Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Nu heter yngsta dottern Jennifer, inte Jennifer längre, efter önskemål från hon själv så ringde jag till skattekontoret idag och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina.

Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, dom har nämligen en vikare och idag var det presentation av eleverna, och hon trodde inte att han skulle tro på henne om hon kommer dit imorgon och säger att hon har nytt namn.

Så om det finns några tvivel så kan dom nu gå in här och läsa så verifierar jag hennes riktiga namn.

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i.  Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Är man missnöjd med sin hårfärg om man tonat den svart och i ett desperat försök att få tillbaka sin egen färg så rakar man bort håret och fixar peruk?

Förmodligen. Jennifer är nämligen less på sin färg nu som hon haft sedan början av December. Dels för att man börjar se vart mittbenan går och hon vill inte ha svart längre. Jag gav henne två alternativ, antingen tonar vi på med mer svart...NEJ sa hon, eller så får du raka av det och fixa peruk. Då skrattade hon och sa att det var liiite desperat och absolut ingen bra reklam för företaget som sålt toningen.

Jag hatar att knyta mina skor och igår blev det sex gånger. Först att hjälpa Åke med bilen, gå med Jennifer till skolan, promenad med Kerstin och Janne, träning, bilen igen och sist, hämta Jennifer på dansen.

Gick ut och hämtade Jennifer på scouterna igår kväll, i stormen och snön, då man egentligen skulle ha suttit framför en öppen brasa någonstans i världen. Det var som att gå i lera, man tog två steg framåt och ett bakåt. Dessutom fick jag öva i att gå ner i spagat. Det är fruktansvärt halt under snön och det är där traktorskopan legat mot backen. Varför kan dom inte sätta en typ av rasp därunder i stället för att det bara ska var blankt? Inte är det konstigt att folk bryter benen av sig. Det behöver ju inte vara så dom river upp den hårdpackade snön under, bara så pass att det inte blir blankt.

Hade precis suttit och skrivit alltihop, hade en mening kvar och då stängde datorn ner. Jag som skriver detta i Word bara för att kunna spara så det inte försvinner, men vad hjälper det om man inte klickar på spara med jämna mellanrum utan bara då man är klar. Jag fick morra en del men se, när jag startade upp igen så hade den sparat allt själv. Perfect!

Vi såg på outsiders igår och vad säger man, nog är vi alla olika. Jennifer satt och suckade hela tiden och tyckte att det var mycket som inte stämde in i bilden. Apropå ”sockiplast mannen” så kom jag att tänka på Tex. Inte för att han diggade sockiplast, utan för att jag och Åke, skickade ett par blå sådana, storlek, typ…44, till honom då han fyllde 50 år med ett bifogat gratulationskort där det stod att dom var för snabba och riviga starter.

Glömde att skriva att Jennifer och Alicia var ju på "prova på" breakdance igår, och i och med det så ger jag Umeås dansskola ett dagen usch.

Klockan 13.00, skulle det börja, vi var där fem minuter innan. Jag gick ner med dom till lokalen och sedan åkte jag och Åke på affären. 13.25 fick jag ett sms från Jennifer, att nu skulle dom inte idas stå där och vänta längre. Kursledaren hade inte kommit dit ännu och ingen hade heller kommit förbi för att ge en förklaring till förseningen.

När dom var på väg upp från lokalen så kom han äntligen, dom gick då ner igen för att se vad det skulle handla om men kände sig väl inte speciellt taggade efter all väntan så dom kommer att börja med streetdance istället, som hålls av Hedunda kyrkan, eller kanske inte av dom men hos dom i alla fall. Så där gick dom miste om två potentiella dansare, deras förlust!

Då får  man lov att gratulera ännu en 50 åring, nämligen Peder "Jeppe" Bergdahl. Grattis Grattis!!!

Och det är då killen med ansiktet vänt hitåt, inte Mats Jonsson, i ännu en ny hatt (han diggar hattar han :-D).

Vi ska på Jeppes lilla fest ikväll, hade vi tänkt, det blir säkert jätte trevligt. Vi syns där!

Såg en reklamfilm från willys någon kväll i veckan och då kunde jag inte låta bli att fundera...igen (ovanligt), dom sa när dom öppnade här i Umeå, att dom inte har rabattkuponger eller medlemskort och det av den enkla anledningen att dom istället för dom, kunde ha betydligt lägre och bättre priser. Men vaddå, hur mycket kostar reklam i teven då?

Och innebär det i så fall att priserna nu har höjts? Nä, isf är jag gärna utan den reklamen och det gäller egentligen all reklam, för det är ju till syvende och sist, vi konsumenter som betalar för den. Likaväl som vi får betala för alla snattare som tror att sakerna är gratis.

Nu ni, ska jag börja att ladda inför kvällen med att gå ut och gå en runda med grannarna, sedan ska Jennifer få testa på Breakdance och efter det ska jag bara chilla, tills det är dags att fara. Ha en nice lördag!

Vi såg på mästarnas mästare, igår, ett ganska intressant och underhållande program, där man får lära känna våra idrottsstjärnor på ett naturligt sätt. En av tävlingsgrenarna var speciellt rolig att se på. Den där då alla stod på rad och inväntade en färgad lampa.

Jag finns med på facebook, inte så mycket för att jag tycker att det ger just mig något utan när jag loggar in där är det mer för att spela nåt spel. Ganska värdelöst om jag ska vara ärlig, men det blir lätt, som ett gift. I varje fall så finns det nåt som snurrar runt där just nu, man ska ta den bok som ligger närmast där du nu sitter, sedan slår du upp sidan 56, och skriver sen upp den femte meningen på den sidan.

Att man fick vara nummer ett…hela dagen igår. Jag slog mitt besöksrekord med hästlängder och hade 1919 sidvisningar. Man blir som lite lur att något är fel. Har det brunnit någonstans, har ledningar frusit, har räknare fått skvatt? Men kul är det att iaf att någon, tycker att det är tillräckligt intressant för att sitta och läsa det man skriver.

Ryktena säger att Ingvar, en kille som är gift med min kusin Anna, fyller år idag. Så därför tänkte jag skicka en liten Grattis hälsning till honom, Grattis Grattis, hoppas du får en jättefin dag med mycket goo´fika.

Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Igår gjorde vi en utflykt till museet. Emma (lillasyster) och hennes sambo Johan följde med liksom Jennifer, Theresé och Anders.

Nu håller Theresé och Anders på att göra sig klara för hemfärd till Järlåsa och all snö dom har där. Så nu är det väl läge att duka fram frukost så dom får i sig något innan dom åker. Ni får ha en lugn och skön söndag

Jaha, då får man börja öva sig i att skriva -10 istället för -09 nu då. Nytt år, nya utmaningar, förhoppningar och framtidsutsikter. Kommer garanterat att gå lika fort som det förra året så det är bara att hålla i hatten.

Vi tog inte skranan igår utan vi lastade in pick och pack i cheven så skjutsade Åke oss till Lundavägen och sen körde han hem bilen igen medans vi började lägga upp förrätten som bestod i uppslantade baguetteskivor, en med räkröra på och den andra med en egen kryddad ost, en melonbit och en liten köttbit fick också ligga med på tallriken. Till det hade Anders och Theresé inhandlat ölet, Corona som skulle drickas med en limeklyfta i.

Men innan dess så bjöd Christer "Gitte" Bjuhr, på en fördrink, jag törs inte säga vad den innehöll förutom hjortronlikör och något annat starkt, men god var den. Gitte skymtas här i bakgrunden.

Till huvudrätten hade Lena tillagat en älgstek med hasselbackspotatis med tillhörande svampsås och en annan sås. Till detta serverades också en stor god sallad som jag tror att Tord med frun Camilla bistod med. Dryck till allt detta var vin, cider eller vad man behagade.

Efter middagen blev det lite lätt motionerande då vi fick trava ner i källaren där Brälla ställt upp en gammal kassett bandspelare som han köpt från staterna. Jag är inte helt hemma på detta men jag tror att banden kallas för stereo 8. Det spelades bland mycket annat, Supertramp och Cliff. "Järlåsa" Anders bjöd på en mycket välsmakande päronlikör att avnjutas till musiken.

Sedan var det dags för efterrätten som Mats och Helena Jonsson stod för. En suveränt god men något besvärlig tårta. Med besvärlig menar jag att botten inte riktigt ville skäras i bitar utan man fick nästan hugga lös bitarna, men som sagt, det var värt jobbet. Här ser ni Mats Jonsson i förgrunden. Nämnas bör att hatten inte tillhör honom utan det var bara ett tillfälligt lån.

Efter all god mat med tillhörande diverse drycker så plockades det fram en citat bok. Där Brälla läste citaten, gav oss ledtrådar och vi skulle givetvis gissa vem som sagt vad. Det var nu inte det enklaste men Åke körde med en raffinerad metod då han sa samma namn till alla citat och därmed lyckades han till slut få rätt.

Jag testade också ett citat som går så här: Jag stiger inte upp förrän jag har vaknat!

Detta har Åke kommit med och är något han brukar säga, bland annat till Brälla då dom ska bestämma en tid att träffas på. Jag har dessutom lagt till några egna ord som går så här, och om han kommer och inte har vaknat, så väck honom eller skicka hem honom igen.

Egentligen, och det sa jag också, så skulle man ha skrivit ner alla kommentarer som blev sagda då vi fick veta vem som sagt vad, ibland kan man verkligen fundera vad som kan hoppa ur munnen på folk eller vad dom tänkte med.

Sedan var det dags att klä på sig och gå ut där det skulle eldas, inte bara fyrverkerier utan också i grillen. En grillad korv så här på det nya året satt inte heller helt fel. Jag, Åke och Jennifer, var dom första att lämna sällskapet och vi var hemma vid halv två tiden.

Vi tackar härmed alla som var närvarande igår och även den första timmen på detta året. Dom vi firade in det nya året med var dom som följer: Anders "Brälla" Brändström, Lena Franck, Albin Franck, Anders Söderberg, Theresé Hällsten, Mats "masken" Karlsson, Christer "Gitte" Bjuhr, David, Mats & Helena Jonsson, Tord, Camilla & Ebba Sjöström, samt Jennifer, Åke och Jag.

Har jag tur så kanske jag får låna några bilder av Theresé, att sätta ut här, hon invigde sin nyinköpta kamera igår och fotade en hel del, men hon är inte uppe än så vi får se vad hon säger sedan.

Over and out!

Vid lunchen igår så åt jag och Åke blodpudding, ingen favoriträtt men nångång per halvår så äter vi det. Jag frågade Jennifer vad den vegetariska versionen på blodpudding var, då hon äter vegetariskt i skolan. Det var så olika sa hon men blodpudding får dom tydligen inte längre i skolan, det är potatisbullar istället.

Hm, jag som trodde att barnen tyckte om blodpudding.

Hon tyckte då i alla fall att julbordet i skolan var det bästa. Jaha sa jag, och vad fick du då? Vårrullar, svarade hon, Men Hallå, vaddå vårrullar, skulle det vara julmat det, då får dom väl ändå döpa om den till julrullar.

En granne som mina föräldrar hade för längesedan, var dagmamma, och hon hade en pojke där som tydligen aldrig, fick äta något som var onyttigt eller konstigt på något sätt. Då han fyllde sex år frågade denna granne, honom vad han önskade sig mest av allt. Jo, det var blodpudding det. Han hade hört dom andra barnen prata så varmt om just den och han ville så gärna smaka. Hon fixade blodpudding till honom på hans födelsedag och med mammans, högst motvilliga medgivande, fick han smaka men om han någonson fick äta det hemma, ska var osagt. Idag har han förhoppningsvis flyttat hemifrån och bestämmer själv vad han vill ha för mat.

Ha en bra dag och planera en god middag, och framför allt, en middag ni själv vill ha!

Jennifer vill ha designade ostskivor på sin macka. Med designade menas att dom ska anpassas till hur mackan ser ut. är den rundad uppe i ena hörnet ska osten skäras runt på den sidan och är hela smörgåsen rund så ska hon ha två rundade skivor, hm...vilket påhitt.

Hon frågade igår, vart ordet smörgås kommer ifrån, det låter ju lite halv knäppt om man delar upp ordet, smör-gås, vart kommer gåsen in i bilden?

Idag ska jag ragga upp någon som skulle vilja adoptera en Herman. Herman är egentligen en surdeg som ska bli en sockerkaka efter tio dagar. Man tar hand om smeten och efter 10 dagar ger man bort två delar till någon som ska börja om från början. En del är redan bortlovad till Birgitta så jag har en del kvar. Får se om någon i grannhuset kan tänkas vilja ha en Herman. Våran del, eller egentligen Jennifers, för det var hon som kom dragandes med den, ska idag bli en kanelkaka.

Imorgon är det arbetsdag igen, i alla fall för många, mitt jullov fortsätter till den 4/1-10, då jag ska skrivas in på arbetsförmedlingen. Theresé och Anders kommer upp på onsdag, från Järlåsa så då får det väl bli julklappsutdelning igen. Två julaftnar/år är inte fy skam. Hon ringde igår och undrade om det skulle bli same procedure as last year, och med det var frågan om vi ska fira nyår på Lundalogén i vanlig ordning. Lundalogén är hemma hos Brälla och Lena och dom har väl mer eller mindre blivit påtvingade att ha nyår för oss alla, då det blivit mer eller mindre tradition att vara där och ingen planerar för något annat. Åke får nog fråga vad dom tänkt sig i år.

Ni får ha en bra dag!

Något som jag har undvikit att tala om, vad det gäller cheven och dess låsanordning som fryser hela tiden, är att jag inte har låst förardörren när jag har åkt bort och detta enbart av den anledningen att jag inte har velat bli utlåst. Jag har inte lämnat några värdesaker i bilen och inte heller bilnycklarna, jag har räknat kallt med att inget skulle bli stulet, inte heller bilen, och vi har klarat oss undan.

Gårdagen gick som planerat, Jennifer fick sin spruta och det funkade bra, vad jag däremot inte visste var att alla under tretton år ska ha två sprutor, så vi får åka tillbaka om 3-4 veckor. Dom har kommit fram till att det fungerar bättre på minderåriga, att få fördela innehållet i sprutan på två tillfällen.

Sen åkte vi till "The boss", jag hade bakat en saffranskaka som jag bjöd på och sedan lämnade jag några små men ändock innehållsrika julklappar till henne och hennes två yngre döttrar.

Jag blev erbjuden att få köpa ett par skor av henne, när vi var ute på shoppingrunda förra gången men jag tyckte att det var så onödigt, skor har jag, så jag avstod. Men hon gav mig i alla fall en älgstek och en serveringsbräda med skiffer sten på, så jag blev inte utan julklapp ändå. Även fast jag hade klarat mig utan klappar, jag vet att jag skulle få i princip vad jag ville om hon hade råd. Men varför ska man ge saker till varandra bara för att? Att ge till dom närmaste är väl helt ok men till andra, som redan har allt, det blir oftast nån hyllvärmare eller dammsamlare.

I skolan till exempel. Jennifers klass hade bestämt att ge varandra en klapp, alla köpte något för 30 kronor och sedan fick en elev ta en klapp varje dag. Jag menar, vad får du för 30 kronor som är något att ha...absolut ingenting. Dom kunde istället ha gett varandra pengarna och köpt en godisbit eller en glass, till sig själva eller varför inte lägga dom i klass kassan så hade den vuxit litegrann. Eller, för att ge ännu ett alternativ till deras miljötänk, dom hade ju faktiskt kunnat skänka dessa pengar till tigrarna som dom nu sponsrar. Hm, kanske något för dom att tänka på till nästa gång.

Nä nu ska jag ge datorn vidare till Åke och själv ska jag kamma håret oh göra mig iordning för dagen. Ha det gott!

Fick precis ett mail från Victor och Jennifer. Dom sitter på Hedlundskolan och har haft en uppgift om miljön. Nu har dom då kommit på att dom skulle maila brevet till mig och jag skulle lägga ut det på bloggen för att så många som möjligt skulle ta del av deras tänk.

Så här tycker dom att vi ska göra för att spara på miljön:

Tänk mer på miljön!
För du som vet att du slänger skräp på marken, har vi en fråga till dig, brukar du slänga skräp på marken inomhus också? För vissa är det i alla fall självklart att man kastar i en soptunna!
Panta! Det finns absolut inget negativt med att panta, det är hur lätt som helst och du får pengar själv.
Om du inte har så långt till jobbet eller till skolan kan du gå eller cykla.
Om det är väldigt långt kanske du kan ta buss. Men det är ju klart, du kanske har en etanol bil eller någon annan bra miljöbil. J
Om man vill göra nåt alldeles extra kan man skänka pengar! Det finns hur många olika organisationer som helst så det är bara att välja vilken du tycker är bäst.
Vi på Hedlundaskolan håller på med att skänka pengar till tigrarna, men som sagt det finns hur många organisationer som helst att välja mellan!
Vi har en sak till att ta upp. Köp ekologisk mat, kläder m.m. Alla varor behöver inte vara ekologiska men någon vara någon gång hjälper är bättre än ingenting!

Hoppas ni fick några tips i alla fall! J

                                       //Victor och Jennifer klass 5 på Hedlundaskolan 

Min sjukdom eller vad man ska kalla den är borta, mår precis lika bra som in onsdags, knepigt men tur, nu är det bara att hoppas att Jennifer och Åke slipper få en släng eller däng av den.

Tyckte att jag inte var helt hundra igår, lite små ont i benen och på kvälls sidan blev det kallt som sjutton här hemma. Satte på mig ett till par byxor, en extra tröja och virade in mig i en filt och sa att det är väl märkvärdigt att det ska vara så kallt i lägenheten,

Åke höll inte med om detta utan tyckte att det var ganska varmt. Provade febern och ja, det var det som var problemet.

Jag tror att det var över fyra år sedan jag var hemma och sjuk, annars brukar jag passa på att göra bort sjukdomar när jag är ledig. Har man tur nu så är man då i alla fall frisk och kry till julen. Litegrann som Jennifer, hon har inte många sjukdagar men jädrar då det drar ihop sig till sport/påsklov, då ligger hon.

När vi var på Maxi, i förrgår, så hämtade jag ut fotona som jag lämnat in för framkallning, kort till kort, och höll på tippa omkull då han sa vad det kostade. 25:-/kort x 17 stycken, då hamnade vi på 425:-. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte frågade innan, jag kunde inte i min vildaste fantasi, tro att det skulle vara så dyrt. En femma styck kanske. Ja det var bara att betala och se glad ut, fast jag svor till då han sa priset. Men jag tror att Tex son blir glad över korten som jag har tänkt skicka till honom. Kort på hans pappa i yngre dagar.

Sen får man väl vara glad att man numer har digitalkameran, då kostar det ju ingenting så länge man inte framkallar dom, och vill man göra det så är det betydligt billigare. Tänk förut, då man hade en "vanlig" kamera, när man väl tog fram den och skulle knäppa kort så tog man flera stycken på samma gång, sen lade man bort kameran och plockade fram den efter flera månader och gjorde om samma  sak. Korten blev ofta stela och tillgjorda, man ville inte "offra" kort på någonting som man inte visste hur det skulle bli. Nu kan man ta hur många man vill och sedan sitta och sovra bort sånt som inte blev nånting. Det är väl den största fördelen med digitalkameran.

Nä, nu ska jag ta en ipren, väcka Jennifer och fixa frukost. Ni får ha det bra, själv tar jag det lugnt idag.

Igår då jag svängde in bilen på Näckrosvägen , var det något som saknades...några stora, härliga pilträd.

Jag kan ju förstå varför, dom boende i det huset har ju ingen vidare utsikt, men jag visste att en tjej i den här familjen, skulle bli grymt besviken. Då Jennifer kom hem frågade jag om hon sett något annorlunda ute, nä, men hon hade inte kommit den vägen, då jag sa att träden var borta så kom det en del ord från hennes mun som jag inte tänker ta upp här, sedan sa hon att det där...har dom gjort bara för att jäklas och hon tyckte att vi skulle flytta härifrån.

Det har nämligen varit populära träd att klätta i, dom hade också fixat dit en liten korg i ett av träden där dom hade diverse saker som en freesbee, några pantflaskor, en boll osv. Tänk vilken humor det hade varit om dom lagt dit några tomma vin pavor, ett vinglas och en askkopp, vad tror ni trädfällarna hade tänkt då? Att nån tossig skumtomte hade det som ett annat vinhak där hon/han satt och pimplade vin och kollade in utsikten.

Historien om filtren i ventilationsluckan fortsätter. Kertsin frågade vaktmästaren om dessa filter och han sa att filtren hade plockats bort, dom ska inte sitta där. Nähä...varför sitter dom då kvar på vissa ställen? Sedan ringde Janne till vice värden och han sa: Filtren ska sitta där. Hm...vem ska vi nu tro på och vad ska vi göra, ta bort dom eller låta dom sitta kvar, thats the question.

Ni får ha en bra dag och kom för all del ihåg, ät inte snö som är gul!

Nu har vi tvär varit till Övik och köpte en ny, gammal, bil till Åke, en Volvo 480-89:a.

När vi kom hem så sa jag till Jennifer att gå ut på balkongen för att beskåda underverket, hon tittade ut och sa: Och ni åkte till Övik...för den där!

Det betyder att hon tyckte att vi var ena riktiga skumtomtar och bilen impade inte på henne trots att den faktiskt "bara" kostade 2000:-, det ni. Sen återstår det att se om detta är ett riktigt måndagsexemplar eller om vi kanske för en gång skull har lite tur och den kan ticka på och gå.

Nu ska vi sälja Åkes Nissan Micra -88:a som reservdels bil med hyfsade vinter och sommardäck, så om ni vet av någon som kan vara intresserad, så är det bara att skicka ett mail. En tusenlapp kan man väl begära eller återigen, lämna ett bud så får ni se om Åke nappar på det. Man får köra den två månader till. m_hallsten@hotmail.com

Ha en fortsatt trevlig Lucia och glöm inte lussekatterna till kaffet!

Kan ni gissa vad detta är?

Har man en bra vecka framför sig eller har man? Annika delegerade arbete till mig innan hon åkte till Dubai. Hon ville att jag skulle fixa middag till hennes yngsta dotter, så den är klar att värma i micron, sen skulle jag mata katterna och ta in posten, efter det kunde jag åka hem.

Det passar ju alldeles utmärkt så här strax innan jul, då hinner man ordna det sista, kanske damma av lite extra här hemma och slå in klapparna man köpt, innan någon upptäcker gömman.

Ja hon tyckte också att jag skulle börja se mig om efter ett nytt jobb, den sista december är jag utan, igen. Men det är jag ju inte ensam om, att bli mellan två arbeten, jag undrar bara hur jobben ska räcka till alla som är och blir utan. Kan bli tufft, och jag sitter nog i en lite sämre sits med den lilla utbildning jag har. Typ, grundskola och efter det, livets skola. Men jag är ändå inte orolig, det ordnar sig säkert på något vis.

Igår gjorde vi oss en sväng ut till Mattex antik, mycket saker har han där men tyvärr ganska dyra sådana. Ett Stig Lindbergs bord som han vill ha 12 800:- för, billigt, naee. En fotölj som vi blev lite intresserade av, 6 500:-, skulle inte tro det. Vi klarar oss utan.

Sen gick vi hem till Fred, han hade nämligen lovat att vi skulle få hans boasering som han haft i köket och den ska vi nu sätta upp i hallen och måla benvit eller i nån liknande färg, då ska vi se vad katterna säger om det. Dom som snart har rivit ut varenda tråd i väv tapeten.

Fred trodde inte att dom skulle ge sig på boaseringen när den är målad, det trodde inte vi heller att dom skulle göra i köket då vi satte upp klickgolv istället för vanlig panel, jo klickgolvet är för glatt så där klöste dom inte, däremot på våra nya trälister. Dom är för gulliga, våra katter.

Dags att väcka Jennifer och få iväg henne till skolan. Själv ska jag städa upp lite här för dom ska komma och kolla fläktsystemet, antingen idag eller någon gång i veckan, ska bli roligt att höra vad dom säger om vårat utsug. Sen blir det förmiddags promenad med Kerstin och kanske Janne, och efter det så får jag prova på att vara matbud, idag serveras hemkoke potatismos och köttbullar, det passar säkert. Till efterrätt ska jag ge henne mjuk pepparkaka. Ha det gott!

Detta finns att läsa i veckans Transport tidning:

1. Jaga bort en insekt som kommit in i bilen
2. Äta eller dricka
3. Tända en cigarett
4. Gnugga sig i ögonen
5. Lyssna på radio, vrida på radioknapparna
6. Sitta och drömma eller fantisera
7. Leka med barn eller en hund
8. Köra med fingerspetsarna
9. Spegla sig i backspegel (gäller endast kvinnliga förare)
10. Fördjupa sig i studiet av de olika instrumenten
11. Uppmärksamt fixera en fotgängare, ge tecken åt honom
12. Vända sig om för att beundra landskapet eller något annat
13. Böja sig åt sidan för att kasta en blick i en tidning eller på en karta
14. Prata med passagerare samt därvid vända på huvudet
15. Visa ömhetsbetygelser gentemot en kvinnlig passagerare

En riktig j-kla sk-it dag var det igår. Eller jämnj-vlig kan man också kalla den. Ni vet, det är precis likadant då man en gång får en tid man ska passa och helt plötsligt rasar det in tider hos tandläkare, läkare, fester, kompisar, på exakt samma dag och gärna på exakt samma timslag också, ungefär så var det igår fast det blev oplanerat, alltihop.

Det fösta som hände igår var då jag vaknade av att jag drömde att Theresé var på profylax kurs. Ni som har barn vet säkert att det handlar om en kurs man åtminstone förr, fick gå för att lära sig att andas på rätt sätt då värkarna satte igång. Vet ni vem som är skyldig till varför jag drömde det? Jo en Åke. Han låg och puffade då han sov, alltså höll igen andningen och släppte ut det med jämna mellanrum så det lät exakt som andningen man fick lära sig.

Sen hade vi då loppisen som fortsätter idag mellan 11-15. Jag kommer att servera nybakad citronkaka till kaffet. På kvällen gick Åke, Jennifer och jag ut med 4 andra grannar och åt middag på Thairestaurangen. Vi skulle egentligen ha varit några fler men på grund av sjukdom så fick dom skjuta på det till en annan gång. Vi åt i alla fall väldigt god mat och framför allt, MYCKET. Fattar inte hur dom fick plats med all denna mat på en tallrik, jag fick lämna en hel del, man orkade inte. Trevligt sällskap och mysig miljö, det kan vi göra om.

Hemma igen så hade då Åke spelat på V75, kolla in detta urklipp från Vk.

Många delade V75-vinst i Umeå

Vid lördagens V75 på Jägersro blev det en storvinst till Umeå. Den totala utdelningen för en så kallad andelskupong blev 167250 kronor, en vinst som delas av 77 glada andelsägare, de får 2172 kronor vardera på en satsad hundralapp.

Det var en andelskupong som från Sigge Boys som hade lyckats pricka in alla sju rätt.

Och här är då en av dom lyckliga vinnarna. För att ha spelat för hundra kronor så får man väl vara glad, och kanske....men bara kanske så kunde jag få en fiiiin julklapp *blink blink*

Eftersom dom oftast bara visar sk-t på tv:n så satte vi på lite musik. Började med The Clash och det som var lite kul var att dom har gjort en version av låten Cadiilac och den spelade vi samtidigt som Åke rycker fram denna skiva för att visa mig

Den innebär en del minnen då Theresé ofta fick lyssna till den då hon var liten och dessutom tyckte hon att den var bra men jag tror att hon högst motvilligt skulle erkänna det idag.

Åke gick i säng och jag och Jennifer satt kvar och surrade en stund, vi håller på att leta fram gamla kort på Tex, kompisen vars begravning vi var på i fredags. Jag tyckte nämligen att vi skulle kopiera en del bilder och skicka till hans son, det kan ju vara kul för honom att få se sin pappa på lite annorlunda sätt än han kanske var van. I alla fall så finns det ju en hel del bilder att gå igenom och jag pekade på ett kort och frågade Jennifer om hon visste vem tjejen på bilden var. Näe, säger hon och jag säger då. Men det är ju din faster Camilla. Ni skulle ha fått se hennes uttryck då jag sa det. Hon har nämligen ingen faster eller farbror, jag sa fel, det var ju hennes kusin. Men minen var obetalbar, ungefär som, VA, har jag en hemlig faster som ni inte talat om för mig? Jag garvade så mascaran och tårarna rann, hon skrattade lika mycket, säkert åt mig som inte kunde sluta skratta.

Jag har ju en lillasyster som är ett år yngre än Theresé, så hon är ju moster till Theresé och Jennifer. Kusin Camilla föddes ett halvår efter lillasyster Emma så ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vem till vem.

Nu får ni ha en fin första advent, tänd ett ljus ikväll och starta nedräkningen till julafton.

Började gårdagen med promenad längst strandpromenaden med Kerstin och Janne. Man fick njuta av solen och det var nästan så man blev sugen på varm choklad och en apelsin, vilket var något man alltid fick med sig då det var friluftsdag, men då också med en Nynäslimpmacka med ost på. Inte dumt!

Sen gick jag och Jennifer till klumpens förskola som firade 30 år, tänk att skyltar som jag gjort och som dom hängde upp ute på träd och hus, fortfarande hänger med trots att det var mer än 5 år sedan. Jag gjorde bland annat denna men masken som satt vid ratten har försvunnit.

Den hör teckningen skulle jag egentligen ha fått haft med i min blogg som heter: människan saknar vissa detaljer, för den visar exakt vad jag skrev om.

Dom hade hängt upp alla gruppkort i hallen mellan avdelningarna och där hittade vi givetvis Jennifer, hon sitter längst ner till höger. Maggan som jobbat där sedan starten sitter längst till vänster.

Inne på småbarnsavdelningen där Jennifer började sin tid hittade vi en stor, tung pärm som hette skuggprojektet. Det var ett projekt dom hade med Jennifer, Felicia, Nora och Nelina. Det fanns bilder och intervjuer som jag och Jennifer började läsa och jag lovar att vi skrattade. Så här såg ett stycke ut.

Vad är skugga?

Jennifer: Nåt man ska tänka på

Felicia: Paraply

Jennifer: Nej man ska tänka på skugga. Man ska tänka på skuggor, häxor och spöken

Felicia: Och paraply

Jennifer: Och kalsongplast.

Jag undrar fortfarande vad kalsongplast är för något och hur hon kunde hitta på det.

Sedan fick Jennifer frågan om man kunde ta fast sin skugga, först svarade hon nej, men sedan sa hon, ja om man har sylt. Intervjuaren undrade hur då och fick till svar: man tar sylten och kletar fast skuggan. Plätt som en plätt! (inte lätt som en plätt)

Vi kunde inte ha fått en bättre plats till Jennifer än på klumpen, bra personal och många fina projekt som visar stort engagemang från alla inblandade. Tack för åren vi fick ha med er!

Ps. hoppas ni fick en trevlig lördagskväll tillsammans ds.

Ha en fin söndag!

Det var min väckarklocka som fick ringa imorse, inte Åkes som vanligt. Han hade nog fipplat bort ringsignalen, tur är väl att min ringer bara 10 minuter senare. Men jag hade tänkt ge honom en knuff i tron att det var hans väckare och inte min, som lät.

Min mamma har aldrig haft en väckarklocka, aldrig någonsin, inte ens på den tiden vi barn, bodde hemma och skulle bli väckta inför skoldagen, hon har alltid litat på sin inbyggda klocka och mig veterligen har vi aldrig försovit oss på gund av henne.

Jag brukar testa ibland, om min inbyggda klocka fungerar, och det brukar funka om man tänker på en tid man ska vakna och det är det sista man tänker på innan man somnar eller att man upprepar den i huvudet, flera gånger så att den riktigt sitter, men jag törs nog ändå inte lita på att den "ringer" vid rätt tid då man jobbar. Man kan heller inte skylla på att väckaren inte var påslagen eller att den var utan batteri, för att komma och säga att man inte ställde en väckarklocka kommer nog inte att accepteras av the boss.

Jennifer däremot, skulle ha haft en sån där klocka som hoppar ner på golvet då den börjar ringa och som sedan rullar runt så hon måste stiga upp och jaga den för att få den tyst. Hm, det kanske var ett juklappstips, inte för att hon önskar en sån utan för att jag vill slippa gå in till henne 5 gånger varje morgon, det spelar ingen roll vad jag säger åt henne, att huset brinner, mm säger hon och vänder på sig, att jag står och skakar lite lätt på sängen, så där irriterande, men hon fortsätter ligga kvar. Jaja, hon har väl att brås på, jag var inte lättväckt då jag var liten.

Nu ska jag in i lejonkulan och se om jag kan få henne att formligen studsa upp ur sängen, ska säga att en kompis har ringt och att hon ska ringa upp med detsamma. Ha en bra dag, själv gör jag helg efter idag, som vanligt....härligt!

Världen kortaste spökhistoria...BUUUU!

Jennifer och Viktor var ute på Halloween och ville ha godis, det fick dom också.

Höll ju på att glömma, jag skulle ju förklara av vilken anledning jag tog bort måndagens blogg och återinförde den. Jo, lillasyster Emma, fyllde år igår, Grattis grattis till dig, och Theresé, äldsta dottern skulle komma hit genom jobbet och se när dom skulle installera cyklotronen på lasarettet (som jag skrivit om tidigare), nåväl, då hade hon tänkt att vi skulle överraska Emma och hon skulle vara helt ovetandes om att Theresé var här.

I måndagens blogg lämnade då Theresé en kommentar om att hon skulle ju komma hit, och jag vet att Emma ibland läser min blogg så då hade hon avslöjat hemligheten. Jag kommenterade tillbaka att vi som trott att mormor var den som skulle röja det men så blev det Theresé själv, som gorde det.

Jag gick sedan med Jennifer till skolan och kom ju på att om jag raderade bloggen så skulle även kommentarerna försvinna och förhoppningsvis skulle Emma inte ha hunnit läsa den, så nu vet ni, det gjordes inte för att fiska efter fler besökare till sidan.

Hälsningar Maria "klurar vidare" Lundmark Hällsten

Stadsturen igår, med syfte att inhandla ett par vinterskor till Jennifer, slutade med att vi åkte därifrån med två par skor. Ett par vita lägre saker men dom var fodrade och på rea, sedan ett par lite högre, mer fodrade men tyvärr, dom var också vit. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle sitta på sitt rum och putsa skorna varje dag, jojo...

Fast dom var faktiskt betydligt bättre än dom hon egentligen hade tänkt sig, ett par skinnstövlar som går upp till knäna, med nitar på och världens tunnaste sula under foten, jag skrattade och frågade hur det skulle se ut om dom åkte till skogs med scouterna i vinter och hon kom med dom skorna. Ja, hon ändrade sig då i allafall, till min stora glädje. Men jag vet inte om det ser så mycket bättre ut med dessa vita skor till skogs, men dom kommer då att vara varmare.

Jag sa till Åke nu på morgonen att det förmodligen blir en soffdag för honom idag också, inte är han frisk och är det nu influensan han har så lär den väl inte gå över på två dagar. Han har tänkt byta bromsbackar på cheven som jag ska besikta på måndag men själv tror jag inte att han kommer att palla med det, vi får se.

Nu är kaffet klart och jag ska ta den första morgonkoppen. Önskar er en bra dag!

Började igår att förbereda fredags middagen, så här såg det då ut.

Sedan in i kylskåpet där det skulle stå till ikväll och slutresultatet blev detta.

En sån festmåltid som det var meningen att jag, Åke, Jennifer och Jennifers kompis Saga skulle avnjuta men tillbords blev det bara jag och Jennifer.

Åke ligger däckad med 39,7 graders feber och ont i kroppen, kan det vara svininfluensan mån tro, och kommer jag och Jennifer att klara oss? Spännande fortsättning följer...

Parkeringen på lasarettet är under all kritik och har så varit under en väldigt lååång tid.
 
Jennifer var tvungen att gå i gips under 6 veckor förr förra året och fick under inga omständigheter sätta ner foten i backen. Vi hade en tid där uppe för undersökning, det var snö och halka på vägarna så jag körde fram henne till centralhallen, parkerade henne på en stol därinne och sa åt henne att vänta där.
 
Tror ni att jag hittade en parkering i närheten? Nä, vilket skämt. Längst bort och längst upp, bredvid vårdskolan, fick jag ställa mig, så innan jag var tillbaka i centralhallen så hade det gått åtskilliga minuter. Det är en sådan gång man får vara glad över att man har en förståndig tjej som inte ledsnade och började leta efter mig, utan hon satt kvar där även fast hon suckade en hel del då jag äntligen kom tillbaka.
 
Igår var det dags igen, då hade jag en tid för provtagning, åkte hemifrån 35 minuter innan jag skulle var där. Sen fick jag snurra runt parkeringarna och hittade till slut en plats precis utanför universum. Då var tiden inne för min provtagning, så ni kan ju gissa att jag blev sen. 10 minuter extra tog det att ta sig därifrån och in genom hela lasarettet och fram dit jag skulle puh!!!
 
Jag ursäktade min försening och sa att jag inte kunnat parkera, hon skrattade till och sa att jag var inte först med att säga det, hon tyckte att det snart skulle få vara nog, klaga hos politikerna, tyckte hon, fast hon hade ändå ingen större tilltro till att det skulle kunna bli bättre än så här. Katastrof! Säger jag, och jag tror dessutom inte att jag är ensammen om att tycka så. Så nu klagar jag...hoppas att någon politiker läser detta också så det går fram.

Tack för ordet!

Den här superfina ljuslampetten fick Jennifer göra på scouterna ifjol, jag tycker den är hur cool som helst. Vet inte om det syns så bra men botten eller det som ligger mot väggen är trä,  som ser ut som det kommer från någon gammal hässjestång eller dylikt. Övre hållare är en gaffel och den undre, som tar upp droppande stearin, är ju en sked.

CHEILON är en person med ovanligt stora läppar. Mycket bra ord att veta med tanke på alla som sprutar in saker i läpparna så det ser ut som om dom åkt på en f-t smäll.

Ovanligt otursförföljda, känns det som om vi är just nu. Jennifers bärbara dator som vi köpte för 2 år sedan, har pajat. Man får inte fram någon bild utan den är bara svart.

Man ska kunna boota den eller hur man nu skriver det, och för att göra det ska man ha en skiva som förhoppningsvis följde med paketet. Så det är bara att sätta igång att leta.

Men med tanke på allt vi varit med hittills så känns det som om vi inte kommer att ha någon sådan eller så hittar vi den men då är det inte det som är felet. Fortsättning följer...

Ha en bra dag, själv ska jag ut med Kerstin och gå runt umestan om vi inte tar svängen runt ja berget, ska fråga henne om det.

Och se, nu är även Åke på benen.