Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Cheven | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Cheven

Visa träffar från alla bloggar

En dag som gjord för...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 29 juni 2011 klockan 08:18,

Idag hade vi inte varit vakna om det inte var så finurligt att vi lagt ut både Cheven och bussen på blocket, och det ringer redan halvåtta på morgonen. Men vi ska inte klaga, om vi får sälja dom fordonen så blir vi inte så trångbodda längre :-) Här får ni länken till bussen www.blocket.se/vasterbotten/Husbuss_34658382.htm och till vår Chev Caprice www.blocket.se/vasterbotten/Chevrolet_Caprice_HGW_34658420.htm

Härligt väder, precis som gjort för ett 1 årskalas, våran lilla ”gladskit” Sally, fyller ju år idag, ja jag vet Theresé, hon var inte speciellt glad igår, men det är sällan man hör henne grina, tydligen har hon år hittat på något nu, precis då hon ska i säng, men det kan ju också vara omställningen att vara borta osv. Här har ni den goaste tjejen i världen:

Vi hämtade ju hem Eloise igår, ja hon behövde faktiskt bara dra en tand, veterinären var förvånad över det men katten är säkerligen jätteglad över beskedet, precis som vi, då det inte är gratis (tur vi har försäkrat), sen var det inte artros, som dom misstänkte från början, utan tydligen en korsbandsskada, och det i bägge knäna. Om det nu inte blir bättre så kan det opereras, men då snackar vi inte amputation, utan något lättsammare.

Nu är katterna jättearga på varandra, dom morrar och fräser. Enya lade beslag på buren där Eloise skulle ligga och ta det lugnt igår, och hon släppte inte in Eloise i hennes luftrum, knepig katt. Och likadant är det nu på morgonen. Men dom har låtit så här förut, så vi är lugn.

Sen åkte vi en sväng ner till Norum där mamma hade bjudit på lunch (som vi missade) och nu var det dags för kaffe. Här står dom och projekterar:

Ikväll kommer vi att åka på Gammlia, tro det eller ej, och vi kan faktiskt välja mellan två bilar, hm…vi får se vad det blir, kanske Anders och Theresé vill låna Buicken. Jag önskar er en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally kalas Eloise Enya katterna blocket Cheven Buicken bussen blocket Gammlia

En till krasch...på Näckrosvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 februari 2011 klockan 14:31,

Håller ni på vara less på att läsa om alla krascher nu, jag håller då på vara less att skriva om dom.

Kom från Vallmovägen och svängde in här på Näckrosvägen, efter att ha varit på Mariehem och fikat hos morsan, samt handlat på Ica hedlunda. I samma veva då jag svängt in så kommer en bil utfarandes från parkeringen, han har inte noterat att jag är där, vi ställer oss bägge två på bromsarna men det var liten idé. *Pang* lät det då jag knuffade undan honom. Det tog i fronten på bägge bilarna.

Jag körde undan och hoppade ut ur bilen. Han undrade hur det gick för cheven, ja, sa jag, förmodligen syns det nog ingenting, och det gjorde det inte heller. Men hur gick det för din stackars bil då, undrade jag. Nu råkade han ha en sån där plastig sak…hm, BMW hette den ju, i nyare årsmodell, och plasten på kofångaren höll inte. Men se tokigt (sa hon och skakade lite lätt på huvudet). Nä, sa jag, du valde fel bil att bumpa med.

Så var det med det, han trodde inte att han skulle bry sig om att göra något åt bilen, det syns ju inte så mycket på håll, tyckte han, så vi sa tack och hej.

Jag som aldrig under mina snart 26 år med körkort, har varit inblandad i någon incident med fordon, överhuvudtaget, och nu har det hänt tre gånger, varav två gånger med jag bakom ratten, och en gång som vittne och skriven för bilen som var inblandad, nåja, det gick ju bra och sedan kan jag ju passa på att höja ett varnande finger åt alla er som nu vet hur cheven ser ut, passa er eller håll er åt sidan då jag kommer, man bråkar inte med den bilen :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Vallmovägen Näckrosvägen Cheven BMW ratten bilen

Spännande gårdag

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 februari 2011 klockan 07:54,

Åke ringde vid halvtolv tiden igår och undrade vad jag gjorde. Ja, svarade jag, jag sitter här och förbereder mig mentalt för att gå ut och starta cheven, ska ju åka och besikta den, det hade han förträngt.

Kvällen innan hade vi problem med att få igång motorvärmaren och stod där ute och fipplade, till slut gick den igång, jag slängde igen dörren och tyckte att den tystnade, men Åke sa att det var för han ändrat tiden, nå, kom ut dit tjugofem minuter innan min bokade tid och inte hade motorvärmaren fungerat inte.

Nu vet ni ju, ni som följt med i min blogg, att den där bilen är väldigt speciell och ska ibland tas om hand med silkesvantar. Man får aldrig pumpa mer än två gånger på gaspedalen, då surar den ner sig och vägrar gå igång, om man fått igång den och den dör efter en halv minut…ja då har man problem.

Jag pumpade två gånger, vred på nyckel och det lät som om strömmen höll på vara slut, andra vridet och den gick igång, HA, hann jag tänka sen dog den. Jaha, det var den besiktningen det, jag trodde ju nämligen att det nu skulle vara tji att få igång den. Men efter två försök startade den upp igen men lät som en gammal traktor där den stod och durrade och hoppade. Jag skyndade mig att lägga in backen och rullade iväg, men innan dess hade jag naturligtvis suttit och pumpat på bromsen, för den är alldeles stum om den stått ute i såna där kall grader. Dessutom börjar det ticka och låta i instrumentbrädan, fråga mig inte vad det kommer ifrån, lät som en stor väckarklocka, men det sitter faktiskt inte ens en klocka i den bilen. Ja, det är som jag säger, den lever ett eget litet liv, den lilla bilen.

Kommer på besiktningen, men törs naturligtvis inte ha igång bilen då jag tycker att den har onödigt höga varv, stänger av den och håller på förfrysa mina fingrar innan skylten blinkar med vårat regnummer. Då sätter ju startmotor igång att trilskas, den bara skriker 5-6 gånger och man få skämmas lite. Kommer till slut in i hallen, stänger av den, vi byter plats och då håller inte killen på få igång den, samma visa, den skriker bara. Skönt att det är fler än jag som har problem med att starta bilen, säger jag och sedan fyller jag i att det ”bara” är startmotor som jäklas och att den ska bytas ut.

Sedan misshandlar dom bilen, knackar och lyfter och vrider, gasar så jag tror att den slukade halva tanken, innan dom ger upp och kommer och delger mig besiktnings papperet. Aha säger jag, det blir då inget stort kryss på framrutan, nejdå säger killen, men du få komma tillbaka ändå, det var några småfel. Ett positionsljus som inte funkade, ena halvljuset var bländande, lite rost på ett bromsrör och en styrled som var lite glapp…det var det. Inga allvarligare fel i alla fall.

Kommer hem och ska tvärslänga i mig lite lunch innan jag ska iväg och jobba, då kommer posten, ett mycket delikat brev från rikspolis styrelsen, som väcker min nyfikenhet, nu tänkte jag att vi skulle få veta vad straffet skulle bli från Åkes lilla fadäs med Camaron.

Jag fick fortsätta vara nyfiken till jag kom hem…det var inte det, det handlade om, Åke hade beställt en liten fotografering ute i naturen, a´2000:-, *tjitjing*, han hade kört 8 kilometer för fort, förbi en kamera, sånt händer…även den bäste :-)

Ha en fin fredag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: besiktningen motorvärmaren Åke cheven eget liv klocka surar durrade traktor startmotor fipplade rikspolis styrelsen Camaron fadäs

Lugn söndag, nästan iaf

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 februari 2011 klockan 06:05,

Det blev en relativt lugn dag igår, vi var ut och skulle starta upp Cheven, men batteriet hade tagit stryk så det blev till att gå och hämta Mazdan, sen kom Åke på att kablarna inte skulle räcka så vi åkte tillbaka till huset och hämtade ett batteri, sen var det bara att stå och gnugga. Tydligen låg choken på och den hade surat ner sig. Men när den äntligen gick igång så var problemen ur vägen.

Vi tog en liten rundvandring i huset och jag tog en massa bilder. Måste ju dokumentera detta bygge så vi kommer ihåg hur det en gång såg ut, i all röra. Åke har tagit bort en garderob som stått i hörnet på det som kommer att bli vårat tv rum. Bakom garderoben gömde sig en gammal tapet:

Theresé! Visst påminner den lite om lampan du tipsade om?

På övervåningen, i det som kommer att bli Niccos filmrum samt gästrum då vi får ”bekantingar” på besök, så finns idag denna rysliga tapet:

Han som ska tapetsera tyckte det var synd att ta bort den, han gick och strök över väggen och sa flera gånger, nä, ha kvar den här tapeten…bara som fond då. Näpp, svarade jag, du får väl klösa ner tapeten, rulla ihop och ta hem den då, men här ska den inte sitta. Visst kanske den hade passat som fond, i ett annat rum, kanske där vi ska ha matsalsmöblerna, men nu sitter den inte där, och Nicco har redan sett ut sina värsting tapeter som hon vill ha i det där rummet.

Idag är det jobb, sedan ska jag lämna uppslagsböckerna till ”gammbossen”, som ville ha dom, och ikväll ska det vara bastukväll, men jag vet inte hur många som kommer att vara där. Kerstin ska i alla fall hoppa den här gången. Jag får väl ringa en av grannarna när jag kommer hem, så jag vet vad som gäller. Önskar er en trivsam måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Cheven Åke Mazdan startkablarna surat ner sig huset tapeter Nicco filmrum "gammbossen" bastukväll grannar

Ångorna ligger tät :-)

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 06 februari 2011 klockan 09:20,

När vi skulle ut igår så startade inte Cheven, men se konstigt. Så vi fick gå och ta den andra bilen, fördelen med att ha fler än en bil, med andra ord. Men Åke ska väl köra och sätta cheven på laddning idag så jag tar mig på jobbet imorgon bitti.

Vi åkte på k-rauta och valde ut toastolar, handfat och duschvägg samt dusch kabin. Det kommer att bli mycket fint då allt är klart. Jag skulle provstänga locket på toan som jag redan bestämt att vi skulle ha, för att höra ljudet då den small igen…men det kom aldrig, hehe, det är ett tyststängande lock, precis som det finns lådor som inte kan smälla igen utan, den sista centimetern, stannar den upp och glider den sista biten. Coolt!

Sedan åkte vi på kupan men några stolar hade dom inte kvar, som vi skulle ha velat haft, men såna kan nog dyka upp då man minst anar det, på någon antikaffär eller loppis.

Så var det middag hos Kerstin, på plan två. Jan A och Ingegerd var redan där och kvällen började med en mexikansk drink, innehållandes is, socker, lime och andra hemliga ingredienser, och god var den. Likaledes middagen som hon bjöd på, den föll alla på läppen, det var en potatisgratäng och en låda med lövbiff, broccoli och andra godsaker. Sedan plockades whiskeyn fram.

Först var det en tjärsmakande whiskey och sedan en gammal fin lagrad whiskey som skulle insupas med en skvätt vatten. Och ja Theresé, jag får nog böja mig för dina tidigare påståenden. Det finns whiskey som smakar bra, och jag förstår att det finns en viss tjusning i att smaka på olika sorter. Jag har nog tyckt att det mest smakat och luktat kräkmedel, och det kanske det har, vem vet, det kan ju ha varit billigare sorter som serverats. Men så är det ju också som alla vet, en smaksak.

Sedan blev det bildvisning från en del av deras utlandsresor och medan Jan B berättade om bilderna så körde Jan A med lite ljudeffekter. Åke hade gett upp och gått hem, han kände sig lite sliten, men det är inte så konstigt, han har haft det fullt upp i veckan, med både jobb på dagen och jobb på kvällarna, med huset. Det blev i alla fall en trevlig kväll med mycket skratt och prat, och vi ser redan fram emot nästa gång…och det kommer helt sannolikt att bli en kväll, någon gång, närmare jul :-)

Önskar er alla en fin söndag, jag kommer nog att ta det lite lugnt ett tag, känns som om det ligger lite whiskey ångor i luften här, och hur kan det komma sig?

Kommentarer: 0 Etiketter: Cheven k-rauta toastolar kupan stolar middag Kerstin Jan B Jan A Ingegerd Åke drink whiskey smaksak

Skymnings...bilen

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 09 januari 2011 klockan 09:18,

Niccolina är ju som intresserad av dom här Twilight filmerna och allt som rör skådespelarna etc, och hon har givetvis pratat en hel del om detta. Jag berättade att vi minsann har en Twilight bil, vi…inte bara att den ibland gör som den vill och verkar ha ett alldeles eget liv, utan det finns ju dessutom ett vred vid lysknappen som det står Twilight på. Och innan vi kom på vad det var som spökade med bilen och att det var det vredet som var orsaken, jojo.

Ni som nu har en sån bil med ett sånt vred, vet förmodligen vad det handlar om men vi som var ganska så ovetandes om vad vi köpt för något, trodde under några dagar eller om det var veckor, att bilen hade ett fel någonstans eftersom billyktorna fortsatte lysa, någon minut efter att man slagit av tändningen. Åke var nog inne på att det nog skulle vara så, för att man skulle ha tid på sig att, till exempel ta sig ut ur garaget, innan det blev kolsvart.

Sedan hittade han vredet och undersökte det lite närmare, man kan ju faktiskt bestämma hur länge man vill att dom ska lysa eller välja bort skymningslyset helt, om man så önskar. Ha, så mycket var det med det felet.

En annan sak som vi inte visste om men som upptäcktes över ett år efter att vi köpt Cheven, var att det finns två sätt att öppna upp därbak. Det är ju som bekant en herrgårdsvagn och vi hade alltid öppnat den dörren med handtaget på utsidan vilket gör att den svänger upp som en vanlig dörr. Vi har retat oss lite på att den inte gått upp helt, och därför har man inte alltid, kunnat få in allt man har velat därbak.

Tills den där gången vi skulle in med något som var så långt att det skulle sticka ut genom bakfönstret och därför öppnade vi upp det. Åke var där bak och fipplade och vips, så upptäckte han att när fönstret är nere, och man öppnar dörren inifrån så öppnas den på ett annat sätt, bakdörren faller då nedåt och då kan man genast få med sig lite bredare saker. Vilken grej!

Just nu så står då Cheven inne på verkstaden hos Brälla, ny tank fick den igår, 2500:-, *tjitjing*, tyvärr så var det inte inklusive bensin, så det kommer att kosta litegrann om vi ska fylla upp den…typ en tusing till. Men nu kan jag då börja kolla om jag hittar någon tid för besikting, det är dags för det nu.

Idag ska vi slänga ut en annons på superbilen från Övik, Åkes Volvo 480, årsmodell -89:a, ingen här som är sugen på lite fix? Det är problem med lyset (konstigt va?), och den slirar på kopplingen, annars är det ny generator, sommar och vinterdäck, ska besiktas i februari osv. Det är bara att mejla: m_hallsten@hotmail.com eller slå en signal, 090-127771

Ha en fin…vit…snöig dag, allihop!

Ps. Här får ni en länk till Nicco och Sagas nya blogg om Twilight: skymningnyheter.blogg.se/

Kommentarer: 0 Etiketter: Twilight bil Cheven Niccolina Saga Övik Superbilen Åke Brälla generator

Det bidde ingen bakläxa

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 08 januari 2011 klockan 09:14,

Jag tog mig på jobbet igår trots en liten cirkus innan jag var framme. Började med att gå ut till bilen, 40 minuter innan jag skulle börja. Givetvis och som för alla andra med sina bilar parkerade ute, så var det en del snö som skulle sopas undan och naturligtvis…som alltid då man känner en viss press och stress att komma sig iväg för att passa en tid, så flyger torkarbladet på förarsidan loss, och jag som aldrig satt fast ett sånt, någon gång under min livstid.

Och nu var dessutom ett universialblad med två olika hål och jag tittade, pressade, tittade, svor lite, försökte peta upp saker och fälla ihop, men tji fick jag. Kändes ju också som om man inte skulle kunna klara resan till jobbet utan bladet heller, då det snöade en hel del och det var inte den vanliga fjunsnön som föll. Nå, jag gick runt till andra sidan för att kolla hur bladet där satt fast och *pling* så föll polletten ner och jag fick fast bladet.

Tänkte ringa till chefen då jag passerade järnvägstorget, för att säga att jag kanske skulle bli någon minut sen, men ah, jag chansade och körde vidare, det är inte heller så roligt att sitta och prata i mobilen när man kör, när det är så dåligt väder som det var. Då hamnade jag bakom plogbilen…fick sitta och rulla tummarna bakom den, i 30km en stund, kom mig lös, fortsatte min färd, sladdade in på parkeringen, ut med spaden och skotta i ursinne, snön flög, spaden flög, kände sig så där måttligt road och smått elak, hade det kommit nån snubbe gående där och sagt ett fel ord så hade jag dängt till denne någon med spaden…eller inte, det kändes bara så :-)

Jag blev bara en fem minuter sen och det är ingen större katastrof, men idag, när jag och Åke ska ut till stilservice där vi har vår nya tank till Cheven liggande (ja nu kan vi äntligen börja tanka i den lite mer än för 200:- åt gången) så ska vi ta med en bättre snöskyffel och åka förbi där så man får bort lite mer än vad jag fick. Dessutom var ju traktorn där och skottade innan jag for och han så vänlig att han lade upp snön mot den där förbenade björken och det underlättar inte för min del, nu ska all den snön väck, och dom har ju lovat mer imorgon så det blir skönt att bli av med lite innan dess.

Pajen blev ätbar så jag slapp bakläxan :-) Däremot då vi satt där och pratade så kom jag ihåg då man var liten, en si så sär 6-7 år, och man hade lite att göra samt var sugen på något att stoppa i munnen. Man skulle då vara minst två stycken, så fick man stå och blunda medan den andra tog en tesked och fyllde den med något från skafferiet och sedan skulle man gissa vad det var för något. Började för det mesta med något gott för att avslutas med nåt som tabasco eller kakaopulver som inte bara var starkt utan det bara dammade av då man fick in det i munnen.

Nåja, nu är det lördag…för er som inte noterat detta, jag och Kerstin ska ut och gå klockan tio så man kanske skulle försöka hitta sig en lite frukost samt, jag tror att jag ska gräva fram mina halkskydd, ni vet, så man slipper gå ner i ofrivillig spagat, jag vet minsann att det kan vara lurigt på sina ställen. Ha en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skotta plogbil parkeringen stilservice Åke tanken Cheven *pling* polletten torkarbladet chefen

Överarmar som hälsenan på en...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 31 december 2010 klockan 08:19,

Resan hit hade gått bra och dom kom lagom till middagen. Vi gjorde inte nåt speciellt igår kväll, pratade, gluttade på tv och öppnade julklappar.

Anders och Theresé har en kompis därnere i Uppsala som en gång skulle beskriva muskelstyrkan hos en kille och sa följande: Hans överarmar var lika stora som hälsenan på en gråsparv…storväxt kille eller??? Det lät tunt och skört på något sätt :-)

Jag var in på Hp:s för ett kompletteringsköp innan dom kom hit, då det plingade till i mobilen, jag hade fått ett mms från Janne och Kerstin som är i Thailand, det tog en stund innan jag såg var det var:

Han undrade om vi var intresserade av lite skrot. Ja, den där hade kanske sett tuffare ut än vårat skelett på toaletten men jag gissar att den skulle kosta en del.

Idag vet jag inte vad vi ska göra, Åke ska in med Cheven på verkstaden och se om den tinar upp lite, samt att han ska göra ett byte av bromsklossar och byta olja. Ikväll blir det Lundalogén och det kan ju inte bli annat än trevligt. Och med dom orden så önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på den nya.

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Cheven verkstaden Lundalogén gråsparv Therese Anders Janne Kerstin Thailand skelett Gott Nytt År

FEL.... fel fel fel

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 15 december 2010 klockan 07:38,

Tycker om top gear som visas på nian, dom är ju bara för knäpp. Sist vi såg på dom så testkörde dom varsin Lotus, efter ett antal mil så skulle dom köra in på en parkering och det låter nå fruktansvärt från bilen när han svänger in där, ja, säger killen, det är en varningssignal när man har ett fullt rattutslag :-) Jo tjena! Dagen efter, då resan fortsätter i spöregnet, så börjar det läka in vatten genom en springa i fönstret.

Ja, säger nu samme kille, det är bara för att man ska svalka ner sig lite, som man får in lite vattenstänk i ansiktet, det hela slutar med att rutan halkar ner tjugo centimeter och han får sitta med en filt i knäet för att undvika den största delen av kylan och blötan, men inte är det fel på bilen inte, nejdå, detta är bara en varning så man ska veta att det regnar ute och att man då kör lite försiktigare.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till Åke, att nu vet jag alltså vad alla missljud vi har i Cheven, innebär, det är alltså, egentligen inga fel, utan bara små varningar på omgivningen. Att det tickar och klingar i vänstra framhjulet skulle alltså kunna vara en ”vita linjen”, varning, så man vet att man håller sig på rätt sida av den. När dörren låser sig själv och man står på utsidan, är det för att man nog ska lämna bilen hemma den dagen, och inget annat, att startmotor skriker 3-4 gånger innan man får igång bilen är ju givetvis för att man ska veta att nu…är det nära, strax dags för avfärd. Eller är det verkligen så, nja, jag ska då inte spekulera vidare i ämnet, men jag tvivlar att det är så tvärenkelt :-)

Apropå bilar så skrev grandmother i hennes blogg igår, att hon av misstag stått och sparkat bort snö, från vad som hon trodde, var hennes egen bil, vilket var fel, hon hade tagit miste på vilken bil som var hennes. Nu vet jag att hon inte är ensam om detta misstag. Jag och Åke lyckades göra samma sak…samtidigt.

Vi hade en grön Volvo på den tiden och hade parkerat utanför Ugglan, när vi kom ut därifrån, tog vi sikte på bilen, och bägge två börjar gå runt den och sparkar på skärmar och stänkskydd, för att få loss all snö och is, då vi helt synkroniserat, tittar upp och åt sidan, sedan upptäcker vi att det står en exakt likadan grön Volvo, två bilar längre bort, och detta är ju våran bil, vi hade stått och sparkat på fel Volvo…snacka om skämmigt. Och vad skulle ägaren ha trott eller sagt om han kommit ut, ja det får vi aldrig veta.

Idag är det tvättning på schemat, sedan kommer det en person och hämtar hokus pokus stolen som vi nu har sålt, jag är ledig idag och imorgon, härligt. Ni får ha en bra dag, allesammans!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lotus top gear rattutslag Cheven missljud Åke startmotorn Volvo Ugglan grandmother schemat hokus pokus

Den skriker när man startar den...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 07 december 2010 klockan 07:52,

Vi kollade Cheven en extra sväng igår och vi kan inte se en enda skråma på den, inte ens isen har lossnat från kofångaren, knepigt, men tur som sjutton. Mer synd blev det ju om han som körde in i mig. Hm…och inte kan man hitta på en massa ”fel” som skulle ha orsakats av smällen, låt mig se…jo, den skriker när man ska startat den, missljud i däcket, dags att serva motorn lampan lyser ibland, plötsligt uppkomna rostfläckar lite överallt, mm…nä, den gubben går nog inte. Vi klarade oss från skråmor och annat, eventuellt kan det ha blivit en liten spricka i gummit som sitter på kofångaren men då må det vara hänt.

Vi invigde rulltrapporna som går ner och upp vid tågstationen intill lasarettet igår kväll:

Ganska fint därinne, stort och öppet, hiss skyltar satt det lite överallt, jag tyckte att det skulle stå buss på dom istället, med tanke på hur många turer som blivit inställda och ersatta av bussresor. Nu såg man inte så mycket ut genom fönstren då det var mörkt så vi får nog göra ett nytt besök på dagtid, sen någon gång. Bara för att kolla utsikten, ni vet.

Kaffekvarnen invigdes också, det luktade gott i hela köket men jag laddade pannan för lite så nästa sväng kommer jag att ta i lite mer. Sen fick Åke justera grovkornigheten också, så det blir lite mindre bitar nästa gång.

Idag har jag ett uppdrag, ska införskaffa en pyjamas till svärfar så jag åker till klädhuset, hade jag tänkt, och sedan blir det nog en träff hos morsan innan det är dags för tvättstugan. Full huggning, med andra ord, så det är väl bäst man laddar för frukost innan man sätter igång. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: cheven Åke skråmor värre lasarettet pyjamas klädhuset tvättstugan

Kraschen på vännäsvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 06 december 2010 klockan 15:12,

Jodå, alltid ska det vara någonting som händer. Den här gången glömdes inte Ingegerd på parkeringen, varken på väg till strömpilen eller hem, men...

Vi åkte iväg i godan ro, kommer upp till rondellen här vid granngården och jag hinner berätta om en olycka som inträffat uppe vid haga. Kör in i rondellen och får en bil på ytterkanten (hatar när dom lägger sig där för då tvingar dom ut en i vänstra körfältet, fast jag inte vill vara där). Nå, jag kör relativt sakta då det är snömodd just i den vänstra körbanan och vad tror ni då han gör, bilen som ligger jämsides???

Jo, helt pötsligt vill han byta fil och ser inte våran JÄTTESTORA Chev, utan jag hinner lägga mig på tutan men han kraschar rätt in i fronten på cheven, vilket gör att jag helt plötsligt byter färdriktning, mot mötande trafik, får sladd, häver den och åker tillbaka rätt in i hans bil. Får ögonkontakt med honom (hm undrar om han ser svordomarna som kommer ur min mun?) och det ser ut som han har tänkt köra vidare.

Jag svänger in precis framför hans bil och vi stannar därmed av. Ut ur bilen och han kommer och säger att det låg en STOR snöklump mitt på vägen, jaha, säger jag och du har en STOR J-VLA bil på den andra sidan??? Då skrattar han lite och förstår väl vad jag menar, det hade väl varit bättre att satsa på snöklumpen istället för på en bil. Dessutom, sa jag till honom, är det ingen smart idé att krascha in i en amerikanare, dom är byggda för att stå emot en hel del.

Och ja, det gjorde den också. Förmodligen hittade han av kofångaren, längst fram i hörnet och det var även den som puttade tillbaka honom då jag hävde sladden, hans bil var ingen vacker syn, men på våran bil, kunde jag inte se något just då, i alla fall. Men jag har hans telefonnummer, regnummer och namn, så jag sa att han får räkna med att Åke ringer upp om vi hittar något galet.

Så spännande kan det vara att hänga med mig en dag :-)

Vi är tacksamma för att det gick bra den här gången, det hade ju faktiskt kunnat gå värre. Over and out!

ps. Och det värsta av allt...jag glömmer att köpa dessa eftertraktade kaffebönor så nu måste jag ut igen och införskaffa dom, fast dit kan jag gå :-) ds.

Kommentarer: 0 Etiketter: snömodd rondellen kraschade bilen Cheven tutan strömpilen

En sköldpadda utan fotfäste

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 27 november 2010 klockan 09:01,

Ojoj, nu var vi där igen. Så fort snön kommer och avåkningar med den så ska det hittas på olika saker att skylla på. Är det inte vädret, saltet, sandningen, hastigheten, föraren, cyklister, gångare eller däcken det beror på så är det något annat. Varför ens idas spekulera, det som har hänt har hänt, punkt slut. Den som sitter eller satt bakom ratten är säkert den som förmodligen vet bäst vad det hela berodde på och har förhoppningsvis lärt sig en läxa.

Jag känner vår bil vid det här laget, den är tung och bär det iväg så bär det iväg, då är det bara att hålla i hatten…eller nä, hålla i ratten var det :-) Nä, skämt å sidor, jag anpassar farten efter rådande förhållanden, tyvärr så är dessa förhållanden inte dom samma överallt, här borta vid rondellen alldeles innan Granngården, där är det isbana och det är bara att börja bromsa lååångt innan man är framme vid den, däremot, borta vid Ersboda rondellen, där hade dom slängt ut en massa sand och det var det bästa hittills, mera sånt, tack!

Kom osökt att tänka på en händelse för två år sedan, vinter, halt och jag och Nicco var på väg ner på strömpilen. Sekunden innan jag ska svänga in på parkeringen, i en 90 graders kurva, så ser vi en man, iklädd en stor lång rock, gåendes på vår högra sida nere vid älven, det är en svag lutning på vägen där borta och *tjopp*, så halkar han till och hamnar i rullning, han ser verkligen ut som en sköldpadda som tappat fotfästet och jag kan inte låta bli att skratta högt och gott, Niccolina tyckte också att det såg jätte knäppt ut. Han bara rullade iväg.

I och med denna uppståndelse så ”glömmer” jag väl bort att sakta ner tillräckligt, och halkigt är det ju som sagt var, så vi hamnar i buskaget, hahaha…ja jag vet, synden straffar sig själv.

Nu vill jag i alla fall inte ha mera snö, tack så mycket, nu får det räcka ända fram till april. Jag tycker inte att dom är världsbäst på att skotta här, där vi bor, men på Ålidhem, där jag har mitt jobb, där är dom urusla på att skotta. Parkeringen var oskottad då jag kom dit igår klockan 14, och den var lika oskottad då jag for, klockan 21. Jag fick vada runt i snö som nästan nådde upp till knäna.

Sen, vad som kanske är ännu mer märkvärdigt, i detta lägenhetskomplex, finns det en del handikapps anpassade lägenheter och då kan man ju tycka att snöskottningen kanske är mer aktuell lite tidigare på dagen än klockan 17, på kvällen. Sitter du i en rullstol så är det inte tvärenkelt att ta dig ut i denna snömängd.

Jaja, nu är det som det är, vitt och snöigt, oskottat och halv dj-kligt, tur att vi har tak över huvudet och att det är helg samt att vi är lediga :-) Önskar er en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: halkigt föraren väglaget sandnigen däcken strömpilen Nicco sköldpadda rullning cheven oskottat Ålidhem

Hysteriska katter i bilen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 22 april 2010 klockan 07:26,

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.

Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.

Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.

Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.

Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.

Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: katter midsommar Maltträsk Enya Eloise Hjuken Hissjö Cheven bussen Åke Nicco Åmsele

Det är mycket nu

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 mars 2010 klockan 07:20,

Det bidde inget besök hos bossen igår. Hon hade glömt bort att hon skulle till Ryssland idag, hon trodde att det var imorgon, så hon var en dag kort. Så då bestämde vi att jag kommer och hälsar på henne då hon kommit hem därifrån.

Jag tog istället min stol och gick ut och satte mig under balkongen på gården. Det tog bara en stund så var vi två, sedan tre och till slut fyra stycken som satt där ute och pratade. Två timmar i solen gör bara gott, hoppas att det blir lika bra väder idag så kan man fylla på solförrådet efter träningen. Niccolina ska dessutom till Vindeln med scouterna ikväll, inte för att solen lyser då men man kan då önska lite plusgrader till dom.

Helt otroligt att det bara är en vecka kvar innan vi är inne i April månad. Åke började prata om deklarationen igår och det blev också ett wake up call (på att sommaren närmar sig). Jag får ju igen (förhoppningsvis igen) på skatten i juni och Åke först i december, och dom senaste åren har jag fått tillbaka upp till 10 000:- och jag lovar, det skulle vara väldigt välkommet i år. Men bara för att jag nu skriver det så sprack väl den önskningen också, jaja, vi får se vad papperen säger, dom borde väl snart dyka upp i brevlådan. Lika spännande varje gång och jag försöker alltid dra smygen, hur lätt det nu är med alla dessa papper som är vikt åt alla håll :-)

Det kommer att bli en fruktansvärt dryg månad nu i april, vi har försäkring för tre bilar, som ska ut, dessutom fick jag den fina lilla skatten på Cheven, 3000:- vill dom ha. Och det tackar vi televerket för! I maj är det sedan dags att besikta Camaron och innan dess ska den förhoppningsvis gå som en klocka. Det är mycket nu.

Näpp, nu ska jag surfa vidare och se vad som hänt i världen, jag återkommer vid ett senare tillfälle, hoppas ni får en lika bra dag som jag ska ha…seeee yaaaa!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ryssland bossen april december deklarationen juni skatten scouterna Niccolina vindeln Cheven försäkringen Camaron seeee yaaaa!!!

Förmedlat arbete

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 mars 2010 klockan 08:44,

Ja inte hörde a-kassan av sig i veckan, så på måndag blir det jag som får ringa upp och fråga om deras telefoner kraschade förra onsdagen eftersom dom aldrig ringde upp. Däremot, och detta är ju lite intressant, så ringde min handläggare på arbetsförmedlingen upp och undrade om han fick lämna ut mitt namn till ett företag som sökte en vikare, visserligen bara i tre månader men man ska ju börja någonstans och bara att få in foten på ett företag är ett stort plus.

Givetvis fick han göra det men det är inte bara jag som står på den listan utan 2-3 stycken till så vi får se hur det utvecklas. Jag vill inte skriva vart det är, men om jag får det jobbet så ska jag tala om det för er.

Det intressanta är inte bara jobbet i sig, utan att dom ringde upp mig :-) nog har jag arbetat i flera års tid, och många gånger har jag anmält mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen men hittills, aldrig någonsin, blivit uppringd av dom. Å andra sidan, så är det kanske precis vad dom gör men att det aldrig har funnits något som skulle ha passat mig, vem vet. Det var i alla fall snyggt jobbat av honom och nu fick man lite mer tilltro till förmedlingen.

Den allra första gången jag satt med en handläggare där, jag var väl runt 16-17 år, och fick frågan om vad jag ville jobba som eller med och jag svarade, något inom kontor, så fick jag svaret av handläggaren att det var inget framtidsjobb, det skulle jag genast lägga på hyllan, vilket jag också gjorde. Hur dumt som helst och man kan ju fråga sig vad det var för typ av handläggare. Hade han, den gången puschat för mitt val så kanske jag hade sökt mig en utbildning men nu blev det aldrig så. Fast åter igen och å andra sidan, om man nu ska tro på att vissa saker är förutbestämda att hända så kanske det var en mening med det valet också, det lär jag aldrig få veta.

Idag blir det förmodligen promenad med en annan granne, Kerstin och Janne är upptagna med annat. Åke har kört in Volvon på verkstaden och ska dit och skruva och sedan ska Cheven tvättas, det är verkligen på tiden men samtidigt vet man att med slasket som nu blir på våra vägar, så kommer tvätten att vara lika ogjord, om några dagar. Men den värsta skiten kan man ju kanske få bort. Ni får ha en bra lördag, det ser ju att bli en solig och fin dag så det är bara till att he sig ut.

Kommentarer: 0 Etiketter: arbetsförmedlingen a-kassan handläggare puschat kontor Volvon Cheven Åke verkstaden Kerstin Janne tvätten

En "riktig" Robinson borde...

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 februari 2010 klockan 07:11,

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i. Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.

Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.

Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.

Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.

Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Robinson vinnare överlevare tävling koncept öde ö summa pengar Mariehem morsan Jennifer Åke Theresé Cheven BMW mms landade mjukt frukost

Apropå tro

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 31 januari 2010 klockan 10:13,

Ska vi tro att det bara var soppatorsk vi hade med Cheven? Den startade nämligen då vi tankat i den några liter och hjälpte till lite med ett batteri, hm...

Ja jag hoppas då det, det enda kruxet är då att soppamätaren inte funkar som den ska utan då får man fortsättningsvis gissa sig till hur mycket bilen har dragit och nollställa trippelmätaren varje gång man har tankat, och givetvis komma ihåg hur mycket bensin man tryckt dit också.

Kommentarer: 0 Etiketter: tro soppatorsk Cheven trippelmätaren bensin tankat komma ihåg

Nu och då

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 januari 2010 klockan 08:47,

Morning has broken…i alla fall igår. Nu lyser solen med sin frånvaro men kylan håller sig envist kvar, även fast det är 3 grader varmare än vad gårdagen hade att erbjuda.

Helena bloggade igår om ungdomarna nu och förr, och menade att idag är eller åtminstone så känns det som om klimatet mellan ungdomarna har blivit kallare. När jag läste det så kom jag genast ihåg en träff jag hade med en från Bräntis (skolan som jag gick på en gång i tiden), det var nu inte ett planerat möte utan jag skulle in på idrottsmedicinska, i höstas för att mäta bentätheten, och han som skulle göra det, råkade vara en av dom som vi umgicks med, gängvis eller hur man nu ska uttrycka sig. Ibland var man ju bara 3-4 stycken och andra gånger höll man ihop i gäng upp till 10-12 stycken.

Det blev givetvis en hel del prat om vad man nu gjorde och om man kom ihåg den eller den och hur det hade varit. Han berättade att han var pappa till 3 pojkar (jag kan ha fel där men pojkar hade han i alla fall), och han berättade att dom ofta satt framför datorn.

Jaha sa jag, på gott och ont, för mycket dator är ju inget vidare heller. Nä, sa han men då vet jag åtminstone vart dom är. Du kommer väl ihåg vad vi gjorde på den tiden? Man rökte och drack, men å andra sidan sa han, så höll vi varandra om ryggen, man lämnade inte en kompis som kanske behövde hjälp och det tycktes han ha upplevt nu, att man struntar fullkomligt i sina polare och då det verkligen gäller, så är det var man för sig. Tråkigt, men det ligger nog en hel del i det.

Sen kan man alltid undra om anledningen, till varför det har blivit som det är. Har vi lagt för mycket ansvar på dom som är yngre, har vi tagit för givet att dom kan mer än vad dom egentligen klarar av, ställer vi för höga krav och låter vi inte våra barn få vara just barn?

När jag var i 9-11 årsåldern så upplever jag att allting egentligen var ganska bekymmerslöst, inte gick jag på scouter, körer, simning etc. Jag tog dagen som den kom och alla vänner jag umgicks med, hade det precis likadant. Jag vet ärligt talat inte om en enda som hade någonting som dom var med i. Och idag tycks var och varannan ungdom ha ett fullbokat schema under veckorna.

Nu menar jag inte att ingen ska göra någonting, visst är det nyttigt att komma sig ut och skaffa sig ett intresse eller hobby, men det ska ju vara på en normal nivå med dagar då dom kan vara hellediga. Läxor och dylikt som har med skolan att göra, ska ju också räknas in i allt som dom ska göra. Och fort drar det ihop till att bli ganska fulltecknat.

Nä, huvudansvaret ligger ju på oss föräldrar, att se till att allting funkar, tyvärr så är det inte alltid det går vägen, men det finns säkert hjälp att hämta om man skulle behöva. Man är aldrig ensam. Tror att om man nu söker hjälp så kan skolan vara en start, om inte annat så bör dom veta vart man annars ska vända sig. Och man ska inte heller låta saker gå för långt. Det är inte fult och skamligt att be om råd, om man behöver det.

Idag ska vi se om vi får igång cheven, tänk, det kan ju faktiskt vara så snöpligt att vi fått soppatorsk, bensin mätaren har ju faktiskt levt ett eget liv, lite nu och då. Även fast den nu verkar ha fungerat när nivån kommit under halvtank. Nu låg den på det röda fältet men enligt den så skulle det ändå vara kvar en tio liter sådär, fast…som vi nu vet vid det här laget, så kan allting hända och ingenting förvånar en längre. Jaja, vi får se, man kan ju faktiskt hoppas på att det bara är det som är felet, så slipper vi lägga ner mer tid på att hitta problemet. Önskar er en trevlig lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Mornig has broken Helena bloggade ungdomar förr ansvar klimat vänner scouter simning skolan hjälp Cheven soppatorsk fel

Vad är felet?

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 28 januari 2010 klockan 08:29,

Skulle aldrig ha skrivit att man skulle ringa 118 8000 för att fråga om fel på bilen. Nu ser det ju ut som att vi skulle få lova att göra det.

Jag skulle vara snäll med Åke och sa att han kunde ta Cheven idag, eftersom jag inte behöver den och det skulle ju vara kallare ute. Han for imorse i vanlig ordning, men efter 20 minuter ringer han. Bilen startade, han backade ut fick in driven och sedan dog bilen. Så nu ville han ha hjälp att knuffa undan bilen en bit för att sedan kunna ta Volvon på jobbet.

Strartmotorn snurrar men den vill inte kicka igång, vad har nu hänt? Bilen står lite malplacerat, egentligen mellan två skyltar om parkeringsförbud, men den står inte i vägen för trafiken. Vad gör man då man inte orkar knuffa undan den mer och folk som går förbi struntar i att ens försöka, hjälpa till. Jo man puttar den dit man orkar och nästa gång, just dom här människorna vill ha lite hjälp, så ska dom inte fråga oss.

Fast ska jag vara ärlig, jag som inte ens kommer ihåg hur grannarna ser ut kommer väl knappast ihåg vilka som passerade då vi stod där :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: startmotorn Åke Cheven Volvon bilen 118 800 grannarna :-)

???

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 27 januari 2010 klockan 12:04,

Vart har listen som sitter ovanför framrutan på cheven tagit vägen?

Svara på den ni, 118 800

Kommentarer: 0 Kategorier: Frågor att ställa till 118 800 Etiketter: listen cheven svar på den ni 188 800

Tuggummifabriken

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 08 januari 2010 klockan 07:42,

Jag gav en bok till Åke ifjol, som heter Nostalgiboken om godis och glass, i den finns en kort historia som utspelades i Ludvika i mitten av 60 talet och handlar om tuggummi.

Den här tjejens favorit tuggummi var med smaken lakrits, och som för oss flesta så var det väl på lördagarna man fick något extra.

Vid det här tillfället hade hon och en kompis följt med mammorna till tvättstugan och när dom blev less på att vara där så gick dom ut för att utforska omgivningarna. Då kom dom till en jättehög skorsten mellan tvättstugan och nästa hus, dom gick in i hörnet bakom skorstenen. Marken runt skorstenen var täckt av något svart och stelt, det där hade dom aldrig sett förut och tyckte det såg spännande ut.

Direktcitat från boken:

Det svarta var lite segt på något vis, vad kunde det vara? Och så mycket det var! Kanske man kunde bryta sönder det? Man fick böja det hit och dit men till slut fick vi loss en liten bit var. Brottytan var blank och svart. Snyggt. Det påminde om något…men vad? Jag luktade på det. Det luktade som när farfar strök svart på bryggan på försommaren. God lukt! Då slog det mig! Tuggummi! Det var svart tuggummi! Det måste det vara. Här låg fabriken! Och ingen hade hittat det här paradiset förut. Vi stoppade våra bitar i munnen och började tugga. Inte smakade det direkt som det brukade, men det betedde sig nästan bättre än det vanliga. Det var inte sladdrigt alls! Nu hade vi en hemlis. Det här var vårt eget tuggummiställe.

Det räckte dock inte så länge. På en månad hade vi tuggat i oss all tjäran (som vi senare förstod att det var) och sen fick vi nöja oss med de silverpappersinklädda från kiosken på lördagarna. Slutcitat.

Jag skrattade gott då jag läste denna lilla händelse och tänkte att det hade lika gärna ha kunnat handla om mig. Det skulle inte ha förvånat mig ett dugg att jag hade trott samma sak om jag hade hittat ett sånt där ställe. Tuggummi var ju lite av hårdvaluta och när man fick sina två kronor i lördagspeng, var det svårt att välja mellan godis och tuggummi.

Jag vet en gång då lördagspengen var höjd till fem kronor och redan innan jag vandrande iväg till Svampen, affären hette det på mariehem då jag var liten, så hade jag bestämt mig för att köpa bugg, för hela slanten. Det blev en överfull påse, med blandade smaker. Sen provade man sig fram och blandade smaker fram och tillbaka. Kommer inte ihåg men den påsen med tuggummi borde ju ha räckt lite längre än en påse med godis.

Idag ska jag ut med bilen, jag har skjutsat Åke till jobbet på morgonen. Vi har visserligen många bilar men bara en motorvärmarstolpe som vi kan använda, och i denna kyla tyckte jag att han kunde få ha en varm bil, därför har han haft cheven i veckan. Men idag ska jag som sagt var ut och handla lite. Tror att man får göra det lite snabbt innan bilen blir utfryst. -26, hade vi då vi åket iväg och det känns nästan som om det är lite sirap i alla sakerna i bilen, det går lit halv trögt sådär. Ni får ha en trevlig fredag och vara glad över värmen som förhoppningsvis finns därhemma.

Kommentarer: 0 Etiketter: nostalgiboken Åke tuggummi bugg fabriken tjäran påsen med bugg lördagspeng svampen cheven motorvärmarstolpe

En hemlighet att avslöja

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 december 2009 klockan 08:05,

Något som jag har undvikit att tala om, vad det gäller cheven och dess låsanordning som fryser hela tiden, är att jag inte har låst förardörren när jag har åkt bort och detta enbart av den anledningen att jag inte har velat bli utlåst. Jag har inte lämnat några värdesaker i bilen och inte heller bilnycklarna, jag har räknat kallt med att inget skulle bli stulet, inte heller bilen, och vi har klarat oss undan.

Nu kan jag skriva detta då Åke har uppfunnit ett hopkok som han har hällt i låsena och se, nu fryser dom inte längre. Kanske borde söka patent på smörjan?

Det roliga var då jag och Jennifer for på Maxi, då jag hade parkerat bilen sa jag till henne att inte låsa dörren, jag gjorde det med centrallåsningen och drog upp knappen på min dörr så den var olåst. Då vi kom tillbaka till bilen var knappen nere och alla dörrar låsta…??? Jag muttrade och var bergsäker på att jag inte tryckt ner knappen men men, jag fick vara glad för det var inte tillräckligt kallt för att låset skulle ha hunnit frysa på den korta tid vi var borta.

Nåväl, i tisdags, då jag skulle iväg så hade inte motorvärmare med kupévärmare hunnit gå så länge och jag var tvungen att skrapa rutorna. Jag började med att starta upp bilen och sedan klev jag ut för att göra mitt jobb, när jag var klar och skulle in igen så var dörren låst…ännu mer??? Men då visste jag att jag inte hade haft fel, jag hade lämnat dörren olåst på Maxi men bilen har ibland eget liv och den låser alltså dörren själv, då den känner för det.

Nu hade jag sån extrem tur att jag hade låst upp alla dörrar med centrallåset och bilen hade bara låst förardörren så jag tog mig in i alla fall. *suck* tänk vilken dag det annars hade blivit, jag utlåst från en bil som stod och puffade på, dessutom nytankad för 400:-. Jaja, som sagt, det är väl bättre att det händer saker hela tiden istället för att livet skulle vara jämngrått och trist.

Enya, en högst motsträvig katt som inte vill finna den rätta julstämningen, luvan får hon slippa och även katterna ska få go´maten idag.

Nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul med fina klappar, god mat och trevligt sällskap! En speciell hälsning får gå till Järlåsa och dottern Theresé med sambon Anders, ha en bra Jul så ses vi om en vecka och hälsa Järlåsa borna från oss.

Sen, inte att förglömma, så är det inte bara julfirande för oss, jag och Åke firar också förlovningsdagen idag, 24 år sedan i teverummet uppe hos min farmor och farfar i Malå/Lainejaur. Jodasåatt...

Kommentarer: 0 Etiketter: centrallåset cheven eget liv utlåst Maxi Jennifer knappen startar bilen smörja Åke patent God Jul klappar trevligt sällskap god mat förlovningsdag Lainejaur Malå

Smällkaramell för Bob Marley?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 december 2009 klockan 08:21,

Igår fick Jennifer främmande av en gammal klasskompis till henne som heter Isabel. Dom skulle ut och prova på brädan. Jennifer har varit ute varje dag sedan snön kom, och åkt snowboard. Ingen stor kulle men alldeles lagom att göra sina första åk på.

Vi var en sväng på Teg för att hämta igen sommardäcken till gammbilen som eventuellt kan bli såld imorgon. Det kommer en från Lycksele och ska se på den. Låset på cheven var inte det enda som frusit, det hade även stor låset till kallförrådet. Efter en del kämpande gick det upp.

På kvällen plockade Jennifer fram filmen Ice Age 3 och jag tror att vi skrattade 55 minuter av 60. Vi såg inte klart på filmen men den är ju bara för bra, och det finns en viss suspekt figur som på minner om en som vi känner och det blir bara mer knasigt då man ser den personen framför sig hela tiden. Av förståliga skäl ska inga namn nämnas. Eloise borrade då ner skallen i hennes sängplats, undrar om hon var less på skrattet.

Hur ska vi tro att julen kommer att se ut om 10 år, detta är julpyntet Jennifer gjort på skolan. En rasta smällkaramell. Klura på den ni.

Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Smällkaramell Isabel Jennifer Snowboard kulle Teg låset cheven Ica Age 3 Eloise Skrattade borrade

Gårdagen

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 06 november 2009 klockan 07:44,

Ingen viktskillnad från förra veckan men däremot hade jag byggt på mig 2 kilo muskler, plussat på med 1% vatten och en siffra mindre i bukfett, vilket är perfekt. Det är precis som jag sagt tidigare, det kan komma veckor då inget syns på en vanlig våg, men på en skanner kan man se vad som hänt inuti.

Sen är det, som säkert många av er redan vet, lättare att få igen fett än att bygga upp musklerna, därför det att största vikt att få bort fettet och inte tvärtom. Dessutom hade jag ökat på förbränningen vilket är vad som händer då man lagt på sig mera muskler.

På väg hem från kursen ringde Åke, han ville ha hjälp med att lufta bromsarna på Cheven så jag fick sitta inne på verkstaden, uppe under taket i cheven och trampa på bromsen i en timme, puh…det känns också i mina fötter. Nu lyser inte bromslampan längre och mina intentioner att ombesikta bilen ser ut att gå i lås. Jag åker ut till besiktningen efter det att jag följt med Jennifer till skolan, håll era tummar nu på att det går vägen, Tack!

Ikväll är vi bjudna på middag hos Brälla och Lena, det var ett tag sedan sist och ska bli mycket trevligt. Och imorgon åker Theresé hem till sitt Järlåsa och gravören, Anders, som säkert märkt en viss skillnad då hon varit borta. Ingen markservice på några dagar. Och katten Diesel har kanske blivit mer bortskämd med leverpastejen är vanligt. Ni skulle se hur det ser ut där vid frukostbordet, med en katt som sitter i Anders knä och förväntar sig bli matad med diverse godsaker. Ett är då säkert, det skulle inte hända här, där våra katter är bannlysta från köket då vi ska äta. Det flyger runt tillräckligt med katthår utan att dom ska ligga under bordet och bita oss i fötterna.

Ha en trevlig fredag, det ska vi ha trots snön som kommit, jag vill INTE ha snö, det var så bra utan den, men det dröjer inte länge innan våren är här igen och asfalten tinar fram. Sen finns det inget som säger att denna snö ligger kvar, det kanske inte är så troligt då det inte är speciellt kallt heller. Vi får se. Men någon decimeter till Jul kan jag tänka mig.

Kommentarer: 0 Etiketter: Gårdagen muskler fett vikt cheven ombesiktning intentioner Brälla Lena Åke Theresé Gravören Anders Diesel

Fötterna sitter kvar

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 oktober 2009 klockan 06:46,

Jovisst blev jag upphämtad av Åke, han for ju och besiktigade cheven och sedan tyckte min boss att han kunde komma och hämta mig direkt efteråt så han skulle slippa åka ut en gång till, så jag slutade halv ett istället för två.

Åke tycktes känna sig bättre ett tag under gårdagen men strax efter middagen så pressade han upp febertermometern till 38,7, så frisk är han inte...än.

Jag och Kerstin gick en sväng på eftermiddagen så nog kände jag att mina fötter satt där dom brukar, och det är klart, 1 timme och 45 minuters promenad och dessutom tvättstugan på kvällen gör sitt till.

Det blev ombesiktning och kan ni gissa på vad? En sån sketen liten sak som att ena framlyset pekade för mycket uppåt. Killen skulle försöka åtgärda felet men dom dög inte till att komma åt justeringen, så jädrans typiskt. Men det kunde som vanligt ha varit betydligt mycket värre, en lättare justering må ju vara, synd bara att det kostar 200 spänn extra plus den tid det tar att åka ut dit igen för att få en tid.

Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fötter promenad Åke cheven besiktning lyset Kerstin synd 200 spänn

Skor ska det vara

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 24 oktober 2009 klockan 08:40,

Stadsturen igår, med syfte att inhandla ett par vinterskor till Jennifer, slutade med att vi åkte därifrån med två par skor. Ett par vita lägre saker men dom var fodrade och på rea, sedan ett par lite högre, mer fodrade men tyvärr, dom var också vit. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle sitta på sitt rum och putsa skorna varje dag, jojo...

Fast dom var faktiskt betydligt bättre än dom hon egentligen hade tänkt sig, ett par skinnstövlar som går upp till knäna, med nitar på och världens tunnaste sula under foten, jag skrattade och frågade hur det skulle se ut om dom åkte till skogs med scouterna i vinter och hon kom med dom skorna. Ja, hon ändrade sig då i allafall, till min stora glädje. Men jag vet inte om det ser så mycket bättre ut med dessa vita skor till skogs, men dom kommer då att vara varmare.

Jag sa till Åke nu på morgonen att det förmodligen blir en soffdag för honom idag också, inte är han frisk och är det nu influensan han har så lär den väl inte gå över på två dagar. Han har tänkt byta bromsbackar på cheven som jag ska besikta på måndag men själv tror jag inte att han kommer att palla med det, vi får se.

Nu är kaffet klart och jag ska ta den första morgonkoppen. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skor Jennifer Åke influensan cheven bromsbackar kaffet morgonkoppen

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv