Maria Lundmark Hällsten, Umeå - Etikett - Lyckselebor

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 44
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas :D
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Visar inlägg med etikett Lyckselebor

Visa träffar från alla bloggar

Lagom är nog bäst

Av Maria Lundmark Hällsten, söndag 22 april 2012 klockan 06:01,

God morgon världen! En annan steg ju upp för snart en timme sedan, det är ju inte måttligt vad en människa kan göra :) Men det är så då man jobbar, å andra sidan, när den här arbetsdagen är slut så är jag ju ledig igen… i dagarna tre.

Vi tog oss ut igår eftermiddag, vi skulle hämta en bil på flyget tillhörande nå Lyckselebor som dristat sig till en utlandsresa och som inte ville ha bilen ståendes där borta under tiden. Så vi tog med oss Nicco och gjorde ett litet stopp på Nordsjö idé och design innan vi fortsatte.

Och där har hon nu bestämt vilken fondvägg hon ska ha däruppe i hallen och den går inte av för hackor. En tre dimensionell tapet som går i ljuslila och det är som bollar som poppar ut ur den, påminner om dom där klisterdekalerna i metallic som man hade förut. Den här tapeten känns dessutom som en dekal, inte papper. Sedan blir givetvis färgen på dom andra väggarna i en lila nyans, det kommer säkert att bli tufft.

Jag tänkte på det där jag skrev, om att människor med kort näsa, enligt talesättet, inte kan tänka så långt. Då kom jag på något annat man brukar säga: Ja, så stod dom sedan där med lång näsa!

Och med dom orden brukar man ju mena att någon blivit lurad eller besviken på annat sätt, med andra ord är det inte alltid bra med en lång näsa för här blir det ju raka motsatsen. Med andra ord borde lagom vara bäst :)

Önskar er alla en fin söndag!

Kommentarer: 0 Etiketter: Nordsjö idé och design Nicco Lyckselebor tapet dekal metallic hallen däruppe näsa lång kort Maria Lundmark Hällsten motsatsen

Fällfors, och det och sånt

Av Maria Lundmark Hällsten, onsdag 28 juli 2010 klockan 21:13,

Jaha så har man provat på att sms blogga…liite, det funkar ju inte så där jättebra när man, dels inte har täckning på mobilen, samt att man glömt bägge mobil laddarna hemma. Nåja, nu har man i alla fall fått bevisat att livet fortsätter att knalla på, mobil eller inte, och jag överlevde i 12 dagar, med några få minuters täckning dom gånger vi åkte in till Malå. Men nu, ligger bägge mobilerna i köket, på laddning, så nu ska jag försöka att komma ihåg att packa ner laddarna, nu när vi åker igen.

Fällfors var som vanligt en helt underbar tävling, dom är så trevliga, alla som är där och jobbar, stämningen brukar vara på topp hos nästan alla tävlande så att få till det lite bättre än så, kan bli tufft. Jag missade ju fredagens tre kvalomgångar eftersom Åke jobbade halvdag, så vi kom fram först vid åtta tiden på fredagskväll.

Under lördagen fick jag däremot prova på sex kvalomgångar, och efter dom fem första så låg jag ganska så långt ner på listan, en kille från Övik, som låg kvaletta efter fredagens kval, hade fått höra ryktesvägen…av några Lyckselebor, att jag inte skulle vara att leka med, så han undrade om det bara var för att stressa alla andra som vi sa att dom skulle passa sig, lugn bara sa jag, det kommer, dagen är ju inte slut än. Så står jag där, sista kvalet för dagen och just innan hade jag sagt till Åke att nu ska jag ge järnet, en liten, liten stund tidigare, med stor risk att jag rödlyktar, jag väntar på att den andra gula lampan släcks och mitt emellan den och den tredje gula, så ger jag allt. Det var precis vad som behövdes för att peta ner Öviks kvaletta, ett snäpp, han hade 0,007 i reaktion och jag satte 0,004.

Tror ni han gjorde evil eye tecknet till mig under söndagen i väntan på eliminerings rundorna :-) jag skulle dessutom, precis som han, få en solorunda, vilket innebär att man egentligen kan köra hur som helst, bara man tar sig över startlinjen. Men som ni nu fått veta tidigare, så blev det ingen körning överhuvudtaget på söndagen. Tidtagningen hade pajat. Ja, vad gör man och vad säger man, en fördel för mig att kvalen då räknas och jag fick bli tvåa, men å andra sidan får man aldrig veta om jag hade vunnit.

Här kommer några bilder från Fällfors: