparaterna så man kan betala med kort.

Hon justerade stolen men fick inte riktigt till den, jag visste inte ens vart man skulle stoppa in kortet men hittade något som liknade flärpen som dom brukar se ut på affärerna. Jag drog kortet och se, det var rätt. Jag visade henne vart ögonhöjden skulle vara, hon vände sig om för att skruva mer och *pang* så blev det helt plötsligt nedräkning utan att vi tryckt på ”ta kort” knappen.

Du hinner inte sa jag, den tar kort NU! Haha…ni kan ju föreställa er hur första kortet blev, och inte hann hon tänka så mycket till nästa kort. Nu har dom, och det var ju tur, till och med uppdaterat så pass att man faktiskt får en andra chans, att ta fyra nya kort. Så det valde hon att göra och nu hann hon sätta till sig som hon skulle sitta.

Och nu avslutar jag dagens blogg med att skicka ett stort grattis till Anna på jobbet, som fyller år idag, jo jag vet det…faktiskt, för chefen har skvallrat :-) och till er andra önskar jag en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: spegel lysrör Åke Mikael Lundh reklamation Nicco Coop Forum id-kort apparat Anna Grattis chefen blogg

Vill du veta nåt...tryck...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 10 oktober 2011 klockan 07:30,

Då var den helgen över, gick ganska snabbt ändå, och detta även fast vi var utan internet igår, ända fram till sista timmen. På jobbet alltså. Nu låter det som om det är det enda man gör där, sitter framför datorn, men så är det inte. Däremot vill chefen ibland, veta fakta om något, vill höra vad det är för bra filmer på tv etc. Sedan får vi sitta och surfa runt då hon vill vila. Det är såna gånger man sitter och läser några få utvalda bloggar, och kanske skriver lite själv.

Nå, nu får jag be Anna, en arbetskompis, om förlåtelse, jag har nämligen klottrat i korsorden som var i Hemmets veckotidning, som hon hade lämnat där. Visserligen är tidningen från augusti, men ändock. Jag lovar att köpa dit en ny tidning och du har lov att fylla i korsorden i den :-)

Jag hittade i alla fall en rolig sak där, här kommer den, Veckans Lindström: -Har du något att fråga om –Tryck 457. Om du tror att du har något viktigt att fråga om –Tryck 458. Vill du ha svar på dina frågor –Tryck 459. Vill du själv svara på frågor –Tryck 460. Vill du komma till någon som inte kan svara på frågor –Tryck 461. Vill du trycka 461 –Tryck 462. Har du tryckt 461 –Tryck 459…

Visst låter det precis likadant då man ska komma sig fram till någon myndighet. Oftast får jag lov att lägga på luren och börja om från början. Man har fått så många val möjligheter att man snudd på, har glömt bort vad man ville från början. Aha, det kanske är det som är syftet med alla val, man ska ge upp.

Jag brukar alltid börja med att säga (när man äntligen får prata med en livslevande människa) att jag inte är säker på om jag kommit rätt. Och hälften av gångerna får jag först tala om mitt ärende, puh, och sedan blir man kopplad till någon annan, så får man börja om från början igen.

Så idag ska jag tacka televerket (Sussie vet precis hur det är) för att jag inte ska ringa ett sådant samtal, jag behöver inte det, inte idag i alla fall, och det är ju tacksamt :-)

Enya låg som en smurf på soffan igår och hon fastnade på tre kort, dom kommer här:

Och Theresé hade mejlat några bilder på deras hus projekt och givetvis på busungen Sally, som ser ut som en spjuver, vem vet vad hon kommer att hitta på för bus, nästa gång:

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: helgen chefen Anna Hemmets veckotidning internet televerket Theresé Sally

Jag vann...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 09 oktober 2011 klockan 06:10,

Hej och hå, man tog sig upp i morse också, fast det kändes drygt. Betydligt roligare är det då man vaknar mitt i natten, kisar på klockradion och ser att det är flera timmar kvar innan man ska upp. Då kan man kura ihop och somna om.

Idag vet jag inte vad det blir, igår kokade vi kola, löste melodikryss, var upp på centrum två gånger och läste i en bok vi lånat på biblioteket…av Henning Mankell. Vi var egentligen ute efter Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, men det var så lång väntelista på den så det var inte ens lönt att ställa sig i kö.

Ja, så spelade vi på hästar också. Chefen köpte sig en Harry Boy och en andel, själv tog jag bara en andel. Hur det gick för hennes Harry Boy, vet jag inte än, men det blev 5 rätt på andelslotten, men vad hjälpte det då det inte vart någon utdelning.

Åke spelade förra helgen och fick in sju rätt, en på hans andelslott och en sjurättare på Harry Boy, summa summarum, 1000:-, inte mycket men väl en vinst. Igår blev det 6 rätt, men då ska 70:- delas på 10 stycken, hm…jaja, man kan inte vinna alla gånger.

Kom ihåg vårt första bredband, det måste ju snudd på, vara 12-13 år sedan. Jag hade suttit vid datorn och ramlat över en sida på ett spel på, typ tetris men lite nyare variant. Det tyckte jag var skoj, och *tjopp* så stod det att man skulle skriva namn och adress, det var en typ av tävling. Njae, tänkte jag, vaddå tävling, man kan väl inte tävla om man inte betalat något.

Men jag fyllde i uppgifterna och se, jag vann andra pris. Det plingade på dörren och där hade jag ett paket. Jättekul tyckte jag, öppnade paketet och vet inte om jag var så begeistrad av min vinst, längre. Det var en halvårsförbrukning av bindor och tamponger. Till saken hör också att jag under 13 års tid tagit en p-spruta vilket innebär att jag inte behövt såna produkter under all denna tid. Håhåjaja, så kan det gå…om inte haspen är på. Nu ska jag käka frukost, önskar er alla en lugn och skön söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Harry Boy andel chefen Leif GW Persson Gustavs grabb Henning Mankell bibliotek Åke bredband

En smak från förr...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 07 oktober 2011 klockan 07:05,

När jag och chefen var uppe på centrum och hade handlat, blev hon plötsligt sugen på ako kola. Vi gjorde en 180 graders vändning i kassakön och gick och kikade om vi skulle hitta kolan…men inte.

Näpp, då fick det vara, det var ako hon var sugen på. Sedan började vi diskutera huruvida kolan finns kvar eller inte, jag vet då inte, har inte sett den på ganska länge men jag har å andra sidan inte heller letat.

Hon tyckte bäst om dom som var brun och vit, choklad med mint smak, min favorit ako, var den med grönt papper. Jag vet inte om smaken skulle föreställa päron, men den smakade tillgjord, påhittad och jag fick alltid hosta av just den kola smaken…men äta den skulle jag.

Vi mindes andra kolor som funnits en gång i tiden. Licko och chocko, dom där stora kolorna som var virade som rulltårtsskivor, brun och vit var chocko, med, choklad smak, svart och vit var licko, med lakrits smak.

Mina absoluta favoriter då jag var 10-12 år var Benson kola, vet inte om dom var döpta efter betjänten i såpan Lödder, men jag tänkte alltid på honom då jag såg påsen. Det var smörkola med vanlig choklad i mitten, ovala saker med guldpapper runt om. Hm, vart har alla gamla godingar tagit vägen?

Eftersom jag jobbar i helgen så sa jag vid ett svagt ögonblick, vi kan ju faktiskt koka kola själva till helgen, och det tyckte hon var ett bra förslag så gissningsvis står det nog kolakokning på schemat imorgon.

Idag ska jag på utvecklingssamtal på skolan, sen vet jag inte, vi får se vart det lutar. Hoppas i alla fall att ni får en fin fredag, det ska jag/försöka oss på.

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen ako kola licko chocko Benson lödder koka kola skolan

Snopet, snopet och nervöst

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 30 september 2011 klockan 07:23,

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.

Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.

Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.

Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.

Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!

Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.

Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?

Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan :-)

Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen Kvantum Övik. hissen tågstationen tåget snopet ögon jourläkaren vaglar grön starr Opel flygande besiktning polisen

Det gjorde ont, det gjorde ont...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 september 2011 klockan 07:59,

Då var man tillbaka i vardagen, inte så pjåkigt, faktiskt. Det som kändes värst, med tanke på handen, var att dra rullstolen upp för kanter, då måste man ju tynga ner stolen så den lättar där fram, och det var inte speciellt skönt, men det gick. Sen kan jag fortfarande inte hålla i termosen och hälla upp kaffe, med den handen, men man lär sig, vart efter.

Chefen brukar alltid ha sina naglar målade…hon har även lurat mig till att börja om med detta gissel. Visst ser det fint ut men lacket sitter inte kvar nå länge, precis. Inte när man har ett fysiskt arbete och dessutom handdiskar, städar etc. Då ryker lacken ganska omgående.

Chefen fick syn på min lillfinger nagel igår, den är längre än dom andra, och jag berättade att jag alltid brukar spara dom naglarna, sedan är det inte alltid dom hinner bli så lång innan dom går av. Och då…min vänner, kom jag ihåg en gång för läng länge sedan. Picture this!

Umeå, i början på 80-talet, närmare bestämt 1983. En sportaffär, kallad Butica Sport, liggandes i nuvarande Filmstadens lokaler. Maria Lundmark Hällsten, arbetade där och hade diverse sysslor. En av dom var att ta upp varor från lagret och fylla på i hyllorna.

Just denna dag hade stackaren burit upp en större kartong till butiken och skulle öppna upp den. Hon hade jättelånga, målade naglar…på alla fingrar, naglar som hon var mäkta stolt över. Nu råkade det sig så att hon inte hittade mattkniven, som brukade användas till att skära upp kartongtejpen med, så gissa vad den klåfingriga tjejen gör, jo, hon får upp en glipa av tejpen, stoppar ner höger handen i den och ska slita upp hela alltet, men det går naturligtvis inte. Hon tappar greppet OCH…4 av 5 naglar, går av. Ja, dom går inte av så dom faller loss, utan dom ställer sig rätt upp, väldigt långt ner från nagelbanden. Usch usch, bara minnet av denna händelse gör ont i mina fingrar.

Jag skriker inte utan tar tag i hela handen och böjer försiktigt ner alla naglar igen, huvva. Sedan blir det till att plåstra naglarna så dom sitter fast tills dom vuxit så pass att jag kan klippa av dom. Mm, så kan det gå, om man vill ha långa langar…minsann.

Ser ut att bli en fin dag idag, härligt. Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen vardagen rullstol naglar Butica Sport Maria Lundmark Hällsten kartong nagelbanden

Inga lingon i...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 26 september 2011 klockan 07:48,

Så hade vi ställt undan bussen, det gick smärtfritt. Vi fick också sitta och dricka kaffet utomhus, det var ju riktigt varmt i solen igår. Camaron har nu fått sin plats i garaget så nu känns det helt plötsligt som om vi fått aningens större tomt.

Jag pratade med Theresé i förrgår, hon har skickat ett paket till Melissa (deras barnflicka som dom hade här i sommar) hon är ju tillbaka i staterna nu och ska läsa klart sin masters, eller vad det heter. Paketet innehöll diverse småsaker, som dom förmodligen inte skulle ha godkänt om dom öppnat det i tullen.

Husmans, renhornet som min farbror gav henne, makrill, grötris som jag gav henne då hon var här, choklad, hjortronsylt, lingonsylt…va, sa jag, då Theresé talade om vad som låg däri, har dom inte lingon i Amerika? Katastrof, vad äter dom då till blodpuddingen? Dom har ingen blodpudding i Amerika, fick jag till svar. Aha, då kan man ju faktiskt klara sig utan lingon också :-)

Melissa fick testa långfil, då vi var i Malå till midsommar, hon tyckte att det var fantastiskt gott och undrade om man inte kunde skicka några paket hem, till henne. Problemet skulle ju då vara kylan, det krävs nog lite kyla för att den ska klara sig. Näpp, hon får nog komma tillbaka till Sverige om hon vill ha långfil.

Jag hade tänkt se Gustafsson 3tr, igår, missade första kvarten, men hann se slutet och den verkade vara rätt så rolig, faktiskt. Och vem dök då upp där som en besvärlig, skrämmande granne, jomen en Ricky, hahaa…han var riktigt kul, så det blir nog till att bänka sig framför tv:n då nästa avsnitt sänds, på söndagar gissar jag att det blir.

Sedan fick jag en länk av Theresé, och klickar ni på den så kan ni få läsa om vad alla svenska barnskådisar sysslar med idag, varsågoda: hd.se/noje/2005/01/18/saa_blev_livet_foer_pippi_emil_och/

Idag börjar jag jobba igen, som tur är får jag en riktig mjukstart, jag jobbar eftermiddag idag, sedan är jag ledig tisdag och onsdag, jobbar torsdag och fredag och sen har vi helg. Och det känns faktiskt skönt att få gå tillbaka till jobbet igen, då får man uppskatta helgen då den kommer och det är värt mycket. Sen saknar man ju chefen också, även om det blir ganska intensivt då man är där. Det säger sig självt, man är ju uppe i en annan människa mer än man skulle vara ”normalt”, men så är det att vara personlig assistent.

Nu önskar jag er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen lingonsylt långfil hjortronsylt blodpudding Amerika Theresé chefen

När tobaksplantagen brinner ner

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 08 september 2011 klockan 06:58,

Igår hände det inte så speciellt mycket, man hade nog mest lust att lägga sig i sängen och lyssna på regnet, men jag har som svårt för det, känns som om man kastar bort en dag. Jag bakade digestive muffins som jag tog med till chefen (jag hade lovat henne såna, vid ett svagt ögonblick, förut), dom är inte bara försvinnande goda utan även försvinnande små, eftersom jag gör dom i småbrödsformar, dom är rätt så söta, så det räcker med en liten form.

Jag kom hem vid halvfyra och då var det nästan dags att börja fundera ut en middag. När vi satte oss ner vid middagsbordet så vände sig Nicco till Åke och sa, -Du pappa, du säger ju hela tiden att du ska sluta röka, varför gör du inte bara det då, vad väntar du på? Hahaa…sa jag, innan han hann svara, han väntar på att tobaksplantagen ska brinna ner. Sen fick jag på skallen av Nicco…direkt, man ska nämligen inte skratta åt sina egna skämt :-)

Efter middagen var det så dags för föräldramötet *gäsp*, jag kan inte säga att det ger en mycket att sitta i en aula där rektorn står och pratar om deras mål, deras regler etc, det där är ju givna saker, och vill man fördjupa sig så kan man ju faktiskt läsa om det på hemsidan.

Eftersom man nu har varit på några möten genom åren så har man hört detta, jag kan förstå om man är ny, och man vill veta hur allt går till, men då kan man ju skriva det i inbjudan, alla behöver inte gå på ett sånt här möte. Lika enkelt vore det att dom skickade ett mejl med länken till vart man läsa om det på nätet. En annan sak blir det ju när man träffas i klassrummet, och det gjorde vi ju efteråt.

Även här fick jag en åthutning av Nicco då jag berättade att jag var sist in i klassrummet för jag höll inte på att hitta, jag kände inte alls igen mig där jag vek av och tog en helt annan väg, där ingen annan gick, är det då typiskt mig. Det var en massa skåp där och jag tycktes aldrig ha sett dom förut, men det skulle jag tydligen ha gjort, nå, vi får se om jag hittar nästa gång då. Eller så tar jag med mig gps:en :-)

När jag kom hem så var Åke på väg till Brälla, han hade ringt och var i skriande behov av hjälp till att byta ruta på en bil. Apropå Brälla så ska jag retas lite, han stod ju nämligen här då vi skulle lasta snöskotern i bussen, och han försökte starta skotern, det var tji i *någonting*, den ville inte gå igång. Dom provade startgas, drog och slet, men det ville sig inte.

När den sedan var lossad i Järlåsa, så tog Anders tag i snöret, jag hann knappt säga att det där är inte lönt, han knyckte till en gång och Wrooom, så var den igång. Det var alltså en som inte hade den rätta knycken :-)

Fast ska man nu vara lite snäll så berodde det säkert på att den nu hade fått stå och gotta till sig i bussen, och därför gick den igång. Annars är det där också en sån där typisk Maria grej, bilen startar icket, hur än man bär sig åt, hjälp kommer och *tjopp* så var den igång, precis som om man stått och ljugit om att den inte startar.

Jaja, nog om detta, ni får ha en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: regnet Nicco Åke Maria Brälla tobaksplantagen skolan chefen Anders Järlåsa

Vad kan ha hänt?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 10 augusti 2011 klockan 05:59,

Dagen igår, blev som tajmad in i minsta detalj. Vi blev hämtade av färdtjänsten för resan ner till Norrbyn, väntade 5 minuter på att få borda färjan över till Norrbyskär. Där tog vi en promenad längst bort till kyrkan/skolan och sedan gick vi en liten bit mot läger hållet. In på muséet och gick varv där och avslutade besöket med lunch på herrgården.

Det enda jag måste slå ner på är att vi inte hittade en endaste ramp på herrgården så vi tog oss inte längre än till verandan, där åt vi lunchen och var glada att maten var god och inte en droppe regn, föll på våra huvuden.

Nästa nedslag blir således på handikapp toaletten, som är en skam för dom som hittat på den. När den inte har ett ryggstöd plus att den är högre än en ”vanlig” toalett. Annars är Norrbyskär fint, kanske ett sånt där ställe man ska åka till, bara för att ha varit där. Sedan satt vi tio minuter och väntade på färjan tillbaka så det stämde ju rätt så bra. Chefen var då mycket nöjd så hon uppskattade utflykten. Vi var tillbaka hemma hos henne, fem minuter innan jag skulle hem för dagen.

Min sista jobbardag nu och det känns skönt, jag höll inte på att få av alarmet i morse, jag fick knåda mobilen från alla håll innan Bumbibjörns låten tystnade. Men att det är aningens sämre idag beror nog på allt puttande av rullstolen igår.

Och nu, slutligen, -NEJ ÖHMAN, vart såg du att det var något fel på jeepen???

Ooooppps! :-)

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Norrbyn färdtjänst Norrbyskär chefen . skolan herrgård handikapp toalett ramp färjan

Egentligen skulle jag inte...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 augusti 2011 klockan 10:51,

Egentligen skulle jag ju inte avslöja detta men...chefen blev tvärt sugen på en kopp te, igår kväll. Och vad hittar jag väl då i kylskåpet, ståendes på smörpaketet, jo...min saknade middag, ni vet, fläskkotletten med löksåsen.

Snacka om att stå där med låååång näsa. Jag har med andra ord tagit med surpotatisen tidgare, kanske i måndags eller förra veckan, och inte nog med det, sen har jag då glömt bort att äta middag eller lunch, just den dagen och dessutom glömt att ta med lådan hem.

Sedan plockar jag alltså fram den lådan igår och tror att jag tagit med fel låda hit, vilket inte var fallet, hm...jaja, jag ser det från den ljusa sidan, mackan igår var jättegod och idag får jag äta min fläskkotlett till lunch istället, den lådan finns här, för den tog jag aldrig med mig hem :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: lunch te chefen middag låda fläskkotlett

Blev jagad av en tjur

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 05 augusti 2011 klockan 06:01,

Nu ska ni få ett kapitel ur Jokkmokks Jokke, jag läste ur den igår, för chefen, och vi skrattade så tårarna var inte långt borta, varsågoda.

Det hände under min tid vid SJ, då motboken fortfarande existerade. En av mina kamrater som led av svår törst, ville att jag skulle följa med honom över norska gränsen för att köpa brännvin.

Jag är inte särskilt intresserad av starka drycker och var därför en aning nödbedd. Då han berättade att man kunde köpa socker och margarin betydligt billigare än i Sverige blev jag mer intresserad och beslöt mig för att följa med.

Utrustad med varsin rejäl ryggsäck gav vi oss iväg. Min kompis medförde dessutom ett stort paket. Jag ville inte visa mig nyfiken genom att fråga efter vad det innehöll.

När vi kom fram köpte jag margarin och socker och min törstige vän köpte flera flaskor än vad vi gemensamt hade tillåtelse att ta med oss över gränsen. Med fyllda ryggsäckar och fickor begav vi oss på hemväg. Kruxet var nu att utan störningar passera gränsen.

Min kompis öppnade det stora paketet. I detta fanns ett helt koskinn, med svans och allt. ”Du jokke, sa han”, nu ska du få var ko, när vi går över gränsen. Dra på dig huvudet och gå och beta, så ska jag hålla upp baken.

Vi skulle blanda oss med de i trakten, fridfullt betande korna, som inte hade förstånd på några gränser utan höll sig på båda sidor.

Det var nog ett ovanligt missfoster till ko som då passerade gränsen. Våra fyllda ryggsäckar stod upp som pucklar, därför liknade den mest en kamel. Det var inte heller lätt att låtsas beta med hela packningen på ryggen.

Men för oss, i synnerhet för min kompis med alla brännvinsflaskorna, var det blodigt allvar. Han höll hela tiden utkik genom hålet bak. Plötsligt väste han: ”Skynda dig, Jokke! Sno på!” –”Ser du nån tullare?” frågade jag. –”Nej, men det kommer en tjur. Jag kunde ha blivit enögd.

Jag satte upp farten men resultatet blev att kon delade sig i flera delar. Framdelen och bakdelen rusade bakom varsitt träd och skinnet blev liggandes kvar.

Tjuren bölade som en avgrundsande och sparkade i marken i ilskan över att ha blivit lurad på en ny fru. Det såg alltså mörkt ut ett tag, men vi klarade oss från både tjur och tullare och kom helskinnade hem, med både brännvin, socker och margarin i behåll. Slutcitat.

Hahaa…vilket äventyr! Inte nåt man hade trott om Jokkmokks Jokke, precis.

Idag jobbar jag förmiddag för att vi sedan ska kunna packa ihop och åka till Kubbe för tävling. Nu får ni verkligen hålla en tumme för att det ska vara regnfritt och jag hoppas att ni, där hemma på gammgården, kan göra en liten anti-regn dans…tack.

Vill också passa på att gratulera Kerstin, som faktiskt fyller år idag, Grattis Kerstin, hoppas du får en fin dag! Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: jokkmokks jokke chefen brännvin socker margarin gränsen ryggsäck tjur Kubbe tävling Kerstin gammgården anti-regndans

Motsträvigt och taggigt besök

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 augusti 2011 klockan 09:20,

Chefen har haft besök av två olika katter, inne i lägenheten. Det kommer sig av att balkongdörren står öppen på grund av värmen, och hon bor ju på nedre botten.

Nå, det har ju gått bra, så fort katterna fått syn på antingen mig eller henne så har dom stuckit ut igen, men i förrgår hade dom ett mer celebert och betydligt mer motsträvigt besök...nämligen en igelkotte.

Han ville inte ut igen utan gömde sig under en byrå, en kvast togs fram och till slut fick dom ut den men inte utan besvär. Jag undrar just vad nästa besök kommer att bli...en hund...en räv tyckte chefen, men man vet aldrig, det kan ju kliva in en ren om hon har (o)tur. :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: katter chefen igelkotte

tvi vale vilken stank!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 23 juli 2011 klockan 08:10,

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.

Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.

Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.

Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven :-)

Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhem centrum Chefen gurkor växter ampel ärtor killen Åke Elsie hygien doft stank huset staketet

Bulls eye...nästan

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 18 juni 2011 klockan 06:08,

Jag började dagen med att dammsuga och skura golven, medan det torkade så klippte jag gräsmattan, och sedan avnjöt jag frukost härutanför.

Jag hann sitta en stund på ”gammgården” igår, innan jag blåste iväg på strömpilen. Jag hade fyra uppdrag, skulle se om jag hittade något åt Nicco på hälsokosten, för hennes mage, gå på gallerix och blev jag förvånad då dom inte fanns där längre, göra en blixtvisit hos Bo Lage, och handla lite på Maxi.

På hemvägen plockade jag upp chefen och hennes assistent, sen åkte vi hem hit och hade en liten rundvisning i huset och avslutade besöket med en kaffe ute i trädgården. Vi pratade om allt möjligt, hängmattan var ett av samtalsämnena. Nu kommer jag inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men det var i så fall längesedan.

Vi hade nämligen en sån hängandes utanför sommarstugan då jag var runt 10-12 år. Den satt fast i ett träd och sedan i kortsidan på huset, ca två meter bortanför knuten. På framsidan av huset, en meter från samma knut, satt det en piltavla.

En av mina kusiner hade bestämt sig för att kasta pil och givetvis ligger jag och såsar i hängmattan. Hur han sedan lyckas missa, inte bara piltavlan utan hela väggen, för att sedan träffa mig i benet med pilen, det kan inte jag svara på, men det gjorde han…hm, kanske en dold talang.

Träffad av pilar hade jag blivit tidigare också, men denna gången i ryggen. Jag hade för bråttom fram till tavlan och tjejen som skulle kasta var väl för ivrig, tjopp tjopp så var det gjort.

Idag kanske det kommer hit en som ska ta bort gräsmattan närmast grusgången så vi får bredda infarten. Jag får väl bli överraskad då jag kommer från jobbet, jag arbetar ju idag och imorgon. Sedan kanske vi ska åka och titta på en ny (gammal) buss, vi får se vart det barkar iväg. Jag önskar er i alla fall en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: gräsmatta hängmatta strömpilen gallerix Bo Lage chefen assistent buss

Hjärnskrynklare

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 25 maj 2011 klockan 17:19,

Vi satt och käkade en glass, chefen och jag, uppe vid ålidhems centrum. Vi fick efter en liten stund sällskap av ett par i gissningsvis 65 årsåldern. Vi pratade om vädret, rökning, farmödrar och deras rökvanor, pipluktens vara eller inte vara osv.

När dom sedan reser sig upp för att fortsätta sin vandring, klappar mannen mig på armen och säger att jag ska sköta om mig och önskar oss en bra dag etc etc, sedan presenterar han sig och säger att han en gång i tiden, varit hjärnskrynklare, om du vet vad det är, säger han till mig.

Mja, svarar jag, det beror på hur man definierar det.

Och visst har jag rätt, det skulle kunna vara en hjärnkirurg, psykopat, psykolog eller varför inte en som jobbat på skroten och skrynklat ihop järn moahaha....

Kommentarer: 0 Etiketter: hjärnskrynklare mannen piplukt rökning chefen järn skroten

Carls eller Charles

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 maj 2011 klockan 14:31,

Jag hade sett att det skulle vara en konstutställning i Calskyrkan under helgen så jag frågade chefen om vi skulle ta en promenad dit bort och det ville hon. Nu kom jag ju osökt att tänka på min lillebror, Lars, när jag nämnde Carlskyrkan.

Han var väl runt 14-15 år och hade av någon anledning, hyrt en film på statoil på Carlshem. Han ringde upp jag och Åke och frågade om vi kunde tänka oss att lämna tillbaka filmen. Ja, svarade jag, men vart har du hyrt den då? Hm...han funderade en liten stund och sa: mja...på Charleshem var det nog, eller vad det nu heter.

Jaa, det lät ju lite lustigt faktiskt, men han reflekterade nog aldrig att det inte satt ett H efter C:et, i Carlshem, och gissade därför på det förstnämnda. Nåja, filmen kom då tillbaka till sin ursprungsplats, felsägningen till trots, vi förstod nog vad han menade :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Carlskyrkan chefen Lars Charleshem Carlshem

Tjosan!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 23 maj 2011 klockan 07:11,

Noterade att en ”ny” bok hade dykt upp i tv rummet, tittade närmare på den och undrade för mig själv vad nu Åke hade grävt upp för…dynga. Det var den här boken:

En Jokkmokks Jokke, som skrivit en bok om sitt liv. Han har aldrig intresserat mig och det enda jag egentligen vet att han gjort, är sången Gulli-gullan. Nå, jag började bläddra i den och jag fastnade nästan direkt i den, här får ni ett kort, direkt citat: Nu tog det bara eld i fars praktfulla helskägg och mustascher. Jag har aldrig sett min far så skrämd och snopen. Den synen glömmer jag aldrig, i synnerhet som jag vågar påstå att det var enda gången som jag såg far rakad. Han blev som en ny människa. Slutcitat.

Nu har jag inte kommit så väldigt långt i den, än, jag tog nämligen med den på jobbet och nu läser jag den tillsammans med chefen. Den är både sorglig och rolig, den handlar om fattigdom och nöd, dom var elva barn i familjen och pengarna som Jokkes pappa en gång i tiden hade haft, hade människor lurat av honom, men boken innehåller också en del roliga historier och knepiga gubbar och gummor. Jag återkommer då jag läst den klart, så får ni höra om den är värd tiden man lägger ner på en bok.

Det blev en något försenad middag igår, då jag var tvungen att stanna av på affären och införskaffa lite föda, innan jag kom hem. Det blev hemkoke potatismoset med ugnstekta frukostkorvar, fyllda med en röra av ost tärningar, bostongurka och crème fraiche, rekommenderas varmt…inte bara att ätas varmt, det är gott också :-)

Sen kom Åke på att han skulle börja riva grindstolparna i staketet. Vi har nu tänkt byta staket, bredda infarten, och sedan bygga ut altanen, och nu är det i alla fall påbörjat.

Han har tänkt få in bussen här på gården, så vi kan städa ur den innan vi ska börja använda den. Sen är det väl inte tänkt att den ska stå här hela sommaren, vi skulle ha velat ha haft tag i en uppställningsplats, någon här som vet av ett bra ställe? Vi kan ju alltid betala en slant, givetvis. Hör gärna av er i så fall, mejl m_hallsten@hotmail.com eller ring 0730-306518.

Idag ska jag nog bara ligga lågt, tror jag. Har så ont i armarna och handlederna, som tur r ska jag upp på lasarettet nu på onsdag, så får vi se om dom hittar nåt galet. Nå, jag önskar er alla en fin måndag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Jokkmokks-Jokke bok chefen rolig far infart frukostkorv potatismos armar middag

Bussar och chaufförer

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 maj 2011 klockan 06:14,

Det händer nu ganska ofta att chefen och jag, tar bussen ner på stan. En av alla gånger var i förra veckan, och vi skulle på bussen på vasaplan. Det gick alldeles ypperligt, jag hinner se, i ögonvrån, hur busschauffören kommer emot oss för att hjälpa till, men som dom flesta gångerna vi åkt, så brukar vi klara oss själva.

Nu tyckte jag att bara tanken han hade skulle applåderas, så jag gick fram till honom när jag spänt fast rullstolen och sa Tack, tack för tanken. Jamen sa han, så här gör väl alla? Du, svarade jag, det är långt ifrån alla chauffören som ens provar att titta bakåt, men nu är det inte alla gånger vi behöver hjälp…men ibland så händer det.

En gång var det till och med så illa att det var ett jättesteg upp, och chauffören visste inte ens hur man fällde ner rampen, än mindre jag, så vi fick handlyfta upp henne, vilket man inte ska behöva göra. Många gånger tycker jag dessutom att chaufförerna kör som om dom stulit bussen, och dom verkar inte ha en tanke på att det kan finnas både barnvagnar och rullstolar som står och glider runt.

Nu finns det bälten man ska använda, och det gör vi…varenda gång bältena är hel, i två av bussarna saknas det väsentligaste, nämligen själva bältet, det har jag påpekat för dom, ojdå, fick jag till svar, men inga bälten har kommit dit ändå.

Igår, då vi skulle ner på kulturnatta, så fick jag inte ens hinna bromsa fast rullstolen innan han gav järnet, och det är verkligen uruselt, jag tycker att han själv skulle få prova på att stå och hålla emot en olåst rullstol i 50km, med fötter och händer samtidigt som man ska bromsa fast den och sedan kunna nå bältet, vilket jag inte gjorde utan jag fick hand dra stolen, som nu var bromsad, upp till stödet där bältet sitter…då var Maria lagom arg och irriterad. Nä, jag tycker att det finns väldigt många människor som är väldigt omtänksamma och hjälpsamma, men lika många eller kanske ännu fler, som inte använder det dom har mellan öronen utan tänker bara på sig själv. Så, då har jag fått det ur systemet.

Nu är bussen...våran buss, i stan, och det bidde varken en traktor eller lastbil som fick äran att dra upp den, utan farsan fick starta upp den stora grävmaskinen, men det gick ju, det med.

Jag jobbade som sagt var mina tio timmar igår och vi hann vara ner på stan en stund och även upp på Ålidhem centrum. När jag kom hem och vi hade ätit middag så tog vi givetvis Buicken och begav oss ut på en liten runda. Jag ringde upp Janne B och frågade om han och Kerstin ville inta baksätet och få åka en kunglig tur runt stan, och det ville dom. Vi for också ut på ön och gled runt, vilket fint ställe att på bo, det måste man ju säga.

Sen åkte vi hem och tog det bara lugnt, mitt huvud kändes som om det gjort sitt för dagen, jag var helt tom i bollen, så det blev en tidig kväll, känner mig inte ens på hugget nu, men då är det väl tur att jag har en sovmorgon att se fram emot, imorgon. Idag jobbar jag ju igen, mellan sju och fem.

Ni får ha en lugn och skön söndag! Åke hittar ni nog i garaget eller sittandes utanför huset med en kaffetermos, Nicco lär sov länge idag, hon gick ju på stan igår, från tio på morgonen till halv elva på kvällen, och jag…på jobbet.

Kommentarer: 0 Etiketter: bussen chaufförer rullstol chefen stan bältet Ålidhem Janne B Kerstin Åke garaget kaffetermos

Bonnj-vel!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 18 maj 2011 klockan 06:16,

Titta vilken fin plåtburk som stod uppe i Niccos ”walk in closet”:

Förmodligen kommer den från Åkes farfar, han som hade kaffevaruhuset, nere i Trångsund, för länge längesedan. Jag antar att det varit choklad i den, en gång i tiden. Är det något det finns gott om i huset så är det burkar, lampor (av någon outgrundlig anledning), glas och porslinsfat…eller keramikföremål. Nå, det kan vara fint, det med, var sak på sin plats.

Åke berättade en kort historia igår, det var den lille drängen som för första gången skulle få komma till storstan, Stockholm, och när han kom hem därifrån så undrade nu alla han mötte, hur det hade varit, hade människorna han mött, varit snälla? Oja, svarade drängen, där sa alla: -Bonnj-vel, till mig. Haha…han hade med andra ord stigit i graderna.

Och nu, apropå roliga historier, så hade Chefen lite långtråkigt igår morse, jamen sa jag, du får väl berätta en rolig historia för mig då. Och det gjorde hon :-) Inte en riktigt rumsren sådan, men rolig. Det var munken och nunnan som var ute i en öken med en kamel. Mitt i alltihop så ramlade kamelen ihop och dog. Dom visste nu att dom inte skulle ha en chans att överleva därute och satte sig ner. Efter en stund sa munken: Ja, jag har aldrig sett en naken kvinna, tror du att jag skulle kunna få se dig utan kläder? Kvinnan gick med på det och klädde av sig, sen kontrade hon med att hon aldrig sett en naken man, och undrade om munken kunde ta av sig sina kläder, vilket han gjorde. Dom stod och tittade på varandra då munken sa: Ja du vet, den här grejen, som jag har mellan benen…den ger liv! Det uppstod några sekunders tystnad sedan sa nunnan: Jamen då tycker jag att du stoppar in den där bak på kamelen, så vi tar oss härifrån!!! Så kan det gå…faktiskt en av dom roligare historierna jag hört, på länge.

En Öhman kom förbi igår kväll…Brälla hade tyckt att han skulle kika in på ettan och säga till Åke att det förmodligen kommer att bli en del jobb ikväll, det ska lossas en container och i den ska nu förhoppningsvis, bland många andra saker, Öhmans bil finnas. Nu har jag hört vad det är för bil, så många gånger att jag glömt bort vad det är för märke på den…men det kommer säkert att poppa upp. Åke var snabb att tala om att tyvärr, just ikväll ska han jobba, ehhh…eller hur det nu var :-)

Jag ska i alla fall iväg om en stund så frukost står nu på dags schemat och sen får vi se vad man hittar på i eftermiddag, skiner solen får man väl passa på att sitta ute en stund så man laddar upp med lite solenergi. Ni får ha en bra dag!

Ett tillägg...bilen är typ en fågel, som börjar på T, kan det vara en T-Bird (Åke skvallrade innan jag kom på det själv) så nu kan Öhman och Sune strömberg bilda en liten fågelklubb :-) The T-Birds boys!

Kommentarer: 0 Etiketter: roliga historier kaffevaruhuset burkar lampor glas Åke farfar dräng öken kamel chefen

Gårdagens bestyr

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 maj 2011 klockan 08:55,

Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen igår, dammsög, torkade golven, lämnade in datorn, handlade, fixade middag till Åke…ja, sånt där som man gör av bara farten, egentligen. När jag kom på jobbet så tyckte chefen att vi skulle åka på nån blomutställning, ehhh, jaha, och vad kan nu det vara för nåt då, undrade jag. Hon menade förstås en typ av handelsträdgård, men jag vet inte hur många såna man kommer in med en rullstol i.

Hon ville i alla fall köpa sig två penséer, och frågade om vi inte kunde ta min bil och åka iväg och se om vi skulle hitta ett lämpligt ställe. Jag var lite tveksam, men sa ok, jag kan väl prova att knöla in dig i bilen så får vi se hur det går. Det är nu inte världens enklaste sak att få in en person i en ”vanlig” bil, där dörrar är i vägen, kläderna suger fast i sätena osv. Men skam den som ger sig.

Vi tog oss iväg, om än i en något obekväm sits…för chefen. Vi åkte på blomkiosken, där tog vi oss in i själva växthuset och sen dök vi på första hyllan därute, där hon spanade in två penséer som hon ville ha. Nu var det bara frågan om priset, hon hade nämligen bara en tjuga på sig. Jag gick ett varv runt hyllan och se…på en kartong stod priset 9.90. Så vi gick fram för att betala men då ville hon ha 24:-, nähä, sa jag, det står 9.90 på kartongen. Hon var tvungen att komma ut och kolla och insåg att det var ett pris som dom betalade, det var alltså fel, men sa jag, då har hon inte pengar så det räcker , tyvärr…och då fick hon givetvis pruta till en tjuga. Futtigt hade det ju varit annars.

Efter det undrade chefen om inte jag kunde bjuda henne på en kaffe, hemma i vår trädgård, javisst sa jag, det är ju inte så långt från blomkiosken, så vi åkte hem och placerade oss härute, jädrans tur att det inte började regna, för tyvärr, jag får inte in henne i huset, inte på egen hand i alla fall. Men det får vi ta en annan gång då vi får vara dubbelbemannade, då ska det gå vägen.

Det blev i alla fall en något annorlunda dag och visst känner man sig friare då man har bil, det hjälps inte, allt blir lite smidigare, förutom själva instigandet och utstigandet ur bilen.

Nicco och Theresé roade sig igår med att ta tåget in till Stockholm, så nu har Nicco både fått åka tåg och flyg, för första gången. Hon hade shoppat lös, och köpt en döskalle ryggsäck som man kan spela musik med, ögonen är tydligen högtalare, sen har hon köpt sig en t-shirt och en skinnjacka, jojomensan.

Jag kommer ihåg mitt första inköp i Stockholm, på egen hand. Jag var femton år och köpte en t-shirt, för 179:- (det var mycket pengar då), med det där kända märket på, med krokodilen. Sen rev jag sönder den, första dagen jag hade den, men jag använde den ändå, det var väl lätt att laga och sedan gick den i arv, inte till ett yngre syskon, utan min pappa lade beslag på den.

Nåja, nu ska jag ut och hålla Åke sällskap, han sitter ute på första parkett. Ni får ha en härlig lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen blomkiosken bilen rullstol handelsträdgård kaffe Theresé Nicco tåg flyg döskalle

Monopol

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 april 2011 klockan 18:13,

Vi har varit ner en sväng på stan, chefen och jag. I bussen så slogs jag av tanken på alla pågående byggnationer som finns runt om i hela stan. En hel del nytt men också en massa saker som behöver restaureras, bland annat så håller svingen på se aningens färglös ut.

Nå, tänk att när man ser allt detta så inser man också att man aldrig, aldrig någonsin kommer att få se ett färdigt resultat. Umeå kommer ju aldrig att bara vara färdigt.

Jag hade nu tänkt likna detta vid spelet monopol, man köper tomter man bygger hus, man satsar på hotell tills man tömt kassan och då är det slut. Fast när det gäller det riktiga byggandet så verkar pengarna aldrig ta slut, det tas från en aldrig sinande källa, vore fint att veta vart dom hittat den. Tips...någon?

Kommentarer: 0 Etiketter: svingen chefen stan restaureras byggnationer Monopol

Jag är beroende

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 01 april 2011 klockan 09:05,

Chefen fick inte åka hem så det blev en eftermiddag och kväll på lasarettet, med andra ord ganska så sparsamt med arbete, mycket tidningsläsning och en snabb promenad ner till kiosken, då hon var sugen på något gott.

Efter mitt pass fick jag ta en promenad hem till henne där jag lämnat bilen i tron på att vi skulle ta bussen hem. Vi får se hur det blir idag, jag ska ringa dit innan jag åker.

Utmaning, mitt beroende, ja, den var enkel den, det enda jag vet att jag är lite beroende av är Läkerol (förutom min man Åke då) :

Mycket sedan jag slutade röka, det blev min ersättning till cigaretter och att ta en Läkerol efter kaffet var att lura sig själv att man redan hade rökt en cigg. Det vore mycket konstigt om någon frågar efter en Läkerol och jag inte har en i fickan, tro mig, dessutom finns det ju numer tuggummi med samma märke, även det, lätt beroendeframkallande :-)

I en av tidningarna på lasarettet fanns följande annons:

Det jag vänder mig emot är allt detta snack om att vi skulle vara jämlika, var det inte även så att vi alla skulle betala samma pris hos frisören, kille eller tjej, för att det skulle vara lika för alla, hur kan det då komma sig att tjejer alltid ringer gratis, till såna här dating företag eller vad man nu ska kalla dom, och killarna får minsann betala, är det för att det är mest killar som ringer, eller vad? Men är det att vara jämlik, nä, skulle inte tro det.

Idag är Åke ledig och vi ska köra över en hel del saker och vi hoppas att vi får vår första natt i huset, imorgon. Så, kära vänner, läsare och alla andra, nu kommer det förmodligen bli ett break från bloggandet, men jag ska inte säga att det är slut under en längre tid, har jag bara en ledig stund på jobbet så kommer det nog att bli några rader, och sedan får vi se hur snabba Umeå energi är på att koppla upp oss på nätet. Och med dessa rader lämnar jag er nu, på obestämd tid och önskar er alla fina dagar.

Kommentarer: 0 Etiketter: lasarettet chefen Åke Läkerol huset jämlik frisören

Hemska russin

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 31 mars 2011 klockan 07:43,

Vart ska man börja tro…hm, jag och mamma åkte på Expo, jag hittade lite smågrejs som Nicco ska få ha i köket, sedan skjutsade jag hem henne och åkte på Jysk och Rusta så nu har jag även fixat mattor dit upp.

På väg till jobbet lyste solen rakt in i bilen och det kändes halvvarmt sådär så jag släppte ner rutan…fem centimeter, skulle jag inte ha gjort, då det passerade en bil som hittade av den enda vattenpölen i stan så det sprutade in genom fönstret och hittade till och med av mina glasögon, tvi tvi tvi.

Vi gick i vanlig ordning upp på Ålidhem centrum, chefen var sugen på en glass, och sedan gick vi hem och där började problemen. Utan att nu säga för mycket så ska jag bara tala om att hela kvällen slutade på akuten och sedermera uppe på en avdelning där hon blev inlagd, idag ska hon genomgå en mindre operation så då ska väl allt lösa sig. Jag var hemma först efter tio igår kväll.

Nu till utmaningen, när jag var liten. Varje gång någon säger detta så poppar det helt ofrånkomligt upp denna lilla ramsa/visa i skallen: När jag var liten då var jag elak det vet jag, då jag sa jag skulle pissa då sket jag. Riktigt så illa bevänt var det nog inte med mig, jag var nog däremot påhittig och lite busig. Här har jag (mitten) och min kompis Annica, på vänstra sidan och hennes kusin Lollo, klätt ut oss och gick runt till alla i höghuset för att visa upp oss. Kortet tog en av Annicas grannar och sedan framkallades det kopior så vi fick oss varsitt kort.

Apropå visor, då vi satt där i rummet på akuten, chefen och jag, och skulle roa oss med något så snackade vi om saker man kan vara rädd för, hon gillar inte sprutor, men vilken tur att du inte är rädd för russin då sa jag, och kom helt osökt att tänka på den lilla visan russin, himla kul text, lyssna på den ni och tillåt er att skratta:

Skratta gjorde även chefen då jag skulle försöka komma ihåg texten till den, jag får nog spela den för henne idag, när hon kommit hem.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Kategorier: Låtar på Youtube Etiketter: mamma Expo Jysk Rusta kök Nicco huset akuten russin chefen vattenpöl

Pajas

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 22 mars 2011 klockan 14:53,

Chefen tänkte göra sig en paj till middag...med kyckling. Döda djur, kallas med ett annat ord för as, med andra ord är pajas, just en paj med någon typ av djur fyllning...usch vad makaber man kan vara :-)

Paj - as

Kommentarer: 0 Kategorier: Marias ordbok Etiketter: pajas chefen djur

Snabb rundvisning

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 12 mars 2011 klockan 08:34,

God morgon! Allt väl? Här är det bara bra. Har suttit och kollat på lite bilder nu på morgonen, som ligger på datorn, och har tänkt ge er en liten förhandsvisning på tapet valet i huset. Här är Niccos filmrum:

Vårat tvrum:

Mitt och Åkes sovrum:

Och en glimt av väggen nere på våran toalett:

Samt en snabb titt i Niccos badrum:

Köket på övervåningen ska få vara som det alltid sett ut, allt vi gjort där är bytt ut kaklet och nu väntar vi på en ny bänkskiva som ska sitta bredvid spisen, vi valde en perstorps skiva för att behålla den gamla looken:

Mera bilder kommer givetvis att komma sedan, då vi fått lite mer ordning på sakerna, men jag kan inte se annat än att det kommer att bli så bra.

Jag ska nog dit idag och börja städa lite i köket så vi kan bära in kylskåpet och sätta det på plats, och hänga tillbaka alla dörrar och sätta in lådorna. Köket därnere är det enda som inte är färdig tapetserat, men det rör sig om tre våder så det smäller han upp på ett kick.

Jag jobbade ju igår och något som alltid ska stå på när chefen är i närheten, är radion. Jag är ju inte så där fruktansvärt intresserad av radio eller ens musik som är ny eller halvny, jag vill ha gamla goda låtar som man hört som barn och tonåren, inte skvalet dom gör idag, allt låter likadant eller datoriserat. Nå, nu spelades det en låt igår och chefen frågade mig om jag visste vad ordet betydde som hon sjöng.

-Vadå, sa jag, goja goja, hm??? Nä, svarade hon, det hon sjunger, voyage voyage, det betyder resa. Hahahaa…ja där ser man hur mycket jag lyssnar på sånt dravel, jag tyckte alldeles precis att hon sjöng goja goja.

Näpp, nu får ni ha en trevlig lördag och njuta av solens strålar, det är minsann raka motsatsen mot vad vi fick se igår. Hörs och störs sedan!

Kommentarer: 0 Etiketter: huset tapeter filmrum tvrum mitt och Åkes sovrum toa goja goja voyage voyage radio musik dravel chefen

Prova vända på en femöring

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 februari 2011 klockan 08:43,

Utmaningsbild nummer tre, en familjemedlem, hm…svårt det där när man har några att välja på, Nicco hade jag kunnat sätta ut men hon blir så putt så jag väljer Sally, en mycket fotogenisk person, bilden har jag tjyvat från Theresé blogg blogg.vk.se/tezzii och här har Sally fått prova på att äta alldeles själv:

Det blev ingen konstutställning igår, chefen undrade om hon fick ändra sig och istället vara hemma och baka någonting, och det var väl klart att hon fick göra det. I brist på ingredienser så fick det bli en rulltårta med lyxfyllning, vi hann precis bli klar så kom hennes son och en kompis förbi så det blev ju lagom att bjuda på kaffe.

Vid personalbytet så fick jag höra att elrullstolen ballat ur när dom varit uppe på centrum, den är något tung att dra, när man inte har hjälp från någon motor, så ”H” var ganska så less och förbenad över rullstolens vara eller inte vara.

Chefen tycker inte om den, och jag gör det inte heller, den är klumpig. ”H” sa att chefen alltid får köra den själv när dom är inne på Ica, ja sa jag, det fick hon göra första gången vi var där också men om hon får välja vill hon helst slippa, jag tror att det är lite svårt att veta hur mycket den sticker ut därbak. Men det blev jag varse, sist vi var upp och handlade med den där stolen och jag klämde fast dipmixen mot hyllan så jag trodde att det skulle bli ett stort ras, sen börjar hjulen spinna och innan jag fått till knappen så chefen fick ta över kontrollen så spann hon lös på golvet innan hon var loss från hyllan, hahaa…det är ju det jag säger, alltid ska det vara nåt :-) Man vänder inte den stolen på en femöring…tyvärr.

Jag fick ett mejl igår och jag undrar varför dom ens orkar, här är början på mejlet:

käraste,
Hur mår du idag, och jag hoppas du är vid god hälsa?
Jag missar, Nicole Moses Akumi, jag är 24 år gammal flicka, en medicinare, jag kommer från Tchad, men jag bor nu i en välgörenhetsmatch hem här i Ouagadougou Burkina Faso
Snälla jag behöver dig att läsa igenom denna post eftersom jag sagt något mycket viktigt om mitt liv, så att du kan veta vem jag är och också mitt syfte för att kontakta dig, och jag ber du kommer att ha förbarmande över mig och rädda mitt liv från min nuvarande situationen *slutcitat*

Fin svenska dom har, om man sedan ids fortsätta läsa så skrivs det om en skattkista som hennes farbror eller vem fasen det ska föreställa att vara, har i sina ägor och om man hjälper henne så ska man få 15% av innehållet i den skattkistan, men hallå, ge er, tycker synd om den som ens går på en mening i detta sk-t mejl. Önskar att min dator bombarderar avsändarens dator så den går upp i rök, det vore nåt det.

Näpp, nu ska jag ge mig för stunden och göra nåt annat än att sitta här och surra. Hoppas ni får en fin måndag, det tror jag att det blir oavsett vad man hittar på.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Sally Theresé chefen elrullstol konstutställning dipmix femöring

Drillade barn

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 15 februari 2011 klockan 07:44,

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:

Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:

Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.

Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall :-)

Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:

Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.

Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare

Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.

Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.

Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.

Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Granqvist horoskop lavoaren tvilling Maria kort Theresé Nicco drillade chefen hjärtstartare

Man kan int´lyckas alltjämnt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 04 februari 2011 klockan 07:33,

Jag och chefen var ner på stan i förrgår, vi skulle köpa gipspluggar så en hatthylla kunde hängas upp. Det händer nu en del hemma hos henne när hon nu fått nya golv och bänkskivor, en liten rockad på möbler och dylikt.

Golven blev förövrigt väldigt fina i hall och kök, men jag vet inte om jag tycker att hatthyllan matchar in i övriga möblemanget:

Han som skulle hänga upp hatthyllan (inga namn nämns här inte) gjorde ett litet litet misstag, han använde sig av ett par gamla skruvhål, satte dit expanderpluggen och skulle sedan upp med hyllan. Men se, det gick inte, hålen misstämde på en centimeter. Det absolut roligaste är ju att man fick bevisat för sig att vi inte är dom enda på jordklotet som det ibland bara går åt pipsvängen för.

Men men, hyllan kan hålla en jacka åtminstone :-)

Det var torsdagskväll igår, vilket i den här familjen innebär en kopp varm choklad på kvällskanten. Jag och Nicco satt och pratade om lördagspengen man hade som barn och hur man köpte godiset, ni vet…-åsså tar jag blandat för resten!

Jag hade vid sjuårsåldern, fått en höjning av pengen, från två kronor till fem kronor i lördagspeng. Påsen blev verkligen överfull med godis men samtidigt var dom ju inte riktigt så stora som dom är idag, påsarna alltså.

Jag kommer ihåg att jag var så sugen på att köpa en marängcup från glassbilen, och nu snackar vi inte om nå små fjuttiga plastbyttor med glass, jag vet att marängcupen, på den tiden var betydligt större än som dom ser ut idag. Nå, den kostade i alla fall, fem modiga kronor och mina föräldrar tyckte att det var för dyrt. Så jag tog helt sonika min lördagspeng och köpte en alldeles egen marängcup för den, jojo, det var en investering det. Inget godis blev det den lördagen, men väl glass i stora lass.

En annan gång satsade jag hela pengen på enbart bugg, gissa om jag var less på tuggummin efter den helgen. Man nöjde sig ju inte heller med att tugga på ett åt gången, nä, man skulle också testa vad det blev för konstiga smaker om man blandade några stycken.

Varför vi ens kom in på detta om glass, var för att dom igår stod på Ålidhem centrum och bjöd på smakprov av den superdyra glassen Ben och Jerry (haha, jag sa fel till Nicco, jag trodde att den hette Tom & Jerry), jag tycker att det är vansinnigt att betala femtio kronor för en liten behållare med denna så kallade glass, för hur mycket glass det är i den, ska vara osagt, den innehåller ju kakdeg, chokladbitar och gu´vet allt. Att den ska vara god, säger jag inget om, utan det är priset jag opponerar mig emot.

Nåja, man gör ju som man vill, och man prioriterar också saker, precis som man själv behagar. Som sagt, min marängcup som jag köpte, var inte heller speciellt billig på den tiden, om man nu skulle jämföra.

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen hatthyllan kök hall golv marängcup lördagspeng Ben & Jerry glass

En flammande bägare

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 februari 2011 klockan 07:39,

Glömde tala om att när prästen var här, i måndags, så hade jag tänt lite ljus, bland annat ett med sån här ljusgelé, eller vad man kallar det. Ett fint, stort glas med röd massa i och små hjärtan.

Vi satt där i tv rummet och pratade som mest då Åke frågar om ljuset därute i hallen ska brinna på det där sättet. Jag och Nico var först uppe på benen och insåg med en gång att det inte var så det skulle se ut. Detta påminde mer om en flammande bägare eller marschall om så önskas. Geléet hade också tagit eld. Var det nå så typiskt, eller? Och ändå köpte inte prästen detta om att vi skulle vara hemsökta :-)

Var upp på Mariehem igår och fikade hos morsan, sedan blev det ett bankbesök, där jag ordnade så vi får tillgång till lite pengar så vi kan sätta igång att tapetsera och allt som ska göras i huset. Ett mycket trevligt besök med små, angenäma problem. Inget att orda om där, inte.

Sedan var jag och Åke i huset, från klockan fem till halvtio, då hade vi jobbat nog för dagen. Men vi fick göra en hel del och nu känns det som om det händer saker. Dom som ska jobba med huset kom också dit och räknade våder, och det ena med det andra.

Jo, och så har Åke blivit av med sin Volvo 480, det kommer en kille ikväll och hämtar den, så var det ett bekymmer mindre. Åke hade tänkt köra den på skroten i måndags men då hörde den här killen av sig och nu har dom kommit överens om hämtning, pris, m.m.

Idag jobbar jag, i vanlig ordning, men jag har eftermiddags/kvällspasset, och börjar först klockan två, så vi hinner gå på vår sedvanliga promenad. Ska nu bli spännande att se om chefen fått sitt nya golv i kök och hall, imorgon ska ju hennes sovrum göras.

Nä, nu ska jag se vad man kan fixa sig för frukost, önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: ljus prästen Åke Nicco flammande bägare marschall Volvo 480 skroten huset bankbesök Mariehem morsan chefen

Sh*t happens!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 31 januari 2011 klockan 09:04,

Vilken dag det blev igår. Först skulle Chefen upp på Ålidhem och köpa en fralla till kycklingsalladen, sen kom hon på att hon ville sätta en slant på Maharadjan, hästen som skulle springa i frankrike, med Kihlström som kusk. Spelkiosken, skulle öppna först klockan tio och vi var där tio minuter över nio. Då tyckte hon att vi skulle gå hem och sedan tillbaka dit, men jag visste ju hur mycket vi hade att göra och tyckte inte att det var ett så bra upplägg.

Jag frågade henne om vi skulle ta en promenad i omgivningarna istället, och sedan gå tillbaka dit upp, så skulle vi i alla fall slippa klä av och klä på oss igen. Så blev det. Men inte visste kioskägarna vad varken hon eller jag, pratade om, han sa att det var ingen Maharadjan, som skulle springa igår, så då gick vi hem. Ja, vi vet, han visste inte vad han snackade om, kioskägaren, för visst sprang Maharadjan, men lyckligtvis blev han ju tvåa, så hon förlorade ju ingenting.

Tillbaka på plats igen så körde jag två maskiner tvätt, vi käkade lunch, och sedan började jag rensa upp i både kök och hall. Dom kommer nämligen och lägger golven hos henne imorgon, och det var inte bara en sak, som skulle flyttas ut i tv rummet. Fy fasen, säger jag. Sen, mitt upp i alltihop så skulle jag laga vårrullar till middag, hemmagjorda sådana. Det var nu inte så krångligt som jag trott och dagen till ära så fick jag smaka en vårrulle då dom var klar, och jag sa att jag ska aldrig mer, köpa frysta rullar, för dom här var hundra gånger godare.

Efter en rätt så hård och arbetsam dag, satte jag mig så i bilen och började min färd hemåt. Den slutade förövrigt då jag passerat under E4;a bron, på Vännäsvägen, där dog bilen. Ringde upp Åke och sa att jag kan nästan se till rondellen vid granngården (väldigt nära hem alltså), men bilen vägrar starta. Jag tyckte inte att det kunde vara soppatorsk, bilen var nämligen fulltankad för ett tag sedan och den rymmer 80 liter…80 LITER, och jag hade kört 25 mil.

Men jo, visst var det slut på soppan i bilen, med tio liter i påfyllnad, som Åke kom körandes med, så startade den igen. Fy fasen, säger jag, det betyder att den slukat över 3 liter/mil, men…vilka mil :-) Och nej, vi ska inte byta bort den bilen, vad än alla andra tycker, finns ingen skönare bil att köra, och så många mil brukar det inte bli. Men det var ju synd att Stilservice inte gick med på att bjuda på en full tank, då vi köpte en ny, av honom, det hade varit rabatt det.

Nu vet jag att den inte brukar ta så mycket i vanliga fall, men när det är kallt så har den en tendens att sluka mer, en riktig periodare, det hade inte gjort så mycket om nu tankmätaren hade funkat som den ska, men det gör den ju givetvis inte heller. Den har stått lååångt över full tank, och när bilen är avslagen så har den visat på trekvarts tank, vilket jag trott har stämt, men nu, då den dog, åkte den ner på det röda fältet, och efter att vi tankat upp den fullt igen, så verkar mätaren helt plötsligt att fungera igen, den visar ”vanlig” full tank.

Sen var det bara att sätta igång med middagen, och efter det gick vi till huset och bar ner möbler som Kupan kommer och hämtar idag, härligt, då blir det lite mer plats därborta, att röra sig på. Så såg söndagen ut, ingen vila här inte. Men idag har jag hoppat av promenaden, jag ska nämligen städa upp här, då prästen kommer ikväll, och klockan två ska jag ta emot kupan. Sen tycker jag att jag kan få ta det lite lugnare någon dag i alla fall. Önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Chefen Maharadjan Kihlström golv vårrullar bensin soppatorsk Åke tanka Stilservice full tank huset Kupan

Grekiskt/romerskt inslag

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 30 januari 2011 klockan 06:11,

Som vanligt blev det lite cirkus då jag och chefen var ute igår. Vi skulle ju åka på strömpilen, vilket hon aldrig har gjort…med buss. Så vi började med att gå bort till Ålidhem centrum och inväntade femman för vidare färd. I väntan på den så noterade chefen att det fanns vissa grekiska eller romerska inslag i omgivningen:

Har aldrig sett eller lagt märke till denna pelare förut, undrar just vad den döljer?

Nå, bussen kom i utsatt tid och resan ner gick bra. Vi tog oss en fika på NK och sedan strosade vi lite på H&M, Lindex och skoaffären. Avslutade det hela med matinköp på Maxi, som nu får sig en liten känga då dom plockat bort alla små korgar. Nu är det så att när vi handlar så får chefen hålla i en korg medan jag drar henne och det funkade ju inte med dessa stora korgar så jag fick dra rullstolen med enhands fattning och sedan ha korgen sladdandes bakom oss. Det går väl bra ett tag, men blir rätt så jobbigt i längden, inte underligt att min handled gör ont idag.

Sen var det det här med bussen och återresan. Vi tog ju bara för givet att när man ska åka i motsatt håll så bör ju hållplatsen också vara på andra sidan vägen, men inte var det så här inte. Hur än vi letade efter en hållplats så fick vi tji. En som gick mot Holmsund var den enda som dök upp i vårt letande. Tills lut frågade jag en tjej som stod i busskuren där vi hoppat av, om hon visste vart busskuren kunde vara, och nu gjorde jag ju henne orolig.

Hon skulle nämligen också till Ålidhem och jag sa att det funkar ju inte, den här bussen går ju vidare till ersboda. Men efter lite kollande på kartan så kom vi fram till att det ändå var rätt busskur. Sen var det detta med att komma sig in. Nu stod bussen ganska så långt från kanten och jag skulle fälla ut rampen vilket nu var en konstig sak som jag inte visste hur den skulle fungera så jag sa till busschauffören.

Han lät att komma uppifrån Piteå hållet med tanke på hans dialekt och han hoppade runt där och kliade sig i huvudet, han visste nämligen inte heller hur man skulle fälla ut den. Det hela slutade med att jag lyfte upp hela alltet i bussen trots att chefen var något oroad, men det gick bra. Likadant var det när vi skulle av och jag sa sedan till chefen att jag ska sluta säga att jag tror…att det ska gå bra, jag VET faktiskt att det går bra, annars skulle jag aldrig chansa, inte då det gäller någon annan i alla fall.

Frukost hägrar nu och sedan mitt andra tio timmars pass. Ha en skön söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ålidhem strömpilen bussen ersboda busskur Maxi H&M Lindex chefen

Produkten är ingen leksak

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 21 januari 2011 klockan 07:42,

Vi fördrev tiden igår, chefen och jag, med att åka ner på stan. Sen var det lite sedvanliga sysslor, middag, torka golv, och såna där saker som hör vardagen till. Åke roade sig med att tömma cykelförrådet här nere, vi hade ett antal cyklar där…typ tretton stycken, sååå är det någon som är intresserad av att köpa en cykel eller två, kanske en spark om det skulle passa, så är det bara att höra av er, vi skulle ha behövt bli av med lite saker. Vi har till och med en rullstol, men ingen lyxvariant utan egentligen bara en sån där man använder för att frakta en människa från a-b, vi fick ju tag i den då Nicco hade brutit foten, för tre år sedan, sen dess har den ju bara stått där och skräpat.

Nå, vi tog oss ett välförtjänat bad efter dagens alla bestyr, jag hittade denna flaska, som jag tror att vi köpt på dollarstore i Härnösand.

Det är alltså ett badskum som man kan forma i handen, lite grann som över vispad grädde eller kanske mer likt en hår mousse. Flaskan ser ju lite rolig ut och det står på framsidan att det är kids stuff, crazy soap, bathtime fun soap osv. Det låter väl lockande och kul, eller hur?

Men så vänder vi på flaskan och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där (ursäkta, nu poppade det upp en liten visa i skallen, titta titta här och titta titta där…) ehh, jo, där står följande på engelska, men jag översätter: Användes endast som föreskrivet, den här produkten är ingen leksak. Spraya inte i ögonen, öronen, munnen eller i ansiktet, EXTREMT BRANDFARLIGT.

Ja, vad säger man? Inte tycker jag att detta är något för barn, men inte heller för vuxna, men där ser man vad lurad man kan bli om man inte läser vad som står på sakerna. Jag fattar då inte ens hur dom kunde få lov att sälja eller ens ta in det där skummet till Sverige.

Idag ska jag gå på banken, nej, inte på, utan till, och ta med mig alla räkningar som hittills har dykt upp till svärfar, så får dom betala dessa. Sen får jag nog gå in på Hp:s och fylla en kasch med diverse varor och fixa middag till både mig, Åke och Nicco, innan jag ska iväg och jobba. Ni få ha en trevlig fredag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen stan rullstol cyklar spark badskum Åke och jag EXTREMT BRANDFARLIGT Sverige Dollarstore Härnösand

Strumpslungad äppelmos

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 12 januari 2011 klockan 07:24,

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.

Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så :-) men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.

Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.

Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.

När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.

Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: apoteket kitteln tabletterna Chefen fantasi Kerstin Janne Thailand äppelmos strumpbyxor granne Mr Bean

Det bidde ingen bakläxa

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 januari 2011 klockan 09:14,

Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.

Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.

Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så :-)

Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.

Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan :-) Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.

Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skotta plogbil parkeringen stilservice Åke tanken Cheven *pling* polletten torkarbladet chefen

I säg då ba he

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 13 december 2010 klockan 15:36,

Idag hade vi besök av kvartersvärden, där min chef bor. Hon har haft diverse fel på lägenheten och det har påtalats då hon flyttade in för snart elva månader sedan, men inget har hänt.

Jag har haft kontakt med värden via mejl och då han undrade vad som var fel med fläkten så var jag tvungen att gå och kolla, jag hade nämligen inte frågat om själv felet utan visste bara att det var fel. Nå...fläkten var tom...HALLÅÅÅÅ!!! Inget innehåll i den alltså, mja, det var ett lite större fel, tycker jag, men det är nu åtgärdat.

Sen ville chefen att han skulle titta på ett uttag som sitter i hallen och som är strömlöst, vi gick ut dit och gjorde en liten snabb felsökning, det var tydligen den förre hyresgästen som satt dit uttaget, från den gick en sladd uppför väggen, ovanför dörren, ut över taket, ned vid den andra dörren för att sluta mitt i luften och med ett kontakt fastsatt på sladden, ehhh...ok?

Jag undrar hur såna saker har kunnat bli godkända vid slutbesiktning som alltid görs innan någon annan flyttar in, kan dessa missar bero på att besiktning görs fullt möblerad, ja, mycket troligt och otroligt dumt i mina ögon. Hur ska då diverse fel hittas om det står en massa saker i vägen. Ja jag säger då bara det.

Kommentarer: 0 Etiketter: chefen kvartersvärd uttag fläkt fel strömlöst

Kryptisk mening

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 18 januari 2010 klockan 06:48,

Jag finns med på facebook, inte så mycket för att jag tycker att det ger just mig något utan när jag loggar in där är det mer för att spela nåt spel. Ganska värdelöst om jag ska vara ärlig, men det blir lätt, som ett gift. I varje fall så finns det nåt som snurrar runt där just nu, man ska ta den bok som ligger närmast där du nu sitter, sedan slår du upp sidan 56, och skriver sen upp den femte meningen på den sidan.

Låter ju som när man har lite att göra men det blir ganska kul, själv blev det den här meningen för min del: This involves simply inserting the cold pressure hose in the bottom radiator outlet to allow the clear water to run against the normal flow, draining through the top.

Denna kryptiska mening kommer sig av att vi råkade ha den engelska versionen av verkstads handboken till Camaron, liggandes närmast mig och datorn.

Litegrann som när jag gjorde en pysselbok till Theresé, då hon skulle iväg med sin farmor till Stockholm och jag tänkte att hon skulle ha något att göra om det blev långtråkigt. Jag skrev en berättelse och hoppade över vissa ord som hon sedan skulle fylla i, men inte med ord som hon själv valde, jag tror att hon skulle lotta fram eller dra på något sätt så om det egentligen skulle stå att giraffen har en lång hals så kunde det istället bli, hamstern har en lång svans, om jag hade hoppat över orden giraff och hals. Jaja, lite roar småbarn och jag kanske inte är så vuxen än :-)

Jag har en annan idé på hur man skulle kunna göra sagoböcker för barn men jag vet inte om jag ska avslöja den här. Kanske man kan få användning av den idén någon gång i framtiden eller så kanske man kan sälja det med royalty. Vi får se, jag har i alla fall talat om hur ag skulle vilja ha en bok, för chefen och hon tyckte att det var en toppen grej, men å andra sidan kan hon ju vara lite partisk, men hon brukar vara ärlig och säga precis vad hon tycker om mina påhitt och det är inte alltid jag får medhåll.

Jennifer kom in i teve rummet igår och sa att om hon skulle skaffa sig två guldfiskar så skulle dom heta ett och två. För om ettan dog så hade hon fortfarande två kvar :) Då sa jag, det är väl bättre om du döper dom till två och tre i så fall, för om då trean dör sa har du två kvar och om tvåan dör, ja, då har du ju tre. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: kryptisk Theresé saga facebook chefen idé sagobok Jennifer guldfiskar ett två tre

En historia från 1942

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 13 oktober 2009 klockan 07:08,

Ska börja med att gratulera Birgitta, som fyllde år i söndags, Grattis Grattis! Vi visste inte om det men fick veta det igår kväll i bastun. Bastukvällen som förövrigt var lite oplanerad och vi blev bara tre stycken, eller bara och bara, det funkar det med.

Igår hade jag chefen på plats igen efter hennes USA resa. Hon hade köpt en present till mig, detta bälte, som Enya lade beslag på, nu på morgonen, varför ska dom tycka det är så skönt att kura ihop i saker?

Efter jobbet,igår, hämtade jag upp Jennifer och Gunilla, Åkes moster, sedan åkte vi till Sunnanå i Vännäs där Åkes andra moster bor, för att Jennifer skulle få en liten inblick i hur det såg ut där hennes farmor växte upp och få träffa Åkes mostrar, det händer inte så ofta.

Det blev många historier om förr i tiden och givetvis om Åkes mamma Elsie, som dog för drygt fyra år sedan. När hon var ung så hade hon eller rättare sagt dom, en bror, Karl-Olof Svensson som dog i en drunkningsolycka. Vk hade i alla fall förut en liten notis i tidningen där man kunde läsa om vad som hänt för 50 år sedan. 16/7-92 fanns denna notis i tidningen och jag citerar: Pojkarna hade i båt tagit sig över älven för att bada i en vik som älven bildar vid ett bäckutflöde nedanför hemmansägare Ögren i Vännäsby. Gossarna som inte voro simkunniga, höllo sig hela tiden på grunt vatten, men i slutet av badandet kom pojkarna sams om att dyka och sänkte sig under vattenytan. Pojkarna höll varandra i hand. Tydligen hade de kommit ner i någon fördjupning, ty pojkarna kom aldrig upp.

När Karl-Olofs syster, 13-åriga Elsie Svensson, erfor vad som skett påkallade hon hjälp, och folk kom också snart till platsen, även manskap från en militärförläggning med erfarna dykare, men vattnet var för grumligt på olycksplatsen. Först efter en timme hittades pojkarna, som fortfarande höll varandra i händerna. Slut citat.

Det är nästan så man får rysningar då man tänker på det, och hur kunde dom fortfarande hålla i varandra? Ja, sorgligt var det i alla fall, och inte kunde det ha varit roligt för Elsie heller, som fanns där på platsen.

Fort hade två timmar passerat och det var dags att bege sig hemåt igen, då middagen väntade och sedermera bastun. Det känns som om dagen bara for iväg och pang så var det tisdag. Nu ska jag bara få upp Jennifer ur sängen, äta frukost och gå ut på första promenad turen innan jobbet. Hoppas på en fin dag för er alla!

Kommentarer: 0 Etiketter: Birgitta grattis Sunnanå Vännäsby Vännäs drukningsolycka älven Enya bälte chefen

Söndagen rullade på

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 september 2009 klockan 06:54,

Nu har vi vintrat bussen så nu är det förhoppningsvis ett bekymmer mindre. Fast med vintern i antågande så kommer vi att behöva en plats till camaron istället, och den ska helst vara såpass nära att man kan köra över den till verkstan då det ska mekas med den. Det blir tufft. Hittills har vi haft den i kallgaraget där vi bor men snart behöver Åke den platsen så han får tillgång till motorvärmaren. Hm…

Jag fick med mig Jennifer på en promenad runt Ja berget Igår kväll. Jag talade aldrig om för henne hur lång tid det tar att gå runt, för då hade hon nog aldrig hakat på. 1 timme och 5 minuter tog det, fast hon gick inte, hon hade med sig en sparkcykel, modell större. Vi började prata om björnar då vi var därinne i skogen och det var ju inte utan att man började fundera på om det skulle kunna dyka upp en sådan och hur man skulle göra om det hände. Fast jag försäkrade henne om att en frisk björn, aldrig skulle hoppa på oss utan den skulle hålla sig undan. Men vad vet man om friska eller sjuka björnar, no nada! Jaja, hem kom vi med ont i fötterna och kaffesugen. Åke hade en termos färdig så det var bara att spilla upp.

Var in en tvärsväng på Preem och frågade efter färgspray, han såg ut som ett frågetecken, ja färg sa jag, som man klottrar med, då fattade han men det var inget dom hade. Vart tusan får man tag i det då? Jennifer ska ha det till sparkcykeln, hade hon tänkt.

Idag flyger chefen till staterna, hon blir borta i 12 dagar, hon ringde en sista gång igår kväll och skulle ha hjälp med en del mail, sen frågade hon om det var något vi skulle vilja ha därifrån, ja sa jag, en ny bil kanske. Det lät väl inte som om det skulle kunna bli aktuellt men det var bara att ringa om vi kom på något som dom skulle kunna ta med sig därifrån. Vi får fundera.

Dags att få liv i Jennifer och frukost står på tur. Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Bussen Åke termos björnar ja berget sparkcykel Jennifer Preem klottrar bil chefen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se