Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Eloise | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Eloise

Visa träffar från alla bloggar

Kunde blitt en stjärna

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 25 april 2013 klockan 06:10,

Eloise var betydligt piggare igår, hon sprang till matskålen så aptiten var det heller inget fel på, och det är ju bra, i alla fall med tanke på vad hon gått igenom, inte tror jag att man själv var så sugen på att knapra på någoting om man dragit 4 tänder.

Jag tränade och sedan satt jag och Winstone ute en timme, här på gården. Jag åkte upp en snabbis till Tina, skulle in på Expo och hon bor på vägen dit. När vi satt och pratade ringde min mobil, det var från SVT.

Hon presenterade sig och frågade om jag hört talas om programmet Bulldog, nej sa jag, men då hon berättade vidare så har jag nog allt hört talas om det. Amy Diamond är programledare och barn som av olika anledningar inte kan ha hund, får önska sig en hund för en dag.

Och just nu skulle dom vara i Umeå och önskan från en pojke var just en Japansk spets. Så dom undrade förstås om Winstone skulle vilja vara stjärna för en dag.

Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset får bli en annan gång. Han är ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall :)

Idag har jag bytt pass, så jag jobbar dag, därav denna tidiga morgonblogg. Åke ska besikta Mazdan om en timme så då hämtar han upp Winstone som får åka lastbil idag. Det krävs lite planering då man har djur. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Tina SVT Maria Lundmark Hällsten Expo träna rampljus stjärna Bulldog Eloise Amy Diamond

Livet leker, tror han ja!

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 24 april 2013 klockan 07:35,

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.

Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.

Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:

Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:

Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.

Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.

Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret :) Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya katten veterinär Winstone Theresé Sally Nicco Maria Lundmark Hällsten hunden leka hacka hål forl tandsjukdom korsband

Åh vi leta och vi leta...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 april 2013 klockan 10:58,

Nicco ropade för några kvällar sedan, däruppifrån…sen kom hon ner kånkandes på en plastlåda, fylld, inte enbart med diverse saker utan även Eloise som hittat sig en skön bädd:

Det gick en stund och sedan hade vi tänkt hoppa i säng, och i vanlig ordning kollar man att alla djuren är där dom ska vara, och nu saknades Enya. Som förövrigt var efterfrågad, någon timme innan, men vi tog för givet att hon var nere i källaren.

Vi letade härinne, jag var ner i källaren och där fanns hon inte, kvar var då att leta uppe hos Nicco. Det tog sitt lilla tag innan hon återfanns, inklämd i en madrass i hennes klädkammare. Jojo, så kan det gå om man inte sätter haspen på.

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Nicco Enya Maria Lundmark Hällsten. Åke katten madrass klädkammare

Är man då gammal, eller vad?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 23 april 2013 klockan 07:44,

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.

Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.

Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.

Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt :)

Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!

Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!

Kommentarer: 0 Etiketter: hjärtinfarkt gammal soffan. Winstone Eloise Maria Lundmark Hällsten veterinären Camaro Nicco Mazda Jeep Åke

Finns det nåt värre?

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 17 april 2013 klockan 07:34,

Finns inget värre än att vakna med huvudvärk, usch och fy för den lede, och tacka någon för Ipren och kaffe :)

Nicco åkte med Åke, direkt på morgonen så jag steg upp sex, för att ta hand om Winstone, nu ligger han så förnöjsamt och försöker käka upp det STORA benet, fast det är inte mycket han får loss från det, men skam den som ger sig.

När jag plockar fram det från skåpet så studsar han på bakbenen, hela vägen från köket till tv rummet, han blir nog en cirkus hund, ska ni se.

Nu ser man hur det smälter ute och kolla, nu är fågelbadet på väg att tina fram, och inte bara det… jag hade ju för sjutton gubbar, fyra solcellslampor där också, fattar inte hur vi kunde glömma att ta in dom, seriöst alltså. Men dom lyser, så även dom har klarat vintern och snön.

Idag ska jag hämta upp mamma på lasarettet, hon har en tid där och då tar vi kanske bara rulltrapporna till fiket på tågstation och tar en lunch där innan vi åker ner på stan där hon har några ärenden.

Men dessförinnan ska jag iväg och träna, och klockan 8 blir det att ringa och boka in en tid åt Eloise, hos veterinären. Det var ju det där med tandstatusen som ska kollas upp. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco. Åke Winstone mamma tågstation fågelbadet solcellslampor Eloise veterinären

Vad svarar ni på det?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 16 april 2013 klockan 17:58,

Jag var in på djuraffären idag också... katterna eller rättare sagt Eloise, den större av dom, har ju fått förbehåll då det gäller hennes diet.

Men det finns ju en djungel av djurmat...alltså hallå. Och någonstans trodde jag att maten för seniorer, innehöll mindre fett, men så var inte fallet, och hur ska jag få Eloise att äta mindre, då Enya och hon äter på samma tider, på samma ställe och delar allt???

Winstone skulle också få mat,och här gäller det också att veta märke, hur mycket,vad han väger, hur gammal han är och vad det är för ras, ojojoj. Nå, nu har dom då mat hemma så dom klarar sig ett tag.

Men visst var det lite lättare förut... då hade man nog inte så mycket valmöjligheter, och egentligen säger dom ju att det till exempel för en katt, inte har någon som helst betydelse vad det är för smak på maten, utan det är vi, som människor som tycker att dom ska få olika smaker hela tiden, därför att vi skulle vilja ha det på det sättet. Men det var ju vi det.

Chefen fick en fråga, av studenter som var här, vad hennes favorit mat nummer ett var för någonting. Svårt sa hon och grunnade. Och visst är det svårt om man ska välja, men lättare blir det om man ställer den här frågan istället: Om ni bara fick äta en och samma sak i en månads tid, vad skulle du då välja? Klura på den ni... och svara gärna :)

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Winstone Eloise Enya katterna mat hunden

Han tror han är en get

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 april 2013 klockan 09:06,

Jaså det var 1:a april igår… och det gick nästan helt obemärkt förbi. Ett skämt såg jag på vk.se men sedan iddes jag väl inte leta eller höra efter så mycket heller.

När jag var liten var standard skämtet att mamma kom in och väckte upp jag och brorsan och sa att det var en kanin därutanför, eller en räv eller annat djur, och man tvär reste sig upp, stod där och gnuggade ögonen men såg ingenting.

Jag lurade ingen heller, igår, orkade som inte komma på nåt vitsigt, ifjol körde jag ju en här på bloggen, om att kyrkan skulle rivas och det skulle bli en rund bar/krog där istället… synd att det bara var ett påhitt från min sida, annars tyckte jag ju att idén var utsökt bra :)

Så var resan till Budapest bokad och klar också, Theresé ringde upp och gjorde klart alltihop. Lustigt att flyget från Umeå till Arlanda och vice versa är snudd på, lika dyrt som hela resan till Budapest, med hotell och frukost…det skulle man kunna kalla ett aprilskämt men tyvärr så är det ju inte det.

Idag ska jag träna, sedan ska vi fixa pass, och klockan tre har jag fått tid hos veterinären för Winstones vaccination och hälsochecken på Eloise. Och det var ju inte nog med det, halv sex ska jag till tandläkaren igen, ja, har man inget för sig så ordnar man det på ett eller annat sätt.

Winstone… som förövrigt tycks tro att han är en get. Varför ska allt in i munnen? Han knaprar löv och pinnar och allt annat intressant han kan hitta ute. Är det inte portionssnus påsar som ligger och skräpar så är det cigaretter, papperssuddar eller annat skräp, och det ska in i munnen, även om han inte sväljer allt.

Ibland är han så snabb att man inte ens noterat att han sprungit med munnen öppen och bara sugit in allt i hans väg, som värsta dammsugaren. Jag hoppas ju verkligen att det hör till valptiden och att han växer ifrån det, annars kan man ju bli galen. Man vet aldrig vad han får i sig.

Jag önskar er alla en fin tisdag, nu ska jag sätta fart så jag hinner med alltihop.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Nicco Winstone Eloise vaccination get papperstussar veterinär skräp galen munnen

Igår, idag och imorgon

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 april 2013 klockan 08:43,

Igår var vi bara hemmavid, satt ute med Winstone en stund, Åke var mer ihärdig och han har ju kanske anledning… rökningen, i och med den så går han ju ut med jämna mellanrum och Winstone får haka på.

Tigern var förbi en sväng, han gick på Bräntis med mig och var, på den tiden, ihop med min bästa kompis. Han är nog idag, den enda från skoltiden som jag har kontakt med.

Det roliga var att när han kom hit fick han ju träffa Winstone, nån han inte visste om att vi skulle skaffa, och han berättade att även dom skaffat sig en hund, en Jack Russell, deras hund är en vecka äldre än vår. Kanske framtida polare :)

Imorgon ska Winstone få ta sprutan och sedan är det fritt fram att träffa andra hundar, och torsdagen bokade jag in Eloise på en liten hälsocheck. Men jag ska ringa dit imorgon och fråga om jag kan ta bägge två samtidigt, jag tror nämligen att jag bytt mitt pass på torsdagen och då kan jag ju inte.

Hon föreslog först att jag skulle ta bägge två, men jag fattade inte hur jag skulle fixa det, en katt i buren som inte är världens lättaste och sedan en liten vilde på det, utan bur, hur skulle det sett ut. Men jag tänkte ju inte så långt at Nicco har ju påsklov så hon får följa med och hålla reda på hunden.

På kvällen tog Nicco hunden med sig till dungen, där hon skulle träffa en gammal klasskompis, och vi bänkade oss framför tv:n för att se det inspelade programmet, mästarnas mästare, innan nästa avsnitt skulle visas.

I förrgår bokade jag resor åt Niccolina. Hon och Theresé drar till Budapest i slutet av april, och blir där i 5 dagar. Jag bokade resan härifrån till Arlanda och returen då dom kommer hem. Resan till Budapest ska vi (läs Theresé), boka idag, så det är klart.

Sen är det nog bäst att vi fixar ett pass, även om många säger att det inte är nödvändigt, är ju dumt att chansa.

Idag får vi se vad det blir… antagligen lugnt, men det är ju inte helt fel. Jag har så ont i ryggen och undersida låren, så jag undrar om det inte kan vara ischias nerven som hamnat i kläm. Nå, jag önskar er alla en fin annandag påsk.

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Åke Maria Lundmark Hällsten Tigern Theresé Nicco Budapest resor Arlanda april Jack Russell hund polare Eloise

Inmutad vattenkälla

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 15 mars 2013 klockan 07:10,

Idag så var det då dags att fira en femtonåring här i huset, Niccolina fyller år, en ständigt återkommande tradition den här dagen :)

Fotograf: Theresé Hällsten

Jag hade på förslag, eftersom jag nu jobbar eftermiddag, att hon kunde roa sig med att baka en tårta som hon kunde bjuda sin mamma på, då hon kommer hem från sitt arbete. Då fnös hon och sa att du är ju som du vart, du tycker alltid att du ska firas för att det var du som låg på BB. Ja… nåt fel med det, eller? Hade det inte varit för mig, hade du inte fyllt år…

Nå, det löser sig, finns ju många ställen som erbjuder sina tjänster vad det gäller tårtbakning, i år blir det en köpt variant, samt en hembakad kladdkaka, det duger allt det. Sen snodde jag faktiskt ihop en rulltårta med både hallonsmörkräm och jordgubbar i, sent igår kväll, som hon idag ska bjuda sina lärare på, jojmensan.

Annars rullar allt på, ni skulle se vad våra katter håller på med på dagarna. Dom inmutar Winstones vattenskål som står häruppe i köket. Jag fattar inte, seriöst. Dom okynnesdricker vattnet, precis som om det där var den enda vattenhålan i det här huset, och den som dricker upp allt, klarar sig längst i hettan… typ.

Eloise drack igår kväll så hon höll på kräkas på golvet. Och ändå har dom ju sitt vatten därnere i deras källare. Hon morrade då Winstone kom för att dricka så då fick jag mota bort henne därifrån. Jag får alltså fylla på den skålen, säkert 4 gånger/dag, ja jösses.

Nä, nu ska jag sätta fart om jag ska hinna nåt idag. Jag önskar er alla en fin fredag

Kommentarer: 0 Etiketter: katterna Nicco 15 åring Winstone Eloise tårta vatten. Maria Lundmark Hällsten

Den som söker...finner

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 06 mars 2013 klockan 09:17,

Innan vi skulle åka och hämta hem Winstone, så letade jag upp den stora kattburen som jag införskaffade då Eloise skulle opereras. Men en väsentlig grej, saknades… nämligen gallret.

Jag letade, letade. Sökte, efterfrågade, men inte då, det fanns inte att uppbringa så vi tog helt sonika enbart buren med oss och sa att det får bli att hålla för eller ställa öppningen emot sätet, vad annars kunde vi göra.

Resan hem gick ju över all förväntan, galler eller inte, så det spelade ju ingen roll, men det lustiga i kråksången var, att gallret återfanns, direkt då jag klev innanför dörren, här hemma.

Det första man gör då man kliver över tröskeln är ju att kolla vad katterna hittat på för otyg. I hallen hade någon roat sig med att öppna garderobsdörren och vräkt ur varenda sko par som låg längst ner, så när jag böjde mig ner för att ställa tillbaka alla skor, så får jag då syn på gallret, det låg där, längst ner i garderoben, och det kan jag lova, där hade jag aldrig i livet sökt efter det.

I köket hade Enya roat sig med att dra ut en halv rulle med plastpåsar, ni vet, här räcker det med en cm som hänger utanför en låda, så åker det ut. Men annars var allting på sin plats, så man får väl tacka Eloise, jag är rätt så säker på att det är hon som hittade gallret, det är nämligen hon som ger sig på att försöka öppna dörrar och garderober.

Och Enya är den enda av dom som intresserar sig för plastpåsar… så.

Nu ska jag iväg och skjutsa mamma till ett möte sedan inväntas besök här hemma, Tina ville komma förbi och kika på Winstone. Han är förövrigt så himla rolig, som han håller på, och katterna har fått sig utskällningar, att något så litet kan låta så mycket, hade jag ingen aning om. Min hund, Lady, chow-chowen jag hade, skällde första gången då hon var två år, och i ren förskräckelse satt hon sig ner då ljudet kom ur hennes strupe, hon blev jätteförvånad.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Maria Lundmark Hällsten Enya Eloise galler kattbur Tina kika rolig Lady chow-chow utskällningar

Spännande möte

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 05 mars 2013 klockan 07:32,

Winstone fick först göra sig bekant med Niccos lägenhet, innan han kom ner och skulle få träffa sina systrar. Enya chillade, luktade på honom men kände sig dock, något osäker ändå, eller avvaktande:

Värre var det med Eloise, som tog sin tillflykt uppe på pallen efter att ha fräst åt honom, kollat in Winstone med världens största ögon, och kurat ihop i ett hörn:

Winstone däremot, backade inte ofta, han skällde till och med ut Eloise, och gjorde några utfall mot henne, men det såg mer ut som om han ville få igång henne till någon lek, men hon var svår att impa på, alla hans försök var bortkastade.

Vad han dock inte märkte var att så fort han vände ryggen åt, så klev hon fram och hon höll en väldigt låg profil, ville väl inte synas, och smög efter, bara för att kolla vad han skulle hitta på.

Nä, det här kommer nog att gå bra, klart att det tar ett tag innan dom accepterat varandra, konstigt vore det väl annars.

Nu ska jag upp och mata Winstone och sedan ta ut honom en liten stund, lovade att Nicco skulle få sovmorgon, en liten stund idag. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Winstone Maria Lundmark Hällsten Nicco Enya Eloise

Katt VS Krokodil, vem vann?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 02 februari 2013 klockan 12:36,

I jakten på den valfria bilden igår, till ordlös lördag, så hittade jag ju denna bild på Enya, tagen den första dagen hemma hos oss, inte riktigt 12 veckor gammal, men nästan. Vem i hela världen kan motstå en sån där uppsyn?

Och en bild på Eloise, innan hon fått allt sitt skägg, gissningsvis mellan 1-2 år gammal och har knäppt en krokodil:

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise krokodil Maria Lundmark Hällsten

Kan sandpapper vara lösningen?

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 05 januari 2013 klockan 10:14,

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.

Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.

Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.

Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.

Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.

Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.

Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.

Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.

Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då :)

Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: pappa begravning minnesstund. Maria Lundmark Hällsten släkt Vingen hotell Vännäs Enya Eloise katterna sandpapper Nicco

Ingenting kan stoppa dom...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 02 januari 2013 klockan 08:11,

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.

Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.

Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då :)

Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.

Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.

Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.

Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.

Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.

Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.

Aliens... nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Theresé Anders Sally förkyld Åke soffan Avatar Alien monster katter Coca-cola tunnan Eloise

Palt, paltare, paltast

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 19 december 2012 klockan 08:00,

Undrar just varför man säger harpalt, om harar, vad har palt med dom att göra? Och det här med påskhararna, som lämnar ägg åt barnen… återigen, varför? Sen när lägger harar ägg?

Sade det vid middagsbordet igår och Nicco hade faktiskt aldrig hört ordet harpalt, hon trodde att jag skämtade med henne. Givetvis kom tanken upp då vi faktiskt åt, just palt igår… men utan harar till :)

Det gick bra att jobba, det roliga var då jag kom hem och hade fått sjukintyget skickat till mig, läkaren hade sjukskrivit mig till och med igår, så nu måste jag väl ringa till försäkringskassan och säga till att jag inte ska ha något för igår… då kan dom ju tro att jag försöker lura dom på något sätt.

Igår kväll så skulle vi ta dom traditionella julkorten med katterna, och det är lika roligt varje gång. Och man blir påmind om skillnaden på en hund och katt. En katt äger du inte, utan den äger dig, och gör precis ingenting som inte blir en belöning för dom, medan en hund svansar runt och gör allt för att du ska bli nöjd (ja nästan i alla fall).

Enya vägrade göra en fin pose på fällen som Nicco lagt ut, hon struttade runt och gömde sig bakom granen, hoppade upp på soffan och stack under bordet, allt detta medan Eloise, precis som ifjol, satt utanför dörren och tittade på oss med en frågande min i ansiktet, hon undrade vad vi höll på med.

När vi släppte in henne i rummet, smög hon omkring och pep med jämna mellanrum, även hon stack bakom granen och sedan upp på soffan. Men till slut lyckades då Nicco fånga dom på två stycken fina nanosekundsfoton, så här blev dom:

Enya...knappast medveten om den lilla tomtemusen ovanför hennes skalle. Och Eloise, något frågande till allt ståhej, och stilla i... en sekund.

Fotografen är ju givetvis Nicco.

Idag är det sjukgymnasten som gäller, hon ska få visa mig på nåt bra träningsprogram och sedan har jag tänkt börja gå dit och träna igen, precis som jag gjorde förut, det är faktiskt så att jag saknat det. Vet att man kände sig så bra då man gick därifrån. Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten palt harpalt påskharar ägg Nicco katterna Enya Eloise

Nicco hade baktankar...

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 november 2012 klockan 08:46,

-Vi sjukskriver dig i tre veckor, till att börja med, sa jourläkaren på vårdcentralen. När jag kom hem och läste intyget så var det inte tre veckor utan två, men det spelade då ingen roll, jag har en tid hos min ordinarie läkare, dagen innan detta går ut, och är jag bra då så jobbar jag, om inte så får jag ta det med honom istället.

Sen fick jag googla på alla konstiga ord han skrivit, och det han tog upp mest var golfarmbågarna, och sedan detta med höften. Skulle inte det vara bra på tre veckor kan kortisonspruta vara ett alternativ, sa han, Jaja, vi får se.

Och ordinationen är: Vila, medicinera och sedan träna. Ja, det var väl en bra ordination, men promenera lär jag göra, men jag behöver ju inte plåga mig själv utan tar det lite lugnare.

Efter läkarbesöket åkte jag och hämtade mamma, jag skulle på Kupan och se om dom hade kvar julklappen till Theresé och Anders, men tji fick jag, och det hade jag väl nästan räknat med också, att dom skulle vara borta, två vägglampor som suttit inne på Stora Hotellet, pampiga, guldfärgade saker. Jag kom på det försent, men jag tror att jag vet vad vi ska köpa till dom ändå… något helt annat, men något dom använder sig av, dagligen, jajamän.

Tina kom förbi efter hennes jobb så vi hann med en liten 30 minuters promenad runt Nolia, det blev som perfekt.

Efter middagen kom Nicco ned och skulle shoppa loss i vårat skafferi, hon hade tänkt baka, så hon tog fram den svarta bagen för att fylla den med diverse ”bra-att-ha” saker till baket, men blev överfallen av Enya, som genast siktat in sig på bagen.

Och, eftersom vi saknade mjöl så fick Niccos baktankar ge vika, då lade sig Enya i bagen och låg sedan där i 2 timmar, innan jag fick tömma ut henne på golvet för att ordna i säng henne och Eloise, jodå.

Enya gillade inte Eloise avundsjuka blickar, utan hon fräste då Eloise kom i närheten av bagen, det är syskonkärlek det :)

Apropå något helt annat, så hörde jag på ett halvt öra på nyheterna i förrgår, där dom sa att blodet från blodgivare här i Umeå skulle kollas upp då flera blivit sjuka, och det skulle gås igenom så inga onödiga dödsfall skulle inträffa. Jaja, ok, dödsfall vill vi ju inte ha, men varför säger man onödiga? Är inte ALLA dödsfall onödiga, då det nu inte handlar om ålder, det tänkte då jag i alla fall. Ha det gott, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten läkare vårdcentral Tina promenad golfarmbåge googla Enya Eloise Nicco bagen baka

Eloise lappade på bilen...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 november 2012 klockan 07:17,

Jag pratade med sjukgymnasten igår som sa att jag har en inflammation i ryggen, och sedan undrade hon om jag kände av något i benen, och jag min dumskalle sa nej, men det gör jag ju visst det. Står jag upp en längre stund så domnar högra låret av, och det är i höger sida rygg jag har ont.

Så förmodligen har jag också något som ligger i kläm. Nåja, jag ska till henne på onsdag, så nu knaprar jag antiinflammatorisk medicin, värktablett x 2, samt tradolan, jodå, fast jag kan tyvärr inte säga att dom hjälper nämnvärt. Jag är dessutom hemma från jobbet, för jag fixar inte lyften vi gör på dagarna, inte just nu i alla fall.

Vi har nu fått kostnadsförslag på Niccos systemkamera, 1395:-, det var fel i spegelhuset, som det så vackert heter, så jag var upp med papperet igår, på MediaMarkt, och gav dom ok, att laga den. Kunde inte låta bli att svepa förbi dvd filmerna och fick med mig både serien lödder hem och Pang i bygget, jojomensan, så nu har vi kanske nåt att se på, dom här tråkiga fredag och lördagskvällarna då det inte visas annat än strunt.

Jaja, ok, dom här serierna är förmodligen strunt dom också, om man ska vara krass, men pang i bygget vet jag att jag tyckte var roligt, och Lödder var det en evighet sedan man såg.

Nicco lekte med en radiostyrd bil igår… en som man kan köra på väggen, och gissa vilka som var intresserade av den:

Eloise var nog mest stressad av den och lappade på bilen så den flög genom hallen, men hon skulle ändå sitta kvar där, som en hök, och kolla vad den höll på med.

Jag ska skjutsa ner Nicco på stan, nu på morgonen, hon har ju ett månadskort, och visst är det egentligen lite knepigt att då du åker på det, den sista dagen, så måste du ju köpa ett nytt, den sista dagen om du ska ta dig någonstans dagen efter, så egentligen blir man snuvad på en dag. Och allt detta bara för att man inte kan köpa kortet på bussen. Hon måste ju således ner på stan för att köpa ett nytt kort, men hur tar hon sig dit då? Inte utan att betala i alla fall.

Och nej, att jag skjutsar henne är inte heller gratis, jag vet, men jag gör det ändå jag… värsta rebellen :) Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten medicin tradolan inflammation sjukgymnast tabletter värk ryggen benen domnar av Nicco Eloise lappade på bilen rebellen månadskort pang i bygget Lödder MediaMarkt dvd systemkamera spegelhuset

Skenet bedrog, hon är avslöjad.

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 24 maj 2012 klockan 07:29,

Jag fick komma på vårdcentralen igår, till en jourläkare som vill skicka upp mig på röntgen, han sa att det är svårt med ryggen, eftersom det kan vara muskelfästena, det kan vara njurarna eller annat, som det onda beror på. Han jobbade verkligen effektivt, tyckte att vi skulle ligga ett steg före så jag fick gå på provtagningen med en gång, för, sa han, om dom vill göra en mer avancerad röntgen, så kan dom göra det med en gång, om du har alla prover klara.

Dessutom, då han satt där och pratade så skulle jag lägga upp min arm på skrivbordet, jag drog ner ärmen för armbågen och han hann notera min psoriasis som jag råkar ha på den enda fläcken. –Har du psoriasis? Har du gjort en ”blattablattanågontingnågongång”??? Näe, sa jag och såg frågande ut.

Vet du att psoriasis kan man få invärtes och det kan sätta sig på leder och i rygg och överallt, så vi tar ett prov för det också. Äntligen, säger jag, så händer det saker, nu återstår att se då jag får komma upp, men han ville att det skulle göras nu, i veckan, så vi hoppas på det då.

Nu har stackars Eloise fått flytta ner till oss, och Enya, den lilla skurken, får numer vistas i trapphuset, i köket hos Nicco och nere i källaren. Kolla vad försynt och gullig hon är, den lilla Enya som igår intog Niccos tvättkorg:

Vi har ju alltid tyckt att hon har varit speciell, den lilla söta dunbollen, och Eloise har blivit beskylld för allt som händer. Hon, Eloise, fick ju smeknamnet Pip Larsson, eftersom hon gick och pep på nätterna… tills den där kvällen då jag skulle kolla hennes reaktion, då jag smög upp ur sängen, höll handen på dörrhandtaget, och slet upp den då katten satt nedanför och jamade… det var ju inte Eloise, det var Enya… den boven.

Sen har jag ju berättat att en av katterna helt plötsligt vägrar skita på kattlådan, mm, så jag köpte varsin låda åt dom, men inte det hjälper heller, men det är inget pink på golvet, bara skit. Jaja, det är ju Eloise, resonerar vi, eftersom hon nu haft så ont i benet så kanske det har gjort ännu ondare då hon ska in och göra nummer två, så därför lämnar hon det på golvet istället.

Sedan har jag då, för att underlätta för henne, tagit bort den där plastdörren som sitter för ingången till lådan. Men nu visade det sig att hon än en gång fått skulden för något hon inte gjort… under tiden hon nu vistats däruppe, med kattlåda och allt, så har det fortfarande legat skit utanför lådan därnere i källaren och nu finns ingen annan att skylla på än Enya, HA… busted!!!

Där ser man hur skenet kan bedra, även vädergubbarna kan bedra, då dom lovar fint väder men det blir tvärtom, men nu ser det ju ut att bli bra i alla fall. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdcentral röntgen prover jourläkare ryggen njurarna psoriasis Maria Lundmark Hällsten Enya Eloise Nicco källare köket kattlåda

Urbota dum idé

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 21 maj 2012 klockan 06:56,

Vilken dag det ser ut att bli, härligt, då kanske man kan få sitta ute en stund och ladda upp batterierna, kan ju behövas emellanåt. Jag kände mig skapligt bra igår, i ryggen, tills jag kom på den urbota dumma idén att åka till smultronstället och kolla vad dom har för fina saker därute, det tog knäcken på ryggen, när man går runt där så är det ju inget som är jämt och fint precis, så det måste berott på den lilla rundan vi gjorde där, för jag hann bara halvvägs genom djungeln så började jag känna av det onda.

Nå, jag har ju några dagar till att ta det lugnt på så jag hoppas på det bästa. Det gör jag även för Eloise, jag ska ta henne till veterinären idag halv tio, då ska dom plocka stygnen. Hon såg ju ut att vara riktigt pigg och alert fram till i fredags, då satte hon knappt ner tassen längre och haltade nåt hemskt.

Vi vet ju inte vad som hänt, men… jag hittade en del katthår uppe på bordet, så risken är ju överhängande att hon hoppat upp dit och sedan ner igen. Men hur gör man, hur kan man hålla en katt på mattan, om man inte sätter kardborrband under tassarna?

Dessutom brukar den här 7 kilos katten inte hoppa upp på borden, det är precis som om hon vet att hon inte fixar nerfärden, enda gången hon varit upp där är när någon glömt att styra in stolen, för då får hon ju automatiskt ett trappsteg. Däruppe har jag tippat omkull alla stolar bara så hon inte skulle få det, men det ser ju ut som om det hjälpte föga.

Jaja, jag hoppas då att hon inte knäckt sig igen och förstört hela operationen, detta kan ju vara något tillfälligt, håll en tumme för henne, är ni snäll.

Har ni tänkt på att det bara är en månad kvar till midsommar… så grymt. Det har ju knappt varit någon vår att tala om och snart ska det föreställa att vara sommar, jo man tackar. Men det ska väl snart vända tycker man, och det är väl sällan som en hel sommar bara blir sk-t. Nu önskar jag er alla en fin måndag, vet att chefen älskar måndagar och säkert fler med henne, men jag är inte böjd att hålla med, fredagarna är fortfarande mina favvodagar :)

Kommentarer: 0 Etiketter: smultronstället ryggen onda Maria Lundmark Hällsten midosmmar sommar vår Eloise veterinär fredags borden tassarna mattan kardborrband

Cockelimox och pillerknaprande

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 19 maj 2012 klockan 09:18,

Jo hej! Jag ringde på vårdcentralen igår och fick lite piller att tugga på. Inte bara ett utan två, samt nåt cockelimox som skulle drickas mot hostan. Sedan ville jag att han skulle skriva ut en nässpray som jag vet att jag haft förut, som alternativ till vanlig nässpray som man lätt kan bli beroende av om man använder den för mycket, och då slutar det med att det är själva sprayen som gör dig tät i näsan.

Och den fick jag också, skönt, så nu ska det väl bli bot och bättring. Han pratade om nåt revben som man kunde hosta av eller muskelfäste, vilket Theresé lyckades med under hennes sista förkylning. Ont i ryggen gör det då, och nu är jag hemma, till minst, torsdag eftermiddag, eftersom jag egentligen bara skulle ha jobbat i helgen och sedan varit ledig i tre dagar.

Vi såg på Ola-Conny och Morgan igår, och det hjälps inte, jag tycker dom är för lustiga och vilka språkförbistringar det är, men dom klarar sig rätt hyggligt ändå. Som nu när dom var i Afrika och han skulle fråga om det fanns noshörningar där och han säger: nosehorn, a big animal, that lives in the citys of Africa. Guiden såg väldigt frågande ut, skakade på huvudet och sa att såna djur har vi inte här. Men se, på slutet av guidningen stötte dom på noshörningarna, och dom fick tillfälle att reda ut vem som sagt vad och vad som menades.

Annars gjorde vi ingenting, faktiskt, jag höll på somna redan vid nio och då sitter man bara och försöker hålla ögonen öppna. Nicco var ute och jag har sagt att jag inte går och lägger mig förrän hon är hemma, och så är det bara, plågsamt eller inte.

Nicco som förövrigt ska dansa idag (kulturnatta ni vet), med dansgruppen Roundabout, så då vet ni det också.

Eloise är det sämre med, hon vill inte gå speciellt mycket och vi som hade planer på att introducera henne här nere, nu i helgen, så hon och Enya skulle få nosa och känna av varandra, men nu tror jag att vi väntar till på måndag i alla fall, då ska jag ju till veterinären där dom ska ta stygnen och då får hon känna hur hennes knä känns, men det kan ju också vara så att hon var ”för” piggelin från början och nu är hon som hon egentligen skulle ha varit. Vi får se vad dom säger.

Åke ska byta startmotor på Buicken idag och jag sätter mig nog ute om vädret tillåter det, och bara är… inte så pjåkigt minsann. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: vårdcentralen cockelimox piller nässpray Theresé Nicco Eloise Maria Lundmark Hällsten

Hon är en härskare

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 11 maj 2012 klockan 08:08,

Vad förvånad jag blev då jag gick in på bloggen nu på morgonen och jag hade lagt ut ännu en bild på utflykten som ska bli den 17, jag menade inte alls att spamma, först fattade jag ingenting, hur den hade hamnat där, sedan kom jag på att jag började göra i ordning inlägget så jag skulle komma ihåg det, och förmodligen gjorde jag ett nytt inlägg och tog inte bort det gamla.

Nå ni överlevde säkert, det tråkiga var att jag hade fått en kommentar och då jag plockade bort inlägget försvann även den kommentaren, jag visste inte att den hörde till det inlägget, och jag hann aldrig se vad som stod där eller vem som skrivit :(

Jag var ju med Eloise till veterinären igen, igår morse, och hon tyckte att katten var onormalt pigg, hon struttar runt på benet som om inget hade gjorts, ja, hon gör det ju flera gånger bättre än innan operationen, så nog tror då jag att hon har goda förutsättningar för att bli bra… eller betydligt bättre i alla fall.

När jag berättade att hon kommit nerrusande för trappen så frågade veterinären om det var mattes katt, nä sa jag, den här katten brukar hänga med min man, och gärna ligga ovanpå honom. Då skrattade hon och sa, att det är egentligen är ett tecken på dominans, hon härskar över honom… ja där hör man. Kanske därför hon också brukar lägga tassen över munnen på Åke, då han ska säga något :)

När jag kom hem fick jag ett sms från en bloggHelena http://blogg.vk.se/e-lack som undrade om jag kunde tänka mig en kaffe, och det kunde jag visst det. Jag blåste iväg hem till henne och där rullar tiden på så fort så jag tyckte att man precis hunnit komma dit så var det bara att jaga hem igen, innan jag skulle på jobbet.

Idag är Åke ledig, han ska på undersökning på vårdcentralen… en sån där dom gör på alla lastbilschaufförer för att se om dom håller måttet och får behålla körkortet, och det är väl bra att dom kollar upp det. Precis som på bilbesiktningen ju… man ska ju vara glad när dom hittar fel och dom går åtgärda innan det händer något som man inte räknat med, eller hur?

Själv jobbar jag en eftermiddag till innan jag gör helg. Vädret ser ju ut att bli lämpligt bra för att hämta hem vildkatten imorgon (bilen alltså), i alla fall om man nu någon gång ska tro på vädret dom visar på tv, och jag vill ju hemskt gärna göra det… åtminstone så länge dom säger att det ska bli sol och varmt. Önskar er alla en toppen fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise veterinären spammade Maria Lundmark Hällsten Åke vårdcentralen bloggHelena kaffe jobbet helg

Räkna med felmarginal

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 maj 2012 klockan 07:20,

Det blev en lång snurrig dag för Eloise. Först och främst hade hon smällt av bägge korsbanden i knäet, så att hon hade ont, kan man förstå. Jag hämtade hem henne vid halvtre tiden, och hon rörde inte en fena. Nu ska hon vara i lugn och ro i minst 10 dagar, tills dom tar bort stygnen, och vart hittar man lugn och ro här, ett ställe utan trapp, för det skulle hon inte heller få gå i… jo, man flyttar upp henne till Niccos kök, där bor hon nu för tillfället.

Jag var upp till henne vid halv fem tiden och då trodde jag att hon var död, hon låg med ögonen öppna men rörde inte ett endaste morrhår, inte ens fast jag strök henne över huvudet eller pratade till henne. Men till slut såg jag en liten ryckning i benet, så då gick jag ner igen.

Sen när hon var så pass vaken att hon kunde röra sig, då var det tji i ”någonting”, att hålla henne still. Hon gick runt runt, morrade föll ihop, skulle in under stolar och bord, och hon ville ut därifrån, hela tiden. Men så där är det väl med djur, då dom blir stressade. Och sist av allt, då Nicco skulle upp och lägga sig, då stod Eloise bakom dörren och hann springa hela vägen ner för trappen *suck*

Nu ska jag ta henne till veterinären en sväng till, på morgonen, dom ska ge henne en injektion smärtlindrande och sen ska vi se om hon måste få en strut över huvudet så hon inte börjar plocka stygnen. Jaja, det blir nog bra, så småningom, nu är det då gjort.

Nu ska Maria ge ett tips till er alla som konstant blir omkörda då ni är ute och kör bil, och varje gång ni blir det så säger ni högt för er själva: Vad stackarn har den där så bråttom för? Även fast ni håller hastigheten… enligt er mätare, och det gäller nu bara er som inte har en GPS. Jo, eran hastighetsmätare går förmodligen fel.

Det var exakt samma sak med Jeepen, man blev hela tiden omkörd och man kunde tro att det var en tävling någonstans, tills vi satte in GPS:en och insåg att den visar en helt annan hastighet. Dessutom har jag blivit omtalad att en GPS alltid visar exakt hastighet och det gör inte bilens mätare, eftersom den är inställd med en viss felmarginal, och sedan visar den inte samma hastighet beroende på storleken på däcken, men det spelar ingen roll om du har GPS.

Vi återlämnade bilen som stått parkerad på vår gård i två veckor (det var någon som inte ville betala parkeringen ute på flyget) och då körde Åke den bilen och jag låg bakom. När vi närmade oss flyget var jag tvungen att ringa upp honom och fråga om inte bilen var utrustad med GPS för han körde snudd på, 10km/h för sakta. Och näpp, ingen GPS och det var samma felmarginal på Volvon som i Jeepen.

Kör jag 50, enligt Jeepen, så är den riktiga hastigheten 43km/h, så det är ju rätt så stor skillnad, kanske inte så konstigt då att man blev omkörd hela tiden :) Och skillnaden blir ju större ju högre hastigheten blir. Jodå, där fick ni allt veta nåt, igen, ni som inte redan visste det, förstås.

Jag jobbar eftermiddag idag, och jag är förkyld som ini bomben, nog trodde jag väl att jag gjort bort förkylningen för i år, det var ju för tusan bara en månad sen förra gången. Ont i halsen, tät i näsan och hosta *suck* Men jag ska inte klaga, Eloise har det nog värre än jag. Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise veterinären Maria Lundmark Hällsten Jeepen Volvo GPS Nicco kök trappen *suck* hastigheten

Frustrerande att inte få svar

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 09 maj 2012 klockan 07:30,

Jag hade ju ett uppdrag igår, att ringa försäkringsbolaget, Folksam, då jag ville veta om vår djurförsäkring skulle täcka operationen av Eloise. Hon började med att fråga om det stod något om veterinär på papperet jag höll i och det gjorde det, 20 000:-, vilket innebär att dom ersätter veterinärskostnader upp till den summan…OM…

Jag skulle ringa och säga åt veterinären att faxa ner ett underlag till dom som sedan måste godkännas av deras veterinär, om dom tycker att det är värt en operation, om den är nödvändig. Jaha, sa jag, då vill jag veta vad du menar med nödvändig… om man har att välja på att operera eller ta bort katten?

Nja, dom måste faxa ner ett underlag (hon svarade alltså inte på frågan). Ja ok, kan du då skriva en notering om att detta brådskar, hon har tid för operation imorgon, sa jag till henne. Nää, det går inte, vi har flera fall och det tas i turordning. Jamen den här katten kan inte vänta, jag fick dessutom tiden för att det skulle göras med en gång, jag vill för fasen inte bli dömd för djurplågeri.

Då fnyser hon: Jag antar att du ska operera katten i vilket fall som helst? Ehhh, om operationen kostar 20 000:- så inte betalar jag det då, jag VILL VETA vad detta kommer att kosta.

Då håller Maria på att vara så less på denna människa att hon tänker att hon har väldans lust att drämma luren i bordet så det ska göra ont i örat (jag vet, jag är barnslig ibland), men jag tänker det bara. Jag behåller lugnet och säger att jag ska säga åt dom att faxa underlaget

Jag ringer till veterinären som i sin tur fixar och faxar papperet, sedan ringer hon upp på eftermiddagen, men dom har fortfarande inte hört något därifrån. Nu vet jag att operationen kostar runt 4500:- om vi blir tvungna att betala hela kalaset och det var ju inte fullt så blodigt som vad jag föreställt mig, och veterinären säger att det ska nog inte vara några problem, det enda hon kunde tänka sig är om man nytaget försäkringen, vilket jag inte gjort. Den där skaffade jag för 7 år sedan, så… idag blir det av, för Eloise, hon får en andra chans.

Jag förstår att försäkringsbolag, kanske inte kan ge svar med en gång… men man behöver inte vara snorkig, och dessutom, precis som veterinären sa, då hon ringde upp, vi kan inte vänta flera veckor på att få ett svar från dom,hon måste opereras nu, för att slippa plågas. Och där skulle det väl ändå kunna ordnas en prio ett hög, där akuta fall, tas om hand med en gång.

Önskar er alla en fin onsdag!

foto, Theresé Hällsten

Kommentarer: 0 Etiketter: Folksam försäkringsbolag veterinär Eloise djurplågeri luren Maria Lundmark Hällsten faxa fixa

Vem ska man då tacka?

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 08 maj 2012 klockan 05:37,

Så var man ledig idag och då undrar jag vem man ska tacka då man vaknar kvart i fem och inser att man inte kommer att somna om… televerket kanske. Eller så struntar man i tackbrevet till dom och börjar fundera på allvar om man istället ska kosta på och köpa en mörkläggningsgardin till sovrummet, hm…

Sen är det väl detta med Eloise också, vaknar man så där så kan man inte låta bli att ligga och fundera på vad man ska göra eller hur det kommer att bli. Veterinären sa i alla fall att kattens knä, är så instabilt så det åker lite hur det vill, och det gör säkerligen jätteont.

Problemet är då att hon överkompenserar med det andra knäet och det håller också på att ryka. Med en operation stabiliserar dom knäet, men dom är ändå inte säker på hur bra det kommer att bli, Eloise kommer aldrig att bli bra, utan frågan är hur pass smärtfri dom kan få henne… och om det är värt det. Hon sa att om det hade varit hennes katt, så hade hon förmodligen inte opererat, men å andra sidan sa hon, är det jättesvårt att veta, innan.

Jag hann aldrig få tag i försäkringsbolaget igår, utan ska ringa nu på morgonen och fråga om detta nu ingår i försäkringen vi har, och vad självrisken ligger på. Rör det sig inte om så mycket pengar så tycker jag att vi provar operation, går det så går det, och funkar det inte så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.

Man undrar också vad som ska bli av Enya, om Eloise förvinner, då har hon inget sällskap längre. Men dom är inte alltid så goda vänner heller. Och vi pratade just om det igår, att sedan vi flyttade hit, så ligger dom ytterst sällan i lag, som dom kunde göra förut. Har Enya inmutat soffhörnet och Eloise kommer så hoppar Enya ner, men detta beteende kan ju också ha att göra med att hon känner att något är fel.

Enya fräste och var arg på Eloise igår, då jag kom hem med henne och hon gjorde det även då jag kom hem från jobbet, Eloise fick inte passera henne utan att få veta att hon levde. Men man vet inte vad som rör sig i deras huvuden, man kan bara gissa.

Åke han kämpade på med uteplatsen då jag kom hem och raserade en bit av kantstenen som han grävt upp och justerat till, men Maria då… fast jag gjorde exakt som jag alltid brukar göra då jag backar in på gården så den där kantstenen har nog alltid legat lite pyrt till, och när den nu kom upp till ytan så kommer detta inte att vara den enda och sista gången man kör över den. Vi får se hur vi gör med det också, kanske plockar bort dom helt, och markerar gräsmattan med något annat, för detta kommer att bli problem.

Nu är jag ledig i dagarna två, och att få dom dagarna att gå, kommer förmodligen inte heller att bli några problem :) Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: televerket tacka Eloise Enya katten veterinären knä Maria Lundmark Hällsten Åke kantsten Jeepen raserar uteplatsen operation

Jag heter Akrom... tydligen

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 07 maj 2012 klockan 07:17,

Ja, uppenbarligen så har jag ett nytt namn, enligt Phonehouse, som skickat ett sms till mig och skriver att jag ska få en present av dom för att jag fyller år, denna månad. Visserligen gentilt, men både namn och födelsemånad är fel, sorry.

Jag har ju fått det omtalat för mig, att förmodligen har detta nummer ägts av en annan person, tidigare, men är det inte dags för denna person att avregistrera sig då? Jag har väl ändå haft detta nummer i över 3 års tid nu, och då skulle det väl vara på sin plats att ha hunnit meddela andra att man bytt nummer.

Jag får sms från vårdförbundet i Malmö, en gång i månaden, det brukar ringa några utländska människor som inte kan engelska eller svenska och söka efter en person som jag inte vet vem det är, och nu detta meddelande från Phonehouse. Så Akrom, om du av någon outgrundlig anledning får läsa detta…det finns folk som vill dig något, hör av dig till dom, och meddela ditt ”nya” nummer.

Eloise har fått tid hos veterinären idag men det kunde ha slutat med en avbokad tid. Jag var nämligen helt säker på att jag skulle jobba eftermiddag, eftersom jag tidigare, ALLTID jobbade varannan vecka förmiddag och nästa vecka eftermiddag, men denna vecka har jag ett förmiddagspass, och det var just idag, men det hade jag glömt bort.

Nu löste det sig i alla fall, jag fick byta mitt pass, så jag börjar 14 och då ska väl katten vara hemma igen, vi ska dit klockan nio. Hon ser lite bättre ut men det beror väl på medicinen vi började ge henne för några dagar sedan. Men inte rör hon sig som en katt ska. Hon går en meter sedan lägger hon sig ner, och hon använder sina framtassar för att ta sig upp på olika platser. Men nu ska väl det bli lite mer ordning på henne.

Ser ju ut att bli en fin dag, även fast det måste ha varit minusgrader i natt, nu tycker man väl att det skulle vara liiite varmare ute än det varit som senaste dagarna. Hoppas ni får en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Akrom Phonehouse sms vårdförbundet i Malmö Maria Lundmark Hällsten Eloise pass veterinären minusgrader

Kan det vara kaschsjukan???

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 08 april 2012 klockan 08:09,

Vi hann precis avsluta våffelätandet så dök mina föräldrar upp och det blev trädfällning ute på gården:

Det gick fort och nu har vi dom barren mindre, att ta rätt på till hösten och det blev ljusare inne på gården.

Sally och gammelmormor gungade medan första tallen föll, och sedan skulle den lastas på släpen.

Farsan hade ett knep, man lägger upp den tjockaste delen på trädet och sedan rullar man stammen fram och tillbaka då matas den upp på släpen automatiskt.

Jag gick in för att koka oss en termos kaffe och ner för trappen kommer Eloise i hundratjugo, med en plastkasch runt halsen:

Och det var inte bara jag som undrade vad sjutton hon höll på med, även Enya var lätt skärrad:

Detta är ju tredje gången hon lyckas sticka in skallen genom handtaget på en påse, kan det måhända vara detta man kallar på kaschsjukan (påssjukan)? Hon har dessutom fastnat i den, nere i källaren, för jag hade fått lite kött som jag lade ner i frysen, och sedan lämnade jag påsen bredvid för att använda till soppåse sedan, då jag tömmer kattlådorna, något jag nu aldrig mer kommer att göra, lämna en påse framme alltså.

Sen har hon alltså klämt sig igenom kattluckan med påsen runt halsen och sedan galopperat upp på vinden för att sedan komma ner igen. Vilken syn!

Och när allt detta var avklarat så for vi ändå och gjorde Rödåsel antik, vi hann med även det. Mycket saker att titta, det vi köpte ska jag visa senare. Här får ni ett litet axplock därifrån.

Sedan snabbrättade Åke sitt V75 och oh ja, 7 rätt den här gången med, delat på tio stycken blir det väl ca 16-1700:-, och det tackar vi heller inte nej till. Fast pengarna kan han fortfarande inte plocka ut då han inte har någon kod, arvskontot växer, med andra ord :)

Idag vet jag inte vad vi ska göra, men nåt kan man väl alltid hitta på. Jag önskar er alla en fin påskdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: tallar trädfällning Sally Eloise Enya kaschsjukan påssjukan Rödåsel antik axplock V75 7 rätt Åke

Behöver inte amputeras

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 03 april 2012 klockan 08:05,

Det blir ingen amputation av mina armar och ben… jag klarade mig, den här gången. Och inte hade jag heller tennisarmbåge, som jag trodde, utan golfarmbåge, på bägge armarna, mycket stor skillnad och inte visste jag ens att jag spelade golf :)

Skillnaden ligger i om inflammationen sitter på över eller undersidan av armbågen, så nu vet vi det. Jag har dessutom en inflammation i slemsäckarna som tydligen finns på många ställen i kroppen, och man har tydligen sådana på utsidan låren också. Jag får ju så fruktansvärt ont där då jag går och smärtan ger sig inte förrän jag stannar av någon minut eller två.

Det är såna gånger man får vara glad att man har sin mobil, då kan man ju alltid låtsas att man står och skriver ett sms tills smärtan gett med sig och man kan fortsätta gå. Men det finns ju bot och bättring på såna åkommor och jag ska nu ta inflammationshämmande mediciner i två veckor och sedan skrev han ut en remiss till sjukgymnasten, så det blir nog bra.

Har ni någon gång sett när en katt tittar på tv? Eloise tittar mer på tv än vad Enya gör, man kan ju undra vad det är dom ser, för det är ju inte alltid som bilderna eller filmerna tilltalar dom. Dessutom noterade jag sist då Enya kikade, att hon rör ju inte bara ögonen då hon tittar, utan hela huvudet far fram och tillbaka, varför gör det det? Vi tar ju in hela bilden utan att röra skallen. Kan det ha något med ljudet att göra? Hm… något att grubbla på, så här på tisdagsförmiddagen.

Tog en bild på kolossen Eloise då hon ligger och jäser på köksgolvet, kolla färgmatchningen:

Vi var ju i bastun igår kväll, Kerstin brun som en pepparkaka, fast det är hon nästan jämt, oavsett årstid, hela hon är impregnerad av solen. Dom hade då bara haft det bra på Gran Canaria, inte toppen väder hela tiden men då kan man ju sysselsätta sig med annat.

Nu ska jag ut och gå med henne om en timme och sedan skulle mamma ringa, får se vad vi hittar på idag. Handla ska jag då göra också, inför påsken, så är det bortgjort. Ni får ha en fin tisdag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: amputeras benen armar tennisarmbåge golfarmbåge slemsäck låren inflammation sjukgymnast katter Enya Eloise åkommor

Allvarligt synfel!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 25 februari 2012 klockan 06:15,

Jag plockade fram mina glasögon, igår kväll, satte på mig dom och min syn blev så snedvriden att jag trodde att jag fått ett allvarligt synfel. Jag tog av mig dom, kollade glasen, för det kunde ju inte vara något annat än skit på dom, men icket, dom var lika blank och fin som ett par nytvättade fönsterrutor.

Jag tog på mig dom igen, samma visa, jag blev till och med yr i skallen, kollade glasen igen, provade igen, blundade med öga och såg som en kratta plockade av mig dom för tredje gången och gick fram till lampan för att skärskåda glasen… och nu upptäckte Maria var det allvarliga synfelet låg någonstans, inte var det i mina ögon i alla fall, ena glaset hade trillat ut :)

Det låg dessutom i min väska och skruven satt kvar så det var bara att sätta fast det igen… synfel åtgärdat!

Åke fick åtgärda en annan sak igår också. När jag kom hem från fikat med Helena, låste upp ytterdörren och Enya kom rusande och satt sig i trappen, så förstod jag med en gång att det var nåt fuffens på gång. Klev in i den andra hallen och noterade att vår sovrumsdörr stod vidöppen.

Våra katter är bannlysta därifrån så det var alltså det som Enya försökte rädda sig ifrån. Eloise, kom utspringandes då jag ropade på henne, och det syntes att även hon, visste att det var gjort något förbjudet.

Nå, jag tänkte inte mer på det utan att det förmodligen var mitt fel om jag inte stängt dörren ordentligt då jag åkte iväg. Jag gick över på HP:s för att göra mig av med lite pantflaskor, kom tillbaka efter 10 minuter och dörren står öppen… igen.

*STOR Suck*, jag in och schasar ut katterna därifrån, stänger dörren och ställer dit fy sprayen. Det går en minut så hör jag hur flaskan pyser, en katt har alltså varit fram för att kolla om det verkligen var sant, att dom inte skulle komma sig i närheten av dörren igen. En halvminut senare upprepas samma sak så nu var alltså bägge katterna informerade om den kalla verkligheten.

Nu till åtgärdandet. Dörren klickar aldrig igen och det har katterna alltså noterat, så det räcker att dom lägger sig framför dörren, skjuter in klorna under och klöser litegrann, och då öppnas ju dörren. Nu har Åke fixat det, så nu får dom hitta på något annat.

Och det konstiga är ju att det som går il i vad dom gör, för samma kväll, alltså igår, så ligger Eloise och klöser på tvrumsmattan och samtidigt hörs ett konstigt ljud under soffan. Jomen det är ju Enya som krupit in ditunder, ännu ett ställe som dom inte får vara på, för risken att dom ska klösa sönder botten på soffan, är ju rätt så stor.

Grejen är att soffan är så låg att Eloise inte tar sig in där, och knappt Enya heller, därav det konstiga ljudet, och innan hon tagit sig ut igen *repris suck*.

Nu får vi hoppas att det dröjer ett tag innan nästan il. Nä, frukost tajm, snart dags att dra iväg till jobbet och sedan väntar Skellefteå, ha en fin lördag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: synfel glasögon glas fönster Åke åtgärda HP:s Enya Eloise sovrumsdörren soffan *STOR Suck* *repris suck*

Fy... på oss

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 17 januari 2012 klockan 08:44,

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.

Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.

Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:

Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.

Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.

Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju :)

Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.

Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.

Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.

Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.

Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fy spray Enya Eloise Nicco Åke Maria soffan köket *STOR SUCK* symaskinen granngänget mamma möbelhuset

Det blev små eldklot...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 31 december 2011 klockan 09:32,

Vi blev bjudna på lunch hos mina föräldrar igår och där blev det mer julklappar för Theresé, Anders och Sally, men nu tror jag att klapparna är slut. Dagen bestod annars, mest i att ställa fram och plocka undan saker, och inte tror jag att det blir mindre av den varan idag.

Åke låg och eftermiddags vilade igår kväll, på hela ryggen, dom andra hade åkt iväg för att hälsa på lillsyrran och Johan i Hissjö, och jag tog kartongerna under armen som skulle återvinnas och var just på väg ut genom dörren, då Nicco kom ner, fullt klädd och hade tänkt gå ner på stan med hennes kompis.

I ett ögonblick av dumsnällhet erbjöd jag mig att skjutsa ner dom på stan, med ett första stopp hos Saga. Nicco sprang upp för att höra om dom skulle åka hela vägen ner till stan eller om dom skulle gå och kvar i bilen satt jag och väntade… och väntade… och väntade, då började jag att misstänka att dom förmodligen INTE skulle ha skjuts och att hon skickat mig ett sms om det, men grejen var ju att mina mobiler låg kvar hemma på tv rumsbordet.

Det var bara att knata upp och plinga på dörren, mycket riktigt, hon hade skickat ett sms om att dom skulle gå, men nu följde dom med i alla fall, då jag liks var kvar där.

När jag kom hem förstod jag ju att Åke skulle ha blivit uppväckt av sms signalen och inte visste han var jag var heller, och visst hade jag rätt även på den punkten. Jag hann vara öppna dörren så ropade Åke, vart har du varit, du har fått sms…

Nåja, han blev uppväckt (nä visst jag, han vilade ju bara), tjejerna blev skjutsade i kylan, och jag fick mig en utflykt. Väl hemma så plockade jag fram mikropopcorn och hade tänk fixa oss en skål till tv programmet på spåret och inte visste jag att man kunde bränna popcorn i mikron men här är bildbeviset:

Då kom jag på att svärfar faktiskt lyckats med detta konststycke men då var det inte popcorn i mikron utan köttbullar, och dom var inte ens ätbara, dom blev som eldklot och brann upp…hahaa… vilken syn, och ja, jag såg ju hur mikron såg ut efteråt, inte speciellt vit och fräsch längre.

Sen kom storebror med fru och yngsta pojken hit på kaffe och en liten husvisning. Och sen, då dom däruppe som var härnere gått ditupp och lagt sig så kom Nicco ner och ville ha lite kex och ost, vi stod därinne i köket och avnjöt detta då det helt plötsligt hördes ett skrällande ljud inifrån hallen och ut i köket kommer Eloise som en ”silverfisk” och försöker ta sig vidare in i dom andra rummen, men Nicco hinner stoppa henne.

Återigen har dom lyckats… katterna alltså. Denna gång har dom vräkt undan väskan som jag ställt innanför dörren och luckan så dom inte ens ska nå den, och sedan kastade hon sig igenom luckan så den lossande från ramen och plastbiten som Åke fixat dit var lös igen. Så kan det gå…just nu finns där ingen lucka och på insidan står nu min symaskins väska, tar dom undan den ska dom få en pokal i styrka, nä, det får nog bli en lucka i armeringsjärn, inget annat tycks ju funka.

Och med dom orden kommer jag nu att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och god fortsättning på det kommande året.

Kommentarer: 0 Etiketter: popcorn kartong återvinna Hissjö lillsyrran Johan Sally Theresé Anders Nicco Åke husvisning katterna Eloise kex ost lucka

Before dipping, dipping, dipperyday...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 21 december 2011 klockan 08:09,

På tal om julkort, som jag skrev om igår, så fick vi ju världens finaste och egenhändigt gjorda kort i brevlådan igår, kolla in:

Det är Theresé som tagit sig tid att pyssla, knåpa och satt tomteluvan på universums finaste tomte, Sally (jag vet, jag är lite jäv, men ändå).

Tänkte tvärt att, OM, jag hade haft tid… men kom på att det var egentligen en dålig ursäkt, tid har vi alla det beror bara på om man tar sig an uppgifterna då man verkligen har tid, och inte väntar till sista stund.

OM, jag hade varit smart, haft framförhållning och känt att det kliade i fingrarna att få sätta dom i arbete och hjärnan också, för all del, så hade man kunnat göra riktigt personliga, fina och annorlunda kort, men se… det gick inte alls i år det.

Sånt där är man duktig på att skjuta framåt och nu sitter vi här, the day before dipping, dipping, dipperyday, eller hur det nu skulle kunna sägas på engelska :-)

Samma sak eller problem, skulle man också kunna kalla det, är ju detta med dessa julklappar. Ibland kan jag ha varit duktig och hittat saker redan under sommaren och faktiskt köpt dom som julklappar, det största problemet då, är att då julen äntligen kommer så kanske den personen du köpt det till, redan har fixat en sån… alldeles själv. Eller så har du glömt bort att du redan ordnat det, eller förlagt grejerna, något jag vet att jag skulle kunna titulera mig som, förste förläggare… av saker.

Vi fick faktiskt ett annat julkort igår också, av kattmamman som vi kallar henne. Hon födde upp Enya och Eloise, nu vet jag inte vart i landet hon befinner sig och kan därför inte heller skicka ett kort tillbaka, men jag önskar Anita med familj, en God Jul här på bloggen, så kanske hon får den hälsningen på ett eller annat sätt.

Idag ska jag testa att åka på barnens hus, det provade jag igår, närmade mig infarten till parkeringen, slog på blinkersen, såg hur smockat det var av bilar och ändrade snabbt färdriktningen igen. Idag har jag tänkt vara där då dom öppnar, så kanske man har större chans att ta sig in.

Önskar er alla en toppen dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: julkort Theresé Sally tomte tid kort kattmamman Anita Enya Eloise Barnens hus parkering bloggen dipping dipperyday

Ofrivilliga Modeller

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 15 december 2011 klockan 07:21,

Vi skulle försöka oss på den årliga julbilden med katter på, i förrgårkväll. Det gick inte så där jättebra. Nicco stod beredd med kameran men modellerna var inte så villiga.

Jag gick ner i källaren för att gräva fram lite rekvisita och hittade denna roliga sak:

Här kan dagens adventskalender slänga sig i väggen, eller hur? Dom runda sakerna är luckor.

Nå, när katterna var svårfotade sa jag till Nicco att gå in ena vägen till matrummet, tända lampan och göra kameran redo, så skulle jag ta Enya, gå in genom den andra dörren och sätta ner henne vid julklapparna.

Ja, det funkade ju alldeles utmärkt, hon har aldrig fått vara i det rummet och sprang runt som en pellefjant och ville inte alla sitta still någonstans. Sen fick vi syn på stackars Eloise, som satt utanför och undrade vad tusan vi höll på med, Nicco fotade henne:

Vad kan man göra annat än att skratta. Till slut satt jag henne på julklappshögen och där blev det några kort tagna, dom är inte klara än, Nicco håller på att redigera lite, så den får ni se sedan. Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco Enya Eloise lampan julkort adventskalender

Bakom låsta dörrar

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 09 december 2011 klockan 09:48,

Inte trodde jag att jag kunde sova så här länge, men det gick tydligen bara bra. Hade nån psykodröm om att jag gick i bräschen för att förövare som begått mindre allvarligare brott, skulle ”straffas” med att tillbringa sin tid i kyrkan, bakom låsta dörrar. Hahaa… jaja, så kan det gå.

Och apropå dörrar som är låst, vi har som jag visat och skrivit om tidigare, en kattlucka i källardörren, på kvällen låser vi den och katterna får då vara därnere. Det har gått bara bra, fram till dess Theresé och Sally var här, på höstlovet. Helt plötsligt och utan förvarning, damp det ner en katt i hallen, den smög på alla fyra och hade tänkt hinna in i sovrummet.

Då var luckan öppen, inåt, till hallen alltså, och vi trodde väl att det var den som låst, som slarvat. Nästa gång hade vi ju middagsbjudning och någon av oss hann se en katt som smet förbi i dörröppningen. Och nu sist, då jag hade bastugänget här, då hann Birgitta se en katt i tv rummet som såg helt förvirrad ut, jag hoppade upp ur stolen och gav mig på jakt efter den, utanför luckan satt då Eloise och försökte spela oskyldig.

Dom kan alltså, numer, peta till den där spärren som ligger i fyra olika lägen. Och största problemet är att dom får spärren till det läget att dom kan komma in hit, men inte tillbaka. Så för tillfället, då vi går i säng, så ställer jag något tungt utanför luckan, så får dom inte upp den i alla fall.

Sedan har jag tänkt fixa dit ett självhäftande kardborrband som man kan dra över luckan då vi låst den. Jag berättade det för Nicco och hon skrattade och sa att det är ju ganska roligt egentligen, katterna hittar på nya saker och vi får komma på snäppet ännu bättre för att sätta stopp på deras dumheter.

Och ja… det skulle inte förvåna mig ett dugg om dom plötsligt får spärren åt andra hållet, då kan dom ju dra till sig luckan och komma ut, men HA, då sätter Maria ett kardborrband på andra sidan också, här ska det inte snålas :-)

Idag och imorgon blir det ett drygt arbetspass, jag längtar redan till imorgon kväll, då man gjort bort allt. Jag slutar 21 ikväll och börjar 07 imorgon bitti och jobbar då till 17. Men allting går, det vet vi ju, även timmarna. Tror jag ska hämta ett paket jag har ute i bilen, jag hämtade nämligen ut det igår och det innehåller en del julklappar som jag kan roa mig med att slå in. Tur att man kan sysselsätta sig. Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kyrkan brott straff katterna luckan middagsbjudning Eloise kardborrband Nicco arbetspass fredag

Inget särskilt

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 november 2011 klockan 06:14,

God morgon! Så blev det fredag… igen, och jag ska jobba förmiddag idag. Känns ju bra så hinner jag fixa lite innan imorgon. Kanske köra snabeldrake och ordna undan lite.

Igår hämtade jag Nicco på hennes håltimme, vi åkte ner och tog ut hennes id kort, sedan fick hon äta sin lunch på Frasses eftersom hon missades skolans lunch. Skjutsade tillbaka henne och körde upp på Mariehem, där jag plockade upp morsan för vidare färd till Expo.

Vi köpte lite julklappspapper och jag investerade stort i en ny osthyvel efter onsdagens traumatiska upplevelse med vår gamla hyvel. Nu blev det en sån där som inte är lika lång som vanligt, själva bladet alltså, meningen är att osten inte ska suga fast under hyveln, dom funkar bra, det vet jag, för vi har en likadan i bussen.

Då ringde Åke, rutorna till inglasningen var klar och dom skulle stänga halv fyra, så det var bara att packa in sig i bilen och åka till Umeå glas, och det var ju inte heller det lättaste. Dom hade stängt av infarten så man var tvungen att köra runt hela kvarteret. Efter lastning körde jag hem och lossade rutorna, vill ju inte köra runt med dom, helt oemballerade, på guppiga vägar.

Sen åkte vi upp på M-hem och drack kaffe. Allting tog sin lilla tid och innan jag åkte hem stannade jag på Ica Hedlunda för att köpa mjölk, en nödvändig ingrediens i pannkaka.

Gjorde inte så mycket mer igår, såg på tv, försökte disciplinera Enya, men hon lyssnar bara på ena örat. Apropå Enya och Eloise, två katter som sällan ens vill komma upp hit då vi har besök, dom krafsade ju på luckan då Helena var här och hälsade på, så jag släppte upp dom. Det tog bara en liten stund så hoppade Enya upp i knäet på Helena, något som hon aldrig gjort förut, sedan kom Eloise efter en stund och satte upp sina tassar mot hennes ben, dom gillade nog henne.

När jag berättade det för Nicco såg hon väldigt snopen ut, och detsamma för Åke, då förstår ni att dom kan vara svårflörtade med okända, inte för att dom är direkt misstänksamma heller men dom vill kanske inte ha så mycket nytt omkring sig. Nåja, nu ska jag göra mig iordning för dagens bravader, önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: fredag snabeldrake Nicco id kort Frasses morsan Expo Åke Umeå glas rutorna hem kaffe Ica Hedlunda mjölk pannkaka Helena Enya Eloise katter

Stackars katten

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 23 september 2011 klockan 10:05,

Vi brukar som bekant, ha våra kattmonster nere i källaren under natten, sedan, på dagtid får dom rumstera i källare, hall/trapphus, stora hallen och köket. I vårat sovrum och matrum är dom portade men i tv rummet får dom vara då vi är där, på kvällstid.

När jag öppnat dörren ner till källaren så brukar dom först rusa ut, sedan kommer dom som stora, lurviga raketer och passerar mig på vägen ner, då är det ju dags för frukost. Efter det så brukar Eloise lägga sig framför tv rumsdörren i förhoppning om att jag ska släppa in henne där, även fast hon vet, att det hittills aldrig har hänt och det kommer heller inte att hända.

Jag är inte härinne för jämnan (bara när jag sitter vid datorn, som nu) och jag vägrar lämna dom här utan tillsyn, Enya har redan hittat en väg under soffan och där har hon inget att göra…enligt mig, men frågar ni henne så tycker hon säkert att det finns hur mycket soffa som helst att riva på, därunder :-)

Nå, nu hade Eloise i vanlig ordning vräkt ut sig framför dörren. Jag höll en macka i ena handen och kaffekoppen i den andra. Samtidigt som jag snackar med henne och undrar varför hon ska måsta ligga mitt i vägen, så kommer jag emot henne, då jag ska passera, så ska jag mota henne med foten så hon inte smiter in och försöka mig på att öppna dörren med armbågen...och då…

Halkar Maria på blanka golvet, burnar fram till dörren och slår kaffekoppen rätt in dörrlisten och kaffet rinner ner efter dörr, list och golv…Eloise ser jag inte röken av, hm…konstigt då. Hahaa…

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya kaffekopp macka källare

Hon låg på skallen

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 10 september 2011 klockan 09:44,

Vad har dom nu hittat på då man måste godkänna allas kommentarer, även ens egna? Vad förvånad jag blev då jag hade tre kommentarer nu på morgonen och när jag gick in där så var det ju från dom kända bloggarna, Marja Granqvist, Helena Springare och Grandmother, ha, dom har ju alltid kommit upp automatiskt. Jaja, antingen är det en engångsföreteelse, eller så är det för att VK ledsnat på snacket om att man själv ska moderera sina kommenterar, eller så är det helt enkelt för att mitt namn är Maria, och jag har två katter :-)

En annan blev bjuden på fika igår, Fred och Birgitta var förbi och ville kolla in vår buss, den fick godkänt, Birgitta testade förarsätet men tyckte att bussen, var aningens för stor att köra, för hennes smak.

På kvällen satt vi och såg på Åsa-Nisse, den nya filmen. Visst skrattade vi ibland men att rekommendera den, gör jag nog inte, lite Jönssonligan över det hela, barnslig, men för grovt språk för en 8-10 åring, tycker jag i alla fall, så som barnfilm kan jag heller inte säga att den är ok.

Enya och Eloise gjorde oss sällskap, dom är ju portförbjudna i tvrummet på dagtid, jag litar inte ett smack på dom där sakerna :-) och här ser vi Eloise, hon diggade inte Åsa-Nisse:

Och Enya, passa er för henne, hon låg på huvudet och enligt skrönorna så ska det regna, då katter gör det:

Önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Granqvist Helena Springare Grandmother VK Maria Enya Åsa-Nisse Eloise

Jagad av skurhinken

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 augusti 2011 klockan 14:51,

Jag skulle skura golven igår, när jag gör det så brukar katterna få vara i källaren, enbart för att jag inte vill ha deras päls, fastkletad på dom fuktiga golven. Nå, när dammsugaren är på så är det ingen sak för dom att självmant försvinna ner i källaren, dom tycker inte om vår snabeldrake.

När jag så slog av draken skulle jag hämta skurhinken, som så påpassligt står längst upp i källartrappan. Där råkade nu Eloise ligga och lurpassade, hon flyttade sig inte en millimeter nedåt utan väntade förhoppningsfullt att jag skulle kliva ner ett steg så hon skulle kunna smita in.

Men se den gubben gick inte, jag motade henne med skurborsten men samtidigt som jag gör det så kommer jag åt hinken som med dunder och brak åker nerför trappen. Det roligaste var att Eloise tog samma väg, och hur hon lyckades komma förbi och hålla undan för hinken, det vet inte jag. Den mellanlandade inte heller utan fortsatte runt kurvan ända ner till slutet. Katten såg jag inte till då jag kom ner, hahaa…men jag skrattade gott och min förhoppning är nu att nästa gång, kanske hon masar sig ner ett steg, då jag säger till henne. Eller vad tror ni?

Kommentarer: 0 Etiketter: skurhinken katterna Eloise snabeldrake

En dag som gjord för...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 29 juni 2011 klockan 08:18,

Idag hade vi inte varit vakna om det inte var så finurligt att vi lagt ut både Cheven och bussen på blocket, och det ringer redan halvåtta på morgonen. Men vi ska inte klaga, om vi får sälja dom fordonen så blir vi inte så trångbodda längre :-) Här får ni länken till bussen www.blocket.se/vasterbotten/Husbuss_34658382.htm och till vår Chev Caprice www.blocket.se/vasterbotten/Chevrolet_Caprice_HGW_34658420.htm

Härligt väder, precis som gjort för ett 1 årskalas, våran lilla ”gladskit” Sally, fyller ju år idag, ja jag vet Theresé, hon var inte speciellt glad igår, men det är sällan man hör henne grina, tydligen har hon år hittat på något nu, precis då hon ska i säng, men det kan ju också vara omställningen att vara borta osv. Här har ni den goaste tjejen i världen:

Vi hämtade ju hem Eloise igår, ja hon behövde faktiskt bara dra en tand, veterinären var förvånad över det men katten är säkerligen jätteglad över beskedet, precis som vi, då det inte är gratis (tur vi har försäkrat), sen var det inte artros, som dom misstänkte från början, utan tydligen en korsbandsskada, och det i bägge knäna. Om det nu inte blir bättre så kan det opereras, men då snackar vi inte amputation, utan något lättsammare.

Nu är katterna jättearga på varandra, dom morrar och fräser. Enya lade beslag på buren där Eloise skulle ligga och ta det lugnt igår, och hon släppte inte in Eloise i hennes luftrum, knepig katt. Och likadant är det nu på morgonen. Men dom har låtit så här förut, så vi är lugn.

Sen åkte vi en sväng ner till Norum där mamma hade bjudit på lunch (som vi missade) och nu var det dags för kaffe. Här står dom och projekterar:

Ikväll kommer vi att åka på Gammlia, tro det eller ej, och vi kan faktiskt välja mellan två bilar, hm…vi får se vad det blir, kanske Anders och Theresé vill låna Buicken. Jag önskar er en underbar dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sally kalas Eloise Enya katterna blocket Cheven Buicken bussen blocket Gammlia

Malå och Jokkmokk

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 28 juni 2011 klockan 07:31,

Det finns bara en anledning till varför jag är vaken just nu, jag hade ställt väckaren på sju för vi ska åka med Eloise till veterinären idag. Halvnio ska vi vara där. Här kommer några bilder från vårat Malå och Jokkmokk:

Melissa och Nicco på kanottur

Här kommer lite bilder på min mammas barndomshus

Och ett kort på infarten dit...eller om man nu kunde kalla den för det:

Och här, kort på våran gigantiska syrenbuske, som vi inte får se blomma, varje år, inte då vi har sen semester:

På vägen hem passerar vi Rusksele...och deras ridskola, hahaa...eller vad det nu föreställer, snygg målning i alla fall :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: Malå Jokkmokk Eloise veterinär

Inget för en vanlig dödlig

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 01 juni 2011 klockan 07:17,

Nu har vi en konverter installerad i källaren, till vårt Internet, men…det ska ta en vecka till innan vi kan koppla upp oss. Fråga mig inte varför, det bara är så. Det var inte bara inkopplingen som skedde igår eftermiddag, utan stugan i Kittelfjäll, bytte ägare. Eller åtminstone så fick vi handpenningen, sista veckan i juni ska den vara fullt betald.

Eloise fick börja sin medicinering med en dubbel dos och det verkade som om hon blev raskare i stegen, där på kvällstimmarna, så nog funkar den, återstår bara att se hur hon verkar om två veckor.

Titta nu vad jag hittat i städskåpet:

Vad använder man ammoniak till? Jag har inte tordas öppna korken för att lukta på den. Läs vad som står på varningstexten:

Ingenting för en vanlig dödlig, med andra ord, och inte heller, något man blandar i bulldegen, då straffas man hårt :-)

Idag åker jag, Kerstin, Inge-Gerd och Jan A, till returmarkanden i Vännäs, där finns det ju massor av saker att kolla in, och imorgon är det då dags att åka till antik huset i Rödå, en resa som Nailheads anordnat, vi rullar från Industrivägen i gemensam trupp, för vidare färd mot slutmålet, ja, ni kan ju läsa själva om detta på deras hemsida: nailheads.nu/

Nu ska jag kolla om Nicco klivit upp…tillåt mig tvivla, det är alldeles för tyst däruppe. Nåja, ni få ha en fin onsdag, sol eller inte!

Kommentarer: 0 Etiketter: konverter internet stugan Kittelfjäll Eloise Nailheads antik huset Rödåsel Nicco ammoniak

Veterinär besöket

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 31 maj 2011 klockan 06:06,

Första veterinären jag ringde till hade en telefontid som jag redan missat, tycker att det är lite knepigt, för vad är det som säger att ett djur behöver hjälp under just den timmen? Nå, nästa som jag ringde var där dom tar in akut…dom hade tid på fredag. Sen hittade jag en annan veterinär, även dom i Vännäs och dom hade dropp – in, mellan 18-20, egentligen för vaccinering och enklare saker men dom kunde titta på Eloise, så vi åkte dit efter middagen.

Det var den ”gamla” skadan som spökade, hon har alltså gjort illa sig i knäet. Jag frågade, då jag ringde, om det kunde vara så att hon är försvagad där, då det kom på samma ställe och det var inte helt otroligt. Veterinären sa att det kan vara artros, och i värsta fall…om hon inte blir bättre och när inte medicinering hjälper längre, så kan man amputera benet. Låter grymt men hon sa att katter var ett av dom få djur som klarar sig lika bra på tre ben som på fyra. Men nu ska vi inte ta ut något i förväg, hon kanske klarar sig bra med det vi nu ska ge henne.

När vi ändå var där så frågade jag om dom kunde titta henne i munnen, vi tycker nämligen att det luktar illa om henne och jag har någonstans läst att det kan bero på tänderna och tandköttet. Det var det som var felet, hon måste dra bort några tänder och detta beror på en tandsjukdom som tydligen är vanlig bland katter, där emaljen fräts upp och sedan åker tänderna. Så nu är det bara att ringa och boka en ny tid för detta, men då kanske vi slipper åka till Vännäs.

Annars hände inget speciellt igår, vi såsade på och dagen kom och försvann.

Snart är det väl dags för bil träffarna på Gammlia, vi pratade om det för någon dag sedan. Tänk vad roligt det skulle vara om dom fixade ett typ, 50-60 tals museum, och kanske en loppis med saker som härstammar från samma årtal, det vore väl kul? Då fick man ännu en anledning att åka upp dit och tänk på alla som inte kommer i bilar utan bara strosar runt där, dom skulle säkert också söka sig in på ett sånt ställe. Men det är väl som med allt annat, någon ska ju hålla i det också.

Jaja, nu önskar jag er en bra dag, och må solen lysa på era ansikten!

Kommentarer: 0 Etiketter: veterinär Vännäs Eloise akut tänder knäet amputera Gammlia bil träff museum 50-60 tal

Den skyldige, är hittad

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 30 maj 2011 klockan 06:05,

Uppvisningen som Nicco hade igår, i kyrkan, var bara bra. Dom blir bara bättre och bättre. Mina föräldrar var också där och tittade, och när det var slut så skyndade vi oss hit för att få se finalen i Mästarnas Mästare. Jag är inte ett dugg förvånad över vem som vann, han verkar ju kunna allt, helt otroligt egentligen.

Nicco fick plocka fram kameran och visa vad hon var ute och fotograferade på lördags kvällen, efter det att vi gått i säng…ser ut som en bäver, men ingen av oss, inte heller mina föräldrar, har någonsin sett en bäver däruppe. Pappa var lite fundersam och undrade om det inte kunde vara en jätte råtta av något slag, istället, men man kan nog inte säga säkert.

Den simmade vid strandkanten och det är svårt att se, när nästan hela kroppen är i vattnet, huvudet sticker upp och man kan se något svart, brett, bakom den, som skulle kunna vara bäver svansen, men hela djuret i sig, verkar vara för litet…jaja, vi lär inte få veta om vi nu inte kommer upp nästa gång och kan se en massa träd som är gnagt på, då kan man säkert fastställa att en bäver är i farten.

Nu vet vi varför Eloise var så långsam på att komma upp från källaren igår, hon haltar, med andra ord är det garanterat hon som var orsaken till kaoset i hallen, då vi kom hem. Jag var till veterinären med henne för något år sedan, då hade hon samma besvär, i samma ben, det var en sträckning hon fått, och säkerligen är det samma sak den här gången. Hon är verkligen hopplös.

Hon har dille på vissa saker, i lägenheten skulle hon också upp på hatthyllan, men hon är för tung för det, jag fattar inte hur hon ens kan ge sig på att försöka. Alltså herreminje, det här är ju katten som inte alla gånger tog sig upp på badkarskanten, för hon tippade baklänges då hon försökte, varför ger man sig då på ett hopp på två meter?

Ja, då vet jag i alla fall vad jag får göra efter jobbet, ett besök hos en veterinär. Då ska jag passa på och be honom eller henne, att även kika i munnen på katten, hon luktar dåligt och nu har jag läst att det kan bero på en inflammation i tandköttet eller nåt sånt. Dom kan ju titta så får vi höra.

Jobbar dag i dag, mellan 7-14, hoppas det vackra vädret håller i sig, nu har vi haft nog med grått och trist, tycker jag. Ni får ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco bäver pappa föräldrar råtta strandkanten Eloise veterinär sträckning kaoset tandköttet

Någonting prasslade i påsen...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 08 mars 2011 klockan 06:11,

Vad kunde det då vara som prasslade i påsen/påsarna, då jag klev upp för snart 45 minuter sedan? Jo, katten Enya stod på baktassarna inne i skåpen under diskbänken, som inrymmer, sopkorg, tusentalskassar (lite lätt överdrivet men…) medel av olika slag etc. Ett överfyllt skåp med andra ord, och nu såg det ut som om hon ville in där.

Jag schasade och frågade vad stackarn hon höll på med, snabbt som ögat var hon ute därifrån, men när jag skulle stänga dörren så fortsatte det att prassla i skåpet. Jag tänkte först att det var efterdyningarna efter hennes tassar mot plasten, men det började låta för mycket. Men se, där, längst in, bakom skivan som sitter där, kom nästa katt fram, en sjukilos Eloise, jag begriper inte ens hur hon rymdes där, vilken tur för henne då att jag hörde att det var nåt mer därinne, annars hade jag stängt igen dörren.

I förrgår fick vi ju äntligen ordning på bromsarna, efter snack med Brälla och samtal via mobilen. Åke stannade sedan kvar på verkstan och skulle fixa till positionslyset m.m. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort till, på en del av inredning därinne:

Och därnere skymtar Cheven och lyften:

som bilen hissats upp med, tidigare. Skulle ha kunnat vara lite kul att satt dit något, högst upp på hissen, när man liks var däruppe, kanske vår uppstoppade ripa…eller nåt att underfundigt, undra hur länge det skulle ha fått sitta kvar där innan någon hade upptäckt inkräktaren?

Åke fick sedan allt att fungera, packade ihop och skulle kvälla, körde ut bilen och *vips*, så fungerade inga lysen igen, tillbaka på ruta ett, med andra ord. Nu håller bilen på vara billig, så lägg ett bud, så får vi se.

Önskar er alla en fin tisdag! Åhhh Yeess, imorgon har jag sovmorgon, härligt!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya sopkorg skåp dörren verkstan lyft ripa inredning lysen

Benlösa kycklingar som springer omkring

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 10 februari 2011 klockan 07:09,

Idag firar vi två pigga sexåringar, Enya och Eloise, våra två monster på fyra ben. Jag sa till Nicco igår, vid middagen att dom vill ha en sleep over, som födelsedags present, alltså att dom skulle få fri tillgång till hennes rum och sova över där, dom skulle få ta med sig katt toan också. Men du mamma, sa Nicco, är det inte liiite konstigt att ta med sig toaletten på en sleep over, tänk om jag skulle göra likadant om jag skulle sova över hos någon kompis. Hm…hon vill med andra ord inte ha två håriga katter på övernattning i hennes rum.

Hon berättade att Theresé skulle ta med sig filmen Alice i underlandet, så hon och Nicco skulle kunna se den i helgen, Anders var nämligen inte intresserad av att se på den…löjlig kanske han tycker att den är. Men hallå, sa jag, han kan alltså inte se på Alice men byggare Bob går bra.

Nu var det inte byggare Bob han hade sett på, tillsammans med Sally, utan stora maskiner, men jag gissar att det är en riktig barnfilm, ungefär som pekböcker eller en liten pixie bok. Nä, Anders, nu är det dags att trimmas inför framtiden, Sally kanske inte enbart, vill se på maskiner och bilar, lite rosa lull lull, bör hon också få ta del av :-)

Anders, som förövrigt tycker att bland det äckligaste som finns är att se när en grillad kyckling tas om hand. När Theresé berättade detta, för säkert över två år sedan, då hon precis stod och rensade en kyckling, så undrade jag hur han trodde att kycklingbitarna i affären hade hamnat där då, om ingen hade stått och rensat dom. Skulle det finnas en avel där kycklingarna föddes direkt som filé bitar, benlösa och fina. Hahaa…nä, jag ska inte vara taskig, vi har alla våra lustigheter och hyss för oss, kommer ihåg själv hur svårt det var att lära sig att skala en räka, det var fruktansvärt äckligt i början, bara en sån sak att ta av huvudet på dom, usch.

Idag ska jag ringa till västerbottens läns landsting och fråga hur dom håller sig uppdaterade. Svärfar fick nämligen ett inkassokrav igår, med ett pålägg av 160 kronor. En räkning som han förmodligen, om han ens har fått den, skulle ha kommit då han låg inlagd i början av november. Vad jag tycker är fel är, nummer ett, adressera inte räkningar oh dylikt till en människa som inte finns längre, skriv isf till dödsboet och sedan namn. Nummer två, varför kan dom inte köra en liten koll på människan ifråga, innan dom skickar ut kravet, det har inte kommit någon påminnelse överhuvudtaget, så länge vi har haft hand om posten och räkningarna. Dåligt!!! Nummer tre, samkör dom inte sina register på något sätt, lasarettet borde väl vara det första placet som vet vilka som lever och inte. Jaja, vi ska betala och se glada ut, men jag ska fortfarande fråga hur det kan vara så dåligt skött.

Ska ut och gå idag och sedan ska jag åka upp till morsan på en kaffe. Ett besök på obs för att fylla på lite livsmedel och sedan får vi se, kanske skulle ha städat lite mer, vi får ju kändisar (inte främmande eller bekantingar) på besök i helgen. Då Sally och Theresé kommer upp. Ni får ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise sexåringar håriga monster Nicco sleep over katt lådan toaletten kycklingar Sally Anders maskiner Alice i underlandet pixie bok pek bok register räkning inkasso

Här ser det ut

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 16 december 2010 klockan 07:37,

Jag gick en liten rundvandring i lägenheten igår, och fotade spåren/förödelsen, efter våra två små söta katter:

Vi satte upp en boasering i köket, i samband med stambytet, för där var det rivet på tapeten, och nu kan dom då minsann inte riva något där…åtminstone inte på väggen. Farsan gjorde golvlisterna samt dörrfodren, men som synes fick inte listerna vara ifred.

Är dom hopplös eller är dom, -Vem...jag?

Som ni ser så har även klösträdet fått vara med om en massaker, men det var ju som meningen.

Kontorsstolen var hel, en gång i tiden, numer sitter det en bil klädsel över eländet.

När vi var på väg i säng så slog jag över på en kanal där dom visade paradis fåglar och Eloise vaknade genast till liv. Hon spetsade öronen och sedan gick hon fram och satte sig på första parkett, rakt under tv:n, för att kolla in dom små djuren.

Åke ordnade till det lite bättre för henne, på fotpallen, sedan hade inte jag hjärta att stänga av tv:n, så hon fick sitta där och kolla in programmet, medan jag borstade tänderna, och fixade Åkes mackor, termos, och lunch för idag.

Nu ska jag minsann vara snäll mot Nicco och bjuda henne på frukost, när jag liks är uppe, jag som skulle ta mig en riktig sovmorgon idag, men det sk-t sig direkt då Åke klev upp, jag förstår inte att det ska vara så svår att ligga kvar efter han har klivit upp, hm. Ni får ha en bra torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lägenheten Eloise paradis fåglar Åke fotpallen

Cirkus härhemma

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 12 december 2010 klockan 09:14,

Igår gjordes det inte mycket, och det är ganska så skönt det också, att bara få vara hemma och njuta av att man har tak över huvudet, värme i elementen och kaffe i termosen. Jo, jag gick på affären och handla och Åke var över till sin pappa, men annars så. Fast värme i elementet var också en lätt överdrift, åtminstone då det gälle Niccos rum. Hon hade sjutton grader därinne igår, med fullt ös på elementet, sen kändes det som fjorton, så vi ska fixa dit en mer pålitlig termometer innan vi går vidare med detta. Något är i alla fall inte som det ska, i hennes rum. Ifjol, då det var som kallast, så fick hon komma ut hit för att värma sina händer.

Så satt vi då, i godan ro framför tv:n igår kväll, Enya ligger på fotpallen framför Åke och Eloise är utom synhåll. Så hörs det ett ljud inifrån hallen och Enya sprätter upp och spetsar sin öron. Kommer det någon, frågar vi henne, men hon svarar inte (inte så konstigt kanske), hon hoppar ner på golvet och försvinner.

Sen hörs det ett prasslande och jag tänker precis säga, att vad har dom nu hittat för någonting att krafsa och bita på, då jag uppfattar att Enya krupit in i deras ”lekrör”, och det prasslar som en plastpåse, men jag fattar ändå att det inte är det som låter på den platsen som Eloise befinner sig på. Jag hoppar upp ur soffan och går mot hallen, då toalett dörren sakta sakta öppnas, Enya har kommit fram ur röret och sitter inne i tv rummet med blicken fastfrusen mot toadörren, ut kommer så Eloise, nästan krypande i slow motion, hon har en kasch hängande runt halsen och ser för dråplig ut:

Jag hade lagt in kaschen på toan för att sätta ner i vår lilla sophink som vi har där, men hade tydligen inte hunnit längre än att lägga in den där och nu ville hon väl testa om hon kunde krypa genom handtaget…eller vad hon nu hade tänkt sig.

Det lustiga är ju att hon gjort så där en gång tidigare också, det har jag berättat förut, men då var påsen inte i plast utan i papper, och det var då hon hade ett race mellan köket och tv rummet i 120, medan Enya satt med tefats ögon och stirrade på henne, och jag trodde att hela köksskåpet hade rasat i golvet, det lät nämligen nå hemskt då hon trampade på påsen. Den här gången tog hon det väääldigt försiktigt, jag hann knäppa ett kort sen tog jag snabbt av henne påsen innan hon skulle lägga benen på ryggen. Det kan vara cirkus här hemma ibland.

Eller hur Torsten…eller var det Kalle eller…Theresé!!! :-)

Önskar er alla en fin dag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco kallt Åke pappa hemma element termos kaffe Eloise Enya toadörren "lekrör" cirkus

En ofrivillig tomte

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 december 2010 klockan 09:15,

Marja Granqvist, också bloggare här på Vk, tyckte att jag skulle skriva om ett julkorts tips, så här kommer det.

Jag flätade såna här hjärtan ni vet, som man fick göra i skolan, med två olika färger och sedan blev det som en liten korg som man kunde hänga i julgranen eller för all del, vart man själv ville att den skulle hänga. Sedan lade jag ner olika sorters julkryddor i dessa hjärtkorgar, som till exempel, pepparkakskryddor, kanelstång, nejlika, i ett av dom lade jag ner en trisslott osv. Sedan skickade jag dom till några få utvalda.

Jag ids liksom inte göra till alla vi känner, då fick man ju börja redan till midsommar :-) Nästa år köpte jag saffranspåsar, skrev sedan ut recept på olika saffranskakor, och skickade eller lade dom i brevlådan. I år…haha, tänker jag inte avslöja än, vad jag hittat på, jag har nämligen inte delat ut dom än men ska snart göra det, så när jag lämnat iväg dom kan jag tala om vad jag gjort, men inte förr.

Vi åkte till returcentrum i Vännäsby igår, trodde i min enfald att jag skulle hitta en kaffekvarn, men icke, det verkar inte finnas en sån att uppbringa. Kanske får prova myrorna imorgon. Jag vill ha en kaffekvarn…nu.

Sen ringde farsan och skulle svänga förbi med tallris som han fixat till min ”nychef”, han och morsan skulle upp på Mediamarkt så jag tyckte att dom skulle komma förbi efter dom varit däruppe för att få sig en bit smörgåstårta och kaffe. Så det gjorde dom.

Nä, nu lutar det åt frukost för min del om jag sedan ska hinna med en lunch innan jag ska iväg och jobba. Avslutar bloggen med en bild på en ofrivillig tomte…Eloise. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Granqvist bloggare Vk "nychefen" farsan Mediamarkt morsan smörgåstårta saffran pepparkakskryddor nejlika Eloise

Två oljade blixtar

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 19 november 2010 klockan 06:06,

Nu har vi fem glas kvar av alla 36 stycken som vi hade från början, eller om det var 42? Det är nog dags att satsa på ett glas med lite mer hållbarhet. Apropå hållbarhet, jag hade beställt tre par skor från skopunkten, då skulle man få ett par gratis samt fraktfritt. Låter ju väldans bra och billigt så Nicco fick sig två par skor och jag ett par. Mina skickade jag tillbaka för ett byte, dom kändes inte så sköna som jag trott, Nicco var jättenöjda med dom hon fick.

I förrgår fick jag ett svar, dom skor jag ville ha fanns inte längre men dom undrade om jag kunde tänka mig ett annat par. Jag gick och kollade in Niccos skor, för att se om jag skulle kunna tänka mig att ta ett par likadana, upptäcker då att hennes ena sko har spruckit sönder, just ovanför sulan.

Skriver vilka skor jag vill ha sedan lägger jag till att ett annat par har använts i två veckor och nu ska dom reklameras, skicka en retur påse eller hur ni nu brukar göra och sedan skickar ni hit ett nytt par.

Tänker att jag ska gå ut lite hårt i början för jag gissar att det ska väl j-klas med någonting. Dom ska ha påsen dom kom hit i eller nåt papper som jag säkert kastat bort, men se, dom skrev att det var så tråkigt att dom inte hade hållit så dom har reserverat ett par till henne och skickar en returpåse med mina skor som ska komma. Det var ju smidigt, nu är det bara att hoppas på att dom passar.

Våra katter får inte vara i köket då vi äter, och detta har vi försökt få dom att fatta i flera år nu, ibland räcker det med att sätta upp ett varnande finger åt dom men många gånger smyger dom in och lägger sig där. Anledningen till varför dom inte får vara där är att Eloise gärna vill ligga och bitas på fötterna och det kan ibland kännas som när man blir stucken av en broms.

När dom sedan har väntat på sin tur så kommer dom in i köket som oljade blixtar och ska ha sin mat. Speciellt ivriga är dom när det vankas nåt ur små burkar, det är rena rama godiset och den enda gången dom stryker runt benen på mig och jamar.

Den maten fick dom igår, men jag höll samtidigt på med annat, jag skulle ha tag i en plastburk uppe i skåpet, när jag så öppnar dörren så blir jag anfallen av en sån där bytta i aluminium eller vad det kallas, nå, det small ordentligt då den landade på diskbänken och jag hann inte ens se då katterna försvann från köket.

Sedan kom dom sakta insmygandes igen och väntade med tillförsikt, på sin mat, jag skulle öppna den andra skåpdörren just då dom satt sig till ro och swiiiisch, så var dom borta igen…hahaha, dom trodde att något annat skulle falla ut från skåpet. Efter det så satte sig Enya ända borta vid matskålarna och väntade, och Eloise kröp ihop under bordet, vilka stackare :-)

Nä, frukostdags, och ikväll är det som sagt var pubafton, så vi har vad vi gör idag. Lena ringde från Lundalogén igår och undrade om vi ville komma på middag på lördag och sedan gå på bio och se på Cornelis, och efter ett litet övervägande, så tror jag att vi tackar ja till inbjudan, så ofta är det ju inte vi går på bio, och inte heller så ofta vi äter borta :-) Åke får ringa till Brälla idag och säga at vi kommer. Nu önskar jag er alla en bra fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: skopunkten skor Nicco Enya Eloise maten köket skåpet blixtar Lena Brälla Cornelis bio middag pubafton

Intagit magläge på skohyllan

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 november 2010 klockan 13:17,

Imorse var det Eloise som intagit magläge på skohyllan:

Nu efter lunch, hade Enya lagt beslag på den:

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya

Jobbig polare

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 09 november 2010 klockan 11:48,

Enya låg och sussade så skönt på hennes favvo plats, då kom hennes syster Eloise och vill dra upp fjädern på henne. Enya är längst upp och Eloise under, tyvärr blev bilderna med lite action i, som när Eloise vevade på med tassaren underifrån, inte nå bra eftersom dom rördes för mycket, så dom kommer inte med här:

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise

Snabb som sjutton

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 04 november 2010 klockan 05:44,

Eloise…snabbare än självaste Lucky Luke, tog tillfället i akt i förrgår, då Theresé skulle göra Sally klar för Thai besöket:

Och inte ser hon ut att begripa att hon gjort något galet!

Idag börjar jag en halvtimme tidigare, vi ska ut på en liten roadtrip, och sedan ska vi ha ett litet personalmöte angående schemat, vi är tydligen två stycken som blivit lovade samma tjänst, hm. Men eventuellt skulle det kunna lösas i alla fall, så vi får se hur det går.

Just nu ser jag då en skymt av helgen som är i antågande och det känns som om jag kommer att sova gott då fredagskvällen infaller, men jag vet, man ska aldrig säga något, då kanske man har kommit in i andra andningen.

Det blir en kortare blogg nu på morgonen, jag ska nämligen hinna få lite frukost innan jag beger mig av, men kan hända att jag får en stund över, sedan, och kan skriva några rader. Ha en fin torsdag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise roadtrip helgen tjänst personalmöte

Pingvin ön

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 november 2010 klockan 05:57,

Klickar på word dokumentet och det är vitt och oskrivet, precis som denna dag. Vem vet vad den döljer och hur den kommer att sluta? Man kan ana eller planera, men sen kanske det inte riktigt går som vill ändå. Ett är säkert, efter jobbet, någon gång mellan 14.30-18.00, ska jag tvätta håret för ikväll har jag inte bara tvättstugan utan vi ska äta på thai restaurangen och sedan ta en kaffe på klubben. Skönt att slippa laga mat en dag, åtminstone.

Gårdagen var lite hektisk, inte bara på jobbet utan det är ju alltid något hemma också. Morsan bjöd på kaffe, Theresé och Sally var redan där, sedan blev det affären och införskaffa en burk hjortronsylt till pannkakan jag gjorde till middagen, hem och diska, laga mat, diska igen, iväg till svärfar på lasarettet. Hann även gå ner i bastun och visa upp Sally för dom som satt där. Sen var jag trött resten av kvällen.

Inte så konstigt då att jag drömde att vi hyrt en stor båt, i två år skulle vi ha den och segla runt på haven på en skattjakt. Vaknade av att någon…kommer inte ihåg vem, hade hittat den dolda pingvin ön, den som vi letat efter jätte länge, och där skatten skulle vara. Typiskt att man ska vakna också, då man är så nära målet, ibland önskar man att man fick fortsätta drömma nästa kväll, fortsättningen alltså.

Eloise hade nog en dröm om att få åka brevlåda iförrgår kväll, det hör till ovanligheterna att hon sitter på, men hon gav upp innan jag fick den perfekta bilden på henne.

Jag hoppas ni får en bra dag, och att min…blir lugn och fridfull. Hoppas och önska kan man ju alltid :-)

Kommentarer: 0 Etiketter: oskriven word dokument tvätta håret thai restaurang klubben kaffe Pingvin ön skattjakt Eloise brevlåda

Sängdags...

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 17 oktober 2010 klockan 00:04,

Nu är det sängen som lockar efter en god middag på Lundalogén. Även Eloise ser trött ut och tror förmodligen att hon är helt osynlig, gömd bakom min handduk i badrummet. God natt!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Lundalogén middag Eloise

Håll ner värmen för pingvinerna

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 10 september 2010 klockan 07:32,

Visst är ni många som tycker att det är kallt inne på Coop, och Willys? Birgitta önskade att dom skulle låna ut täckvästar eller jackor när man närmar sig den inre regionen på Coop, hon fryser så hon hackar tänder. Åke, han kroknar ju närmare kyldisken han kommer och blir väldigt tacksam om han får gå ut genom kassorna och vänta på mig där utanför.

Anledningen till denna kyla borde ju rimligtvis vara att både på Coop och på Willys så har dom öppna kylrum, men titta på Maxi, där har dom satt glasdörrar på hela rasket, och håller därmed mycket av kylan på insidan, där den ska vara.

Jag undrar varför dom egentligen…inte eldar för kråkorna men kanske kyler ner för pingvinerna. Har dom räknat på det där, är glasdörrarna så mycket dyrare att det är bättre att släppa ut all kyla i hela huset, kan dom inte ganska snabbt tjäna in pengarna som det kostar att installera dessa dörrar? Ja, jag vet inte men det som oftast är dyrare i början är något man sedan tjänar storkovan på. Man bör ju se framåt litegrann och inte bara stirra sig blind på nuet.

Det fina fatet jag köpte på Expo fick bli ett värmeljus fat. Satte dit tre ljus igår och imorse såg det ut så här:

Vem kan vara den skyldiga till svinnet på ett ljus? Ja, tyvärr, utan rättegång och allt som följer med en sådan så döms härmed både Enya och Eloise till detta dåd. Ljuset som saknas, saknas verkligen också, dom måste ha sopat in det under något lågt, mörkt och hemligt utrymme. Dom är verkligen hopplösa, man får aldrig lämna något framme på borden.

En annan gång så upptäckte jag små små vita saker inne på tv rums golvet, det var fullt av dessa vita saker. Jag böjde mig ner och kände på det, det var…vaxit på något sätt. Och inte så konstigt heller, dom hade tagit ett värmeljus och klöst ut innehållet från behållaren, och sedan spritt ut det över hela golvet, tack för det televerket!

Idag blir det nog en sväng bort på Maxi, ska köpa kattsand och eventuellt hälsa på Bo Lage, vi får se. Ha en fin fredag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: Birgitta Coop Åke kroknar fryser hackar tänder Maxi Willys glasdörrar kråkorna pingvinerna ljus Enya Eloise rättegång

Upptäckt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 07 september 2010 klockan 10:48,

Verkar vara Eloise nya favvo ställe, till mitt stora förtret, hon tippar alltid ut saker som står där, hm, men det får väl gå an, huvudsaken hon trivs.

Enyas plats nummer ett, är högst upp på klösträdet.

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise Enya

Dödsrullning

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 juli 2010 klockan 08:11,

Nu har Åke, left the building, och promenerat iväg till Noliafältet för dagens uppgift, att agera parkeringsvakt. Jag och Nicco kommer nog att gå dit och käka en hamburgare till lunch och givetvis få oss några fina bilder på all aktivitet där.

Medicineringen av Eloise ser ut att ha tagit bra och hon är tillbaka i dom vanliga gängorna igen, som synes:

Gårdagen blev ju bara kanon, med tanke på vädret. Jag gick ut vid halvnio och trodde att jag skulle vara först, men ack vad jag bedrog mig. Ingegerd och hennes syster hade hunnit ut medan jag tog på mig västen och steget efter mig kom Laila, sedan fylldes gruppen ut med ytterligare två personer, Jan A och hans svåger Sören samt en hund, som jag inte kommer ihåg namnet på, men som tillhör systern och svågern, till Ingegerd.

Eftersom dom hade hund och vi katter så föll det sig ganska naturligt att det blev ett av samtalsämnena. Och hur busiga våra katter än må vara, och hur mycket dom faktiskt förstört, så tror jag att en hund som dom ägt tidigare, var några snäpp värre.

Sören berättade att när den hunden var valp så hade han en Volvo herrgårdsvagn där dom satt upp ett sånt där hundgaller, för att hunden skulle hålla sig därbak. Han hade varit och shoppat lös på en matvarubutik och den matpåsen innehöll ett kilo blandfärs, ett antal ägg, ett kilo smör och två kilo mjöl.

Han hade ett stopp till på vägen hem, och var inne på den affären i fem minuter, kom ut och möttes av en fruktansvärd syn. Bilen, invändigt, var fylld av ett vitt damm.

Hunden hade tagit sig fram i baksätet, käkat upp all färs, trampat sönder varenda ägg, klampat ut smöret ur paketet och slutligen greppat mjölpåsen i käften och sedan härmat krokodilernas dödsrullning, där dom snurrar det dom har i käften, runt runt, tills ingenting rör sig längre.

Ja, man kan ju riktigt se den synen framför sig, och det var nog ingen vacker sådan.

Och denna lilla episod var bara en av alla saker denna hunden hade hittat på. Hunden som förövrigt idag, jobbar inom militären, någonstans långt söderut, om jag inte uppfattade det helt fel.

Näpp, nu kan man inte sitta härinne längre, temperaturen härinne är för tillfället 27 grader och det är alldeles tillräckligt. Ha en fin dag och en underbar kväll!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke noliafältet Eloise Ingegerd Jan Sören syster hunden Eloise valpen Volvo mjöl. smör blandfärs krokodil dödsrullning

Till alla er som missat...

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 juli 2010 klockan 00:22,

Klockan nio öppnar insläppet till alla besökare, klockan 15,30 blir det prisutdelning.

Nu har vi till och med fixat en stol till Åke, som börjar på tycka att det känns i både rygg och ben, att stå och släppa in bilar under flera timmar. Eloise la belsag på stolen med en gång vi ställde upp den hemma men idag, om några timmar så kommer den att stå på dragonfältet med Åke, sittandes i den eller stående bredvid. Välkomna till en fullspäckad dag!

Och må alla vädergudar vara med oss!!!

Och må vädergudrana vara med oss!!!Nu är det dags att boka in sommarens höjdpunkt ! . Lördagen den 3:e Juli på Dragonfältet. Kl 09,00 öppnar portarna för alla besökare . Prisutdelning kl 15,30 . Priser till 10 outstanding cars. Liveband spelar på scenen vid finbilsparaden. Mat & fika finns att köpa på plats.

Kommentarer: 0 Etiketter: Wheels dragonfältet Eloise Åke stol välkomna vädergudar

Piercad tolvåring...nä

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 01 juli 2010 klockan 07:25,

Nu har jag läst Niccos kommentar från igår, flera gånger, och ser att en tatuering är inget som erbjuds till minderåriga, jag fattade först att det var det som det hela handlade om. Nå, det var ju skönt att höra. Jag tänkte hur stackarn någon kunde tillåtas att tatuera en femtonåring, det gick över mitt huvud.

Däremot piercing eller håltagning, kan göras i målsmans sällskap. Jag sa till Åke igår kväll, att jag inte begrep hur något sådant kunde få försigkomna då jag vet att man inte får sälja saker till underåriga, som överstiger en viss summa, nu ska jag inte svära på vad den summan är, om den ligger på hundra kronor eller två hundra kronor., eller om dom rent ut sagt har tagit bort den regeln? Den fanns i alla fall då jag jobbade i leksaksbutiken, och sålde man då en leksak till en minderårig, som sedan kom tillbaka med en förälder och ville lämna igen den, så hade vi inget val. Därför sa då chefen till mig att inte sälja till ett barn, utan medföljande förälder om leksaken var lite dyrare.

Nu kostar kanske inte en piercing mer än en hundralapp, det vet jag inte, så då har man väl inget att sätta emot. Men jag tycker inte att en tolvåring ska ha saker hängande i läppen, så Nicco får nog allt vackert vänta och förhoppningsvis har hon den dagen, ångrat sig.

Idag ska jag på apoteket och köpa medicin till Eloise, hon ser redan mycket bättre ut i benet så sprutan borde ha gjort susen. Jag ska träffa morsan där och Nicco ska med, men jag undrar hur hon ska komma sig upp ur sängen. Hon somnade sex igår morse. Även fast hon gått och lagt sig flera timmar innan dess, så kunde hon inte förmå sig att stänga ögonen.

Jag vet av två tjejer som hade jätteproblem med att sova på sommarlovet, för en sisådär 30 år sedan. Det var jag och kusin Anna, och vi fick alltid på skallen av morsan som tjatade om att vi skulle gå i säng på kvällen och stiga upp på morgonen. Så en kväll bestämde vi oss för att överraska henne och vara uppe med tuppen.

Men vi gick inte och la oss, nä, vi var vaken hela natten istället och klockan sju på morgonen så stormade vi in i deras stuga och började slamra med kastruller och olika saker för att riktigt visa vad morgonpigga vi var, men tyvärr…vi höll oss nog inte vakna så mycket längre än till efter frukosten.

Nå, jag får väl börja lite lätt och knacka på dörren redan nu, och fortsätta med det med jämna mellanrum, till slut så borde hon ju ledsna på oljudet. Ni får ha det så gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco kommentar piercing håltagning Åke leksaker förälder kusin Anna apoteket Eloise

Hemma från veterinären

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 30 juni 2010 klockan 14:57,

Varken Enya eller Eloise har sett kattburen på minst två år, jag bar upp den från källaren och vips så var Eloise under soffan. Jag lyckades locka fram Enya genom att öppna en burk med go´maten, men Eloise vägrade i sten att komma fram.

Det var bara att ta dammsugar röret och låtsas dammsuga så var hon framme på golvet och skulle hitta ett annat gömställe, men se det gick hon bet på.

Vi tog oss dit utan minsta gnäll eller pip, inte ens hos veterinären sa hon något förrän han nöp om hennes knä, han sa att hon förmodligen är så adrenalinfylld så därför känner hon inte inte så mycket.

Han sa att hon skadat sitt knä på något, det var inte otroligt om hon ramlat ner från klösträdet, kanhända i någon dispyt med sin syster.

Nå, inget var brutet utan hon fick sig en spruta och ska sedan medicineras i 14-21 dagar med något inflammatoriskt, sedan hooppas vi att hon är pigg och rask igen. Då vet ni!

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise kattburen dammsugar röret go´maten veterinären

Triangel dragkedja efterlyses!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 29 juni 2010 klockan 07:26,

Igår åkte jag, Ingegerd och Jan, ut och hälsade på Janne och Kerstin, i Jannes stuga som ligger i Åheden. En jättefin, liten stuga som invändigt påminde om en stor båt som ligger upp och ner, och utanför dörren, ett stenkast nedanför, så ligger havet.

Nu får du rätta mig om jag har fel, Janne, men om jag förstod det rätt så hade hans pappa, den här kossan i hans affär där han bland annat sålde mjölk. Den har nog en del år på nacken.

Kerstin bjöd på fika ute på gräsmattan, dom hade hittat av en liten plätt där det faktiskt var nästintill vindstilla. Det pratades bland annat om kläder och att en del av dom har en tendens att krympa, kan det måhända bero på luftfuktigheten, eller hur kan ett par byxor, helt plötsligt sakna fem centimetrar uppe i knäppningen? Jag sa att dom borde ha dragkedjor som är en centimeter bred därnere och fem centimeter uppe i linningen, då kanske man klarade sig :-)

Vi tackar för en trevlig eftermiddag ute vid havet, det blev något annat än att sitta på gården här hemma.

Imorgon har jag tid hos veterinären, så får han se om han kan hitta något galet med Eloise. Hon haltar ganska så mycket nu och vill inte att man tar i henne, så nåt fel är det. Nu är jag dessutom glad att jag har försäkrat våra katter, även om man ska ut med en självrisk, så är det småpotatis mot vad det kan komma att kosta.

Nu önskar jag er en bra och solig dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Ingegerd Jan Kerstin Janne Åheden stuga havet kossa mjölk gräset dragkedja byxor Eloise veterinären försäkring självrisk

Två stirrande ögon

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 28 maj 2010 klockan 08:36,

Gick på toaletten igår och när jag höjde min blick så stirrar två ögon på mig:

Eloise har smugit sig in där och hoppat upp på byrån (där hon inte har lov att vara) och gömt sig i all bråte, hon såg lite skamsen ut där hon låg, men väldigt fin, det går inte att förneka.

Kommentarer: 0 Etiketter: toaletten ögon byrån Eloise bråte

Olagligt men lite av en nödvändighet

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 16 maj 2010 klockan 08:46,

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.

Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?

Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.

Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.

En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.

Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.

Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Pelle Olle vild katt Enya Eloise katt träd vattentornet Bräntis motorsåg spännband

Vargar

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 10 maj 2010 klockan 07:47,

Det var ett djurprogram på tv i går som vi satt och såg på. Enya bänkade sig på första parkett och satt säkert i tio minuter med odelad uppmärksamhet på tv skärmen. Ingen av katterna tittar på tv annat än om det handlar om djur.

Hon gav upp och kom slingrade runt bordet och hade tänkt hoppa upp bredvid mig i soffan då det plötsligt började yla på tv:n. Det var en flock vargar som lät.

Enya spetsade öronen och skyndade sig fram till tv:n igen, strax efter kom Eloise. Sen var dom som synkade, huvudena for fram och tillbaka, ömsom kikande ut mot hallen för att sedan vända blicken mot tv:n igen. Dom var fascinerade av vargarna, undrar just varför?

Osynkade blev dom förstås då jag greppade kameran, då tappade dom fokus, totalt.

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise tv program djur

Hysteriska katter i bilen

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 22 april 2010 klockan 07:26,

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.

Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.

Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.

Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.

Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.

Ha en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: katter midsommar Maltträsk Enya Eloise Hjuken Hissjö Cheven bussen Åke Nicco Åmsele

Bästa placet i lägenheten

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 10 mars 2010 klockan 09:23,

Trots att man var vaken alldeles allena för en stund sedan, så fick man inte ha toaletten för sig själv.

Detta är ett av Eloise favvo ställen att sova på, fråga mig inte varför. Om man sen ska sätta på kranen så ligger hon bara kvar och tittar på vattennivån som stiger upp över svansen. Inte har hon vattenskräck precis.

Kommentarer: 0 Etiketter: Eloise favvo svansen

Katt och råtta

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 13 februari 2010 klockan 13:49,

Man brukar ju säga att råttorna dansar på bordet då katten är borta. Här dansade katten Eloise på bordet då jag vände ryggen till och drog med sig duken i fallet.

Youré busted, ELOISE!

Kommentarer: 0 Etiketter: katter råttor dansa på bordet busted ELOISE

Caligula Minus

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 11 februari 2010 klockan 07:00,

Vi hade en gång i tiden en kanin som hette Pricken, eller nej, han kallades för det, Theresé hade döpt honom till Caligula Minus, men eftersom det var lite svårt att uttala så blev smeknamnet Pricken.

Vi hämtade honom uppe i Arvidsjaur en augustidag för ca 18 år sedan, jag gissar att Theresé var runt sex år då. Vi bodde på den tiden, uppe på Mariehem så det blev hans första boende i Umeå. Han var redan två år då vi fick honom och han var inte speciellt tam, utan ville gärna vara för sig själv.

Vi hade honom lös i lägenheten, enda rummet han inte fick vara i var tv rummet, annars hade han fri tillgång till allt annat. Han gick på kattlåda så det var inga problem, sladdar bet han inte heller på om man inte lade dom precis framför nosen på honom.

När vi sedan flyttade hit fick han lite problem, det är nämligen parkettgolv i alla rum och det gillade han inte, det blev ju halkigt. Jag började med att lägga ut en racerbana av mattor runt lägenheten så han skulle ta sig någonstans och till slut hade han vant sig. Däremot ville han aldrig bli upplyft, hur än mycket vi provade så var inte det hans grej.

Enda gången han sökte kontakt var då man satt i soffan, då kunde han trycka in huvudet under fötterna och ville att man skulle stryka honom med foten, men jädrar om du försökte sätta ner handen, då stack han. Sen fixade jag en godis skål till honom, med torkad frukt. När den plockades fram på lördagskvällen så hoppade han glatt upp i soffan och ställde sina framtassar mot axeln, då var han ivrig på något gott.

Och dom gånger vi köpte pizza och någon hade beställt en Calzone, då kom han rusande och skulle ha snutten längst ut på pizzan, degbiten. Det var precis som om han kände på sig då det var pizza dags. Men uppe i stugan gick det inte an. Vi testade en gång pizzerian där och när vi kom hem till stugan så vägrade han ta emot biten, och hör och häpna, Calzonen var inte god, han hade smak han.

Apropå fötter så är Eloise väldigt lik Pricken, hon diggar fötter hon också. Jag trodde att vi någon gång skulle få det på film, hur hon gör eller på kort, men det är som svårt att tajma in. Om man sitter och rör foten litegrann så kommer hon springandes, sedan rullar hon över eller gör en kullerbytta med riktig snurr, ibland får man lyfta foten lite för att hjälpa henne att få lite fart, och sådär kan hon hålla på 8-10 gånger vid varje tillfälle, hon måste ju verkligen gilla snurren, hon håller dessutom benen alldeles rak och stel då hon åker runt, det ser för härligt ut.

Nu måste jag kolla in vad Niccolina har ställt sin mobil på, jag har inte hört att den spelat något än och nu är det bara en timme kvar innan vi ska traska iväg. Ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Caligula Minus Pricken Theresé kanin pizza Calzone Stugan mattor racerbana lördagsgodis Eloise snurra fötter

abuelas Enya & Eloise

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 30 januari 2010 klockan 18:26,

Med Theresé tillåtelse så kommer här två kort på våra katter, Enya och Eloise. Som förövrigt fyller 5 år den 10/2, korten kan man även hitta på Theresé hemsida som finns på: www.tezzii.com

Enya försöker sig på en gäspning!

Eloise i tvättartagen. Jättefina bilder som hon tagit med sin nya systemkamera som inköptes till nyår.

Kommentarer: 0 Etiketter: Enya Eloise Theresé kamera bilder

Smällkaramell för Bob Marley?

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 20 december 2009 klockan 08:21,

Igår fick Jennifer främmande av en gammal klasskompis till henne som heter Isabel. Dom skulle ut och prova på brädan. Jennifer har varit ute varje dag sedan snön kom, och åkt snowboard. Ingen stor kulle men alldeles lagom att göra sina första åk på.

Vi var en sväng på Teg för att hämta igen sommardäcken till gammbilen som eventuellt kan bli såld imorgon. Det kommer en från Lycksele och ska se på den. Låset på cheven var inte det enda som frusit, det hade även stor låset till kallförrådet. Efter en del kämpande gick det upp.

På kvällen plockade Jennifer fram filmen Ice Age 3 och jag tror att vi skrattade 55 minuter av 60. Vi såg inte klart på filmen men den är ju bara för bra, och det finns en viss suspekt figur som på minner om en som vi känner och det blir bara mer knasigt då man ser den personen framför sig hela tiden. Av förståliga skäl ska inga namn nämnas. Eloise borrade då ner skallen i hennes sängplats, undrar om hon var less på skrattet.

Hur ska vi tro att julen kommer att se ut om 10 år, detta är julpyntet Jennifer gjort på skolan. En rasta smällkaramell. Klura på den ni.

Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Smällkaramell Isabel Jennifer Snowboard kulle Teg låset cheven Ica Age 3 Eloise Skrattade borrade

ockupation

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 18 december 2009 klockan 07:01,

Min sjukdom eller vad man ska kalla den är borta, mår precis lika bra som in onsdags, knepigt men tur, nu är det bara att hoppas att Jennifer och Åke slipper få en släng eller däng av den.

Igår kom det hit en äldre man för att intervjua Åke, dom använder materialet på universitetet, och han ställde hur många frågor som helst om hur Åke upplever vissa saker eller hur han tycker att det ska fungera i samhället. Såna där samhällsfrågor som man egentligen inte ens kan svara på om man inte först får bli lite insatt i vad eller varför man skulle göra på ett visst sätt.

Hela intervjun tog 1½ timme och Åke hann ångra flera gånger att han gått med på detta. Nåväl, då mannen skulle packa ihop sin dataväska och fara härifrån så studsade han till på stolen då han böjde sig ner för att lägga dit datorn. Väskan var nämligen ockuperad:

När Åke schasat bort Eloise och mannen lagt ner datorn så hann han inte mer än vända bort blicken från väskan så låg Eloise där igen. Och nu var den ju dessutom uppvärmd av värmen från datorn. Så kan det gå om man kommer hit och lämnar väskor öppna.

Jag passade på att slå in en del (ja inte slå in som i att slå sönder utan lägga jul papper om en del paket), nu då Jennifer var i skolan igår och jag liks gick omkring här hemma. Jag saknade ett paket och gick runt i cirklar för att leta fram det. Jag var så säker på att det skulle ligga på ett smart ställe i vårat sovrum. Efter 10 minuters sökande hade jag istället hittat en julklapp jag köpt åt Åke men som jag faktiskt hade glömt bort, och den låg inte i sovrummet utan ute i hallen. Sen hittade jag till slut klappen jag letade efter, den var redan inslagen och låg längst upp på en hylla med böcker, den var ju för tusan nästan kamouflerad däruppe, inte konstigt att man inte hittade den.

Till nästa jul ska jag börja lägga alla saker på ett och samma ställe och inte sprida ut dom överallt.

Fast jag har då än så länge inte köpt samma julklapp, 2 år i rad, Som Svärmora gjorde då Theresé var liten. Hon gav en likadan, tjock, sagobok till Theresé två jular i rad och Theresé var måttligt road av det.

Nä, nu stundar frukosten, sen har jag fått det eminenta uppdraget att lägga ut Åkes ”gamm” bil på blocket. I eftermiddag ska Jennifer får vaccineras och sedan ska jag åka förbi på jobbet med några julklappar om bossen är hemma. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Intervjun universitet samhällsfrågor 1½ timme Åke ockuperad Eloise Jennifer svämora paket julklappar vaccinera jobbet bossen

Favoriternas favorit!

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 november 2009 klockan 23:32,

Åkes favvo katt eller så var det tvärtom, kattens favvo, Åke.

Så här ser det ut hemma hos oss vare kväll, Eloise sitter i hans knä och så fort han lutar sg framåt eller säger nåt så sätter hon dit tassen...typ, håll klaffen!

Kommentarer: 0 Etiketter: Åke Eloise håll klaffen

Katter är rovdjur!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 01 oktober 2009 klockan 15:00,

Eloise med nedfällt byte

Enya, med samma byte

Kommentarer: 0 Etiketter: Nedfällt byte Eloise Enya

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se