Fick höra om en liten miss igår, inga namn ska nämnas utan den berättas med fingerade namn. Ett par, som vi känner, hade varit till Hörnefors och när dom skulle hem, så där på kvällskvisten så fungerade inte bilen. Hur än han försökte ta sig därifrån så blev det bara tvärnit.

På den tiden man hade simning på schemat och badhuset var stället man åkte till, så kommer jag ihåg att det fanns en trädgård med äppelträd precis mitt emot badet och det var absolut omöjligt att låta bli att palla äpplen därifrån då vi stod och väntade på badbussen. Jag tror inte att vi var ensamma om detta och dom som bodde i huset torde ha varit ganska less på alla barn som smög runt på deras gård.

Som jag skrev för en månad sedan. 1:a maj ser alltid nästan likadan ut, oavsett hur mycket snö det har varit under vintern. Så här ser det nu ut hos oss:

Svårt att tänka sig hur vintern egentligen såg ut:

Kerstin och Janne träffade en man som berättade att han flyttat hit 1957 och skulle då gå på Gammlia och titta på 1:a majbrasan. Dom gav upp, det var alldeles för mycket snö för att dom skulle ta sig dit. Så, ok, det har inte alltid sett likadant ut men i alla fall dom senaste åren.

Kom att tänka på det här med alla artiklar och reportage som finns och som man får kommentera. Är det inte konstigt att så fort någon inte håller med, eller säger nej, så är den personen en gnällig typ som bara strävar bakåt? Hur kan det komma sig? 

 Själv har jag en gång varit ganska negativ till saker men jag har sett det som en positiv egenskap, då man kanske ser saker på ett annat sätt än en som alltid spritter omkring en halv meter ovanför jordytan och tror att världsproblemen kommer att lösas om bara alla gör som den personen tycker att saker ska göras. Jag menar att om man är för positiv så kanske man inte ser vad som kan gå galet, eller så struntar man i det för man tror i sin enfald att det kommer att lösa sig i alla fall. Jag kanske har fel, det var bara en tanke.
 
Vi var på Gammlia i onsdags, man får ju passa på nu när man aldrig vet hur onsdags vädret kommer att se ut här framöver. När vi kommer hem och jag har kört in camaron i garaget och ska låsa dörren, så upptäcker jag att mina andra nycklar är borta. Det är nyckeln hem, till capricen, källaren och bussen. Tvär tittar i bilen, alla fickor och i väskan, men icket, nycklarna är borta. Vi tar capricen och skyndar iväg upp på Gammlia för att kolla om dom låg kvar i gräsmattan, jag visste ju när jag hade haft bägge knipporna i handen, men inga nycklar låg där. Vi åker hem och jag tröstar mig med att vi har kopior på allt utom nyckeln till källarlåset.
 
Vi tar en sista titt i camaron, jag ligger och stryker handen i alla skrevor jag kan hitta men ingenting, sen kommer onsdagens hjälte, Åke, och lägger sig ner med en ficklampa och bakom mittkonsolen ligger nycklarna. Se där, visst kan det vara skrattretande, vi drar iväg för att leta efter dom på andra sidan stan, då dom låg där vi egentligen skulle ha checkat ordentligt. Men samtidigt är man ju orolig att nån annan ska hitta dom och kanske hänga upp dom på en gren där dom tror att man ska se dom fast själv letar man ju där man vet att man har varit. Så kan det gå när man har för bråttom.
 
Firar förövrigt 2 år och 7 rökfria månader idag, det ni. Inte ett sug efter en cigarett, inte en saknad av någonting, bara en evig tacksamhet över att jag faktiskt klarade av något som jag trodde var omöjligt. Men apropå att vara positiv så kan det hända att det så småningom började vända då jag slutade röka, jag blev mer positiv, man vet att man kan klara av saker som man inte trott, man mår bättre och man ser mer tillfällen och chanser att kunna förbättra andra saker. Och när jag nu skriver just denna mening så inser jag att det kanske inte bara har med åldern att göra (vilken j-kla tur, då är jag inte så gammal då :D) att man blivit klokare, utan det kanske man blivit då man tagit bort ett gift som man inte behövde. Ha!

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Jennifer och en kompis till henne var på Nolia igår och "fyndade". Hon hittade ett par glasögon (vet inte om man kan kalla dom för det då dom inte har något glas överhuvudtaget), och en tröja/jacka med rasta färger. På kvällen åkte vi upp till mina föräldrar och hon tyckte att morfar skulle prova hennes rosa fynd, vilket han ställde upp och gjorde.

På vägen upp dit hamnade vi bakom denna buss, jag tyckte att hon skulle ta ett kort på reg plåten, det var ju en ganska passande skylt.

I onsdags ringde Ricky till Åke och undrade om vi ville följa med och glida runt i hans cadillac. Jag kokade kaffe och tog med lite bullar så åkte vi iväg. Först en tur runt stan och sedan upp på Gammlia och bilträffen däruppe. Mycket folk som vanligt men man märker nog av att en del har återgått till sina jobb nu.
 
Sen ville han se sig om i omgivningarna och införskaffa något ätbart, typ en hamburgare. Jag föreslog drive in på frasses så han styrde bilen åt det hållet.
 
Sen fick man ju ångra bittert att man inte hade med sig sin kamera. Livet för en "normal" lång människa är väldigt lättsamt i jämförelse med en som är kortvuxen. Såna saker man egentligen inte tänker på förrän man ser det med egna ögon.
 
Ni som varit på en drive in, vet att man först stannar och trycker på en knapp för att lämna beställningen, hur gör man det då armarna inte når knappen? Det tog en liten extra stund men tjejen bakom luckan såg nog att det var något som inte stämde så hon tryckte igång högtalaren/micken. Han beställde det sedvanliga skrovmålet, och det brukar ju inte vara så tokigt.
 
Sen körde han fram till luckan och återigen, med korta armar så får bägge parterna sträcka sig fram allt man kan, men det lyckades och han kände sig mäkta imponerad av sin skicklighet och att han nu fått prova på sin första drive in.
 
Sen åkte vi iväg ner på kajen där han intog sitt skrovmål med ett leende på läpparna. Han har tydligen inte ätit sådan mat på flera år och tyckte att det var hyvens. Mycket folk därnere, och flera bilar som snurrade på.
 
Vi lämnade kajen och for iväg uppåt grubbe hållet, vi skulle visa vart det andra frasses håller till och han ville även se hur umedalen ser ut nu för tiden. Det har ju poppat upp en hel del nya hus överallt. Han kände knappt igen sig.
 
Landade hemma igen efter 22 och då var det egentligen bara att göra sig klar för natten och en ny dag efter denna.

Ha en trevlig fredag och en toppen helg!

Vi skulle lossa bilen igår för att kunna göra vissa justeringar innan helgen. Allt såg fint ut, den gick som på räls då det plötsligt blir ett väldans liv under bilen, det knycklas och skrålar och Åke vill att jag ska kika under bilen, där fram, för att se vad det kan vara, men att se något i mörker och i ett trångt utrymme är näst intill omöjligt.

 Nu vet vi ju att det ligger en del saker där, under en bit korkmatta, såna där saker som bara tar plats. Bl.a. en 100 kilos kolsäck, en verktygslåda, våran ”nya” grill som vi använt vid 4 tillfällen och annat smått och gott.

 Det var grillen som lät, det som återstår idag är ett oigenkännligt, ihop knycklat plåt kadaver.

 När bilen väl är ute och Åke ska in genom sidodörren för att få ut verktygslådan så smäller det plötsligt till, och ett ljud jag aldrig hört förut fyller luften omkring oss, Woooscccch…

 Joda, det var pulversläckaren som gjorde en trippel volt och landade på Åkes fot och utlöstes. Allt försvann i ett vitt pulver moln, även Åke. Jag har aldrig sett en sån i aktion men nu fick jag det och det måste absolut vara effektivt när det väl gäller. Ja jag är ledsen Åke men jag kunde inte annat än berätta detta, det var trots allt lite kul och man kan inte lyckas alltjämnt, fast för mig är du världsbäst ändå :D

 Bilen är nu till viss del justerad saknas bara en liten detalj. Sen kan vi inte göra annat än hoppas. Vi kan också hoppas på bra väder imorgon så kanske man kan åka upp på Gammlia för att ta en kopp kaffe, det är alltid trevligt. Ha en bra dag!

Så kan det se ut efter en pulversläckare.