Maria Lundmark Hällsten, Umeå

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Lena
Visa träffar från alla bloggar

Han är en stökig sak

Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet :)

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

 


 

Jag körde på nåt igår... tydligen

 

Jag fixade en inhoppare på jobbet igår så jag slutade halvsju och fick åka hem och fira 15 åringen. När jag passerat rondellen uppe vid lassarettet så sa gps:en åt mig att jag kört på rondellen. Hallå, vadå kört på… jag har inte kört på nån rondell, så de så:
Sen brände den bilden fast och stirrade mig i ansiktet hela vägen hem.
Nicco fick en akustisk gitarr, något hon länge önskat, och sedan hade jag varit ner på Forex och växlat in lite pengar till Forint, (ungersk valuta) som hon ska ha som fickpengar då hon och Theresé åker till Budapest. Ser onekligen roligare ut med den valutan än med Euro, med tanke på att det blev 26 000:- :)
Brälla och Lena kom hit och firade med oss samt Viktor och Olivia, två gamla klasskompisar åt Nicco och Rickard, förstås.
Winstone gav järnet och jagade på så man nästan fick hålla andan och sedan *pang* så sov han. Det är verkligen av eller på, och inget annat. Åke plockade upp han från hallgolvet där han krupit in mellan skohyllan och ytterdörren och kom och la han i min famn och där sov han vidare, utan att blinka.
Ikväll får vi middags gäster, Helena och Mats Jonsson och Tord, Camilla och deras dotter Ebba, kommer över på mat och dryck, det blir trevligt, ska prova på att laga till nåt nytt, men har inte bestämt vad vi ska ha till, hm… klyftpotatis…pommes… potatisgratäng blir det då inte, så långt har jag då bestämt, men jaja, vi får se, nåt blir det då.
Nu ska jag upp och hämta ner energiknippet så han får komma sig ut en stund. Önskar er alla en fin lördag!

Förvånad blev jag

 

Det gick bra igår… jobbigt, visst, men nu finns det ju en plats att gå till och man har fått göra ett avslut. Efteråt for vi på café Victoria, där mamma skulle köpa med sig fikabröd till oss, och jag som nu inte fikar sånt där men hade en belöningsdag i antågande, valde då att ta den igår, och det blev den där citronkladdkakan.
Döm nu om min förvåning då den inte alls var något att stå efter, jag åt upp den, men hade faktiskt, lika gärna ha kunnat vara utan, bra, då vet jag att just den, ska jag inte välja nästa gång :) 
Nu ska jag passa på att gratulera en viss person, som jag råkar veta fyller år idag, apropå go´fika och sånt där, utan att avslöja några namn men det börjar på T, slutar på A och mitt emellan dom två kommer det in ett ord på två bostäver som är motsatsen till ut, haha…lös den ni som kan. Hoppas du får en bra dag och en och annan fin present, du ska få en av mig sedan, och jag vet precis vad, men det talar jag ju inte om.
På kvällskvisten dök Brälla och Lena upp, dom var ute på en kvällspromenad med Tova, så dom kom in och pratade ett tag och styrkte sig med något som är lite starkare än kaffe. Dessförinnan hade jag städat ur en byrå vi haft härnere och som Nicco ville ha upp till sig och den byrån innehöll en hög, större än ni kan tänka er, med kort, kort och åter kort.
Ett av dom, är faktiskt tagit härutanför, och vi har fått fundera länge för att få det att stämma, men Åke kunde berätta hur det låg till:
Vi, först var det jag och Theresé, trodde att tegelhuset var vårat hus, men på det finns ju ingen balkong... och det beror på att det inte är vårt hus, utan grannens.
Huset vi bor i skymtar längst ut i vänsterhörnet, med en husvagns bakdel, på den tiden var ju detta ett trähus och då hade inte heller tallarna hunnit växa upp, som idag täcker insynen till grannhuset.
Ett annat kort på Clark Gable som jag gissar är ett typ av samlarkort, låg också i högen:
Och på baksidan har Åkes mamma plitat dit sitt namn och telefonnummer, hm…
Och ett kort, förmodligen på Åkes pappa och farbror, som någon sen har ritat av, ja… det finns som sagt lite av varje i detta hus, och det ser aldrig ut att ta slut heller.
Idag vet jag inte vad det blir, det får dagen och tiden utvisa, önskar er alla en fin sådan.

En bussarong mundering

 

Jahapp, undrar just vart man nu ska börja summera gårdagen, hm… jo, jag tog mig över till Camilla och Tord med fördrinkarna preparerade med svartvinbärsis, lime, Vodka kurant och drinkpinnar, fruktsodan spillde jag i då vi var framme. Jag var nog mest orolig att snubbla på nåt trappsteg då man kommit fram, för det hade väl varit mest snöpligt.
För Åke slutade året på ett mindre roligt sätt, han gick hem igen efter en klunk ur fördrinken, och han såg redan då, onykter ut. Han blev jättesjuk och fick gå och lägga sig. Tur då att han hade nära hem.
Lena bjöd på förrätt, som var en typ av chilikryddad räk-cocktail, god och het, huvudrätten var oxfilé, med potatisgratäng, ugnsbakade grönsaker, vinsås och bea, köttet var ju bara hur perfekt som helst och jag smsade till Åke, att hans nästa matdosa, kommer att bli en dyr, fin sådan (dom hade tagit catering, så vi hade betalat för maten och därför fick han ju ta sin del). Säkert inte alla som kan skryta över att få med sig oxfilé i unikaboxen :)
Helena stod för efterrätten, en super god vaniljpannacotta med frusna hallon, och Jitte och Mats ”masken” Karlsson, bjöd på grillkorv sådär på nattkröken.
Mats Jonsson, satt där vid matbordet och hans blick fick nåt drömmande i sig då han tittade på sin fru, Helena, sen nickade han mot henne och frågade om hon införskaffat sin mundering, på deras sista USA resa?
Va? Svarade Helena, som inte riktigt uppfattade frågan. Ja, sa han och pekade på hennes nyårskläder, har du en ny bussarong på dig? Och sedan utbröt gapskratt runt hela bordet, och vilda diskussioner om vad en bussarong, egentligen är.
Brälla fick frågan då han passerade och han svarade att, ja, en mundering skulle kunna vara en bussarong… eller hur det nu var. Jag har i alla fall, för att stilla nyfikenheten, googlat på ämnet och detta var, vad jag hittade:
Bussarong är ett löst sittande plagg för överkroppen. Ordet härstammar från lågtyskans "Busserun" (sjömansskjorta) vilket ytterst kommer från franskans "bourgeron" (arbetsblus). Ordet bussarong användes i svenska språket ursprungligen om ett praktiskt arbetsplagg i kraftigt tyg för sjömän. Det används ännu i svenska flottan.
Bussaronger används ofta som arbetskläder inom svensk vård och omsorg. Inom vården har de vanligen inga knappar, eftersom det blir mindre problem i tvätten med knapplösa plagg. Inom omsorgen kombineras bussarongen ofta med ett överdragsförkläde. Löst sittande damblusar kan kallas ibland för bussarong. Slutcitat
Och jag kan därmed försäkra, att någon bussarong hade inte Helena på sig och om det kan kallas mundering är också högst tvivelaktigt, men kan kanske ändå funka (jag vet inte), då jag även passade på att ta reda på dess innebörd:
Med mundering avses en fullständig uppsättning kläder och annan utrustning som bärs för ett specifikt syfte. Begreppet används särskilt i militära sammanhang. För att förtydliga innebörden talar man ofta om full mundering.
I stridsmundering ingår en soldats uniform, vapen och övriga utrustning. Med hästmundering avses sadel och betsel, men ibland kan även andra utrustningsdetaljer ingå. Begreppet mundering kan även användas om exempelvis en idrottares personliga utrustning och om rituella och ceremoniella kläder. Slutcitat
Strax innan tolvslaget var det dags att klä på sig och gå ut på gården, där hade dom slagit igång storgrillen, och det eldades med Gullsjöbjörkveden, så värme saknades inte, däremot hade man ju kunnat önska sig ett paraply, med tanke på allt regn som plötsligt föll från himlen.
Jitte, alias grillmästaren, gjorde en trippelvridning, i gangnamstyle, med ryggböj och Michael Jackson fötter, runt grillen och klarade sig hela varvet runt utan att falla i, men det var fruktansvärt nära. Och allt gick så snabbt så jag tror inte ens att han själv, insåg hur nära det hade varit att han lagt sig ovanpå alltihop. Och jag var nog den enda också, som hann notera det.
Jaja, slutet gott, allting gott, och nu återstår att önska er alla en god fortsättning på det här året, vi hörs allihop… närmare jul :)
 
 

Ingen ska gå på tå

 

Det var den helgen det, och inte blev det så mycket uträttat heller, inte för mig i alla fall. Jag gjorde en äppelpaj av en del äpplen jag fått av Emma, den blev jättegod och Brälla och Lena fick också smaka av den då jag bjöd över dom på eftermiddagskaffe igår.
Åke har bytt ett fönster i vår balkongdörr och nu ska han göra samma sak på Niccos balkongdörr, glasen har spruckit, kanhända har det att göra med för mycket användande av våld då dörren pressas upp och det ligger för mycket snö bakom… mjo, kan ju vara så. Niccos dörr går dessutom jättetrögt så den skulle ha varit slipad till lite.
Vi gjorde oss också en sväng upp på k-rauta och köpte två lampor som ska sitta ovanför garagedörrarna, vi har inte haft någon belysning där och det kan ju behövas. Ska även fixa dit en sån flasch lampa som tänds då någon rör sig där, jojo, överraskad kan dom då bli, dom som eventuellt tänkt ta sig en titt i omgivningarna.
Ännu roligare hade det varit med en ljudeffekt också… typ Indiana Jones, man hör bara något stort som kommer i rullning utefter taket, hahaa… det hade ju varit humor.
Jag och en sköterska stod och pratade igår vid pappas säng. Och han undrade lite om hur allt gått till. Jag berättade det jag visste och sa sedan att det som känns jobbigt då det är en olycka, är ju att en sådan hade kunnat undvikas. Det höll han med om, men sa samtidigt att en olycka kan å andra sidan inte förutspås. Nej, det kan den inte heller, och det höll jag med om, dessutom sa jag, kan vi heller inte leva våra liv, trippandes på tå.
Visst kan man riskbedömma saker och vara försiktig då man vet att det kan gå galet, men det hjälper inte alltid, och som sagt, vissa saker händer ändå, och då kan man bara hoppas att ingen gör om samma sak.
Vår pappa har tre brott på ryggraden, ännu en liten del av alla skador han fick vid olyckan. En av dom brotten ska opereras idag, är det tänkt, och vi hoppas att det kommer att gå bra, så är ännu en sak ur världen.
Jag önskar er alla en fin måndag, nu är det faktiskt dags för frukost, innan jobbet tar vid. Tur att jag är ledig imorgon igen, känns som att det skulle behövas.

Vi valde det tredje alternativet

 

Så fick vi se att det stämmer, det här med åskan. Är det kallt och det åskar, så kommer värmen, är det varmt så far värmen med åskan. Och nog var det varmt alltid, igår, inte alls samma som idag, trots den enda lilla smällen vi hörde. Jaja, det kan ju vara skönt med lite kyla också, någon dag eller två.
Jag var ju på Momentum i förrgår, för det där lagret vi skulle ha till dragstern… dom fick klia sig i huvudet och tre olika personer mätte in och utsida och fick inget att stämma. Det måttet vi har på lagret, finns inte.
Vi har alltså två alternativ… eller rättare sagt, vi hade två alternativ men vi tog det tredje. Antingen köper vi ett lager med ett mindre invändigt mått (vilket jag gjorde), sedan slipas insidan på lagret en liten liten aning och sedan ska det pressas på axeln.
Eller så tar vi axeln och slipar ner den så det mindre lagret passar, det är som att välja mellan pest och kolera, sa en av killarna där borta, och vi ska göra nåt av dom två sakerna, men för att hinna till Tierp, och för att allt ska funka så köpte vi en ny motor, den får vi idag med specialleverans från Maltträsk.
Motorn fanns i Lycksele, och fick följa med Brällas stuggranne till Maltträsk där Brälla och Lena befinner sig, så det var ju lyckat. Den gamla motorn ska givetvis göras i ordning så vi har en i reserv.
Mamma ringde igår morse och sa att det var en kändis i VK, så Åke fick gå över på HP:s och införskaffa tidningen. Och mycket riktigt, där var ett större reportage om Åkes farbror, Jean Ragnar Lundmark. Han har målat ett antal tavlor och Sveriges National museum köpte in, en av hans tavlor, då han var 14 år, och det måste ju säga en del om hans talanger.
Vi blev tvärt lurade att han skulle fylla år igår och lade in ett besök, i våra dagsplaner, hos honom på eftermiddagen, men som vi pratade och läste reportaget igen så stod det att han var 88 år idag, inte att han fyllde 88 idag. Jag kollade upp det på nätet och han hade redan fyllt år, i juni. Så vi får besöka honom en annan dag då vi hade fullt upp ändå.
Vi lossade Camaron, Åke klippte gräset, vi var en sväng på strömpilen och sedan bjöd Emma och Johan på middag, ute i Hissjö. Trots regnandet så kunde vi ta kaffet på altanen, det slutade ju efter ett tag och det var ju fortfarande skönt ute. Dom har en jättefin trädgård, med både surkörsbär, två sorters äpplen, röda krusbär, svarta och röda vinbär och andra spännande buskar och blommor.
Önskar er alla en fin söndag!
 

Fullt upp och fullt hus

 

Det blev en något hektisk dag i Barbapappas tecken. Efter jobbet gasade jag iväg till Expo, jag investerade i några nya glas, Theresé hade redan fixat plasttallrikar och plastskedar. Jag kände att nu håller det på vara färdigdiskat, inte nog med det man haft på jobbet så kommer man hem till mera disk och igår hade vi ju även middagsgäster, och mera tårtgäster efteråt.
När jag var på väg mot kassan så ringde Ville från Eco Reklam & Repro, han var klar med dekalerna jag beställt till Niccos dragster och bussen, så jag brände dit och hämtade upp dom, det blev förövrigt jättebra och kort på hennes dragster kommer inom kort.
Hem och roade Sally ett tag med Barbapappa filmsnuttar, Theresé fixade tårta och började med maten. Jag dukade klart, diskade undan, klippte vaxduk osv, och till kvart över fem stod allting färdigt.
När Sally rundade middagsbordet stod det en kompis där:
Efter middagen kom Helena, Emelie, Hanna, och Lena, och det blev många paket för Sally att öppna och nästan alla paket hade genomgående tema… kan ni gissa? Jomen en Bajjahappa förstås, och en Brio tågbana, samt hammocken jag köpte åt henne, men den fick hon för några dagar sedan så hon skulle hinna provsitta den lite, och av Emma och Johan en släp till hennes sparkbil:
Det blev en fullspäckad dag, med andra ord, och idag lär det väl bli aningens mer, för dom som ska ut på Noliafältet. Jag är inte direkt avundsjuk, med tanke på vädret, det är ju så synd att det ska bli så här, den enda dagen på 365 som man skulle ha önskat sol, nå, jag har fått det ärofyllda uppdraget att passa Sally, så vi kan nog hålla oss torrskodda :)
Sen får vi se om det blir att ta fram Camaron en sväng ikväll eller om den får fortsätta att stå torrt till. Önskar er alla en fin lördag och hey… håll en tumme för att det blir bättre och att molnen lättar inom kort.

Hur gör man... och varför???

 

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss :)
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar :)
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Ojojoj, och jag som trodde...

 

Ojojoj, jag som trodde att Liljaskolan var en rätt så liten verksamhet men ack vad jag bedrog mig då. Inte var det ”bara” 2-3 klasser som tog studenten igår inte, det var ju 19 klasser, då fattar ni hur mycket bilar och människor det var där borta :)
Sedan hann vi till klockarbäcken innan det började vräka ner vatten från skyn, det dånade i bilen så man hörde knappt vad man sa, så studenterna i Vännäs hade tur med vädret, sämre var det för dom som åkte skrinda, här i Umeå, kan jag tänka.
Jag skjutsade Nicco och Rickard, upp på Berghem och sedan gjorde jag klar ”min” tårta. Det vart en redig sådan, med både marsánkräm, chokladfluff och jordgubbsfluff, jordgubbssylt och mosad banan. Hallon och JÄTTE blåbär ovanpå, samt riven blåbärschoklad, jodå, och den var god, jag lovar.
Åke, min man ni vet, kom hem med en bukett liljekonvaljer, jo Kerstin, dom fanns, men kanske inte överallt, och stora var blommorna också. Jag fick inte bara blommorna utan även två paket, minsann, med två jättefina armband i, som jag nu har på mig.
Av Nicco och Rickard fick jag örhängen som matchar mitt Bagge halsband med döskallar och av Emma och mamma, en STOR bukett med jättefina rosor.
Även Brälla och Lena dök upp då dom var förvisade hemifrån, dom har ju en som tog studenten igår också och som anordnat en mindre fest (eller säkert rätt så stor) hemma på Lundalogén, därav husförvisningen. Dom hade med sig en ananas, ja sa Brälla, säkert den enda blomma du fått idag som du kan äta, och det stämmer ju :)
Jag fick också ett brev, hm… trodde först att det var från Theresé och säkert ett kort på Sally, tänkte jag då jag öppnade upp det, men det var det inte, utan ett grattis från min förra arbetsgivare, ok??? Jag trodde jag var utraderad från deras rullar men hej… titta på mitt care face, en bok fick jag som jag kan beställa från nätet, inte alls dåligt, så det tackar vi för.
Idag är det skolavslutning för Nicco, men dom har en kort sådan och ingen kyrka blir det, dit får dom gå först när nian är avklarad, vädret ser då lovande ut, och tiden dom får på skolan idag blir kort… sedan har hon ett långt sommarlov framför sig, inte illa. Det är ju en sån här gång man saknar skolan :)
Önskar er alla en fin onsdag och tack allihop för födelsedags hälsningar, via mejl, sms, i kommentarer och telefon.
 

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig :)
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan :)
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Ja inte visste jag det, inte...

Det går ju hel del frågesports program på tv:n och jag anser mig själv vara något allmänbildad, kan lite om allt möjligt. Tyvärr, kanske mindre om det mesta, men ändock :)

Ibland hänger man på ”vem vill bli miljonär” en bit på vägen och svaren är givna, och ibland vet jag att om det hade varit jag som suttit där så hade jag förmodligen använt alla livlinor innan jag kommit upp i 5000:-.

Det är inte för att jag inte kan lära mig, utan jag gissar på, för min del, att det är ett stort bristande intresse, jag har inget större önskan att lära mig vissa saker, tycks inte ha så mycket användning av det. Däremot kan andra saker som poppar upp, vara så intressant att man tar reda på det man kan om det, stoppar in i det i skallen någonstans, sedan ligger det där lite latent och kan plockas fram någon gång då man vill skryta lite över sina kunskaper :)

Ta bara detta med NUS… vad är nu NUS för något? Det har varit en massa skriverier om detta, på sista tiden, och jag har förstått att det är lasarettet det handlar om, men jag har hela tiden trott att det varit en avdelning, och herreminje, vad mycket folk det varit som ska just på den där avdelningen, inte underligt att det inte finns resurser att ta hand om alla människor… har jag tänkt.

Tills en kväll, då dom visade ett reportage om NUS, och stod och filmade skylten samtidigt och Maria lade ihop ett plus ett, aha… N som i Norrlands, U som i Universitet och S som i Sjukhus, *suck* vad enkelt saker kan vara ibland. Och egentligen skulle jag väl inte avslöja just detta men hey, jag bjuder på mig själv, tycker till och med att det var lite småroligt :)

Just nu sitter vi och värmer upp oss med dagens första kaffekopp, sedan ska vi ju göra oss klara för träffen utanför maskinkylare för vidare färd till Rödåsel, så det lär väl komma några bilder på det sedan.

Brälla, Lena och Hanna var här på middag igår, det var riktigt trevligt och som vanligt, då man har det bra så susar tiden förbi. Nu önskar jag er alla en trevlig kristi himmelsfärdsdag och till er i eller från Norge, en trevlig nationaldag.
..

Dumförklaring

 

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.
 
Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.
 
Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.
 
Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv
 
Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.
 
Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Vilken tur att man är ledig

Inte trodde jag då att jag skulle kliva upp 6… en lördagsmorgon, där går ju gränsen till galenskap. Men vad gör man då man tror man håller på att kvävas och ena ögat har beckat igen så man skulle kunna trott att någon varit framme med superlim? Jo, man kliver upp och ser glad ut och tänker att det är då en jäkla tur att man inte jobbar idag.

Och med tanke på min förkylning så kommer jag att tänka på Theresé, hm… hur kan det komma sig eller är det för att hon säkert var en av smittokällorna till mina besvär, nå, vi pratade om barn och deras uttal på vissa saker, då dom var här i påskas och hon kom själv ihåg en liten incident då hon var runt 4-5 år.
Vi var uppe i stugan och min lillasyster Emma, som nu är 1 år yngre än Theresé, var också där. Dom umgicks ju en hel del och vid detta tillfälle hade något hänt som gjort Theresé tvärilsk. Själv satt jag därute vid grillen då Theresé kom dundrande, hon vänder sig om mot Emma som står på trappen uppe vid lon, och fräser högt: OCH JAG HETER INTE THEVESÉ…JAG HETER THELESÉ!!!
Hahaa… ja, så kan det låta. Och då vet jag att jag en gång läste i Hemmets Journal om en liknande händelse på ett dagis. Dom pratar om djur och räv var ett av samtalsämnena, en pojke börjar skratta åt en annan pojke och säger: Men det heter ju inte läv… det heter jäv!
När jag kom hem igår kväll så låg det en stor hund ute på gården, jag noterade snabbt att det var Tova och gissade därmed att åtminstone Brälla skulle vara hemma hos oss. Och min gissning var rätt, Brälla och Lena hade vägarna förbi då dom var ute med Tova så dom tittade in.
Och jag kikade i mitt bloggarkiv för ifjol, och där går det att läsa att vi, den 9/4 grillade entrecote här ute och Brälla, Lena och Hanna hjälpte till att äta upp den. Så vi hade aningens mindre snö då, än idag. Men snart så är den borta i vilket fall som helst. Önskar er alla en fin lördag!
 

Ingenting ovanligt... för oss!

 

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.
Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.
Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.
Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.
Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.
Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:
Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.
Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.
När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…
Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.
Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.
Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…
Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.
När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.
Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.
Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.
Önskar er alla en fin fjärde advent!
 
 

Vi fick veta vad det var

 

Det kom hit en kille igår som ville ha fågeln, han skulle stoppa upp den. Vidare fick vi då veta att det inte var en hök utan en Järpe…har ni hört, vad nu denna hönsfågel gjorde i stan en lördags morgon, ja det lär vi aldrig få veta.
Jag har en gång tidigare haft ute denna bild, tagen av mig från min kokbok:
Och där fick man ju verkligen ta sig en funderare, undrade hur stackarn den fågeln skulle ha sett ut :-) Men nu vet vi då hur en äkta Järpe ser ut, även om den är förvillande lik en duvhök, åtminstone för en människa som inte har ett större fågelintresse.
När vi åkte bort med bussen och buicken så följde inte bara Brälla med, utan även Lena, en John och barnbarnet Elliot. Dom skulle in på en loppis som låg i byn dit vi körde fordonen.
Inga konstigheter inträffade på vägen dit och inte hem heller. Lena var så smart att hon packat med sig en picnic korg så vi fick stanna efter vägen och ta oss en fika, det satt ju hur bra som helst.
Dessutom blev vi ditbjudna, till Lundalogén, ni vet, på middag. Hon bjöd på go´köttet med sås, och lokala grönsaker till samt klyftpotatis och gelé, hur gott som helst. Sedan kom Öhman dit, lagom till hjortronpajen och kaffet, och efter det så plockades den lilla skivspelaren fram och D.J Öhman skulle assistera och fixa fram låtarna…det gjorde han…buntvis.  Även en Mats Karlsson dök upp och spisade skivor.
Idag kanske vi tar oss en tur till antikhuset i Rödåsel och ser om dom fått in nåt nytt. Och sedan får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

Mystisk grop under bron

 

När vi skulle åka upp på Gammlia i onsdags och backade ut Buicken, tittade Åke till vänster och får syn på en grop, som något (förhoppningsvis) djur, har grävt under vår bro. Nu syns det inte så där jätteklart på bilden, men det är avtryck runt gropen som är ungefär 50cm i diameter.
Vi hade först en teori om att det kanske var Tova, Brälla och Lenas hund, som kunde ha gjort den, men det var längesedan hon var här och mitten av gropen ser fuktig ut, vilket borde tyda på att den är rätt så nygrävd. Skulle ha varit roligt att få se vad det kan han varit för något.
Nu blommar kaktusen:
Inte är den jättevacker, men väl, annorlunda, själva blomman är luden.
Vi råkade hamna i mitten av ett program dom visade på tv24, i tisdags, om jag inte missminner mig. Det var minnenas television med Slas resa genom Sverige. Vilken film, haha…vi fick skratta åt Slas knäppa kommentarer runt bilder och gamla filmsnuttar.
En snubbe stod mitt ute på en äng och Slas sa, ja, och man kan undra vad han gör där ute. Sedan var det en bild på en ren, tagen i renriket Arvidsjaur, berättade han, men sedan hade han fått höra att det var Arvidsjaurs enda ren, så den var verkligen sedd av många osv.osv.osv. Jag skulle gärna vilja se hela den filmsnutten. Tv play någonting fick jag tips om, av Jan A, så jag får väl leta mig fram till det, för på tv syns den inte att komma i repris, inte än på ett tag i alla fall.
Tror jag ska åka på strömpilen idag, och riktigt ta mig en funderare på vad jag kan laga för mat och äta…med en hand. Vilka i-lands problem man har. Gjorde ugnspannkaka i förrgår, det skulle ju gå bra, hade jag räknat ut, vispa kan man ju med en hand, sen blev det svårt. Fläsket kunde jag inte skära så jag inväntade Åke, och det var ju tur, för jag fick ju inte heller in pannkakan i ugnen med en hand.
Gjorde sedan iordning pannkakan på mitt lilla vis, lite smör, smeta ut hjortronsylten och slängde på fläsket, sedan satt jag där med en gaffel och undrade hur jag skulle bära mig åt för att skära den. Det gick men inte utan lite krångel.
Så igår blev det köttbullar, dom kan man dela med en gaffel, ja inte rullade jag köttbullarna själv, inte med mamma scan i faggorna, och makaronerna till, var ju lättätna. Men vad ska jag nu hitta på för mat, hm??? Nå, i värsta fall kan ju Åke skära maten åt mig, även om det känns som lite småbarnsvarning på det konceptet. Men det ordnar sig säkert.
Nu önskar jag er alla en fin dag!

Cowboyfesten i Maltträsk

Här kommer en hel del bilder från lördagen och söndagens bravader.

Därnere skymtade man Sune och Giselas ekipage, och jag, utan mina glasögon, undrade vad fasen dom hade för skorstenspipa i förtältet.

Men det var ingen pipa, det var en del av gungställningen som stod bakom, annars hade man ju kunnat tro att det var där, all matlagning skulle ske. Sune "the head chef" var nämligen mannen som fixade käk åt alla 88 vuxna med några barn till.

Och det gjordes enligt konstens alla regler:

Maten betsod av chili con carne med sallad och bröd till, inte att förakta.

Tova var väl den enda som såg lätt uttråkad ut, och hade tagit sin tillflykt till bryggan.

Här rockades det loss till Wolfman Jack, alltjämt lika bra...eller alltid lite bättre :-)

Två ohängda personer som satt på puben, som kvällen till ära hade försökt klä upp eller ut sig.

och nu, dagen efter:

Jag var nog först uppe, kvart i åtta hoppade jag upp ur sängen och kokade dagens första kaffepanna. Sedan dök dom upp, en efter en, i solskenet. Snacka om att ha tur med vädret.

Mindre tur hade Lena, som shejkade loss på kvällstimmarna och vred knäet så förbandslådan var ett nödvändigt ont, som plockades fram, dagen efter. Brälla letade dessutom fram skaftet från en lie, det var det närmaste en krycka eller käpp, han kunde komma, och det var nog inte helt fel. Hoppas det känns bättre idag, Lena!

Sen hade vi ett uppdrag tilldelat av fru Helena Jonsson. Deras döttrar som var på väg upp till Maltträsk i lördags hade skjutit topplockspackningen (om det nu är det) på deras volvo, och blev således ståendes med bilen, strax utanför Hällnäs. Dom fick skjuts till Maltträsk men för att få bilen hem till Umeå, anlitades vi, som har resurserna att ta med en bil därbak.

Det fick kluras ett tag, och sedan hade vi inte tillräckligt med ström i vinschen, men den gick att få upp på startmotorn (vilket kan innnebära att det egentligen är något annat som farit), och det var ju tur. men en Volvo med kula, tar vi aldrig med igen. Kulan har nött ett hål på insidan av bakdörren och huven fick nog ta några stötar mot loftet. Men hem kom vi oss.

Vi tackar Brälla och alla inblandade för en toppen trevlig lördagskväll, det kan vi göra om :-)

Apropå projektet på fredagskvällen. Vi hade fått det eminenta uppdraget att frakta Brällas present från klubben, till Maltträsk, det var en 12 meters flaggstång och vi som har en markis på 13 meter, hade ju det perfekta fordonet att få med stången. Det var det vi fick hjälp med, att få upp den på markisen. Där låg den välgömd och ingen kunde gissa vart den var, förutom dom som visste om det, förstås.

Önskar er alla en fin dag!

 

 

Tillfälligt hjärnsläpp

 

Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska  :-)
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen,  hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting :-)
Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.
När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!

Vad håller dom på med *less*?

 

Ja vad säger man? Nu har vi bott här sedan 2/4, alltså mer än två månader. Detta att få in Internet i huset kändes ganska så aktuellt så vi påbörjade ju det, tydligen jättestora, snudd på ouppnåeliga projekt, ganska omgående. Tror ni vi har det nu då? Näpp!
 
Umeå Energi, är dom som vi måste ha till att sätta igång det hela, det är dom som grävt ner kabeln. Det skulle ta fyra veckor, ännu snabbare sa han som ringde och bad om ursäkt för strulet i början (han skulle i alla fall försöka fixa det snabbare), det tog 7 veckor och för två veckor sedan kom en hit och installerade konvertern. Nu tar det en vecka sa han, innan ni är uppkopplade, fråga mig inte varför, fortsatte han, det kan jag inte svara på.
 
Igår, exakt två veckor efter installationen, hade vi hit en datakunnig Mattias, som satt i över en timme för att slutligen komma fram till att det inte ens kommer signaler därifrån, allt annat funkar. Så han tyckte att jag skulle ringa upp Umeå Energi och fråga vad dom sysslar med. Inte nog med att detta kommer att bli en rätt så dyr historia, vi står dessutom och betalar en leverantör för något vi inte har tillgång till. Skit dåligt, om ni frågar mig.
 
Nu över till något helt annat. Kolla in vad dom kostar på, uppe på Ålidhem, vilka exotiska blommor man hittar i deras krukor, jättefina!
 
En kruka fylld med smörblommor:
 
En annan med nåt grönt, omgivet av ehh…kvistar, tror jag, vilken konstellation:
 
Och slutligen, dessa vackra maskrosor, oj så fint, man får nästan tårar i ögonen:
 
Det var dagens ironiska, tror jag :-) Jag kan visserligen förstå att om man fyller dessa krukor med något fint och påkostat så kommer dom förmodligen bara att få stå orörda en kort stund, men då kanske man kunde fylla dom med något annat, bestående, om man nu nödvändigtvis måste ha dessa hinder, eller hur?
 
Skolavslutning idag, tråkigt väder, så det förslår, men inget att göra åt saken. Sen ska jag som sagt var till tandläkaren och efter det ska jag och Lena åka på kupan och se vad dom fyllt sina lokaler med. Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!

Gratis eller var det stulet?

 

Ni vet dom där rullarna som kom blåsande efter vägen och som jag trodde kom från en släpvagn…dom var tydligen från bygget här bredvid. Vi såg nämligen såna rullar liggandes på baksidan av en liten vall. Nå, dom rullarna som var på rymmen, kom ju ett par och plockade upp samt lade borta vid kyrkan, igår blev dom stulna. Det kom en bil och killen/mannen lastade skyndsamt rullarna i bilen och drog iväg.
 
Det är populärt med sånt som är gratis. För gratis blev det även för han som backade in nedanför busskuren för två veckor sedan, slängde upp skuffluckan och lastade in kantstenar, som även dom ska användas till bygget. Jag hann aldrig fota tilltaget, bara sidan på bilen då han brände iväg.
 
När vi nu liks är inne på detta som är gratis så finns det även dom som tydligen tycker att sophämtningen blivit för dyr och kostsam. En av gammgrannarna berättade att hon skulle åka buss, härifrån, det kommer då en kvinna och bär på en ihop knyten påse, som hon ställe ner och som hon sedan total ignorerar då bussen kommer, påsen lämnas kvar. Ingrid säger ingenting men tycker det var konstigt, ännu mer konstigt blir det nästa gång Ingrid ska ta bussen och samma kvinna kommer med en likadan påse och händelseförloppet blir detsamma, då förstår Ingrid vad det är…en soppåse som hon tycker att någon annan kan ta hand om. Vilka knäppgökar det finns!
 
Mamma och pappa kom hit igår kväll och efter en stund så dök även Lena och Brälla upp. Vi käkade kladdkaka med grädde och jordgubbar samt en annan variant på tårta, surrade och klockan susade till så var den kvällen slut. Av Lena fick jag en burk med marmelad, med hallon och kakaobönor, det låter väl spännande och av mina föräldrar en gammal smörburk/bytta, med märket flora, den ska jag genast börja använda.
 
Vi fick också rapport om att Mats Karlsson slutade tvåa, inte illa, så vi får gratulera honom till en andraplats, dom andra åkte ut i elimineringen. Sally var så intresserad av Top Fuel så hon somnade i pappa Anders famn.
 
I fredags var hon mer aktiv, då gick hon runt på läktaren och klöste bort klisterlapparna som skulle markera sittplatserna…värsta ligisten :-)
 
Nä, nu får ni ha en bra måndag, en vecka kvar sedan går vi på semester, konstigt men härligt.
 

En blodfattig stackare

 

Jag visade chefen mitt lilla myggbett igår, av en alldeles speciell anledning, faktiskt. Hon har nämligen berättat om en liten, blek, svag, mygga, som var så illa däran att hans vingslag, inte ens hördes. Han fick lova att bita henne, hon tyckte att han såg så blodfattig och eländig ut. Skillnaden mellan henne och mig, var att hon lät den stackaren överleva :-)
 
Ni som hängt med här vet att jag inte är ett stort fan, av fjärilar. Igår, då jag och Åke var på jakt efter växthuset, så hade vi fått tips om att dom hade funnits på Jula, så vi åkte dit. Utanför satt det några utspridda människor och vad tror ni kommer mig till mötes utanför dörren? Jo, en stor fjäril. Jag sa ingenting, jag vek bara huvudet liiite åt sidan, när vi sedan kommer in så klappar jag mig själv på axeln och säger till Åke, såg du behärskningen? Ehhh, vaddå, säger han. Han har alltså inte ens lagt märke till händelsen och hur jag tacklade den på ett moget, behärskat sätt. Fast…hade det inte suttit folk därutanför, så hade jag skrikit, viftat med händerna och antingen duckat samtidigt som det hade kommit några svordomar över mina läppar, eller så hade jag sprungit. Hahaa…så är det, tyvärr.
 
Något annat som var synd är att jag inte tog ett kort på Lenas rödlök som hon hade beställt från en lokal grönsakshandlare. Hon hade den med sig till Maltträsk i helgen och hon visade fram den då vi höll på grilla. Hon hade alltså beställt ett halv kilo rödlök och hon fick…1 stycke lök, vägandes ett halv kilo. Jag har då aldrig sett en sån stor lök någon gång.  
 
Idag ska jag först och främst, passa på att dammsuga innan solen har hunnit bli för het, typ om en stund, sedan vet jag faktiskt inte. Jag är ledig, så jag gör väl vad jag vill. Kanske jag ringer till mamma och hör vad hon ska göra idag, ja, vi får se. Ni får ha en bra dag, allihop!

Är det fler än jag som...

 

Är det fler än jag som får ont i rygg och nacke då man varit till tandläkaren? Deras stolar är verkligen inte sköna. Jag är minst 20 cm för kort och mina knäveck får ligga en bra bit ovanför själva vecket i stolen. Armstöden, förstår jag inte ens att dom ids ha på stolarna. Du får vara glad om du når den yttersta delen med fingerspetsarna. Nack kudden hjälper inte heller då den är alldeles för högt upp och huvudet får vara lite lätt framåtböjt, under hela proceduren.
 
En annan sak jag brukar få ont i, vid dessa besök, är givetvis munnen. Men inte för att dom borrat eller grävt i någon tand, nä, det blir sår av den där j-kla sugen som nödvändigtvis måste vara i munnen under hela tiden. Den skaver och ibland lyckas den klämma åt någon nerv så man har lust att slita ut den ur munnen, kasta den på golvet och stampa…minst tre gånger på den.
 
Varför kan man inte få individuellt, utprovade plast sugar, specialgjorda för varje enskild patient, som vi själva får ta hand om och förvara, samt komma ihåg att ta med vid alla besök. Det skulle jag gärna betala en liten extra slant för. *Tipstips, nickar*
 
En vecka fick vi använda oss av den nya datorn, den havererade igår och skärmen är konstant svart, så nu sitter jag vid den gamla ”Bettan”, hon tuggar, knaprar och eldar på för fullt, men den funkar. Och nej nej, jag är icket förvånad, inte upprörd, absolut helt likgiltig inför det faktum att saker har en tendens att gå sönder hos oss. Tur att det finns garanti på sakerna, dessutom tog vi en extra försäkring mot kaffespill, knivar genom skärmen och guu´vet allt vad den försäkringen är giltig för. Men det kan behövas!
 
Igår kom så äntligen Niccos soffa, den passar som en smäck däruppe i hennes filmrum. Brälla kom och hjälpte till att få den upp för trappen, sen dök Lena in, hon var ute och gick med deras hund Tova. Bild kommer senare…ja på soffan alltså :-)
 
Önskar er alla en trivsam torsdag!

Gråt och tandagnissel igår :-)

 

Vi tog oss en ledighetsafton igår kväll och hade bjudit över Brälla och Lena, och Hanna hakade också på. Det skulle bjudas på en grillad entrecote med tillbehör. Kvällen till ära så hade jag införskaffat en skräckinjagande sås, och jag trodde väl att texten på flaskan var lätt överdriven men…
 
Det slutade i tårar för Brälla, som nog laddat lite för mycket av såsen på en köttbit, Hanna höll på brinna upp och Lena tordes inte testa. Jag tog den minsta lilla knivsudd ni kan tänka er och det hettade så det kändes som om jag svalt en oplockad höna, laddad med dynamit. Nä, det finns nog en viss risk att flaskan blir en kylskåpsvärmare, fast å andra sidan, det finns säkert dom som morskar upp sig och vill testa, varsågod säger vi då, och får nog oss ett gott skratt.
 
Nu ska jag diska lite vinglas, vi är i lägenheten för att ta lite småtjafs, och jag håller på torka ur köksskåpen. Ha en fin söndag!

Pölsdoft utomhus, inget man dras till

 

Vi åt pölsa, potatis och rödbetor till lunch, igår. Det är väl en rätt man antingen gillar (ingen älskar nog den) eller så hatar man den. Åke tyckte att det satt bra och jag höll med men sa också att det är inget man längtar efter, egentligen, det är snarare rödbetorna som är goda. Och då höll han med, skulle man känna doften av pölsa utomhus, så var det inget man drogs till, precis :-)
 
Niccolina vägrar i sten att ens titta på tallriken då man lagt upp maten på den, så hon slapp den rätten, som vanligt. Men varför skulle man ens tvinga någon att äta en viss sak, man äter ju inte heller själv, saker man inte gillar. Huvudsaken dom har provat på, tycker dom då fortfarande att det smakar illa så vet man ju det.
 
Fisk, är som bekant, något som inte kommer över trösklarna här hemma, möjligtvis i pinnform, men nu duger inte heller det till Nicco. Jag har aldrig någonsin tyckt om fisk, det spelar ingen roll hur den sett ut, på vilket sätt den serverats eller hur den har fångats, det smakar fisk, usch. Och när man var liten och morsan stod och ropade i fönstret att maten var klar, så ropade man tillbaka och frågade –Vad blir det för nåt? –FISK, svarade hon. –Jaha, men jag är inte hungrig! Och så stannade man kvar ute istället.
 
Ibland provade hon med att svara att det skulle man få se när man kom upp, men det lärde man sig rätt så snabbt, att det svaret betydde fisk, och då lät man bli att gå upp. Jag har kunnat sträcka mig till inlagd sill…ibland, och när Lena rört ihop sillgott, till midsommarbordet, då kan man offra sig på en klick, och kaviar, men där är det av absolut, största vikt att det inte finns en endaste liten tendens till fisksmak för i så fall åker den i soporna, jag brukar köra ett säkert kort, och det är kaviar med dillsmak, det smakar mest salt och dill.
 
Igår var vi på el-giganten och kollade på kylskåp, sedan upp på Mediamarkt för att ha något att jämföra med, sist till huset och kollade måtten, och ingenting stämde. Hålet den ska in i, är för litet, i alla fall med dom kylskåp vi kikat på. Vi får kolla vidare, det är ju som synd om man ska måsta ta bort ett skåp till i köket för att det misstämmer på fem centimeter.
 
Vi passade också på att kika lite på platt tv, och där kan vi snacka om djungel. Lcd, HD ready, full HD, usb blablabla. Fick tag i en kille som skulle förklara lite skillnader och började med att säga att det berodde på vad man skulle ha tv:n till. Ja svarade jag, om det bara ska visas Kristina Lugn på tv ( hon var på en av alla kanaler dom hade på) så kan vi nöja oss med en 14” annars kommer vi nog att gå på en 42 tummare. Vi frågade också om man köpte två tv apparater, så borde man väl få en på köpet, men där blev det stopp, däremot sa han att dom aldrig var omöjliga, litegrann kunde nog göras på slutsumman. Fint, då vet vi det.
 
Idag vet jag inte vad vi ska hitta på men det dyker säkert upp något. Ha en fin söndag!

En svår nöt att knäcka

 

Jag har ju berättat om min alltmer utbredda trötthet på kvällarna, och det här med att läsa är ju nästan tji. Numer är jag inne på att läsa Fantomen, en tidning vi alltid läste förut, jag och Åke, för kanske en femton år sedan.
 
Deckarnöten som vanligtvis brukar vara ett givet inslag i tidningen, är något jag kan tycka om, men man vill ju helst att dom ska vara åtminstone lite halvsvåra så man får ligga och grubbla lite. För några kvällar sedan så fick jag göra det, det hela slutade med att jag fick lov att kolla in svaret, och där stod följande: Ingen kunde direkt knytas till mordet…blablabla och därför ligger fallet fortfarande olöst.
 
Nämen hallå, vad var det för deckarnöt? Skulle man skriva såna där och skicka in så fick man ju aldrig något svar, hel korkat!
 
I en annan tidning kunde man på framsidan läsa om en Fantomen joggingdress som dom föreslog att man skulle köpa som julklapp, jag fick genast en bild för mitt inre och såg hur både pojkar och äldre herrar sprang omkring i Fantomen dräkten, för det var precis hur jag trodde att den skulle se ut, Fantomens joggingdress.
 
Jag var givetvis tvungen att slå upp sidan för att få, vad jag trodde, ett gott skratt, men det var ingen Fantomen dräkt, det var en vanlig dress med texten Fantomen, på byxan och tröjan. Hm, inte ens det fick man ha roligt åt :-)
 
Vi blev uppringda av Brälla igår kväll som undrade om vi skulle komma förbi och få oss en kopp kaffe, Lena hade fyllt år i förra veckan men då jobbade jag och hans bror hade tydligen glömt bort det så dom skulle h ett litet firande igår istället.
 
Vi blev fler än så, där var Peter med fru Anna och deras son, vi förstås, sedan dök Martin, fru Gunilla och deras två hundar upp samt Micke Lund med hund. Så vi blev några stycken runt bordet. Efter gott fika och en hel del prat så följde Brälla, Lena och deras hund, Tova, med oss över till huset, för att kolla in vad som hänt under dom sista dagarna, det är ganska så rörigt där, just nu, och vi är så glada över att slippa bo där mitt i smeten. Men det kommer att bli så bra…till slut.
 
Jobbar idag och sedan får jag en längre ledighet, så skönt. Jag är då hemma till måndag klockan två, vilket lyx! Theresé och Sally kommer hem på fredag, då är det begravning och på lördag ska vi tydligen få prova på att vara barnvakt, då Theresé har tänkt gå på en liten schlagerfest som min storebror anordnat i samband med hans födelsedag. Det går säkert bra.
 
Önskar er alla en fin tisdag!

Numret har ingen abonnent!

 

Givetvis så finns det en sån där gammal telefon med nummerskiva, i huset, den användes inte men som med många andra saker så ska det ibland inte kastas bort något utan det ska sparas i evigheternas evighet, även om dom aldrig mer ska brukas.
 
Brälla och Lena kom förbi igår kväll, då vi var i huset och stökade, då berättade Brälla om deras telefon som dom hade haft i stugan, en likadan, med nummerskiva. Det hade varit nån pojke där och lekt, han kom in i köket och undrade om han skulle kunna få ringa hem, jovisst sa Brälla och pekade på telefonen. Pojken såg lite undrande ut, stack fingret i ett av hålen och tryckte, samtidigt som han frågade hur man skulle göra.
 
Haha, samma sak var det uppe i vår stuga, där det länge och väl stod en sån telefon, Emma hade med sig en kompis dit upp och även hon, hade provat att trycka i hålen, utan större framgång.
 
Jag kommer ihåg då man gick på Bräntis, där fanns det en liten typ av telefonkiosk nere i korridoren, som man fick använda om man skulle ringa någonstans. Någon av oss alla elever som gick på skolan vid den tidpunkten, kom på, eller åtminstone visste av, att om man slog ett nummer som inte hade någon abonnent, och samtidigt stod man i en annan telefon och ringde samma nummer, så kunde man prata med varandra, dessutom så kostade detta ingenting. Det var nämligen testat av oss, för vi ringde alltid från telefonautomaterna, och den nöjde sig vackert med att sättas igång av en krona eller vad det nu kostade, och den kronan fick man tillbaka då man lade på, förmodligen för att numret saknade en abonnent.
 
Detta höll vi på med under säkert ett års tid. Grejen var väl att hitta dessa nummer utan ”ägare”, det roliga i kråksången var att det efter all denna tid, helt plötsligt en dag inte gick att göra så nå mera, men då lanserades ”heta linjen” istället, den fungerade ju på samma sätt, man kunde snacka flera stycken samtidigt…men då var det minsann inte gratis längre. Tack för den du…televerket!
 
Idag ska det promeneras, skottas fram bil, pratas med boupptecknaren…igen, begravningsbyrån ska få sig ett samtal, och sen ska jag iväg och jobba. Ni får ha en bra måndag allihop!

Gubb/tantvarning 2011

 

Så ska man då lära sig att skriva 2011, det brukar vara lite tjafs i början men till slut så går det av bara farten. Gårdagen kom och försvann i ett nafs, men det brukar vara så, man längtar till julen, sen är det här och borta, sedan blir det nyår, och tjopp så var den över.
 
Vi firade som sagt nyårsaftonen på Lundalogén, jag har några få bilder från kvällen och det blev inte någon speciellt bra kvalité på dom men här är dom i alla fall:
 
Tur att Theresé hade några fina bilder, här är dom:
 
Vi var inte i närheten av att vara lika många som ifjol, i år bestod sällskapet av följande människor: Helena, Mats och David Jonsson, Mats ”masken” Karlsson, Henke och Christer ”Jitte” Bjuhr, Theresé, Anders och Sally Söderberg/Hällsten, Anders ”Brälla” Brändström och Lena Franck, Jag, Åke och Niccolina. Efter den goda trerätters middagen så blev det kaffe, fruktsallad med installerade sprutbomber och en päronkonjak till det. Sen utökades sällskapet med Öhman och fru, som kom och knackade på.
 
Brälla hade en bok som han satt och hade högläsning från som skulle beskriva gubbar och tanter, när man gjorde vissa saker så blev det gubbvarning eller tantvarning, som till exempel om man använde långkalsonger eller som Åke, som kallar alla av motsatta könet för flickor oavsett ålder, då är det gubbvarning men bara på första nivån.
 
Tant var man om man bakade småkakor, var kortklippt, satte lappar på mat som skulle in i frysen eller hade med sig en tygpåse dom man gick på Ica. Ha, och då klarade jag mig på alla punkter, men jag ska ju villigt erkänna att det är nog ganska så smart att skriva lappar på mat som ska in i frysen, om man vill slippa surprise middag. Tygpåse kunde jag nog också börja ta med mig om jag kom ihåg det, men det är väl allt. Nu får man nog ta det som står skrivet med glimten i ögat, vi är nog alla som vi vart, varken mer eller mindre.
 
Sen var det den sedvanliga musikspelningen nere i källaren för dom som ville lyssna, andra satt kvar däruppe tills det var dags att ta sig ut till smällarna och ballongerna. I den stora grillen tändes det på en brasa att både värma händer på och korvgrillning, vi hade alla skippat raketerna i år, men det är ju ingen nödvändighet, man får ju ändå se vad alla andra i omgivningarna skickar upp.
 
Jag, Åke och Nicco samt Öhmans fru, gick hem vid ett tiden, då tyckte vi att det kändes som sängen lockade mest och det var nog ganska så vettigt med tanke på hur sträv man kände sig i halsen imorse. Till sist vill jag tacka televerket…eller telenor för att dom skickar ut sms klockan sex på nyårsdags morgonen för att tala om att jag ringt för hundra kronor, dom kunde inte ha skickat det liiite senare, knäppskallarna. Önskar er alla en god fortsättning och en bra dag!

Inte bara vi är knäpp

 

Så här har den här blomknoppen på vår julkaktus, sett ut sedan i somras, rosa, hård och fast.
Stod och skulle ge den lite näringstillskott…i form av vatten, för några dagar sedan och upptäckte att den blommade på andra sidan, i rött. Det är inte bara vi som är lite knäpp och konstig ibland, utan även våra blommor :-)
 
När Nicco och Saga hade sitt Harry Potter maraton, så hade dom passat på att fixa i Niccos rum, såg ju ut som ett smärre bombnedslag, men dom tyckte nog att det var mysigt att ligga därunder filten:
 
Igår då jag kom ut på jobbet så hade jag givetvis glömt saxen hemma, den som jag skulle ansa björken med, men idag är den packad i väskan och kommer att få göra sitt jobb. Även spaden ligger kvar, det var mer snö än jag trott, så jag får allt ta lite åt gången om jag inte ska dräpa mig själv.
 
Nu håller det på dra ihop sig till Nyårsafton, Theresé, Anders och Sally kommer åkandes/körandes från Järlåsa, imorgon och blir väl kvar till söndag eller måndag. Theresé ringde igår och undrade om vi fått någon uppgift ännu, på nyår, vi brukar få göra förrätt, efterrätt eller fördrink, lite mixat sådär, men än har det inte dimpt ner något önskemål, får nog sms:a till Lena idag och höra om dom har några planer. Det blir väl på Lundalogén vi ska vara, då Brälla sa att dom inte fått någon avbokning än.
 
Nä, nu har jag surfat och skrivit klart, frukost och iväg. Ska prova mig ner på strömpilen efter jobbet idag men känner mig lite misstänksam på att det kommer att krylla av folk där, kan det bero på att nyår är i antågande eller för att dom har mellandagsrea? Jaja, vi får se! Ha det gott!

Knasdag

 

Jag och Nicco skulle åka ut på strömpilen igår, efter lunchen, först höll jag inte på få upp dörren till bilen, nä, det var inte låset som hade frusit, utan hela handtaget, den gick inte att rubba och på Niccos sida hade låset frusit så man inte ens fick in halva nyckeln. Nå, med lite bestämdhet och en fast hand så fick jag upp den till slut. Skulle låna sopen från soprummet (ha, soprum = ett rum som förvara sopar, sop – rum) då Nicco gav mig ett varningens ord, ovanför skallen hängde det nämligen en ganska så stort snödriva, så jag hoppade in och lika snabbt ut igen.
 
När vi kom fram till strömpilen så var det kö, ända upp till rondellen…ja, rondellen uppe på Holmsundsvägen, och nu hade ju varje smart människa tagit ett varv i rondellen och åkt tillbaka, men inte Maria inte. Vi åkte ner och spanade efter en parkeringsplats och det var ju ganska så tröstlöst, Nicco såg två lediga platser men på vänster sida och jag sa att jag kör inte in där, man vill ju hemskt gärna ta sig därifrån också, även om det nu, egentligen är högerregeln som gäller inne på såna här ställen så är det väldigt få, som kör efter den regeln.
 
Vi körde rakt genom alltihop och sedan ut förbi återvinningen, vi var inte dom enda som gjorde det. Upp på kvantum där dagens största köp skulle göras, 1½kg räkor, vi hade bjudit över Brälla och Lena på räkfrossa, så det var ju en ganska så viktig ingrediens. Dom skulle visserligen vara barnvakt till deras barnbarn men hon kunde ju få följa med.
 
Oskalade räkor hade dom inte på kvantum, förutom dom där svindyra räkorna som kostar 149:-/kg, så vi åkte ner på Ica hedlunda istället, där såg det ganska så fräckt ut också, med all snö som satt sig runt lyktorna.
Nå, så var vi äntligen klara och Nicco muttrade något om all onödig bilkörning detta hade inneburit, och jag kunde väl inte annat än hålla med. 30 minuter i bilen för att sluta på hedlunda, 5 minuters promenad hemifrån.
 
Sen gick det inte som planerat i slutändan ändå, barnbarnet vägrade följa med hit så vi gjorde en liten rövare och frågade ett par grannar om dom ville komma upp, nu hade dom precis käkat så räkorna var inte så lockande, jag ställde mig då och skalade hela rasket, Åke fick sig en räkmacka och resten har jag gjort i ordning till middag ikväll. Här ska ni få receptet på det:
 
Räkgott
 
2-4hg skalade räkor
2,5hg cheddarost i kuber
6 skivor vitt formbröd (skär bort kanterna)
 
Sås
 
3 Ägg
3dl mjölk
2dl grädde (funkar också bra med matgrädde)
1 msk senap
1 tsk salt
65gr smält smör
Vitpeppar
 
Blanda ost, räkor och bröd i en form. Vispa ihop såsen och slå över. Låt stå och dra över natten. Ugn 175 grader ca 45 minuter.
 
Det är jättegott så nu har vi något att se fram emot till middagen :-)
 
Nu önskar jag er en fin söndag!

Nu...har lördagen passerat

 

Nu har Nicco fått sin efterlängtade systemkamera, vi åkte upp på Mediamarkt och gjorde affärer igår eftermiddag. Började köa vid kamerorna men det var otröstligt mycket människor som ville ha hjälp och lite expediter, så vi gick till tvättmaskinerna.
 
Där kom det hjälp med en gång, och snabb affär vart det också, vi visste ju redan vad vi skulle ha för maskin. Jag är inte en sån som brukar försöka få ett bättre pris men nu tänkte jag att det får bära eller brista. Du, sa jag till killen, om vi nu köper en systemkamera också, så borde vi väl kunna få ett bättre pris på kameran? Jag ville ha ett bättre pris på den för Niccos skull, det var ju hon som skulle betala den.
 
Nae, sa han, kameran kan jag inte ge dig ett bättre pris på, det är sån liten avans på dom, men ni kan få 500:- i rabatt på tvättmaskinen. Härligt, sa jag, då tar vi den. Sen gick vi tillbaka till kamerorna och hon valde ut vad hon skulle ha, samt ett uvfilter, extra minne, och kameraväska. Hela kalaset gick på 5400:-, men då fick hon i alla fall dom där 500 i rabatt, det var ju för hennes skulle jag bad om ett bättre pris. Svärfar får betala det pris han fått från början, inte mer än rättvist, tycker jag.
 
Nu är i alla fall Nicco nöjd och jag tror att vi kommer att få se ett antal bilder, tagna av henne.
 
Jag kollade hur många platser det fanns kvar på filmen Cornelis, igår runt tre tiden. Då var det 49 platser av 103. Ringde upp Lena och frågade om jag skulle köpa biljetter och boka våra platser redan då, eftersom det enbart fanns fyra säten bredvid varandra kvar, om vi ville sitta lite längre upp än första och andra raden. Vi kom snabbt fram till att det var det bästa.
 
Sen var det middag på Lundalogén, där serverades en otroligt god älggryta med ost och vin i, samt ris och sallad till det hela. Till efterrätt en äppelpaj och kaffe från den mörkaste djungel i Tanzania, direkt från kaffeplantagen, kunde inte ha varit bättre.
 
Lena hade varit ute på äventyr i fredags och drack ingenting med alkohol i, så hon agerade chaufför då vi skulle ner på filmstaden. Där fanns då en sån här apparat:
 
Nu kan man ju undra vad biomat ska stå för, Brälla knuffade mig i sidan och sa att det skulle väl vara något för mig (tror han syftade på Marias ordbok), ja, biomat är ju givetvis automaten där du införskaffar popcornen, godiset och allt du vill tugga på, till filmen….men tyvärr, i detta fallet är det apparaten där du hämtar ut dina för betalda biljetter, haha.
 
Filmen kan nog rekommenderas till alla som verkligen tycker om Cornelis, men den var inte speciellt rolig, han hade ett smått tragiskt liv och handlingen var nog lite för haltande, hopp på 5 år hit och dit gjorde att man inte riktigt fick ett helhets intryck av den. Men den ska ju handla om hans liv och om det var så det såg ut, så vet jag inte hur dom skulle ha gjort den annorlunda. Nu är jag inget stort fan av Cornelis och jag skäms att säga att jag visste inte ens om att han dött för 23 år sedan, hade någon sagt att han dog ifjol, så hade jag trott på det.
 
Sammanfattningsvis hade vi en jätte trevlig kväll, den kan vi göra om :-) Önskar er alla en lugn och trivsam söndag.
 
 

Två oljade blixtar

 

Nu har vi fem glas kvar av alla 36 stycken som vi hade från början, eller om det var 42? Det är nog dags att satsa på ett glas med lite mer hållbarhet. Apropå hållbarhet, jag hade beställt tre par skor från skopunkten, då skulle man få ett par gratis samt fraktfritt. Låter ju väldans bra och billigt så Nicco fick sig två par skor och jag ett par. Mina skickade jag tillbaka för ett byte, dom kändes inte så sköna som jag trott, Nicco var jättenöjda med dom hon fick.
 
I förrgår fick jag ett svar, dom skor jag ville ha fanns inte längre men dom undrade om jag kunde tänka mig ett annat par. Jag gick och kollade in Niccos skor, för att se om jag skulle kunna tänka mig att ta ett par likadana, upptäcker då att hennes ena sko har spruckit sönder, just ovanför sulan.
 
Skriver vilka skor jag vill ha sedan lägger jag till att ett annat par har använts i två veckor och nu ska dom reklameras, skicka en retur påse eller hur ni nu brukar göra och sedan skickar ni hit ett nytt par.
 
Tänker att jag ska gå ut lite hårt i början för jag gissar att det ska väl j-klas med någonting. Dom ska ha påsen dom kom hit i eller nåt papper som jag säkert kastat bort, men se, dom skrev att det var så tråkigt att dom inte hade hållit så dom har reserverat ett par till henne och skickar en returpåse med mina skor som ska komma. Det var ju smidigt, nu är det bara att hoppas på att dom passar.
 
Våra katter får inte vara i köket då vi äter, och detta har vi försökt få dom att fatta i flera år nu, ibland räcker det med att sätta upp ett varnande finger åt dom men många gånger smyger dom in och lägger sig där. Anledningen till varför dom inte får vara där är att Eloise gärna vill ligga och bitas på fötterna och det kan ibland kännas som när man blir stucken av en broms.
 
När dom sedan har väntat på sin tur så kommer dom in i köket som oljade blixtar och ska ha sin mat. Speciellt ivriga är dom när det vankas nåt ur små burkar, det är rena rama godiset och den enda gången dom stryker runt benen på mig och jamar.
 
Den maten fick dom igår, men jag höll samtidigt på med annat, jag skulle ha tag i en plastburk uppe i skåpet, när jag så öppnar dörren så blir jag anfallen av en sån där bytta i aluminium eller vad det kallas, nå, det small ordentligt då den landade på diskbänken och jag hann inte ens se då katterna försvann från köket.
 
Sedan kom dom sakta insmygandes igen och väntade med tillförsikt, på sin mat, jag skulle öppna den andra skåpdörren just då dom satt sig till ro och swiiiisch, så var dom borta igen…hahaha, dom trodde att något annat skulle falla ut från skåpet. Efter det så satte sig Enya ända borta vid matskålarna och väntade, och Eloise kröp ihop under bordet, vilka stackare :-)
 
Nä, frukostdags, och ikväll är det som sagt var pubafton, så vi har vad vi gör idag. Lena ringde från Lundalogén igår och undrade om vi ville komma på middag på lördag och sedan gå på bio och se på Cornelis, och efter ett litet övervägande, så tror jag att vi tackar ja till inbjudan, så ofta är det ju inte vi går på bio, och inte heller så ofta vi äter borta :-) Åke får ringa till Brälla idag och säga at vi kommer. Nu önskar jag er alla en bra fredag!

Lill "raggarn"

 

Theresé hade ju satt ut en bild på Sally, på hennes blogg och skrivit följande: jag tror att morfar fick rätt. Det är nog en raggare... Kolla in kromhänget bara...
 
Jag läste texten först och såg säkert jätteförvånad ut, va…har farsan sagt det??? Alltså min pappa, Theresé och Niccos morfar, men sen gick det ju upp ett litet ljus, morfar, det är ju Åke det.
 
Frågade Åke om han sett bilden på bloggen och om han läst texten, nae..ja jag berättade vad som stod där och han trodde samma sak som jag, jamen sa jag, det är ju DU som är morfar…JA JUST Ja, det är ju jag, svarade han och lyfte på ögonbrynen.
 
Det kommer nog ta ett tag innan det gått in att man blivit en tredje generation, ja med oss, men räknar man även våra föräldrar så blir det naturligtvis fyra generationer.
 
Detta var också ett litet problem då Theresé var liten. Min mamma fick nämligen syrran, ett år och tre månader efter Theresé var född. Farsan jobbade, kom hem, Theresé kanske var där, ja då var det ju hej hej här kommer morfar, sen gick han vidare in till barnsängen, böjde ner sitt huvud och sa samma sak till Emma, av bara farten, nämen just ja, det är ju pappa, inte morfar. Nå, sen, tre månader senare blir han farfar, bara för att göra saken ännu lurigare. Nu är det väl mest han som har problem med att skilja på morfar, farfar och gammelmorfar, och det vete sjutton om han kommer att lära sig.
 
Brälla ringde igår, han och Lena är ju "over there", ganska fantasktiskt ändå att någon kan ringa från en mobil, tvärs över jorden...och det finns täckning, unbelievable!!! Dom hade det bara bra och dyker nog upp här hemma i början på nästa vecka.
 
Gårdagen kom och försvann i ett nafs, mycket hann göras och vi färdades kors och tvärs på dom olika områdena. Hann även en sväng ner på stan. Idag jobbar jag eftermiddag och det blir mellan 14-21. Ska bli roligt att se vad den här dagen då har att erbjuda, och vad min brukare ska hitta på.
 
Ni får ha en trevlig fredag, det ska vi ha!

Ett skrovmål till vovven

 

Glömde ju tala om att vi höll på bli utan middag i lördags, då vi var bortbjudna. Deras hund, Tova, tyckte att det skulle smaka alldeles ypperligt med porterstek så hon tog tillfället i akt då ingen såg henne och lade beslag på steken.
 
Nu räddade Lena kvällen i alla fall, hon hade fläskkotletter i frysen så kvickt hade hon fixat en annan rätt, bra att ha mat i reserv vid såna här tillfällen :-)
 
Åke hade ju en gång i tiden en karelsk björnhund, vid namn Bronco Bill. Han fick bo hos mina svärföräldrar då han inte trivdes i lägenhet sedan var han lite svartsjuk på Theresé, så vi tordes inte chansa på att det skulle gå bra. Annars var han var så snäll och lydig så inte misstänkte svärmor att det var han som nallade kakor från kakfatet, nejdå, det var minsann min svärfar som fick skulden för alla kakor som försvann.
 
Tills den dagen hon rundade hörnet in till köket och får se Bronco, stående på bakbenen, käkandes på kakorna som hon så påpassligt ställt på arbetsbänken. Han blev avslöjad och svärfar fick upprättelse.
 
Svärfar som förövrigt, fortfarande är inlagd på lasarettet. Vi har varit upp till honom otaliga gånger och i fredags så noterade jag ett häfte som låg på hans rullator. Det var en beskrivning på densamme. Visst ni att rullatorerna har namn? Dom röda med stora hjul heter Karl-Oskar, och dom med små hjul heter…Rebel. Haha, fast jag undrar vad som skulle vara så rebelliskt med små hjul, dom rullatorerna torde ju vara lite svårare att dra utomhus, speciellt då det kommit lite snö. Fast då kanske man är en rebell om man struntar i hur svårt det blir utan man vill ändå ha den lite nättare saken att dra runt på.
 
Nå, nu är det frukost på schemat och sedan dags att knalla iväg. Ha en fin måndag!

Bortbjudna igår

 

Vi blev som sagt var, bjudna på middag, hem till en Anders och Lena på Lundalogén, igår kväll. Efter en god middag så plockades skivspelare fram, den lilla röda…bärbara saken, och en hel del gamla singlar lades på.
 
Nicco åkte hem efter efterrätten, hennes kompis Saga skulle nämligen sova över och hon var snudd på övervänt.
 
Vi pratade om kommunikationsradios, matställen efter E4:an och uppkopplingar på nätet. I stugan har dom nu lagt ner en bredbandskabel, och ok, som för Niccos del, kan hon nog tycka att det är kul att ha, en regning dag…nä, nu ljög jag, hon skulle tycka att det var ok, alla dagar. Men för egen del så tycker jag nog att det är lyx att ha uppkoppling i stugan, någonstans kan det väl vara bra att slippa eländet.
 
Många säger nu upp sina fasta telefoner, och kanske speciellt i stugorna, det känns ju bortkastat att betala drygt 1200.-/år för några samtal som kanske görs under sommarmånaderna. Och nu håller väl det på finnas mobilmaster på dom flesta ställen. Fast det hjälps inte, jag tycker fortfarande inte om att prata i mobilen, jag föredrar den fasta luren.
 
I lastbilarna idag så används mobiltelefonerna flitigt, men tänk vilken kostnad dom skulle slippa om dom istället använde sig av kommunikationsradio, det blir nog massor med pengar under en dag, som försvinner i cyberspace, bara för struntsaker.
 
Brälla talade om att på vägen ner till Mantorp så användes mobilen ganska så ihärdigt, dom var ju tre bussar samt en personbil som åkte tillsammans. Då hade det nog varit perfekt med en radio att samtala över istället för allt ringande. Jag föreslog, förra gången dom pratade om detta, att dom skull ha provat den gamla hederliga muggen med snöret, det enda negativa med det är vikten av att hålla exakt avstånd mellan fordonen annars blir det jobbigt :-)
 
Idag ställs bussen undan, det får nog bli någon gång under eftermiddagen, vi hade trots allt ett litet intag av alkoholhaltiga drycker under middagen. Här ska ni få se vad vi körde med (ja, inte körde bil med utan intog under kvällen):
 
Sailor, en ekologisk vodka som inte alls var så tokig, dessutom levereras den inte i den traditionella glasflaskan, utan i plastflaska med en kronas pant, jojo.
 
Nä nu önskas ni en lugn och fin söndag, snart dags för frukost i det LundmarksHällsteniska köket.

Lugnt och skönt i Maltträsk

 

Resan till och från Maltträsk gick helt smärtfritt, kan man tänka. Inte ens en enda sak föll i golvet, ingen punktering, inte strömlöst, inget motorhaveri, nä, inte ens att vi hade glömt något hemma, hm, konstigt, ja, till och med så man nästan saknade något…fast bara nästan :-)
 
Theresé, Anders, Nicco och Pyret var redan där då vi kom, men dom hade nästan nyss landat, dom med. Vi satte upp markisen så om det skulle komma några droppar så kunde man ändå sitta ute. Efter det var det dags för lunch, vi satt givetvis ute och åt.
 
Sen gick Anders x 2 och Åke över till Brällas bror Peter, och lånade en flotte som dom kom åkandes med:
 
Ser onekligen ganska skönt ut.
 
Theresé och Pyret satt under markisen och tog igen sig.
På kvällen bjöd Lena och Brälla på middag, grillat älgkött, hemmagjord potatissallad och goda såser till det. Inte så tokigt, på min ära.
 
Åke berättade en liten historia så här i valtider, och den kommer här. En pappa och hans son hade varit på ett politiskt möte och på hemvägen undrade sonen lite över orden som hade använts på mötet. –Pappa, kamrat, vad är det för något? –Jaa, kamrat…det är du och jag, vi är kamrater. Dom gick en liten bit och sedan sa pojken –Men pappa, framtiden, vad är framtiden? –Hm, framtiden ser du, det är vad som kommer att bli, ja, det är lillebror därhemma, han är framtiden. Dom fortsatte framåt och sen kom nästa fråga –Men pappa, folket, vilka eller vad är det? –Jo folket förstår du, det är människor runt omkring, det är till exempel mamma, hon tillhör folket. Och med den förklaringen var pojken nöjd.
 
På natten väcktes pappan av sonen som stod och slet honom i armen samtidigt som han ropade: KAMRAT! Väck folket, det luktar skit om framtiden.
 
Jojo, så kan det gå!
 
Här får ni en bild som jag tycker ser härlig ut, husknuten och trädet vid sidan om som ser ut som sockerdricks trädet utanför pippi Långstrumps hus. Det är Maltträsk det, samt den lilla renoverade ladan där vi brukar sitta och ta morgonkoppen. Ok, en liten rosa bil kom också med, den har ni sett några gånger nu.
 
Ni får ha en bra dag, och ska vi hoppas på att det klarnar upp därute eller ska man vara glad över att man slipper sitta ute, hm…svår fråga. Nä, det gör inget om det klarnar upp, sommaren är inte så förbaskat lång och vi behöver lite ljus för att klara det som komma skall, eller hur?
 
 
 
 

I begrip int va ji säg...

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller :-)
 
Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.
 
Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.
 
Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.
 
Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:
 
Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?
 
Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.
 

Ford/Cadillac kväll

Vi gjorde bort våra ärenden igår, Jula, Stilservice och sist var vi förbi Brälla och lämnade skärmen. Vi har ju sån tur att han ska fixa den med spackling och lackering. Ännu mer tur hade vi då Lena sa, precis innan vi skulle åka hemåt, att dom hade en älgfilé som dom tänkt grilla och undrade om vi kunde tänka oss att komma dit och äta middag med dom. Ett erbjudande man inte kan tacka nej till.

En Öhman, hade varit förbi hos dom och tyckte att det var höjden av elände, att Brälla inte bara ska fixa framskärmen, utan att dom även skulle bjuda oss på sån fin middag. Det är polare det! Ja, vi lär väl få hitta på ett sätt att betala igen allting på, det löser sig säkert.
 
Nicco hade kul på stan, dom dansade lite överallt och avslutade dagen på sagateatern. Efter den suveränt goda middagen, fick vi oss en åkttur runt stan i en av familjen Brändströms bilar, detta var nu en rosa/vit, Ford Crom Victoria, vet inte om jag stavade rätt, då vissa skriver Crown istället för crom.
Ricky hade också anslutit sig till oss så han hakade på. Efter några varv så åkte vi hem till dom igen, satt och surrade en stund och sedan skjutsade Ricky ner oss i hans Cadillac:
 
Wolfman Jack hade ett uppträdande på renmarkstorget och det var dom vi stod och skulle lyssna på. Dom var, precis som vanligt, helt otroligt bra och underhållande. Det hjälps inte, två slag på gitarrsträngarna och ingen i publiken kan stå still. Ricky tyckte inte att det någonsin var så mycket människor på stan på den tiden dom hängde där. Nä, sa jag, och förmodligen aldrig så många 50 plussare. Det är ganska kul faktiskt.
 
Vi mötte upp Nicco och hon tog sin cykel och åkte hem, själv tog vi taxi då min fot tyckte att den hade gjort sitt för den dagen. Det blev mycket trevlig dag med en ännu bättre avslutning på den hela.
 
Önskar er alla en bra söndag!
 
ps, Fager efterlyser någon som är villig att putsa hans kofångare på sin Nash, någon...anybody som är sugen??? ds.
 

Underbara, hjälpsamma människor!

Jag har fått, av en som vill vara anonym för allmänheten, en donation på 5000:- som ska gå till reparationen av Camaron. Finns det underbara människor eller vad? Personen i fråga är en otrolig människa som många gånger sätter andra före sig själv men som också precis som jag, tror att det man gör för andra får man också tillbaka. Jag accepterar summan pengar för jag vet att hon inte skulle godta ett nej samtidigt som jag givetvis kommer att hjälpa henne om det skulle vara nödvändigt någon gång i framtiden.

Dessa pengar har i alla fall bidragit till att jag igår, fick åka och inhandla färgen till framskärmen, en färg som inte var billig direkt, 480:- för en halvliter.
 
En framskärm som förhoppningsvis kommer att hittas i Flurkmark. Åke ringde till en Roger, som bor där och som har och har haft, en hel del Camaros, och han hördes ha en framskärm liggandes. Vi fick dessutom låna en styrsnäcka av honom och det gör ju att vi eventuellt, förhoppningsvis, kan åka och tävla i Fällfors, trots allt.
 
Fälgar har vi också fått låna, en av Mats Jonsson och den andra av Brälla, samt av den sistnämnda har vi även fått låna två däck med fälgar som vi kan använda då vi kör privat och inte tävlar. Så nu ska det köpas nya framdäck, ett gick ju sönder, med fälgen, som vi använder under tävling, en smalare modell och med mindre fälg. Och igår kväll for vi ut till placet som har öppet i princip alltjämnt och som ligger ute på Teg.
 
Ägaren till denna märkliga verkstad sålde oss en styrled, som också gått sönder vid smällen. En styrled är ett stort måste om man vill kunna styra bilen i den riktning man vill ha den, därför tyckte jag att texten på paketet var lite hånfullt, det stod: Problem solver! Klart som fasen att man har problem om man inte kan styra, och med en styrled bör problemet vara löst, eller hur?
 
Brälla och Lena åker till staterna om några veckor och där ska han inhandla en ny styrsnäcka samt ringen som sitter runt framlyset. Ute i Brällas kallförråd hämtade vi en kofångare som Åke så påpassligt köpte på en loppis ifjol, som passar Camaron som en smäck. Se ibland är det bra att han köper såna där ”bra att ha saker”, och han visste dessutom vart han hade den.
 
Många är engagerade och hjälper till då det kniper, det känns bra och vi få göra vårt bästa för att ge igen på ett eller annat sätt.
 
Idag blir det ny omläggning av foten, den sista gången, tänk att det redan gått tre veckor. Tyvärr har tejpningen inte varit till någon större hjälp och det gör att sjukgymnasten misstänker att det kanske redan har blivit en hälsporre. Vad dom gör åt det vet jag inte, vi får se tiden an. Den 17 maj ska jag i alla fall få åka upp på ortopeden och gjuta sulor till skorna.
 
Ni får ha en fin fredag, det tänker jag ha!

Maltträsk by valborgsmässoafton!

Gårdags kvällen gick i lugnets tecken. Vi började med att avnjuta handskalade räkor, rostade mackor, sallad, dill majonnäs och dylika tillbehör, även något drickbart till allt detta. Sedan var det dags för maj-brasa nere vid sjökanten. Åke hade kostat på sig några raketer och den här gången fick han iväg dom åt rätt håll :-) men vissa av dom kan man ju fundera om man inte skulle ha fått reklamera, dåligt med fjus, just sepass att dom lyfte från backen.

Det dök upp en del folk där, några kom körandes på skoter, då kan ni ju gissa hur det såg ut på marken. Brälla och Åke körde några varv innan vi åt middagen, fast mest bara på gårdsplanen. Vi var nog uppåt en tjugo pers som mest.
 
Jag försökte sms till Theresé flertalet gånger men i Maltträsk har det alltid varit dåligt med mottagning och för att vara riktigt säker så har det funkat bäst om man stått och hållit i kylskåpet i köket. Nu fick vi höra att dom kostat på en mast därute men den hjälper tydligen bara dom med telia som operatör, min telenor funkade icket. När vi passerade Vindeln på hemvägen, nu på eftermiddagen så fick jag två mms från Theresé, det ena hade hon skickat igår och det andra imorse.
 
Idag har det mest regnat och varit grått men inomhus har vi lyssnat på melodikrysset, läst tidningar, Åke och Brälla har legat på soffan, Lena har bjudit på våfflor och Nicco och Olivia har suttit i den lilla stugan och kollat på film. Själv tog jag fram kameran och tog några bilder på det som minner om Maltträsk. Dom kommer här:
Här sov vi, jag och Åke i den övre stugan och Nicco samt Olivia i den nedre.
På den här lilla altanen har vi suttit och avnjutit morgonens fösta kaffekopp, flertalet gånger, men inte till 1:maj utan vid midsommartider.
En gammal tapet.
 
Slut!!!
 

En gorilla på macken

Vet inte varför denna lilla historia poppade upp i skallen, nu på morgonen, men det gjorde den. Den gick att läsa i Hemmets Journal för några år sedan och var skriven av en av deras krönikörer.

Nå, denne man var ute med bilen på en längre resa och hade med sig en tvååring som satt fastspänd i bilbarnstolen. Dom hade kört länge och barnets humör höll på tryta. Han/hon var less på att sitta still och klockan var ganska mycket.
 
Han stannade på en mack för att få låna toaletten, sedan köpte han lite godis, om inte annat så för att muta barnet till tystnad. För att muntra upp stämningen, då han kom ut, så började han lunka på som en gorilla, svänga med armarna och gjorde små ”apläten”, allt medan han slog sig för bröstet och närmade sig bilen. Han tog i ordentligt då han var framme och då han äntligen tittar in för att förhoppningsvis få ett glatt leende tillbaka så förbyts det glada upptåget till en förskräckelse.
 
Han har tagit fel på bilen och inne i detta fordon så sitter en kvinna/tjej med en burka över ansiktet, ögonen talar om en viss skräck, hon kan ju omöjligt veta vad som flugit i honom, förmodligen trodde hon under en kort stund att det var en galning som var lös. Han backade kvickt undan och nickade lite ödmjukt till henne innan han hoppade in i sin egen bil och gjorde en rivstart därifrån.
 
Jag hade ju nästan önskat att man fått se denna lilla händelse, den är ju bara för rolig.
 
Roligt har vi planerat att ha ikväll då vi beger oss till Maltträsk med Brälla och Lena. Vi har fått leasa två av deras stugor, och i en av dom sover jag och Åke och i den anda camperar Nicco och en kompis till henne. Jag har fått i uppdrag att införskaffa räkor så vi vet att kvällen kommer att bjuda på något gott :-)
 
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, vädret till trots, ett sämre väder behöver ju inte innebära att kvällen blir tråkig, den blir så bra som ni gör den. Ha det gott!

Middag på Lundalogén

Blev uppringd igår av Lena på ”lundalogén”, som undrade om jag hade middags planerna klara eller om vi ville komma dit på middag. Och inte är man så dum att man tackar nej till god mat en lördagskväll med gott sällskap :-)

Innan middagen serverades så satt vi och små pratade litegrann och kom in på ämnet tältning. Jag och Åke har inte många timmar i ett tält men vi har provat på det. En gång skulle ett par kompisar till oss iväg och tälta någonstans upp mot vindeln hållet. Vi kom då på den smarta idén att vi skulle ta vårat tält och leta rätt på dom. Theresé som inte var så gammal då var jättesugen på det och vi packade ner lite småsaker och åkte iväg, helt övertygade om att vi skulle hitta igen dom.
 
Nu gick det inte som vi planerat, dom var inte där vi hade trott och inte blev det bättre av att vi inte hittade någon plats som vi tyckte dög. Myggen blev ettriga och ingenting kändes roligt längre så vi åkte hem, till Theresé stora förtret. Hon ville ju tälta. Och nu kan ni ju gissa vad vi då gjorde…Vi slog upp tältet i hennes rum så hon fick sin natt i tält även om det blev inomhus. Man får ju inte vara dum :-)
 
Efter en god middag med efterrätt så bar Brälla upp skivspelaren från källaren, då skulle det poppas.
Han hade köpt 500 singlar så det fanns en hel del att välja mellan. Vad sägs om denna låt?
Stefan Ruden med Jag har byggt en rymdraket. Låten inleds med textraden: Jag har byggt en rymdraket och doa kören sjunger med ljus stämma: Har du det? Har du det? På slutet av skivan, då han sjunger samma sak så svarar doa kören med : Ja vi vet, ja vi vet. Skivan fick inga höga betyg men den var onekligen lite annorlunda.
Här letas det efter favoriter.
 
Vilken låt skulle ni säga, är eran favorit rakt igenom? Och nu ska ni tänka på en låt som ni skulle måsta lyssna på varje dag i en månads tid. Då måste man verkligen tänka efter. Oftast lyssnar man på musik efter sin egen sinnesstämning eller om det är speciella minnen man vill väcka. Själv skulle jag i det fallet välja låten I hear you knocking med Dave Edmunds, den kan jag lyssna på om och om igen. Och med dom orden avslutar jag morgonens bloggande och önskar er en fin dag.
 
 

Lingondricka...nopp, det var...

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?
 
Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!
 
Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.
 
Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.
 
På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!
 
Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.

Woo-Doo

Vi var bjuden på fika hos Lena och Brälla igår och Lena sa att dom fått en present av Hanna, deras dotter som är i staterna som en typ av utbytesstudent, då hon läste bloggen om förbannelsen som Niccolina skulle kasta så tänkte hon att Niccolina skulle ha haft den presenten till hands. Det är nämligen en sån här:

En woo-doo docka (eller hur man nu stavar det), med medföljande instruktioner. Kanske något hon kan önska sig när hon nu fyller år. Jag kan ju se henne framför mig, springandes med en docka i högsta hugg, och med diverse förbannelser över hennes läppar, lärarna, däremot, kanske inte skulle tycka att det var så underhållande :-)

J som i Gitte...

C eller K som i Karlsson, CH eller K som i Krister, C som i Cirkus men även C som i något som uttalas som K, till exempel Clown. Hu…det kan inte vara lätt att lära sig Svenska, och vilken jädra tur att vi redan kan det :-)

Vi gick nämligen ner till klubben/puben igår kväll och tog en öl…eller två. Vi blev uppringda från baren, dom efterlyste lite kunder så vi ställde upp som det.
 
Där var då bland många andra, Christer ”Gitte” Bjuhr, som påpekade att Gitte, inte skulle stavas med G utan med J, så nu ska jag komma ihåg det till nästa gång, därav överskriften på bloggen. Lena, som jobbar på förskola, sa det här om clown och cirkus, det var ett barn som hade funderat hur det kunde vara så, ja ni, att förklara en sån sak är nog inte det enklaste, precis likadant är det väl med lamm. Jag har för mig att dom sa när jag gick i skolan att lamm var det enda ordet i svenskan som slutade med två m, men varför då? Varför stavas inte kam, med två m, det uttalas ju precis likadant, hm…*funderar*
 
Åke var även nere på mötet dom hade tidigare på dagen där dom skulle diskutera årets tävlingar, och tydligen ska det bli en tävling i Kubbe, härligt, det hade jag verkligen hoppats på, och självklart i Fällfors, vilket jag tycker är den absolut bästa och roligaste tävlingen att vara med på. Sedan var det prisutdelning med mera och avslutningen var då pubaftonen som vi deltog i, bägge två.
 
Det blev tydligen lite för mycket dragracing i min skalle för det r det jag har drömt om , nu på morgonen, men det inte jag som körde, utan Åke. Och nu var vi då på väg ner till Övik till en snubbe som skulle ställa in tändningen till nästa tävling, Åke skulle köra. Jamen hallå, sa jag, det är väl ändå jag som ska köra. Jaaa, men, nu är det så här, fick jag till svar från Åke och jag kände verkligen besvikelsen över att han ens skulle prova på för nu fick jag bara bli åskådare. Skönt, att det bara var en dröm, annars hade vi nog varit tvungna att investera i ytterligare en bil.
 
Ser ut at bli en fin dag idag, Åke ska tillbringa en viss tid av den på verkstaden och försöka få till handbromsen innan ombesiktningen, själv får jag se vad som händer, jag har en helt oplanerad dag framför mig. Önskar er en fin sådan!
 
 
 

Blablabla...surra surra

Vi tog inte den vanliga svängen igår, då vi var ut på promenad, vi gick ner på popshop istället, jag skulle se om jag kunde hitta nåt roligt till Lena som fyllde år igår. Tyvärr bidde det inget go´fika där, det fanns en som mådde mindre bra och var ”soffliggandes” så vi skjuter upp fikat till en annan gång.

Vad mycket saker dom har på den affären, Janne beskrev den som en sån där affär som har allt som man inte behöver. Kerstin kollade in en chipsskål som hon tyckte var snygg och som Janne skulle ha haft sig men han räknade snabbt ut att den kostade några chipspåsar så det blev ingen affär. Men, sa jag, om du skippar chipsen några helger så har du ju sparat in skålen. Nä, den fick vara kvar på hyllan. Visst finns det saker man inte behöver och egentligen, skålar har man så det räcker och blir över men ibland kan det vara kul att förnya sig. Fast då skulle man göra som min mammas kusins man säger, drar man hem en sak så ska man också göra sig av med en eller två saker som man redan har. Fort hade man då städat upp och rensat ut lägenheten :-)
 
Idag ska jag hälsa på en vän jag lärde känna för några år sedan, det är inte ofta vi träffas, men vi brukar pratas vid på telefon. Efter jag har varit där så blir det en snabbvisit på strömpilen, det ligger som nära och bra till då jag är åt det hållet. Ska köpa socker så jag kan baka något mer till kvällens ”grannfika”. Det är lite klurigt då man inte har en hum om hur många eller hur få, som tänker komma, men å andra sidan, först till kvarn har chans att välja vad dom vill ha till kaffet och när fikabrödet är slut, ja då är det slut. Och blir det över så har man en frys och får lägga in det där. No big deal! Det ska bli roligt och se om det kommer några fika sugna grannar.
 
Jag sökte två jobb igår också, kan ju säga att det finns inte mycket att välja på då man ser på kraven dom har, jobbet ska ju även passa mig. Ifjol var jag på en intervju med Manpower, det var något som ingick i kursen jag var på, hon frågade om allt jag kunde göra och jag sa att jag hade nog flest år inom handel, men det är inget jag är sugen på, sen sa jag att man kanske inte får säga så, med tanke på hur alla säger idag, man får vara glad om man får ett jobb, överhuvudtaget och man får ta det som finns. Nej, svarade hon, man ska inte ta ett jobb man inte vill ha för om inte du trivs så gör inte du heller ett bra jobb och våra kunder får ju inte heller då, vad dom söker. Så rätt, så rätt, jag kan inte annat än hålla med, och vi vet ju hur många som idag mår dåligt och inte ens fixar att gå till jobbet.
 
Det behöver visserligen inte enbart bero på att dom inte trivs med sin arbetssituation, men för många kan det vara just det som får dom att bryta ihop. Nåja, nog spekulerat om detta, nu är det frukost på dagens schema och sedan går jag med Niccolina till skolan. Ha en fin dag!

Nyårs uppdatering

Theresé gav mig tillåtelse att använda hennes bilder från gårdagens nyårsfest.

Vi satt som synes vid två bord och det skålades om det ena till det andra, roligt att ni kunde komma...roligt att vi fick komma och det avslutades sekunden efteråt med Lenas kommentar, ja och när åker ni? Nu menade hon inte riktigt vad det lät som, hon vände sig till Theresé och Anders och frågan var riktad till dom och när dom tänkt sig att åka hem till Järlåsa, men det lät onekligen lite roligt.

Den omtalade stereo åttan.

Samling under garagetaket.

Och slutligen, jag och världens bästa Åke!

Igår och idag

Jaha, då får man börja öva sig i att skriva -10 istället för -09 nu då. Nytt år, nya utmaningar, förhoppningar och framtidsutsikter. Kommer garanterat att gå lika fort som det förra året så det är bara att hålla i hatten.

Vi tog inte skranan igår utan vi lastade in pick och pack i cheven så skjutsade Åke oss till Lundavägen och sen körde han hem bilen igen medans vi började lägga upp förrätten som bestod i uppslantade baguetteskivor, en med räkröra på och den andra med en egen kryddad ost, en melonbit och en liten köttbit fick också ligga med på tallriken. Till det hade Anders och Theresé inhandlat ölet, Corona som skulle drickas med en limeklyfta i.

Men innan dess så bjöd Christer "Gitte" Bjuhr, på en fördrink, jag törs inte säga vad den innehöll förutom hjortronlikör och något annat starkt, men god var den. Gitte skymtas här i bakgrunden.

Till huvudrätten hade Lena tillagat en älgstek med hasselbackspotatis med tillhörande svampsås och en annan sås. Till detta serverades också en stor god sallad som jag tror att Tord med frun Camilla bistod med. Dryck till allt detta var vin, cider eller vad man behagade.

Efter middagen blev det lite lätt motionerande då vi fick trava ner i källaren där Brälla ställt upp en gammal kassett bandspelare som han köpt från staterna. Jag är inte helt hemma på detta men jag tror att banden kallas för stereo 8. Det spelades bland mycket annat, Supertramp och Cliff. "Järlåsa" Anders bjöd på en mycket välsmakande päronlikör att avnjutas till musiken.

Sedan var det dags för efterrätten som Mats och Helena Jonsson stod för. En suveränt god men något besvärlig tårta. Med besvärlig menar jag att botten inte riktigt ville skäras i bitar utan man fick nästan hugga lös bitarna, men som sagt, det var värt jobbet. Här ser ni Mats Jonsson i förgrunden. Nämnas bör att hatten inte tillhör honom utan det var bara ett tillfälligt lån.

Efter all god mat med tillhörande diverse drycker så plockades det fram en citat bok. Där Brälla läste citaten, gav oss ledtrådar och vi skulle givetvis gissa vem som sagt vad. Det var nu inte det enklaste men Åke körde med en raffinerad metod då han sa samma namn till alla citat och därmed lyckades han till slut få rätt.

Jag testade också ett citat som går så här: Jag stiger inte upp förrän jag har vaknat!

Detta har Åke kommit med och är något han brukar säga, bland annat till Brälla då dom ska bestämma en tid att träffas på. Jag har dessutom lagt till några egna ord som går så här, och om han kommer och inte har vaknat, så väck honom eller skicka hem honom igen.

Egentligen, och det sa jag också, så skulle man ha skrivit ner alla kommentarer som blev sagda då vi fick veta vem som sagt vad, ibland kan man verkligen fundera vad som kan hoppa ur munnen på folk eller vad dom tänkte med.

Sedan var det dags att klä på sig och gå ut där det skulle eldas, inte bara fyrverkerier utan också i grillen. En grillad korv så här på det nya året satt inte heller helt fel. Jag, Åke och Jennifer, var dom första att lämna sällskapet och vi var hemma vid halv två tiden.

Vi tackar härmed alla som var närvarande igår och även den första timmen på detta året. Dom vi firade in det nya året med var dom som följer: Anders "Brälla" Brändström, Lena Franck, Albin Franck, Anders Söderberg, Theresé Hällsten, Mats "masken" Karlsson, Christer "Gitte" Bjuhr, David, Mats & Helena Jonsson, Tord, Camilla & Ebba Sjöström, samt Jennifer, Åke och Jag.

Har jag tur så kanske jag får låna några bilder av Theresé, att sätta ut här, hon invigde sin nyinköpta kamera igår och fotade en hel del, men hon är inte uppe än så vi får se vad hon säger sedan.

Over and out!

Lundalogén

Jennifer vill ha designade ostskivor på sin macka. Med designade menas att dom ska anpassas till hur mackan ser ut. är den rundad uppe i ena hörnet ska osten skäras runt på den sidan och är hela smörgåsen rund så ska hon ha två rundade skivor, hm...vilket påhitt.

Hon frågade igår, vart ordet smörgås kommer ifrån, det låter ju lite halv knäppt om man delar upp ordet, smör-gås, vart kommer gåsen in i bilden?

Idag ska jag ragga upp någon som skulle vilja adoptera en Herman. Herman är egentligen en surdeg som ska bli en sockerkaka efter tio dagar. Man tar hand om smeten och efter 10 dagar ger man bort två delar till någon som ska börja om från början. En del är redan bortlovad till Birgitta så jag har en del kvar. Får se om någon i grannhuset kan tänkas vilja ha en Herman. Våran del, eller egentligen Jennifers, för det var hon som kom dragandes med den, ska idag bli en kanelkaka.

Imorgon är det arbetsdag igen, i alla fall för många, mitt jullov fortsätter till den 4/1-10, då jag ska skrivas in på arbetsförmedlingen. Theresé och Anders kommer upp på onsdag, från Järlåsa så då får det väl bli julklappsutdelning igen. Två julaftnar/år är inte fy skam. Hon ringde igår och undrade om det skulle bli same procedure as last year, och med det var frågan om vi ska fira nyår på Lundalogén i vanlig ordning. Lundalogén är hemma hos Brälla och Lena och dom har väl mer eller mindre blivit påtvingade att ha nyår för oss alla, då det blivit mer eller mindre tradition att vara där och ingen planerar för något annat. Åke får nog fråga vad dom tänkt sig i år.

Ni får ha en bra dag!

ZZ Top, släng er i väggen!

 

Nu, Wolfman Jack, har ni en riktig anhängare, fast det har ni nog haft länge ändå, vi har nog fått lyssna på er ett antal gånger. Det är ju farsdag imorgon och denna t-shirt blev Åkes present från Jennifer. Finns förövrigt att köpas på popshop, för er som känner er hugade.
 
Det blev en trevlig kväll hos Brällas. Lena bjöd på stekt kyckling med hemgjord klyftpotatis, coleslaw sallad, vanlig sallad och hembake, mjukkakern, smakade som på den gamla goda tiden.
 
Efter kaffet och allt prat så tog vi en promenad ner till klubben där vi hjälpte dom att ställa i ordning bord och stolar för minnesstunden som hålls där idag, efter trettonåringen. Väl hemma igen började vi kolla på nöjesmassakern som vi så påpassligt fått låna av Theresé. Vad bra, då har vi något att kika på ikväll också, förutom att vi kan kika på varandra :-D
 
Ombesiktningen av Cheven gick bra, bromslampan har slutat lysa men bromsen tar inte på ena bakdäcket så vi ska lufta bromsarna mer, är ju fint om man har fungerande bromsar.
 
Nu ska jag ut på en promenadsväng innan lunchen och sen får vi se vad dagen och kvällen har att bjuda på. Önskar er alla en bra sådan!

Gårdagen

 

Ingen viktskillnad från förra veckan men däremot hade jag byggt på mig 2 kilo muskler, plussat på med 1% vatten och en siffra mindre i bukfett, vilket är perfekt. Det är precis som jag sagt tidigare, det kan komma veckor då inget syns på en vanlig våg, men på en skanner kan man se vad som hänt inuti.
 
Sen är det, som säkert många av er redan vet, lättare att få igen fett än att bygga upp musklerna, därför det att största vikt att få bort fettet och inte tvärtom. Dessutom hade jag ökat på förbränningen vilket är vad som händer då man lagt på sig mera muskler.
 
På väg hem från kursen ringde Åke, han ville ha hjälp med att lufta bromsarna på Cheven så jag fick sitta inne på verkstaden, uppe under taket i cheven och trampa på bromsen i en timme, puh…det känns också i mina fötter. Nu lyser inte bromslampan längre och mina intentioner att ombesikta bilen ser ut att gå i lås. Jag åker ut till besiktningen efter det att jag följt med Jennifer till skolan, håll era tummar nu på att det går vägen, Tack!
 
Ikväll är vi bjudna på middag hos Brälla och Lena, det var ett tag sedan sist och ska bli mycket trevligt. Och imorgon åker Theresé hem till sitt Järlåsa och gravören, Anders, som säkert märkt en viss skillnad då hon varit borta. Ingen markservice på några dagar. Och katten Diesel har kanske blivit mer bortskämd med leverpastejen är vanligt. Ni skulle se hur det ser ut där vid frukostbordet, med en katt som sitter i Anders knä och förväntar sig bli matad med diverse godsaker. Ett är då säkert, det skulle inte hända här, där våra katter är bannlysta från köket då vi ska äta. Det flyger runt tillräckligt med katthår utan att dom ska ligga under bordet och bita oss i fötterna.
 
Ha en trevlig fredag, det ska vi ha trots snön som kommit, jag vill INTE ha snö, det var så bra utan den, men det dröjer inte länge innan våren är här igen och asfalten tinar fram. Sen finns det inget som säger att denna snö ligger kvar, det kanske inte är så troligt då det inte är speciellt kallt heller. Vi får se. Men någon decimeter till Jul kan jag tänka mig.
Vädret

klart.se

Andra bloggar
Fototriss

Ordlös lördag