Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Katter
Visa träffar från alla bloggar

Snabb som sjutton

 

I förrgår då vi satt i matrummet och käkade så roade sig Winstone med att bita på fransarna på vår  ”dyr” matta, det sitter dessutom en skinnlapp därunder som han letade rätt på och försökte slita loss.
Jag sa nej till honom, säkert tio gånger och föste bort honom från mattan och sedan blev det time out, då åkte han ut i hallen och jag stängde dörren. Han satt där och tittade in på oss, sedan försvann han ur synhåll under två minuter, kom tillbaka och satte upp sina tassar mot fönstret så då fick han komma in igen… med förmaningen att inte göra om samma sak.
Tjopp så var han på mattan igen och försökte ihärdigt bita lös skinnlappen, jag gjorde återigen samma sak, nejade, föste bort honom och efter x antal gånger åkte han ut igen. När han så efter någon minut blev insläppt igen, rusade han till mattan, nafsade på fransarna i förbifarten och rusade in under bordet, haha… vad tror ni om det?
Han har lärt sig att det där fick han inte göra, men liksom katterna, så ville han ha sista ordet, han visste så väl, att fransarna skulle han låta bli, men han kunde inte släppa den helt och hållet :)
Då jag stod och lagade middagen, jag stekte korv till korv stroganoffen, så låg han nedanför mina fötter, du Winstone, sa jag, det kommer inte att hoppa ner en endaste korvbit i ansiktet på dig, jag lovar, och med det sagt så hoppade en större korvbit ut ur stekpannan, jag böjer mig i samma veva ner för att hinna före honom och norpa korvbiten, han är redan uppe och kör nosen runt runt på golvet och korven är som uppslukad.
Helt otroligt tänker jag, hur snabb var han där, han måste ju ha sugit in korven i munnen och svalt den hel, för på den korta stunden kunde han inte ha hunnit nåt mer. Men ack vad vi bedrog oss… bägge två, korvbiten föll aldrig längst ner på golvet, den hoppade ner i min grytlapp av silikon, som hänger på spisluckan och som bildar två fickor då den sitter upp och ner, så kan det gå.
Idag har jag bytt pass så jag jobbar eftermiddag, så vi inte blir ställda med hunden, då behöver han inte bli ensam många minuter innan Nicco kommer hem från skolan, det vill till lite planering då man skaffar sig djur. Och hundar är ju inte riktigt samma sak som att ha katt. Önskar er alla en fin tisdag!

Ingenting kan stoppa dom...

 

Theresé, Anders och Sally laddade för hemfärd igår, men dom skulle inte köra hela vägen utan ta in på nåt hotell någonstans mitt emellan. Sally fick väckas upp vid lunchtid, hon var inte så pigg och rask, förkylningen även där, tog ut sin rätt. Så Åke hade gott sällskap. Han låg hela dagen, i princip, och är därför, av förståeliga skäl, hemma idag.
Vi såg på filmen Avatar, i söndags, och jag kan inte låta bli att undra, vem, som var försten att rita en utomjording och miljön runt omkring. Rymdskeppen är snarlika i varenda film, med dörrar som öppnas på samma sätt, ansiktformerna är domsamma, oavsett vilken film du ser, ljud och annat.
Vad har dom utgått ifrån, undrar jag, är det vad någon, någon gång har berättat, är det brist på fantasi, vad är det som ens säger att en Alien, ska ha armar och ben, och varför ska monsteraliens alltid ha huggtänder, varför kan inte dom vara gräsätare och ha en hjärna mindre än en kuse. Jojo, jag vet, det skulle inte vara så skrämmande då :)
Inte för att jag vet att jag sett någon skrämmande utomjordisk film, förutom Alien, då den visades på tv, första gången, den vill jag minnas att man tyckte var lite spooky. Annars är dom där filmerna inga större favoriter, Avatar gick väl an, men kommer förmodligen att glömmas bort inom en snar framtid, den har med andra ord inte lämnat några särskilda avtryck hos mig.
Speaking of Aliens, så kom jag osökt att tänka på våra små Aliens vi har här hemma, katterna alltså. Nu har dom lyckats räkna ut att den självutlösande sprayen är slut, så stänger man kattluckan så går det en liten stund och sedan är dom och försöker bryta lös luckan från dörren.
Jag tog då helt sonika, den stora Coca-cola tunnan som jag har i sovrummet, och den väger sina modiga kilon då den är fullproppad med diverse saker, ljusslingor, verktyg, sladdar osv. och ställde den framför luckan, sedan ställdes en stor bricka närmast luckan också, eftersom tunnan är rund, så nu skulle dom inte nå att klösa på den.
Jo sa jag övermodigt, för några dagar sedan, tippar dom omkull den där tunnan, då ni. Och det var då precis vad dom gjorde igår kväll. Jag hade stängt in dom för att vi skulle kvälla, det går fem minuter, sedan hör jag att någon klöser och jäklas med luckan, hinner ställa mig upp och var på väg dit för att kolla så brickan stod på rätt ställe då tunnan brakar iväg utför källartrappen, ni kan ju tänka er ljudeffekterna.
Jag öppnar dörren och möts av ett inferno av saker som ligger utspridda över två trappor, hela vägen ner till källargolvet, och inte en katt så långt ögat kunde nå. Eller jo, Eloise sticker fram nosen från klätterträdets topp, då jag rundar hörnet därnere, och hon slickar sig runt nosen, precis som om hon ville säga –Vad gjorde du, varför väckte du upp oss för??? Men jag VET, till hundra procents säkerhet, att hon nu var den skyldige, den där oskyldiga minen har jag sett förut.
Näpp, det blir att köpa en refill på fy sprayen, alternativt en stålplåt som sätts för luckan då man stängt den, inget annat verkar ju kunna stoppa våra utomjordingar. Önskar er alla en fin onsdag.
Aliens... nä vadå, inte jag inte, i så fall, möjligtvis den där katten i den konstiga farkosten:
 

Trots och straff

 

När jag skulle iväg på jobbet, i förra veckan, och satt därute i bilen strax före sju på morgonen, så kikade jag in genom köksfönstret och rätt var det var så såg jag en del rörelser därinne.
Det tog en nanosekund innan jag fattade att det var Enya som var uppe på diskbänken, och svansade omkring. Hon vet så väl, att diskbänken, köksbordet och spisen, är förbjudna områden, och när vi är hemma, är hon aldrig där, men nu passade hon minsann på, osynlig som hon trodde att hon var.
Så igår, då vi lämnade Blomstervägen, riggade jag upp den självutlösande fy sprayen, bakom några flaskor på diskbänken och precis som jag trodde, hon var där… igen. För när vi kom hem så noterades omkullvälta flaskor och termosar. Så kan det gå om man trotsar tillsägelser och gör som man vill, jojo. Här snackar vi trots och straff, och konsekvenser av att man inte lyssnar och lär.
Bildbevis ett, arkiveras till åtal väcks.
Jag fick också se vinterns första snöängel… med dit ritat ansikte, det var Nicco som slängde sig ner på altanen och passade på at göra ett bomärke därute innan snön var borta igen.
Annars inga nyheter, jag hämtade upp en kollega på jobbet igår och bjöd hem henne på kaffe, hon jobbade heldag men hade ledigt två timmar mitt på hållet och hon bor inte här i Umeå så därför tyckte jag att det kunde passa, det var trevligt och två timmar bara flög iväg.
Själv jobbar jag idag, därav denna tidiga timme, och nu är det som vanligt dags för frukost, om jag ska hinna. Önskar er alla en fin tisdag!
 

Världens största spindel

 

Min farbror och ingifta faster, var ju här igår, det var trevligt och vi satt och pratade gamla minnen… och nya. Ingmarie berättade att hon hade väckt upp Matts en natt, då hon hade drömt och trodde att hon hade en katt som satt fastbiten på hennes hand. I drömmen var det inte bara en katt, utan fem, och några hundar, därinne i sovrummet.
När dom steg upp nästa morgon undrade Matts om hon kom ihåg något från natten, men det gjorde hon inte förrän hon skulle öppna ytterdörren, det var nämligen där drömmen hade börjat, att dom glömt stänga den ordentligt, och det var ju därför alla djur hade kommit in.
Detta tog mig tillbaka… minst 23 år, vi bodde på Mariehem och Theresé var då, gissningsvis någonstans mellan 4-5 år. Vi hade en katt som hette skorpan, inneboende hos oss. Detta var någon gång på eftermiddagen och jag lade mig på sängen för att vila lite medan Theresé pysslade på med några leksaker.
Jag föll i en liten ytlig sömn, ni vet, man hör ljud och man kan drömma men det känns ändå som om man är vaken. Jag var ju på den tiden, dödligt rädd för spindlar och när jag nu låg där så föll väl ena armen ner, utanför sängkanten.
Plötsligt känner jag att det kommer upp en STOR fågelspindel på handryggen, ja, den var stor, världens största. Jag blir vettskrämd, tar tag med den andra handen och smäller ner den på handen där ”spindeln” sitter, nyper fast den och samtidigt som jag häver mig upp i sittande ställning så kastar jag den stackars spindeln tvärs över rummet, så den borde, rimligtvis ha smackat in i väggen, ordentligt.
Jag stirrar skräckslaget på andra sidan rummet, Theresé befinner sig i sängen, eller om hon nu stod på golvet, det kommer jag inte ihåg, och jag säger till henne med jättestressad röst: Såg du den??? Vart tog den vägen???
Hon såg ut som ett stort frågetecken… och vad annat kunde hon göra, det fanns ju ingenting där… förutom en katt, Skorpan, som ligger under sängen. Om man nu lägger ihop ett plus ett, så är det nog lika med, kattens svans, som blev till en spindel i min lilla drömsömn. Och vilken herrans tur katten hade, att jag inte fick tag i hennes svans, då hade hon fått sig en flygtur.
Apropå svans, vi såg en snutt på Landet runt i söndags och där var det ett reportage från Svansele, det roliga var att programledaren uttalade byns namn som man säger svans, som i kattsvans, fast egentligen säger man ju svan och sedan sele. Det lät kul! Jaja, nu ska jag raca på lite, önskar er alla en fin tisdag!

Det borde vissla då han pinkar...

 

Jag undrar över en sak… det här med hanhundar, och varför dom ska måsta skvätta överallt, varför? Jag kan förstå att det handlar om ett revirtänkande, men det är ju sällan dom lever i flock, idag, utan vanligast är väl att dom är ensam.
Har dom då ensam tänkt muta in områden som är större än Umeå om man jämför med våra tomter vi äger och har, och sedan försöka upprätthålla sin makt över dessa revir? Det är ju omöjligt, med tanke på alla hundar som finns idag och som rör sig i samma områden, dom får ju förbaske mig inte göra annat än att skvätta.
Min chef har nämligen en hund, och ja, det är en hane. Hon fick den som valp ifjol, och från början verkar det ju inte som om detta med revir och småskvättande finns i deras beteenden, men sedan… då dom lärt sig att lyfta på benet.
Jisses, ibland tycker jag att det ska vara så tomt i urinblåsan så det skulle vissla då han försökte sig på en märkning. Och varenda liten planta i skogen som är högre än hans bakben, ska besprutas, och det är inte bara 2-3 stycken, det är en djungel därute.
Och varför gör inte honorna på samma sätt? När det gäller katter så är honorna mer revirtänkande än hanarna. Men ändå är det hanarna som skvätter. Och varför en hona kan vara mer aggressiv är just därför att det är ju hon som får ungarna.
Sen tänkte jag på detta med att det ligger i generna, för ingen har lärt denna hund att pinka så där. Men är inte det samma sak som med vissa saker man ärver, att i efterhand kan detta försvinna eftersom dom egentligen inte har någon användning av det? En vildhare eller vildkanin äter ju inte potatisblasten eftersom den är giftig, men en tamkanin, kan göra det, för dom vet inte bättre.
Nå, det är ju tur att detta inte gäller vi människor, vilken syn om killar/män sprang in på varenda toa i stan, varenda dag dom var ute bara för att märka upp sitt revir :) Jodå, jag vet, dom skulle förmodligen inte använda sig av toaletterna utan pinka där det behagades, usch då ba`. Och med detta pinkinlägg lämnar jag er och önskar er alla en fin måndag!

Behöver inte amputeras

 

Det blir ingen amputation av mina armar och ben… jag klarade mig, den här gången. Och inte hade jag heller tennisarmbåge, som jag trodde, utan golfarmbåge, på bägge armarna, mycket stor skillnad och inte visste jag ens att jag spelade golf :)
Skillnaden ligger i om inflammationen sitter på över eller undersidan av armbågen, så nu vet vi det. Jag har dessutom en inflammation i slemsäckarna som tydligen finns på många ställen i kroppen, och man har tydligen sådana på utsidan låren också. Jag får ju så fruktansvärt ont där då jag går och smärtan ger sig inte förrän jag stannar av någon minut eller två.
Det är såna gånger man får vara glad att man har sin mobil, då kan man ju alltid låtsas att man står och skriver ett sms tills smärtan gett med sig och man kan fortsätta gå. Men det finns ju bot och bättring på såna åkommor och jag ska nu ta inflammationshämmande mediciner i två veckor och sedan skrev han ut en remiss till sjukgymnasten, så det blir nog bra.
Har ni någon gång sett när en katt tittar på tv? Eloise tittar mer på tv än vad Enya gör, man kan ju undra vad det är dom ser, för det är ju inte alltid som bilderna eller filmerna tilltalar dom. Dessutom noterade jag sist då Enya kikade, att hon rör ju inte bara ögonen då hon tittar, utan hela huvudet far fram och tillbaka, varför gör det det? Vi tar ju in hela bilden utan att röra skallen. Kan det ha något med ljudet att göra? Hm… något att grubbla på, så här på tisdagsförmiddagen.
Tog en bild på kolossen Eloise då hon ligger och jäser på köksgolvet, kolla färgmatchningen:
Vi var ju i bastun igår kväll, Kerstin brun som en pepparkaka, fast det är hon nästan jämt, oavsett årstid, hela hon är impregnerad av solen. Dom hade då bara haft det bra på Gran Canaria, inte toppen väder hela tiden men då kan man ju sysselsätta sig med annat.
Nu ska jag ut och gå med henne om en timme och sedan skulle mamma ringa, får se vad vi hittar på idag. Handla ska jag då göra också, inför påsken, så är det bortgjort. Ni får ha en fin tisdag, allihop!

Men så nödvändigt då!!!

 

Vad skulle detta vara bra för??? Något man säger varje gång snön vräker ner och vi redan har alldeles tillräckligt av den varan. Vad tror vi egentligen, att någon däruppe ska lyssna och sluta släppa ner snön, eller?
Nähä ni, vädergudarna är precis som katter, totalt laglösa och gör precis vad som faller dom in, ha…
Litegrann som jag, faktiskt :) Jag har sladdat ut och in från gården 8 gånger hittills idag, och inte har det blivit mindre snö vid infarten för det, nejdå, men tydliga sladd spår syns där. Jag tar bara sats, någonting ger sig till slut.
Förmodligen känner Jeepen det också, för nu vägrar den stänga av belysningen inne i bilen, kul kul, sen indikerar den att bakdörren är öppen fast den inte är det…jädrans knäppbil. Just för tillfället är den mörk, så jag smyger bara förbi den, säger ingenting, tittar inte ens på den, så kanske den förblir släckt tills jag ska iväg på jobbet, jag vill ju inte vara strömlös då. Önska mig lycka till…tack!

Inte fascinerade för fem öre

 

Igår började jag på Boom, sedan fortsatte jag uppe en trappa och gick in på barnens hus. Jag var varken först eller ensam där… konstigt :-) Köpte det jag skulle ha och vandrade vidare ner på djurmagazinet.
Det är nämligen så, att våra två katter, som i snart sju års tid, har delat på kattlådan, helt plötsligt inte tycker att det är ok, eller vad det nu handlar om. Det är en av dom, vi vet inte vem, som bajsar utanför lådan… inte pinkar, utan bara det andra.
Först tänkte jag att det säkert bara följt med ut ur lådan, dom är ju som bekant, rätt så lurviga och det kan fastna allt möjligt på dom, men nu är det snudd på, varenda dag, och nu är jag less på det.
Därför har jag nu köpt, två… splirrans nya kattlådor, en åt dom var, hehe… men nu återstår ett problem, hur ska dom veta att dom har varsin? Det räcker ju knappast att tala om det för dom, eller sätta upp en lapp med deras namn på lådan, hm… dom skulle ha fått ha ett kodlås och en magnet runt halsen.
Jag började i alla fall med att städa upp, därnere, dammsög, sanerade katthår, torkade golvet, och då ville dom prompt komma ner, hela tiden, fast jag hade låst luckan och stängt dörren.
När så lådorna var preppade och klara, så bar vi ner dom, sedan tog vi varsin katt och gick nerför trapporna, och föste in dom i varsin låda. Dom var snabbare ute än Lucky Lukes skugga, sedan hoppade dom upp i varsitt klösträd och stannade där under en timme. Så fascinerade var dom av sina nya lådor.
Nu vet jag inte hur dom gjort, jag får väl kika efter då jag går ner dit, och se om bägge lådorna är använda annars ska jag bara skifta plats på dom.
Theresé ringde för säkert två månader sedan och undrade om jag hade nåt uppslag på en slogan om havrefras, dom hade en sådan bob, som pris på Coop i Uppsala. Jag totade ihop en ramsa som hon sedan kortade ner lite och igår ringde hon… dom vann bobben, haha… suveränt! Vilken fin julklapp till Sally.
Idag ska jag åka ut på Anticimex, jag pratade med dom igår om dessa lockespindlar som finns i källaren och han sa att, dels är dom jättesvår att bli av med, om man inte vet vart dom kommer in, sedan ska det vara en explosion eller för all del, invasion, av dom, innan det åtgärdas. Nu har vi ju inte sett så många och vi har gissat att dom kommit in via skorstenen.
Så han tipsade om ett pulver eller puder, som man kunde strö ut, nere i skorstenen och det är precis vad vi ska göra. Han sa också att det varit mer än vanligt av dessa djur i sommar, det beror säkert på värmen som var, så vi hoppas på lite mindre, nästa sommar, tack så mycket… televerket.
Sen jobbar jag eftermiddag så jag vet inte om jag hinner så mycket mer, ska ju ordna mat också, och kanske gå in till Bo-Lage och köpa en snaps till maten på nyårsafton, det hinner jag väl göra nästa vecka också, men det jag gör idag, är ju sedan bortgjort. Ska fundera på saken. Ha en fin dag, allihop!

Inget särskilt

 

God morgon! Så blev det fredag… igen, och jag ska jobba förmiddag idag. Känns ju bra så hinner jag fixa lite innan imorgon. Kanske köra snabeldrake och ordna undan lite.
Igår hämtade jag Nicco på hennes håltimme, vi åkte ner och tog ut hennes id kort, sedan fick hon äta sin lunch på Frasses eftersom hon missades skolans lunch. Skjutsade tillbaka henne och körde upp på Mariehem, där jag plockade upp morsan för vidare färd till Expo.
Vi köpte lite julklappspapper och jag investerade stort i en ny osthyvel efter onsdagens traumatiska upplevelse med vår gamla hyvel. Nu blev det en sån där som inte är lika lång som vanligt, själva bladet alltså, meningen är att osten inte ska suga fast under hyveln, dom funkar bra, det vet jag, för vi har en likadan i bussen.
Då ringde Åke, rutorna till inglasningen var klar och dom skulle stänga halv fyra, så det var bara att packa in sig i bilen och åka till Umeå glas, och det var ju inte heller det lättaste. Dom hade stängt av infarten så man var tvungen att köra runt hela kvarteret. Efter lastning körde jag hem och lossade rutorna, vill ju inte köra runt med dom, helt oemballerade, på guppiga vägar.
Sen åkte vi upp på M-hem och drack kaffe. Allting tog sin lilla tid och innan jag åkte hem stannade jag på Ica Hedlunda för att köpa mjölk, en nödvändig ingrediens i pannkaka.
Gjorde inte så mycket mer igår, såg på tv, försökte disciplinera Enya, men hon lyssnar bara på ena örat. Apropå Enya och Eloise, två katter som sällan ens vill komma upp hit då vi har besök, dom krafsade ju på luckan då Helena var här och hälsade på, så jag släppte upp dom. Det tog bara en liten stund så hoppade Enya upp i knäet på Helena, något som hon aldrig gjort förut, sedan kom Eloise efter en stund och satte upp sina tassar mot hennes ben, dom gillade nog henne.
När jag berättade det för Nicco såg hon väldigt snopen ut, och detsamma för Åke, då förstår ni att dom kan vara svårflörtade med okända, inte för att dom är direkt misstänksamma heller men dom vill kanske inte ha så mycket nytt omkring sig. Nåja, nu ska jag göra mig iordning för dagens bravader, önskar er alla en fin dag!

Motsträvigt och taggigt besök

Chefen har haft besök av två olika katter, inne i lägenheten. Det kommer sig av att balkongdörren står öppen på grund av värmen, och hon bor ju på nedre botten.

Nå, det har ju gått bra, så fort katterna fått syn på antingen mig eller henne så har dom stuckit ut igen, men i förrgår hade dom ett mer celebert och betydligt mer motsträvigt besök...nämligen en igelkotte.

Han ville inte ut igen utan gömde sig under en byrå, en kvast togs fram och till slut fick dom ut den men inte utan besvär. Jag undrar just vad nästa besök kommer att bli...en hund...en räv tyckte chefen, men man vet aldrig, det kan ju kliva in en ren om hon har (o)tur. :-)

Mera konstigheter

 

Blomman jag visade igår är inte den enda konstiga växten vi har, Nicco fick en kaktus av Birgitta för flera år sedan, den höll sig i skinnet fram till förra sommaren, då vi kommer hem från semestern så hade det helt plötsligt slagit ut en mörklila, luden, stor blomma i formen av en stjärna. Jag blev först rädd i tron att det var ett djur av något slag, jag visste inte ens om att den där kaktusen kunde blomma. Men den var ganska så fin och ovanlig.
 
Detta trodde jag då var den sista blomman vi skulle få se, men i somras gjorde den samma sak, med den skillnaden att den fick en blomknopp, det såg lovande ut under någon vecka och sedan skrumpnade den bara ihop. Det gick ett tag sedan kom nästa knopp, samma visa, den torkade och en tredje gång, sen gav den upp.
 
Den tredje knoppen tog jag lös för att visa Nicco då hon satt vid bordet, jag klämde lite lätt på den för att hon skulle få se att den var torkad…*POFF* lät det då den small sönder och jag hoppade rätt upp. Nu, strax innan jul, kom en ny knopp, häftigt tänkte jag och skyndade mig att fota, tänkte ta ett kort på hela händelseförloppet, men tji fick jag. Ett kort på knoppen har jag men sedan torkade den bort, hmph.
 
Idag kommer gänget från Järlåsa, så det blir nog till att städa lite, en sväng upp på Mariehem ska jag göra, för en kopp kaffe hos mina föräldrar, fast farsan jobbar nog, en titt inne på affären bör jag också ta, då jag behöver tvättmedel till kvällens tvätt. Jag städade lite på toaletten igår och se hur duschdraperiet ser ut då man har katter:
 
Jag vet vem som är den skyldige…Enya, hon är hopplös på att gnaga på saker, är det inte dörrhandtagen (i järn) så är det golvlister, tidningshållare eller plastpåsar, jag har talat om för henne ett antal gånger att hon inte är en get, men hon tycks inte fatta vad jag säger. Nå, nu önskar jag er alla en fin dag!
ps. Det är Nicco som fångat förövaren Enya, på kort ds.

Svart jul

 

Nicco har en önskan om en svart julgran, och se, jag vet att det finns att köpa på Jysk, så då åker jag dit och köper en sån då. Den är inte speciellt stor, 1 meter ovanför golvytan, men den får duga. Dessvärre, men det vet hon om, så kommer det inte att sitta något julpynt i den, förutom ljusslingan. Vi har nämligen två katter i lägenheten och jag VET, vad jag skulle få göra dagarna i ända om jag satte dit något runt, glittrande och mjukt i granen.
 
Jag vet att jag för nåt eller några år sedan, fick se en bildserie som något tagit på deras gran, pynt och två katter. Dom hade tagit ett foto varje hel eller om det var halvtimme och hela granen var demolerad på ett litet kick. Katterna låg inne i granen och roade sig. Vilken jättefin kattleksak det skulle vara.
 
Apropå demolering, vi såg på Top Gear igår kväll, nu hann vi inte se hela programmet men en hel del. Dom r ju bara för dum, och allt dom hittar på, jag satt och skrattade nästan hela tiden (värre än AFV på femman). Dom hade byggt varsin husbil som dom skulle köra i ca 35 mil för att sedan ta in på en camping. Och dessa husbilar var det värsta jag sett.
 
En hade byggt en tre vånings schabrak som var det mest instabila fordon som körde runt på vägarna, chauffören satt och skrek så fort det blåste till lite och dom andra garvade givetvis åt hans rädsla. Nästa kille hade byggt något som liknade en haj, egentligen bara en strut som låg på taket innehållandes en sovsäck, och den tredje hade en typ av husbil som han sedan kunde bygga ut med diverse väggar och plast tak, men han hade fullt upp med att få ihop alla delar då det stormade och ingenting ville ligga kvar.
 
Näpp, vi är glada att vi har vår buss, åtminstone om man jämför med dessa byggen. Men Top Gear är ett program som rekommenderas, dom är oftast riktigt roliga.
 
Nu vankas det frukost, sen har jag en tid på vårdcentralen halv nio, och Jysk, öppnar nog först tio, så jag hinner hem innan avfärd åt ersboda hållet. Hoppas på en fin onsdag för er alla!

Snacka om ticks

Bägge våra  katter har för sig exakt samma sak då dom varit på kattlådan. Dom slår på luckan då dom ska ut därifrån och detta är inte bara en och två gånger, nä, dom kan hålla på i en halvminut, luckan fladdrar in och ut och ibland står den precis rätt ut i luften.

Förra kattlådan vi hade lyckades dom slå bort luckan på, varje gång dom var på väg ut, Åke fixade det hela med ståltråd...trodde han. 5 minuter senare låg luckan på golvet. Det blev att borra hål i luckan och sätta dit en genomgående järnpinne, då satt den kvar.

Katter, kaniner och musik

 

Japp, nu är vi vakna, ny kammade och kaffedruckna, efter gårdagens middagsbjudning med musik spelande på kvälls sidan.
 
Det var prat om allt mellan himmel och jord, och en del av samtalen var rörande djur. Inte så konstigt kanske, när man har två katter som tassar runt benen då man sitter härinne. Igår var det mest Eloise som visade sig på styva linan då hon gjorde sitt lilla specialnummer, hon brukar nämligen rulla över min fot, lite svårt att beskriva faktiskt, det måste nästan ses. Vi ska någon gång försöka filma hur hon bär sig åt, det ser då för roligt ut i alla fall, och varje gång hon kommer från fel håll så rullningen blir halvdan, så tar hon tag i min fot och sparkar med bakbenen, precis som om jag förstört hennes lilla nöje.
 
Vi hade ju en kanin som fick leva fritt här i lägenheten, han bet inte på sladdar annat än om du drog en sladd framför nosen på honom. Dessutom gick han ju på kattlådan så han var väldigt lätthanterlig. Efter hans bortgång så ville Theresé ha en ny kanin, denna kanin döptes till Tiger, han gick inte att ha lös inne annat än att någon var hemma och höll ett öga på honom.
 
Åke hade byggt en jättestor bur som vi hade i tv rummet för att han skulle få lite sällskap, då tv rummet är den plats där vi tillbringar mest tid.
 
Vi hade väl suttit uppe en lördagskväll och diggat musik och jag ville fortsätta med det då alla andra gick i säng, så jag bad att få låna Theresé hörlurar, som hon var jätterädd om och det var med viss tveksamhet jag fick ta dom. Tiger fick vara utsläppt och jag satt i soffan och diggade, han kommer springandes emot mig och tjopp…så gjorde han ett jätte skutt upp i soffan och då han passerar mig så klipper han sladden till hörlurarna…i luften. Tror ni Theresé var glad på mig sen? Fast jag hade ju inte precis gett honom sladden, den klarade han av att ta alldeles själv, den lilla söta kaninen.
 
Igår spelade vi musik, men inte med hörlurarna på, Jan ville nog att vi skulle dra på lite och helst med mycket bas i bakgrunden, men Ingegerd höll inte med om det. Men visst är det så att med vissa låtar så önskar man att man inte hade några grannar på några kilometers avstånd, så man riktigt fick höra dunket från alla instrument.
 
Precis som när Tigern (Mats Boström är hans riktiga namn och han är en gammal klass kompis till mig) fyllde trettio år och vi var bjudna till honom på en liten fest. Dom bodde då ute i hallbäck, där deras hus var det enda på två kilometer. Dom hade hyrt in en karaoke maskin och på kvälls kvisten så sattes den där igång. Han fick sedermera klagomål från sina grannar, dom hade inte kunnat sova i allt oväsen, kan ni tänka.
 
Det blev också lite klipp och klis…nä, inget klistrande, bara klippande och tejpande, då jag letat fram en Lp skiva med E.L.O och den där låten där dom snackar baklänges så skivan ska snurras åt andra hållet för att man ska höra vad dom säger. Nu har inte vår skivspelare ett friläge så ett papper skulle läggas under skivan för att inte suga fast i gummit men jag fick det inte till att funka ändå, men något hördes det att dom sa. Jag vet också att så är fallet då jag gjort detta många gånger, på den tiden jag bodde hemma och vi hade minsann ett friläge på våran skivspelare, men jag kommer inte ihåg vad det är dom säger.
 
Nu är det snart frukost som står på dagens göromål, kanske en kopp varm choklad skulle sitta fint, vi får se vad kylskåpet har att erbjuda. Ha en fin söndag!
 

Ömmande kulpåse

Jag var hem till ”gammbossen” igår, hon har köpt sig en liten hundvalp, av rasen King Charles Cavalier. Jag vet och jag tror att många av er också vet, att valpar eller djur som bara är några veckor gamla, är oemotståndliga. Den var bara för gullig.

Nu har hon haft en Cavalier tidigare, Lufsen, så hon vet ju vad det innebär att ha en hund. Jag är då överlycklig, regniga dagar som denna, att vi har självgående katter :-)
 
Hund har jag redan provat på att ha, en Chow-chow, som jag fick då jag var 12 år. Om jag hade vetat då, vad jag vet idag, så skulle jag nog inte ha tjatat så mycket om att få en hund. Jag tycker att det är så fel då man skaffar ett djur och sedan inte engagerar sig i hunden eller aktiverar den, varje dag. Nu hade min hund turen att min pappa tog över och hon blev en fin hund som fick följa med på älgjakt och var ofta ute i skogen, så hon fick ett bra liv, men man kunde ändå ha gjort mer.
 
Nå, det finns en anledning till varför jag började skriva om djur, vi såg nämligen roliga klipp igår och då var det en iller i en bur, som hoppade ut genom luckan och högg sig fast i byxorna på en kille som stod där, och illern hittade tydligen av något väldigt ömtåligt. Då…mina vänner, kom jag ihåg en annan kille, Ronny, som en gång i tiden bodde på en annan plats i världen, som heter Kourbervare. Han var tillsammans med en gammal stugkompis till mig och vi var hem till dom och hälsade på. Dom hade två katter, om jag inte missminner mig. Då berättade han följande:
 
Han hade klivit upp en morgon, och han brukade sova naken så av naturligt skäl så hade han inte en tråd på kroppen. Han klev in i köket och ställde sig i dörröppningen och sträckte upp sina armar och gäspade stort. Gapet blev ännu större, för när han gjorde denna manöver så dinglade väl kulpåsen till, en katt ligger i bakhåll och gör en tjurrusning fram till honom, hoppar upp och sätter sina klor i påsen och dinglar en sväng fram och tillbaka. Vad vi garvade då han berättade detta, det gjorde även han, men han var inte lika road vid det aktuella tillfället.
 
Idag är det bröllop, heeela dagen, jag bojkottar dom tvkanaler som visar detta, jag är inte intresserad och jag hoppas att Viktoria och Daniel drar alla vid näsan och drar iväg till Las Vegas istället och gifter sig i ett kapell, moahhaha....
 
Hoppas ni får en bra lördag!

Grannarna ogillar Marianne!

Jag var till Fred igår kväll, jag ska nämligen vara kattvakt i två dagar och fick träffa katterna samt veta vart maten fanns och så. Birgitta var också där och vi satt i tv rummet och pratade lite.

Vi kom in på ämnet godis och vad dom tyckte om och inte. Ja jag tycker då inte om Marianne sa Birgitta och fick genast bifall från Fred. Det som blev smått roligt är att Freds granne heter Marianne och är en av dom som brukar hänga i bastun. Men dom avsåg ju givetvis inte henne utan godiset som var ett stående inköp när man var till Finland, som barn.

Aha, sa jag, det ska jag minsann ta upp i bloggen, att ni ogillar Marianne alltså. Så nu har jag gjort det men med medföljande förklaring så borde inga missföstånd bli av detta uttalande.

Hysteriska katter i bilen

Vi skulle, i vanlig ordning, fira midsommar uppe i Maltträsk. Kan ha varit för en sisådär tre-fyra år sedan och jag körde Cheven och Åke rattade upp bussen. Fråga mig inte varför, kanske vi ville ha med bilen för att kunna göra en tripp runt omgivningarna eller så ville vi bara vara lite omständliga.

Nåväl, jag fick det eminenta uppdraget att ta med katterna, Enya och Eloise, i bilen, dom är som bekant, inte speciellt förtjusta i bussen och vi trodde väl att dom kanske skulle vara lättare att ha med i bilen. Nicco åkte med mig, hon tycker inte heller om att åka buss, det skramlar och motorn låter osv.
 
Nu hade jag stängt in dom i sina burar, jag ville inte ha en hysterisk katt, fastnaglad i skallen så av den anledningen så satt dom där…en liten stund. Hann bara passera Hissjö så hade Eloise klöst sig ut ur sin bur. Jag ut ur bilen, fick tag i katten, in med hon i buren och ställde öppningen mot dörren, sedan fortsatte färden…en bit. Sen var hon ute igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna bilen och pressa in henne i buren igen, jag höll på bli tokig.
 
Dessutom var Nicco lätt hysterisk också, varje gång hon kom ut, jag hade väl skrämt henne med att katter inte ska vara lös i bil eller buss för man vet aldrig vad dom gör. När vi närmade oss Hjuken och jag klev ut för hundrade gången, så hittade jag en motorvärmarsladd därbak i bilen, så jag knöt, helt sonika fast både galler och tak och alla lösa delar på buren så nu satt Eloise där hon satt.
 
Gasade på igen och då…mina vänner, så skiter hon!!! Alla som har katt eller har varit i närheten av en då dom gör det, vet att det kan lukta nå fruktansvärt. Jag gjorde ingenting utan satt bara och hoppades och bad till nån däruppe att hon inte var lös i magen. Kom upp för backen till Hjuken, mötte en lastbil och ser hur småsten kommer flygande mot bilen, jag viker huvudet åt sidan och sedan smäller det så fruktansvärt högt, att man kunde tro att någon skjutit med en hagelbössa, fick tre små stenskott på rutan, ringer upp Åke som kommit sig fram till Maltträsk, för att få berätta om all dramatik, då kommer jag dessutom ihåg vad jag glömt hemma i Umeå, hela väskan med alla hygien sakerna, tandborstar, hårborste, kam, spray, deo, parfym, ja allt man kan tänkas vilja ha för att kunna fixa till sig lite. Då drog jag ett djupt långt andetag, och hoppades att konsum i Åmsele fortfarande skulle ha öppet då vi kom dit så jag åtminstone skulle få köpa oss ett par tandborstar och en kam.
 
Dom hade öppet, och Eloise var inte lös i magen så det blev till slut en trevlig midsommar och det är som man säger, när saker händer så där så kommer man i alla fall ihåg dom. En smärtfri resa utan speciella händelser, faller nog lätt i glömska.
 
Ha en fin torsdag!

Intolerant

Detta är en del av allt jag får ställa fram på bordet då det dukas upp till frukost, lunch och middag.

Åke har alltid haft milda (tidigare Flora) på sina mackor samt standard mjölk att dricka. Nicco är laktos eller mjölkallergiker och kör med laktosfri mjölk (egentligen skulle hon ha haft mjölkfritt men den smakar så vedervärdigt så hon väljer denna istället) och givetvis mjölkfritt på mackan. Och sist är det mina grejer, jag har i hela mitt liv använt lättmjölk och på senare år har det fått bli lätta på mina smörgåsar.
 
Visst går det bra att vi har olika saker, största nackdelen är väl då man ska inhandla alltihop, eller då vi nu ska ut på vägarna igen, med bussen. Vi har ju inte världens största kylskåp i den utan man får välja noggrant vad som ska med.
 
Jag har funderat en del på det här med mjölk intolerans. Har det alltid funnits, varför, är det ärftligt och vad kan det vara som utlöser det?
 
Har ni tänkt på att förr i tiden så drack man mjölken direkt från kon, idag ska den pastöriseras innan och i till exempel lättmjölken, så tillsätts det vitaminer. Katter saknar något i kroppen som gör att dom inte tål ”vanlig” mjölk. Dom blir då dålig i magen (precis som laktosintoleranta människor blir), däremot kan dom dricka mjölken innan den blivit behandlad. Kan inte detta vara en orsak till varför vissa blir intoleranta?
 
Sen håller jag med Bert Karlsson, som var med på tv då det gällde skolmåltiderna och vad barn får för mat plus mjölk. Han tyckte att det var uruselt att vitaminer ska tillsättas i mjölken då det från början är meningen att dom vitaminerna ska komma från maten vi äter. Det är med andra ord ingen vitaminrik lunch som serveras på skolorna. Nog om detta.
 
Se här vad som dykt upp nere vid våran trapp, en sedan länge osynlig skrana som Nicco lämnat där innan värsta snön kom.
 
Men nu kan man snart dra fram den och då hamnar den i källaren och går en oviss framtid till mötes. Jag tror inte att hon kommer att vilja åka skrana nästa vinter, men men, man ska aldrig ta något för givet, hon kan komma att ändra sig.
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Ett äss i rockärmen

Jag satt ute med Britt (en granne i huset) igår, och det blev prat om våra katter och att dom gärna vill tränga in sig i små skrymslen och gömmor. Det gjorde Enya då hon var liten, hon hade hittat Niccolinas jacka som låg på golvet och så här såg det ut:

Jag tycker hon ser ut som E.T, vi fick hjälpa henne att ta sig ut, hon försökte framåt men det var lite kört.

Fötterna blev avknipsade

Vi har, som bekant, två katter. Och dom är inte alltid så beskedliga så dom ser ut att vara.

Mycket ofog och dumheter har dom gjort, och ibland har man nästan ångrat att man tog in dom i våra liv. Men vad gör man? Dom är här och dom har bott med oss i snart fem år så dom lär få bo kvar, man tänker för sig själv att nu, kan dom väl inte hitta på nåt mer…jojo.

 
När Niccolina var yngre så hade hon en hel del Barbie dockor och några av dom skulle prompt med i badkaret då det var bad dags. Oftast lämnades dom dockorna kvar i badrummet efteråt, det tog ett tag innan dom var torr och hanterbara igen.
 
Nu var det då åter dags för ett bad, jag spolade upp vatten och hon hoppade i, det gick några minuter sedan hördes ett vrål inifrån badrummet. –MAMMAAAA!!! KOM OCH TITTA, VAD HAR HÄNT? Jag skyndade mig dit och där satt Niccolina med en av dockorna som nu saknade fötter. Dom var avknipsade vid fotknölarna.
 
Vi kom strax fram till att katterna (ja vi måste ju säga katterna när vi inte vet vem av dom som gjorde det) var skyldig till brottet. Men vart själva fötterna har tagit vägen vet vi inte, efter typ…7 år, så saknas dom fortfarande och det lutar åt att någon käkat upp dom, annars tycker man ju att dom borde ha dykt upp nu, eller hur?
 
Det finns en till sak som är borta, som försvann runt samma tidpunkt, och det är min armbandsklocka. Vi har letat och jag har letat men förgäves, den finns inte på denna jordyta, och det som är mest konstigt, är att jag är säker på att den låg på arbetsbänken precis på samma ställe där jag alltid lämnade den. Hade jag tappat den utomhus så borde jag rimligtvis ha känt det på mig då jag skulle ta av mig den, men inget har känts onormalt. Ja, jag vet inte, för samtidigt borde den ju ha kommit fram efter alla dessa år, om inte annat så skulle väl dammsugaren ha slukat den, och det skulle ju inte ha varit ljudlöst.
 
Nåja, jag har slutat använda klocka, man bär ju alltid med sig mobilen så det är inte så viktigt med en klocka, Niccolina slutade leka med Barbies för länge sedan så att en docka saknar fötter, gör inget heller, så här ser våra tapeter ut på ett tiotal ställen i hallen.
 Men vet ni vad, det rör inte mig i ryggen för snart ska det upp en boasering och då ni, katter, så ska det vara färdig klöst därute!
 
Ha en bra torsdag!

Monstersugare

Fick dammsuga både i förrgår och igår. När nu solen lyser igenom fönstren så blir man smärtsamt medveten om att man har, inte bara en katt, utan två.

Dammsugaren håller på att ha gjort sitt och är snart redo för sin sista vandring eller städning. Förra veckan lagade jag den med häftmassa, jo det gäller att vara uppfinningsrik och nöden har ingen lag. Munstycket vill inte sitta kvar längre och den går ju inte att tejpa fast då den ska kunna rotera, så det fick bli häftmassan, det funkar än så länge, man får bara justera till massan med jämna mellanrum, så den inte pöser över.
 
Dessutom tystnar den varje gång jag drar den över trösklarna, låter misstänkt nära en glappkontakt. När jag skulle starta den igår så ville den inte ens, innan jag släppte ner den lite våldsamt i golvet, då gick den igång.
 
Det är inte läge att köpa en ny…än, jag väntar fortfarande på pengar från Januari. Vår förra dammsugare var jättebra, den sög in allt som var löst, det vara bara att hålla fast i sakerna man var rädd om. Theresé hade två troll som stod i hennes rum och jag tyckte att håret på dom höll på se lite dammigt ut så jag tog till dammsugaren. ”Swooosch” så hade den sugit in hela hårskallen och trollet hade blivit hårlös.
 
Morsan dammsuger deras katt, och Tracy går med på det, helt frivilligt, hon kommer springandes då dammsugaren kommer fram, så lägger hon upp sig så hon kan dammsugas. Fast med våran före detta monstersugare, hade hon kanske tyckt att det hade blivit för häftigt. Hon brukar också vilja bli tejpad, när dom plockar fram bruntejpen kommer hon trippandes och vill bli av med lite överflödig päls. Jag önskar att våra katter hade diggat dammsugaren, dom har ju dessutom ett överflöd av päls, det tar aldrig slut.
 
Idag ska vi ut i kylan, jag som tyckte det såg så varmt och härligt ut, men -18 grader är ingen lek. Det kan ju förstås hinna bli lite varmare innan vi går iväg, man kan ju alltid hoppas. Ni får ha en trevlig lördag, det tänker vi ha.
 
 

Katt och råtta

Man brukar ju säga att råttorna dansar på bordet då katten är borta. Här dansade katten Eloise på bordet då jag vände ryggen till och drog med sig duken i fallet.

Youré busted, ELOISE!

Rått kött ätande människor

När man vänder en kajak i vattnet, 360 grader så kallas det för eskimåvändning. Det sa dom på tv igår (på spåret), men att eskimåerna egentligen vill kallas för inuiter eftersom eskimå betyder, människor som äter rått kött.

Alltså, direktöversatt så heter det inte eskimåvändning utan, människor som äter rått kött vändning. Så, nu har jag varit rolig...igen, och får gå i säng om jag vill.

Apropå rått kött, rått som i ostekt eller okokt, så var vi och hälsade på en gammal klasskompis för ett antal år sedan. Hans fru kommer från Island och således, även hennes pappa som var ute hos dom och hälsade på.

Jag och han blev sittandes utanför huset i väntan på att alla skulle komma och sätta sig för att dricka kaffe. Dom hade några katter där som sprang omkring och blev därför ett bra samtalsämne.

Ja, sa fruns pappa, katterna tycker om råttkött. Mm sa jag och tänkte givetvis på en råtta. Ja sa han, dom har fulla frysen med råttkött så katterna brukar få därifrån. Say what??? Tänkte jag, fy fasen vad äckligt, vem vill ha råttor i frysen. Men snäll som jag var höll jag munnen och tur var väl det, för i nästa mening sa han att dom hade ju mycket griskött och sånt eftersom dom slaktat. Puh, det var alltså inga råttor i frysen. Han pratade med viss Isländsk brytning och jag får skylla på att det var därför jag missförstod honom.

Ulv i fårakläder

Nu har katterna fått något nytt att bita i. Eftersom dom för det mesta, river, biter och klöser sönder alla nya leksaker dom får, på 10 minuter, så har jag tagit ett kort på denna leksak så får vi se hur länge denna håller.

Jag köpte en gång en typ av boll som satt fast i en fjäder som i sin tur satt fast i en träplatta. Hur länge tror ni den plattan stod still på golvet? 1 sekund. Då skruvade Åke fast den i ett klätterträd vi hade härinne (som förövrigt var en björk som nådde ända upp till taket med fastskruvade plank som dom kunde ligga på). 2 sekunder, sedan hade dom slitit upp fjädern från plattan. Fram med verktygslådan igen och ner med en skruv i fjädern, och då, mina vänner, hade katterna tröttnat på leksaken och den stod i princip orörd resten av sin tid. Eller ja, själva bollen slet dom sönder i stycken så det var bara en liten tuss kvar av den.

Numer har vi sågat ner björken i småbitar och införskaffat ett annat klätter/klösträd, som är välanvänt och snart dags att byta rep på. Repet som sitter där för att dom ska klösa på det, håller på att ha gjort sitt.

Här ligger dom små oskyldiga monstren och försöker se gulliga ut, men dom är ulvar i fårakläder :-D

Ha en fin dag!

 

 

 

Vadderad kontorsstol kanske

Katterna på jobbet är värre än småonga. Jag föreslog till Annika att vi skulle hänga ett par enkilos vikter runt magen på dom så får vi se hur högt upp dom kommer sig. Min kontorsstol börjar noppa sig lite och jag undrar om jag ska ta med nån typ av kartong eller dylikt som jag kan fästa fast runt ryggstödet, annars finns det en relativt stor risk att tyget inte bara noppar sig utan det kommer att hänga lååånga trådar utefter ryggstödet om några veckor.
 
Igår kom stor katta rusande och skulle upp i min stol, missade och körde in klorna i sidan på mig istället, jag sätter ner handen för att ta katten med den följden att den hänger sig i mitt finger, med 3 av klorna...skönt!!! Känner mig glad att våra katter hemma, trots allt, är lite lugnare. I alla fall med att dundra runt och helt plötsligt hoppa upp på nån av oss, det tror jag aldrig dom gjort någon gång, sen använder inte dom klorna på oss, som dom här marodörerna gör. Sen, att det flyger saker i golvet även hemma, är en helt annan femma. Dessutom väger våra katter några kilon mer än dessa två skinnstycken med svans, så våra saker kan vara av det tyngre slaget men ändå hamna på golvet.

Men visst är katterna svåra att motstå och vem hade velat ha en katt som bara ligger och sover?

Fast det är skönt när dom gör det, ibland :-D

Här kommer 2 länkar med julklppstips för er som vill ha "nya" och förhoppningsvis lite annorlunda saker.

www.bluebox.se

www.coolstuff.se

Ha en bra onsdag!

Hatobjekt nummer ett

 

Jag hatar verkligen att tvätta fönster, finns inget värre, man får ont i axlar och nacke, när man äntligen är klar och har skruvat ihop fönstren, så kommer solen runt i en annan vinkel och då ser man helt plötsligt nåt vitt i ena hörnet, nåt streck i det andra och imma i det tredje. Grrrr…
 
Inte nog med att vi har fönster, bara i köket finns det 4 fönster och det är med treglas som dessutom är öppningsbara hela vägen vilket innebär att varje fönster har sex sidor att tvätta, usch! Samma mängd fönster i teverummet och inte bara det, vi har ju inglasad balkong också. Nu hade jag sån tur att Åke tog dom yttre fönstren på balkongen, igår, så dom slipper jag.
Själv torkade jag dom i köket, sköljde av alla blommor vi har där och bytte gardiner. Så nu är då dom fixade.
 
Men det ska jag villigt erkänna, när man är färdig så undrar man alltid varför man inte gjort detta tidigare, nu ser man ju helt plötsligt konturerna på alla saker utanför.
 
Funderar starkt på om jag ska fortsätta med rutorna i teverummet idag, fast jag vet inte, det kanske får fortsätta vara en tanke. Ett år funderade jag så länge så snön hann komma och det var ju ett ypperligt skäl till att slippa göra straffarbetet.
 
Nu ska jag spilla upp kaffet i termosen och ta mig morgonens första kopp, det är bara jag som är vaken än och det är ganska tyst i hela huset. Kan faktiskt bara höra regnet som strilar ner och en av våra katter som knaprar på någon mat i köket…förhoppningsvis är det då mat, men med dom här monstrerna kan man aldrig så noga veta. Ha en bra dag!

Nattlig bordtennis turnering

 

Nu är åtminstone jag vaken. Bordtennisturneringen började klockan fyra inatt. Då katterna släppte bollen i köket och därmed startade turneringen. Någon av dom fick in två rejäla träffar mot vår sovrumsdörr (tack för det televerket), och då var det inte så lätt att sova.
 
I, säkert två års tid, så har en av katterna satt igång att jalma (fast jag tycker att den skriker) 5-10 minuter efter att vi gått i säng. Och vi har då beskyllt Eloise för detta, ljudet låter som henne och hon har en tendens att vara lite smågnällig.
 
Och för ca tre veckor sedan då det var dags igen för det nattliga skriket, så smög jag upp ur sängen, satte handen på dörrhandtaget och inväntade nästa skrik…det kom aldrig. Så efter fem minuter, tvärrycker jag upp dörren, bara för att finna Enya, stående därutanför. Alltså var det inte Eloise som lät, utan den andra katten. Och Eloise hade helt oförskyllt fått smaknamnet, Pip Larsson, och har fått heta det under all denna tid, hm. Sorry Elosie!
Dom må se gulliga, söta och rara ut, men skenet kan bedra. Och nu när vi åker bort så kommer Birgitta att passa dom, mest bara för att se till att dom inte hänger i gardinerna men givetvis också för att ge dom lite mat.
 
Nu ska jag spilla upp kaffet i termosen, väcka upp Jennifer så hon får packa sin lilla väska och sedan blir det frukost innan avgång. Ha en trevlig helg, det tänker vi ha!

 

Och se, nu är även Åke på benen.

Hemskt uttalande...

 

Javisst är katter gulliga...till utseendet men inte alltid i alla saker dom gör.
 
När våra katter var mindre så höll dom på driva mig till vansinne. Varje dag var det nya saker, var det inte blomjord runt golvet så var det söndertuggad post, öppnade skåpdörrar, en dag kom jag hem och redan i hallen möttes jag av glödlampor, följde lamporna in i köket och där var dörren öppen till soporna, och naturligtvis hade jag en burk där, med förbrukade glödlampor, som nu var tom.
 
Ja att jag nu skriver att dom var värre då dom var yngre, är en lätt överdrift, men nu har man väl lärt sig att inte jaga upp sig över dom rivna tapeterna, dom söndertuggade reklambladen eller dom nerknuffade sakerna. Dom är idag 4½ år men jag talar om för dom, några gånger i veckan, att dom faktiskt är kastrerade men dom lyssnar inte på det örat.
 
En av dom allra värsta dagarna så sa jag något som låter väldigt hemskt, men jag menade ju inte att det var något jag skulle kunna tänka mig att göra men det kändes bättre då jag sagt det. Jag sa: Om ni gör en sak till så kommer jag att dra av er skinnet och hänga upp er i svansen!
 
Nu råkade ju Jennifer vara hemma och som ni vet så har barn väldigt stora öron. Hon sa ju genast att jag inte skulle få göra det och jag sa precis som det var, att jag bara var less på dom men jag skulle väl aldrig kröka ett pälsstrå hos dom.
 
Det går några veckor och sedan börjar Jennifer på juniorerna, en typ av lekgrupp som håller till i kyrkan. Där får dom frågan om dom har några husdjur, och Jennifer talar då om att hon har 2 katter men att mamma ska dra av dom skinnet och hänga upp dom i svansen...*suck*
 
Det var Jennifer själv som talade om detta då hon kom hem, jamen sa jag, det sa du väl inte...i kyrkan och alltihop? Det begriper du väl att inte kommer jag väl att göra det där heller? Nä, svarade hon, hur skulle jag kunna veta att du inte skulle göra det, du sa ju så. Åhhhh. Vad säger man? Jag fick då upprättelse då jag talade om detta för ledarna i kyrkan, och jag hoppas ju verkligen att dom vet att barn ibland kan få till det ordentligt.
 
Vi hade ju en katt innan dessa två, som Åke döpte till Kisen. När Jennifer så kom till dagiset dagen efter vi fått hem honom och fröknarna där undrade vad katten hette så höll hon ner huvudet och sparkade i gruset och såg ut att skämmas lite, mja, sa hon, det är så löjligt namn. Nämen vaddå, sa Tomas, vad heter katten. Ja viskade hon lite försynt, han heter fisen. Hahaha, där ser man vad lite språk och hörsel problem kan ställa till med.
 
Nä numer försöker jag hålla tand för tunga men det är svårt ibland, man kan inte alltid hålla sina tankar för sig själv, fast jag skulle ha gjort det angående katterna. Ha en bra dag!

Superlim under armarna

 

Vi lastade av camaron i förrgår och röjde lite i bussen. Den ska in på besiktning om drygt en vecka och det är lite saker som bör åtgärdas innan dess. 

 
Där hittade jag då vårat "gamla" tanklock till bussen. Det var nämligen så att när vi köpte bussen så saknades tanklocket, därför använde vi först ett upp och nervänt kulskydd, eller vad det nu kallas, locket som man sätter på dragkulan för att skydda den. Sedan försvann det "locket" i tomma intet. Det ersattes med en konservburk i lagom storlek och det har funkat bra tills vi skulle tanka då förra gången. Jag/vi har alltid ställt burken/locket på bakdäcket när vi tankat och gjorde givetvis samma sak denna gång men glömde bort att sätta tillbaka det. Kom på det när vi åkt iväg så numer har vi en avskuren, 1½ liters flaska som lock. Nu återstår att se hur länge vi får behålla det sistnämnda tanklocket och vad vi kommer att ersätta det med om även det skulle försvinna.
 
När vi tankade sista gången så kunde jag inte låta bli att gå och kolla om jag skulle se burken, och det gjorde jag, så här ser en konservburk ut som blivit överkörd av en buss. Det var knappt att jag fick loss det från backen.
 
Från det ena till det andra.
 
Såg en reklamsnutt igår, på teven, där dom påstår att det finns en deo som gör håret mjukare och därför skulle det inte stickas under armarna när man rakat sig. Höö, sa jag, man kan väl lika gärna köpa sig en tub med superlim. Va, sa Åke, skulle man limma ihop armarna tänkte du? Nja, men om man strök fast håret så det låg slickat så satt det ju fast där sedan. Nä, det var nog ingen lysande idé, men när man städar här hemma så önskade man ibland att man kunde doppa ner katterna i en limburk så dom inte lossade så mycket päls. Jag har köpt en sån där klädvårds borste med sammet och det är en absolut nödvändighet för att få bort pälsen från teverums mattan. Men det är ett tufft jobb även när man har hjälpmedel.
 
2 hårbollar som ligger och drar sig.
 
Hårboll, jag???
 
Jaja, det är sånt man får ta då man har katter. Ha en bra dag!
 
ps, det är förövrigt Jennifer Lundmark Hällsten, som tagit dom 2 bilderna på katterna ds.
 

Hur ska man kunna veta?

Att veta vad man ska ha på sig när man ska sova, den här årstiden och med detta väder är lika svårt som när man skickar iväg ens barn till skolan en vårdag, ska man ha regnkläder, kortärmat, långärmat, stövlar eller gympaskor? Ja, nu menar jag inte att det är just dom valen man funderar över när man ska gå i säng.

 
Nä, då handlar det om man ska ha täcket i påslakanet eller om man ska sova enbart med påslakan. Jag sa att det var snudd på för lite med bara det för jag tycktes ha vaknat till några gånger i går natt och frusit. Då sa Åke att det var väl inte så konstigt då han sett att jag mestadels sov med påslakanet på magen. Hm…ja det är inte så lätt att få någon pli på ett påslakan sa jag, man kanske skulle prova en gammal, hederlig stärkning, då man skvättar socker vatten på tyget så det stelnar, hur kul skulle det vara på en skala? Ett knall hårt påslakan som inte viker en tum.
 
Jag stoppade in våra täcken innan vi gick i säng igår men jag är inte riktigt nöjd ändå, aningens varmt blir det allt. Men man överlever.
 
När vi åkte till Fällfors så lämnade vi katterna i stugan och min mamma skulle gå dit och ge dom mat samt se efter så ingen hängde i gardinerna. Dom är som jag berättat tidigare, inte riktigt rusk ibland. Nå, när vi kom tillbaka på söndagen så stod en stol för skafferiet och en liten röd balja stod på golvet, detta orsakade en del huvudbry, vad hade hänt där? Hade kanske katterna styrt fram stolen för att nå upp och öppna kylskåpet? Nae, skulle inte tro det.
 
Vi fick förklaringen av min pappa. Han och mamma gick ner på lördags kvällen för att mata dom och fann skafferiet öppet och en bullpåse låg på golvet. Han plockade upp påsen för att lägga in den igen och av en liten händelse så höjer han blicken innan han stänger dörren. Längst upp på hyllan, i den lilla baljan ligger en katt och stirrar på honom. Det är Eloise. Hon är hopplös då det gäller att öppna dörrar. Han lyfte ner hela baljan på golvet med katten i och det gick bara bra, hon låg kvar där. Och stolen ställde dom givetvis för dörren så hon inte skulle göra om samma sak igen. Eloise är katten som på bilden, ligger under mattan, Enya har full koll på henne på översidan. Ni får ha en bra måndag, ni kan gissa om vi ska ha det, vi som är lediga en vecka till.

 

Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag