Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Järlåsa
Visa träffar från alla bloggar

En liten morgonrapport

God morgon! Här kommer en liten direkt rapport från ett gråmulet Järlåsa.

Sally är uppe och springer runt med Bamse böcker medan mamma Theresé fixar frukost, Anders kom precis nedspringande från loftet och ska göra sig färdig för en arbetsdag inne i Uppsala.

Själv ska vi äta frukost, vi med, packa ihop våra saker och åka och hämta upp Winstone. Vi gjorde klar affären igår så nu är det bara själva hämtningen som återstår. Han är nu ensam kvar där, då han brorsor åkte igår och även mamman.

Jo, det är ju en grej till... vi ska ju hitta dit igen också. Gps har vi och jag vet att vi ska ta sikte på en lyftkran och en ica butik, därifrån hittar jag nog... säger vi.

Annars har vi inte gjort så mycket, vi tog en promenad bort till deras husbygge igår medan Nicco satt och körde skoter, så då har hon fått testa det med, och inte behöver ni fundera så mycket, nu blev hon ju såld på det.

Jag, Theresé och Nicco åkte på lager 157, och shoppade lös på lite kläder, tog en kaffe i ett köpcentrum innan vi hälsade på hunden. Och på den tiden hann Anders köra fast skotern ordentligt, då han skulle över ett dike, men han tog sig loss, efter många om och men.

Önskar er alla en fin måndag!

Det blev ett par nya, "gamla" saker

 

Japp, Jeepen fick jag hämta igår, och det var inte billigt, kan jag säga. Åkte vidare till skokanonen, och kan ni tänka er, för det första, jag som trott att skokanonen var ett minne blott, eftersom dom konkat, men dom fanns ju kvar.
Första kängorna jag plockade ner från hyllan satt som en smäck på fötterna, mjuka och sköna, testade ett annat par men gick tillbaka till kängorna och tog dom. Hundra kronor rabatt och inte nog med det, stämpelkortet jag hade i börsen gällde ju fortfarande så jag fick en till hundralapp.
Kommer ut till bilen där jag hade mina skor som nu skulle kasseras och vad tror ni… det var ju exakt samma skor som jag köpt. Helt otroligt, jag vet varför jag inte visste det, luddet i mina gamla kängor var ju inte längre så där mjuk och fin, det luddet såg ju mer ut som en getragg, dessutom var dom rätt så slitna annars också, men vad glad jag blev ändå, dom där hade ju hängt med ett tag, så då lär väl även dom här, göra det, hoppas jag.
Sedan åkte jag ut och hälsade på Tina en sväng innan jag skulle ut på mitt arbetspass, kändes som jag jobbat sen sju p morgonen, då jag kom hem igen, strax efter nio, blir skönt att vara ledig i dagarna fem.
Nu ska det packas ihop och vi beräknas lämna stan vid niotiden, för vidare färd ner mot Uppsala, där vi först ska möta upp Theresé, Anders och Sally som ska guida oss vidare till Winstone, så vi får hälsa på valpen, och träffa hans syskon. Sedan ska vi ut och äta middag någonstans där i Uppsala, innan vi åker ut till Järlåsa, där vi ska bo två nätter, innan vi plockar upp hunden och åker hem igen.
Med på färden kommer också mamma, men hon ska bara med till Sundsvall där hon ska hoppa av, hon har några gamla bekanta där som hon ska få gästa, kan ju vara bra för henne med, att få lite miljöombyte.
Kameran ska packas med och datorn, så imorgon kan det hända att ni får se någon bild därnerifrån. Önskar er alla en fin lördag!

Ulmerkottar!!!

 

Vet inte om ni kommer ihåg pizzerian som fanns nere på stan under 80-talet med namnet Cajsa Warg? Vi pratade om den igår, och förmodligen kom vi in på ämnet för någon sa: Man tager vad man haver… sa Cajsa Warg, och tjopp så var vi där.
Inte världens bästa namn på en pizzeria eller… skumt om man levde upp till det myntade uttrycket, man tager vad man haver, jisses, då vet man ju aldrig vad man får på pizzan.
Nu står följande på Wikipedia, om just det uttrycket, och jag citerar: Ingenstans i boken står det idag bevingade uttrycket ”Man tager vad man haver”, men däremot innehåller många recept uttrycket ”Man tager om man så hafva kan ...” slutcitat
Nu ska jag avslöja en hemlighet… som kommer att förändra vår familjesituation något… vi har tingat oss en hund…. Jojomensan. Det ska bli Niccos hund nummer ett, men vi kommer naturkigtvis att hjälpa till allihop, för att det ska fungera.
Hon vill ha en Japansk spets, och en japansk spets är vad det kommer att bli. Så här ser den rasen ut (bilderna lånade från google.se)
Visst är dom fina, som ulmerkottar!
Valparna kommer någon gång nu i veckan så vi väntar med spänning på hur det kommer att gå. Kenneln ligger nere i Uppsala så det blir inte bara hundköp utan även ett besök i Järlåsa, naturligtvis, någon gång i mitten eller i slutet av mars, lagom till Niccos 15 årsdag.
Sen kan man ju alltid spekulera i vad våra katter kommer att tycka om sin nya kompis men inget brukar ju var omöjligt, det får väl ta den tid det tar. Och vi har ju tur att vi bor som vi gör, med två lägenheter och källare, så man kan ju separera på dom när man inte är hemma själv, så inget oväntat händer. I alla fall så där i början.
Idag blir det en lugn dag… tror jag. Ska skjutsa mamma på Coop efter lunchen, hade ju tankar på att städa undan julen lite lätt, men med tanke på min svanskota så avvaktar jag ett tag till, vill inte kliva på stolar och bära på så mycket saker, om jag inte behöver.
Önskar er alla en fin söndag!

Först så går det uppåt och ett, två och ...

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före... och det är ju en jädrans tur :)
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka :) Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

Ett hål i huvudet

 

Då ska jag börja med att gratulera svärämnet, Anders Söderberg, som fyller sina modiga…3+ år idag, Grattis, från oss alla till dig!
Det är verkligen konstigt men när jag sitter här, har jag inte en blekaste om vad jag ska skriva om… no nothing, nada, tomt, och ändå vet jag att jag hade en massa saker igår, som jag tänkte att det där… det där du ska jag minsann ta upp, men det försvann någonstans på vägen eller under natten, eller vad det nu var som hände.
Nå, jag provar mig på att skiva några rader ändå :)
Just nu, i Buicken, så är det E.L.O som snurrar i cd spelaren. Jag lyssnade på Evil women igår och även fast man kan sjunga med och har hört den låten sååå många gånger så har jag aldrig reflekterat över meningen: Therés a hole in my head were the rain comes in…
Ehhh, japp, en meningsfull, djup mening som jag absolut förstår mig på… eller hur var det nu. Nä, hur jag än försöker så kan jag inte riktigt greppa hur dom tänkte när dom lade in den lilla meningen, men det kan ju vara ett uttryck dom haft, en sak som alla sprang runt och sa då dom menade en viss sak eller så är det precis som det brukar vara med låttexter, ibland fattar man ingenting om man ska analysera texterna… men det kan vara kul :)
 
Det ser i alla fall inte ut som det ska regna idag och något hål i huvudet lider jag heller inte av, så jag klarar mig nog fint. Nu tycker jag väl ändå att vi kan få ha några fina dagar utan blöta, och speciellt viktigt är det nu under helgen, vi får ju inte tävla om det så kommer den minsta lilla droppe regn så det klarar vi oss utan.
Jag har en fyra dagars vecka och blev ledig på fredag och det passar ju alldeles utmärkt, då får jag planera och fixa maten innan vi åker till Kubbe. Dom har nämligen ingen ström där så man får tänka till lite på vad man ska äta. Fast elverk får man köra så vi står inte på backen om det skulle vara så.
Nu klev Åke upp, han säger att han skruvat hela natten… i Camaron. Blev det bra då, sa jag… nja, det visste han inte. Han drömde alltså att han skruvat i den. Det är som när man drömmer att man är på jobbet, hur kul är det då på en skala då man sedan vaknar upp och ska bege sig till just jobbet, då känns det ju som om man redan har gjort sina timmar, men någon glädje, penningmässigt, hade man inte för det, så dom drömmarna ska man passa sig för :)
Hoppas ni alla får en bra dag och kanske speciellt Anders då, därnere i Järlåsa.

Jack jumper

 

Myror har jag sett i miljoner i sommar, hästmyror på altanen i stugan, hm… inte bra, inte bra alls, men tur att altanen sitter vid den gamla stugan och inte den nya. Små myror hade vi utanför bussen i Järlåsa, där går det en stig utanför dörren och har så gjort, under all den tid vi stått där.
Man undrar vad dom pysslar med, egentligen. Halva gänget springer till vänster och den andra till höger. Jag satt på Theresé och Anders altan och där dök det upp en stursk rackare (eller kunde han möjligtvis vara berusad), han förföljde min fot hela tiden och när jag höll den uppe i luften så ställde han upp sig på bakbenen, snacka om övermodig… eller var han bara nyfiken?
Myror är rätt häftiga ändå, jag sa till Anders som gick förbi att i Australien finns världens elakaste myror, Jack jumpers heter dom eller bulldog myran. Jag har en gång sett en dokumentär om dessa myror och dom är helt otroliga. På youtube hittade jag en bit av denna dokumentär, kolla in den här om ni har tid:

 
Jag kan heller inte låta bli att fundera vilken kompass dom styrs av eller går dom på signaler? Hur kan dom veta att vissa är födda till arbetare och andra krigare? Naturen är verkligen förunderlig även dess invånare. Nä, man ska nog inte fundera så mycket, kan ju bli överslag så här på torsdags förmiddagen.
Nu är dessutom kaffet klart och jag tänker ta vara på den solen som är idag, till skillnad från gårdagen. Önskar er alla en fin dag!

Hoolen hiner... inte

 

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.
Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.
Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.
Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.
Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.
Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.
Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.
Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram :)
 

Suptallar

 

Vad härligt att stiga upp och solen lyser och ATT det känns varmt, nu är det väl bara att hoppas att värmen är skön och inte så kvalmig som den brukar vara i stan. Det är väl den stora skillnaden, att sitta utmed en sjö eller i en asfaltsdjungel med ett fågelbad framför en, tyvärr.
Hem kom vi, men lång tid tog det. Vi gjorde ett stopp i Lycksele… på Dollarstore, åt middag på Mimas (numer Lottas) och försökte undvika alla vägomläggningar så gott vi kunde, och lyckades med det, fast då blir det alltid längre också.
Hann tvätta undan lite och gå igenom posten, en del stora oförutsedda brev… såsom räkningar, räkningar och reklam, intresseklubben antecknar. Idag ska jag bjuda Helena på lunch, åka bort på strömpilen och handla lite, sen får vi se.
Vi får en kattvakt nu då vi åker iväg, Birgitta ställer upp och matar och vattnar dom, härligt… det var som gruvsamt att ta med dom till Järlåsa, två hårbollar på ett mindre utrymme under 6 dagar, inte kul, som dessutom helst vill ligga på ansiktet på nätterna och slicka på påsar *suck*. Men nu slipper vi det, och katterna, slipper åka buss, vilket inte är en favorit.
Följande finns att läsa på Wikipedia och jag citerar: En suptall är en tall utmed en färdväg där resande förr brukade stanna till för att rasta, och som det antyds, ofta skall ha tagit sig en sup. Suptallen fungerade som ett formärke, det var ofta en äldre och grov eller solitärt stående tall, eller en tall som på något annat sätt utmärkte sig genom ett säreget utseende, som vägfarare kunde känna igen. En del suptallar är idag skyddade som naturminnesmärken, kvarvarande tallar av detta slag är ofta dels av hög ålder och dels utgör de kulturspår i landskapet. Slutcitat.
Och följande tall, finns efter vägen mellan Abborrttjärn (correct me if im wrong) och Piteå:
Åke sa att detta måste vara en sådan tall och inte är det en omöjlighet, svår att missa är den i alla fall. Nu är det kaffe på altanen, ha det så gott, allihop!
 

Mycket grymt... jag vet, men håller inte med

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Första semesterdagen

 

Första semesterdagen, jojomensan, och jag kan ju inte påstå att det gör speciellt ont :) Vi ska väl greja på lite härhemma, Åke fixar med buss, juniorare och Camaron, själv ska jag nog köra en tvättmaskin, åka ner på stan och fylla i en tidrapport för lönen, röja upp lite och städa upp i bussen så den är klar för att nyttjas imorgon.
För då bär det iväg till Malå. Där vi kommer att vara till på torsdag, sen är det Piteå midnight sun tävlingen, tillbaka till stugan, hinner vara där i fyra dagar till och sen är det tävling i Fällfors, tillbaka återigen till stugan för 2-3 dagar och sen piper vi av hemåt, stuvar om och åker ner till Järlåsa där det är planerat att ha taklagsfest den 21/7. Det ni!!!
Sally kom knatandes i Niccos skor igår… jamen dom där är väl lite för stora, sa mormor (läs jag), näää, svarade Sally och hasade vidare:
Och igår kväll var det någon som tyckte att Sallys fåtölj var alldeles lagom att ligga och mysa i, fast själv tycker jag nog att det ser aningens obekvämt ut… faktiskt, den är inte för stor utan snarare tvärtom:
Jag tror att hela gårdags kvällen gick åt till anmäla oss till tävlingarna, man var tvungen att skapa nya användare på bägge sidorna och nu är det ju inte bara jag som ska ha en användare heller, fast nu är det gjort och förhoppningsvis ska man inte behöva göra om det en gång till.
Tvärkikade in på Niccos sida där hon lagt ut roliga saker, gå in och titta på den första grejen där, hahaa… jag kan inte sluta skratta då jag ser den: http://datgurl.blogg.se/
Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Avlånga blåbär?

 

Det räckte inte att jag viskade igår, när jag skrev att Buicken var friskförklarad, det var den inte alls det. Men jag tog mig till dom ställen jag skulle, men väl hemma på gården igen så var det samma visa som tidigare.
En fripassagerare fick jag med mig, den ville hänga på från Åhléns:
Och om jag säger att det finns en tjej som fyller två år 29/6, så kanske ni förstår vart den har tänkt flytta sedan :)
På eftermiddagen hämtade jag upp Anna, en arbetskompis, för vidare färd till smultronstället, där vi mötte upp Annelie, en annan arbetskompis samt ”chefen”, vi hade bestämt att vi skulle träffas innan semestern, och ta en fika, så det fick bli därute. Mycket trevligt och vädret var perfekt.
Vi fikade och pratade ju naturligtvis om blommor och växter, och kom ju osökt in på mina runda bollgurkor, som jag fick fram ifjol, och tänk sa jag… om jag kunde fixa fram runda gurkor, vad är det så som säger att våra kommande blåbär blir runda??? Dom kan ju bli avlånga för tusan, bara för att, tänker jag :)
Efter middagen parkerade vi oss härute och det tog inte speciellt lång stund innan vår närmaste granne kom över och frågade om vi ville komma till deras altan, och dricka kaffe, Tord och Ebba var också där (grannarna längre bort). Så vi gick dit och satt och surrade bort en timme eller två.
Idag jobbar jag, arbetshelg är det, Nicco har vi bokat in på ett flyg till Arlanda, hon ska hälsa på storasyster och Sally och Anders, i Järlåsa, hon blir där till tisdag och det är också därför Åke är uppe och vandrar på just nu. Han får äran att ta henne till flyget på morgonen. Önskar er alla en fin lördag!

Är ni hugade eller sugna...

 

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)
Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.
Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.
När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.
Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.
Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.
Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.
Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.
Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!
Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:
 
 

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

 

 

Jaja, det var det det

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Vätskekontroll eller var det loppis, eller ...???

 

Den stora hejar dagen idag, mors mors på er alla!!! Eller visst jag, det var morsdag, och inget annat. Lite konstigt är det ju ändå att det ska behövas speciella dagar för att uppmärksamma mammor, pappor, barn etc, vi finns ju här varje dag, och alla ska vi också vara lika mycket värda, fast å andra sidan, det kan ju också vara kul att ha något att fira, även om man kan göra det till vardags med.
 
Jag har då fått ett paket från Järlåsa jag, som inte skulle få öppnas förrän idag och helst i sällskap med min mamma, så jag får väl vänta till ikväll och höra om dom är hemma, innan jag får se vad det är för något.
 
Vi satt ute heeela dagen igår, halv nio gav vi upp och gick in. Samma sak i förrgår, och då såg det verkligen roligt ut då vi flyttat ut ett bord, närmare vägen (för solens skull) klockan var runt åtta på kvällen och vi hade en kaffetermos med två kaffekoppar bredvid, två grogg glas och två snapsglas (huvva då) på bordet. Dessutom satt vi bredvid varandra på långsidan och hade fritt framåt vägen.
 
I tre av bilarna satt passageraren tryckt med näsan mot fönstret då dom passerade, och dom vände sig dessutom om och försökte titta bakåt. Det såg verkligen lustigt ut, jag började garva och sa, att förmodligen undrar dom vad som försiggår här, en loppis kanske, på upphällningen, det är bara några få glas och koppar kvar. Dom kanske tänker att vi misstaget oss på dagen för vårruset och sitter och väntar på dom… förgäves. Eller, dom kanske undrar vad dom missat för något, då det verkar vara upprättat en vätskekontroll inne på gården.
 
Ja, vi lär aldrig få veta vad som rörde sig i deras skallar, dom kan ju till och med ha trott att det brunnit… uppe i skallen på oss :)
 
Näpp, nu ska jag göra Åke sällskap, ute på gården med morgonkaffet i hand, önskar er alla en fin söndag, med ett riktigt sommarkort från Järlåsa, med Sally mitt i bilden.
 

Det var en isbrytare

 

Vi for och luftade släpvagnen igår, för visst måste det vara så det kallas då man kör från Västerslätt till returbutiken på strömpilen, och åker därifrån utan last, fortsätter upp på K-Rauta, uppe på klockarbäcken, i andra änden av stan och där köper vi faktiskt två saker, men bägge två ryms i bilen, hm… det kan vi kalla för lufta det.
Vi… eller för att vara noga så var det inte vi, utan jag, kom på den eminenta idén att vi skulle köpa en STOR grill, vi har en liten skit, lagom till oss tre, men ingen annan, och med tanke på att det är valborg imorgon så kunde det ju vara trevligt att ha något att elda i och kanske få grilla en korvstackare, eller två.
Nu hade jag ju sett returbutikens jättegrillar, som dom gör själva, och tyckte att dom inte var så pjåkiga, och enligt hemsidan hade dom 18 stycken hemma, men det var nog dåligt med uppdateringen där, för dom hade inte en enda på stället. Därför drog vi upp på Klockarbäcken istället.
Där fanns det grillar och inte bara det, jag hittade en 2 års present till Sally som nu står ute i garaget och väntar på henne. En ledtråd till föräldrarna i Järlåsa, det är ingen gunga, men den gungar, man ligger inte i den men man kan, och ja, det blir nog vi som får ta ned den till Järlåsa med bussen :)
Jag krattade lite ute på gården igår också, innan regnet satte igång, jag hade noterat nåt skräp borta vid staketet och trodde att det var  isolering från nåt bygge, Rockwool eller nåt sånt, gick fram och sparkade i det, nä, inte var det isolering… hann tänka att det kanske var dunet från en dödad fågel, men inte, sen såg det ut som en svampliknande dun grej… ja, jag visste då inte vad det var.
Talade om det för Åke då han kom hem, han däremot, visste vad det var, haha… fröna från kaveldunet vi haft stående ute, dom där cigarrväxterna, dom kan ju explodera då fröna ska iväg. Kanske det växer upp en cigarr i gräsmattan, det vore nåt det.
Jag bjöd Åke på en sväng i Camaron innan roliga klippen började på tv.  Där visade dom filmsnuttar där folk lurade andra att dom nös på dom, samtidigt som dom skvätte vatten bakom skallen på dom, och givetvis, nog kom jag på en sak som handlade om att ”låtsas” nysa.
Jag jobbade på leksaksaffären, det var då dom nyöppnat ute på teg och dom hade anställt en tjej som skulle sköta butiken. Det var på den tiden då slime, var inne, ni vet, den där färgade smeten som såg ut som ni vet vad. Vi hade en öppnad burk inne i fikarummet, med illgrön färg och när Anna (som hon hette) gick på toan så passade jag på att rigga för ett litet spratt.
Jag tömde burken i mina händer, geggade runt lite och när hon öppnade dörren så låtsades jag nysa och höll upp händerna mot ansiktet, ni skulle sett hennes min, den gick inte av för hackor. Hon berättade sedan hur förskräckt hon blivit och hon visste inte vart hon skulle vända sig, men frågade ju om hon skulle hämta papper.
Nå, det blev en liten isbrytare i alla fall för efter det så skojade vi runt med allt möjligt och omöjligt. Nu önskar jag er en trevlig söndag, ser ju ut som att vi kommer att hänga ute på gården idag… solen lyser ju för tusan och det kommer säkert att kännas varmt, härligt!
ps. Skickar också ett Grattis till Britt på 26:an, hon fyller ju år idag, Grattis och hoppas dagen blir som du önskat ds.
 
 

Jodå, så kan det gå...

 

När jag var uppe hos mamma för några dagar sedan så skulle hon in i tv rummet och hämta en sak, och… precis som om det hade varit jag, så hakar hon fast tån på tröskeln och flyger in i tv rummet med huvudet före. Hon hade enbart tur att flygningen avslutades innan hon träffade av bordet därinne, och hon klarade sig med ett uppskrapat knä.
Hon frågade Nicco om jag berättat flyghistorien för henne men det hade jag inte, då mamma började berätta så avbröt Nicco henne med orden: Meh, det är ju precis som mamma ju! Hon brukar ju ramla överallt, men hon faller aldrig, hon bara vevar med armarna. Hon föll ju inne på Maxi… eller vart det nu var, visst gjorde du?
Njae, det gjorde jag inte men väl, på många andra ställen, och just det tillfället hon nu refererade till var inne på Kicks, ni vet, ett litet snedsteg och man roterar ett kvarts varv och låtsas som om det regnar :) När vi sedan skulle upp och fika hos mamma, så halkade jag och Nicco som gick bredvid hann säga: HEJ DÅ! När jag började få upp fart, men jag klarade mig med ett litet spinn, så resan blev inte så lång som hon trott.
Nicco fick ett paket från Järlåsa igår, innehållandes både det ena och det andra, bland annat en snygg telåda, med olika teer och två marmeladburkar, den skulle ju jag till och med kunna tänka mig att ha härnere. Sedan fick jag två paket också, ett från Sally med avlånga servetter i och i det andra paketet en kniv… brödkniv gissar jag, så den får jag testa idag, och inte att förglömma påshållaren som Theresé gjort, bild kommer sedan. Tack Theresé!
Har vi nu tur och solen lyser vid lunchtid så kanske vi sätter oss ute och grillar en korv, varför inte, behändigt, gott och med solen uppe så får man nog lite värme också, plus friskluft, jodå!
Nu har vi då i alla fall snart, överlevt en vinter till och speciellt problematiskt med halkan har det ju inte heller varit, men det beror ju också på den relativt korta vintern vi fick. Nog kan det komma bakslag nu och någon månad framåt men dom blir aldrig så hemska. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

En skattkammare... i källaren

 

Det är ett bökande och stökande nere i källaren… eller ska man kalla det för skattkammaren istället. Man kan göra en del fynd därnere, vissa saker vet man vad det är, som den här roliga mössan, förmodligen från 50-60 talet och skulle ha passat Sally, nu i julas:
Och andra får man fundera ett tag på:
Hm… kan ni ge er på en gissning?
Det finns mer grejer därnere, en pall, tror jag att det är, med ett broderi på sitsen, tyvärr saknas det en del spikar och tyget håller på fransa sig, och är rätt så smutsigt, hade varit kul att se hur den en gång sett ut:
Igår var vi, vädret till trots, bara hemma och donade på. Men det var härligt i alla fall att få se solen och känna värmen ifrån den. Jo, en promenad till Preem, kostade jag på mig, och skickade iväg ett litet paket… med adress ort, Järlåsa. Jodå!
Idag jobbar jag eftermiddag, så jag ska väl förbereda middag till Nicco och Åke, kanske jag fortsätter att kika lite på svenska hjärtan också, innan jag drar iväg. Till och med Åke, hann se fem minuter igår, och gissa vad dom gjorde då… i serien… jo, dom spillde upp en cognac *suck*.
Önskar er alla en fin måndag!

När tobaksplantagen brinner ner

 

Igår hände det inte så speciellt mycket, man hade nog mest lust att lägga sig i sängen och lyssna på regnet, men jag har som svårt för det, känns som om man kastar bort en dag. Jag bakade digestive muffins som jag tog med till chefen (jag hade lovat henne såna, vid ett svagt ögonblick, förut), dom är inte bara försvinnande goda utan även försvinnande små, eftersom jag gör dom i småbrödsformar, dom är rätt så söta, så det räcker med en liten form.
Jag kom hem vid halvfyra och då var det nästan dags att börja fundera ut en middag. När vi satte oss ner vid middagsbordet så vände sig Nicco till Åke och sa, -Du pappa, du säger ju hela tiden att du ska sluta röka, varför gör du inte bara det då, vad väntar du på? Hahaa…sa jag, innan han hann svara, han väntar på att tobaksplantagen ska brinna ner. Sen fick jag på skallen av Nicco…direkt, man ska nämligen inte skratta åt sina egna skämt :-)
Efter middagen var det så dags för föräldramötet *gäsp*, jag kan inte säga att det ger en mycket att sitta i en aula där rektorn står och pratar om deras mål, deras regler etc, det där är ju givna saker, och vill man fördjupa sig så kan man ju faktiskt läsa om det på hemsidan.
Eftersom man nu har varit på några möten genom åren så har man hört detta, jag kan förstå om man är ny, och man vill veta hur allt går till, men då kan man ju skriva det i inbjudan, alla behöver inte gå på ett sånt här möte. Lika enkelt vore det att dom skickade ett mejl med länken till vart man läsa om det på nätet. En annan sak blir det ju när man träffas i klassrummet, och det gjorde vi ju efteråt.
Även här fick jag en åthutning av Nicco då jag berättade att jag var sist in i klassrummet för jag höll inte på att hitta, jag kände inte alls igen mig där jag vek av och tog en helt annan väg, där ingen annan gick, är det då typiskt mig. Det var en massa skåp där och jag tycktes aldrig ha sett dom förut, men det skulle jag tydligen ha gjort, nå, vi får se om jag hittar nästa gång då. Eller så tar jag med mig gps:en :-)
När jag kom hem så var Åke på väg till Brälla, han hade ringt och var i skriande behov av hjälp till att byta ruta på en bil. Apropå Brälla så ska jag retas lite, han stod ju nämligen här då vi skulle lasta snöskotern i bussen, och han försökte starta skotern, det var tji i *någonting*, den ville inte gå igång. Dom provade startgas, drog och slet, men det ville sig inte.
När den sedan var lossad i Järlåsa, så tog Anders tag i snöret, jag hann knappt säga att det där är inte lönt, han knyckte till en gång och Wrooom, så var den igång. Det var alltså en som inte hade den rätta knycken :-)
Fast ska man nu vara lite snäll så berodde det säkert på att den nu hade fått stå och gotta till sig i bussen, och därför gick den igång. Annars är det där också en sån där typisk Maria grej, bilen startar icket, hur än man bär sig åt, hjälp kommer och *tjopp* så var den igång, precis som om man stått och ljugit om att den inte startar.
Jaja, nog om detta, ni får ha en underbar dag, allihop!
 
 
 

 

 

Vilseledande kossa

 

Det är ju sällan man hittar en godis sort man aldrig sett förut…i lösgodis disken. Men på city gross i Uppsala, fanns det ett fåtal saker jag aldrig sett, bland annat dessa djur:
Och när jag nu fick syn på dom så kom jag osökt att tänka på Hedlundaskolans presentationer av dagens luncher. Dom har ju som många vet, invandrar klasser på skolan och givetvis en del muslimer som inte äter griskött. Med anledning av detta så sätter dom upp bilder på kossor, då det är mat från kor, och bilder på grisar då köttet eller maten innehåller gris. Tanken med detta bildvisande var säkert menat som en god idé…från början.
I vår familj resulterade detta med att Nicco slutade äta korv, skinka och fläskkött. Hon fixade det inte utan såg bara djuren framför sig och tyckte att allt bara var äckligt. Jag kan nog till viss del förstå henne men det var ett tag där som kändes otroligt jobbigt eftersom det var svårt att hitta en lämplig ersättning till vår mat.
Idag äter hon dessa saker igen, men på skolan äter hon vegetariskt, och det funkar ju bra. Men nu undrar jag ju givetvis vad dessa barn, skulle tänka om dom fick syn på dom här godisarna?
Och kolla in den här rökta skinkan som jag köpte i Järlåsa:
Kon på paketet är lite vilseledande, eller hur?
Önskar er alla en fin dag!

Bilen är under taket

 

Nu är vi bara tre människor i huset, igen. Familjen Hällsten/Söderberg med barnflicka, packade ihop och åkte tillbaka till Järlåsa, vid sex tiden, igår kväll. Så nu är huset tyst och tomt, och allt är tillbaka till det gamla vanliga…nästan. Vi har ju fortfarande kvar två veckor av vår semester så idag drar vi tillbaka upp till Malå.
Åke grejade med Camaron igår, en del småfix innan årets första tävling som är nu till helgen. Och givetvis, då han är klar så går en säkring till lyften…någonstans på jorden, och han får offra 1½ timme på att felsöka men hittar inte den felande säkringen så Camaron står just nu högst upp på lyften på Brällas verkstad, och vill inte komma ner, kul kul. Men inget som inte går att fixa, men planerna på att lasta och göra klart igår, sprack med råge.
Vad vi däremot gjorde var att byta bussar på gården, det kändes lite aktuellt med tanke på hur det ser ut här utanför, rätt var det är så gräver dom väl upp ännu mer och då kan det vara kört att få ut en buss härifrån. Jag lastade alla småsaker som ska med och städade lite i den.
Och nu, apropå årets första tävling, så är det dags för er som inte fått ut tummen än, att skicka in anmälningen, imorgon är det sista dagen för det, och tävlingen är givetvis Piteå Midnight Sun, och den startar på fredag. När ni liks är i farten så skickar ni också in anmälan till Fällfors som är nästa helg. Tjopp tjopp så var det gjort!
Nu önskar jag er alla en fin dag, det kommer vi nog att ha också.
 

Hon upphävde tyngdlagen

 

Efter vissa funderationer och spring mellan olika diskar på flyget så kom sig Nicco iväg. Eftersom jag själv inte flugit på över 27 år så var det inte så lätt att veta hur man skulle bära sig åt. På den tiden åkte man på hundralappen, betalade och satte sig för att vänta, här var det säkerhetskontroll, pappersexercis etc. Nåja, det har säkert ett syfte, det med.
 
Sen trodde säkert dom satt därute att jag var värsta flygnörden, då Theresé råkade ringa precis då jag passerade dom. Min ringsignal…fyra år gammal säger nämligen så här: Good afternoon this is your Captain speaking, whit just a little flight information. Coming up on your…
 
Jag ringde efter middagen för att checka läget därnere i Järlåsa. Theresé berättade att dom haft en ”skogsnisse” där under dagen, som kollat in deras skog och vad dom ska göra med den. Hon och Anders hade gått runt med honom i markerna och det var inte så tvärenkelt, alla gånger. Hon sa att hon gjort en Maria Hällsten, hm…vad kan hon mena med det?
 
Anders och killen hade älgat iväg över ett dike, med sina långa ben, Theresé ville ta det säkra före det osäkra och hittade en gammal planka som låg lite lägligt till och en buske som hon kunde greppa, när hon skulle över. Det hela slutade med att hon stod med böjda ben och vågrät överkropp, tio centimeter ovanför det vattenfyllda diket, hahaha…men skam den som ger sig, hon hade vägrat ge efter för tyngdlagen och tog sig upp, mot alla odds. Hon hade dessutom kameran i ena handen och ville givetvis inte att den skulle åka i vattnet.
 
När hon berättade detta så kom jag osökt ihåg vad min mamma berättade för mig för någon vecka sedan. Inte för att det har med diken, vatten, och sådant att göra, men hon gjorde något som jag skrattade gott åt. Hon och pappa var i Norra Sandåsen, där dom har ett litet tillhåll, och morsan for iväg på en cykeltur efter vägen. Efter en tag så märker hon till sin fasa att det lufsar ett djur vid sidan av henne, hon ser detta i ögonvrån, och livrädd för älgar, som hon är så viftar hon till med händerna samtidigt som hon skriker till. Haha…fast det var ingen älg, det var en ryttare på häst. Man kan ju fundera vad den människan trodde :-)
 
Ojoj, näpp, dags att göra någon nytta här, börjar jobba två idag så man får väl fixa middagen åt Åke och mig, så det är gjort. Ska nog också åka upp på MediaMarkt och lämna in datorn, så dom får fixa till den. Ni får ha en fin torsdag!

Kräksjukeplan

 

Igår morse, härute på gården, så skuttade en skata förbi, ja sa Åke, jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dom. Mm, sa jag, men det är ju fåglar det med…nästan som maskrosor. Jag tycker nämligen att maskrosor är väldigt fina, men det är ju ett ogräs. Antagligen för att dom står så lite länge och sedan dammar dom bara. Skatorna är vackra, men dom låter nå hemskt. Fast fiskmåsarna är nog några gånger värre.
 
Sen undrade Åke vem som skulle komma hit först, igår. Det blev någon otippad, nämligen ”Fager”, sen sålde vi ännu en cykel, och ”moster” Gunilla dök förbi. Alltid rörelse på den här gården, med andra ord, och en hel del vinkande och tutande, förstås.
 
Idag ska jag få laga gluggen i mina tänder, dom hade fått ett återbud, ska både se konstigt och kännas annorlunda då det nu var ett tag sedan ag tappade biten som suttit där. Men då är då ordningen återställd i alla fall. Sen är det jobbar dags, 14-21, och imorgon och på onsdag, är jag ledig igen. Vilket lyx schema man har…ibland.
 
På onsdag åker Nicco till Uppsala/Järlåsa, för sin prao dag på GE Helth care och givetvis för att få träffa systra med familj. Hon har varit lätt orolig för själva flygandet då hon fått höra diverse skräckhistorier. En hade sagt att alla låg och spydde överallt på planet och nästa hade berättat om alla flygplans kapningar etc, nåja, hon kan nog vara lugn för att det är lätt överdrivet, haha, jag har då aldrig sett en människa kräkas på ett flygplan, än mindre hört om flygplans kapningar mellan Umeå och Stockholm. Fast dom som nu kanske upplevt det förstnämnda, kanske satt på ett plan till Thailand, och hamnade i värsta kräksjukeplanet. Vem vet, inte jag i alla fall.
 
Nå, ni får ha en bra dag, jag ska försöka, men tror att jag ska förbehandla min nacke med ormsalva, så kanske man fixar en stund i tandläkarstolen, och kanske slipper en öm sådan.

Det kom ett paket

Det kom ett paket igår, med avsändarort, Järlåsa, kunde det vara Theresé som skickat något?

Jomenvisst, det innehöll lite blandade saker såsom en spunge bob:

En necessär, som jag gissar hon tycker vi ska ha i bussen:

Lite hårda "karra" och några askar av min enda last, läkerol:

Ett ljus med texten, grönt är skönt, rätt är sött, citron är surt:

Och det bästa av allt, foton på lilla Sally, som just för tillfället får pryda bänken bredvid kylskåpet:

Motvind inne på Mio

 

Min mamma har legat inlagd på kardiologen, hon blev utskriven i förrgår och igår så åkte jag och Nicco och hämtade henne på lasarettet, där hon hade fått en tid hos tandläkaren samt varit in på apoteket för att plocka ut mediciner.
 
Hon berättade att det var ett glatt gäng som låg på salen, speciellt en kvinna som tydligen härstammade från Finland. Hon hade skämtat och berättat roliga historier, oavbrutet och allihop hade skrattat och mått gott. Hon hade bland annat frågat om det var någon som visste hur man kunde göra sig av med en pitebo, och nu frågar jag er, samma sak, kan ni gissa hur man lättast går tillväga?
 
När vi åkte från morsan så gick vi först in på kupan för att se om dom fått in något nytt och intressant, jag hittade en kryddburk, gammal sådan, som jag vet att det finns tre stycken av i huset och som jag sett att dom skulle 160:- för, på mattex, och här kostade den 30:- så jag slog till. Annars var det inget som lockade.
 
Vi vandrade vidare in på Mio, för att kolla på soffor, vi ska ha en ny till tv rummet och Nicco ska ha en bäddsoffa till filmrummet, gärna med divan, och såna finns det ju gott om, grejen är väl att den ska vara skön att sitta i samt att sova i, och då får man nog betala lite extra, skulle jag tro.
 
Nå, soffor fanns det då gott om och vi hittade vad vi skulle vilja ha, nu återstå det att se vad Åke säger, och man skulle ju också kunna titta lite på andra ställen också, innan man bestämmer sig helt. Vi gick i alla fall runt där och rätt vad det var så blev det motvind nå hemskt, min hjärna var inställd på att ta mig framåt, men mina ben, stannade mitt i steget, sedan började Nicco asgarva.
 
Jag har nämligen en sån där gummistropp som hänger ner från min jacka, därbak, och nu hade den lurat in sig i en sån där inplastad prislapp som hängde på sidan av soffan, och det där såg väl givetvis kul ut. Nicco kämpade för att inte brista ut i ett högljutt skratt men det var svårt, och jag skrattade och fnissade så hade någon kommit fram och tittat på oss så hade jag förmodligen skrattat till jag hade börjat grina.
 
Jag tog mig då lös, och ingen tycktes ha uppfattat vad som skett, hela händelsen passerade obemärkt…förutom Nicco då, som såg alltihop. Sen dinglade den där stroppen ända nere vid fotknölarna, kanske skulle ta bort den, hm, tål att tänka på.
 
Fick ett mms igår, från Järlåsa och en stolt ägare av en mössa från busmonster, vi tackar Helena blogg.vk.se/e-lack som utsåg mig till vinnare, och tillverkaren av mössorna, som gör fina sådana, tack, tack!
 
Och den bilden får avsluta dagens blogg, ha en fin dag!

Hej & hå!

 

Hej och hå, så var det fredag, och här sitter man igen. Marja Granqvist, blogg.vk.se/marja/ har en utmaning på sin blogg, som ser ut så här:
 
Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild
 
Så jag har tänkt att ge mig på den, men inte i ett svep, utan jag tar det lite pö om pö, med start idag. Ett självporträtt, hm, inte lätt att hitta bilder på en själv då man aldrig vill vara med, men dom här har i alla fall Niccolina tagit, under semestern ifjol, och just här sitter jag utanför bussen nere i Järlåsa:
 
Vi hämtade dusch hörnan igår, det var bara den som hade kommit, inte handfatet som vi trodde. Jag skulle möta Åke däruppe på k-rauta, strax efter fyra, hinner precis passera Statoil på Vännäsvägen då jag kommer på att jag glömt ordern hemma. Så får jag sitta och förbanna mig själv för att jag inte kom på det en sekund tidigare, för då hade jag kunnat sno bilen där, vid Statoil, nu var jag tvungen att köra ända upp på Beijers innan jag kunde vända.
 
Jaja, vi fick då hem hörnan och det var ju huvudsaken. Sen ringde Brälla på kvällen och undrade om vi ville ha middag idag, fredag, på Lundalogén, och det tackade vi ja till. Det blir ju lugnt för min del i alla fall, jag jobbar imorgon och ska därför upp strax efter fem, pigg och fräsch.
 
Sen kommer Theresé hem imorgon, men henne hinner jag ju inte träffa många timmar. Hon ska på en klassträff imorgon kväll och jag kommer ju hem först till middagen. Sen har jag bytt bort fem arbetstimmar på söndagen så jag börjar tolv, så det blir på söndags morgonen vi kan träffas, om hon nu är uppe på benen, vill säga.
 
Och härmed önskar jag er alla en trivsam fredag!
 
 

Benen rätt upp i vädret

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Mera konstigheter

 

Blomman jag visade igår är inte den enda konstiga växten vi har, Nicco fick en kaktus av Birgitta för flera år sedan, den höll sig i skinnet fram till förra sommaren, då vi kommer hem från semestern så hade det helt plötsligt slagit ut en mörklila, luden, stor blomma i formen av en stjärna. Jag blev först rädd i tron att det var ett djur av något slag, jag visste inte ens om att den där kaktusen kunde blomma. Men den var ganska så fin och ovanlig.
 
Detta trodde jag då var den sista blomman vi skulle få se, men i somras gjorde den samma sak, med den skillnaden att den fick en blomknopp, det såg lovande ut under någon vecka och sedan skrumpnade den bara ihop. Det gick ett tag sedan kom nästa knopp, samma visa, den torkade och en tredje gång, sen gav den upp.
 
Den tredje knoppen tog jag lös för att visa Nicco då hon satt vid bordet, jag klämde lite lätt på den för att hon skulle få se att den var torkad…*POFF* lät det då den small sönder och jag hoppade rätt upp. Nu, strax innan jul, kom en ny knopp, häftigt tänkte jag och skyndade mig att fota, tänkte ta ett kort på hela händelseförloppet, men tji fick jag. Ett kort på knoppen har jag men sedan torkade den bort, hmph.
 
Idag kommer gänget från Järlåsa, så det blir nog till att städa lite, en sväng upp på Mariehem ska jag göra, för en kopp kaffe hos mina föräldrar, fast farsan jobbar nog, en titt inne på affären bör jag också ta, då jag behöver tvättmedel till kvällens tvätt. Jag städade lite på toaletten igår och se hur duschdraperiet ser ut då man har katter:
 
Jag vet vem som är den skyldige…Enya, hon är hopplös på att gnaga på saker, är det inte dörrhandtagen (i järn) så är det golvlister, tidningshållare eller plastpåsar, jag har talat om för henne ett antal gånger att hon inte är en get, men hon tycks inte fatta vad jag säger. Nå, nu önskar jag er alla en fin dag!
ps. Det är Nicco som fångat förövaren Enya, på kort ds.

Inte bara vi är knäpp

 

Så här har den här blomknoppen på vår julkaktus, sett ut sedan i somras, rosa, hård och fast.
Stod och skulle ge den lite näringstillskott…i form av vatten, för några dagar sedan och upptäckte att den blommade på andra sidan, i rött. Det är inte bara vi som är lite knäpp och konstig ibland, utan även våra blommor :-)
 
När Nicco och Saga hade sitt Harry Potter maraton, så hade dom passat på att fixa i Niccos rum, såg ju ut som ett smärre bombnedslag, men dom tyckte nog att det var mysigt att ligga därunder filten:
 
Igår då jag kom ut på jobbet så hade jag givetvis glömt saxen hemma, den som jag skulle ansa björken med, men idag är den packad i väskan och kommer att få göra sitt jobb. Även spaden ligger kvar, det var mer snö än jag trott, så jag får allt ta lite åt gången om jag inte ska dräpa mig själv.
 
Nu håller det på dra ihop sig till Nyårsafton, Theresé, Anders och Sally kommer åkandes/körandes från Järlåsa, imorgon och blir väl kvar till söndag eller måndag. Theresé ringde igår och undrade om vi fått någon uppgift ännu, på nyår, vi brukar få göra förrätt, efterrätt eller fördrink, lite mixat sådär, men än har det inte dimpt ner något önskemål, får nog sms:a till Lena idag och höra om dom har några planer. Det blir väl på Lundalogén vi ska vara, då Brälla sa att dom inte fått någon avbokning än.
 
Nä, nu har jag surfat och skrivit klart, frukost och iväg. Ska prova mig ner på strömpilen efter jobbet idag men känner mig lite misstänksam på att det kommer att krylla av folk där, kan det bero på att nyår är i antågande eller för att dom har mellandagsrea? Jaja, vi får se! Ha det gott!

Kartong demolering

 

Jag är ledig idag…YESSS!!! Tänk vad tacksamt det då hade varit om katterna låtit bli att ha kartong demolering utanför sovrumsdörren, exakt klockan 6 imorse, men inte visade dom någon speciell empati för min sovmorgon inte. Jag drack en kopp kaffe, Åke hade redan stigit upp och kokat en panna kaffe och när han åkte så testade jag att somna om igen.
 
Men det var riktigt kört, det enda jag hade i huvudet då var problemlösning på arbetsplatsen. Inte problem med dom jag jobbar tillsammans med eller för, utan småsaker som man kanske kunde göra annorlunda, för att förbättra vardagen, hm…typiskt jag, att inte kunna släppa jobbet då jag går hem. Det spelar ingen roll vad jag har arbetat med, det har alltid varit samma sak.
 
Så, jag gav upp, gick och duschade, värmde på en kopp kaffe till och satt mig här för att se om jag kunde hitta på nåt att skriva om.
 
Vi hade ett litet personalmöte igår och diskuterade arbetsschemat, som det såg ut då vi gick hem, var nog så bra som vi kan få det, och jag blir i så fall ledig två dagar i veckan, samt helgerna, förutom en/månad, som innehåller ganska så många timmar. Det låter fint, faktiskt. Nu är jag ledig idag och imorgon, sedan jobbar jag söndag och är ledig igen, måndag och tisdag.
 
Jag släppte in en snubbe till svärfar igår som skulle fixa till i huset så han tar sig runt utan problem, sedan hem och koka kaffe och invänta Sussie, som skulle komma hit och se på Rally Sally. Sussi som gått på bräntis, precis som jag och vi har även jobbat ihop, en gång i tiden. Vi satt och surrade i två timmar sen var det dags för middag. Efter det åkte i hem till brorsa och hans familj, dom ville också spana in Sally och bju´ på kaffe, glögg, och tillbehör. Sen hade den dagen och kvällen passerat.
 
Jag har fått lite inside information, kråkan på Granngården (lantmännen) har återvänt, enligt säkra källor (läs Jan A), jag som kollat in fönstret, varje gång jag har passerat där, för att se om han återkommit, nu är det över ett halvår sedan jag såg honom och trodde att han lagt stövlarna på hyllan, flugit sin sista kilometer eller vandrat vidare, men tydligen är det krut i kråkan och han har kanske bara varit ute på annat äventyr men nu hittat tillbaka till sitt kära fönster där han/hon sitter och hackar.
 
Idag blir det ett besök på myrorna och kanske att vi kostar på en fika på Victoria. Sedan åker ju gänget hem ikväll, tillbaka till skogarna i Järlåsa, och Elin med mobilen laddad med diverse konstiga ord vi använder oss av, häruppe, som till exempel: Hort he va, he, ho, hedde, he som hänn he hänn hänna, harta borti harta o harta borti he, dvs. 12,5% osv. i all oändlighet. Det du Sören i Eksjö, hängde du med där? :-)
 
Önskar er en trivsam fredag med en följande trevlig fredagskväll!

Vart är jag?

 

Strax söder om söderhamn, när vi kom åkandes från Järlåsa, så blev det ett sånt där trafikmeddelande på radion: Det ligger en hög med kläder på E4:an i södergående riktning, strax innan Söderhamn.
 
Han hann inte mer än säga det så började det fladdra kläder till vänster om oss:
 
Förmodligen någon som haft en säck eller två, med kläder i, liggandes på en släp som sedan fallit ut från den. Snopen borde dom då bli när dom kom fram till sin slutdestination och upptäckte att något saknades, eller så fick dom också, precis som vi, bli informerade om det via radion.
 
Är det fler än jag som brukar bli helt bortkollrade när man är inne på lasarettet? När jag nu var uppe på sunde våningen, på ögon, så var jag tvungen att gå fram till fönstret för att kolla vart jag kunde vara någonstans:
 
Med denna utsikt så var det inte så svårt att gissa vart man hamnat. Undrar just hur slutresultatet blir, och vad synd att ingenting någonsin kommer att vara färdigbyggt. När ett område, väg eller byggnad är klar så ska det fortsättas med nästa. Jag kommer inte ens ihåg hur det såg ut borta vid granngården, före dom byggde rondellen där. Nu får man förlita sig på ”gamla” foton istället.
 
Inte ens mariehem är ju som det en gång var, med nya hus ute vid vägarna och Konsum rivet, för att inte tala om alla nya områden, mariestrand och allt vad dom nu heter.
 
Jag kommer inte så mycket ihåg hur saker såg ut, däremot hur det var eller grejer som hände, så jag kommer minsann ihåg den lila varubussen som kom körandes på mariehem och stannade ute på parkeringen, det var spännande att få gå in i den och köpa sitt lördagsgodis. Vi har pratat om den och förmodligen var inte svampen byggt då, den lilla affären borta vid förskolan, utan det var bara centrum som var klart.
 
Nog om detta, nu ska jag se på Amazing race, på sexan, tydligen finalen idag. Ni får ha en bra dag, skrev Maria ”snörvel” Hällsten

Vatten, stan är full av vatten

 

Såg en rolig älgvarningsskylt, på väg från Järlåsa:
 
Fast egentligen var det nog inte en varning för älg på vägen utan det ligger en älgfarm där.
 
Visst är det konstigt att resan dit ner och hem gick bra, men sedan…Kerstin och Janne noterade ett vatten läckage under vår buss, här på parkeringen, Åke hade inte sett vattnet, däremot så upptäckte han, dagen efter vi hade kommit hem, att pumpen till våra vattenkranar hade stått på hela natten…obra.
 
Sedan, på tal om vatten, så skulle jag göra i ordning termosen och diska undan lite kastruller igår kväll, då var det stopp i avloppet i köket, härligt!!!
 
Åke försökte sig på att få bort stoppet men lyckades inte så jag har skickat iväg en felanmälan så hoppas jag att problemet är löst då jag kommer hem. Man blir som ställd när man inte ens kan skölja av en disktrasa eller få undan disken.
 
Nä, nu hinner jag inte skriva mer, börjar jobba kvart i åtta och är inte riktigt färdig än. Ha det gott!

Sjötomt???

 

Därnere runt Uppsala tycks vi ha sett en hel del sjögräs, sådär i dikeskanterna, detta ska då bero på att det en gång i tiden har varit en sjö där. Så är det även där borta där Theresé och Anders nu har köpt sig lite mark samt hus på densamme.
 
Jag sa att dom skulle bygga sig en liten brygga där, från vägen och sedan sälja fiskekort, Åke fyllde på med en mekanisk flytbrygga, vem skulle kunna se att det faktiskt inte är något vatten där, med allt det sjögräs som finns?
 
Nicco noterade att det var ett litet stängsel, därutanför sjögräset och undrade varför det satt där. Det har väl varit något djur av nåt slag, sa jag, du får väl fråga Theresé. Jag vet inte vad hon fick till svar men jag hörde vad Nicco sa och jag citerar: -Aha, det är alltså sjöhästar då!
 
Nicco har lärt känna några tjejer därnere i Järlåsa, en av dom, Elin, var med på lördagskvällen och hon och Nicco satt och spelade kort, men dom tyckte att kortleken var i jobbigaste laget, och jag förstår dom:
 
Mr Bean är inte att leka med.
 
Igår var det då min första dag på förskolan, det gick bara bra, jag höll mig lite i bakgrunden och lät barnen komma fram till mig och ställa frågor, det gör dom, för eller senare, och jag fick min några anhängare :-)
 
Vilka charmtroll det finns, En liten kille kom ut genom dörren och föll framlänges, jag förväntade mig ett gallskrik, men han var knäpptyst, upp på benen igen och när han vandrade iväg så hade mössan halkat ner för ögonen. Han sa fortfarande ingenting, inga protester överhuvudtaget utan han knallade vidare. Jag hann fram till honom och drog upp mössan så han skulle se åt vilket håll han var på väg.
 
Efter ett tag därute så blev han satt i en vagn, även där, så råkade mössan halka ner men han opponerar sig icket utan man ser bara hur han lutar huvudet bakåt för att få in lite ljus, vilken kille, inga klagomål utan han finner sig i att han ser lite sämre…just då. Kan man annat än le?
 
Tänk också vad mycket man missar, när det gäller just barn. Såna här småsaker som det här med mössan, eller när dom säger något som blir hur tokigt som helst men om du inte står där, just i det ögonblicket så har du missat det.
 
Jag kommer ihåg när Nicco gick på förskolan, då hade dom ju ibland besök av polisen, som var där för att visa upp bilen och prata lite och visa upp sina saker. Just denna gång så hade dom plockat fram sina handfängslen och genast så ropade en av killarna till – Såna där har min pappa!!!
 
Nu lät det ju väldigt roligt då han sa så, för vem kunde veta, som inte kände honom, att hans pappa också jobbade som polis, så det var kanske inte så konstigt. Nä, ibland önskar man att man kunde vara en fluga på väggen, men jag lär nog få vara med om många såna där små händelser när jag nu finns på plats, enkom för att hålla koll på vad barnen gör.
 
Det är ett stort jobb dom gör, våra förskolefröknar, tänk er ljudnivån, alla som ska servas och framförallt vilket ansvar som vilar på deras axlar, dom gör det bra. Själv tyckte jag att det bara gick bra men visst kände man sig lite tung i huvudet då man kom hem, förmodligen för allt ljud som man är utsatt för, hela tiden. Nu önskar jag er alla en bra tisdag, det tänker jag ordna till mig, i alla fall!

Helgen som gick

 

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:
 
Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.
 
Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.
 
Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.
 
Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där :-)
 
När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:
 
Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:
 
Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:
 
Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:
 
Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:
 
På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.
 
Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!
 
 

Packade (inte onyktra) o klar

 

Det blev en blöt promenad igår, jag tror att jag och Kerstin var dom enda som var ute och gick. Jag skulle åka på Expo och se om jag hittade nya gardiner till Niccos rum och Kerstin hakade på. Som ni vet så tvättade jag ju fönstret i Niccos rum igår, och givetvis, helt självklart, tveklöst, så ropade Nicco på mig då hon skulle gå i säng. Hennes persienner gick inte att rubba. Dom är alltså i öppet läge hur mycket jag än försöker vrida på dom så det var bara att slänga gardinerna över stången så hon fick lite mörkläggning.
 
Nu är vi snudd på packade och klara…ja, inte Åke och nicco för dom ligger och sover än. Men vi bar ner en del till bussen igår kväll och så mycket ska inte med ner till Järlåsa, så jag tänkte att dom skulle få sova någon halvtimme längre än jag.
 
Vi blir många därnere. Mina föräldrar ska ner, lillasyster med hennes sambo, storebror med fru och sedan kommer lillebror upp från Stockholm, samt alla andra vänner och släktingar i närheten av Järlåsa. 50 personer är det som ska bjudas på dop och efter det smörgåstårta, imorgon, det räcker nog till.
 
Nä, nu ska jag få upp mina kära från sängarna, Nicco kan ju, som ni hört förut, vara svår att få i vaket tillstånd, hur nu det ska gå då jag börjar jobba på måndag??? Det lutar åt att hyra in ett hårdrocksband som kan spela en trudelutt så där vid kvart i sju morgonen, eller så får hon helt sonika ta någon av våra väckarklockor…jaja, det löser vi.
 
Ni får ha en trevlig helg allihop, det tänker vi ha.
 
 
 
 
 
 

Jag upptäckte en sak som ...

 

Morskade upp mig igår och tvättade fönstret i Niccos rum. Vi har som sagt var treglas fönster i dom här lägenheterna och alla sidor går att öppna, så på varje fönster har man med andra ord sex rutor att torka, fy för den lede. Dessutom skulle jag sätta dit gummilister mellan hennes rutor, hon hade nämligen bara tretton grader i sitt rum i vintras och det säger dom beror på att man har dåliga lister, så nu återstår det att se om det är på det viset. Man kan ju alltid hoppas men jag betvivlar att det är det enda som är problemet.
 
Nu hade vi ju visserligen extremt kalla dagar, till och från, och jag vet inte om det är det jag hoppas på, nu i vinter, då föredrar jag nog lite varmare väder. Jag upptäckte en sak som jag aldrig sett förut, trots att jag öppnat dessa fönster ett antal gånger under alla år vi bott här. I sovrummen har vi inga ”vanliga vred på fönstren, utan bara fyra små hakar, är ni fler som har så eller har vi nåt special? Någonting verkar vara bytt för det finns dessutom hål någon centimeter ifrån det som skruvarna ska in i, som bara är där. Inte för att det gör något, men jag blev bara så fundersam, och jag fattar inte att jag inte tänkt på det förut.
 
Ikväll ska det packas och göras i ordning för resan söderut imorgon bitti, våra förhoppningar och intentioner är att vi tar oss härifrån vid åtta tiden och förhoppningsvis är vi då framme i Järlåsa vid middagstid, om Gud vill och grejerna håller :-) Niccolina muttrade och tyckte att åtta är alldeles för tidigt, men jag sa åt henne att det enda hon behöver göra då, är att masa sig ner till bussen, sen kan hon lägga sig i sängen där och fortsätta sova några timmar…fördelen med att ha buss.
 
Man kan ju inte annat än påstå att det är lite för långt dit ner, Theresé! Jag tror ni får flytta några mil norrut, typ till Sundsvall, eller varför inte Övik, det hade varit hur bra som helst. Till Övik tar man sig ju på en timme. Jaja, jag vet förmodligen svaret på den önskan och det kommer inte att hända under vår livstid, hm. Men att önska kostar ingenting och det får man göra hur mycket som helst.
 
Nä, nu önskar jag er en bra dag, imorgon blir det förmodligen inget bloggande…fast man vet aldrig. Kanske något från mobilen, om det skulle råka på hända något konstigt på vägen ner, det är ju verkligen nåt man inte kan sia om. Men nu har vi alla fall med oss reservdäcket, och bussen är nyligen genomgången så vi bör ju klara oss *håller en tumme*
 
 
 

Jag gissar...

Eller så tror jag rent ut sagt att sommaren är över och allt kaffe drickande vid det lilla bordet på gården, är slut för denna säsong:

Men man ska ju aldrig säga aldrig.

Bussen gick igenom besiktningen ( by the way) och vi kan köra den ner till Järlåsa på fredag...yes!!!

Beresta växter

 

Vi har två stycken beresta blommor här hemma. Dom har varit i Fällfors, Malå, Järlåsa, Småland, ja runt om i Sverige. Bägge två har varit ganska så fina och blommat hela tiden. När vi kom hem, efter allt resande så är det sista jag gör, att kliva rätt ner i den stackars blomman och sen dess har den aldrig tagit sig. Oj, vad förvånande…eller inte. Ja, det som inte förvånar mig är att jag lyckades kliva i den. Man kan ju inte ha ögon överallt :-)
Blomma nummer ett, den klarade sig.
Blomma nummer två, ser aningens misshandlad ut.
 
Jag hade en jättejobbig dröm igår natt, det var hur mycket som helst som jag skulle hinna göra och allt på en och samma gång. Dessutom motarbetades jag hela tiden av människor runt omkring.
 
Jag skulle städa, samtidigt som jag skulle baka, tvätta håret, möblera om och ställa undan saker. Under den tiden så plockar Åke fram en massa grejer han hittat i källaren, deciliter måttet finns inte så jag får höfta med receptet, smeten åker ner på golvet, det är kladd överallt, jag struntar i att fortsätta med bakningen och ska tvätta håret, då är hela badrumsgolvet fullt med vatten.
 
Sen vaknar jag och tänker att det var som fullt upp och allt gick bara galet, men du…haha, jag tror att jag är ganska van med såna där saker som bara händer och som många gånger inte går att göra något åt heller. Jag/vi är vana, och egentligen, vem har dött av en söndertrampad blomma, vatten på golvet, eller katter i gardinerna? Förmodligen ingen.
 
Morsan överlevde åkturen till Coop igår, men hon såg lite stressad ut då vi körde in för att hämta upp henne. Hon tror, av någon konstig anledning att bilen har eget liv och kan bli helt galen när den känner för det, hur kan det komma sig? Att hon tror det, menar jag. Jag har ändå sagt till henne att felen som var är ju åtgärdade, gasen kommer inte att hänga sig igen och inget kommer att hända när man kör den, men, hon är inte helt övertygad.
 
Idag ska jag städa i svärfars hus, han är inte så duktig på att hålla efter med dammsugaren, därav min lilla idé om dammsugare i rullatorn. Nå, det ska väl vara snabbt fixat, sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Ni får ha en bra måndag!

Hjälp till att välja nu

Theresé och Anders sitter nere i Järlåsa och grubblar på val av ytterdörr, gå in på hennes blogg: blogg.vk.se/tezzii/2010/09/18/omrostning-189685

Titta på alternativen hon har lagt ut och lämna en röst på den dörr ni/du tycker passar bäst. Sex röster hittills blir man inte speciellt mycket hjälpt av, kom igen nu :-)

Ett bra affärskoncept?

 

Ja, då var det bestämt att jag ska börja min praktik på förskolan Klumpen, i början av oktober. Det ska bli väldigt roligt och intressant, dessutom borde det ju vara en merit att ha jobbat med barn då man söker jobb som personlig assistent. Nicco har gått på Klumpen då hon var liten så jag känner väl till omgivningarna, en del av personalen och har väl en liten hum om hur dom jobbar. Det blir säkert bra, om inte annat borde man ju få vara lite kreativ.
 
Apropå kreativ så pratade jag med lillasyster Emma, igår. Hon som är så otroligt duktig på att måla tavlor. Jag tyckte att hon skulle starta upp en liten uthyrningsfirma där hon hyr ut sin konst till både privata människor och företag. Efter någon månad eller enligt överenskommelse, kommer hon sedan dit och dom får byta ut konsten dom har på väggarna, till nya tavlor. Det var väl ett bra affärskoncept? Hon får dels behålla sina alster i det långa loppet och kunderna får förnyelse hela tiden.
 
Tävlingen i Fällfors blev inställd, men jag är inte speciellt förvånad över det. Dom utlovar regn och vi blev bara sju stycken anmälda. Näpp, då får man ladda till nästa säsong då, som förhoppningsvis börjar sista helgen i maj, då dom brukar köra i Fällfors. Det är bara att gilla läget.
 
Fast Åke tyckte nog att det var nog så bra att slippa offra en dag i bussen istället för under den densamme. Han håller ju fortfarande på med att åtgärda felen. Och det är ju av yttersta vikt att vi har den klar till våran lilla planerade tripp till Järlåsa. Jag har nu, by the way, hittat den perfekta doppresenten, men jag kan tyvärr inte avslöja den här och nu utan det får jag göra efter dopet, fast så mycket kan jag säga, det blir ingen doptavla, sparbössa eller bestick :-)
 
Då återstår bara att önska er alla en bra och trevlig fredag, och kom ihåg…om ni får vattenplaning, bibehåll lugnet, tryck ner kopplingen i botten och styr i färdriktningen, vrid ändå inte på ratten, eftersom bilen inte går att styra under vattenplaning, då hjulen kan vara felriktade när fordonet återfår greppet. Då vattenplaningen upphör vänder bilen häftigt åt de håll som hjulen är riktade och det finns risk att bilen styr över i mötande körfält, samt, accelerera eller bromsa inte under vattenplaningen, eftersom greppet då endast försämras. Puh!!!

Kallrostat eller blekmjukrostad?

 

Vi åkte till Gräsmyr och lämnade in generatorn till bussen, igår. Killen var inte hemma men skulle höra av sig så fort han kollat på den. Han ringde upp efter att par timmar, den gick inte att laga utan hade kortslutits. Men han hade en annan generator som vi kunde få köpa om vi ville, 2250:- *tjitjing*. (ha, hörde ni ljudet? *tjitjing* samma ljud som låter i brevlådan hos alla pensionärer, en gång i månaden då pensionen dimper ner i brevlådan i ett guldkuvert…eller hur det nu var).
 
Nå, vi åkte i alla fall tillbaka dit och införskaffade den nya generatorn, och jag bestämde mig för att skippa Sundsvalls tävlingen och istället lägga pengarna som tävlingen kostar på att bussen förhoppningsvis ska ha laddning då vi åker upp till Piteå. Så igår kväll tillbringade Åke all tid ute i bussen:
 
Den här generatorn är mindre och det skulle vara lite knökigt att få dit den, sa killen i Gräsmyr, men det ska gå.
 
Nu kommer jag till delen om den kallrostade mackan. Vi satt och åt gemensam frukost, det har inte hänt varje dag under sommarlovet att Nicco har varit uppe vid den tiden, och därför har kunnat sitta med oss, men den här morgonen så var hon på plats.
 
Jag rostade mackor och själv vill jag ha dom välrostade och knapriga, nu hade jag gjort några och dom var ju givetvis ”brända” i hennes ögon, samt kalla, alltså kallrostade :-)
 
Jag stoppade i ett par till och poppade upp dom efter en liten stund och sa till henne att egentligen begriper jag inte varför jag ens ska stoppa ner dom i brödrosten, det räcker ju med att visa mackan för rosten. Nä, det höll hon inte med om och nu skulle det klagas på att mackan var alldeles för lite rostad, arrrghhh, sa hon, jag blir bländad av mackan, så lite rostad är den. Dessutom, sa hon, så fladdrar den när man rör den så den är alldeles för lite rostad. Så det blev en blekmjukrostad macka för hennes del.
 
När jag nu skriver om brödrosten så kommer jag ihåg då vi var nere i Järlåsa och Theresé skulle värma nutella i micron, för att få den mjukare innan hon skulle bre ut den på tårtan, hon stoppade in hela glasburken och det blixtrade och small i micron, förmodligen var det lite metall kvar runt öppningen. Då sa jag, att det där borde väl vara ett effektivt sätt att sätta dit alla flygplanskapare, om alla passagerarna får gå in i en jätte micro och dom har någon metall på sig så…ja, då fattar man vad som händer, eller hur?
 
Nä, idag är Åke tillbaka på jobbet efter sin semester och själv ska jag nu låta saker och ting gå tillbaka till dom gamla rutinerna så strax ska jag bege mig ut på en runda runt umestan, kan vara skönt att gå tidigt också innan det blir för varmt. Önskar er en bra dag!

Koffein förgiftad eller bara mätt?

Det absolut kryllade av getingar, söderut, huvva, vi blev bokstavligt talat överfallen när vi klev ut genom bussdörren nere i Järlåsa. Åke hann få sig ett stick i halsen men kände som tur var inte av det så mycket. Jaja, inte i halsen, utan på halsen.

Nicco hade lämnat en halvfull cola burk på bordet och där kan ni gissa att det svärmade av hungriga getingar hela tiden. När jag sedan blev less på surret runt burken, så schasade jag bort tre stycken som satt runt den och gick en bit bort för att tömma ut innehållet, det gick ju fint, när burken var tom så tyckte jag ändå att det kändes som om det var något i den, jag skakade och den lät som en maraccas, en geting hade överlevt niagarafallet och damp i backen då jag slog burken nedåt.

En av getingarna var så övertankad på coca-cola, att den inte kunde lyfta från bordet, jag trodde att den var koffein förgiftad, när den snurrat hundra varv och provat sina vingar men misslyckats, så släppte den av en stor droppe därbak och sedan tog den sats igen och äntligen så bar vingarna.

I Stockholm hade dom under torsdagen förra veckan, fått in över 2000 samtal, enbart om getingar. Jojo, då är jag glad över att vi knappt har några här.

Nu ska jag koka kaffe, har nämligen bjudit ut Ingegerd och Jan på en Irish Coffeé, ute på gården. Blir säkert trevligt, jag skulle ha bjudit ut fler också om vi hade haft whiskey så det räckte, men om ni läser detta eller för all del, om ni ser oss därute så kan ni ju komma ut i alla fall. En kaffe slurk finns nog alltid. Ha en fin fredags kväll!

 

Cold...ice cold

På vägen ner till Järlåsa, från Malå, så hade vi med oss detta kylskåp:

Min mormor, köpte det begagnat, någon gång under 50-talet och hade det i flera år stående inne i huset, sedemera flyttades det ut i farstun, där till och med jag kommer ihåg att det stod.

Nu har kylskåpet fått flytta ner till Anders och Theresé. Anders tyckte att det såg fränt ut och skulle kunna tänka sig att ha det som öl kylskåp ute i garaget. Det är nog klokt, att ha det därute, det lever nämligen om ganska så mycket i påslaget läge, men det fungerar.

Jo, vi tog oss hem igår, utan några som helst problem, vi var rädd där ett tag att vi skulle få soppatorsk innan vi skulle hinna till ett lämpligt ställe att tanka på, men vi klarade oss med fina marginaler. Soppamätaren fungerar nämligen inte, men ohhh så konstigt (skrev hon lite lätt ironiskt).

Idag ska jag åka och handla så man får fylla upp kylskåpet lite, ja, vårat kylskåp, inte det där gamla. Men vad jag däremot ska göra innan dess är att skura ut vårat, nu när det liks är så lite saker i det, så var det gjort.

Här ska ni också få en bild på en fin liten tjej, Sally:

Ni får ha en bra dag!

 

Ja det är väl bara att...

Gratulera Kerstin Arnqvist, som nu helt plötsligt och helt oberäknat, blivit ett år äldre. Men egentligen är du ju bara en dag äldre än du var igår, och visst är det precis som alla säger, vad spelar åldern för roll? Det är bara en siffra och du är aldrig äldre än du själv gör dig.

Hoppas du får en jättebra dag och att du blir uppassad.

Vi sitter nu...förhoppningsvis i bussen och har lättat ankar från Järlåsa. Jag tänker inte ens ge mig på en gissning över när vi kommer attt vara i Umeå, det vet jag nu med viss erfarenhet, att det inte är lönt att försöka sig på. Vi får se och ni lär väl få läsa när vi kommit hem.

Ha det gott allihop, och speciellt du, Kerstin!

Gipsskenan är väck

 

Ortoped läkaren hörde av sig för ett tag sedan. Vi kunde klippa bort gipsskenan, rejäla skor, typ träskor ska införskaffas, så ska hon klara sig med det och kryckorna. Det låter ju bra, då är sommarens bad räddad, och kanske hon snart kan sitta på en cykelsadel igen. Skateboarden däremot lär nog få vänta.
 
Han sa att det kunde bli långvariga bekymmer och att det kommer att ta tid innan det läkt ihop, men visst är det ju skönt att slippa gipset. Nu är det bara att hoppas på att inget annat dyker upp, som dom förbisett.
 
Men något glatt och roligt kommer i alla fall att dyka upp framåt kvälls timmarna, då får vi äntligen träffa vårat barnbarn, som kommer upp från Järlåsa. Dom ska först förbi på mödravårdscentralen innan dom börjar den långa bilresan hit:
 

Ny dragracingbana?

Fick alldeles nyss detta tips från Theresé, någonting för alla dragracingförare.

www2.unt.se/avd/1,1826,MC=76-AV_ID=1007684-PARAM_1=-PARAM_2=-TYPE=,00.html

Bara synd på avståndet men det skulle tarva för mer besök av oss i Järlåsa då...kanske.

Tomtekatt eller döskalletomte

Hm, undrar vilken bild jag ska skicka som julkort?

Skojar bara, jag har precis knappat och skickat iväg dom sista julkorten. I år blev det med posten.se och egna bilder som jag skickade, förutom några få, vanliga kort. I vanliga fall brukar jag försöka hitta på något speciellt som till exempel ifjol då jag skickade olika julkryddor i ett flätat hjärta, året innan dess skickade jag ett recept på en saffranskaka tillsammans med just saffran.

Sedan har jag minimerat korten jag skickar, vissa träffar man ju på julen och då känns ett julkort ganska överambitiöst.

Jag fick ett tips av min vän Ing-Britt i Järlåsa, dom har köpt julgranskulor som dom sedan har skrivit dit sina barn och barnbarns namn på, med glitter lim, det ska vi införa här också men till nästa jul. Vi har dessutom ingen gran det här året. Och vart efter familjen växer så utökas också antalet kulor. En bra idé tycker jag.

Ni får ha en bra dag i snön, nu tycker jag att vi fått tillräckligt av den varan men tror ni att det spelar någon roll, vad jag tycker?

 

Hur mycket ska man vara med om innan...

Snart ger man ju upp. Nej, kortet är inte tagit i Järlåsa för 2 veckor sedan, det är taget NU, på våran parkeringen. Hur kan samma däck vara tomt, efter att ha stått där i godan ro? Är det inte meningen att oturen ska vända snart eller är det det här man kallar för att sparka på dom som redan ligger?

Fast...nu ska man väl vara JÄTTEGLAD för att vi inte ställt undan bussen för vintern, för hade den stått där utan tillsyn under en längre period och däcket hade varit tomt så finns ju risken att fälgen ryker också. Vilken tur att man alltid kan hitta något positivt i allt elände :D

Uppsala resan med bilder

Fortsättning på uppsala resan.

Vi hade ju Theresé Dkw, med oss på nedfärden till Järlåsa. Här är får hon en kort instruktion över spakarna.

Vi åkte ut en provtur på fredagen och lämnade ett rökmoln över hela Järlåsa, om det nu är någon där som funderar på vart röken kom ifrån. Nu är den stationerad i ladan i väntan på genomgång.

Familen Jonsson, hade åkt ner till Järlåsa och lånat släpen av Anders, sedan fortsatte dom ytterligare 40 mil där dom hämtade upp en valiant som dom köpt som dragracing bil till Emilie. Den tog vi då ta som retur last till umeå. Så här ser den ut.

Dom har väl tänkt skruva och jobba på den i vinter. Dom kom tillbaka till Järlåsa med bil och släp, på fredagskvällen, laddade med kaffe och fick låna en fylld termos av Theresé och Anders. Sedan upptäcte dom på lördagsmorgonen att dom glömt något väsentligt, nämligen den inre korken. Undrar just hur mycket kaffe som var kvar i termosen eller om dom lyckades ha den stående hela vägen. Sen var det så att det främre, högra däcket var ganska platt så nu har Åke den teorin att bilen smittade bussen, för det var just det främre högra däcket som det blev punka på, för oss också, hm....

Så här såg det då ut med punkteringen.

Mjo, det är tomt.

En inte alltför annorlunda bild på Åke.

Tur att det finns resurser, fick låna pick upen för att åka in till Uppsala och köpa ny slang och montera den.

Avslutar denna blogg med en bild på deras katt, Diesel, som verkar måttligt road av all uppståndelse. Ha en bra dag!

 

Headbangers i bussen

 

Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.
 
Jennifer kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.
 
Här hade det nu funnits bilder på eländet om jag hade kommit ihåg att ta upp kameran från bussen, men dom kommer senare.
 
Att få tag i någon däckfirma som har öppet en söndag. Är knappt värt att tänka på men Anders ringer runt lite för att förhöra sig om saken, men ingen vet av något däck eller slang, förutom på en skrot, där han får tipset om Såifa, den enda firman han tror, ska kunna ha däck dimensionen som vi behöver. Den är nämligen mindre är vad som är vanligt idag, och därför lite svårare att få tag i.
 
Vi bestämmer oss för att vänta till måndagen, för att slippa en dyr akut utryckning, och Åke tänkte prova att laga slangen, med ett repset för cykeldäck. Hålet i slangen är litet men sitter knepigt till, alldeles vid ventilen. Innan däcket är löst, slangen uttagen, hålet lagat och det är dags att sätta tillbaka grejerna så har halva dagen gått. Anders är dessutom lite orolig då det ska dit en ring innan man fyller slangen och den ringen har dödat människor då den helt plötsligt har flugit loss från däcket. Så vi står på behörigt avstånd och han sätter fast munstycket till kompressorn med en skruvmejsel.
 
Sju kilo luft ska in i däcket och med ett kilo kvar så sprätter det till och luften pyser ut igen. Lappen höll inte för trycket så det är bara att lämna det som det ser ut.
 
Stiger upp halvsju på måndagsmorgonen, kokar kaffe och lånar sedan Anders pickup och åker in på Såifa. Det är drygt 2,5 mil dit. Jo dom har slang men det skulle ta några timmar för killen var ensam där och hade en del annat som också skulle göras. Men när han får höra att vi ska åka ända upp till Umeå och slangen är det enda som står i vägen så ska han försöka skynda på lite. Vi åker tillbaka till Järlåsa, fixar frukost och får upp Jennifer från sängen. Han ringer vid elvatiden och då är det klart att hämtas.
 
Trädgårdssällskapet, som våra grannar kallar sig, skickar ett sms via Jan A, och undrar vad som hänt, någon har läst det lilla jag skrev efter händelsen och det väckte väl en del frågor. Jag skickar bilden som Jennifer tog och skrev att det var punka men att ingen lyft på ögonbrynen då detta hände, han svarade, ingen är förvånad. Jag hade också skickat ett sms till chefen, med samma bild och där jag skrev att det är ju det jag sagt hela tiden, ingenting får vara tvärenkelt och smärtfritt. Hon ringde upp och sa att hon skrattat då hon fick sms:et och det är klart, vad skulle man annars göra?
 
Vi säger i alla fall, att vi hade tur trots allt, vi hade ju kunnat stå någonstans efter vägen, det hade kunnat pysa ut under natten och då hade även ytterdäcket kunnat skurits sönder av fälgen, nä som sagt, allt hade kunnat se annorlunda ut.
 
Halvtvå hade vi packat ihop våra saker, Åke har fått däcket på plats och vi kunde starta upp bussen och bege oss hemåt. Vi landade i Umeå 22,15, lämpligt trötta och sluta i ryggar och bak. Sov gott hela natten och hade gärna sovit 3 timmar till men så roligt får vi inte ha det.
 
Nu är det en ny arbetsdag men det är tur att veckan blir lite kortare än normalt. Ha det bra!

Ingen matjord i fickorna

Utan att avslöja allt för mycket, så kan jag då säga, att våra kameler inte hade tillräckligt med vatten och vi är nu ståendes i Järlåsa och tar oss inte härifrån just nu, inte som det ser ut  iallafall. Vi får se om vi kan fixa lite hjälp och vi kan också ta emot lite tur om det finns någon som kan skänka oss det.

Mera info kommer sedan, nu ska vi gå upp och handla lite sallad till dagens lunch. Ha det gött!

Skrotlådor och Älgskav

 

Vi har en sån där låda, nä nu ljög jag, vi har flera, såna där lådor med skrot, eller som Åke skulle vilja säga, "bra att ha grejer", och nu håller jag på vara ganska less på alla dom där lådorna, så jag började i förrgår, med att ta fram den största brickan vi äger, den är 60cm x 40 cm, med andra ord STOR. Sedan tog jag lådan bredvid spisen och tömde den upp och ner på brickan. Och jag lovar, jag kunde inte begripa hur allt detta hade rymts i denna låda.
 
Den var så knökfull att man knappt fick igen den och i den fanns då, grytlappar, saxar, pennor i drivor, häftklammer, säkerhetsnålar, tavelkrokar, plåster, batterier, kammar, möbeltassar, smycken?, spik, ja listan kan göras lång. Det lustiga är att den har varit så full och det enda som jag egentligen använder därifrån är grytlapparna och saxarna, och trots att man inte haft riktig koll på innehållet i lådan, så har man alltid sagt då någon letat efter en specifik sak, kolla i lådan bredvid spisen!
 
Men nu, ser ni, finns det inte så mycket att kolla efter, i den lådan, nu är den kliniskt ren och innehåller enbart sånt som vi använder nästan dagligen och en liten burk med "bra att ha" krokar och skruvar. Den är så tom att jag var tvungen att öppna den flera gånger medan jag stod och väntade på att kaffet skulle koka upp, bara för att vänja mig vid tanken på tomma, rena lådor.
 
Så, nu ska jag ta mig an en annan låda, nämligen min egna som är under mikron. Och, tyvärr, den är lika full men med lite andra saker såsom papper, tidningsurklipp, säkerligen en drös med pennor där också, kort, vykort, återigen smycken (jag fattar inte varför jag ska ha såna problem med att lägga dom på ett och samma ställe), och en massa annat strunt som jag inte använder och nu ska det bort.
 
Bort ska vi också, imorgon. Och våra högt, flygande planer (skriver flygande trots att vi åker buss) är att vi ska ta oss härifrån, vid 9 tiden och vara framme i Järlåsa runt 17 tiden. Hm…jag ska dessutom ta med en älgstek som vi ska göra Älgskav  av, till middag, så jag sa åt Theresé, om, (och då hoppas jag verkligen att detta bara är en liten parantes och inget större) något inträffar eller vi helt plötsligt råkar ut för något tids fördröjande så lär väl jag få stå och skära upp älgsteken i 85km/timme, någonstans efter E4:an. Jag har faktiskt redan provat på att koka kaffe under samma förhållanden, det var ett litet konststycke, att stå där och parera svängarna, man måste ha en hel del ”nyp” kraft i tårna för att hålla sig kvar på samma ställe :D
 
Önskar er alla en trevlig, kommande helg så får jag informera om vår helg, när vi är tillbaka på plats igen.

Vad tänkte vi på eller med?

När vi var nere i Järlåsa så höll Anders, Theresé sambo, på att svarva i nåt järn han skulle ha till bilen. Han höll på i 10 timmar och sedan skulle det borras hål. Då håller han på mäta upp för 6 hål, istället för dom tänkta 8 hålen och hade han hunnit börja borra efter dom måtten så hade all svarvning varit förgäves. Vilka röta han hade som tänkte till lite innan han satte igång.
 
När han kom in och berättade vad som hade hållit på att hända så kom jag att tänka på min allra första, hem sydda tröja som jag skulle sy ihop.
 
Min mamma hade köpt ett mönster och säkert nåt tyg också. Det håller på att vara över 20 år sedan så jag kommer inte ihåg vem som stod för vad. Allt var så bra förberett, jag använde teverumsgolvet som arbetsyta och hade lagt ut allt så prydligt.
 
Vek och prickade in, tänkte, och filosoferade hur bra den skulle bli när den var klar. Ja, det hade ju kunnat gå vägen om jag nu inte tycktes skulle var smart och vek tyget för att spara in på klippningen men vek fel. Så den färdiga tröjan hade inte sömmen i sidan, som normala tröjor har, nädu, den hade en söm mitt fram och den andra mitt bak. Snöpligt!
 
Men man lär sig av sina misstag, heter det ju och inga andra tröjor som jag sydde på den tiden fick just den looken. Nu tycker jag att det är skönt att kläderna ändå håller på att vara så pass billiga att det inte är värt mödan att sitta och sy ihop egna saker. Om man nu inte har det som hobby eller intresse, förstås. Det har inte jag, kan jag avslöja.
 
Min svärmor, som inte längre finns hos oss, hade det inte heller så lätt alla gånger. Hon tog alltid på sig att göra saker även fast hon kanske inte hade riktigt koll på hur man egentligen skulle göra.
 
För att ta ett litet exempel. Ni vet dom här mössorna eller man kanske skulle kalla dom för dom här virkade, tunna huvudprydnaderna som var så inne för ett par år sedan, en sån ville Jennifer ha, och Elsie var inte sen att erbjuda sina tjänster. Hon skulle virka en sådan till henne. Men det gick inte som hon tänkt sig. Hur hon än bar sig åt så blev det bara grytlappar, inget annat. Det hela slutade med att hon lejde in en granne som fick virka mössan, med löfte om att inte avslöja att hon själv inte kunnat fixa det. Jo jag fick veta historien men inte Jennifer. Den fick hon höra nu i sommar då vi satt och pratade om gamla minnen. Och inte var det så farligt att hon fick veta det. Elsie ville väl bara att hon skulle tro att hon fått något som hennes farmor gjort alldeles själv. Och även om inte det riktigt stämde så fick hon ju trots allt bestämma färgen själv, och sedan fick hon ju mössan av just hennes farmor. Ha det gött, allihop!

Oops, det var den gräsmattan.

Det var tydligen inte bara i Järlåsa det regnade, men man hade kunnat tro att världens allt regn föll precis runt vår buss.

 

På onsdagskvällen sa jag att det kanske vore läge att flytta bussen från gräsmattan eftersom dom lovade mer regn under torsdagen, mm, det var ett bra förslag men med facit i hand så skulle vi nog aldrig ha parkerat på gräsmattan.

 

Framhjulet sjönk ner i gräsmattan och blev hängande på axeln. Som tur var, har Theresé och Anders kompisar som ställer upp i ur och skur. Halv tio på onsdagskvällen ringde Therese till Jörgen Björkqvist, som kom med sin 4 hjulsdrivna bil, hakade fast bussen och swosssch, så var den uppe på fast mark igen. Och inte ville killen ha något för besväret heller, men ett stort tack från oss i Umeå kommer här: TACK! Utan dig hade vi nog suttit kvar någon extra dag.

 

Sedan parkerade vi på gruset, så nära garaget som möjligt och somnade in, trött och färsig efter kvällens bravader och lastande. Sen kommer regnet, och då menar jag regn. Mitt i natten sätter det igång att läka in från takfönstret som naturligtvis sitter precis ovanför min säng, dropp dropp dropp, plask, jättekul.

 

Efter frukosten laddar vi för en resa till Rättvik, det regnar hela vägen, jag får lägga handdukar och andra lösa saker på min säng för att den ska vara något sånär torr till kvällen. På med elementet för att få lite värme och för att kanske kläderna som jag tvättat 2 dagar tidigare, ska börja på torka. Idag, lördag, är dom fortfarande fuktiga.

 

Nu ska jag åka och handla så jag får fylla upp kylskåpet, Åke sitter på busstaket och ska fixa en permanent låda över takfönstret, vi vill inte se en droppe vatten från taket en gång till. Skriver mer om fadäserna på resan senare. Ha en bra lördag, det ska vi försöka ha.

 

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag