Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Fred
Visa träffar från alla bloggar

En skräckfylld upplevelse

 

Jag satt på ”gammgården” i tisdags, med några av grannarna vi hade förut. Bland annat Ingrid, som har sin rullator som stöd på sina promenader samt ett väldigt behändigt fordon att få hem saker i.
Nå, då hon gick iväg, kändes hon sig lite instabil och hon uttalade då en önskan om en hund, det hade varit något för henne. Nu fick hon inte riktigt medhåll, då vi alla vet hur en hund kan rycka och dra.
Nä, sa Jan A, en vandrade pinne kan du ha, den gör inte så mycket väsen av sig och drar nog inte omkull dig heller. Vilken syn hade inte det varit :) Om man fått tag i en bauta stor vandrande pinne som fått sitta fram i korgen.
Nä, usch, jag tyckte ju inte om spindlar förut och dom där är snubblande nära att påminna om en sådan. Min gamle kompis Urban, som jag alltid hängde med förut, hade just vandrade pinnar, och jag gillade dom inte speciellt, nämnbart mycket. Han försökte nog vara snäll och ville ge mig en drös med ägg i tron om att jag skulle vilja ha ett gäng, men inte då, dom fick vara.
En av hans pinnar var rätt så stor (fråga mig inte heller vad man egentligen har dom till) och han satt och hade den på handen. Jag höll mig på stort avstånd, sen satte han ner den på sin säng och gissa vem som vände sig om mot mig, där jag stod, precis som om det inte räckte med att jag var i samma rum, sen stegrade han, upp på sina bakersta ben och det såg ut som om han hade tänkt hoppa, och det var det, då åkte han in i glasburen igen annars hade Maria gått hem :)
Och det, mina vänner, var en skräckinjagande upplevelse!
Vi hade Jan A, Ingegerd, Birgitta och Fred, här på kaffe igår, vi hann innan regnet, så vi satt ute. Men kallt blev det i snålblåsten. Efter middagen åkte vi upp på Gammlia som hade sin första träff, så här är några bilder på det:
Och den här bilen, var så liten att även fast vi bara satt en liten bit ifrån och jag hade zoomat in det jag kunde på kameran, så rymdes hela bilen i rutan, otroligt :)
Och som om det inte räckte med fordon, så var det också stadsrally igår och en del bilar passerade utanför oss:
Önskar er alla en fin torsdag!

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig :)
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan :)
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Vi tömde baren!!!

 

Snart ska Niccos hall, däruppe, göras i ordning, pappa har påbörjat att göra listerna och dörrfodren, så nu tittar vi runt på lite tapeter. En fondvägg kommer det att bli och resten ska målas. Men hallå, vilka tapeter det finns, valmöjligheterna känns ju oändliga.
Jag var in på Nordsjö idé och design, igår, och där fanns ett utbud som heter duga, tre dimensionella tapeter, jätte coola, och till och med tapeter som jag inte ens trodde var, just tapeter. Så dit får jag nog ta Nicco så hon får göra sitt val, även om det kommer att bli svårt.
Nu tog vi oss in på antikaffären på Ålidhems centrum, ja inte idag, men igår, jag och mamma, alltså. Mycket fina saker men en prislapp därefter, så det blev inga köp. Synd det där, visst kan det vara så att sakerna är ”värd”, det dom är prismärkta för, men då får man ju aldrig känna att man gjort ett klipp, och då försvinner väl själva loppis/antik känslan.
Fick dock ett tips igår kväll, om ett ställe som jag nu glömt bort vad det heter, men som ska ligga någonstans vid Rovågern. Där är det tydligen mycket saker och billiga, dessutom. Vi får väl söka oss dit en av dagarna och se vad det är för något.
Det var en riktigt trevlig pubafton, vi hamnade vid ett bord med två poliser, en som gått i pension och den andra arbetade fortfarande, samt deras fruar, sedan var det Fred, Birgitta, Margareta (tror jag att hon heter) hennes man och en till man som jag inte vet namnet på. Jag tror att vi tömde baren… känns nästan så i alla fall :)
Fast kvällen slutade inte där utan vi, dvs jag och Åke, fortsatte hem till Kerstin och Jan B, som fixat sig en kokt skinka så det skulle bjudas på skinkmackor och öl, inte alls dumt, så där på kvällskvisten. Vi kom hem strax efter tolv slaget… och då gick då Åke i säng med en gång.
Idag blir det nog rätt så lugnt, här på Blomstervägen, inga snabba rörelser eller aktiviteter, men det behövs ju inte heller. Önskar er alla en fin lördag!

Jakten på pengarna

 

Igår gjorde jag Barnens hus, dom hade kvar sin uthyrning av bilbarnsstolar så nu är det bokat, däremot med fel datum så jag får ringa dit idag och ändra på det. Sedan ringde Birgitta, då jag var på väg till Willys och sa att dom skulle bjuda mig på kaffe då jag varit ut på promenaden, och det tackade man ju inte nej till.
Vi pratade om nybakt bröd och kondis och bagerier. Min kusin Anna, bodde för x antal år sedan på Regeringsgatan i Stockholm, en trappa upp i en hörnlägenhet. Jag var där en sommar, gissar att jag var runt 13 år, och under deras lägenhet fanns det ett bageri.
På morgonen sprang vi ner och köpte nybakad franska, och guu´se  gott det var, inget man var bortskämd med på den tiden. Inte hade vi något bageri på Mariehem, jo mamma, hon bakade limpor hon, och dom var inte heller dåliga, men just det här, var något helt annat.
Fred berättade att han brukade gotta sig med ett nybakt wienerbröd, på väg till jobbet, då han bodde i Skellefteå, och då var wienerbröden nybakade och till och med varm, det har då jag aldrig varit med om. Då kommer man precis då dom är färdiga.
Nu ska ni få höra vad jag roade mig med för några dagar sedan. Jag hade varit hem till en kompis och vi gjorde upp en liten affär så jag fick 700:- som jag stoppade ner i min ficka, jag hade inte med mig börsen upp. När jag så kom hem så VET jag, att jag tog fram slantarna och hade tänkt lägga dom uppe på mikron, vilket jag nu trodde att jag gjort.
Dagen efter skulle Nicco ha sin månadspeng så jag skulle ta fram dom där slantarna, men då låg dom inte där. Aha, nu har smarta Maria varit framme igen och säkert kommit på ett superbra ställe att lägga bort pengarna på. Jag tycktes ju komma ihåg att jag tänkt: Nä, jag kan inte lägga dom på mikron för vem vet, våra katter kan ju hitta på att dom vill äta dyrt, och tuggar i sig pengarna.
Därför måste jag ju ha hittat på ett nytt ställe och lagt dom på. Sökandet utvidgades från bänken till burkar i hyllan, skåpet ovanför, bakom och under, och nej, pengarna var borta.
En och två dagar passerade och så, kom jag på att jag kanske skulle kolla i fickan på byxorna, som nu dessutom var tvättade och hängde på tork, och ohhh ja, där låg pengarna. Inte hade jag gömt bort dom någonstans, och vilken tur att jag gjort denna lilla rulle av dom, för annars vet man ju inte om dom smulats sönder av tvätten:
Idag ska jag och Åkes moster Gunilla, åka till Sunnanå, Vännäs, och hälsa på Åkes andra moster, Vivan, det är inte varje dag vi brukar träffas så det ska bli trevligt. Dessförinnan ska jag ta en promenad och städa lite här hemma, det dras ju in en hel del grus och sand, den här årstiden. Önskar er alla en fin onsdag!
 
 

Intrigerna tätnar

 

Jag sms:ade till Birgitta igår, vid lunchtid, och frågade om vi skulle gå på en promenad under koporten. Det tyckte hon var en utmärkt idé och vi gick inte bara genom en koport utan genom bägge. Det tog ungefär 55 minuter, fast då kan man räkna bort några minuter egentligen, för vi gick för långt och missade avfarten till den bortre koporten. Jag har själv, aldrig gått igenom den, men nu så… hittar nog även jag :)
Sedan bjöd jag på kaffe och Fred dök upp lagom till fikat. Vi satt och pratade någon timme så där. Birgitta berättade att hon köpt två väskor på tradera och då kunde jag inte låta bli att haja till, vet du vad jag har gjort då, sa jag. Jag köpte två väskor… på tradera igår jag, hur stor var sannolikheten för det då? Inte bara det, utan en av hennes väskor skickas hit från Kina, och hör och häpna, även en av mina, förmodligen samma säljare.
När dom gick tittade jag lite mer på svenska hjärtan och vad förvånad jag blev då jarl Borssén och Gunilla Åkesson gjorde entré, dom hade jag totalt glömt bort att dom var med.
Jarl som en tystlåten liten gubbe som gör allt vad frun hans ber om, och Gunilla Åkesson, värsta tanten, som styr och ställer, inte bara över hennes man utan i hela kvarteret. Intrigerna tätnar, med andra ord, och även fast jag inte tycker att serien nu, var en sådan hit som jag tyckte förut, så kan man inte låta bli att fundera på vad som ska hända härnäst.
Idag ska jag upp till mamma en sväng, sen vet jag inte vad mer som ska ske, jag tar det som det kommer, det brukar vara bäst så. Ha en fin tisdag, allihop!
 

Vänförfrågan

 

Jag var upp och hämtade älgköttfärs igår, hos mina föräldrar. Pappa jagar ju, så då brukar det finnas gott av den varan. Fred och Birgitta fick köpa sig tre kilo, som jag svängde förbi med. När jag frågade dom, om dom var intresserade av köttfärsen, så skickade jag ett mejl om det.
Fred svarade att dom gärna ville köpa några kilon. Sen berättade han att när han skulle svara på mejlet så hade han klickat bort någon bokstav och vips, så hade en, för honom helt okänd person, fått hans svar. Det gick en liten stund så svarade killen/mannen, att han skulle också, minsann, vilja köpa lite färs, om det gick bra :-)
Vilka misstag man kan göra, och hur fort det kan gå. Nu var ju det här inget att hänga upp sig på, värre saker har nog folk tabbat sig med.
På den tiden man satt och hade messenger (enda anledningen till att man hade det var att det var ett enkelt sätt att kommunicera med Theresé, nere i Uppsala), så kunde man ju lägga till vänner. Plötsligt en dag, hade jag en vänförfrågan från en snubbe vid namn Jerry. Ehhh…jag kände då ingen sån och frågade vem stackarn han var.
Jag fick ett svar, efter ett tag, skrivet på engelska. Han förstod inte vad jag hade skrivit till honom, men han förklarade att han av misstag hade skickat förfrågan till mig, men den skulle egentligen gå till hans fru, vars namn är Maria Hallstenson, hennes mejladress, var densamma som min, förutom att hon hade en stor bokstav i början.
Han var i alla fall intresserad av Sverige och berättade han deras släkt var härifrån, dessutom, hette dom en gång i tiden Hällsten, men nu var efternamnet amerikaniserat. Vi forskade lite på vart hans släkt kunde komma ifrån och kom fram till att han inte var släkt med oss, men vi är ju inte dom enda i Sverige, med det namnet.
Numer har han och hans fru, försvunnit i cyberspace, vi var vänner, ett tag på facebook, men som ni nu vet, dom flesta av er i alla fall, så är facebook för min del, ett minne blott. Haha, jag hade en gång skrivit där att jag fick hjärnsläpp. Det gick någon dag sedan skrev Jerry, det skulle vara roligt att veta vad du skriver egentligen. Jag skulle då förklara ordet hjärnsläpp och han tolkade det som att det hade med alkohol att göra, jag fick kalla in Theresé som tolk, och hon fixade att förklara det för honom. Inte så lätt med såna ord inte :-)
Önskar er alla en fin dag!
                                                                                                                                                            

Framstupa sidoläge

 

Ett litet…vitt paket…med vita snören:
Det känns som om mina fingrar blivit mosade av en ångvält, och det förstår jag inte riktigt, det är ju i handflatan dom varit och grejat, men nerverna går väl lite kors och tvärs, säkert mer på tvärsen då det gäller mig :-)
Det har i alla fall gått bra i natt, största problemet var nog hur fasen man skulle ligga bäst när nu armen skulle vara i högläge. Vaknade av att någon sa till mig att jag givetvis, skulle ligga i framstupa sidoläge.  Jag slog upp ögonen och tänkte, vadå…framstupa sidoläge, hur f-n ska jag då kunna hålla upp armen??? Jag hade förstås drömt nåt dumt…igen.
Gipset ska bort först den 30/8 och därmed kommer jag inte att kunna köra dragracingen i Piteå. Fast vi får se det från den positiva sidan, då får jag koncentrera mig på Nicco istället, hon ska ju få hyra Frida Jonssons bil och köra upp för licensen. Jag frågade snällt om dom inte kunde plocka bort gipset på fredagen istället men där blev det tvärnit, jag skulle inte få hålla i en ratt, ens en gång. Jaja, å andra sidan kanske dom inte visste att i dragracing är det bara rätt fram som gäller…inga kurvor och svängar. Men nu är det som det vart, och det är ju bra att mitt problem nu ska vara åtgärdat och förhoppningsvis ska det vara bra sen, i den handen i alla fall.
Fred och Birgitta har varit ute på en semestersväng söderöver och kolla in vilken häftig soffa dom såg efter vägen, absolut något vi skulle kunna haft ute på vår gård  :-)
Alltid skulle den reta någon!
Önskar er alla en fin dag!
 

1:a parkett och 2:ndra

 

Åke hade grävt fram Niccos träskor, som hon högst motvilligt, hade på sig en…eller två gånger, för två år sedan, då hon brutit det där lilla benet i foten, och kirurgen tyckte att det skulle kunna läkas med en träsko. Det läkte tydligen ändå, men hon har ändå problem med vissa saker hon gör. Nå, träskorna kom då fram till ytan då han städade lite i ”gammbussen”, och jag kom ihåg att Birgitta tyckt att träskorna var så fina, så jag tänkte att då kunde hon få sig ett par, så jag åkte till ” gammgården”, igår och passade på att ge dom till henne.
Där satt dom, som på två parketter, första parkett, bestående av Gun-Britt, Inge-Gerd, Jan A, Sören och en som jag inte vet vem det är, på andra parkett, med lite skugga från björkarna, satt Birgitta, Fred, Laila och sedan tillkom Marianne och hennes son Lars. Så jag varvade mellan parketterna och blev kvar där någon timme.
Sören tyckte jag var en fegis som inte berättat hans lilla historia men jag sa att det är väl slutklämmen som är rolig, jag kan ju inte bara skriva om en massa skrynkliga människor, och aldrig komma till det som ska vara roligt. Han satt och pillrade på gps:en som han har i mobilen, dom skulle leta sig till Täfteå dansloge, hade dom tänkt. Han började fråga mig om resväg men där opponerade sig Inge-Gerd, med en gång, hon har nog fått höra om mitt lokalsinne :-) Ja, till Täfteå hittar jag, men inte till någon dansloge.
Sören knappade på och sa, aha Volvo…10 minuter, om man klickar på den knappen så får man veta hur lång tid det tar för den bilen att köra, jo, fortsätt drömma, men å andra sidan, det skulle ju kunna vara så, med tanke på hur många bilar som är utrustade med diverse pillersaker, som till exempel, bränsleförbrukning vid en viss hastighet, lufttryck i däcken etc. Jojo, det vore något det, men då måste man ju också ta chauffören i beräkning, och om han/hon håller sig till hastigheterna som är gällande.
Jag berättade också om Theresé och Anders, tiltade gps som talat om att dom är i Söderköping, eller vart det nu var, oavsett om dom kört i Uppsala eller här i Umeå. Nu säger den dessutom att dom är i Norge och kör omkring, inget att lita på, med andra ord.
Näpp, nu ska jag sätta fart, frukost står på listan, och sen ska jag nog trava över på Hp:s och handla lite, göra middagen färdig och sen får vi se. Ha en bra dag!
                                                                

 

 

Skit bil

Haha...vicevärden där vi bodde talade om att han nu hyrt ut våran gamla parkeringsplats, den som ligger utomhus. Kvinnan som fått den har en nyare, fin blå, blänkade bil...numer full av fågelskit. Enligt Fred så tycker fåglar om det som blänker och det skiter dom på, vilken tur att våran vita bil inte hade den där polishen, för vad jag vet, så hade vi mycket sällan någon skit på den. Här kan vi alltså snacka om att hon har en riktig skit bil :-)

Fy för Ica banken

 

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.
 
Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.
 
Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.
 
Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.
 
20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.
 
Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.
 
Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.
 
Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.
 
Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.
 
Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!
 
Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst :-)
 
Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Vi luftade bilen...igår

 

Ibland blir det inte som man tänkt sig…det började bra och bilen var packad med saker ända upp till taket, det var ombyteskläder, klappar, mat, kuddar, ja till och med lampa som ser ut som en julgran:
 
Jag skickade ett sms till Theresé då vi var på väg upp till Malå. Då hade vi nyss passerat hippologum, och det var -24 grader.
 
Första stoppet gjorde vi strax innan Hällnäs, då Åke kändes sig nödbedd att gå ut och insupa lite kall och god luft (viss ironi där).
 
 
Vi hade köpt med oss lite julmust, coca-cola, jag hade till och med tänkt göra en äggtoddy, dagen till ära, satt där och tänkte på all dricka vi hade med oss, och precis i den stunden så kommer jag på den enda grejen som vi glömt, jo, för det brukar oftast vara något man har kvar hemma, spriten. Nåja, nog skulle vi klara oss utan den, det var inte hela världen, men så säger plötsligt Åke att värmen började stiga lite oroväckande, bilen gick varm.
 
Ska du inte stanna av säger jag, så den får kyla av lite innan vi fortsätter, dom har ju en mack i Åmsele? Då hade vi ungefär 1½ mil kvar dit, men Åke tjurades och trodde väl i sin enfald att vi skulle ta oss hela vägen dit, men icket, en mil kvar och bilen kokade våldsamt och sen dog den.
 
Ut och upp med huven, fruktansvärt kallt, lite blåst och inte hade jag satt på mig några lång…trosor, heller :-) Höll formligen på skaka sönder efter tio minuter. En bil kom och stannade, men det var inte så mycket han kunde bidra med, det handlade ju bara om nedkylning samt en liten bön om att den skulle starta då den kallnat.
 
Det gjorde den och vi kunde fortsätta en mycket osäker resa till macken, tror aldrig att en mil har känts sååå lång, förut. Men vi hann dit och någon däruppe tyckte nog att han kunde hjälpa till litegrann för macken var dessutom öppen, vilket vi hade börjat betvivla, julafton, Åmsele och allt vad det kan innebära. Då var klockan ungefär 13:20, dom skulle stänga 14:00. Vi gick in och köpte oss en kaffe, tyvärr så hade dom stängt grillen så vi fick oss ingen lunch, men vad kunde man göra åt det då, gilla läget och hoppas på att dom sista tio milen skulle gå fort. Man höll ju på känna en viss hunger.
 
-30 grader var det i Åmsele, hon som har hand om macken talade om att det varit -35 uppe i Sorsele och det lät ju inte så bra. Dessutom med den lilla blåst som var där så var det ju inte konstigt att tänderna höll på hacka sönder, det var ganska så nära vattnet, där vi stod då den kokade, så det kan säkert ha varit en -35 där också.
 
Åke fyllde på glykol och rödsprit, sedan gjorde vi en kort omröstning och bestämde där och då att resan till Malå skulle avbrytas, vi tordes inte fortsätta uppåt där det kanske inte heller skulle vara så mycket mer trafik samt att det är lite längre mellan bebyggelserna. Vi hade ju större chans att ta oss hemåt än uppåt, om det skulle krisa. Nicco gick med på detta men vi fick lova att det skulle bli en Internetfri kväll, och det fick hon ju givetvis uppfyllt.
 
Sedan började återfärden vilket inte blev en speciellt skön upplevelse, vi fick nämligen aldrig upp någon värme inne i bilen. Snacka om att frysa in på bara benen, jag tror att jag var nära att få frostskador i främre hjärnloben, vid inandning genom näsan. Åke lade handen vid fläkten vid några tillfällen och sa –Jamen nu känns det som om det blev varmt. Jo tjena sa jag, det kommer inte en gnutta värme från den där, du är så nära döden som du bara kan vara och det är därför du känner dig varm. Viss *ironi* där.
 
Nicco hade fått en julklapp av Birgitta och Fred, dom hade sagt att några såna där så skulle hon inte frysa, nu undrade hon om hon skulle få öppna det paketet, ja gör det sa jag, det kan ju vara något du har användning av nu, och se, det var en filt med döskallar på, som hon snabbt vecklade ut och lade över sig, den kom väl till pass.
 
Innan vi burit upp allting vi hade packat in i bilen, så hade det gått en stund. Vi fick oss en välförtjänt lunch, halvfyra på eftermiddagen. Det plingade till i min mobil och jag hade fått ett sms, jag sa till Åke, det där är nog Theresé, men…det skulle faktiskt lika gärna kunna vara Jan A, som nu sett att det lyser här, och då har han bara skickat ett stort frågetecken, och sen skrattade vi. Men vad rätt jag hade, det var Jan och han undrade bara om vi var hemma. Jag tyckte det var lättast att ringa upp och fråga honom om det såg ut som om vi var hemma, jo sa han, det lyste i erat kök för en stund sedan. Ja, sa jag, vi är hemma, men Nicco tycker att vi ska låtsas som om vi är uppe i Malå.
 
Hon tyckte att detta var jätte pinsamt, snacka om en onödig resa. Men jag tror jag satt och skrattade hela vägen hem, detta är väl nåt att berätta på skolan sa jag, allt vad vi gjort på julaftonen, du sa hon, det här berättar man inte för någon. Men som vanligt är det ju så, att denna julaftonen kommer vi att komma ihåg, det hände något och även om det kanske inte var så hysteriskt roligt då man satt där, så kan man ändå skratta åt det.
 
Vi kan ju alltid säga att vi luftat bilen, vi kan också se det från den positiva sidan, all mat vi hade med oss, klarade sig alldeles utmärkt, det var ingen upptining där inte, snarare en viss rädsla att all dricka skulle förfrysa och smälla sönder. Vi fick se ett fint vinterland även om det var genom istäckta fönster, vi fick oss en äggtoddy a´la Maria och slutligen, vi fick en riktig kick av att få komma in i värmen, guu´se skönt det var.
 
Önskar er alla en fin juldag!

Nu har jag en i min ägo :-)

 

Hann komma ut på jobbet igår så ringde våran vicevärd, Fred…han hade läst bloggen och att jag ville ha en kaffekvarn, på studs. Han var nämligen på en loppis och hade snubblat över en kvarn och nu undrade han om jag var intresserad av att köpa den. Absolut sa jag, köp den, huvudsaken man kan mala med den. Så nu är jag stolt ägare av en kaffekvarn och idag ska jag köpa bönor till den och köra en liten invigning ikväll.
 
När jag nu var i det aktuella huset där våra grannar bor, som vi umgås med, så passade jag på att dela ut årets julkort, nu vet jag inte om man kan kalla det julkort, men det är ett alternativ till dom sedvanliga korten med tryckt text och tomtar på. Detta är vad dom fick i år:
 
En vaniljstång med medföljande recept som givetvis innehåller just den ingrediensen. Alla fick olika recept. Så nu Marja, fick du veta :-)
 
När jag kom till Ingegerd så hade Jan A en present till mig, och först skulle jag gissa vad det var:
 
Jag med min syn tyckte först att det liknade ett usb minne :-) men det var det inte:
 
En tändare med en sån där pigg som man kan dra ut och värma på för att sedan sticka in i billåset när det har frusit, precis vad jag skulle ha haft igår då jag åkte på jobbet. Nu hade jag ju min vanliga tändare men jag tror inte att bilnycklarna egentligen mår så bra av att värmas upp.
 
Sen visade han på ännu en finess, om man vänder på den så finns där även en öppnare, aha sa jag, så man kan knäcka en öl om man nu inte får upp låset, haha…Tack för tändare Jan, den kommer säkert att användas flitigt!
 
Idag ska jag och grannarna åka iväg på strömpilen och se vad dom kan ha att erbjuda. En julklapp till Nicco ska det då bli och jag vet precis vad, men det tänker jag av naturliga skäl, inte avslöja här.
 
Önskar er alla en bra måndag!

Män med handväskor

Ni kommer ihåg den där vinväskan, som Janne poserade så stolt med? Nu har dom snart sålt slut på dom, uppe på Ersboda. Enligt säkra källor så fanns det endast kvar tre stycken, igår eftermiddag, och nere på stan finns dom inte. Men det är klart, är man desperat så kan dom alltid beställa hem sådana.

Här ser ni Jan, med sin väska…eller hans och hans, jag tror att det är Ingegerds, men det kanske jag ska ha osagt.
I alla fall så skulle han visa upp den för några grannar som satt ute och genast lades det in en beställning på två väskor. Fred och Birgitta skulle nämligen införskaffa en för egen del och då kunde dom ”köpa ut” till dom andra.
 
Här kommer Fred med väskorna, vet inte om han ser så där jätte bekväm ut i den munderingen men…han bar då ut dom.
 
Tänk nu om dom gjorde som jag föreslog, tillverkade portföljer med vin i, varför inte? Eller dra det lite längre och gör ryggsäckar som rymmer en tio liter, för det stora sällskapet. Ha, man kan ju hitta på nästan vad som helst. Till och med ”barnryggsäckar” med ett gott, alkoholfritt alternativ.
 
Igår satt vi ute nästan hela dagen. Efter morgonpromenaden så satt man ute tills det var lunchdags och efter det så bjöd Kerstin på kaffe med sockerkaka till. Efter middagen så gick Åke ut och fortsatte sitt lilla arbete med Camaron:
 
Själv så kokade jag en termos kaffe och gick ut till honom så vi fikade på parkeringen, sen målade jag en inre taklucka i bussen, får ta ett varv till ikväll. Har även burit ut madrassen och bäddmadrassen till bussen, det ska ju ner dit förr eller senare, och nu blev det förr.
 
Nä, nu ska jag kolla in lite platsannonser, ni får ha en bra dag, passa på att göra bort lite inomhus så ni kan vistas ute när solen kommer igen.

Grannarna ogillar Marianne!

Jag var till Fred igår kväll, jag ska nämligen vara kattvakt i två dagar och fick träffa katterna samt veta vart maten fanns och så. Birgitta var också där och vi satt i tv rummet och pratade lite.

Vi kom in på ämnet godis och vad dom tyckte om och inte. Ja jag tycker då inte om Marianne sa Birgitta och fick genast bifall från Fred. Det som blev smått roligt är att Freds granne heter Marianne och är en av dom som brukar hänga i bastun. Men dom avsåg ju givetvis inte henne utan godiset som var ett stående inköp när man var till Finland, som barn.

Aha, sa jag, det ska jag minsann ta upp i bloggen, att ni ogillar Marianne alltså. Så nu har jag gjort det men med medföljande förklaring så borde inga missföstånd bli av detta uttalande.

Nu funka bluetoothen

Passar på att sätta ut bilderna på andparet som roade sig i vattenpölen efter ridvägen igår, nu när jag äntligen kom åt den bildmappen:

Och hur min misshandlade nyckel såg ut efter försöket att öppna soprummet:

Sen hittade jag faktiskt en bild som jag tog i höstas, här ute på gården då vi satt ett gäng och fikade. Då dök denna igelkott upp och han var minsann sugen på kaksmulor. Det hela slutade faktiskt med att han öppnade munnen så den såg ut som värsta ormen som skulle svälja ett stort byte, sedan omslöt den Freds skinnsko, han bet såpass att det blev hål i skon. Vilken värsting kotte :-)

Gårdagen i ett nötskal

Skulle åka iväg och handla lite igår och tog med mig soppåsarna ut till soprummet. När jag skulle låsa upp dörren så föll nyckelknippan i backen och se, nyckeln hade gått rakt av. Mer än hälften satt kvar i dörren.

Gick in till Fred som ringde vaktmästaren och sedan skrev ut en reka så jag fick hämta ut en ny nyckel, felet var nu inte mitt utan låset till soprummet har jäklats en ganska lång tid och när han skruvade loss låskolven så var den helt vriden inuti, så det var inte så konstigt.
 
Åkte upp och fixade en ny nyckel, vidare till ÖoB och köpte svart lackfärg, Nicco vill att vi ska måla hennes skrivbord och en del av bokhyllan, svart. Och sedan hem och fortsatte med sorteringen i hennes rum. 4 kassar har jag lämnat vidare, 2 kassar med sopor och då har vi bara börjat. Tänker ställa ner några saker i tvättstugan och skriva en lapp om att det bara är att ta för sig, det har jag gjort förut och allting försvann på en vecka.
 
Efter middagen gick jag och Birgitta ut en sväng runt umestan, då vi kom in på Ridvägen så låg det två änder i diket och simmade. Hade nu våran bluetooth funkat så hade ni fått se en bild på dom, men jag hann bara ladda över bilderna så slocknade signalen och då kommer jag inte åt bilderna i bluetooth mappen, thats life!
 
Janne har faktiskt efterfrågat ett andpar som låg där ifjol och simmade i en vattenpöl, kanhända att det är samma par, man kan ju alltid låtsas. När jag var på väg till jobbet för nåt år sedan och kom ut på gården så kom det ett andpar fram till mina fötter och kvackade, dom trodde jag kom med frukost. Jag tycker inte att de hör till vanligheterna att dom hänger här på gården eller i diket efter en promenadväg, ja det är inte ens ett riktigt dike utan en massa vatten som ännu inte hunnit tagit undan.
 
Då man var liten fick man gå ner till dammen på mariehemsängarna för att kolla in änderna och gässen, inte låg dom och flöt lite varstans, då inte.
 
Idag ska vi se om det blir slipning av skrivbord och mekning på Camaron, Åke ska också hinna med och hjälpa Brälla med en flytt av saker från A till B. Allt tar sin lilla tid. Önskar er en bra och givande lördag.

Rökte i sängen

Har städat och dammtorkat lite, och ramlade över denna skalle:

Vi har haft den i flera år men jag vet aldrig att jag läst vad som står på den: Poor Fred, smoked in bed. En liten varning över vad som kan hända om röker i sängen, med andra ord.

Hittade även detta alster som Nicco gjort på skolan, för några år sedan, den passar perfekt till att ställa brevid det fyllda påskägget så får den vakta godiset.

Niccolinas dag samt 3,14 dagen

Börjar nu med att Gratulera Niccolina som fyller 12 år idag. GRATTIS!!!

Det är den internationella pi dagen idag, pi som 3,14, men ni ska inte fråga mig vad den innebär eller betyder, dom talade bara om det på morgon programmet i fyran, för ett antal veckor sedan. Det hade ju varit ett bra smeknamn, 3,14 eller pi, men Niccolina föredrar nog att kallas Nicco, om något.
 
Av Fred och Birgitta fick hon dessa panelgardiner som snabbt kom upp i hennes rum:
 
och av oss fick hon förutom ett laddat busskort, jeans, hårklippning, hårspray ett par såna här hörlurar, som tydligen är inne just nu.
 
Hon blev i alla fall nöjd med sina saker och det var ju huvudsaken. Men hon hade förmodligen inte tackat nej till flera presenter och pengar.
 
Filmkväll hade hon, med tre kompisar, godisskålen var laddad med diverse saker och chips samt popcorn.
 
Jag och Åke var förpassade ut i kylan…fast inte riktigt. Vi for först iväg och åkte en sväng runt Sörfors och Brännland och sedan bjöd Fred och Birgitta på kaffe nere hos Fred. Det passade ju alldeles ypperligt, sen fick vi komma hem en stund innan 21, då hade alla åkt eller gått hem.
 
Vi hade hyrt filmerna på Hemmakväll, och för tre dvd filmer tog dom 55:- och då får man ha filmerna i en hel vecka, helt otroligt. Vi sa det, att på den tiden vi brukade hyra vanliga VHS filmer så kostade det nog runt 40-50:- och då fick man ha den i en kväll. Vilken skillnad det har blivit men det måste ju bero på det stora utbudet vi har på tv:n idag.
 
Så var sportlovet slut och vi är tillbaka i dom gamla spåren igen, att få upp Niccolina på morgonen och vandra iväg med henne runt åtta tiden. Träning är det idag, förutom den vanliga promenaden runt Umestan. Ska nog upp på Kvantum och handla också, Niccolina ville ha deras russinfrallor till frukost, men det får bli till morgondagens intag. Önskar er en bra dag!

Snö eller grädde

Grannar har blivit utkallade till snöskottning av skärmtaken.

Det var säkert ett snödjup på en 60-70 centimeter innan dom började.

Här syns några av abetarna, det är ett hårt jobb men dom får njuta av lite sol också, vilket Fred påpekade att dom faktiskt hade liiite närmare till solen än vi som vistas på marken.

Och sist ett kort på baksidan av huset, snön uppe på balkongtaken ser ut som en topping av grädde, på en bakelse.

En mycket nice vecka

Har man en bra vecka framför sig eller har man? Annika delegerade arbete till mig innan hon åkte till Dubai. Hon ville att jag skulle fixa middag till hennes yngsta dotter, så den är klar att värma i micron, sen skulle jag mata katterna och ta in posten, efter det kunde jag åka hem.

Det passar ju alldeles utmärkt så här strax innan jul, då hinner man ordna det sista, kanske damma av lite extra här hemma och slå in klapparna man köpt, innan någon upptäcker gömman.

Ja hon tyckte också att jag skulle börja se mig om efter ett nytt jobb, den sista december är jag utan, igen. Men det är jag ju inte ensam om, att bli mellan två arbeten, jag undrar bara hur jobben ska räcka till alla som är och blir utan. Kan bli tufft, och jag sitter nog i en lite sämre sits med den lilla utbildning jag har. Typ, grundskola och efter det, livets skola. Men jag är ändå inte orolig, det ordnar sig säkert på något vis.

Igår gjorde vi oss en sväng ut till Mattex antik, mycket saker har han där men tyvärr ganska dyra sådana. Ett Stig Lindbergs bord som han vill ha 12 800:- för, billigt, naee. En fotölj som vi blev lite intresserade av, 6 500:-, skulle inte tro det. Vi klarar oss utan.

Sen gick vi hem till Fred, han hade nämligen lovat att vi skulle få hans boasering som han haft i köket och den ska vi nu sätta upp i hallen och måla benvit eller i nån liknande färg, då ska vi se vad katterna säger om det. Dom som snart har rivit ut varenda tråd i väv tapeten.

Fred trodde inte att dom skulle ge sig på boaseringen när den är målad, det trodde inte vi heller att dom skulle göra i köket då vi satte upp klickgolv istället för vanlig panel, jo klickgolvet är för glatt så där klöste dom inte, däremot på våra nya trälister. Dom är för gulliga, våra katter.

Dags att väcka Jennifer och få iväg henne till skolan. Själv ska jag städa upp lite här för dom ska komma och kolla fläktsystemet, antingen idag eller någon gång i veckan, ska bli roligt att höra vad dom säger om vårat utsug. Sen blir det förmiddags promenad med Kerstin och kanske Janne, och efter det så får jag prova på att vara matbud, idag serveras hemkoke potatismos och köttbullar, det passar säkert. Till efterrätt ska jag ge henne mjuk pepparkaka. Ha det gott!

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag