Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Harry Boy
Visa träffar från alla bloggar

Jag vann...

 

Hej och hå, man tog sig upp i morse också, fast det kändes drygt. Betydligt roligare är det då man vaknar mitt i natten, kisar på klockradion och ser att det är flera timmar kvar innan man ska upp. Då kan man kura ihop och somna om.
Idag vet jag inte vad det blir, igår kokade vi kola, löste melodikryss, var upp på centrum två gånger och läste i en bok vi lånat på biblioteket…av Henning Mankell. Vi var egentligen ute efter Leif GW Perssons bok, Gustavs grabb, men det var så lång väntelista på den så det var inte ens lönt att ställa sig i kö.
Ja, så spelade vi på hästar också. Chefen köpte sig en Harry Boy och en andel, själv tog jag bara en andel. Hur det gick för hennes Harry Boy, vet jag inte än, men det blev 5 rätt på andelslotten, men vad hjälpte det då det inte vart någon utdelning.
Åke spelade förra helgen och fick in sju rätt, en på hans andelslott och en sjurättare på Harry Boy, summa summarum, 1000:-, inte mycket men väl en vinst. Igår blev det 6 rätt, men då ska 70:- delas på 10 stycken, hm…jaja, man kan inte vinna alla gånger.
Kom ihåg vårt första bredband, det måste ju snudd på, vara 12-13 år sedan. Jag hade suttit vid datorn och ramlat över en sida på ett spel på, typ tetris men lite nyare variant. Det tyckte jag var skoj, och *tjopp* så stod det att man skulle skriva namn och adress, det var en typ av tävling. Njae, tänkte jag, vaddå tävling, man kan väl inte tävla om man inte betalat något.
Men jag fyllde i uppgifterna och se, jag vann andra pris. Det plingade på dörren och där hade jag ett paket. Jättekul tyckte jag, öppnade paketet och vet inte om jag var så begeistrad av min vinst, längre. Det var en halvårsförbrukning av bindor och tamponger. Till saken hör också att jag under 13 års tid tagit en p-spruta vilket innebär att jag inte behövt såna produkter under all denna tid. Håhåjaja, så kan det gå…om inte haspen är på. Nu ska jag käka frukost, önskar er alla en lugn och skön söndag!

Jag lyckas...alltid med något

 

Det finns vissa saker som kan vara så irriterande att man nästan kvävs. Vi åkte ut på flyget med gänget från Järlåsa igår kväll, jag tog på mig mina vinterkängor, som jag förövrigt inte gillar alls, med snörning som på gammelpjäxorna, och tung och otympliga är dom också.
 
Jag brukar normalt, då jag ska ut och gå en längre sträcka, göra en dubbelknut, annars åker alltid skosnörena upp, och igår så skippade jag det, med tanke på att det var en sån liten sträcka jag skulle gå i mina skor.
 
När vi då kom hem så drog jag i skosnöret och vad händer…inte knyts den då upp, nejdå nejdå, det blir världens största knut, kan någon människa tala om för mig hur detta ens kunde hända? Sen tänker jag att det är lika bra att trassla ut den, för nästa gång jag ska ut så kanske man har bråttom. Så, jag börjar trassla och dra, söka och slita, bita och hinna tänka att nu, hämtar jag saxen och klipper upp snöret i molekyler, jag blir så…grrrr!
 
Tio minuter tog det, Nicco hinner gå in i sitt rum och göra saker, in i köket eller vart det nu var och göra något annat, sedan frågar hon mig vad jag sysslar med, då står jag med skon, uppklämd mot skrubb dörren, vilandes mot dörrhandtaget och jag är så förb----- att jag väser mellan tänderna att jag inte kan begripa hur det kan bli så här. Jag gjorde en vanlig rosett, säger jag till henne, och nu har jag tagit upp 5 knutar, 5 stycken, fattar du? Hon ser lite frågande ut men försöker förklara att det är av yttersta vikt att man drar i rätt snöre då man ska knyta upp en rosett, sedan knallar hon iväg.
 
Puh, ja, man kan då skratta åt eländet och nog finns det värre saker att förargas över och det lilla irritations momentet gick över relativt snabb och förbyttes sedan av glädjerop. Åke hade nämligen fått en liten ingivelse då han gick förbi kiosken på västerslätts centrum, han gick in dit och köpte sig en Harry Boy på V65, som gick här i Umeå igår, och han fick in sex rätt, vilket gav 4756:-, men det blir förmodligen över 5000:- beroende på hur många femmor det blir. Härligt, det behövs verkligen och speciellt nu, då min första lön kommer att bestå av två arbetsdagar.
 
Näpp, nu är kaffet klart, så man kan spilla upp en kopp. Ha det gott!

Fuska eller inte

Nä, siffrorna som Kerstin hade höll inte hela vägen, synd, men det var på håret. Det var nämligen så att när jag och Kerstin var ute i fredags, så köpte hon en Harry Boy och sa att om det blev vinst på den så skulle vi dela lika. Så jag och Åke satt bänkade framför teven igår, Åke med en andelskupong och jag med Kerstins siffror skrivna på ett papper.

Vi stöp i sjätte loppet, även Åke, som hade liknande hästar på hans rader. Så det blev sex rätt med en utdelning på 18 kronor. Åkes vinst blir dock ännu mindre, då han ska dela den med tio stycken.
 
På promenaden igår blev det prat om hur människor kan eller är bra på olika sätt. Någon kan vara expert på vissa ämnen men vara värdelös på allmänt vetande, en har fotografiskt minne ,medan en annan inte vet vad som är fram och bak på en elefant. Jag vet att jag har ett jättebra sifferminne, det kan också var lite irriterande för jag kommer ihåg, i princip, alla priser på leksakerna som fanns på grossistlagret där jag jobbade för tjugo år sedan.
 
Det som är irriterande är att jag behöver ju inte veta dessa priser, men att sudda ut dom, går inte. Men plocka fram ett pistol set, en bil, en docka eller vad som helst, så ska jag tala om hur mycket dom kostade, då.
 
Åke har en släkting som är autistisk, jag vet inte så mycket om just det, autism alltså, utan att dom gärna vill ha saker på samma sätt, och helst inga förändringar. Denna killes farfar, ringde för några dagar sedan och vi satt och pratade en hel del, han berättade då att han skulle passa pojken en gång då han var liten, och dom hade plockat fram ett stort pussel som var ganska svårt, med taktegel på en byggnad osv. Farfar skulle bara tvärt gå över till hans sons hus och hämta någonting och han var inte borta mer än tio minuter, då han kom tillbaka så var hela pusslet lagt.
 
Han kunde för sitt liv inte begripa hur han hade hunnit göra detta, och han sa att själv hade han kanske hunnit lägga tio bitar på den stunden och pojken måste ha haft flera bitar i varje hand och bara lagt ut dom. Men han har förmodligen ett minne eller ett tänk, som gör att han bara behöver se biten för att veta till vilken annan bit den passar. Farfar sa nu att han inte vill  ha locket med bilden på heller, för att se hur pusslet ska se ut då det är klart, det är fusk säger han. Ganska fascinerande och man kan undra varför vissa kan det här, medan andra är helt oslög, vad det gäller pussel.
 
Och apropå pussel, jag gav ett åt Åke i julklapp som han la sista biten på, i fredags. Pusslet är inte ett vanligt ordinärt, utan bilden visar hur det såg ut några år tidigare och nu skulle man lägga hur man trodde att framtiden skulle te sig. Så vi har hört några högljudda ord från köket, med jämna mellanrum och ibland har han frågat högt vem som kom på idén att ge detta till just honom, men nu är det klart och jag ska ”fuska” lite innan jag river upp det, och ta ett kort på det färdiga pusslet.
 
Ha en fin söndag!
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag