Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Emma | Västerbottens-Kuriren

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Emma

Visa träffar från alla bloggar

Han är en stökig sak

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 05 maj 2013 klockan 08:27,

Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet :)

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Emma mamma Sivert Maria Lundmark Hällsten pappa gravsten Winstone Tova Brälla Lena Hanno Fjuppe Åke DKW:n Buicken Malå

Det kunde man inte tro, minsann

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 07 april 2013 klockan 09:21,

Mamma kom hit igår och vädret då, bjöd på utesittning och korvgrillning till lunch… jo, det kan man ju inte tro idag, om man tittar ut genom fönstret. Tur ändå, att man vet att detta bara är tillfälligt, våren är på gång och bakslag är någonting man alltid kan räkna med.

Jag hade fått ett tips av Emma, att Blå eld i Tavelsjö, skulle ha utförsäljning av vissa saker, igår och idag på Sundlingska gården, så vi, mamma och jag., åkte dit, och där mötte vi upp Emma och Johan. Dom hade upp till 70% på sakerna och jag köpte en polare till katten som jag fått av Tina, men nu var det ingen katt, utan en groda:

Sedan köpte jag en fåtölj åt Nicco, klädd i jeanstyg… bild på den, kommer senare, jättefin, tycker jag.

Efter Tavelsjö satsade vi på Rödå antik, och där finns det ju många saker att kolla runt på. Jag köpte ett grytunderlägg, kunde ju inte låta bli då jag såg vad som stod på det:

Blomman kaffet, har jag ju skrivit om förut, det var ett kafferosteri som låg härnere på kajen, i Umeå. En termometer med det namnet har ju Jan B i sin ägo:

Jag hittade också ett snaps/likör glas från Iittala, och det passade ju bra, jag rev sönder ett i påskas, så då var ordningen återställd. Vi blev inte så länge där, skulle skjutsa Emma och Johan ner på stan, så det blev en mellanlandning i Hissjö innan vidare färd tillbaka till Umeå.

Kom osökt att tänka på grodor, hm… beror säkert på alla grodor som fanns på utförsäljningen och sedan pratade vi om det då Theresé var här. Vi hade nämligen två stackare i vårt akvarium, då vi bodde på Mariehem.

Det var nu grodor som skulle vara i akvarium, tillsammans med fiskar och andra vattenlevande saker. Nu matchade dessa grodor inte varandra så bra, den ena var större än den andra och tror ni inte, rätt var det är så försöker den större grodan käka upp den mindre, han får in hela benet i munnen och Maria kan inte stillatigande se på kannibalismen som utspelas framför hennes ögon.

Hon får tag i den lilla håven och dunkar den i skallen på den större grodan så han till slut släpper taget…tyvärr försvinner bägge grodorna spårlöst från vårt akvarium och vi tror till en början, att han käkade nog upp kompisen, och sedan blev han själv offer för en fisk eller annat.

Men så var inte fallet, grodan återfanns då vi drog fram bokhyllan som akvariumet stod på.. där låg den, minsann… uttorkad och hädangången, han hade försökt sig på ett rymningsförsök, men utan vatten klarar dom sig inte speciellt länge, sen avvecklades detta akvarium och nåt fler sådant, tänker jag inte skaffa. Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: grodor Rödå anitk Blå eld utförsäljning Emma Johan mamma grilla korv snö fisk kaffe blomman kajen Umeå Jan B

Vilken tok!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 08 mars 2013 klockan 06:18,

Jag blev ju uppringd igår… av Länsförsäkringar, som jag bloggat om, snyggt jobbat, vad glad jag blir då jag slipper ringa utan dom tar första steget. Efter lite prat, och jag hade hunnit plocka fram fakturorna så visade det sig, rätt så snart att den ena, faktiskt var från Folksam, och inte Länsförsäkringar.

Och nu blev man ju lite brydd, har vi betalat två villaförsäkringar eller vad? Vi pratade vidare och jag bestämde mig rätt tidigt att vi ska behålla Länsförsäkringar då dom inte har någon tilläggs försäkring utan det mesta är redan inbakat, dessutom var ju dom snudd på, 500:- billigare.

Jag fick i alla fall Fredriks telefonnummer och skulle ringa upp honom om det nu är så att vi betalat dubbelt, men jag gjorde en snabb check på bank kontot, och från mitt konto är det då inget betalat till dom, under den aktuella tiden. Och är det nu så, kära vänner, att vi inte gjort det, betalat till dom alltså, så är det ju ett jättefult sätt dom kör med, då dom skickar ut fakturor utan att man bett om det. Skulle ju kunna liknas med så kallade bluff fakturor om man hårdrar det.

Jag får nog allt ringa dit och fråga vad dom menar, (om nu inte dom läser min blogg förstås, och hinner före mig att ringa upp) jag återkommer till er med en fortsättning om detta.

Vidare Läste jag igår om ett hund café som öppnat på Teg, dit man kunde ta med hunden på en fika. Till vovvarna kunde man välja ett tuggben, eller varför inte en hundburgare… jo, ni läste rätt, hund- burgare, hm… och jag tänkte genast att det var ett litet udda namn, vi åker väl inte in på Frasses och köper människoburgare, eller hur. Nåja, affärsidén säger jag inget om, det är väl bara roligt att det poppar upp nya saker och ställen att utforska, det var bara den där hundburgaren som kändes lite kufisk så där :)

Emma och mamma kom hit igår kväll på en kaffe och ville ju se Winstone förstås, världens minsta buse, det är verkligen full fart, tro inget annat. Han nöter ut katternas leksaker snabbare än dom, igår fick han tag i deras stora godisgömma, en leksak som är tung och meningen är ju att dom ska lista ut hur man får ut godiset från den.

Ja, den tömde jag rätt så fort, för Winstone slänger ju den där fram och tillbaka så det sprutar ut saker från den, sen drämde han den i dörren och slet runt med den så det var bara att passa sig. Det gör även katterna, dom litar inte riktigt på honom, men bryr sig lite mindre om honom nu i alla fall.

Titta titta, Enya vad han gör nu!

Ja, kolla vilken tok!

Tilläggas kan också att det går åt tjugo bilder för att få en.. där han fastnar :)

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Folksam. Länsförsäkringar Maria Lundmark Hällsten Winstone villaförsäkring bilder mamma Emma

VAD SA JAG!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 21 februari 2013 klockan 07:28,

Ibland då man skriver kommer man ju åt Caps Lock knappen så upptäcker man efter några ord att man skrivit med stora bokstäver, och genast ser det då ut som om man skriker. Undrar egentligen varför man uppfattar det så?

Kommer i alla fall ihåg, med ett leende på läpparna, då min mamma införskaffat sin första mobiltelefon, och att lära sig skicka sms stod nog inte överst på ”läralistan”.

Vi skulle till Fällfors, det var dragracing tävling där, och detta var innan jag själv tagit licensen, så det borde ha varit runt 2006-2007. Eftersom ljudnivån på tävlingarna, ligger något över det normala, så lämnade vi katterna hemma i stugan, och Emma skulle mata och ta hand om dom.

Jag hade sagt att dom skulle få, förutom sina kulor, en filmjölks skvätt på morgonen och lite go´mat, så där på kvällskvisten, det var en liten burk med lever av något slag.

Jag skickade sedan ett sms till mamma, och det var väl bara ett sms i allmänhet… att vi hade det bra och så där. Det gick en liten stund så plingade det till i mobilen och jag hade fått ett svar, och håll i er nu: EMMA AR PA FEST SA JAG. FILMJOLK PA KVALL. LEVER HELT FEL.

Ehhh, ok, jag trodde ju nu för det första att hon skrek, och att Emma var i onåd på något sätt, så jag tog det säkra för det osäkra och skrev inget mer, tänkte att jag får vänta tills vi kommer hem så får jag höra vad som hänt.

Det var inte så allvarligt, för det första visste hon inte hur man ändrade storleken på bokstäverna, och sedan var Emma på fest, så mamma fick i uppdrag att mata katterna. Och nu hade hon råkat göra det i fel ordning, dom fick lever på morgonen istället för på kvällen, så det var det som blev fel.

Men lite roligt såg det ju ut och där ser man hur man kan missförstå saker och ting.

Idag är det träning, sen kommer Tina hit och käkar lunch med mig på hennes håltimme, och ikväll ska jag och Nicco på uppdrag igen, hon ska nämligen få praktisera, två timmar i veckan och det blir hos en som håller på med hundkurser i dressyr och valpkurs, kan ju bli hur bra som helst. Så vi ska åka dit och kolla vart det är och få höra lite mer om verksamheten.

Sedan ska mamma och Emma komma hit och fika, jag ska dessförinnan prova mig på att göra en morotskaka…har hittat ett recept som jag nog ska kunna manipulera lite så den blir lite nyttigare än i vanliga fall, morötter i all ära, men man kan ändå inte påstå att en morotskaka tillhör den nyttiga sidan av livet, fast den låter att vara det :)

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten sms mamma mobil Caps Lock skrika lever helt fel filmjölk katterna dragracing Fällfors plingade Emma Maria Lundmark Hällsten

Det finns dödliga sådana men...

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 november 2012 klockan 07:50,

På Nybro igår vart det snack om bland annat, spindlar. Ingenting Anna är rädd för, och inte jag heller, inte numer, men man vill för det, inte ha dom på sig. Dom upplevs som illmariga, smarta, läskiga saker som bara väntar på rätt tillfälle för att få hugga. Nu kan man ju undra hur en sån liten sak ska kunna fälla en fullvuxen människa och det var nog under ett sådant resonemang med mig själv, som jag övervann rädslan…typ.

Jaja, det finns ju dödliga spindlar men inte här i alla fall, inte än, så det värsta man kan råka ut för är väl att man skulle kunna känna ett bett, men inget värre. Och bara i trängda situationer.

Anna berättade om ett litet möte med en sån där spindel som jag skrev om ifjol, att vi hade nere i källaren. Vi satt och filurade på vad dom kunde heta men kom inte på det, så jag har nu letat fram det jag skrev om dom och det var följande: Egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:

Bilden ska jag för säkerhetsskull säga, är ritad… av mig, hahaa… det var ju nämligen så att Kerstin trodde att detta var en riktig spindel som jag plattat till, men det var lite fel.

Kommer ihåg en gång då Emma var liten, även hon skrämd av spindlar, men det kommer nog förmodligen av att vår kära mamma, var och är fortfarande rädd för dom. Vi var uppe i Malå och jag passade Emma (kommer inte ihåg vart våra föräldrar var), jag gissar att hon var runt 3-4 år och satt vid det tillfället på toaletten.

Plötsligt ropar hon, med lätt uppjagad röst att det sitter en spindel på väggen. Jag tar ett djupt andetag och vill naturligtvis inte visa henne att jag egentligen skulle vilja springa ut från huset… lämna orten, åka hem till Umeå, utan jag tar mig samman, öppnar dörren och kollar in monstret som sitter där och glor.

Jag känner med en gång att detta är något jag inte fixar att ta bort, jag skrattar lätt och säger: Nämen det där är ju bara en liten spindel, inget att bry sig om. Sedan vänder jag mig om och ropar: FREDRIK!!! Kan du komma. Min kusin Fredrik finns nämligen i huset och han dyker snart upp som en räddande riddare, och undrar vad jag vill. Jo, säger jag, det sitter en spindel där och Emma är rädd för den, kan du plocka bort den? Och det gör han, i ett nafs, jaaa, säger jag till Emma, där ser du, inget att bry sig om.

Hahaa… precis som hon nu trodde på det va, varför kunde inte jag i så fall plocka bort den. Eller så var hon för liten och skärrad för att lägga ihop ett plus ett, och trodde på vad jag sa. Jag önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Anna spindlar Nybro Malå Emma Fredrik lockespindel Kerstin Anticimex skärrad

Vilka hommelkusar!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 11 november 2012 klockan 08:47,

Ett fynd gjordes igår… eller ett fynd och fynd, 400 svenska enkronor ville dom ha för Åkes nattduksbord alá stringtelefonhylla, men å andra sidan, vi har letat i några år nu, och på tradera kanske man fått ett för 300, men då tillkommer frakt samt att du inte får se hur det ser ut, innan du köper det, så därför ska man väl inte säga nåt om dessa 400…tror jag.

En banankaka hade jag slängt ihop som åkte med i skuffen då vi åkte iväg till Rödåsel, så vi stannade på hemvägen, i Hissjö, där Emma och Johan bor, så dom fick stå för kaffet.

Theresé och Anders hade bestämt sig för att äta ute så jag blev barnvakt under tiden. Det gick bara bra, Sally är inte speciellt krävande, men lik mamma då hon var liten. Spelar ingen roll hur trött dom är, sova ska dom inte, utan det ska vridas, vändas, ställa sig upp, hoppa ner, hoppa upp, vrida åt andra hållet och snudd på, stå på huvudet.

Jag berättade för Sally vad min farmor skulle ha sagt om hon levat och sett henne. Och sluta läs nu, ni som inte har en mage som klarar av det. –Har du mask i stjärten? Det var ett stående uttryck farmor hade då vi var små, det sa hon nu med ett underfundigt leende på läpparna, och vi begrep nog aldrig vad hon menade :)

Hon kallade även smuts under naglarna för kråkbajs, och det sa även jag då Theresé var liten, så hon, den stackaren trodde att kråkorna skulle komma och bajsa under hennes naglar, inte speciellt trevligt minsann, hon var lite smårädd för att dom skulle komma. Ja vilka påhitt!

Nu åker dom hem idag, så allting kommer sakta men säkert återgå till vardagen och det gamla vanliga igen, men inte alltför länge… julen står ju snart för dörren och då kommer dom igen.

Jag fick ett mejl från "Kul-Janne" som har tagit reda på följande, och nu har jag kopierat hans mejl:

Björkarnas gåta är löst! Jag har pratat med en av "planterarna"
och han sade att björkarna kom från södra sverige och var lite
vissna, så de gödslade dem och björkarna dog. De sågade av dem halvvägs för de ville inte spännbanden och störarna skulle stå och svaja. Nu sätter de ut nya och hoppas på bättre tur. Slutcitat.

Jaha, svårare än så var det inte, men vilka hommelkusar, och mörkret är inte fixat än, så ett problem eller mysterium återstår.

Känns som att det är dags att fixa frukost nu, Sally dundrade in genom dörren klockan åtta så hon håller nog på vara hungrig. Önskar er alla en fin söndag, återkommer med fototrissen sedan.

Kommentarer: 0 Etiketter: fynd Rödåsel Emma Johan Hissjö banankaka Sally Theresé Anders "Kul-Janne" björkar barnvakt hommelkusar kråkbajs kopierat

Vilken stjärna!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 04 november 2012 klockan 06:12,

Uppe med tuppen, igen. Så är det då man jobbar helg ibland. Men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag stannat hemma och varit sjuk, om det inte hade varit för att jag redan har borta så många dagar. Nåja, jag får repa mig under veckan istället (trodde hon ja).

Theresé har släktforskat och gjort i ordning en bok med en god början på vår släkt, och den boken med bilder och små historier, karta och annat, fick Emma på sin födelsedag igår. Och nu vill ju naturligtvis alla ha en sån bok.

Det fanns bland annat en man dom kallade för slekafot, och slekig, kanske ni vet vad det betyder? Att något inte är riktigt åtskruvat eller skrankligt på något sätt. Denne man hade en sjukdom som gjorde att han var tvungen att amputera foten, sedan gjordes en ledad protes i trä, men foten var inte så stabil utan just slekig, därav namnet, slekafot. Han tillverkade förövrigt Kourbevare kaffekvarnen, och en sån skulle Maria ha velat ha.

Åkes moster, har en sån, då hon en gång i tiden bodde lite kortvarigt i just Kourbevare, se där, vad världen är liten.

Jag passade på att lära Sally att stå på händer igår, och det gick väldans bra, kolla in bara vilken stjärna:

På kvällskvisten åkte vi ut och tände ljus på gravarna, och vi var ju inte ensamma om att göra det.

Ni vet ju att vi var till Malå för några veckor sedan, och lunchen intog vi på Byblos pizzeria, men jag undrar om inte ett litet fel smugit sig in i deras matsedel, eller vad tror ni om den vegetariska pastan?

Hahaa… där fick dom allt till det, eller. Frukost dags och sedan är det bara att åka. Önskar er alla en fin söndag och Theresé och Sally får ha en trevlig resa hem, vi ses på torsdag igen!

Kommentarer: 0 Etiketter: matsedel Kourbevare kaffe kvarn Theresé Emma släktforskat Sally Byblos resa pizzeria Maria Lundmark Hällsten stjärna

Inte så smart

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 03 november 2012 klockan 07:54,

Det blev ingen smart kombination… igår, innan sänggåendet så tog Maria lite honung på en sked (jag gillar INTE honung, men den lenar, tillfälligt), sedan tog jag en matsked hostmedicin, och avsluta med en sån där bedövande, värdelös tablett. Nu vet jag sedan tidigare erfarenheter, att man inte ska ha något i munnen då man går i säng, men det hade jag, och jag vaknade en timme senare med halva tabletten kvar i munnen men nu var ena sidan av kinden (på insidan) skrövlig och lätt irriterad, jodå.

Och givetvis, inget av allt jag gjorde i förebyggande syfte, hade någon som helst verkan. Big big surprise… or not!

Vi var en sväng på Svenska Hem och sedan gick vi en trappa upp till Barnens Hus, igår förmiddag. Jag tog fram storplånboken och köpte en sån där liten billig dockvagn som Sally ska få ha här, och en liten börs med låtsaspengar. Dom gnolade hon på och lekte med hela kvällen igår och det var det första hon frågade efter i morse.

Jag var också ner och letade efter en lämplig docka att använda till vagnen, vi har några stycken i en kartong nere i källaren, som Nicco haft då hon var liten. Och vilken tur, jag letar efter en sak och hittar en annan, som Åke letat och frågat efter i några månader nu, två informations pärmar om Scania bussar. Dom låg längst in och längst ner i en garderob.

Idag fyller lillasyster Emma år… hela 26 år, så vi passar på att gratulera henne här så kanske vi blir dom första idag att göra det: Grattis på födelsedagen, hoppas det blir en dag med mycket go´fika, presenter och trevligt sällskap.

Annars inga nyheter… Sally pratar på om både ditt och datt, har lite svårt med bokstaven S, så det låter lite roligt då hon säger att Hallu, ha hova i hängen! Men det är inte så svårt att förstå vad hon menar, och det är ju huvudsaken. Lite teckenspråk brukar Theresé också köra med henne, bara för att. Och det är ju smart, tycker jag, varför skulle man egentligen inte kunna införa teckenspråk som ämne i skolan, ingen blir ju dummare av det.

Nä, nu ska jag ställa mig i duschen, önskar er alla en trivsam lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: honung Maria Lundmark Hällsten tablett big surprise Emma grattis presenter 26 år Sally Barnens Hus Svenska Hem docka pärm Scania buss

Sovexperter

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 20 oktober 2012 klockan 09:49,

God morgon världen! Ja, jag kan säga god morgon för det var inte alltför längsedan vi klev upp, fantastiskt att få sova lite längre någon gång också.

Vi pratade lite om sömn igår, då vi satt på lasarettet. Emma har vanan att sitta uppe länge på kvällarna och det straffar sig då man har en tid att stiga upp på morgonen, så är det ju bara.

Själv har jag ju varit en jäkel på att kunna sova men… ju äldre man har blivit, desto tidigare har man stigit upp. Det hjälps inte, på något sätt känns det som om man inte ska slösa bort sin tid med att sova. Är det för att tiden går så fort, ju äldre man blir och då inser man också att en dag är det slut? Ja, jag vet inte jag.

Jag berättade i alla fall om en sommar, gissar att jag var i 13 årsåldern och min kusin Anna var 15. Vi var experter på att sova länge, till våra föräldrars förtret. Och det räckte ju inte med att sova länge, vi var ju uppe tills tuppen klev upp också, nästan. Vi cyklade en hel del, fram och tillbaka, längst ut på udden (ja detta var då uppe i stugan i Malå) och sedan ner till vägskälet, där vi snodde.

Udden är en kilometer lång, så det blev nog allt några kilomters trampande varje kväll. Denna kväll, filurade vi och ruvade på en liten hämnd. Vi fick ju aldrig sova hur länge vi ville och nu tyckte vi att det var vår tur att få nöjet att väcka upp mina föräldrar, och för att lyckas med det konststycket fattade vi ju att vi inte fick gå i säng.

Vi var vakna hela natten och sex på morgonen smög vi in på lon, där mamma och pappa låg och sussade. Vi öppnade kastrullskåpet, och började slamra med kastruller, vatten spilldes upp och makaronpaketet plockades fram.

Det var allt ett par yrvakna föräldrar som tittade fram under täcket och funderade vad som försiggick, mja, vi skulle äta frukost (hur nu makaroner kan kallas frukost, men flingpaketet hade ju inte levt om lika mycket) deklarerade vi och tyckte att vi fått vår hämnd.

Grejen var väl att mina föräldrar inte var några sjusovare så inte blev dom uppretade för att bli väckta inte, så där är väl ett typiskt exempel på hur synden straffade sig själv.

Vi var ju inte världens piggaste barn efter det, och fick nog allt en tidig kväll i säng, istället. Mission completed, but not successfully!

Ikväll får vi hit några bekantingar, familjerna Brändström/Franck och Jonssons, vi ska dela på en bilpåse, hade vi tänkt och kanske kanske, dricka lite till det :)

Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Ludnmark Hällsten sova sovmorgon kusin Anna pappa lasarettet Emma mamma föräldrar sängen tuppen kastruller makaroner flingpaket Brändström/Franck Jonssons bilpåse

Dramatik i lunchrummet

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 12 oktober 2012 klockan 07:16,

Nu ska ni få höra vilken dramatik som utspelades uppe i lunchrummet på NIVA, i förrgår. Jag, mamma och Emma hade gått ifrån ett tag och mamma hade av en av sköterskorna, fått lov att ta hennes lunch, dvs välja en måltid från kylskåpet som sedan skulle värmas upp i mikron.

Mamma valde kalops, något hon tyckte det var längesedan hon ätit. Jag och Emma drack kaffe och vi pratade på. Rätt var det är så börjar mamma hosta och säger med en gång att det fastnat något i halsen på henne… något hårt. Hon hostar, kraxar, sitter ner, ställer sig upp, och vi ser hur hon kämpar med att försöka få upp det.

Jag ställer mig upp och står och tänker ju naturligtvis, vad gör man??? Jag vet att man kan göra *heimlichmanöver, men jag vet inte hur, eller rättare sagt var man sätter in nävarna. Jag frågar om jag ska hämta hjälp och hon svarar ja.

Jag spurtar iväg ut i korridoren där jag hittar två sköterskor och säger att ni måste komma och hjälpa oss, mamma har satt något i halsen och vi vet inte hur man ska göra.

Dom kommer in, en av dom smäller till henne i ryggen, sedan sätter hon nävarna under bröstet och trycker till, men inget händer. In kommer så fler och fler sköterskor, en läkare, och dom provar igen att dunka henne i ryggen, hon dricker vatten, men inget händer. Vi är en hel samling av människor som står runt henne.

Nä, säger en av dom, vi måste hämta en öronläkare, NEJ säger nästa, det blir akuten. Alltså ni skulle ha sett hur man nu i efterhand upplever denna dramatik och vad vissa gjorde och sa.

Mamma är alldeles likblek och givetvis stressad av hela situationen, plötsligt böjer hon sig fram, hostar till och ut flyger grejen som suttit fast… och kan ni gissa vad alla då gör… dom hurrar och applåderar, alltså kan man annat än skratta.

Nå, hon bad om ursäkt och sedan droppade dom av, en efter en och kvar satt vi och faktiskt skrattade, för det var verkligen dråpligt, inte att hon satte i halsen, för det var ju fruktansvärt, men allt som hände därefter, en som står med benen i kors och ena handen på höften, läkaren som hade armarna i kors och som sedan följde grejen med fingret då det flög ut och såg jättenöjd ut då han pekade och sa: Ja…ja!!!

Sen får man också en tankeställare, vad gör man om detta händer då man är ensam. Det var ett lagerblad som satt fast i halsen, ett hårt sådant, och denna mat serveras till dom som ligger inne där, och då kan man ju hålla sig för skratt, för tänk om detta hade varit en ännu äldre person med sjukdom och andra besvär, undrar hur det hade gått då. Lagerblad brukar man väl ändå plocka upp ur grytorna, eller?

Jaja, det var dramatik i lunchrummet, det, och mamma sa efteråt med ett leende, att just det där kanske behövdes, för att lätta upp stämningen.

*Heimlichmanövern: När du utför heimlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.

1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.

2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.

3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen

Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lasarettet mamma Emma kaffe kalops lunchrummet sköterska läkare lagerblad halsen heimlichmanöver spurtar flyger dunkar fredag

Jag blev påhoppad

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 08 oktober 2012 klockan 07:37,

Jag och mamma var på Coop och handlade i fredags. Jag hade fått en tio kronors rabatt av henne på flora, och det passade bra då det stod på inköpslistan. När jag så närmade mig slutet av listan och öppnade glasdörren för att plocka fram paketet jag hade siktat in mig på, så hördes en röst:

-NEJ NEJ, STOPP!!! Ta inte det där, köp det inte. Jag stannade mitt i rörelsen och vände mig om och undrade vad det handlade om. Där stod en man och tittade mig i ögonen och skakade på huvudet och upprepade uppmaningen om att INTE köpa flora.

Han öppnade nästa glasdörr och plockade fram ett paket Norrgott istället och sa: Det här ska du köpa… tänker du inte på din hälsa? Jag svarade att det är min man som vill ha flora och han replikerade med en gång, jaha, men tänker inte din man på sin hälsa då? Vet du hur man gör smör, gå in på www.någotning och kolla sa han och jag trodde nästan att jag var med i en reklamfilm, om Norrgott.

Men vet du vad, sa jag, nu har jag en rabattkupong på det här paketet och därför köper jag det. NÄJJJ, det är ju så att jag skulle kunna betala halva paketet om du köper Norrgott sa han och jag tyckte så synd om hans desperata försök att få mig till att testa det andra smöret så jag köpte ett litet paket sånt också… för att prova på, sa jag, och det har vi nu gjort och det var inte helt fel.

Så nu kan Norrmejerier tacka mannen som förtvivlat försöker få folk att använda sig av deras smör och ingen annans, han kämpade idogt med sin uppgift :) Och hey... dom kan även tacka mig som nu gjorde lite reklam för dom också, jojo.

Annars har det inte varit så mycket i helgen, vi har suttit på lasarettet, och levt våra liv så normalt man kan. Städa, diska och äta är väl rätt så basala saker man gör utan att ge det någon speciell tanke. Igår beställde vi hem pizza, mamma, Emma, Johan, Nicco, Åke och jag, och satt härhemma och käkade och berättade historier.

Jag fick höra en som jag inte hört förut men jag blev inte speciellt förvånad. Det var min pappa och hans lillebror Matts, som kommit på den otroligt uppfinningsrika idén att klippa sönder farmors fina vaxduk som dom sedan använde till deras hembyggda segelbåt (läs bräda), och det gick inte som planerat då ”båten” tog in vatten och sjönk, som tur var hann dom inte långt från sjökanten och farmor var nog inte så glad över deras tilltag. Men jag vet också att detta bara var ett av många, många påhitt, från deras sida. Kanhända att man ärvt lite av uppfinningsrikedomen från pappa… jag vet ju själv vad jag hittade på, som liten :)

Ha en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Norrmejerier Norrgott Flora Coop mamma inköpslista Maria Lundmark Hällsten lasarettet pappa basala städa äta diska pizza Emma Johan Nicco Åke och jag Matts segelbåt farmor vaxduk bräda

Halv hektiskt

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 02 oktober 2012 klockan 06:16,

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.

Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.

Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.

Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.

Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.

Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.

Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.

Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten lasarettet chefen mamma Emma kusin Anna blåser spurtar byte strömpilen bastun pappa NIVA ortopeden skador "klok-Maria" bussen

Ingen ska gå på tå

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 24 september 2012 klockan 06:13,

Det var den helgen det, och inte blev det så mycket uträttat heller, inte för mig i alla fall. Jag gjorde en äppelpaj av en del äpplen jag fått av Emma, den blev jättegod och Brälla och Lena fick också smaka av den då jag bjöd över dom på eftermiddagskaffe igår.

Åke har bytt ett fönster i vår balkongdörr och nu ska han göra samma sak på Niccos balkongdörr, glasen har spruckit, kanhända har det att göra med för mycket användande av våld då dörren pressas upp och det ligger för mycket snö bakom… mjo, kan ju vara så. Niccos dörr går dessutom jättetrögt så den skulle ha varit slipad till lite.

Vi gjorde oss också en sväng upp på k-rauta och köpte två lampor som ska sitta ovanför garagedörrarna, vi har inte haft någon belysning där och det kan ju behövas. Ska även fixa dit en sån flasch lampa som tänds då någon rör sig där, jojo, överraskad kan dom då bli, dom som eventuellt tänkt ta sig en titt i omgivningarna.

Ännu roligare hade det varit med en ljudeffekt också… typ Indiana Jones, man hör bara något stort som kommer i rullning utefter taket, hahaa… det hade ju varit humor.

Jag och en sköterska stod och pratade igår vid pappas säng. Och han undrade lite om hur allt gått till. Jag berättade det jag visste och sa sedan att det som känns jobbigt då det är en olycka, är ju att en sådan hade kunnat undvikas. Det höll han med om, men sa samtidigt att en olycka kan å andra sidan inte förutspås. Nej, det kan den inte heller, och det höll jag med om, dessutom sa jag, kan vi heller inte leva våra liv, trippandes på tå.

Visst kan man riskbedömma saker och vara försiktig då man vet att det kan gå galet, men det hjälper inte alltid, och som sagt, vissa saker händer ändå, och då kan man bara hoppas att ingen gör om samma sak.

Vår pappa har tre brott på ryggraden, ännu en liten del av alla skador han fick vid olyckan. En av dom brotten ska opereras idag, är det tänkt, och vi hoppas att det kommer att gå bra, så är ännu en sak ur världen.

Jag önskar er alla en fin måndag, nu är det faktiskt dags för frukost, innan jobbet tar vid. Tur att jag är ledig imorgon igen, känns som att det skulle behövas.

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Åke balkongdörr Brälla Lena äppelpaj Emma äpplen jättegod pappa sköterska ryggrad operera olyckan gå på tå

Annat att tänka på

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 21 september 2012 klockan 06:16,

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.

Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår :) fin text till är det också:

Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.

Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.

Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.

Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.

Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.

Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé borrelia pappa jag Maria Lundmark Hällsten pulka pukor lila stor störst går först hoppet guppet tåg loket whiplash nacken pappa näsan Emma

En egen liten värld...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 20 september 2012 klockan 06:01,

Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.

Jag gjorde så mycket igår att jag inte kommer ihåg hälften, jag började morgonen med en del telefonsamtal, försäkringskassa, vårdcentral och lite annat som ska grävas i då det gäller pappa. Sedan åkte jag och mamma upp och hälsade pappa och efter det träffade jag Helena för lunch på Ålidhem centrum. Mycket trevligt och skönt att göra något annat en stund.

Handla lite, hem och chilla en stund, mer telefonsamtal, sedan tog jag en promenad på Preem och stannade till hos Fred och Birgitta som bjöd på kaffe. Vi har en eventuell liten business ihop :)

Fixade middag och sedan var det dags för lasaretts besök, igen. Avslutade kvällen med en fika hemma hos mamma. Då jag åkte hem blev jag så förvånad att det satte igång att spöregna efter E4:an, vi hade inte haft nåt regn under hela kvällen på Mariehem. Tur att det lugnat sig ner till idag, jag ska nämligen jobba och nog är det trevligare att gå torrskodd.

Med pappa var läget oförändrat igår, och visst är man konstig som människa då man på något sätt nöjer sig med mindre och mindre. I början tänkte man att nej… så där får det inte bli… sen säger man ok, det funkar men…inte så där… och sen är det ok, men då säger jag också, våra önskningar ska ju heller aldrig bli på bekostnad av pappa.

Man vill ju att han ska ha ett liv som fungerar för honom, vad vi tycker, vill och önskar är en helt annan sak. Så för honom, hoppas och önskar vi att han blir bättre och vi vet… det kommer att ta tid, det kommer att bli tufft och det kan vi inte göra något åt, annat än finnas där under hela vägen, och det kommer vi att göra. Önskar er alla en fin torsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Emma mamma Maria Lundmark Hällsten Dallas byggnaden äldre par mobil NEJ! fika lunch Helena

Den fick en ond, bråd död

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 05 september 2012 klockan 07:41,

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så :)

Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.

Bild lånad från google.se

Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.

Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.

Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.

Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.

Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.

Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.

Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.

Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.

Önskar er alla en fin onsdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Marja Ålidhem centrum mamma Emma Lars lillebror lillasyster djur sorgmantel rabatten fjärilar hamstrar råttor ond bråd död Maria Lundmark Hällsten larver Maria tur

Humhum förgyllde gårdagen

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 14 augusti 2012 klockan 07:44,

Vilket väder det var igår… precis som man hade velat ha det hela sommaren, och det var så dags nu då. Vi åkte då ut till smultronstället och visst har dom plantor och saker där, men nu håller det mesta på vara utblommat. Vi tog då en fika där och Emma köpte ett gäng med blommor som hon kanske ska försöka sig på att övervintra. Det ska funka om man tar in dom på rätt tid och har ett någorlunda kallt ställe att förvara dom på.

Sedan åkte vi en väg, jag kan inte avslöja vart den är, vet inte om personen som bor där vill ha så mycket trafik dit ut. Men hon är i alla fall konstnär, och har smyckat hela vägen ut till hennes hus, med figurer hon plockat från naturen och målat på fantasifullt sätt. Riktigt kul att se och hur mycket som helst, finns det där.

Sen behöver man ju inte köra bilen, man kan ju lämna den och gå, då blir det ju annars. Tydligen brukar dom fara dit från dagis för att gå den där vägen och jag förstår ju att dom tycker det är jätte spännande. Nu visste min mamma om den där vägen för hon känner konstnärens mamma, och det var hon som tipsat henne om det.

Sen samordnade jag bastugänget så vi hade en träff bakom huset på gammgården, alla var där utom Monika (som tyvärr jobbade), det var riktigt trevligt, Laila bjöd på bål med hallon i, och kaffe drack vi. Satt därute i nästan två timmar.

Nu berättade en av dom en så knäpp sak, jag kan ju inte låta bli att berätta den här, men jag behöver ju inte avslöja vem det handlade om :)

Humhum skulle cykla ner på stan för någon dag sedan, det kanske till och med var igår, hon tog på sig sina solglasögon och tyckte genast att det var något som inte kändes rätt, det var något med håret och med näsan… nå, hon svischade iväg ner och landade på torget.

Hon besökte ståndet med klockförsäljaren där hon hade tänkt kolla in ett nytt klockarmband. Killen tittade på humhum och sa: Ursäkta… men du har satt dina solglasögon, upp och ner. Hahaa… oj vad vi skrattade, vilken grej.

Kan ju heller inte låta bli att tänka på min stackars mormor som satte på sig sin peruk, avig, det var också en syn för gudarna, och hon åkte ju buss ner till Malå för att storshoppa, och upptäckte fadäsen, först då hon kom hem.

Jaja, vad vore världen och livet utan skratt och misstag, vi skrattade ju med humhum och inte åt henne, det är skillnad det.

Önskar er nu alla en riktigt fin tisdag. Själv håller jag på att åka på en ordentligt förkylning, Åke kan väl inte misstänkas för att ha smittat ner mig…eller?

Kommentarer: 0 Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Emma smultronstället konstnär figurer dagis bilen humhum gammgården cyklade bål solglasögon mormor Malå peruk

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 16 juli 2012 klockan 10:04,

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.

Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.

Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.

Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*

Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara :)

Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.

Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir :) Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Kommentarer: 0 Kategorier: Dragracing Etiketter: Maria Lundmark Hällsten Nicco klass dragster Rickard Åke retursträcka brandman regn *psykbryt* elimineringarna final för fort Kubbe burnout Norran tidning Lars Emma Johan break out

Kaffe, decibel och goda nyheter

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 19 juni 2012 klockan 07:13,

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.

Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.

När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)

På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.

Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.

Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)

Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :), drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.

Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!

Kommentarer: 0 Etiketter: kaffe "gammgården" mamma Emma gården 1:an radio Theresé fjäril referera Maria Lundmark Hällsten Volvo Camaro ljudnivå folka Jan A Ingegerd västerslätt svordomar

Ojojoj, och jag som trodde...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 13 juni 2012 klockan 07:30,

Ojojoj, jag som trodde att Liljaskolan var en rätt så liten verksamhet men ack vad jag bedrog mig då. Inte var det ”bara” 2-3 klasser som tog studenten igår inte, det var ju 19 klasser, då fattar ni hur mycket bilar och människor det var där borta :)

Sedan hann vi till klockarbäcken innan det började vräka ner vatten från skyn, det dånade i bilen så man hörde knappt vad man sa, så studenterna i Vännäs hade tur med vädret, sämre var det för dom som åkte skrinda, här i Umeå, kan jag tänka.

Jag skjutsade Nicco och Rickard, upp på Berghem och sedan gjorde jag klar ”min” tårta. Det vart en redig sådan, med både marsánkräm, chokladfluff och jordgubbsfluff, jordgubbssylt och mosad banan. Hallon och JÄTTE blåbär ovanpå, samt riven blåbärschoklad, jodå, och den var god, jag lovar.

Åke, min man ni vet, kom hem med en bukett liljekonvaljer, jo Kerstin, dom fanns, men kanske inte överallt, och stora var blommorna också. Jag fick inte bara blommorna utan även två paket, minsann, med två jättefina armband i, som jag nu har på mig.

Av Nicco och Rickard fick jag örhängen som matchar mitt Bagge halsband med döskallar och av Emma och mamma, en STOR bukett med jättefina rosor.

Även Brälla och Lena dök upp då dom var förvisade hemifrån, dom har ju en som tog studenten igår också och som anordnat en mindre fest (eller säkert rätt så stor) hemma på Lundalogén, därav husförvisningen. Dom hade med sig en ananas, ja sa Brälla, säkert den enda blomma du fått idag som du kan äta, och det stämmer ju :)

Jag fick också ett brev, hm… trodde först att det var från Theresé och säkert ett kort på Sally, tänkte jag då jag öppnade upp det, men det var det inte, utan ett grattis från min förra arbetsgivare, ok??? Jag trodde jag var utraderad från deras rullar men hej… titta på mitt care face, en bok fick jag som jag kan beställa från nätet, inte alls dåligt, så det tackar vi för.

Idag är det skolavslutning för Nicco, men dom har en kort sådan och ingen kyrka blir det, dit får dom gå först när nian är avklarad, vädret ser då lovande ut, och tiden dom får på skolan idag blir kort… sedan har hon ett långt sommarlov framför sig, inte illa. Det är ju en sån här gång man saknar skolan :)

Önskar er alla en fin onsdag och tack allihop för födelsedags hälsningar, via mejl, sms, i kommentarer och telefon.

Kommentarer: 0 Etiketter: Liljaskolan studenten Nicco Rickard Berghem Maria Lundmark Hällsten tårta min man Åke paket armband liljekonvaljer Emma mamma rosor Brälla Lena Lundalogén sms telefon. kommentarer

Vilken tur att man är ledig

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 14 april 2012 klockan 06:53,

Inte trodde jag då att jag skulle kliva upp 6… en lördagsmorgon, där går ju gränsen till galenskap. Men vad gör man då man tror man håller på att kvävas och ena ögat har beckat igen så man skulle kunna trott att någon varit framme med superlim? Jo, man kliver upp och ser glad ut och tänker att det är då en jäkla tur att man inte jobbar idag.

Och med tanke på min förkylning så kommer jag att tänka på Theresé, hm… hur kan det komma sig eller är det för att hon säkert var en av smittokällorna till mina besvär, nå, vi pratade om barn och deras uttal på vissa saker, då dom var här i påskas och hon kom själv ihåg en liten incident då hon var runt 4-5 år.

Vi var uppe i stugan och min lillasyster Emma, som nu är 1 år yngre än Theresé, var också där. Dom umgicks ju en hel del och vid detta tillfälle hade något hänt som gjort Theresé tvärilsk. Själv satt jag därute vid grillen då Theresé kom dundrande, hon vänder sig om mot Emma som står på trappen uppe vid lon, och fräser högt: OCH JAG HETER INTE THEVESÉ…JAG HETER THELESÉ!!!

Hahaa… ja, så kan det låta. Och då vet jag att jag en gång läste i Hemmets Journal om en liknande händelse på ett dagis. Dom pratar om djur och räv var ett av samtalsämnena, en pojke börjar skratta åt en annan pojke och säger: Men det heter ju inte läv… det heter jäv!

När jag kom hem igår kväll så låg det en stor hund ute på gården, jag noterade snabbt att det var Tova och gissade därmed att åtminstone Brälla skulle vara hemma hos oss. Och min gissning var rätt, Brälla och Lena hade vägarna förbi då dom var ute med Tova så dom tittade in.

Och jag kikade i mitt bloggarkiv för ifjol, och där går det att läsa att vi, den 9/4 grillade entrecote här ute och Brälla, Lena och Hanna hjälpte till att äta upp den. Så vi hade aningens mindre snö då, än idag. Men snart så är den borta i vilket fall som helst. Önskar er alla en fin lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: galenskap lördag Theresé Thevesé Thelesé Emma räv läv jäv Maria Lundmark Hällsten Brälla Lena Tova Hemmets Journal

Små lurviga rackare

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 05 mars 2012 klockan 06:10,

Igår testade jag att göra potatismos som jag lindade in i vårrullsdeg, nåt liknande som gjordes i programmet halv åtta hos mig. Inte alls så tokigt och något annorlunda. Mina testkaniner var mina föräldrar, och dom tyckte då att det smakade bra… och dom överlevde dessutom :)

Sedan kom Emma (syrran) och hennes sambo hit på kaffe, och jag fick äntligen ge min julklapp till henne, något försenad men vad gör man då man glömmer bort den hela tiden, och sedan lägger man undan den i skåpet, och inte kommer man ihåg den bättre för det, inte. Men nu så, var det avklarat.

Jag berättade att Theresé varit på antikmässa i lördags och där hittade hon vår gädda, som vi har på toaletten… inte en riktig, men väl en i porslin från Gustavsberg. Dom ville 3200:- för den. Men… den var förmodligen hel, vilket inte våran är längre.

Nä, sa pappa, era katter är duktiga på att förstöra saker, dom har ju gjort sönder två bröllopspresenter för er också. Det hade jag totalt glömt bort, men så är det faktiskt.

En ljusanordning med sju glaskoppar inuti, den åkte i golvet från två meters höjd, samt en glas sak med stenar och blommor som satt i en STOR blomkruka, som dom rev ner i golvet och när dom gjorde det så hoppade dessutom elementet ner från sitt fäste och där hade vi sån rackarns tur att det stannade vid det, när Åke skulle sätta tillbaka det började det rinna vatten. Det hade ju lika gärna kunnat hända då vi inte var hemma, och då hade man kommit hem till en simbassäng.

Numer håller dom sig i alla fall något lägre ner mot golvet… tror vi då i alla fall, eller ja, hatthyllan har dom ju faktiskt varit upp på, och fråga mig inte hur, men det klarar dom av, dom små lurviga skurkarna.

Från och med idag ska vi jobba efter nytt schema, vilket innebär att jag är ledig imorgon och på onsdag, istället för på onsdag och torsdag. Sedan kommer jag att jobba två dagar mindre/4 veckors period, men jag tror inte att det kommer att märkas av så speciellt mycket, det blir säkert bra.

Nu är det frukostdags, önskar er alla en fin måndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: föräldrar testkaniner gädda Theresé antikmässa Emma sambo julklapp katterna simbassäng

Vilken linslus

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 24 februari 2012 klockan 08:29,

Ja det var ju så klart, enda gången man inte satt klistrad vid tv:n då halv åtta hemma hos mig, skulle börja, utan jag missade dom första fem minuterna, då visades ju en kändis upp, eller möjligtvis en linslus :-)

Jag var ju hem till morsan igår och hon undrade om jag inte sett vem som var med i början på programmet. Nä, sa jag, jag missade början. Ja, Emma ringde då och undrade om du redan hade hunnit ringt, jag var nämligen där… på tv. Men jag vet inte vart det var eller när det skulle ha varit, så jag trodde inte riktigt på henne men Emma var påstridig, du stod där som ett fån, sa hon och du var den enda som hade den där röda jackan på dig. Jojo, det ord och inga visor det.

Sen hade morsan pratat med hennes kusin Eivor, och hon hade också sett henne, hon ville veta vem hon stod där och hängde med, på vasaplan. För det hade dom noterat att det var platsen för brottet. Mamma har fortfarande ingen aning, men så mycket vet hon, hon känner inte dom som stod bredvid, och det var bussen hon väntade på, sen hade hon aldrig sett till någon kamera, men vad gör väl det. Här står hon då, i sin röda jacka:

Jag kollade nämligen på tv4.se och hittade igen henne. Inte kunde man ta miste på att det var hon inte. Texten under var ju lite små lustig, dessutom ser det ut som om hon håller i en systemkasch, men där går hon fri, det vet jag nämligen att hon inte gör :-)

Idag blir det en liten träff med Helena uppe på centrum… Ålidhem, och då ska jag sedan passa på att köpa vårrulls degen däruppe, min är nämligen förbrukad, och inte bara det, jag fick ju ett nytt tips igår, på vad man kan göra med den. Rulla in potatismos i den och fritera den (steka i olja) och sedan servera den till kött eller dylikt. Kan ju vara kul att prova på något nytt någon gång.

Näpp, nu ska jag ta mig en frukost och sedan får vi se vad det blir, och om det blir något innan jag åker iväg. Önskar er alla en riktigt trevlig fredag!

Kommentarer: 0 Etiketter: halv åtta hemma hos mig mamma Emma kusin Eivor vasaplan kamera fån röda jackan centrum Helena Ålidhem vårrulls deg potatismos fritera

Pijongfis

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 28 november 2011 klockan 06:01,

Mina föräldrar och lillasyster med sambo, var hit på adventsfika igår. Och det började med att jag plockade fram ett kort på en något, avvikande, underlig tomte, som vi haft, faktiskt här i huset, ett år. Jag lade fram kortet och sa: Finn ett fel. Nicco tittade och sa: Finn fem fel, ja jag vet inte, avgör själva:

Jag kunde då peka på det vita skägget, som nu inte riktigt sitter där det brukar, med vitt skägg har sedan just denna tomte en svart mustasch, ehhh… kjol. Ja, det var nog inte en riktigt traditionell tomte men klappar hade den då :-)

Sedan plockades det fram album med bilder och vi fick oss ett gott skratt. Mamma såg nämligen ingen skillnad på Theresé, då hon var liten, och Emma, lillasyrran. Nämen här var du ju fin, Emma, med klänningen. Nej, sa jag och Nicco i munnen på varandra, det är inte Emma, det är Theresé.

Då var hon tvungen att titta närmare och insåg att det förmodligen var så att Emma fått, just den där klänningen efter att Theresé vuxit ur den, därav felsägningen. Sen bläddrade hon vidare, aha, visst är det här Evelina (en gammal klasskompis som Theresé haft en gång i tiden), vad är det på bilden sa jag, våran gamla bil eller? Ja, sa hon. Men du, det är INTE Evelina… det är ju Emma. Haha… återigen ett fel.

Och sedan skrattade hon och sa, men vad är det då för lappdräkt som Theresé fått på sig? Det är inte Theresé… det är faktiskt Emma. Och nu hade inte ens Emma sett att det var hon. Då måste man nog konstatera att dom var rätt så lika varandra då dom var små.

Och nu, apropå överskriften, mamma kom inte ihåg om dom någonsin fått några julklappar då dom var små. Knäck kokade dom, och sedan hälldes den kokheta smeten ut i snön, så bildades det olika knäckskulpturer. Och min morfars pappa, snidade ihop leksaker, bland annat en sån där träsnurra som man sätter snurr på i händerna och sedan glider den iväg längst golvet, den kallade han en Pijongfis, så nu vet ni det. Men sedan var dom nog inte så bortskämda med just saker och godis, men det dom hade, räckte gott och väl, och dom uppskattade det lilla.

Jag jobbar idag, kan ni gissa, annars kanske jag inte satt här just nu, och ikväll är det samling i bastun. Jag önskar er alla en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: lillasyrran sambo föräldrar Emma Theresé fotoalbum tomte pijongfis godis morfars pappa snurr leksaker knäckskulpturer

Dom såg oss inte

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 16 september 2011 klockan 08:27,

Vi kom fram till stugan runt halvtio, Emma (lillsyrran) och Johan, hennes sambo, hade precis kommit hit stunden före oss. Mamma hade sagt till Johan då vi dök upp, att dom ju måste ha kört om oss på vägen upp, men det hade dom inte.

Vi klurade ut att dom svängt av i Vormsele, den vägen är närmare men aningens sämre, och där kom dom förbi oss.

Jag kunde ju inte låta bli att säga till dom, då dom kom upp för kvällsfika i storstugan, att ni måste ju vara blind, såg ni inte när ni passerade oss? Dom såg ut som två stora frågetecken. Vart då? Körde vi förbi er, nääää....

Jooo...sa jag, hur kan ni missa en stor jädrans buss mitt på vägen. Ja, till slut var Åke barmhärtig och sa att jag bara ljög, och då såg Johan lättad ut, han kunde sluta fundera på vart tusan dom skulle ha kört om en buss, efter en väg som det knappt kör en bil på, ens på dagtid :-)

Vet ni hur skönt det är att vakna upp i en buss och det är jätte varmt och skönt i sängen och sticker du ut foten så fryser du? Finns inget bättre, men nu har vi kravlat oss upp, Åke är redan ute och ínandas frisk luft (röker), jag har kokat kaffe och farsan sitter och kör runt med traktorn, fråga mig inte vad han sysslar med.

Ni får ha en fin dag! Här lyser i alla fall solen även fast dagen i sig, inte kommer att bli så rolig, med begravning på agendan.

Kommentarer: 0 Etiketter: Johan Emma mamma Vormsele buss farsan traktorn Åke

Huset brann ner

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 07 juli 2011 klockan 09:38,

En solig och fin dag igen, lite mer fläkt så det känns bra, det blev aningens för mycket igår…om jag får säga min mening. Emma och Johan var tvungen att ta Benny, deras katt, till veterinären i Arvidsjaur, han hade käkat gräs då dom kom hit i förrgår och tydligen satt något i halsen. Han varken åt eller drack, och mycket riktigt, inte bara ett utan två, grässtrån satt fast bakom tonsillerna så inte var det konstigt att han kändes sig hängig.

Vi satt här ute igår kväll och testade en ny grogg/drink, absolut vodka med en touch av äpple som med fördel skulle blandas med Schweppes original (en flaska som Anders, svärämnet, så påpassligt hade köpt till midsommar men som vi aldrig öppnat), den drinken var inte tokig så Anders, vi ska köpa en ny flaska vodka och en ny Schweppes, när vi kommer ner, så ska även du få smaka.

Niccolina tog med sig sina sims spel, då vi åkte hit, för er som inte vet så är det ett spel som går ut på att man bygger upp ett hus, tapetserar, lägger golv, köper in saker och fixar dit en familj som sedan ska leva sitt liv i huset, äta, jobba, vara social och sova. Jag fnös åt spelet i början, det var Theresé som introducerade spelet i våra liv och efter tjat och jag hade förmodligen lite att göra en dag så testade jag.

Ja, det var ganska roligt och fort hade några timmar susat iväg, i jakten på dom snyggaste tapeterna etc. När jag så äntligen var klar och nöjd över resultatet så fixade jag dit en pappa, en mamma och ett barn. Sen började deras nya liv i huset…du det var snabbt över.

Jag satte pappan till att laga middag, han satte eld på spisen och sedan sprang dom runt som yra höns och det spelade ingen roll vad jag visade att dom skulle göra. *Poff* så var huset utbränt och familjen borta. Jag fick sedan veta att man var tvungen att ordna ett brandlarm till huset och en telefon, annars var dom körda, åhhh, om jag hade vetat det från början, men det var kanske lika så bra, för där försvann mitt intresse för det spelet, och det var nog inte heller ett riktigt brinnande intresse, om jag ska vara ärlig :-)

Nu är det kaffe på altanen, sedan är det packning och planering inför Piteå, imorgon klockan 11 går första start, så då hoppas jag att ni håller en tumme för mig. Ni får ha en bra dag, allihop!

Kommentarer: 0 Etiketter: solig schweppes absolut vodka Benny Arvidsjaur Emma Johan Anders Niccolina Theresé Sims hus familj Piteå

Avhämtas på Arlanda...nä

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 16 mars 2011 klockan 09:11,

Nicco hade en önskan till sin födelsedag, ja, inte bara en önskan utan en hel lista, men denna skulle toppa alla andra. Det var en cd skiva med en japansk grupp, och givetvis fanns inte denna skiva att beställa från någon annanstans än just Tokyo.

Jag hade hjälp av Theresé, att välja fraktsätt etc, och vi kom fram till at skivan skulle kosta 300:-. Ok, jag tyckte väl att det kunde vara överkomligt, bara för att, och Nicco själv skulle ju aldrig annars, få tag i denna cd. Så jag gjorde slag i saken och beställde den.

Fick avin för en vecka sedan och först och främst så läste jag att paketet kunde avhämtas på Arlanda flygterminal, jo men tjena, som om man skulle vara tvungen att ta en tripp dit, men så hittade jag en liten stämpel uppe i ena hörnet där det stod Preem västerslätt, det var ju lite skillnad det.

Nu hade dessvärre priset ökat en aning, 100:- skulle posten ha för frakten upp till Umeå, för en platt, tunn, liten skiva, eehhh, ok? Och sen skulle tullverket ha 52:-, så det blev den dyraste cd skivan jag köpt någon gång, vilken tur att hon bara fyller tretton år en gång i sitt liv och nästa gång så kommer jag förhoppningsvis ihåg hur det var förra gången jag köpte något från utlandet. Hon blev i alla fall överlycklig, och det var ju egentligen, huvudsaken.

Sen kom hennes moster Emma och morbror Johan hit, samt mormor och morfar, så hon fick mera Tokyo inspirerat från Emma, två t-shirts med Tokyo hotell, en grupp, eller nåt sånt, hon var då helnöjd med dom. Och pengar och böcker av morfars.

Vi fikade och hade sedan en liten rundvisning i huset, nu är det inte allt kvar att göra, igår fick elektrikern igång lyset på vår toa därnere. Och det blev så bra, alla har ju smågnölat om att jag valt för mörk matta och tapet, men du, det blev hur ljust som helst därinne, och fint, så jag är jättenöjd.

Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, sen får vi se, om jag går ut en sväng…mycket troligt. Ha en fin onsdag.

Kommentarer: 0 Etiketter: Tokyo Nicco cd skiva Theresé fraktsätt posten tullverket Emma Johan morfar mormor Arlanda

Benen rätt upp i vädret

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 03 januari 2011 klockan 07:10,

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där. Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.

Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.

Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.

Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.

Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.

Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.

Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Kommentarer: 0 Etiketter: Norum morsan farsan Emma Johan katten Benny Theresé Anders Sally Nicco Åke Tex nyåker älg Malå bilen Järlåsa

Passande julklapp

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 25 december 2010 klockan 12:31,

Jag och Åke fick några passande julklappar av lillasyster Emma, eller vad sägs om dessa anteckningspapper:

En liten påminnelse om att saker ALLTID hade kunnat vara värre :-)

En kortlek med bilar, även innehållandes en Camaro:

Och slutligen såna där gummisaker att sätta på nycklarna, med självlysande döskallar på, samt en kylskåpsmagnet:

Av min käre make Åke, fick jag ett halsband med tillhörande örhängen och av Nicco en parfym. Jag och Åke fick boken på spåret och tre ljuslyktor av mina föräldrar samt en slant av svärfar, kunde ju inte ha blitt bättre.

Kommentarer: 0 Etiketter: döskallar Emma Nicco Åke örhängen slant halsband ljuslyktor

För längesedan...

Av Maria Lundmark Hällsten, torsdag 09 december 2010 klockan 11:58,

Vet inte om jag skrivit det tidigare men...

En jul för längesedan, typ för 19-20 år sedan, så hade den riktiga tomten förhinder och Åke fick rycka ut. Han tycktes spela sin roll väl, vi var på Mariehem och min lillsyster Emma, fick en hel del klappar, signerade tomten.

När sedan utdelningen var klar och tomten (Åke) gav sig iväg med sina renar, så frågade morsan Emma om hon var nöjd över sina klappar, jo det var hon, minsann. En keyboard var en av klapparna om jag inte missminner mig. Nåmen, vem fick du alla klappar av då, frågade hon Emma. -Av Åke, svarade hon, som om hon inte ens lagt märke till att han hade tomteutstyrsel på sig.

Jag vet av egen erfarehet att mina föräldrar alltid skrivit God Jul önskar tomtefar eller tomtemor på paketen, och gör man det så är det precis så här det kan gå :-)

Åke tycktes också ligga bra till hos Emma...åtminstone ett tag, för det var ju fina klappar hon fått.

Kommentarer: 0 Etiketter: tomten Åke Emma tomtefar tomtemor klappar morsan God Jul

Jag elak....???

Av Maria Lundmark Hällsten, Monday 15 November 2010 klockan 05:48,

Tre pappor att fira igår, vi började med Åke, han som tycker om den allra vanligaste mjölkchokladen, fick sig en rejäl bit, närmare bestämt 2 kilo:

Innan lunch så åkte vi till kyrkogården för att leta rätt på det boendet som kommer att bli vårat sista, nu hittade vi igen familjegraven som vi missade förra helgen. Detta är ju en toppen plats, central och bra och den skulle till och med vara med älvsutsikt om man hade fått lega över jord :-) Nu är ju det lite makabert så det funkar ju inte.

Efter lunch, upp på Mariehem till min pappa, lillasyster Emma var också där. Till honom hade jag köpt en liten choklad kaka (han älskar nämligen också choklad) och en bok om insekter. Han och mamma har flertalet böcker om fåglar så nu kan han ju lära sig lite om fågelmaten också.

I boken fanns allt från kvalster till stora spindlar och apropå spindlar så kommer jag ihåg en liten incident uppe i våran stuga. På den tiden tillhörde stugan min farbror, och jag och min kusin Anna skulle sova över i den. Denna stuga var inte mer tät då, än var den är idag och håller därför inte småkryp och andra saker utanför dörren, den är säkert Sveriges mest insektsrika stuga.

Nå, vi hade bäddat ut bäddsoffan i storrummet, jag låg och läste en bok och Anna hade slocknat, liggandes på rygg. Då ser jag plötsligt en relativt stor spindel, komma nedhasande via hans livlina. Den är exakt rakt ovanför Annas ansikte, och jag kan inte låta bli…Hallå Anna, titta säger jag, samtidigt som jag rycker henne i armen, hon öppnar sina blå och stirrar rätt in i spindeln som hänger där, vilket hon inte gillade speciellt mycket. När hon kippat efter andan en stund så tar jag min bok och håller den öppen runt spindelkroppen och smäller igen den som en råttfälla (eller förhållandevis ganska likt diskmaskinen som nafsade Åke i fingret). Och sedan skrattar jag gott åt mitt lilla påhitt…men det gör inte Anna, som tyckte att jag var liiite elak…mot henne alltså.

Kvällen avslutades sedan hos svärfar, vi bjöd på kaffe och bullar och satt och pratade en stund.

Näpp, nu får jag önska er en fin måndag, själv jobbar jag idag och imorgon och är sedan ledig två dagar, härligt.

Kommentarer: 0 Etiketter: pappor lunch spindlar småkryp choklad Åke Mariehem Emma stugan farbror kusin Anna bäddsoffa

En fantasifull kreation

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 03 november 2010 klockan 05:56,

Hu, detta word dokument som jag nu sitter framför…är lika vitt som det igår, hur kan det komma sig? Hm, kanske för att jag inte börjat dagen än, men gårdagen är gjord.

Jag letade efter en sak i Niccos rum, öppnade garderobs dörren och ut flög detta:

Jag var tvungen att fråga henne hur hon bär sig åt då hon städar, och hur tusan hon fått in kartongen på den ledden i garderoben??? Förmodligen har hon slängt in den, och smällt igen dörren samt hållit emot, och vips, så hade hon trollat bort en kartong med tjafs.

Jag hittade denna eminenta, fantasifulla, absolut underbara kreation i garderoben:

Hahaha…en käpphäst som jag knåpat ihop någon gång då hon var liten, fast jag vet inte riktigt om likheten med en häst kan nämnas. Theresé kom genast ihåg att hon hade fått en liknande sak då hon var liten, fast hennes var liiite mer anskrämlig, hon minns dessutom att Emma, hennes moster, hade minsann fått en ”riktig käpphäst, inköpt på barnens hus, en sån där mjuk fin sak, medan hon fått nöja sig med ett sånt här monster, Usch vilken svår barndom hon haft :-)

Jag hade ju tvättstugan i går och bara för att, ja ni vet hur det är, så körde jag två maskiner med kläder som jag sedan slängde in i torktumlaren (inte tumlaren som inte tycker om vatten, utan den som torkar kläder) och resterande hängde jag upp, i vårat inte alltför stora torkskåp, när jag så slog igång torktumlaren så startade den inte…ut med allt och rokad på alltihop, innan vi äntligen kunde gå i väg på Thai restaurangen till en välförtjänt middag.

Middagen som Theresé förövrigt bjöd på, och det var oväntat. Åke hade tagit med sig stor plånboken och kallt räknat med ett litet minus i den, men nu fick dom slantarna vara kvar, inte illa. Tack så mycket för maten, Theresé, den var dessutom god!

Sedan avrundade vi kvällen med en kaffe på klubben. Skapligt mycket folk därnere men vi fick oss ett bord i alla fall.

Idag ska vi fira moster Emma uppe på Mariehem, Theresé, Sally, Nicco och Elin ska först gå och få sig nå go´fika hos Åkes moster Gunilla, där dom även ska få träffa hans kusin Åsa, som varit barnvakt till Theresé ett antal gånger då Theresé var liten. Själv ska jag då, när jag kommer hem, försöka dammsuga lite, det är som lättare då lägenheten är någorlunda tom, och nu kan det nog behövas en liten genomgång. Hoppas ni får er en fin dag, nu ska jag göra en felanmälan på maskinen i källaren, och sedan käka frukost.

Kommentarer: 0 Etiketter: word tvättstugan Nicco garderob käpphäst eminenta Emma barnens hus Thai restaurangen Theresé middag torktumlare kaffe klubben Mariehem Sally Nicco Elin dammsuga moster Gunilla kusin Åsa

Lill "raggarn"

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 29 oktober 2010 klockan 09:37,

Theresé hade ju satt ut en bild på Sally, på hennes blogg och skrivit följande: jag tror att morfar fick rätt. Det är nog en raggare... Kolla in kromhänget bara...

Jag läste texten först och såg säkert jätteförvånad ut, va…har farsan sagt det??? Alltså min pappa, Theresé och Niccos morfar, men sen gick det ju upp ett litet ljus, morfar, det är ju Åke det.

Frågade Åke om han sett bilden på bloggen och om han läst texten, nae..ja jag berättade vad som stod där och han trodde samma sak som jag, jamen sa jag, det är ju DU som är morfar…JA JUST Ja, det är ju jag, svarade han och lyfte på ögonbrynen.

Det kommer nog ta ett tag innan det gått in att man blivit en tredje generation, ja med oss, men räknar man även våra föräldrar så blir det naturligtvis fyra generationer.

Detta var också ett litet problem då Theresé var liten. Min mamma fick nämligen syrran, ett år och tre månader efter Theresé var född. Farsan jobbade, kom hem, Theresé kanske var där, ja då var det ju hej hej här kommer morfar, sen gick han vidare in till barnsängen, böjde ner sitt huvud och sa samma sak till Emma, av bara farten, nämen just ja, det är ju pappa, inte morfar. Nå, sen, tre månader senare blir han farfar, bara för att göra saken ännu lurigare. Nu är det väl mest han som har problem med att skilja på morfar, farfar och gammelmorfar, och det vete sjutton om han kommer att lära sig.

Brälla ringde igår, han och Lena är ju "over there", ganska fantasktiskt ändå att någon kan ringa från en mobil, tvärs över jorden...och det finns täckning, unbelievable!!! Dom hade det bara bra och dyker nog upp här hemma i början på nästa vecka.

Gårdagen kom och försvann i ett nafs, mycket hann göras och vi färdades kors och tvärs på dom olika områdena. Hann även en sväng ner på stan. Idag jobbar jag eftermiddag och det blir mellan 14-21. Ska bli roligt att se vad den här dagen då har att erbjuda, och vad min brukare ska hitta på.

Ni får ha en trevlig fredag, det ska vi ha!

Kommentarer: 0 Etiketter: Theresé Sally morfar Åke raggare Emma fyra generationer farfar Brälla Lena over there

Helgen som gick

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 11 oktober 2010 klockan 07:48,

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:

Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.

Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.

Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.

Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där :-)

När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:

Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:

Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:

Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:

Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:

På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.

Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: Sörbränningen pauser Järlåsa Sally morsan farsan Emma Johan Järlåsa kyrkan prästen församlingshemmet smörgåstårta kladdkaka kaffe presenter smycken

Frippe/Falconetti

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 25 september 2010 klockan 08:02,

Jag hade en hamster då jag var liten, en gissning är att jag var runt tio år. Frippe hette han och var en helt ordinär hamster, med ett helt ordinärt liv i en bur med ett springhjul och ett litet hus.

Jag vet att det där springhjulet gnekade och levde om på nätterna, det är väl då dom flesta hamstrar är på hugget. Mamma berättade att min morfar kom och hälsade på en gång, han bodde ju i Malå så det var inte ofta han kom på besök, dessutom hade han ingen bil utan bara en invalidmoppe. Nå, han sov i en bäddsoffa ute i tv rummet, Frippe bodde i köket som ligger bredvid tv rummet. När mamma steg upp på morgonen upptäckte hon ett litet sabotage mot springhjulet, någon hade stoppat in en penna genom hjulet så det gick inte att snurra på.

Den skyldige var min morfar, han kunde inte somna med detta oväsen som Frippe gav ifrån sig på sin motionsrunda.

Frippe fick även följa med oss på husvagnsutflykt, detta kort har Emma lagt ut på Facebook så det har jag hämtat via Theresé:

Det är lillebror Lars, jag som står och försöker hålla upp Frippe mot kameran och storebror Sivert. Sivert som jag inte tyckte var snäll då han döpte om lille Frippe till Falconetti, då han hade fått något i ögat och bara tittade med ett öga. Då var han snabb, min bror, och gav honom ett namn på en tjyv och rackargubbe i serien dom fattiga och dom rika. Jag tyckte inte om den killen, och därför ville jag ju inte heller att min hamster skulle heta Falconetti…stackarn.

Han levde i alla fall ett gott liv på två år, hamstrar blir nog inte äldre, sedan fick han somna in med en spruta dödligt gift som en veterinär fick ge honom. Min pappa opponerade sig säkerligen mot detta men jag var tjurig, redan som liten och tillät ingen annan än ett proffs, att ta hand om den sjuke Frippe, så jag tog honom i fickan och åkte buss ner på stan där det fanns en veterinär som höll till i samma hus som fiket Fokus, jojo, och där blev han sedan omhändertagen på ett värdigt sätt.

Emma har även fixat ett kort på min pappa, taget i yngre dagar, så det sätter jag också ut här så folk kan se att han en gång haft färg på sitt hår.

Nicco har aldrig sett honom med annat än sitt vita hår och hon kände inte igen honom.

Önskar er en trevlig och innehållsrik lördag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Frippe spinghjul morfar Malå motion hamster husvagnssemester Lars Emma Sivert Theresé Facebook Falconetti veterinär

Ett bra affärskoncept?

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 17 september 2010 klockan 07:14,

Ja, då var det bestämt att jag ska börja min praktik på förskolan Klumpen, i början av oktober. Det ska bli väldigt roligt och intressant, dessutom borde det ju vara en merit att ha jobbat med barn då man söker jobb som personlig assistent. Nicco har gått på Klumpen då hon var liten så jag känner väl till omgivningarna, en del av personalen och har väl en liten hum om hur dom jobbar. Det blir säkert bra, om inte annat borde man ju få vara lite kreativ.

Apropå kreativ så pratade jag med lillasyster Emma, igår. Hon som är så otroligt duktig på att måla tavlor. Jag tyckte att hon skulle starta upp en liten uthyrningsfirma där hon hyr ut sin konst till både privata människor och företag. Efter någon månad eller enligt överenskommelse, kommer hon sedan dit och dom får byta ut konsten dom har på väggarna, till nya tavlor. Det var väl ett bra affärskoncept? Hon får dels behålla sina alster i det långa loppet och kunderna får förnyelse hela tiden.

Tävlingen i Fällfors blev inställd, men jag är inte speciellt förvånad över det. Dom utlovar regn och vi blev bara sju stycken anmälda. Näpp, då får man ladda till nästa säsong då, som förhoppningsvis börjar sista helgen i maj, då dom brukar köra i Fällfors. Det är bara att gilla läget.

Fast Åke tyckte nog att det var nog så bra att slippa offra en dag i bussen istället för under den densamme. Han håller ju fortfarande på med att åtgärda felen. Och det är ju av yttersta vikt att vi har den klar till våran lilla planerade tripp till Järlåsa. Jag har nu, by the way, hittat den perfekta doppresenten, men jag kan tyvärr inte avslöja den här och nu utan det får jag göra efter dopet, fast så mycket kan jag säga, det blir ingen doptavla, sparbössa eller bestick :-)

Då återstår bara att önska er alla en bra och trevlig fredag, och kom ihåg…om ni får vattenplaning, bibehåll lugnet, tryck ner kopplingen i botten och styr i färdriktningen, vrid ändå inte på ratten, eftersom bilen inte går att styra under vattenplaning, då hjulen kan vara felriktade när fordonet återfår greppet. Då vattenplaningen upphör vänder bilen häftigt åt de håll som hjulen är riktade och det finns risk att bilen styr över i mötande körfält, samt, accelerera eller bromsa inte under vattenplaningen, eftersom greppet då endast försämras. Puh!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: Klumpen Nicco kreativ alster Emma tavlor personer företag Fällfors tävling Järlåsa doppresent sparbössa vattenplaning

Dubbla glasögon, höksyn!

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 02 juli 2010 klockan 07:34,

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.

Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.

Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.

Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:

Önskar er alla en fin dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nicco header morsan Emma Johan farsan Coop glasögon optiker hästar hamstern bordet Theresé Anders nytillskott morföräldrar moster

Igår så...

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 23 juni 2010 klockan 07:10,

Hämtade mina sulor igår, jag for dit direkt på morgonen i tron om att det skulle vara lite folk ute då och att jag skulle kunna parkera i närheten. Två platser fanns ledig på akutparkeringen. Jag svängde in på en av dom, stängde av bilen, men fick dåligt samvete och tänkte att även om mitt ärende bara tar fem minuter så kan det ju faktiskt komma någon som är i behov av att stå där, dessutom vet jag att om jag sett någon ställa sig där och sedan gå iväg åt ett annat håll, så hade jag tyckt att det hade varit för j-vligt.

Så jag startade bilen igen och ställde mig på gatan och hoppades att jag skulle hinna hämta sulorna innan någon nitisk p-vakt skulle sätta en lapp på bilen…jag klarade mig (konstigt).

Sen var jag till en Bo Lage och införskaffade diverse drickbara saker till midsommar helgen som förövrigt, enligt säkra källor, ska firas i Maltträsk. Åke fick ringa och kolla läget med Brälla, även om detta blivit en tradition, att åka dit, så tycker jag väl att man kan höra efter före i alla fall, skulle ju kännas lite halvknepigt om man bara åkte upp dit och dom helt plötsligt hittat på att dom ska vara någon annanstans, inte så troligt, men man ska aldrig säga aldrig.

Satte ute på gården efter det och Janne fick koka kaffe och Kerstin bar ut nybakebullarna. Det var riktigt varmt då solen var framme, och jag har ingen ro att vara inomhus när det går att sitta ute. Hade vi varit ute med bussen, i stugan eller någon annanstans i världen så hade vi ju suttit ute ända tills det var dags att gå i säng, varför skulle man då sitta härinne och häcka.

Efter middagen så hade Emma (lillasyster) skaffat hennes symaskin till morsan så jag fick åka upp på m-hem och sy in mina nya jeans samt fålla upp dom. Men det var inte tvärgjort. Hennes symaskin är av det nyare snittet, med mönstersömmar, digitalskärm, och andra konstiga saker. Man såg inte ens vart trådrullen satt, innan man började granska underverket. Sen tog givetvis undertråden slut så det var bara att plocka fram instruktionsboken, be en liten bön och sätta dom grå i arbete, det tog ett tag, men jag fixade det till slut. Man fick känna sig som en Einstein under en kort minut :-)

Idag åker jag nog på Kvantum och handlar inför helgen, vi åker förmodligen upp till Maltträsk redan imorgon, det är ju som skönt att vara på plats då dagen D infinner sig. Sen får vi se vad jag hittar på. Önskar er en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: sulorna akutparkeringen p-vakt Janne Kerstin nybakebullarna Bo Lage Emma symaskin Kvantum Brälla Maltträsk

Svetlana Hällsten

Av Maria Lundmark Hällsten, tisdag 27 april 2010 klockan 17:35,

Emma lämnade en länk där man kan gå in och rösta på folkdräkten (det var inte en västerbottensdräkt som jag skrev förut) som svägerskan håller på med. Ni kan läsa mer om den här: www.svenskaturistforeningen.se/sv/Folkdrakt/Deltagare/Svetlana-Hallsten/

Kommentarer: 0 Etiketter: Emma svägerskan folkdräkten

En tavla till

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 februari 2010 klockan 16:30,

Hade ju tagit ett kort med mobilen på en annan tavla som Emma målat, som hänger hemma hos våra föräldrar. Tyvärr så gör mobilen inte rättvisa för sig men man får en hum om hennes konstnärliga ådra.

Kommentarer: 0 Etiketter: Tavla Emma föräldrar konstnärliga ådra

Ställa ut eller inte, STÄLL UT!

Av Maria Lundmark Hällsten, måndag 01 februari 2010 klockan 08:29,

Min lillasyrra Emma, är otroligt duktig på att måla, hon funderar på att eventuellt ställa ut sina tavlor, när jag fick se dessa så tycker inte att hon ska fundera så mycket mer, utan göra slag i saken. Dom är ju helt otroligt snygga. Här får ni några smakprov på hennes konst.

Min favorit blev nog den med äpplena, dom ser så goda ut. Den sista bilden på räven, har hon målat på en sten.

Kommentarer: 0 Etiketter: Emma måla ställa ut favorit äpplena räven sten

Mos av allt

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 03 januari 2010 klockan 09:19,

Igår gjorde vi en utflykt till museet. Emma (lillasyster) och hennes sambo Johan följde med liksom Jennifer, Theresé och Anders.

Det är ett ganska gemytligt ställe att trava runt på, och jag tror att min favoritvåning är den längst upp, med gamla 50-60 tals saker och den lilla biografen där man får se små filmer och foton över Umeå.

Visste ni till exempel att starten på Monte Carlo rallyt, en gång i tiden var på rådhusesplanaden här i Umeå? Mitt i smällkalla vintern och några körde t.o.m. ned cabbat, jo det var tider det.

Efter vi knallat runt där så åkte vi upp på M-hem där morsan bjöd på fika. Där blev det naturligtvis prat om både det ena och det andra, bl.a. om mat. Åke var en av många som stod för matlagningen då han gjorde lumpen och vid ett tillfälle, under en övning så skulle det serveras potatismos. Ni vet, inte ”äkta” mos med riktig potatis, utan vatten och pulver.

I värsta stressen och i mörkret så upptäckte dom till sin fasa att pulvret inte skulle räcka till, det blev bara en rinnande sörja och det kunde dom ju inte servera. Dom gnuggade sina geniknölar och Åke kom på den smarta idén, att dom skulle blanda ut smeten med nyponpulver. Det var nämligen det enda pulvret som fanns. Efter viss tvekan från några så gjorde dom det, vad annars kunde dom ha gjort, att äta potatismos med sked lät inte så troligt heller.

Nu var det ju mörkt ute och av ca 150 stycken så var det faktiskt bara några få, som muttrade och undrade vad stackarn dom hade gjort för mos. Först sa dom väl att det skulle föreställa rotmos, men då några kom in och lyste på maten så förstod dom att det inte kunde stämma, dom var mest orolig över att det var något fel på vattnet. Åke erkände då att dom använt nyponpulvret, men fick faktiskt en eloge för det. Han var ju uppfinningsrik, och han löste ett problem. Så var det med det.

Nu håller Theresé och Anders på att göra sig klara för hemfärd till Järlåsa och all snö dom har där. Så nu är det väl läge att duka fram frukost så dom får i sig något innan dom åker. Ni får ha en lugn och skön söndag

Kommentarer: 0 Etiketter: museét Emma Johan Theresé Anders Åke Jennifer monte Carlo rallyt rådhusesplanaden 150 stycken övning potatismos nyponpulver löst ett problem uppfinningsrik

Smart sak

Av Maria Lundmark Hällsten, lördag 26 december 2009 klockan 08:45,

Den här lilla, smarta prylen fick vi av lillasyster Emma, i julklapp. Någon som ser vad det är?

Man trycker dit disktrasan så den får hängtorka mellan varven, otroligt bra sak, oftast knölar man ihop trasan och då klarar dom sig inte så länge, eller som man gjorde tidigare, hängde dom över kranen, vilket jag fått lära mig att man inte ska göra eftersom den innehåller en massa bakterier som man kanske vill slippa få på en kran man tömmer på vatten då och då.

Igår åkte jag och Åke ut på den årliga turen förbi Fredrikshall, ni vet det där stället i närheten av Rödåsel, där dom lyser upp sina hus med diverse lampor. Nu är det inte bara ett hus som har dekorationer utan flera stycken har hängt på men det är fortfarande en som leder ligan med sina utsmyckningar.

För längesen, då det inte var så vanligt med utomhusbelysning och långt innan dom började med Botniabanan, fanns det ett hus, ganska när bilbesiktningen som dagarna innan julafton, alltid satte ut en tomte i trädgården, i naturlig storlek. Det var då våran årliga utflykt, att köra förbi och kolla om den satt där, som vanligt. Nu var det väl mest för barnens skull vi gjort detta men dom behöll inte intresset så länge.

Själv har vi sagt, den dagen vi eventuellt kommer att bo i ett hus, att vi stoppar ner ett par kängor i skorstenen och spelar in ett skrik som sätter igång varje gång någon passerar på trottoaren…typ som Långben brukar låta. Det vore väl någonting?

Ni får ha en bra dag!

Kommentarer: 0 Etiketter: smart sak disktrasa Emma Fredrikshall Rödåsel Åke barnen Botnia banan bilprovningen

Så kan det gå

Av Maria Lundmark Hällsten, fredag 25 december 2009 klockan 10:08,

Ja det var det jag förstod, julen kan man se fram emot på många sätt och vis, man startar nedräkningen en vecka innan julaftonen och sedan swoooozzzhhh, så var den bortgjord.

Nu är det nyår nästa och den kommer att komma och försvinna lika fort. Det är precis det jag säger, nu får man börja planera inför semestern om man ska hinna med det överhuvudtaget.

Vi firade julafton hos mina föräldrar på M-hem, det har vi gjort i många år förutom då två sista då bara jag, Åke och Jennifer har suttit och ruvat uppe i Malå och det har faktiskt varit nog så skönt och avkopplande, men nu tyckte vi att det kunde vara skönt att slippa sitta och köra dit upp, ibland kan det vara nog så bra att bara få vara hemma.

Ett år så var Åke den som gick på affären för att köpa tidningen, ni vet så där lagomt då tomten dök upp och Åke missade honom. Jag gissar att Theresé var runt 7 år och då var alltså min lillasyrra 6 år. Min mamma är expert på att skriva på paketen att det är från tomten och det hade hon nu gjort på alla klappar som Emma fick.

När utdelningen var klar och tomten försvann ut genom dörren så frågade mamma Emma vem hon nu hade fått alla klappar av, hon sa lika rakt och tvärsäkert som Amen i kyrkan att hon fått alla klappar av Åke.

Så mycket hade han för den utstyrseln och tji fick mamma som trodde att hon skulle få tack ska du ha för klapparna.

Hoppas ni alla hade en fin julafton och nu önskar jag er en lika fin juldag. Ha det gott!

Kommentarer: 0 Etiketter: julafton klappar tomten M-hem Malå paketen lillasyrra Emma Åke tidningen tomten

Förklaringen

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 04 november 2009 klockan 07:44,

Höll ju på att glömma, jag skulle ju förklara av vilken anledning jag tog bort måndagens blogg och återinförde den. Jo, lillasyster Emma, fyllde år igår, Grattis grattis till dig, och Theresé, äldsta dottern skulle komma hit genom jobbet och se när dom skulle installera cyklotronen på lasarettet (som jag skrivit om tidigare), nåväl, då hade hon tänkt att vi skulle överraska Emma och hon skulle vara helt ovetandes om att Theresé var här.

I måndagens blogg lämnade då Theresé en kommentar om att hon skulle ju komma hit, och jag vet att Emma ibland läser min blogg så då hade hon avslöjat hemligheten. Jag kommenterade tillbaka att vi som trott att mormor var den som skulle röja det men så blev det Theresé själv, som gorde det.

Jag gick sedan med Jennifer till skolan och kom ju på att om jag raderade bloggen så skulle även kommentarerna försvinna och förhoppningsvis skulle Emma inte ha hunnit läsa den, så nu vet ni, det gjordes inte för att fiska efter fler besökare till sidan.

Hälsningar Maria "klurar vidare" Lundmark Hällsten

Kommentarer: 0 Etiketter: Höll på att glömma Emma Theresé cyklotron lasarettet fyllde år grattis Jennifer skolan kommentarer

Skrivs av

Vanliga etiketter

Kategorier

Mest kommenterat

Arkiv

klart.se